ANETHUM GRAVEOLENS L.

Transkript

1 ANETHUM GRAVEOLENS L. Evin Ahmad Hiba Ahmed Handledare: Anders Backlund Farmakognosi, 5p INSTITUTIONEN FÖR LÄKEMEDELSKEMI AVDELNINGEN FÖR FARMAKOGNOSI UPPSALA UNIVERSITET 1

2 ANETHUM GRAVEOLENS Namn Anethum graveolens mer känd som dill är en örtväxt med långa anor. Det är en växt som tillhör familjen Apiaceae (tidigare känd som Umbelliferae) vilket innebär att den tillhör de flockblommiga växterna. I tidigare litteratur kan dill benämns Peucedeanum graveolens. Det svenska trivialnamnet dill tros härstamma från det fornnordiska ordet dilla som betyder vagga, lugna, eftersom dill användes för att lindra kolik hos barn. Släktet Anethums namn kommer från grekiskans aneson och artnamnet graveolens som betyder starkt luktande kan härledas till latinets gravis (tung) och olere (lukta). Moderorganismen Dill är släkt med fänkål, den största skillnaden mellan dessa är att dillen är ettårig. Detta innebär att under en tidsperiod av ett år blommar örten och sätter frö för att sedan dö. Blomning sker i juliaugusti då växten utvecklar de karakteristiska gula blommorna som formar stora paraplyliknande flockar som härrör från samma punkt. Blommorna är hermafroditer och pollineras av bin, det är alltså en självfertil växt. Från blommorna fås torra mogna frukter mer kända som dillfrön. Från den morotslika roten växer stjälken som är ihålig med kraftig cellvägg. På stjälken sitter mörkgröna blad som är mycket fint flikiga. Växten blir normalt mellan 45 och 75 cm hög men kan bli upp till en meter hög. Se bild 1 för Anethum graveolens. Bild 1: Anethum graveolens Dillfröna som är en sammanväxning av två karpeller är ljusbruna till färgen och ca 3,5 mm långa. De är ovala och vingformade där den ena sidan är platt med två kammar och den andra sidan är konvex med tre kammar och tre oljekanaler (se bild 2). Bild 2: Dillfrö (använd med tillstånd av fotograf Gil) Förutom det karakteristiska utseendet känns dillen igen från dess aromatiska doft. Dillen har sitt ursprung i sydvästra Asien och påträffas förvildade tack vare att den självsår sig. Bl.a. i länderna Spanien, Italien och Portugal är dillen förvildad men den odlas även i större utsträckning i Indien, Tyskland, Rumänien och England. i Indien odlas även Anethum sowa som är en släkting till dill, men dess frön är större och mindre väldoftande. Dill växer på soliga platser med väldränerad, fuktig jord. 2

3 Historisk användning I dag används dillen framför allt som matkrydda men har historiskt sett även använts som läkeväxt skriver Arvid Månsson I den berömda boken En myckit nyttigh örta-book att dill har elva dygder och har botande egenskaper (för de 11 dygderna, se bilaga 1). Men dillen har omnämnts långt tidigare. Redan i Ebers papyrus från Egypten daterade ca 1552 f.kr som är det äldsta bevarade medicinska dokumentet är dillen beskriven. Papyrusrullarna beskriver dillens medicinska användning mot bl.a. gasbildning, dyspepsi, förstoppning och för att öka diuresen ( Men egyptierna använde även dillen vid framställning av kosmetika och parfym. För romarna var dillen välkänd och användes ofta. Även de romerska gladiatorerna nyttjade dillen genom att smörja in sina kroppar med dillolja och för att sår skulle läka snabbare lade man brända dillfrön på såret (Encyclopedia of spices). Och under medeltiden trodde man att den hade magiska egenskaper då den användes i kärleksdrycker och som ett afrodisiakum. Man trodde även att om man hängde en knippe dill över dörren skulle detta skydda mot trolldom. Dill nyttjades också som läkeväxt och fröna ordinerades av läkare mot hicka, insomnia, matsmältningsbesvär, gaser och för att öka produktionen av bröstmjölk hos ammande mödrar ( Dillfrö kallades även bönefrö eftersom de gavs till barnen vid långa gudstjänst för att tugga på dom och dämpa hungerkänslor. På tal om bön kan nämnas att dillen även är omskriven i nya testamentet, närmare bestämt i Matteusevangeliet 23:23; Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigast i lagen: rättvisa, barmhärtighet och trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. Detta kan tolkas som att örterna användes som betalningsmedel för skatt. Linné klassificerade dillen och det vetenskapliga namnet publicerades i De Materia Medica som utkom 1749 och han står därför som auktor. Han beskrev bl.a. dillen som en lugnande, kolikdämpande, lakterande ört (Linné, 1749). Drogen Då man vill utvinna den essentiella oljan ångdestilleras växten helst samma dag som den skördas för att undvika förångning och därmed förlust. Den essentiella oljan skiljer sig i smak och doft beroende på om den utvinns från fröna eller bladen. Kemi Fröoljan innehåller framförallt (S)-(+)-carvon och (R)-(+)-limonen men även följande substanser finns: α/β-phellandren, α/β-pinen, diterpen, cis/trans-dihydrocarvon, 1,8-cineol, myrcen, para-cymen och α-thujen (Góra et al., 2002). Bladoljan däremot innehåller följande kemiska substanser: phellandren, terpinen, limonen, carvon, dillapiol, isomyristicin och myristicin ( Carvon och limonen ger oljan dess karakteristiska doft (se bild 3). Fröna innehåller upp till 4% av den essentiella oljan (måste hitta referens) 3

