CARTROPHEN vet. Ett läkemedel vid Osteoarthrit/ Osteoarthros (OA) hos hund

Transkript

1 CARTROPHEN vet Ett läkemedel vid Osteoarthrit/ Osteoarthros (OA) hos hund Cartrophen vet (pentosan polysulfat) är ett behandlingsalternativ vid OA, där smärtlindring uppnås genom direkt effekt på sjukdomsprocessen i leden. Preparatet har en skyddande effekt på ledbrosket, men återställer också det skadade ledbroskets funktion efter en ledinflammation. Cartrophen har därför klassificerats som en Disease Modifying OsteoArthritis Drug (DMOAD) och representerar en behandling som påverkar sjukdomens patogenes.

2 Patogenesen vid Osteoarthrit Osteoarthros (OA) Ledbrosk och ledvätska är komponenter av avgörande betydelse för den optimala funktionen i synoviala leder. Skada på dessa vävnader med nedsatt funktion bidrar i hög grad till progressionen vid olika typer av arthropathier. Normal Osteoarthrit/Osteoarthros (OA) Periartikulärt Plexus Fibros Subchondralt ben Brosk Synovial vätska Epifysära kärl Synovit Brosknedbrytning Depolymerisering av hyaluronsyra Osteofyter Subchondrala bencystor Metafysära kärl Kärlskada och kärldilatation Ledbrosket, som täcker de benändar som ledar mot varandra i den normala friska synoviala leden, utgör tillsammans med ledvätskan en i det närmaste friktionsfri viktbärande yta som är resistent mot yttre påverkan. Ledbrosket tar också upp mycket av de krafter som verkar genom s.k. diarthrodiala leder genom att fördela belastningen som leds genom det subchondrala benet. Ledvätskans kvalitet (viskositet) är ofta försämrad vid OA beroende på defekt hyaluronsyresyntes och ökad katabolism. Detta leder till en försämrad smörjning och stabilitet i leden vilket i sin tur ger upphov till skador på ledbrosket med förslitning. Hypoxi, minskat ph och ansamling av laktat i ledvätskan är andra fenomen som uppträder vid ledinflammationen. Ett tidigt inslag i patogenesen vid OA är uppmjukning och fibrillering av ledbrosket. Detta får till följd en minskning av den funktionella kapaciteten och, även under normala belastningsförhållanden, förmedlas en abnorm stress fokalt till ledbrosket och det subchondrala benet med aggravering av skadan. Broskfragment och nedbrytningsprodukter från matrix (t.ex. från proteoglykaner och typ II kollagen) som frigörs från det skadade ledbrosket är antigena och vid upptag till ledkapseln kan en inflammation (synovit) framkallas. Så snart en synovit etablerats i leden kommer synoviocyter tillsammans med leukocyter från blodet att avge en kaskad av cellmedierade substanser som underhåller och påskyndar OA-processen. Bland dessa substanser kan nämnas proteinaser, prostaglandiner, cytokiner (IL-1, TNF-a) och fria radikaler som alla kan direkt eller indirekt bidra till nedbrytning av brosk, ben och hyaluronsyra i ledvätskan. Antigen från ledbrosket som frigörs till ledvätskan kan också stimulera blod leukocyter att uttrycka prokoagulations och cytokinas aktivitet. Detta kan resultera i deposition av lipid och fibrinkoagel i synoviala vävnader och i de små blodkärl som försörjer det subchondrala benet. När blodflöde och nutrition till ben och synoviala celler störs av dessa kärlproppar blir resultatet ischemi, cellnekros och ledsmärta. Därtill kommer att det som följd av cellnekros och trauma uppträder remodellering och skleros av det subchondrala benet, vilket ger det förändrade mekaniska egenskaper. Därigenom ökar den viktrelaterade påfrestningen på det överliggande ledbrosket varigenom det utsätts för excessiv mekanisk stress. Dessa mekaniska faktorer bidrar alla till att ledbroskets funktion sätts ur spel vid OA. Det finns ett stort antal substanser tillgängliga för behandling av OA, men steroider och icke steroidala anti inflammatoriska droger (NSAID) är de mest använda idag. Medan den potenta antiinflammatoriska och analgetiska egenskaperna hos dessa preparat kan reducera de symptom som uppkommer vid OA, ser man vid långvarig användning med en del NSAID- och corticosteroid-preparat en ökad leddestruktion, huvudsakligen beroende på en inhibering av cellulära anabola processer. Den negativa effekten av NSAIDpreparat på mag-tarmkanalen, lever och njurar är väl känd. -2 -

