Utvecklingsmedel för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld

Transkript

1 Utvecklingsmedel för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld delrapport för 2010 och 2011

2 Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Artikelnr Publicerad augusti

3 Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa upp hur utvecklingsmedlen för att förstärka och kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld har använts. I denna rapport redovisar Socialstyrelsen användningen av 2010 års medel och fördelningen av 2011 års medel och vilken utveckling som har skett sedan redovisningen av utvärderingen den 1 juni 2011, särskilt beträffande de brister som uppmärksammats. Rapporten vänder sig i första hand till regeringen men kan också vara intressant för kommuner, ideella föreningar och andra myndigheter som vill ta del av resultatet av satsningen. Rapporten har tagits fram av Dick Lindberg och Charlotta Bjerhem. Stefan Djurström har gett administrativt stöd och Almir Cehajic har tagit fram uppgifter för den ekonomiska redovisningen. Ansvarig enhetschef för uppdraget har varit Ann Holmberg. Uppdraget har stämts av i en referensgrupp med representanter från länsstyrelserna. I gruppen har Katarina Edlund, länsstyrelsen i Stockholms län, Karin Sandgren, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Isabell Persson, länsstyrelsen i Värmlands län och Pierre Jansson, länsstyrelsen i Södermanlands län ingått. Lars Erik Holm Generaldirektör 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Innehåll 5 Sammanfattning 7 Inledning 9 Bakgrund 9 Uppdraget 9 Uppföljning av fördelade utvecklingsmedel Fördelade medel och antalet genomförda projekt per län 11 Antal kommuner som genomfört projekt 13 Kommunernas medfinansiering 13 Nuläges- och problembeskrivningar 14 Kommunala och ideella utförare 14 Målgrupper 15 Insatser 16 Verksamheternas utvärderingar och beskrivning av resultat 23 Övergång till ordinarie verksamhet 24 Fördelade medel Antal kommuner som fått del av medlen 26 Kommunernas medfinansiering 27 Kommunala och ideella utförare 27 Målgrupper 28 Kommunernas föreningsbidrag 29 Öppna jämförelser av stöd till brottsoffer, våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 30 Kommuner som inte sökt utvecklingsmedel 31 Länsstyrelsernas syn på utvecklingen 33 Socialstyrelsens slutsatser och överväganden 35 Referenser 38 Bilagor 39 Bilaga 1. Beskrivning av metoder 39 Bilaga 2. Genomförda projekt 40 5

6 Bilaga 3. Blankett för återrapportering av projekt som beviljades utvecklingsmedel år 2010 för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 48 Bilaga 4. Intervjuguide för telefonintervju med kommuner som inte sökt utvecklingsmedel Bilaga 5. Beviljade projekt Bilaga 6. Projekt med medel år 2010 där Socialstyrelsen saknar återrapportering 74 6

7 Sammanfattning Under 2010 har kommuner och ideella föreningar genomfört 259 projekt för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Flertalet projekt riktades till barn som bevittnat våld och till våldsutsatta kvinnor i allmänhet. Det finns en tendens att insatserna allt mer riktas mot särskilt utsatta grupper såsom kvinnor med funktionshinder, kvinnor med missbruk, kvinnor med utländsk bakgrund, kvinnor i samkönade relationer och äldre kvinnor samt även till behandling av våldsutövare. Projekten genomfördes av både kommuner och ideella föreningar, men kommunala var mest förekommande. Kommunerna genomförde 40 procent av alla projekt själva och kommun och ideell förening tillsammans 34 procent. Ideella föreningar genomförde 25 procent av projekten. Av landets 290 kommuner hade 230 ansökt och beviljats utvecklingsmedel eller deltagit som medsökande under Insatserna varierar dock kraftigt mellan olika kommuner. Fortfarande finns det kommuner som förhåller sig passiva när det gäller insatser till våldsutsatta och förlitar sig på ideella kvinnojourer. Det saknas uppgifter om hur många personer som fått del av insatserna. Detta beror på att många kommuner saknar statistik på området. Vidare rapporterar kommunerna och de ideella kvinnojourerna inte alltid hur många som fått del av insatserna och i de rapporter som innehåller uppgifter är dessa presenterade på olika sätt vilket försvårar en nationell sammanställning. Insatserna i projekten har till största delen handlat om direkta stödinsatser för våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och behandlingsinsatser för våldsutövare. Stödinsatserna har bestått av att i telefonsamtal, e-post och chatt med kvinnor som är våldsutsatta ge råd, information, stödsamtal, ibland behandlande insatser och tillfälligt boende. Insatserna till barn handlar ofta om bearbetande samtal, inte sällan i form av Trappansamtal 1. Insatser till våldsutövare, till största delen män, består ofta av behandlande samtal, enskilt eller i grupp, ofta utifrån ATV-metoden 2. Av de 150 kommuner som 2010 beviljades utvecklingsmedel refererade 16 direkt till resultaten av den nationella tillsynen över kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor som genomfördes Av dessa 16 kommuner använde några länsstyrelsernas kritik som problembeskrivning i ansökan och ansökte om medel för att komma tillrätta med dessa problem. 1 Trappansamtal är arbetsmodell som fått stor spridning i landet för individuella krissamtal i tre steg och som utvecklades på initiativ från Rädda Barnen under slutet av 1990-talet för barn som upplevt våld i familjen. 2 ATV-metoden (Alternativ til vold) är en modell för att behandla män som utövat våld i nära relationer. Metoden är utvecklad i Norge. Den bygger på att terapeuten hjälper våldsutövaren att komma bakom försvar, skuld och skam för att få honom att ta ansvar för det våld han utövat och därefter finna alternativa handlingsmönster. 7