4 O (+)-Carvon (+)-Limonen Bild 3. Kemiska strukturen för Carvon och Limonen, huvudsubstanserna i fröolja. Farmakologi Farmakologiska verkningar är okända. Klinisk erfarenhet Under en växts utveckling kan dess kemiska sammansättning variera publicerade en artikel i Flavour and fragrance journal där man undersökt dillens kemiska sammansättning under ontogenesen (Góra et al., 2002). Resultatet var entydigt och visar att under dillens utveckling ökar carvon- och limonenhalten medan phellandren koncentrationen minskar kraftigt (se tabell 1). I, unga bladskott; II, skott insamlade innan ampel bildas; III, början av blomning; IV, full blom; V, grön frukt; VI, mogen ampel. Utbyte (%): I (0.16), II (0.14), III (0.24), IV (0.31), V (0.67), VI (1.38). t, spår. (Góra et al., 2002) Dillens antioxidantaktivitet har också undersökts (Al-Ismail et al., 2004). Med tanke på att de mest använda antioxidanterna är syntetiska fenoler (BHT, BHA) undersökte man mängden naturligt förekommande fenoler i växter. Resultatet visade att antioxidanter förekommer i dill. Både ett vatten- och alkoholextrakt tillreddes och man kom fram till att vattenextraktet var mer effektivt. Eftersom dill i århundraden ansetts ha effekt mot gasbildning och dyspepsi har man senaste tiden försökt säkerställa detta kliniskt. Experiment på möss har utförts där man undersökt fröextrakt från Anethum graveolens och dess effekt på magirritationer 4

5 (Hosseinzadeh et al., 2002). Möss med HCl- och etanolinducerade magsår gavs extraktet i varierande doser. Resultatet visade att fröextraktet har betydande slemskyddande och antisekretorisk effekt på magslemhinnan hos möss. Effekten på magsår visade sig vara dosberoende och dess effekt kunde jämföras med cimetidins. Flavonoider har antimagsår och gastroskyddande effekter. Två flavonoider har isolerats från A. graveolens frö, quercetin 3-O-β-D-glucuronide och isoharmetin 3-O-β- D-glucuronide. Dessa har antioxidantaktivitet och kan reagera med fria radikaler vilket kan skydda mot magsår (Mohle B. et al., 1984) Man kan uppleva att dillfrön gör andedräkten frisk och det sägs att den eteriska oljan i fröna verkar desinficerande på munhåla och svalg. Man har undersökt oljan för att se om den verkligen verkar desinficerande (Singh et al., 2002). Essentiella oljor extraherades från ett antal växtfrön, däribland dillfrön, och man testade dess antibakteriella aktivitet mot åtta humanpatogener. Dilloljans antibakteriella effekt visade sig vara jämförbar med de antibiotika som man använde som referens vid låga koncentrationer. En sådan här upptäckt kan leda till att man hittar alternativa antibakteriella medel. Biverkningar och toxikologi Biverknings- och toxikologiprofil ej känd för anethum graveolens. Medicinsk användning Både bladen, blomställningarna och fröna används. Färsk dill är mer aromatisk än torkad. Idag används dillen mest som en matkrydda. Det är en viktig komponent vid beredning av inlagd gurka och andra inläggningar men används även i sallader, kötträtter, vinägretter, smör mm. Dillfrö har en stark aromatisk doft och smak men förlorar dessa egenskaper vid tillagning på grund av förlust av de essentiella oljorna. Idag kanske dillens status inte är vad den har varit, men vad vore en midsommar utan dill. 5

