Arum maculatum L. (Munkhätta)

Transkript

1 Arum maculatum L. (Munkhätta) Figur 1. Arum maculatum (Thomé, 1885). Författare: Liza Luis Handledare: Anders Backlund Apotekarprogram 7,5 hp, termin 5, ht 2011 Institutionen för läkemedelskemi Avdelning för Farmakognosi Uppsala universitet 1

2 Namn Arum maculatum L. som på svenska kallas munkhätta tillhör familjen Araceae. L. är beteckningen för Carl von Linné som auktor. Släktnamnet Arum kommer från det grekiska ordet Aron som betyder giftig växt. Artepitet maculatum kommer från latinets macula som betyder fläckig efter fläckar som finns på bladen (Anderberg och Anderberg, 2005 ). Växten har fått sitt svenska namn efter växtens kapuschongliknande hölster (Nielsen, 1980). De triviala engelska namnen på växten är Cuckoo-pint och Lords-and-ladies (Frohne och Pfänder, 2005). I Danmark har den kallts för danska ingefära (Nielsen, 1980). Moderorganism Den fläckiga munkhättan (Arum maculatum) är en cm hög flerårig ört (Nielsen, 1980). Bladen är långskaftade, pillik, gröna och ibland mörkfläckiga bladskiva. Blomstjälken blir cirka 3dm hög och bär i toppen 1-2 dm hölsterblad. Hölsterblad omsluter kolvlika blomställningen och är gulaktiga och rödfläckiga. Blomkolven är nästan hälften så lång som hölsterbladets längd. Blommorna är gömda av hölsterblad och de sitter i kolvens nedre del. Den övre delen av kolven är klubblika, purpurröda, steril och har illaluktande doft (Anderberg, 2005 ). Den obehagliga lukten lockar insekter till växten där de söker på insidan av hölstret och pollinerar blommorna (Stodola och Volák, 2000). Hölsterblad öppnas mot kvällen och det utsänder en starkobehaglig lukt och en högre grad av värme än den omgivande luften. Flugorna som tar sig ned till plantan har svårt att passera ut igen och blir därför inmjölade med pollen och pollinerar blommorna därav (Lindman, 1964). Munkhätta blommar i maj-juni. När frukterna mognar faller hölsterbladet av. Frukterna är samlade i ett 4 cm långt ax och de är gulröda saftiga bär (Anderberg, 2005 ). Munkhätta växer vilt på fuktiga ängs- och skogsmark i Syd- och Mellaneuropa (Nielsen, 1980). Den påträffas särskilt på kalkrik jord (Stodola och Volák, 2000). I Sverige växer den inte vild men den förekommer sällsynt i skåne (Anderberg, 2005 ). Historisk användning För i tiden användes bärens saft som smink av blekhyade flickor för att göra kinderna röda och tilldragna. När de smörjde bärens saft på kinderna gav metoden ofta hudskador. Roten brukade användas till bak och föda eftersom den är rik på stärkelse. Arum maculatum har en lång historisk användning som medicin eftersom den har ansett bidra till att lindra en rad olika symptom. Arum maculatum har traditionellt använts för: Bronikt - knölen har använts länge mot bronkit (Nielsen, 1980). Urindrivande - roten har använts som urindrivande och stimulerande (Stodola och Volák, 2000). Reumatism - en tinktur eller salva från roten har använt för att lindra reumatism symptom. (Nabeel et al., 2008) Roten har använt på många sätt då den är full av stärkelse. Under medeltiden har roten i pulverblandningar med andra örter använts som matsmältning. Pulver av den torkade roten var känd som Portland arrowrot och Portland sago (Stodola och Volák, 2000). Bladen av Arum maculatum har använts som mat av Jordaniens befolkning och den har använts som folkmedicin som ett preventivmedel (Nabeel et al., 2008). 2

3 Drogen Alla delar av växten är i färskt tillstånd giftiga, särskilt de röda bären som orsakar förgiftning om dem förtäras. Det är endast roten som kan användas genom att göra den ogiftig genom kokning eller torkning. Växten får inte användas på egen hand och det är säkrast om den inte äts (Nabeel et al., 2008). Kemi I den äldre litteratur böcker skrivs det att Arum maculatum innehåller kemiska substanser som är coniin-liknande alkaloider. De kemiska substanserna har kallats för aroin, aroidin och aronin men i den moderna vetenskapliga litteraturen har de inte kunnat identifieras om vad de är för substanser. Vidare skrivs det även att den innehåller flyktiga acrid substanser med okänd kemisk struktur som kan vara ansvarig för hud irriterande reaktion (Frohne och Pfänder, 2005). Förutom de okända substanserna som fortfarande inte kunnat identifieras i den moderna vetenskapliga forskning, innehåller roten av Arum maculatum saponiner, stärkelse och kalcium oxalat (Stodola och Volák, 2000). Figur 2. Kemisk struktur för coniin Farmakologi Det har inte utförts några farmakologiska studier på Arum maculatum eftersom växten är alltför giftig för att utnyttja den som invärtes medicin. Den kan inte anses som farmakologisk eftersom de aktiva substanserna utövar en toxisk effekt. Kliniska studier De utförda studierna med Arum maculatum för att undersöka dess effekt är mycket begränsade. I en studie har det påvisats att växten har antimikrobiell aktivitet. Studien visade att ett petroleum eter extrakt av Arum maculatum visade antimikrobiell effekt mot Staphylococus epidermidis (Uzun et al., 2004) En annan studie gick ut på att undersöka cytogenetiska effekter av Arum maculatum genom att studera deras effekter på kromosomer i benmärgceller hos möss. Torkade blad av Arum maculatum användes och ett extrakt förbereddes genom att placera det torkade pulvret i varmt destillerat vatten i 3 timmar för att lösa de vattenlösliga ingredienserna. Lösningen filtrerades sedan. Ett stigande koncentration av extraktet bereddes och deras cytologiska effekter testades på 3