8 För 2011 beviljade länsstyrelserna medel till 260 projekt. Av dessa avsåg 180 fortsättningar på projekt som beviljats medel År 2011 var kommuner och ideella föreningar utförare i större utsträckning på bekostnad av det gemensamma arbetet. Kommunerna var utförare i närmare 51 procent av alla projekt, ideella föreningar i knappt 26 procent och i 23 procent var både kommuner och ideella föreningar utförare. Satsningen har pågått fem år och det har hänt mycket i kommunernas och i de ideella föreningarnas arbete. Bilden är dock fortfarande splittrad. Många kommuner bygger upp nätverk, samarbete i olika konstellationer och verksamheter som har permanentas eller kommer att permanentas i ordinarie drift. Det kan handla om en kommunal krismottagning för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Andra förlitar sig på statsbidragen för löpande drift av sina projektverksamheter, framförallt ideella föreningar och mindre kommuner. Detta innebär att när projektmedlen tar slut läggs verksamheten ner. Kommunernas ekonomiska möjligheter och även det engagemang för frågorna som finns hos tjänstemän och politiker styr till stor del de insatser som görs. Endast 20 procent av 2010 års projekt har utvärderats. I framtida fördelning av utvecklingsbidrag kommer Socialstyrelsen att verka för att utvärderingar av insatserna görs. Utvärderingar är viktiga för att kunna avgöra vilka projekt som är lämpliga att permanenta och för att erfarenheterna från det enskilda projektet ska kunna bidra till en gemensam kunskapsuppbyggnad. Många kommuner och ideella föreningar har svårt att hantera det projektorienterade arbetssättet som förutsätter tydliga ansökningar, återrapporteringar, uppföljningar och utvärderingar. Socialstyrelsen kommer att se över om och hur man kan ge stöd och handledning till kommuner och ideella föreningar som söker utvecklingsmedel. 8

9 Inledning Bakgrund Regeringen tog under hösten 2007 fram en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer [1]. Den 1 juli 2007, skärptes socialtjänstlagen (2001:453) för att förtydliga socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Samma år beslutade regeringen att anslå utvecklingsmedel med 109 miljoner kronor för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, Satsningen har därefter förlängts årligen t.o.m Länsstyrelserna fördelade under åren utvecklingsmedel till kommunerna för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld (regeringsbeslut S2007/1630/ST). Socialstyrelsen har haft i uppdrag att i samverkan med länsstyrelserna ta fram ett gemensamt ansökningsförfarande för alla kommuner och myndigheten har följt upp och utvärderat satsningen. Tre delrapporter har lämnats, den 1 juni 2008, den 1 juni 2009 och den 1 juni 2010 samt en mer omfattande rapport för hela perioden , den 1 juni Satsningen har fortsatt under 2010 och 2011 då länsstyrelserna, liksom , har fördelat kronor per år (regeringsbeslut och ). Enligt ett regeringsbeslut från den 22 december 2011 (11337/FST) ska satsningen fortsätta under 2012 och framåt. Från 2012 har Socialstyrelsen uppdraget att fördela dessa medel. Utvecklingsmedlen består från 2012 av ett prestationsinriktat stöd om 70 miljoner kronor till kommunerna och ett särskilt stöd till ideella föreningar om 20 miljoner kronor. Socialstyrelsen ansvarar för ett nationellt kunskapsstöd och länsstyrelserna för regionalt kompetensstöd till kommuner och ideella föreningar. Socialstyrelsen har även fortsättningsvis det övergripande ansvaret att på nationell nivå följa upp satsningen. Vidare ska Socialstyrelsen initiera en oberoende extern utvärdering av den nya utformningen av satsningen. Uppdraget I ett regeringsbeslut från den 3 februari 2011 (S2007/1630/FST) framgår att länsstyrelserna under 2011 skulle fördela kronor till kommunerna i syfte att förstärka och kvalitetsutveckla stödet på lokal nivå till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Av samma beslut framgår att Socialstyrelsen senast den 1 september 2012 ska redovisa hur medlen för 2010 har använts, hur medlen för 2011 har fördelats samt vilken utveckling som skett efter utvärderingen den 1 juni 2011, särskilt beträffande de brister som uppmärksammades. Vidare framgår att Socialstyrelsen ska bistå länsstyrelserna med kunskapsstöd. 9

10 I utformningen av ansökningsformuläret har Socialstyrelsen och länsstyrelserna tolkat Socialdepartementets riktlinjer för fördelningen av dessa medel (regeringsbeslut från (S2007/1630/FST, bilaga 1) och efterfrågat beskrivningar av: nuläge och problem projektets mål och målgrupper planerade insatser och förväntade resultat samarbetspartners tidplan planerad dokumentation och uppföljning kommunens ordinarie verksamhetsstöd till ideella föreningar som verkar inom området. Återrapporteringarna från kommunerna bygger på samma struktur. 10

11 Uppföljning av fördelade utvecklingsmedel fördelade länsstyrelserna 108,25 miljoner kronor till kommuner som genomfört 259 projekt. 253 av dessa projekt har under våren 2012 avrapporterats till Socialstyrelsen via länsstyrelserna. Rapportering saknas alltså från sex projekt. I bilaga 2 finns samtliga genomförda projekt listade. De flesta projekt som tog del av 2010 års utvecklingsmedel påbörjades under 2010 och avslutades under nästkommande år. Omkring 60 projekt startade först Projekttiden för merparten av projekten var omkring tolv månader. Cirka 7 procent av projekten löpte under sex månader eller kortare, och drygt nio procent hade en längre projekttid än 18 månader. Fördelade medel och antalet genomförda projekt per län Länsstyrelserna hade 108,25 miljoner kronor att fördela under Enligt uppgifter från länsstyrelserna användes 5,4 miljoner till administration, vilket ryms inom ramen för de 5 procent av medlen som regeringsbeslutet tillät. 103,5 miljoner kronor fördelades till olika verksamheter. Totalt var kronor av de aktuella medlen inte fördelade Av sammanlagda medel var kronor inte fördelades. Den 12 april 2012 hade drygt 1,6 miljoner kronor av dessa återbetalats till Socialstyrelsen. Resterande summa hade förts över till följande år för fördelning eller kommer att återbetalas till Socialstyrelsen. Tre länsstyrelser använde kvarstående medel till egna insatser i form av kompetensutveckling av socialtjänstpersonal och personal från ideella föreningar. 11