6 Referenser Artiklar Al-Ismail K. M., Aburjai T., Antioxidant activity of water and alcohol extracts of chamomile flowers, anise seeds and dill seeds. J. Sci Food Agric 2004; 84: Anderberg, A. Den virtuella floran. Bailey Nathan, Ancient Egyptian Medicine. Bibeln, Nya Testamentet, Matteusevangeliet 23:23 Bruneton Jean, Pharmacognosy, Phytochemistry, Medicinal plants, Lavoisier, 1999, 2 nd edition Encyclopedia of spices, McGee Barbara, Dill Góra J., Lis A., Kula J., Staniszewska M., Woloszyn A., Chemical composition variability of essential oils in the ontogenesis of some plants. Flavour and fragrance J. 2002; 17: Hosseinzadeh H., Karimi G-R., Ameri M., Effects of Anethum graveolens L. seed extracts on experimental gastric irritation models in mice. BMC Pharmacology. 2002; 2:21 Linné Carl von, De Materia Medica, 1749, Liber 1 Mohle B., Heller W., Wellman E., UV-induced biosynthesis od quercetin 3-O-β-D-glucuronide in dill cell cultures, Phytochemistry, 1985, Vol.24, No.3, pp Månsson A., En myckit nyttigh örta-book, 1642, Bokförlaget Rediviva, Stockholm 1987, (Facsimileupplagan tryckt i offset av AB Fälths Tryckeri, Värnamo 1987), kap. 61; pp Singh G., Kapoor I. P. S., Pandey S. K, Singh U. K., Singh R. K., Studies on essential oils: Part 10; Antibacterial activity of volatile oils of some spieces, Phytotherapy research, 2002, 16: Dill: Fotografi av Dillfrö. Med tillstånd från fotograf Gil 6

7 11 dygder ur Månsson, A Bilaga Mjölk i spenan: dill kokad & druckin, giver kvinnan mjölk i spenarna. 2. Blåst i livet, tarmrnas värk i magen: hon förskingrar blåst uti livet & tarmarnas vred & buller i magen. 3. Stolgång- smälta maten: hon beveker buken till stolgången & gör väl att smälta maten. 4. Bölder som växa i bakländen: tager man gröna dill & stöter henne små & trycker lagen därav & smörjer på den böld som uti bakländen växer, man må bränna henne till aska & strö henne där uppå, ty hon fördriver svullnaden av förbenämnde böld & läker honom. 5. Ont & osunt i magen: hon förvrider allt vått & osunt utav magan, med vatten till sig tagit & anammat. 6. Nederfallen dröpel: torkar man dillfrö & stöter det smått, det är gott för nederfallen dröpel. 7. Sår på hemligt ting: om någons hemliga lem är sårig & bulen, så att var eller vått flyter där av, då må man strö av den aska som av dill bränd är, uti såret, hon är svåra god där till. 8. Susande öron: dill & bittermandlolja tillsammans blandade, ördriver susande & klingande av öron. 9. Hetta i ögonen: stampar man dills rötter & lägger vid ögonen, då är det gott för myckin hetta i dem. 10. Dillfrö små stött & det pulver stött uti gamla sår, eller & dillen bränt till aska & strött i sår, rensar & läker dem. 11. Örnavärk: ett synnerligt medel & läkedom för örnavärk, tag dillolja, olja av äggablomma gjort, samt fiololja, låt dem uti smör varliga, med något grant äpples vin, så länge vinet sin smak förlorat haver, brukat. 7