3 Smärta vid vid Osteoarthrit /Osteoarthros (OA) Smärta är ett av de viktigaste symptomen vid OA både hos människa och husdjur. Smärtan är också huvudorsak till den nedsatta rörligheten med vanligen multifaktoriell patogenes. Smärtlindring är en nyckelfaktor vid behandling av OA, men måste balanseras mot den viktiga roll som spelas av ledens neuroanatomi i och med att smärtan förhindrar ytterligare skada. Samtidigt måste de andra huvudprinciperna vid behandling av OA beaktas, vilket innebär: 1 - att återställa normal ledfunktion, 2 - att förhindra brosknedbrytning, 3 - att förhindra att fibros permanent inskränker rörligheten i leden, 4 - att kontrollera inflammationen, 5 - att förhindra uppkomsten av förändringar i det subchondrala benet och osteofytbildning, 6 - att bibehålla ett normalt biokemiskt tillstånd i leden 7 - att bevara ledvätskans viskositet och kemiska sammansättning. (Mc.Laughlin,R Vet. Clin. North Am. Anim. Pract. 30, ). Schematisk figur över lokalisation och distribution av lednära nervstrukturer. (efter Caron,J.P I Joint Disease of the Horse. Editors, CW. Mc Ilwraith and GW. Trotter, WB Saunders Company, Philadelphia,p 71) Relativ densitet Periosteum Kollateral ligament Ledkapsel Ben Benmärg Subchondralt ben Ledbrosk Ledhåla Periosteum Kollateral ligament Ledkapsel Ben Benmärg Subchondralt ben Periosteum Kollateral ligament Ledkapsel Ben Periosteum Benmärg Kollateral ligament Subchondralt ben Ledbrosk Ledhåla Ledkapsel A B C D Ben Benmärg Subchondralt ben Ledbrosk Ledhåla Neuroanatomin i leder har rapporterats vara likartad hos flertalet djurarter. Vanligen klassificeras nervändar i extremitsleder hos däggdjur efter typen av receptorer. Observera avsaknaden av nervvävnad i ledbrosk! A. Typ 1 mekanoreceptorer belägna i ytliga delar av ledkapseln; låg smärttröskel och stimuleras av tämligen svaga mekaniska stimuli; förblir aktiva så länge ett mekaniskt stimulus kvarstår. B. Typ 2 mekanoreceptorer belägna i djupare delar av ledkapseln; låg smärttröskel och snabb adaptation; inaktiva är leden är orörlig och aktiveras vid rörelse och sträckning. C. Typ 3 - mekanoreceptorer är stora och begränsade till intraartikulära och periartikulära ligament nära deras fästen; hög smärttröskel och långsam adaptation; inaktiva vid leden i vila och vid begränsad aktiv eller passiv rörelse; aktiveras enbart vid ledrörelse nära den fysiologiska gränsen eller när de aktuella ligamenten utsätts för övertänjning; kapabla till nociception och att modifiera Typ 1 och Typ 2 receptor medierade reflexer. D. Typ 4 - receptorer är fria nervändar snarare än specifika ändorgan som receptorerna 1-3 och förekommer i två typer ; typ 4a och 4b; hög smärttröskel och långsamt adapterande nociception; aktiveringssignaler består av hotande eller faktisk vävnadsskada ; är polymodala och svarar på mekaniska, temperatur och kemiska stimuli; de senare exempelvis mjölksyra, kinin, serotonin, histamin och prostaglandin E2. Smärta hos husdjur har definierats som en negativ sensorisk eller emotionell upplevelse som tar sig uttryck i en känsla hos djuret av vävnadsskada eller hot om skada. Detta får till följd en förändring i det fysiologiska reaktionsmönstret och beteendet för att minimera eller undvika skadan, för att minska risken för upprepning och för att påskynda återhämtning. (Anil, SS. et al. 2002, JAVMA 220, ). Hantering av smärta är av stor betydelse vid behandling av OA. Den skyddande och återhämtande roll som smärtan spelar måste emellertid beaktas för att undvika att men negativt påverkar de andra målen vid behandling av OA. Därför är behandling av själva sjukdomen snarare än symptomen (t.ex. smärtan) av avgörande betydelse för att minimera risken för ytterligare skada och för att optimera möjligheten till avläkning ( t.ex. vid korsbands övertänjning/partiell ruptur) -3 -