12 Tabell 1. Länsstyrelsernas fördelning av 2010 års medel, belopp i kronor. Länsstyrelse Anslag för 2010 Fördelade medel Administrativa kostnader Antal projekt Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Södermanland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland Totalt Summorna av beloppen i kolumnerna administrativa kostnader och fördelade medel stämmer inte alltid med beloppen i kolumnen anslag för I de fall administrativa kostnader och fördelade medel överstiger anslaget för 2010 har länsstyrelserna använt medel från föregående år eller skjutit till medel från andra källor. I de fall fördelade medel och administrativa kostnader är mindre än anslaget för 2010 beror det på att länsstyrelserna inte har fördelat alla medel. Medel som inte har fördelats kommer att återbetalas till Socialstyrelsen. Tabell 1 visar att antalet projekt som beviljades medel varierar mellan länen, från ett projekt i Jämtlands län till 41 projekt i Stockholms län. Dels beror detta på att storleken på beloppen som länsstyrelserna hade att fördela var olika stora och dels på att beloppen som kommunerna ansökte om var olika stora. Många projekt beviljades relativt små belopp. 38 procent av projekten fick mindre än kronor per projekt och endast 9 procent fick kronor eller mer. Tabell 2. Fördelning av 2010 års medel efter storlek på belopp Belopp i kronor Antal projekt Andel projekt < % % % < 22 9 % Totalt % 12

13 Antal kommuner som genomfört projekt Totalt var det 230 kommuner som deltog i projekt kommuner ansökte själva om medel i ett eller flera projekt, medan övriga kommuner var medsökande. Vilka kommuner som tagit del av medlen redovisas på kartan nedan (figur 1). Sett till hela satsningen från 2007 och framåt så är det bara 14 kommuner som inte deltagit vid något tillfälle. Figur 1. Kommuner som genomfört respektive inte genomfört projekt med stöd av 2010 års utvecklingsmedel Kommuner som genomfört projekt Kommuner som inte genomfört projekt Kommunernas medfinansiering Vid fördelningen av medel har det inte funnits något krav på att kommunerna ska medfinansiera projekten för att kunna få ta del av utvecklingsmedlen. Dock bidrog 19 kommuner med egna medel precis som tidigare år. Den totala egeninsatsen i kronor var knappt nio miljoner kronor. Återrapporteringarna visar inte om dessa egna medel redan var avsatta för verksamhet innan ansökan gjordes. Det är inte heller säkert att alla kommuner verkligen redovisat egeninsatsen när den varit mer indirekt genom att kommunen exempelvis upplåtit lokaler till projektverksamheten. Om en kommun ställer lokaler till projektets förfogande skulle detta kunna räknas som en egeninsats från kommunen, motsvarande kostnaden hyra och drift för lokalen. 13

14 Nuläges- och problembeskrivningar Enligt regeringsbeslutet ska varje ansökan innehålla en nuläges- och problembeskrivning. De flesta kommuner beskrev i 2010 års ansökningar i huvudsak vilken verksamhet som pågick i kommunen eller hos frivilligorganisationerna. Det handlade dels om vilken verksamhet de själva finansierade dels beskrivningar av vad de gjort inom ramen för tidigare beviljade projekt. Ett mindre antal kommuner beskrev att man hade genomfört en kartläggning eller inventering av förekomsten av våld i nära relationer. Ett tjugotal kommuner beskrev att de hade tagit fram statistik om förekomst av våld avseende den egna verksamheten och ideella föreningar angav ungefär lika ofta hur många telefonsamtal, besökare, boendenätter på skyddat boende osv. man hade haft. Ett fåtal redovisade statistik över våld i den egna kommunen från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) eller polisen. De problembeskrivningar som förekom var i huvudsak inriktade på kommunens egna problem med bristande kompetens, brist på personal, personalomsättning och andra organisatoriska problem. Kommunerna beskrev behov och önskemål att utveckla verksamheterna och de kom i nulägesbeskrivningarna snabbt in på vad de avsåg att göra i de sökta projekten. Problembeskrivningarna var till mindre del fokuserade på målgrupperna, dvs. våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och våldsutövare. Det fanns ett fåtal beskrivningar av vad dessa behövde och vilken situation de befann sig i. Länsstyrelserna gjorde en nationell tillsyn i 80 kommuner under 2008 och 2009 avseende kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Minst 16 kommuner hänvisade till denna tillsyn och beskrev sina problem utifrån de brister som länsstyrelserna påpekat. Flera kommuner ansökte om medel för att rätta till de brister som länsstyrelserna hade påpekat. Av de 80 kommuner och stadsdelar som tillsynades hade 60 ansökt om utvecklingsmedel för 2010, dvs. 75 procent. Två teman som återkom i nuläges- och problembeskrivningarna var behov av kunskaper och samverkan. Framför allt mindre kommuner menade att det är svårt att bygga upp egen kompetens då våld i nära relationer är en typ av ärenden som inte förekommer så frekvent. Man efterfrågade kunskaper om problematiken och metoder att använda i arbetet. Det visade sig också att många projekt handlade om utbildning av personal eller hade inslag av utbildning. Vidare beskrev många kommuner att de samverkar med andra kommuner, kvinnojourer och brottsofferjourer, kyrkor och andra frivilligorganisationer, polisen, kriminalvården och hälso- och sjukvården. Samverkan beskrevs på olika sätt, t.ex. i form av regelbundna möten med ett antal aktörer eller att man har tagit fram gemensamma rutiner för arbetet med enskilda individer som handlar om våld i nära relationer. Det förekommer också att kommuner går samman om gemensamma verksamheter och resurser, skyddade boenden, mottagningar eller kvinnofridssamordnare. Kommunala och ideella utförare Projekten genomfördes av både kommuner och ideella föreningar, men de kommunala var mest förekommande. Kommunerna genomförde 39 procent 14