4 benmärgceller. De erhållna resultaten från studien var en minskning av mitotiskt index och flera kromosomala skador observerades i mösscellerna (Nabeel et al., 2008). Det har även utförts en studie där de studerar inflammatorisk aktivitet av lektin isolerad från knölar av Arum maculatu. Inflammatoriska effekten av lektin undersöktes på celler i immunsystemet där modeller av neutrofila migration in vivo användes (Alencar et al., 2005). Lektiner isolerades från extrakt av blad eller knölar av Arum maculatum med affinitetskromatogrfi (Van Damme et al., 1995). Resultatet av studien visade att det isolerade lektin från Arum maculatum hade inflammatorisk aktivitet (Alencar et al., 2005). Biverkningar och toxikologi Förgiftningar med Arum maculatum uppkommer genom förtäring och användning av växten i sin färska form. Om de röda bären förtärs, särskilt av barn kan de vara dödliga. En förgiftning av Arum maculatum om man äter för många bär yttrar sig i svullna och spruckna läppar och slemhinnorna angrips. Det förekommer även sveda, smärtor i munnen, kittlingar i halsen vilket går över till känslolöshet. Andra symptom som är förknippade med förgiftning är ökad salivavsöndring, ökad törst, diarré, uppkastningar och man får svårt att svälja. Slutligen får man låg kroppstemperatur och oregelbunden puls varefter 3-12 timmars medvetande inträffar dödan. Saften irriterar huden och ger ofta blåsor (Nielsen, 1980). Information från Berlin toxicological information centre visade att omkring 30 % av mer än 500 fall involverat barn uppvisade symptom som svullnad, rodnad av munslemhinna, våldsamma kräkningar, magsår och diarré (Frohne och Pfänder, 2005). Medicinisk användning Arum maculatum har traditionellt haft historisk användning som örtmedicin, men idag finns det inte något mediciniskt användningsområde av växten. Den har använts som medicin mot torrhosta men preparatet är inte längre aktiv i marknaden (Martindale, 2005) 4

5 Referenser Alencar, V. B., Alencar, N. M., Assreuy, A. M., Mota, M. L., Brito, G. A., Aragão, K. S., Bittencourt, F. S., Pinto, V. P., Debray, H., Ribeiro, R. A. and Cavada, B. S. (2005). Proinflammatory effect of Arum maculatum lectin and role of resident cells. The International Journal of Biochemistry & Cell Biology. 37: Anderberg, A and Anderberg, A. Den Virtuella Floran. URL: Frohne, D. and Pfänder, H. J. (2005). Poisonous plants. Manson: London, UK; 2. ed. Lindman, C. A. M. (1964). Nordens flora. Wahlström & Widstrand: Stockholm, Sverige; del 1. Martindale, W. and Sweetman, S.C. (2005). Martindale [Elektronisk resurs]: the complete drug reference; Pharmaceutical Press: London, UK. Nabeel, M., Abderrahman, S. and Papini, A. (2008). Cytogenetic effect of Arum maculatum extract on the bone marrow cells of mice. CARYOLOGIA. 61: Nielsen, H. (1980). Giftiga växter. Wahlström & Widstrand: Stockholm, Sverige Stodola, J. and Volák, J. (2000). Tidens stora bok om läkeväxter, så används växterna inom medicin och kokkonsten. Prisma: Stockholm, Sverige; 1. Uppl. Thomé, O. W. (1885). Flora von Deutschland Österreich und der Schweiz. Gera, tyskland. Uzun, E., Sariyar, G., Adsersen, A., Karakoc, B., Ötük, G., Oktayoglu, E. and Pirildar S. (2004). Traditional medicine in Sakarya province (Turkey) and antimicrobial activities of selected species. Journal of Ethnopharmacology. 95: Van Damme, E.J., Goossens, K., Smeets, K., Van Leuven, F., Verhaert, P., Peumans, W.J. (1995). The major tuber storage protein of Araceae species is a lectin. Characterization and molecular cloning of the lectin from Arum maculatum L. Plant Physiology. 107:

6 Skyltunderlag Arum maculatum L. är det vetenskapliga namnet för munkhätta. L. är beteckningen för Carl von Linne som auktor. Den är en flerårig ört och tillhör familjen Araceae. Andra kända namn för växten är Cuckoo-pint och Lords-and-ladies. I Danmark har den kallats för danske ingefära. Munkhätta blommar i maj-juni och förekommer på fuktiga skogsmark i Syd- och Mellaneuropa. Arum maculatum är i färskt tillstånd väldigt giftig, särskilt de gulröda saftiga bären som orsakar förgiftningar. Växten har en lång historia och den har traditionellt använts som medicin mot bl.a. bronkit, reumatism och urindrivande. Dock har den ingen medicinsk användning idag eftersom den anses utöva en toxisk effekt. De kliniska utförda studierna på Arum maculatum visar att plantan har antimikrobiell effekt, cytogenetisk effekt och inflammatorisk effekt. Roten av Arum maculatum är den använda växtdelen eftersom den är stärkelserik och har traditionellt utnyttjats till bak. Det är fortfarande okänt vad roten innehåller för andra aktiva substanser på grund av begränsade utförda kliniska studier av Arum maculatum. Från den äldre litteraturen tros att roten innehåller coniin-liknande alkaloider men idag har de inte kunnat identifieras än. 6