4 CARTROPHEN vet är inte ett analgetikum Preparatet minskar de kliniska symptomen vid OA genom att påverka de underliggande orsakerna till sjukdomen. Forskning har visat att Cartrophen vet åstadkommer denna effekt genom att ingripa i ett antal orsaksmekanismer bakom uppkomsten av OA. Nedsatt viskositet och smörjningsförmåga Brosk nedbrytning Aktivering av leukocyter Minskad MW på hyaluronsyra Subchondralt ben Prokoagulerande aktivitet Onormal metabolism av synovia Inflammerad ledkapsel (synovit) MF Proteolytiska enzymer Vasculär occlusion = Områden där CARTROPHEN vet verkar MF = Mekaniska Faktorer Brosk Subchondralt ben Sclerosering av benvävnad Nekroser i benvävnad MF Cartrophen vet innehåller Na-pentosan polysulfat (NaPPS), en semisyntetisk polysulfaterad polysackarid som besitter sjukdomsmodifierande och chondroprotektiva egenskaper vid arthropathier. Cartrophen vet har visats ha följande verkningsmekanismer: a. Stimulerar chondrocyter till att syntetisera brosk matrix. b. Stimulerar synoviocyternas biosyntes av hyaluronsyra. c. Inhiberar och modulerar pro-inflammatoriska mediatorer och bio-aktiva aminer sådana som; histamin, serotonin, fria radikaler (superoxider), enzymer som elastas, hyaluronidas, cathepsiner, TNF-a converting enzyme (TACE) och proteiner tillhörande komplementsystemet som är inblandade i nedbrytningen av komponenter i broskmatrix. d. Mobiliserar tromber och fibrin aggregat i synoviala vävnader och subchondrala blodkärl och ökar på detta sätt genomblödningen i leden med förbättrad nutrition som följd. e. Mobiliserar lipider och kolesterol i synoviala och subchondrala blodkärl. f. Kraftigt anti-inflammatoriska egenskaper med verkan både på cellulär och humoral nivå.. g. Desensibilisering av benägenhet för trombocyt aggregering. h. Ökar nivån av naturliga inhibitorer av metalloproteinaser i brosk. i. Ökar plasma nivåerna av aktivator för vävnadsplasminogen och minskar nivån av inhibitorer för plasminogen aktivatorn med förbättrad upplösning av fibrinkoagel. j. Ökar plasma lipas nivåerna. Även om Cartrophen vet har en positiv effekt såväl vid mera akut OA som vid övergång mot en mera kronisk form beroende på sjukdomens progressiva förlopp, är det önskvärt med ett tidigt insättande av behandlingen vid akuta skador som ännu befinner sig på bindvävsnivå, för att återfå och behålla normal ledfunktion. -4 -