15 av alla projekt själva och kommun och ideell förening tillsammans utgjorde 34 procent. Ideella föreningar genomförde 25 procent av projekten. Fördelningen mellan utförare i projekten är ungefär densamma som för utvecklingsmedlen Tabell 3. Antal* samt andel projekt per utförare, 2010 års utvecklingsmedel Totalt Kommun Ideell förening Kommun + ideell förening Länsstyrelse Antal projekt Andel projekt 100 % 39 % 25 % 34 % 2 % *Antalet projekt uppgår här till 253, då återrapportering saknas från 6 projekt Utöver samverkan mellan kommun och ideell förening utfördes 37 projekt i samverkan mellan 2 15 kommuner. I de flesta av dessa projekt, 20 stycken, var det två eller tre kommuner som samarbetade. Det förekom också att man samarbetade med andra aktörer. Tjugoen projekt samarbetade med hälsooch sjukvården, 20 projekt hade polisen som samverkanspartner och 14 arbetade tillsammans med skolan. Tre länsstyrelser 3 använde medel till fem egna projekt. Dessa projekt avsåg länsgemensamma utbildningsinsatser för kommunal personal. Av återrapporteringarna framgår därmed att cirka 46 procent av 2010 års medel gick till projekt som genomfördes av kommunala utförare. Projekt med endast ideella utförare tilldelades knappt 22 procent av medlen, och 31 procent gick till projekt som utfördes gemensamt av kommuner och ideella föreningar. Drygt en procent av det totala beloppet gick till länsstyrelsernas egna projekt. Målgrupper I återrapporteringarna efterfrågades vilken eller vilka målgrupper projekten riktades till. Den vanligaste målgruppen var våldsutsatta kvinnor generellt, cirka 75 procent av projekten riktade sig helt eller delvis till denna grupp. Även barn som bevittnat våld och våldsutövande män var vanligt förekommande. Det var relativt få projekt som på något sätt riktade sig direkt till särskilt sårbara grupper av kvinnor som exempelvis våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem eller våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund. Det finns dock en tendens till att fler projekt riktas till dessa grupper. Vid en jämförelse mellan åren och 2010 respektive 2011framkommer att en minskande andel av projekten riktas till våldsutsatta kvinnor generellt och fler riktas till en särskilt sårbar grupp kvinnor (Se tabell 9 för en jämförelse mellan åren.) Det finns dock inte uppgifter om hur många personer i målgrupperna som har fått ta del av insatserna. Detta beror på att många kommuner saknar statistik över hur många som får del av insatserna och i de rapporter som inne- 3 Stockholm, Västra Götaland och Västerbotten 15

16 håller uppgifter är dessa presenterade på olika sätt vilket försvårar en nationell sammanställning. Tabell 4. Projektens målgrupper*, 2010 års utvecklingsmedel Målgrupp Antal projekt Våldsutsatta kvinnor generellt, inklusive flickor under 18 år 196 Barn som bevittnat våld (generell grupp) 151 Män som utövar våld (generell grupp) 101 Våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund 61 Våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning 59 Våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem 50 Våldsutsatta äldre kvinnor över 65 år 47 Annan särskild grupp 45 Våldsutsatta kvinnor i samkönade relationer 35 *Ett projekt kan ha flera målgrupper Utöver de projekt som redovisas i tabell 4 var det 45 projekt som innehöll insatser som riktade sig mot andra målgrupper än de på förhand specificerade. Den vanligast förekommande målgruppen i kategorin annan särskild målgrupp var personer som utsatts för hedersrelaterat våld, elva av projekten riktade sig helt eller delvis mot denna målgrupp. Två projekt uppgav att de riktade sig till våldsutsatta män och sex projekt vardera riktade sig till ungdomar generellt respektive unga kvinnor. Ett projekt uppgav i sin återrapportering att man specifikt riktat in sig mot romska kvinnor. Projekten innehöll ofta mer än en typ av insats, och insatserna hade ibland flera olika målgrupper. Insatser Under 2010 hade kommuner och enskilda organisationer bedrivit en stor mängd insatser med stöd av utvecklingsmedlen. En del av dessa handlade om insatser riktade direkt till individer, t.ex. stöd och behandling till våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld eller män som utövat våld. Andra insatser var av mer övergripande natur. Kommuner och frivilligorganisationer hade t.ex. genomfört utbildningsinsatser riktade till olika aktörer. De hade också gjort kartläggningar och tagit fram handlingsplaner för arbetet med våld i nära relationer. Av tabell 5 framgår vilken typ av insatser kommuner och ideella föreningar genomförde. Där framgår att stöd och behandlingsinsatser sammantaget till våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och män som utövar våld var den vanligast förekommande insatsen. 16

17 Tabell 5. Antal projekt per insats och utförare år 2010 Stöd och behandling för våldsutsatta kvinnor Totalt Kommun Ideell förening Kommun + ideell förening Annan* utförare Utbildning Förebyggande arbete Metodutveckling Stöd och behandling till barn som bevittnat våld Handlingsplan Stöd och behandling till våldsutövande män Inventering/kartläggning Nya platser i tillfälligt boende för våldsutsatta kvinnor Ny kommunal mottagning eller nytt team Kommunal kvinnofridssamordnare 5 5 Stödinsatser Kommuner och ideella föreningar har bedrivit direkta stödinsatser till våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och våldsutövare i en majoritet av projekten med stöd av utvecklingsmedel. De flesta insatserna har riktats till våldsutsatta kvinnor. Ideella föreningar har genomfört flest projekt riktade till våldsutsatta kvinnor, medan kommunerna har ansvarat för fler insatser till barn och framförallt för våldsutövande män. Kommunerna har bedrivit 33 projekt med insatser för män medan ideella föreningar endast tre. Av de 141 insatser som riktats till våldsutsatta kvinnor har 117 projekt, riktats till våldsutsatta kvinnor generellt. Ett antal har dock riktats till särskilda grupper. Dessa är: kvinnor med funktionshinder, 15 projekt kvinnor med missbruksproblem, 19 projekt kvinnor med utländsk bakgrund, 28 projekt kvinnor i samkönade relationer, 9 projekt äldre kvinnor, 13 projekt. I de flesta fall innebär stödinsatserna till våldsutsatta kvinnor kontakter, information, rådgivning, krisbearbetning, allmänt personligt stödjande och i vissa fall behandlande insatser. Stödet ges via e-post, chatt, telefon eller vid besök. Dessa stödjande och behandlande insatser ges ibland individuellt och ibland i grupp. I 21 projekt uppger kommunerna och de ideella föreningarna att de ger behandling utifrån en namngiven behandlingsmetod. Kommunerna nämner bl.a. MI (motiverande samtal), ATV (alternativ til vold, en norsk modell), IDAP (Integrated Domestic Abuse Programme, ett program som används inom kriminalvården). Vidare beskriver kommuner och ideella för- 17

18 eningar att man erbjuder jourboenden och skyddade boenden. De ideella föreningarna uppgav att de ofta gav stöd till våldsutsatta kvinnor i kontakter med myndigheter, polis, socialtjänst och i rättsprocessen. Flera av de projekt som gällde insatser till våldsutsatta kvinnor innehöll också insatser för barn som bevittnat våld. Totalt riktades 69 projekt till barn som bevittnat våld varav 59 projekt riktades både till våldsutsatta kvinnor och till barn som bevittnat våld. Av de 69 projekt med insatser till barn som bevittnat våld har 27 använt Trappansamtal 4 som metod för att stödja barnen. Fyrtio projekt avsåg insatser för män som utövat våld. De allra flesta projekten drevs i kommunal regi. Av dessa uppgav 33 att de använde ATVmetoden i sitt arbete med männen. Dessutom uppgav 5 kommuner att de använde VASKA-metoden. VASKA (Våld, ansvar, sammanhang, konsekvens och alternativ) är dock ingen egen metod. Det är en inspirationskälla som bygger på ATV för att motivera män som utövar våld att upphöra med våldet. Som nämnts ovan har de flesta av projekten riktat insatserna till våldsutsatta kvinnor i allmänhet. En mindre del har dock riktats till kvinnor som är särskilt utsatta. Nedan följer några exempel på projekt som har riktats till några av dessa grupper. Det är våld i anknytningsrelationer, våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning och äldre våldsutsatta kvinnor samt våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem. Vi har valt att lyfta fram exempel från verksamheter för de särskilt utsatta grupperna då Socialstyrelsen vill betona att det är viktigt att kommunerna uppmärksammar dessa grupper. Genom sin särskilda problematik kan de behöva insatser som inte tillgodoses i kommunens och kvinnojourens normala arbete med våldsutsatta kvinnor. Utöver beskrivningarna av de särskilt utsatta grupperna har vi lagt in ett exempel på en verksamhet som riktas till män som utövar våld. Exemplen utgör inte de enda i sina kategorier men de har valts efter rekommendationer från länsstyrelserna i respektive län. Underlagen till beskrivningarna är hämtade från intervjuer med företrädare för respektive verksamhet. Våld i anknytningsrelationer Varje år kommer det ca kvinnor till Sverige som har gift sig med en svensk man, de flesta är relativt nygifta s.k. anknytningsfall. I ROKS:s rapport 2/2010, Fruimporten fortsätter [2], framgår att under 2009 sökte sig 522 kvinnor till någon av ROKS:s kvinnojourer för stöd p.g.a. att de utsatts för våld i sin anknytningsrelation. Av ROKS 78 kvinnojourer uppgav 73 (94 procent) att de mött kvinnor i denna situation under Problemet finns alltså i större delen av landet. Kvinnojouren Iris i Luleå har erfarenhet av att många av de kvinnor som kommer till Sverige genom anknytning till en man får stora problem. Många av dem kan inte svenska, går inte i SFI, och har mycket liten kunskap om hur det svenska samhället fungerar. När de 4 Trappansamtal är arbetsmodell som fått stor spridning i landet för individuella krissamtal i tre steg och som utvecklades på initiativ från Rädda Barnen under slutet av 1990-talet för barn som upplevt våld i familjen. 18

19 kommer till Sverige som anhöriga får de inte del av det svenska introduktionssystemet, det förutsätts att den svenske parten ska stå för introduktionen. Kvinnorna blir socialt och ekonomiskt beroende av mannen och om de blir utsatta för våld vågar de ofta inte anmäla detta till polisen av rädsla för att bli utvisade ur landet. Kvinnojouren Iris beviljades 2010 utvecklingsmedel för att arbeta med gruppen kvinnor som utsatts för våld i sin anknytningsrelation. Kvinnojouren anställde en kvinna med utländsk bakgrund för att stötta kvinnor från hennes hemland och kvinnor som flyttat till Sverige av liknande skäl. Hon hade under året kontakt med 43 kvinnor och kunde ge dem samtalsstöd, hjälpa till i kontakter med myndigheter och domstol, bl.a. läsa och fylla i blanketter. Hon har också gett information om hur det svenska samhället fungerar, vilka rättigheter och skyldigheter de våldsutsatta kvinnorna har i Sverige. Våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning och äldre våldsutsatta kvinnor På Gotland har socialförvaltningen utvecklat arbetet med funktionshindrade våldsutsatta kvinnor och äldre våldsutsatta kvinnor. Bakgrunden till projektet är kunskapen om att det förekommer våld mellan anhöriga inom de olika verksamheterna inom äldre- och funktionshinderområdet. Det kan vara makar, sambor, barn eller föräldrar som vårdar vuxna funktionsnedsatta personer. Det har inte funnits rutiner för vad personalen ska göra när de får kännedom om våld. Inom äldreomsorgen och omsorgen om funktionsnedsatta personer arbetar ca 2000 personer. Projektet har inneburit att all personal har fått en grundläggande utbildning om våld i nära relationer och om de specifika problem detta innebär för äldre och funktionsnedsatta personer. Därefter har socialförvaltningen tillsatt 50 nyckelpersoner som har till uppgift att aktualisera frågan om våld i nära relationer på arbetsplatserna och fungera som stöd i arbetsgrupper. Nyckelpersonerna får fortlöpande utbildning och ingår i lokala nätverk. Projektet har skapat struktur och rutiner för stöd till våldsutsatta kvinnor inom målgrupperna. Då stödet till dess personer alltid behöver koordineras med det stöd personerna behöver i sin vardag har projektet byggt upp en ny funktion (Freda-gruppen) inom socialförvaltningen. Denna grupp ska kontaktas i de svårare ärenden som gäller våld i nära relationer inom målgrupperna. Freda-gruppen består av handläggare för insatser med stöd av socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), anhörigstödjare och enhetschefer från äldreomsorgen, omsorgen om funktionsnedsatta personer och hemsjukvården. Gruppen möts en gång per månad och då akuta ärenden aktualiserats. Genom detta har socialförvaltningen byggt upp ett system där våldsutsatta personers ärenden inte hamnar mellan stolarna, att personalen blir bättre på att upptäcka våld och att våldsutsatta personer får rätt stöd och insatser utifrån dennes förutsättningar. 19