5 Cartrophen vet bevarar ledbroskets integritet och funktion i en OA- modell på hund. Mankin Score Broskskador ug uronsyra/mg vävnad Broskets proteoglycan innehåll normal OA PPS normal OA PPS Den histopatologiska graden av mikroskopisk ledbroskskada (Mankin Score) var avsevärt reducerad och nivån av uronsyra (en indikator på broskets proteoglykan innehåll) var förhöjd till normalt värde i ledbrosk från hundar med experimentellt avskuret främre korsband i knäleden, jämfört med obehandlade OA-hundar fyra veckor efter en behandlingsomgång med fyra injektioner (2mg/kg) av pentosan polysulfat (PPS). (Rogachefsky,RA. et al Osteoarthritis Cart. 1 : )w Cartrophen vet inhibererar enzymaktivitet involverad i brosk-nedbrytning vid OA i samma modell. Collagenas mängd i brosk Enzym inhibitor i brosk enzymenheter/g normal OA PPS normal OA PPS Inhibitor enheter Nivåerna av aktivt metalloproteinas (som kollagenas) var avsevärt sänkta och tissue inhibitor of metalloproteinase (TIMP) förhöjda till normal nivå i ledbrosk från hundar med experimentellt avskuret främre korsband i knäleden, jämfört med obehandlade OA- hundar fyra veckor efter en behandlingsomgång med fyra injektioner (2mg/kg) av pentosan polysulfat (PPS). (Rogachefsky, RA. et al Osteoarthritis Cart. 1 : ) Cartrophen vet har en normaliserande effekt på det fibrinolytiska systemet, som är defekt vid OA och ökar på så sätt perfusionen av ledens vävnader. Hastigheten av Fibrinolys (ECLT i minuter) ECLT (min) kontrol l OA v0 PPS v1 PPS v2 PPS v3 v7 Undersökningar av plasma från OA-hundar har visat att att de har en minskad kapacitet att lösa upp fibrinkoagel jämfört med plasma från normala hundar utan OA. Denna fibrinolytiska defekt, mätt som euglobulin clot lysis time (ECLT) bidrar till uppkomsten av periartikulära och subchondrala mikrotromber som kan orsaka smärta och osteonekros i den affekterade leden. Behandling med fyra pentosan polysulfat (PPS) injektioner (3 mg/kg) med en veckas intervall normaliserade ECLT hos OA-hundar. Denna effekt kvarstod fyra veckor efter den sista injektionen. (Ghosh, P. och Cheras, PA Best Pract. Res. Clin. Rheumatol. 15 (5) : )

6 Cartrophen vet påskyndar nedbrytningen av venösa tromber hos hund vilket resulterar i förbättrad perfusion av ledens vävnader. EC t-pa am TNF- PPS PAI plasminogen plasmin fdp s (lysis) fibrin koagel Pentosan polysulfat (PPS) ökar fibrinolysen genom att stimulera frigörandet av tissue Plasminogen Activator (tpa) från endoteliala celler (EC). Detta protein katalyserar bildningen av plasmin från plasminogen vilket löser upp fibrinkoagel (FC) till lösliga nedbrytningsprodukter av fibrin ( fibrin degradation product, fdp ). Dessutom hämmar PPS frigörandet av tumour necrosis factor alpha (TNF-α) från aktiverade monocyter (M) och minskar på så sätt frigörandet av plasminogen activator inhibitor (PAI). (Klocking, H-P. and Markvardt, F Thromb. Res. 41 : ) medel-antal medel-vikt Medel-vikt Medel-antal control PPS Studier på hund har också konfirmerat att PPS reducerade det genomsnittliga antalet och den genomsnittliga vikten av experimentella venösa tromber. (Fitzgerald, DE Thromb. Diath. Haem. 17 : ) - 6 -