20 Våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem Kvinnor med missbruksproblem blir oftare än andra kvinnor utsatta för våld i nära relationer och det har visat sig att de ofta har svårt att få stöd och hjälp att komma ur våldssituationen. Många kvinnojourer tar inte emot kvinnor med missbruksproblem. I Helsingborg har kommunen tagit fram en handlingsplan för arbetet med denna målgrupp. Utvecklingsarbetet har enligt projektledningen lett till ett förändrat synsätt hos personalen så att de kan skilja på missbruket och våldet. Tidigare accepterade socialtjänstens personal att kvinnor som lever i en missbruksmiljö också blir utsatta för våld. Nu har man till stor del förändrat dessa attityder och de våldsutsatta kvinnorna med missbruksproblem har större möjligheter att få stöd mot våldet. I Helsingborg finns jourplatser för våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem på ett kommunalt hem för vård eller boende (HVB). Behandling för våldsutövande män Ett exempel på en verksamhet riktad till män är mansmottagningen i Jönköping. Projektet är ett samarbete mellan kommunerna i Jönköping, Habo och Mullsjö samt landstinget. Projektet startade under hösten 2010 då två personer anställdes. Jönköpings kommun anställde en skötare/leg. psykoterapeut och landstinget anställde en psykolog. Mottagningen är inrymd i socialtjänstens lokaler, tillsammans med kvinnofridsteamet. De har dock inget systematiskt samarbete med kvinnofridsteamet. De började projektet med uppsökande verksamhet, hos socialtjänsten, vårdscentraler, polisen etc. De gjorde sig kända och skapade förtroende. Mottagningen har som princip att det ska vara lätt för den våldsutövande mannen att få kontakt. Polisen eller socialtjänstpersonalen som kommer i kontakt med våldsutövaren, ofta i ett akut skede, frågar personen om han (det är oftast en man) vill ha kontakt med mansmottagningen och om de får lämna namn och telefonnummer till mottagningen. Om det är OK för mannen, får mansmottagningen namn och telefonnummer och ringer själva upp. Den enskilde behöver på så sätt inte ta första kontakten. Behandlingen är individuell och den baseras på ATV-metoden. Båda behandlarna har fått utbildning av ATV i Oslo. De har också fortlöpande handledning från ATV i Oslo. Mansmottagningen planerar att inom kort starta gruppbehandling för våldutövande män och har gått en särskild utbildning för att leda grupper. Av de män som kommer till mottagningen har 60 procent barn i hemmet, egna eller partners, de har en utbildningsgrad som genomsnittet i riket, de allra flesta arbetar och har egen försörjning. Våldet riktar sig i regel mot partner, i några fall mot okända personer. 43 procent av männen har själva varit utsatta för våld som barn. Mansmottagningen arbetar med en kontinuerlig uppföljning av verksamheten enligt CTS2 modellen. (Conflict tactic scale.) 20

21 Nya boendeplatser för kvinnor och barn Kommuner och ideella föreningar har inrättat nya jourbostäder och skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Totalt har 20 bostäder inrättats med minst 23 platser för kvinnor och medföljande barn. Nio av dessa har startats och drivs av kommuner och fem av ideella föreningar. Dessa boenden har olika grad av bemanning, några saknar det helt medan andra har personal, anställd eller ideellt arbetande. En av de nyinrättade bostäderna, med tre platser, riktas till våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem. Ett skyddat boende för psykiskt och fysiskt funktionshindrade har inrättats. Detta är bemannat dygnet runt. Totalt har det tillkommit ca 240 nya boendeplatser sedan Nya ideella föreningar I regeringens övergripande mål för satsningen anges bl.a. att Kvinnojoursoch eller brottsofferjourverksamheten på lokal nivå ska stärkas och vid behov ska nya ideella föreningar som arbetar med att stödja våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld etableras. Under 2010 etablerades fem nya organisationer med stöd av utvecklingsmedlen. Fyra av dess riktar sin verksamhet till kvinnor, varav en till romska kvinnor, och en till våldsutövande män. Mansverksamheten är inte en ideell förening utan de har valt att etablera sig som ekonomisk förening. Utveckling av samverkan och metoder I 76 projekt utvecklades metoder och arbetssätt för arbetet med våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld eller män som utövat våld. Majoriteten av projekten handlade om kommuner som utvecklat sin verksamhet. Utveckling av samverkan har varit ett återkommande tema, internt mellan socialtjänstens olika enheter och med andra aktörer, ideella kvinnojourer, brottsofferjourer, polis, hälso- och sjukvård och i några fall med hyresvärdar. Vidare har kommunerna utbildat personal i olika metoder, t.ex. Trappansamtal och ATV och införlivat dessa arbetssätt i den egna organisationen. Ibland har kommunerna själva utvecklat rutiner och arbetssätt för att bättre kunna arbeta med målgrupperna. I 16 kommuner har man anställt en kommunal kvinnofridssamordnare. Dessa har som regel till uppgift att samordna kommunens arbete med kvinnofrid och ansvara för samverkan med externa aktörer. I uppgifterna ingår ofta att fungera som konsult gentemot socialtjänstens handläggare, att vara en informationsspridare utåt och en kunskapsförmedlare internt i kommunen, bl.a. genom att anordna utbildningar. Ibland handlägger de ärenden som rör våldsutsatta kvinnor. Utbildningsinsatser I 127 projekt bedrevs utbildningsinsatser. I 118 av dessa riktades utbildningsinsatser till socialtjänstens personal och i 91 till ideella föreningar. Dessutom inkluderades ibland polisen (18 projekt), hälso- och sjukvården (13 projekt) och skolan (8 projekt) i utbildningarna. När det gäller hälsooch sjukvården nämns bl.a. vårdcentraler, psykiatrin och BUP-mottag- 21

22 ningar. Utbildningar till skolan riktades till elever, lärare och personal inom elevhälsan. Exempel på andra aktörer som har fått del av utbildningar är kommunala politiker, kyrkans personal, Arbetsförmedlingen och Åklagarmyndigheten. Kommunerna har ansvarat för genomförandet av utbildningarna i 69 projekt och ideella kvinnojourer i 30 projekt. I 15 projekt har kommuner och ideella föreningar gemensamt stått för utbildningarna, och i 13 projekt har andra utförare stått för utbildningarna. Dessutom har länsstyrelserna i Stockholm, Västra Götaland och Västerbotten själva anordnat utbildningar och konferenser. De har då bjudit in samtliga kommuner i länet. I Västra Götaland deltog ca 1500 personer från kommuner och andra aktörer på området. I Stockholm anordnades en konferens om våld i nära relationer där ca 300 personer från länets kommuner deltog samt en utbildning i tre steg där 367 personer deltog i alla tre stegen. Innehållet i de tre stegen benämndes: Våga se våldet, Våga fråga och Våga agera. Länsstyrelsen i Västerbotten anordnade en konferens på temat Manlighet och våld, där representanter från länets alla kommuner deltog. Handlingsplaner I sammanlagt 67 projekt har handlingsplaner för kommunen eller den enskilda kvinnojouren tagits fram eller reviderats. I 51 av dessa har det handlat om kommuner som har reviderat sin befintliga handlingsplan, tagit fram en ny eller utarbetat rutiner för arbetet med våldsutsatta kvinnor. I några fall har flera kommuner gått samman och utarbetat gemensamma handlingsplaner och rutiner, t.ex. Norra Bohuslän och Västerbottens inland. I tio av projekten har ideella föreningar tagit fram nya, eller reviderat existerande, handlingsplaner för den egna verksamheten. Förebyggande arbete och information I 97 projekt bedrev kommuner och enskilda kvinnojourer uppsökande arbete. Detta handlade ofta om information. Insatserna riktades i 68 projekt till allmänheten, i 54 till skolan, i 37 till hälso- och sjukvården och i 37 till ideella föreningar. Kommuner och ideella föreningar drev dessa projekt i ungefär lika stor utsträckning. Insatserna till allmänheten bestod ofta av att kommunerna lade ut information på sin webbsida, eller uppdaterade befintlig webbinformation. Vidare har de tryckt upp affischer, foldrar och visitkort på svenska och på andra språk. I Piteå har kommunen i samarbete med SF-biografen informerat om våld mot kvinnor i samband med filmvisning. På en del orter har den ideella kvinno- eller tjejjouren ställt ut bokbord i köpcentrum eller i samband med lokala evenemang. Många kvinnojourer och kommuner har annonserat i lokalpressen och pressen har ibland gjort reportage om kvinnojourens arbete och andra näraliggande frågor. En del av det förebyggande och uppsökande arbetet har riktats till skolan. Kvinnojourer har besökt högstadieklasser, gymnasieklasser och SFI-klasser och pratat med elever om våld mot kvinnor. Några kvinnojourer har tagit emot studiebesök från gymnasieklasser och har då informerat om sin verksamhet. 22

23 Verksamheternas utvärderingar och beskrivning av resultat Då kommunerna lämnade sina återrapporteringar hade 55 av projekten utvärderats, dvs. ca 20 procent. Det framgår dock inte på vilket sätt dessa utvärderingar har gjorts, hur omfattande de varit eller om de har gjorts inom ramen för den egna organisationen eller kommunen eller om man anlitat en extern utvärderare. I återrapporteringarna uppger kommunerna att de i stor utsträckning har nått de förväntade resultaten i 138 projekt, delvis i 52 projekt och i liten utsträckning i två projekt. Sammantaget ger kommunerna med detta en positiv bild av utfallet av insatserna. Kommunerna ger också beskrivningar av resultaten. De områden som oftast beskrivs är att: Kommunernas och kvinnojourernas arbete med våldsutsatta kvinnor har utvecklats kvantitativt och kvalitativt. Situationen för våldsutsatta kvinnor har förbättrats på olika sätt. Samverkan mellan olika aktörer har förbättrats. Efterfrågan på kommunens och kvinnojourernas tjänster har ökat. Kunskapsläget har förbättrats. Flera kommuner beskriver att de har utvecklat det egna arbetet med våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och våldsutövande män. De flesta beskrivningar är relativt allmänna men några ger exempel på vad som förbättrats. Detta är t.ex. att ärendehandläggningen blivit mer rättssäker och att socialtjänsten har blivit bättre på att upptäcka våld i nära relationer hos redan aktuella klienter. I någon kommun har man infört ett screeningverktyg för att förbättra möjligheten att upptäcka våld i nära relationer. Ideella kvinnojourer beskriver att de startat nya verksamheter, skyddade boenden och mottagningar. Vidare har man kunnat anställa mer personal vilket lett till ökad trygghet i boendet och att man kan ge bättre stöd till våldsutsatta kvinnor, i något fall i form av juridisk rådgivning. Man har också utvecklat verksamheter för barn. Några kommuner och kvinnojourer bedömer att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld har fått en bättre situation. Det handlar om att kvinnorna fått en bättre självkänsla, mår bättre både fysiskt och psykiskt, fått ett utökat och förbättrat socialt nätverk. Många har kunnat bryta upp från destruktiva förhållanden och har kunnat ta sig ur en situation som präglats av våld och förtryck. Det finns även beskrivningar av att män har genomgått behandling och fått hjälp att utveckla mer konstruktiva förhållningssätt. Genom detta har de fått en förbättrad situation, bättre psykisk hälsa och har börjat se och beakta sina barns behov. Ett fåtal kommuner beskriver att barn som bevittnat våld har fått en ökad trygghet och har kunnat bearbeta sina upplevelser. Både kommuner och kvinnojourer beskriver att fler våldsutsatta kvinnor söker hjälp. Genom uppsökande och informerande insatser har fler blivit medvetna om vart de kan vända sig för att få hjälp i sin situation. Genom att såväl kommuner som kvinnojourer har kunnat utöka bemanning och tillgänglighet har möjligheterna att ta emot också ökat. 23

24 Många projekt har handlat om kompetensutveckling. Kommunerna har rapporterat att kunskaperna om våld i nära relationer har blivit bättre och att detta leder till nya attityder, ambitioner och nya och bättre arbetssätt. Det har också lett till bättre samsyn och mer samverkan inom kommunen och mellan kommunen och andra aktörer, t.ex. ideella kvinnojourer, polisen och hälso- och sjukvården. Några kommuner och ideella kvinnojourer har rapporterat om svårigheter att genomföra projekten. För kvinnojourerna har det ofta handlat om att de har haft svårigheter att rekrytera nya frivilligarbetare till verksamheterna. Några kommuner har haft svårigheter att rekrytera deltagare till gruppverksamheter för barn, och för våldsutövande män. Övergång till ordinarie verksamhet Av de totalt 259 projekten som pågått under 2010 har kommunerna och de ideella kvinnojourerna låtit 114 övergå i ordinarie drift. För övriga verksamheter hade man för avsikt att ansöka om fortsatta projektmedel eller lägga ner. Flera kommuner har beskrivit sina ambitioner med att införliva projekten i ordinarie verksamhet och menar att det tar tid att arbeta in nya arbetssätt och organisationsformer i kommunal verksamhet. Det krävs fortlöpande fortbildning för befintlig personal och ordentlig introduktion till nyanställda. Dessutom behövs övergripande samordning av verksamheten utifrån aktuell lagstiftning och forskning. Kommunerna nämner bl.a. kvinnofridssamordnare och mansverksamheter som exempel på insatser som de vill permanenta och låta ingå i den ordinarie verksamheten. 24

25 Fördelade medel 2011 Länsstyrelserna beviljade medel till 260 projekt 2011 jämfört med 259 föregående år. Av dessa avsåg 180 fortsättningar på projekt som beviljats medel Fördelade medel och beviljade ansökningar per län Länsstyrelserna fick 108,25 miljoner kronor i utvecklingsmedel att fördela för Av dessa använde länsstyrelserna 5,2 miljoner kronor till egen administration, dvs. knappt 5 procent. Länsstyrelserna fördelade 104,3 miljoner kronor till 260 olika projekt. Av de tilldelade medlen har länsstyrelserna inte fördelat ca en miljon kronor. Summan av de fördelade medlen och medel använda av länsstyrelsen för administration överstiger 108,25 miljoner kronor. Detta beror på att en länsstyrelse använde överskjutande medel från föregående år och att en länsstyrelse sköt till egna medel. 25

26 Tabell 6. Länsstyrelsernas fördelning av 2011 års medel, per län, belopp i kronor. Anslag för 2011 Fördelade medel kostnader Antal beviljade ansökningar Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Uppsala Värmland Västerbotten Länsstyrelse Administrativa Södermanland Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland Totalt Summorna av beloppen i kolumnerna administrativa kostnader och fördelade medel stämmer inte alltid med beloppen i kolumnen anslag för I de fall administrativa kostnader och fördelade medel överstiger anslaget för 2011 har länsstyrelserna använt medel från föregående år eller skjutit till medel från andra källor. I de fall fördelade medel och administrativa kostnader är mindre än anslaget för 2011 beror det på att länsstyrelserna inte har fördelat alla medel. Medel som inte har fördelats kommer att återbetalas till Socialstyrelsen. Antal kommuner som fått del av medlen Av landets 290 kommuner har 137 sökt och beviljats utvecklingsmedel för Föregående år beviljades 150 kommuner medel. Totalt hade 238 kommuner sökt utvecklingsmedel eller varit medsökande jämfört med 230 föregående år. I sex län 5 hade samtliga kommuner gått samman om en gemensam ansökan. 5 Dalarna, Jämtland, Södermanland, Halland, Kronoberg och Västmanland 26

27 Kommunernas medfinansiering Trots att det inte krävdes har flera kommuner bidragit med egna medel för att finansiera projekten. 25 kommuner uppgav i ansökningarna att de skulle bidra med 14 miljoner kronor. Det framgår dock inte av ansökningarna i vilken utsträckning den egna insatsen bestått av kostnader som redan fanns, exempelvis kostnader för den befintliga personalens löner eller hyra för befintliga lokaler, eller kostnader för föreningsbidrag till enskilda organisationer som genomför insatser för våldsutsatta personer. Kommunala och ideella utförare I rapporten för konstaterades att andelen kommunala utförare hade ökat under perioden. Detta innebär att kommunerna själva genomförde fler insatser för våldsutsatta kvinnor och de ideella föreningarna färre. År 2011 är kommuner och ideella föreningar var för sig utförare i större utsträckning, jämfört med tidigare år, på bekostnad av det gemensamma arbetet. Kommunerna är utförare i närmare 51 procent av alla projekt, ideella föreningar i knappt 26 procent och i 23 procent är både kommuner och ideella föreningar utförare. Tabell 7. Andel beviljade ansökningar per utförare 2011 Totalt Kommun Ideell förening Kommun + ideell förening Antal projekt Andel projekt 100 % 51 % 26 % 23 % Av tabell 8 framgår att den vanligaste insatsen 2011 var utbildning. En förändring i förhållande till tidigare år är att stöd och behandling till våldsutövande män har ökat. När det gäller utbildning har kommunerna relativt ofta uppdragit åt andra aktörer att arrangera dessa såsom högskolor och privata utbildningsanordnare. 27