7 Cartrophen vet har en affinitet till brosk vilket resulterar i terapeutiska koncentrationer i upp till fyra dagar efter engångsbehandling. Inhibering av granulocyt elastas Proteoglycansyntes i brosk % enzym aktivitet Inhibition % förändring i PG syntes stimulans Koncentration PPS ( µg/ml ) Koncentration PPS ( µg/ml ) Studier där radioaktivt märkt pentosan polysulfat (PPS) har använts, har visat att det föreligger en affinitet till brosk med en uppskattad högsta koncentration på 4µg/g brosk efter en injektion av 3 mg/kg och med en halveringstid på 14 timmar. Detta hänger ihop med den starka bindningen av substansen till broskproteiner och resulterar i terapeutiska nivåer i brosket i upp till fyra dagar efter behandling. Denna nivå av PPS i brosket torde vara tillräcklig för att inhibera enzymer inblandade i broskdegradering (som t.ex. elastas) och för att stimulera syntesen av proteoglykaner i brosket. (Baici, A. et. al Biochem. Pharmacol. 30 : ; Collier, SA. and Ghosh, P Ann. Rheum. Dis. 48 : ) Cartrophen Vet ökar synovialvätskans viskositet. % ökning HA syntesen In vitro stimulering av HA syntesen PPS koncentration µg/ml HA MW x Miljoner Daltons In vivo stimulering av HA molekylvikt OA PPS 2.5 mg/kg Dos Hyaluronsyra (HA) tillför ledvätskan unika viskoelastiska egenskaper med exceptionella smörjande och viktbärande funktioner. Vid OA är synoviala fibroblasters förmåga att syntetisera HA nedsatt och molekylvikten (MW) hos HA kan vara sänkt. Detta resulterar i minskad förmåga hos leder med OA att motstå de krafter i form av tryck och dragning som verkar i leden vid normal rörelse och funktion. Vid de koncentrationer av pentosan polysulfat (PPS) som uppnås efter normala terapeutiska doser, erhålles en anabol effekt på synoviala fibroblaster i OA-leden vilket ger en ökad syntes av HA. Detta åstadkommer i sin tur en normalisering av de molekylära och fysikaliska egenskaperna hos ledvätskan vilket är väsentligt för normal ledfunktion. (Hutadilok, N. et. al Curr.Ther.Res. 4 : ; Francis, D. et. al Rheum. Int. 13 : 61-64)

8 Cartrophen vet. stimulerar frigörandet av enzymerna superoxid dismutas och lipas vilka tar hand om fria radikaler resp. lipider i kärl. SOD från endotheliala celler SOD enheter/ml ug/ml PPS Clearing-effekt på plasma lipider Clearing-effekt Tid (min) Pentosan polysulfat (PPS) stimulerade superoxid dismutas (SOD) bildning i studier in vitro med humana umbilikala endotelceller, vilket gör att PPS kan anses ha en skyddseffekt på bindväven mot fria radikaler som bildas i OA-leder och därmed bidra till ett bevarande av normal ledfunktion. (Bowman, L. et.al Int. Soc. Free Radical Res., 7th Biennal Meeting 1994). Histopatologisk undersökning av ledvävnad har visat att ansamling av lipid i mikrokapillärer liksom i ledhålan är ett fenomen i samband med försämrat blodflöde och stas i OA-leder. I hundstudier visades att behandling med pentosan polysulfat (PPS, 3mg/kg) avlägsnade lipider till följd av ett frigörande av plasma lipas, vilket därmed förbättrade perfusionen i leden. (Brunaud, M. et. al Progr. Biochem. Pharmacol. 3 : Cartrophen vet stimulerar produktionen av insulin-like growth factor-1 (IGF-1) som är essentiell för normalt friskt ledbrosk. PPS inhiberar proteolysen av IGFBP-5 genom att hämma komplement C1s PPS ökar IGFBP-5 koncentrationen PPS ökar IGF-1 koncentrationen i synovia % reduktion i proteolys av IGFB-5 ingen behandling PPS ökning i enheter av IGFBP-5 ingen behandling PPS IGF-1 koncentration (ng/ml) ingen behandling PPS normal IGF-1 är en essentiell tillväxtbefrämjande faktor för friskt brosk som bl.a. stimulerar upptaget av sulfat. Pentosan polysulfat (PPS) ökar IGF-1 produktionen genom att inhibera komplement C1s, ett enzym som bryter ned IGF-bindande protein (IGFBP-5). Detta protein stabiliserar och potentierar verkan av IGF-1. PPS ökar också IGF-1 nivån i ledvätskan. (Clemmons, DR. et. al Arthritis Rheum. 46 (3) : )

9 Cartrophen vet har en gynnsam säkerhetsprofil. Samband mellan misstänkta biverkningar och Cartrophen vet. Troligen relaterade (17,4 %) Ej sannolikt relaterade (44,1 %) Möjligen relaterade (33,5 %) Oklassificerade (5,0 %) Cartrophen Vet har en låg incidens av biverkningar, vilka är milda och övergående. Den uppskattade verkliga incidensen av misstänkta biverkningar möjligen relaterade till behandling med Cartrophen Vet. var % i England baserat på individuell dos basis (rapporter till det Veterinärmedicinska Direktoratet under perioden ; vilket torde utgöra ca 10 % av rapporterade reaktioner). Kräkning (med start ca 5-15 minuter efter administrering) och lätt allmän nedsättning (slöhet och/eller lethargi och/eller inappetens) i 1-2 dagar efter behandling ansågs produkt relaterade. Även om orsakerna till dessa reaktioner är okänd för närvarande, fanns vissa indikationer på att en övergående höjning av histamin aktiviteten kunde vara inblandad. Anti-histamin behandling har föreslagits som relevant i dessa fall. Det fanns inga tecken på spontan blödningsbenägenhet (lokal eller systemisk) som kunde hänföras till behandling med Cartrophen Vet, motsvarande dem som ses vid heparinbehandling. (Hannon, RL.et. al J. Small. Anim. Pract. 44 (5) : ). Cartrophen vet har endast temporär effekt på perifert blod. aptt - normal variation är11.8 till 21.4 sekunder (skuggat område) PT - normal variation är 5.0 to 11.3 seunder (skuggat område) aptt (sekunder) PT (sekunder) Tid (timmar) Tid (timmar) Undersökningar hos hund av blodkoagulations parametrarna, aktiverad partiell thromboplastin tid (aptt) och prothrombin tid (PT), efter s.c. administrering av 3 mg/kg av Cartrophen Vet vid tolv tillfällen med en veckas intervall, visade att aptt ökade 2 timmar efter behandling men återvände till omkring normalvärde efter 8 timmar. PT stannade inom normalnivåerna. Substans relaterad lokal intolerans eller irritation (t.ex. hematom) observerades ej, liksom inte heller tecken på systemisk blödning (t.ex. ecchymoser eller gastrointestinal blödning), även vid doser upp t.o.m. 30 mg/kg givna i 12 veckor (10x rekommenderad dos och 3x normal behandlingstid). Med denna pharmakologiska substansprofil torde inte ökad blödningsbenägenhet vara att förvänta hos djur med normal hemostas och behandling med Cartrophen Vet innebär en låg risk trots temporära effekter på vissa koagulations parametrar. ( Lagrade data, Biopharm Australia Pty Ltd)

10 Cartrophen vet har ingen generell effekt på koagulationssystemet. Skillnad i blodförlust (ml) Signifikant blodförlust Dos mg/kg i.v Efter en i.v. bolus injektion av pentosan polysulfat (PPS) i en öronmodell på kanin, observerades en minimal men signifikant blödningseffekt vid 3x rekommenderad dos av Cartrophen Vet. PPS uppvisar hos människa och laboratoriedjur en mild antikoagulatorisk effekt, motsvarande en sjättedel till en tiondedel av potensen hos heparin. PPS har emellertid en potent aktiverande verkan på det fibrinolytiska systemet då det stimulerar frigörandet av vävnads plasminogen aktivator (tpa) från endotelet. Nettoresultatet av PPS behandling på dessa aktiviteter är upplösning av tromber och embolier i blodkärl, utan uttalad antikoagulatorisk effekt. PPS ger således inte, i motsats till heparin, en generell förändring i blodets koagulationssystem. (Maffrand, J-P. et. al Semin. Thromb. Hemost. 17 (Suppl. 2) : ). Cartrophen Vet har en optimal klinisk effekt hos hund vid dosen 3 mg/ kg s.c. givet fyra gånger med en veckas intervall. Högre dos hade en sämre klinisk effekt utan toxiska inslag. Effekt på hälta Effektivitets index Hältindex Effektivitetssindex Dos av Cartrophen vet Dos av Cartrophen vet Dos respons studier på OA-hundar har visat att behandling med 3 mg/kg av Cartrophen Vet var optimal och att både 1 mg/kg och 5 mg/kg inte var lika effektiva. Hältindex mättes enl. en 5-gradig skala avseende svårighetsgrad (från ingen hälta till blockhälta) och visade en minskning efter de fyra veckornas injektioner som kvarstod efter ytterligare fyra veckor (8 veckor). Verkningsindex ( Efficacy Index ) beräknades utifrån signifikanta förändringar i kliniskt status i varje grupp jämfört med utgångsvärden. Det har spekulerats i att PPS vid högre dos åstadkommer ett frigörande av ett överskott av inflammatoriska nedbrytningsprodukter och att den antiinflammatoriska effekten därvid blir suboptimal. (Read, RA.et. al J. Small Anim. Pract. 37 : )

11 Cartrophen vet reducerar effektivt de kliniska symptomen vid OA hos hund. Japansk klinisk studie Antal hundar ingen respons mild god mycket god utmärkt Veterinärens bedömning av effekten Förmågan hos Cartrophen Vet att påverka de kliniska symptomen vid OA hos hund, inkluderande hälta och smärta har visats i ett öppet kliniskt försök i Japan. Enligt det subjektiva intrycket hos veterinären förbättrades 96 % av fallen vid behandling med Cartrophen Vet medan hältan minskade i 84.2 % av fallen och smärtan reducerades i 76.3 % av fallen. (Lagrade data, Biopharm Australia Pty Ltd). När det gäller ledsmärta och hälta vid OA är behandling med Cartrophen vet likvärdig eller bättre än det potenta analgetiska och antiinflammatoriska medlet carprofen. Tysk jämförande klinisk studie Medelförändring från baslinje Medelförändring från baslinje Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 7 Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 7 Ortopedisk score** Svår smärta*** carprofen Cartrophen vet * Signifikant vid p^0.05 ** Ortopedisk score utgöres av summan av score för smärta och hälta. *** Svår smärta har definierats som gnällande eller avvärjande vid manipulation av det affekterade benet. Behandling med Cartrophen vet åstadkommer en potent effekt på smärta och hälta som är likvärdig eller bättre än den som erhålles med carprofen. Detta är första gången som ett sjukdoms modifierande OA-medel (DMOAD) har visats åstadkomma signifikant smärtlindring, jämförbar med vad som utövas av NSAID-preparat. Effekten av Cartrophen Vet sätter in något långsammare men kvarstår längre efter en rekommenderad fyra veckors behandling. (Smith, JG. et.al Osteoarthritis Cart. 9 (Suppl.B) :

12 Verkan av Cartrophen vet på biokemiska orsaker till smärta. ( Ställen där Cartrophen vet verkar ) Pro-inflamatoriska mediatorer Frisättande av inflammatoriska mediatorer från macrolager Fibrin och lipid-embolism Frisättande av enzymer och brosk-antigen Smärta Venös occlusion i subchondralt ben och synovial vävnad Förändrad mekanik hos ben Ödem och anoxi i ben, brosk och mjuk vävnad Focal osteonekros och remodullering av ben För ytterligare information kontakta: N-vet AB Uppsala Science Park, Uppsala Tel: , Fax: E-post: info@n-vet.se Webb: