Utveckling av fisket efter signalkräfta - hur ska man optimera fisket och förutsäga risken för populationskollapser? Fas 1

Transkript

1 Utveckling av fisket efter signalkräfta - hur ska man optimera fisket och förutsäga risken för populationskollapser? Fas 1 Uppföljningsrapport till projekt delfinansierat av Europeiska fiskerifonden Foto: David Lundvall

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 Inledning... 3 Fisket efter signalkräftor är viktigt för landsbygden:... 3 Fisket efter signalkräftor är en förutsättning en bibehållen lönsamhet i insjöfisket... 3 Signalkräftan måste förvaltas på ett sätt som är bra för vattenmiljön... 3 Förvaltningen av signalkräftor behöver utvecklas... 4 Ett samarbetsprojekt - forskare/fiskare - kan ge ett lönsamt och hållbart fiske... 4 Sammanfattning av projektidén... 4 Inriktning på den första fasen av projektet... 4 Kunskapssammanställning... 5 Introduktion... 5 Fisket efter signalkräfta... 6 Kräftfångst varierar inom en sjö... 7 Kräftfångst varierar mellan sjöar... 8 Vilka underlag behövs för att bedöma om fisket är hållbart? Beståndsanalyser för skaldjur Statistik från fisket Tillväxt och åldersstruktur Naturlig dödlighet Habitatval, rörelsemönster och täthet Könsfördelning, könsmognad och rekrytering Slutkommentar Utprovning av metodik Märkningsförsök Rekryteringskorgar Nedgångssjöar och omvärldsfaktorer Förankring, samverkan och informationsinsatser Förslag på nya förvaltningsstrategier, råd och riskanalyser för signalkräfta Projektets relevans för programmet för fiskerinäringen: Provfiske och provtagning Metod Provtagning av fångst och provfiske Övrig provtagning Resultat Respons av fisket i Hjälmaren och Vättern Slutkommentar Beståndsanalyser Fördjupade beståndsanalyser Enklare beståndsanalyser baserade på statistik från fisket Sammanfattning Erkännande Referenser

3 Inledning Signalkräftan har under det senaste decenniet markant ökat i betydelse hos det svenska insjöfisket. Arten är numera den näst mest betydelsefulla för fisket om man ser till infiskat värde (Fiskeriverket 2006). Det sammanlagda värdet i första handelsledet har ökat med en faktor fem under perioden och mycket tyder på att denna ökning kommer att fortsätta på kort sikt (Fiskeriverket, 2006). Det är dock oklart hur fisket efter signalkräfta kommer att utvecklas på längre sikt, sannolikt finns en gräns för hur stort fiskeuttag som är möjligt utan att bestånden påverkas negativt. Huvuddelen av det infiskade värdet härrör från Vättern och Hjälmaren men även andra stora sjöar som till exempel Vänern och Mälaren kan ha en stor framtida potential. Flertalet fiskare i Vättern har numera helt eller delvis koncentrerat sitt fiske på kräftor och därmed väsentligt minskat sin fiskeansträngning på tidigare betydelsefulla arter som sik och röding. Signalkräftan stod 2008 för 94 % av det infiskade värdet i Vättern. För många av dessa fiskare är signalkräftan därmed den enda arten som ger tillräcklig avkastning för att möjliggöra ett fortsatt fiske. Fisket efter signalkräftor är viktigt för landsbygden: Signalkräftan är också av stor betydelse för fisket på eget, privat, vatten samt övrigt fritidsfiske i många sjöar och vattendrag. I Vättern har fångsterna i fritidsfisket t ex nyligen skattats till 56 ton, en siffra som dock sannolikt är väsentligt större (Fiskeriverket, 2008). Signalkräftans ekonomiska betydelse för landsbygden är svår att skatta exakt eftersom en stor del av fisket sker på privat vatten och i liten skala men sannolikt överstiger värdet 300 miljoner kronor (Fiskeriverket, 2005). Kräftfisket i Vättern är t ex en mycket viktig del i den regionala turistnäringens bärkraft. Ett utvecklat fiske efter signalkräfta kan således vara gynnsamt för landsbygdsutvecklingen. Fisket efter signalkräftor är en förutsättning en bibehållen lönsamhet i insjöfisket Det värdefulla fisket efter signalkräftor är en förutsättning för att eventuellt kunna utfärda nya yrkesfiskelicenser i svenska insjövatten. Fisket efter sötvattenskräftor är sannolikt ett av ytterst få svenska fisken, havs- och kustfisket inräknat, där det fortfarande kan finnas en större potential för att utveckla och öka uttaget. En fortsatt utveckling av fisket kan därför på sikt ge större möjligheter för kvinnor och yngre att komma in i yrkesfisket i framtiden vilket kan verka för en utjämning av både köns- och åldersskillnader. Fisket efter sötvattenskräftor är möjligt att genomföra med små båtar och utan stora investeringar i redskap vilket också underlättar nyetablering i fisket. Signalkräftan måste förvaltas på ett sätt som är bra för vattenmiljön Samtidigt som signalkräftan kommit att få en stor betydelse för det svenska fisket finns också hotbilder. Den är en, för våra vatten, främmande art som genom sin närvaro kan ge långsiktiga och omfattande förändringar av bentiska ekosystem i både sjöar och vattendrag. Det finns också vissa tecken på att arten minskat kraftigt i sedan tidigare erkänt produktiva vatten. Sötvattenslaboratoriet har under de senaste åren samlat in uppgifter om signalkräftans status i ett antal lokaler. Stora fångstförsämringar har rapporterats från många vatten (Sötvattenslaboratoriets kräftdatabas). Det finns ingen etablerad förklaring till detta mönster. Liknande kraftiga täthetsfluktuationer under spridnings- och etableringsfaserna har dock observerats för många andra introducerade djurarter (Moyle, 1996). Ett vanligt mönster är ofta att populationstätheten ökar inledningsvis i samband med att arten expanderar över större 3

4 områden. Efter en tid sker dock ofta en minskning, ibland en mycket drastisk sådan. Anledningarna till instabil populationsdynamik hos introducerade arter är att de kan vara särskilt känsliga för t ex förändrat predationstryck, sjukdoms- och parasitangrepp samt konkurrens inom arten och med inhemska arter om gemensamma resurser (Moyle, 1996). Sannolikt kan skörd/fiske påverka dessa processer väsentligt. Förvaltningen av signalkräftor behöver utvecklas Den nuvarande förvaltningen av signalkräfta baseras idag delvis på ett otillräckligt faktaunderlag, i viss mån på grund av att förvaltningen inte hunnit svara på de krav och behov som ett snabbt växande fiske ställer. Även om det byggts upp en stor erfarenhetsmässig kunskapsbas saknas mer omfattande, sammanhållna och vetenskapligt välunderbyggda studier av hur signalkräftor i varierande typer av vatten reagerar på olika fiskestrategier. Vidare saknas kunskap om vad som kan ha gett uppkomst till de markanta fångstminskningar som rapporterats från vissa vatten och hur man ska förutsäga risken för att sådana populationsfluktuationer uppkommer. Det har gjorts försök att skatta storleken på kräftbeståndet i Vättern, osäkerheterna är dock mycket stora på grund av att provfiskemetodiken inte utvärderats tillräckligt. Den tidigare skattningen av populationens storlek låg mellan 1580 och ton beroende på vissa antaganden om hur effektiva burprovfisken är (Ljung, 2003). Dessa metodikrelaterade svårigheter påverkar givetvis möjligheten att relatera omfattningen av det nuvarande fisketrycket till beståndets storlek och därmed möjligheten att skatta den framtida potentialen i fisket. Ett samarbetsprojekt - forskare/fiskare - kan ge ett lönsamt och hållbart fiske Många kräftfiskare efterlyser en bättre rådgivning om hur de, baserat på enkla analyser av egna fångstdata, ska kunna optimera sitt eget fiske för att få en så hög och långsiktigt hållbar avkastning som möjligt. Eftersom kräftor vanligtvis är ytterst stationära i jämförelse finns en större möjlighet för varje enskild fiskare, särskilt om de fiskar på sina egna vatten, att själva i viss mån förvalta sina egna bestånd. Många fiskare bedriver redan i dagsläget egen övervakning och dokumentation om kräftfisket på sina vatten genom att bokföra fångster och experimentera med redskap och betestyper mm. Detta projekt ska i nära samarbete med fiskarena utveckla den enskilde fiskarens möjlighet att själv kunna analysera och därmed styra sitt eget fiske efter kräftor. En viktig del i projektet är att fånga upp och systematiskt utvärdera den mångåriga kunskap som många fiskare har samt också erbjuda en möjlighet för kräftfiskare från olika vatten att utbyta erfarenheter mellan varandra. Sammanfattning av projektidén Mot bakgrund av det uppenbara behovet av ett förbättrat kunskapsunderlag och en utveckling av övervakningen och rådgivningen på kräftfiskets område föreslås här ett samlat utvecklingsprojekt för att få ett lönsamt och samtidigt mer hållbart fiske. Genom att analysera gamla och nya data och genom att driva ett nära samarbete med kräftfiskare och regionala myndigheter ska förbättrad rådgivning till kräftfiskare och ett utvecklat fiske uppnås. Projektet är tänkt att pågå fram till Här redovisas Fas 1 som omfattar arbetet under Inriktning på den första fasen av projektet Projektet startade i mindre omfattning redan under På grund av sent besked (maj 2009) om huruvida projektet beviljats medel eller inte genomfördes endast en mindre del av den planerade verksamheten under Den inledande fasen av projektet har präglats av 4

5 planering och förankring med fiskets intressenter. Projektets huvudsakliga inriktning har inte förändrats men en större tyngd har lagts på samarbeten med fisket och insamling av statistik från befintliga fisken. Det innebär att insamling av statistik och kunskapsutbyte med fisket har prioriterats före genomförande av egna experiment. Under sommaren 2009 har ett omfattande arbete med att samla in statistik och erfarenheter från fiskare genomförts i en rad olika vatten. Totalt har 17 olika kräftfisken samt ytterligare lokaler där fiske inte bedrivs följts i projektet. De olika kräftfiskena spänner från intensivt kommersiellt yrkesfiske till lågintensivt fritidsfiske på enskilt vatten. Den detaljerade datainsamlingen från fisket omfattar än så länge bara ett år men planeringen i projektet är att fortsätta denna insamling under hela den ursprungligen planerade projektperioden, för att få ett bättre underlag för vidare analyser. Metodik för märkning och för uppskattning av rekrytering och yngeltäthet har provats. Data från de fisken som följts har tillsammans med den officiella yrkesfiskestistiken använts som underlag för de första försöken med beståndsanalyser och för att börja jämföra och utvärdera olika typer av modeller. Kunskapssammanställning För att snabbt få en översikt av kunskapsläget, en uppfattning om de mest relevanta problemområdena och de största kunskapsluckorna anordnades en workshop om signalkräfta, Vänersborg april med deltagare från Sötvattenslaboratoriet, Havsfiskelaboratoriet, Ekoll och Lunds universitet. Befintliga kunskaper och data gicks igenom och kunskapsluckor identifierades. En av många slutsatserna från workshopen var att en stor brist för att utveckla modeller och prognosverktyg för kräftfiske var dålig kunskap om rekryteringen. Som ett resultat av workshopen producerades följande kunskapssammanställning över fiskestrategier och populationsdynamik hos signalkräfta. Introduktion Signalkräftan har under det senaste decenniet markant ökat i betydelse i det svenska insjöfisket. Arten är numera den näst mest betydelsefulla för fisket om man ser till infiskat värde. År 2009 utgjorde fångstvärdet av signalkräfta 27% av det totala värdet i insjöfisket. Det sammanlagda värdet i första handelsledet har ökat med en faktor tio under perioden och mycket tyder på att denna ökning kommer att fortsätta på kort sikt. Huvuddelen av det infiskade värdet härrör från Vättern och Hjälmaren men stora fångster görs också i mindre sjöar. Utöver dessa finns också en stor framtida potential i Vänern och Mälaren förutsett att kräftbestånden utvecklas på samma sätt som i andra, liknande sjöar. I Vättern är till exempel yrkesfisket helt eller delvis beroende av kräftorna som står för cirka 95 % av det infiskade värdet i Vättern. Signalkräftan är också av stor betydelse för fisket på enskilt vatten samt för fritidsfisket i många sjöar och vattendrag. I Vättern har fångsterna i fritidsfisket t ex nyligen skattats till 56 ton, en siffra som dock sannolikt är väsentligt större (Fiskeriverket, 2008). Signalkräftans ekonomiska betydelse för landsbygden är svår att skatta exakt eftersom en stor del av fisket sker på privat vatten och i liten skala men sannolikt överstiger värdet 300 miljoner kronor (Fiskeriverket,2005). Den nuvarande förvaltningen av signalkräfta baseras idag delvis på ett otillräckligt faktaunderlag, i viss mån på grund av att förvaltningen inte hunnit svara på de krav och behov 5

6 som ett snabbt växande fiske ställer. Även om det byggts upp en stor erfarenhetsmässig kunskapsbas saknas mer omfattande, sammanhållna och vetenskapligt välunderbyggda studier av hur signalkräftor i varierande typer av vatten reagerar på olika fiskestrategier. Vidare saknas kunskap om vad som kan ha gett uppkomst till de markanta fångstminskningar som rapporterats från vissa vatten och hur man ska förutsäga risken för att sådana populationsfluktuationer uppkommer. Dessa brister minskar möjligheten att bedöma om det nuvarande fisketrycket är på en hållbar nivå och vilken potential som finns i ett framtida fiske. Denna kunskapssammanställning om signalkräftans biologi och populationsdynamik fyller två huvudsyften. Den ska (1) ge en samlad bild av de vetenskapliga underlag som finns och (2) identifiera områden där det idag råder en brist på kunskap, särskilt med avseende på underlag som är viktiga för förvaltningen. Särskild tonvikt kommer därför att läggas på underlag som behövs för att utveckla beståndsanalyser som kan användas för att bedöma om ett kräftfiske är hållbart och hur det ska kunna utvecklas på kort och lång sikt. Fisket efter signalkräfta Totalt hade cirka 80 yrkesfiskare lämnat uppgift om kräftfiske under åren Av dessa var cirka 75 verksamma i de stora sjöarna, de flesta i Vättern och Hjälmaren. De fem övriga var verksamma i mindre sjöar i södra Sverige. Endast ett mindre antal fiskare förädlar fångsten själva. Majoriteten säljer kräftorna direkt till särskilda uppköpare. Det svenska insjöfisket efter signalkräfta är i de flesta hänseenden ett småskaligt fiske. Båtarna är ytterst sällan större än 8 meter. Fisket sker också följaktligen med mycket få undantag nära hemorten. Transporterna till och från fångstplatserna är företrädesvis korta, under 50 km i de flesta fall. Det dominerande redskapet är agnade burar eller mjärdar av olika slag. Det finns en rad olika typer av burar alltifrån runda cylindermjärdar av t ex LINI-typ till rektangulära mjärdar av havsfisketyp. Den helt dominerande mjärden i Hjälmaren är en så kallad Palmkrans-mjärde. Maskstorleken på de flesta mjärdar är mellan millimeter. I Vättern ska från och med 2008 två flyktöppningar finnas på varje redskap, delvis för att sortera bort kräftor under 100 millimeter, vilket idag är det gällande minimimåttet för signalkräftor. Om en sorteringsrist istället är monterad i båten behöver inte burarna vara utrustade med flyktöppningar. Det senare är den vanligaste metoden i det yrkesmässiga fisket i Vättern. I Hjälmaren sorteras kräftorna huvudsakligen manuellt. Mjärdarna agnas oftast med bitar av vitfisk och placeras ut längs lang med 5-20 meters mellanrum. Varje lang har mjärdar. De flesta yrkesfiskare fiskar, när det är säsong i juli-augusti-september, med mellan 50 och upp till 500 burar per natt. Ett fåtal fiskare använder upp mot 1500 redskap per natt. Burarna sätts på grunt vatten, 1-10 meters djup, i de flesta fall. Undantaget är Vättern där fisket sker även ända ned till cirka 30 meters djup och i undantagsfall ända ned till 50 meter. Fisket bedrivs på lokaler med stenbotten, vilken anses vara den mest fördelaktiga för kräftor. Under den mest intensiva fiskeperioden i augusti och början av september vittjas burarna dagligen. Vanligtvis flyttas langen meter efter varje vittjning för att ett nytt område ska fiskas av. Det yrkesmässiga fisket efter signalkräfta bedrivs både på allmänt- och på enskilt vatten. I Hjälmaren är det inte ovanligt att den enskilda fiskaren flyttat stora mängder småkräftor från ett område till ett annat, för att på så sätt gradvis bygga upp sitt fiske på eget vatten. I Vättern däremot tas de största fångsterna idag på allmänna vatten där ett flertal yrkesfiskare håller till. 6

7 Förutom yrkesmässigt fiske finns ett omfattande kommersiellt fiske på enskilt vatten både i stora och små sjöar. En stor andel av de årliga fångsterna i Sverige tas också upp i fritidsfisket Det finns idag inga säkra uppgifter om detta fiskes omfattning och omsättning men en grov uppskattning är att det sammanlagda värdet av kräftfångsterna i landet värderas till 300 miljoner kronor (Fiskeriverket, 2005). Detta fiske bedrivs i mångt och mycket på samma sätt som det licensierade yrkesfisket, om möjligt är det dock ännu mer småskaligt. Kräftfångst varierar inom en sjö Det finns många faktorer som kan påverka hur många kräftor som fångas på en viss plats. När det gäller kräftbestånd i sjöar verkar det helt klart vara så att vi har goda och dåliga kräftår. Vissa år fångas många kräftor för konsumtion medan det andra år fångas färre, d.v.s. inom en sjö finns det s.k. naturliga fluktuationer i fångsten av kräftor (Olsson et al. 2008, Figur 1). Några få studier finns där man försökt förklara varför kräftfångsten inom en sjö varierar mellan olika år. Vi har funnit två studier på signalkräfta, sjöarna Bunn (Olsson et al. 2008) och Hövern (Leifland, 2007) i Mellansverige. Sammantaget visade dessa att vanliga fångstdata som noteras, fångst per ansträngning samt vikten av fångsten, inte är tillräckligt för att kunna förklara variationer i fångsterna mellan olika år. Däremot kan långa tidserier (minst 15 år) på fångster i kombination med data på temperaturer ge en del förklaringar till variationerna i fångst mellan olika år. Temperaturvariationens inverkan på fångsten kan bero på att temperaturen påverkar reproduktionsframgången och överlevnad (Olsson 2008). Kräftornas reproduktion störs i sjöar som är försurade, d.v.s. som har ett ph-värde under 6, i samband med att kräftorna lägger sin rom på hösten eller när ynglen kläcks på sommaren (Appelberg 1984, Morales och Appelberg 1984, sammanfattat i Nyström 2002). Överlevnaden påverkas naturligtvis även av förekomsten av sjukdomar och rovfisk. I situationer då kräftan kan vara stressad (t.ex. av sämre vattenkvalitet och för hög/för låg temperatur) kan dödligheten i kroniska sjukdomar (som t.ex. kräftpest) öka (Svärdson et al. 1991, Lewis 2002). Detta gäller både direkt överlevnad hos de vuxna kräftorna och troligen förmågan att hålla rommen. Variationer i fisketryck kan också påverka hur många honor som finns kvar (produktionen av yngel, Jones et al. 2005, MacMillan et al. 2009). Även om det finns få undersökningar om tätheter, så tyder de få som gjorts på att det är rekryteringen (reproduktionsframgången) som styr fluktuationerna hos bestånd av både kräftor och humrar (Kirjavainen och Westman 1999, Wahle et al. 2004, Chen et al. 2005, Jones och Coulson 2006, MacMillan et al. 2009). 7

8 Figur 1. Fångst per ansträngning (F/A) av signalkräfta fiskade på samma lokal under olika år i sjön Bunn (Jönköpings län). Signalkräftan planterades in år I figuren anges såväl totala antalet fångade kräftor som antalet kräftor som tagits upp (>10 cm). Data från Olsson et al. (2008). Kräftfångst varierar mellan sjöar Men det är också så att kräftfångsten och storleken på kräftorna varierar mellan sjöar. Om man jämför olika sjöar i södra Sverige med signalkräfta finns det ett samband mellan antalet fångade kräftor (i mjärdar) och hur mycket sten som finns i strandmiljön (mycket sten = många kräftor, Figur 2, Nyström et al. 2006). Stenrika bottnar ger kräftorna skydd från rovfiskar men också från andra kräftor (kannibalism, Olsson och Nyström 2009). För signalkräftan kan vi anta att det är arealen stenbotten som finns i syrgasrika miljöer som anger den tillgängliga ytan för kräftor i en sjö och därmed hur många kräftor det teoretiskt kan finnas (miljöns bärande förmåga). Storleken på fångade signalkräftor i sjöar verkar påverkas av hur näringsrikt vattnet är (Figur 3, Nyström et al. 2006). I näringsrika sjöar finns mycket småkryp, vilka är en viktig proteinkälla för kräftor (Stenroth et al. 2008). Därför växer kräftorna bättre i näringsrika sjöar jämfört med näringsfattiga (Kirjavainen och Westman 1994). Stenförekomsten har däremot ingen betydelse för hur snabbt kräftorna växer, och näringsstatusen har ingen betydelse för hur många kräftor som fångas i en sjö (Nyström et al. 2006). Baserat på dessa undersökningar kan vi förvänta oss störst produktion av kräftor i näringsrika sjöar där stenförekomsten är riklig. Detta baseras på data från 10 signalkräftsjöar i södra Sverige som inte varit påverkade av försurning. Temperaturen påverkar också kräftornas förmåga att tillväxa och vid temperaturer under 10 C avstannar tillväxten (Kirjavainen och Westman 1999). I södra Sverige innebär detta att småkräftor samt könsmogna hanar har en tillväxtperiod från slutet av maj till september månad medan könsmogna honor som bär sin rom har en tillväxtsäsong efter det att ynglen lämnat honan, slutet av juni till september månad. Som en följd av det kallare klimatet är förutsättningarna för signalkräftan sämre ju längre norrut man kommer i landet (Olsson, 2008). Det är idag oklart vilken art som är signalkräftans svåraste predator i den naturliga miljön. Frågan debatteras ofta i fiskeribiologiska sammanhang och bland allmänheten. En tidig svensk studie som undersökte historiska data från 1600 svenska sjöar visade att sjöar där 8

9 flodkräfta och ål levde sympatriskt (delar samma habitat) var mindre vanligt förekommande än förväntat (Svärdson 1972). Fångsten av kräftor tenderade att vara hög endast i sjöar utan ål. I samband med introduceringen av signalkräfta i Sverige under och 70-talen analyserade man orsakerna till att utsättningar av signalkräfta i 44 svenska vatten misslyckades (Fürst 1977). Man fann att förekomsten av ål var den vanligaste tänkbara begränsande faktorn för framgångsrik introduktion. Studier som dessa stödjer hypotesen att ål är den primära predatorn på kräftor. Flera av de tidiga studierna i Sverige var inriktade på metodiken vid utsättningar av vuxna, könsmogna individer och man har särskilt letat efter orsaker till att dessa utsättningar ofta misslyckades. Abborre anses allmänt vara den andra predatorn som kan vara begränsande för kräftbestånd (Svärdson 1972, Kossakowski 1973, Blake och Hart 1995). I kölvattnet efter introduceringen av signalkräfta i Sverige tycks abborrens effekter på kräftpopulationer ha förringats något. Kanske beror det på att bestånd av abborre ofta är mer stabila än ålens och att påverkan på kräftbestånd därmed blir besvärligare att påvisa (Svärdson 1972). Dessutom slår abborrens effekter på populationer av kräftor något annorlunda eftersom främst yngel och mindre kräftor tas av abborre (Blake and Hart 1995). I laboratorieförsök visades att både ål och abborre framkallar samma slags flyktrespons hos signalkräfta vid en simulerad predatorattack, men att abborre jagade och fångade ett större antal kräftor än ål (Blake och Hart 1995). I samma studie fann man att abborre betade ner ett kräftbestånd snabbare än vad ål gjorde, men att överlevnaden hos kräftor i slutet av försöket var densamma vid predation av ål respektive abborre. Även om man bör vara försiktig med slutsatser utifrån laboratorieförsök visar studien att signalkräftor beteendemässigt kan vara mer känsliga för predation från abborre. Figur 2. Samband mellan hur mycket kräftor man fångar och hur stor andel av botten i sjön som består av sten. Andel stenbotten förklarar 48 % av kräftfångsten. Baserat på 10 st provfiskade signalkräftsjöar i Sydsverige. Fritt omarbetad efter Nyström et al

10 Figur 3. Samband mellan hur stora kräftor man fångar och näringsstatus. Näringsstatus förklarar 60 % av medellängden. Baserat på 10 st provfiskade signalkräftsjöar i Sydsverige. Fritt omarbetad efter Nyström et al Vilka underlag behövs för att bedöma om fisket är hållbart? För att kunna bedöma hur ett hållbart fiske på signalkräfta skall kunna bedrivas i olika sjöar måste vi förstå varför kräftbestånd kan variera i fångststorlek och hur de påverkas av olika fisketryck. Detta kräver kunskap om en rad biologiska mekanismer som t.ex. kräftornas habitatpreferenser, beteende och rörelsemönster, tätheter, tillväxt, könsfördelning, könsmognad och yngelproduktion och överlevnad från yngel till fångstbar storlek, Det kräver också ingående kunskaper om fisket, hur mycket som fiskas (ansträngning), hur mycket som fångas och köns- och storleksfördelningen på fångsten bland annat. I denna del av rapporten har vi därför gjort en genomgång av den vetenskapliga litteraturen för att få fram underlag till att ta fram fiskestrategier för signalkräftan, främst i Skandinaviska sjöar. Beståndsanalyser för skaldjur För att kunna bedöma hur ett hållbart fiske på signalkräfta ska kunna bedrivas i olika sjöar måste vi förstå varför fångsten av kräftor kan variera över tiden. För många marina skaldjur har man, precis som för många kommersiella fiskarter, utvecklat allt mer sofistikerade beståndsanalyser för att bättre kunna bedöma vad som är ett långsiktigt hållbart fiske. En beståndsanalys kan vara alltifrån en bedömning av ett bestånds status med enkla indikatorer baserade på fiskets fångster till mycket omfattande modeller med detaljerad information om artens biologi och det givna beståndets karaktäristika (åldersstruktur, tillväxt, dödlighet, rekrytering mm). 10

11 Sett över en längre tidsperiod kan man anta att en population av fiskar/skaldjur som utsätts för en ökad dödlighet på grund av ett fiske kommer att kompensera för uttaget i fisket genom ökad tillväxt, reproduktion och minskad naturlig dödlighet. Vid ett givet fisketryck kommer därför denna kompensationsproduktion att vara som högst. Schaefer (1954) och därefter Fox (1970) utvecklade en rättfram analys för att optimera fiskeuttaget som bygger på denna princip. Med hjälp av statistik över fångst och ansträngning i fisket beräknade man MSY (maximal sustainable yield), dvs det maximalt möjliga fiskeuttag som fortfarande kompenserades i form av tillväxt och minskad dödlighet. Schaefers (1954) logistiska produktionsmodell har använts tidigare för att analysera ett fiske efter sötvattenskräftan (Orconectes virilis) i en studie av Momot mfl (1990). De konstaterar bland annat att analysen gjorde det möjligt att anpassa fiskeintensitet för att maximera uttaget. Andra, mer omfattande, beståndsanalyser bygger i hög grad på att man har kännedom om åldersstrukturen hos det fiskade beståndet. Eftersom det är svårt att skatta ålder hos skaldjur på samma sätt som hos fiskar (som har benstrukturer som tillväxer i takt med att fisken åldras) är det svårt att använda sådana analyser för kräftor. En lösning har varit att anta att det finns ett givet samband mellan ålder och storlek. Då kan man för varje längd-kohort med en given ålder under jämviktsförhållanden skatta effekterna av fiske och naturlig dödlighet för en given kohort. Sådan så kallad längdbaserad kohortanalys har utvecklats av Jones (1984) och Pope (1972) och har bland annat använts av Eggert & Ulmestrand (2000) i en bioekonomisk analys av trålfisket efter havskräfta. Studier på andra marina skaldjur som till exempel hummer (Gendron och Brêthes 2002, Chen et al. 2005) visar på att det behövs en mycket ingående kunskap om djurens biologi för att kunna konstruera mer sofistikerade och precisa beståndsanalyser. Viktiga faktorer är bland annat habitatpreferens, beteende och rörelsemönster, täthet, kräftornas tillväxt, könsfördelning, könsmognad och yngelproduktion, överlevnad från yngel till fångstbar storlek samt statistik över fiskets selektivitet (storlek/kön mm), fångster och ansträngning. På hummer har man testat effekten av olika fiskestrategier, såväl i teori som i praktik, och gjort bedömningar om hur ett hållbart fiske ska bedrivas. Även om hummer till viss del skiljer sig från kräftor (inte minst när det gäller reproduktionsbiologi) finns det flera likheter som gör att dessa studier på hummer kan vara en bra utgångspunkt för att ta fram hållbara fiskestrategier för signalkräfta. Studier på hummer har visat att en möjlig väg är att följa överlevnaden och tillväxten för den enskilda hummern genom livet. Detta kräver dock mycket data, exempelvis behövde man 120 olika parametrar för att kunna förstå 16 års dynamik hos den amerikanska hummern (Chen et al. 2005). Det behövs data (på fångster, kön och storlekar, tillväxt, könsmognad m.m.) som är kopplade till själva fisket och data kopplat till hela populationen (även den del som inte fiskas upp). En annan individbaserad modell är PVA ( Population Viability Analysis ) som använts främst inom bevarandearbete för att titta på populationsutveckling för hotade arter (Coulson et al. 2001, Ellner et al. 2002). I denna försöker man förstå vilka faktorer (t.ex. yngelöverlevnad, inavel m.m.) som spelar störst roll för om en population kommer att dö ut. Tyvärr verkar det inte som att denna modell går att tillämpa på kräftor eftersom det är för många individer i en kräftpopulation. Men för alla modeller gäller att resultatet man får ut är lika osäkert/säkert som de data man använder för att bygga modellen, d.v.s. man kan inte dra för stora slutsatser om man har väldigt dåliga/osäkra data. Men man kan använda dem för att få en fingervisning om vad som är viktigt. Sammanfattningsvis visar vår genomgång att det finns ett flertal beståndsanalyser som kan vara intressanta även för signalkräfta men att samtliga kräver någon form av basal information 11

12 om både fisket och beståndet ifråga för att kunna fungera tillfredsställande. Vår bedömning är att de viktigaste kunskapsunderlagen som behövs för att utveckla bättre beståndsanalyser för signalkräfta är: 1) Bra statistik från fisket (ansträngning, fångst och selektivitet), 2) Kännedom om kräftornas tillväxtmönster och åldersstruktur, särskilt de vuxna stadierna, 3) Kännedom om naturlig dödlighet för kräftor, 4) Vad som styr rekryteringsframgång för kräftor och 5) Kräftornas habitatval och rörelsemönster. I följande avsnitt redovisas en sammanställning av vetenskapliga studier på de områden som listas ovan. Sammanställningen är inriktad på att först beskriva de tillgängliga underlagen och därefter att bedöma i vilken mån det saknas underlag och vilka områden som bör prioriteras. Statistik från fisket Idag finns, sedan 1994, statistik över fångst och ansträngning i det svenska yrkesfisket i sjöar (Fiskeriverket, 2009). Denna typ av information saknas dock för övriga kategorier fiskare. Från samtliga kategorier fiskare saknas också statistik som beskriver fiskets selektivitet, både med avseende på ålder och kön. Pålitlig statistik från fisket är helt avgörande för att kunna bedöma olika kräftfiskens status och långsiktiga hållbarhet. För att kunna titta på ett hållbart fiske måste man ta hänsyn till hur stor andel av populationen som skördas. Flera studier pekar på att man bara får fiska upp 10 % - 20 % av en stabil population för att kunna säga att fisket är hållbart (Quinn och Collie 2005), men om detta gäller även för signalkräftan vet vi inte. Att sötvattenskräftor kan vara känsliga för ett hårt fisketryck med burar har visats i ett antal studier (Hein et al., 2006 och Hein et al. 2007). Man har dock fiskat upp ca 50 % av det totala vuxna beståndet av en nordamerikansk kräfta (Orconectes virilis) i en sjö utan att man kunnat konstatera någon förändring i beståndstäthet (Momot 1993). I exemplet Bunn (Figur 1) skördades igenomsnitt 35 % av de mjärdfångade kräftorna, men frågan är hur stor andel av populationen detta egentligen utgör. 12

13 Total fångst och ansträngning Ton ÅR Ansträngning (1000-tals redskapsdagar) Total fångst Hjälmaren Total fångst Vättern Total ansträngning Hjälmaren Total ansträngning Vättern Figur 4. Fångst- och ansträngningsutveckling i Vättern och Hjälmaren Sammanfattning: -Statistik över fångst och ansträngning finns för det yrkesmässiga fisket sedan Det saknas tillförlitliga uppgifter om övrigt fiske -Det saknas data över burfiskets selektivitet i samtliga vatten Tillväxt och åldersstruktur Åldersbestämning av kräftor är svårt eftersom det inte finns något perfekt samband mellan längd och ålder (beroende på skillnader i tillväxt mellan olika kräftor). Även om åldern kan bestämmas under de första åren är det betydligt svårare när de väl har blivit könsmogna (Abrahamsson och Goldman 1970). Det finns ingen karaktär på kräftorna (som fjäll eller hörselstenar på fiskar) som kan utnyttjas för åldersbestämning. Med hjälp av sofistikerade metoder (analys av lipofysinhalten i vissa pigment) har man visat att signalkräftor i Sverige i naturvatten kan bli upp till 16 år gamla (Belchier et al. 1998). I Lake Tahoe, som får betraktas som en sjö som inte är helt olik våra stora sjöar, fångades ett stort antal kräftor in i december och man fann ingen skillnad i storlek mellan hanar och honor fram till könsmognad. Ettåriga kräftor var ca 35 mm och de som var tre år var 7 cm (Figur 5, Abrahamsson och Goldman 1970). Vi har funnit data från sjöar av olika karaktär, från den näringsfattiga och djupa Lake Tahoe (Abrahamsson och Goldman 1970) till de näringsrika och då nystartade beståndet av signalkräfta i Rögle dammar i Skåne (Abrahamsson 1971). Det finns även data från några mellansvenska sjöar (Söderbäck 1995). Data från lake Tahoe får representera våra djupa sjöar, Rögle dammar maximal storlek och tillväxt för signalkräftan i Sverige och övriga sjöar den typiska svenska sjön. Medelstorleken (totallängd) för kräftor baserat på dessa data är år 1 = 3,6 cm, år 2= 6,4 cm och år 3= 8,4 cm. Fram till det tredje året finns det ingen skillnad i tillväxt mellan hanar och honor. I Rögle dammar uppnådde signalkräftan fångstbar storlek (10 cm) på tre år medan det tog mer än fem år i Lake Tahoe. Om vi generaliserar verkar det som att det tar 4-5 år för kräftorna att uppnå fångstbar storlek i de flesta svenska sjöar (Figur 5). 13

14 Figur 5. Uppskattning av ålder utifrån längddata från olika vatten. Rögle dammar ligger i Skåne (Abrahamsson 1971), Skillötsjön i Uppland (Söderbäck 1995) Lilla Älgsjön i Östergötland (Morales och Appelberg 1984), Lake Tahoe (Abrahamsson och Goldman 1971) och Lake Billy i Nordamerika (Lewis och Horton 1997). Uppgifterna från Stockholm är baserade på lipofysinanalyser (åldersbestämning, Belchier et al. 1998). Tillväxtbedömningar har gjorts genom olika märkningsförsök och genom att fånga in ett stort antal kräftor och därefter behandla data statistiskt för att identifiera och separera olika åldersklasser (t ex. Bhattachharya, 1967). Märkningsförsök på vuxna signalkräftor i södra Sverige (Nyström och Granéli 1997) visar att de växer ungefär 8-9 mm varje gång de byter skal, och att en vuxen signalkräfta ömsar skal 2-3 ggr per år (hanar). Motsvarande siffror för honor är 1-2 gånger per år. Större kräftor ömsar mer sällan än mindre, vilket även gäller vuxna kräftor. Experimentella studier i dammar visar att födotillgången påverkar tillväxten. Tillväxten under maj till augusti var 15 mm för vuxna signalkräfthanar som stödutfodrats medan den var 7,5 mm för icke stödutfodrade hanar (Nyström och Granéli 1997). Studier i näringsfattiga sjöar i centrala Finland (Westman et al 1993, Westman och Savolainen 2002) har visat att kräfthanar växer något snabbare än kräfthonor. Hanarna (storlek 7,4 8,6 cm) ökade i genomsnitt med mm per år (två ömsningar) medan större hanar (8,8 11,4 cm) växte 5-7 mm per år (en ömsning). Honorna som var 6,8 8,6 cm ömsade två gånger och tillväxten var mellan 7-11 mm per år. Honor som var lite större (8,2 9,8 cm) ömsade bara en gång (3-6 mm) medan de största honorna (11-13,4 cm) bara växte 1-3 mm per år. Det finns generellt sett ofta ett negativt samband mellan täthet (mätt som fångst per ansträngning i provfisken) och medelstorlek hos signalkräfta. Detta mönster finns om man jämför lokaler i en sjö (Figur 6, modifierat från Johansson, 2010) och också om man jämför olika sjöar med varandra (Sötvattenlaboratoriets kräftdatabas). I områden där kräftor nyligen etablerats och därmed endast förekommer i lägre täthet är kräftorna till exempel i regel storväxta. Det kan antingen bero på att kräftorna har en snabbare tillväxt i områden där de nyligen etablerats på grund av låg konkurrens om föda eller att fisket (som selektivt tar bort stora individer) inte är lika omfattande som på platser där kräftor funnits länge. En annan tänkbar förklaring är att storväxta individer är mer rörliga och därför i större utsträckning koloniserar nya områden. I vilken mån fisket påverkar tillväxten hos kräftor i svenska vatten 14

15 är idag inte känt. Rent logiskt borde ett hårdare fiske som glesar ut tätheten av kräftor öka tillväxten. Det finns dock även enstaka uppgifter som gör gällande att ett ensidigt och för hårt fiske istället kan ge upphov till så kallade tusenbrödrabestånd av kräftor, dvs att bestånden nästan enbart kommer att bestå av mycket små individer (data från vissa sjöar i Sötvattenslaboratoriets kräftdatabas). Tillväxt och åldersstruktur är kritiska parametrar i många beståndsanalyser. Trots att vår genomgång identifierat ett stort antal studier är bristen på tillförlitliga tillväxtdata från kända kräftfiskevatten en stor brist. Många studier är förlagda till dammar och mycket små vatten och det är i högsta grad osäkert i vilken mån sådana resultat kan överföras till de större vatten där merparten av kräftorna fiskas. Tillväxten tycks också variera i hög grad inom och mellan bestånd. På grund av osäkerheter i åldersbestämningar så är det dessutom ytterst få studier som visar på tillväxt i naturliga, etablerade bestånd med många överlappande kohorter. I många studier från sådana vatten gör man istället grova antaganden om åldersstruktur baserat på längdfördelningar. Sådana antaganden fungerar väl för de yngsta kräftorna, 0-2 åringarna, men i takt med att kräftorna blir äldre blir överlappet i storlek mellan olika årsklasser allt större. Detta är en särskilt stor brist eftersom det är tillväxten hos de äldre matkräftorna som är viktigast för att konstruera tillförlitliga beståndsanalyser. Sammantaget är det vår bedömning att nya analysmetoder för bestämning av ålder och tillväxt hos kräftor är ett prioriterat område för att kunna ge bra och precisa rekommendationer för fiske efter signalkräfta i olika vatten. Sammanfattning: -Det är svårt rent tekniskt att exakt mäta tillväxt och ålder hos naturliga bestånd av kräftor. Särskilt hos äldre och större individer där det kan finnas storleksöverlapp mellan olika kohorter. -Tillgängliga studier visar på en relativt stor spridning i tillväxt mellan och inom bestånd. -Det finns tecken på att täthetsberoende effekter styr signalkräftans tillväxt i svenska vatten. -Tillväxt och ålder är kritiska faktorer i många beståndsanalyser och utveckling av nya analysmetoder därför ett prioriterat forskningsområde. Figur 6. Förhållandet mellan medellängd (mm) och fångst per ansträngning (antal per mjärdnatt) i provfiske efter kräftor i Vättern

16 Naturlig dödlighet För att kunna bedöma den totala dödligheten i ett bestånd måste man förutom att känna till fiskeridödligheten också ha en grov uppfattning om den naturliga dödligheten. Det finns få data om överlevnad hos kräftor under naturliga förhållanden, speciellt gällande de första åren. Resultaten i de få studier som beskriver naturlig dödlighet är också motsägelsefulla och i vissa fall till och med orealistiska. Man vet inte heller hur stor skillnad som finns i naturlig dödlighet hos kräftor i olika typer av sjöar. Men man kan förvänta sig att den procentuella dödligheten är störst direkt efter kläckningen, eftersom ynglen är väldigt predationskänsliga och tillgången på gömslen är begränsad. Det verkar som om överlevnaden fram till år två för signalkräftan kan variera i sjöar (USA) och siffror på 10 %, 25 %, och 52 % finns angivna (Lewis 2002). Det finns några märkningsförsök gjorda på vuxna kräftor och där man kan få en fingervisning om överlevnad. I Finland fann man 20 % återfångster av märkta honor efter ett år (Westman et al. 1999). Kortare försök (d.v.s. inte över vintern) i skånska dammar har visat att överlevnaden av fångstbara kräftor mellan juni (märkning) och slutet av augusti varit åtminstone 40 % (152 av 386 märkta kräftor återfångades, Nyström och Rönn 1990). I ett liknande försök i dammar med ett mycket tätt bestånd återfångades 191 av de 400 märkta kräfthanarna (48 %) mellan maj och augusti (Nyström och Granéli 1997). En population av signalkräfta undersöktes i Lilla Älgsjön genom märkning av vuxna individer. Där beräknades dödligheten från oktober till juni vara 67 % (1,5 % per vecka) men i detta fall skedde även kalkning under perioden, vilket kan ha påverkat överlevnaden negativt (Morales och Appelberg 1984). I denna något försurade sjö var kräftor den huvudsakliga födan för abborren. Därför kan predationen på kräftor ha varit större än i icke-försurade sjöar med tillgång på andra byten (som exempelvis småfisk). Sammanfattning: -Naturlig dödlighet hos vuxna kräftor är en nyckelfaktor i de flesta fiskeribiologiska analyser -Det finns få studier på naturlig dödlighet hos signalkräfta -Dödligheten varierar mycket mellan de studier som gjorts och är i vissa fall orimligt hög Habitatval, rörelsemönster och täthet För att kunna beräkna hur mycket kräftor som det teoretiskt kan finnas i en viss typ av sjö måste man veta hur stor yta som finns tillgänglig för kräftor. Då måste man ha bättre kunskap om deras preferenser avseende födosöksområden och gömslen. Det kan även vara viktigt att veta hur mycket de rör sig och om kräftorna i områden med täta bestånd flyttar på sig om det fiskats mycket på en plats i närheten (d v s om beståndet på den utfiskade platsen glesas ut). Vi har inte heller så mycket information om yngelbeteende och ynglens rörelsemönster även om det är troligt att de är stationära eftersom de är predationskänsliga och man har sett att de gärna uppehåller sig på grunt vatten (Blake och Hart 1993). Om kräftorna är tillräckligt stationära finns en potential för de som fiskar på enskilt vatten att själva förvalta sina bestånd, även i lite större vatten med andra fiskare. För att kunna bedöma hur många kräftor det kan finnas i en sjö (miljöns bärande förmåga) måste man känna till den naturliga tätheten av olika åldersklasser av kräftor. Det finns en hel del uppgifter på fångst per ansträngning, men vi vet däremot inte riktigt hur väl det återspeglar hur mycket kräftor det faktiskt finns och vilken storleksfördelning de har (Dorn et al 2005). Det saknas även information om kräftornas fångstbarhet. Det är en viktig förutsättning för många populationsmodeller att det är lika fångstbarhet för alla individer 16

17 (storlekar och kön) för att modellen ska fungera. Det finns en del studier på andra kräftarter som visar att i sjöar med mycket rovfisk går inte kräftorna lika lätt i mjärdarna. De är generellt mindre aktiva (Collins et al. 1983). Det finns också studier från Lake Tahoe med uppgifter om fångst per ansträngning och tätheter (se ovan). För att göra täthetsbestämningar behöver man eventuellt testa andra metoder än mjärdar. Man fångar ju sällan kräftor under 6 cm i dessa. Det finns därför inte särskilt mycket data på t.ex. yngeltätheter. I Lake Tahoe beräknades tätheten av vuxna signalkräftor (minst 7 cm) till 1,4 per kvadratmeter och i genomsnitt fångades 18,5 kräftor per mjärde (Abrahamsson och Goldman 1970). För övrigt finns det lite underlag om tätheter av signalkräfta i olika svenska vatten, vilket är lite anmärkningsvärt eftersom kräftfisket är relativt stort i Sverige. Därför borde studier om förhållandet mellan tätheter och fångst per ansträngning vid mjärdfiske var viktiga. I Lilla Älgsjön i Östergötland uppskattades den vuxna populationen av signalkräfta till 0,3 per kvadratmeter. Data på yngeltätheter i denna sjö visade att ynglen i princip bara förekom grundare än 1,2 m. Tätheterna för årsyngel i oktober varierade mellan 0-10 per kvadratmeter, beroende på djup. Tätheten för ettårsyngel varierade mellan 0-4 per kvadratmeter (Morales och Appelberg 1984). Studier i Erken under visade att tätheterna av årsyngel varierade under sommar och höst mellan 1-4,5 per kvadratmeter. I denna undersökning varierade tätheten av ettårskräftor mellan 0,2-0,4 per kvadratmeter (Odelström 1981). I en annan, mindre studie i norra Vättern där kräftyngel fångades i bottenhugg på strandnära områden uppmättes tätheter av årsyngel på cirka 4 individer per kvadratmeter i augusti (Floren, 2007). Liknande resultat fick man i Nordamerika (Lake Billy) där tätheten av årsyngel i augusti/september var ca 2 per kvadratmeter och för ettårskräftor ca 1,5 per kvadratmeter (Lewis och Horton 1997). Signalkräftan är ofta knuten till stenbottnar och det är i steniga områden som vi hittar de tätaste bestånden inom en sjö (Kirjavainen och Westman 1999, Nyström et al. 2006). Däremot kan man fånga kräftor i alla typer av miljöer och djupet verkar inte vara begränsande för vuxna signalkräftor (Lewis 2002). Det är snarare tillgången på syrgas som begränsar utbredningen inom en sjö. I Lake Tahoe (Nordamerika) har man bland annat fångat signalkräftor på 200 m djup (Abrahamsson och Goldman 1970). I stora sjöar som denna, med vågexponerade stränder, utnyttjar signalkräftan inte de grundare områdena i samma utsträckning som i andra sjöar. Man har sett att kräftor kan krossas vid stränderna, vilket kan förklaras av att de inte lyckas hålla sig kvar mot botten om vågexponeringen blir för stor utan slungas upp mot land. De tätaste bestånden av kräftor i Lake Tahoe har man vid m djup (Abrahamsson och Goldman 1970). Det finns några studier om rörelsemönster hos signalkräfta i sjöar. I en del fall har man släppt i kräftorna på andra lokaler än där de fiskats upp, vilket gör att man kanske inte fått fram ett naturligt rörelsemönster. I andra studier (Finland) har man funnit att 75 % av de märkta signalkräftorna rörde sig mindre än 100 m på 15 månader, men att några få kräftor rörde sig upp till 600 m (Kirjavainen och Westman 1999). I Nordamerika (Lake Billy) märktes vuxna signalkräftor och återfångst efter drygt ett år visade att kräftorna hade förflyttat sig i genomsnitt 588 m, men variationen var mycket stor (Lewis och Horton 1997). I två mindre pilotförsök i vårt projekt (Asp m.fl. 2009, opublicerat) undersöktes signalkräftans rörelsemönster i två svenska kräftsjöar (Vättern och Erken). I norra Vättern (där kräftornas släpptes tillbaka en liten bit ifrån den exakta fångstplatsen) vandrade kräftorna i snitt 188 meter (33 meter/dygn) under en tidsperiod på 14 dygn. I Erken (där kräftorna återutsattes exakt på samma plats där de fångades) vandrade kräftorna i snitt 57 m (4,6 meter/dygn) under 35 dygn. Det verkar som om signalkräftan, i många sjöar, inte utnyttjar samma skydd varje 17

18 dag. När de födosöker under natten verkar de röra sig mer eller mindre slumpmässigt och när det ljusnar söker de första bästa skydd. Sammanfattning: -Det finns få studier med kvantitativa skattningar av tätheten kräftor -Tätheten av årsyngel varierar mellan 0-10 per kvadratmeter. -Tätheten av ettårsyngel varierar mellan 0-1,5 per kvadratmeter. -Signalkräftan är ofta knuten till bottnar med inslag av sten. -Signalkräftor tycks vara relativt stationära, de rör sig vanligtvis inte mer än drygt 500 meter per år. (ange också meter per dygn??). -Fångstbarheten hos kräftor i mjärdar är inte tillräckligt väl studerat vilket gör det svårt att veta hur väl provfisken med burar återspeglar den verkliga tätheten och storleksfördelningen hos kräftor. Könsfördelning, könsmognad och rekrytering Könsfördelningen i kräftbestånd är jämn. Allt tyder på att även fiskade bestånd har en jämn könsfördelning. Provfisken på signalkräfta i södra Sverige visar att signalkräftorna, i de flesta fall, börjar bli könsmogna vid en totallängd av 7 cm. Ungefär samma mönster fann man vid undersökningar i Lake Tahoe (Abrahamsson och Goldman 1970). Hanarna började bli könsmogna vid drygt 6 cm och honorna vid 7,5 cm. Vid en storlek av 10 cm var alla hanar könsmogna medan motsvarande siffror för honorna var 90 %. Signalkräftan verkar i genomsnitt bli könsmogen vid en storlek av 7,5-9 cm. I en del vatten i norra Finland förökar sig kräfthonorna bara vartannat år på grund av att det är kallt (Huner och Lindqvist 1986). I sjöar i södra Finland blir honorna könsmogna efter 3 år. Ungefär 30 % av honorna är könsmogna vid 8 cm och alla vid 9,2 cm. När honorna blir större minskar dock andelen könsmogna honor. Vid 12 cm var det bara 70 % av honorna som var könsmogna (Westman et al. 1999). Studier på flodkräfta i Sverige visar på samma mönster men vi kan förvänta oss att temperaturen inte ska påverka könsmognaden för signalkräftan inom det nuvarande utbredningsområdet i Sverige. Födotillgången kan, liksom kalla temperaturer, påverka andelen könsmogna honor i ett bestånd. Vid ett utfodringsförsök i skånska dammar med signalkräfta var könsmognaden 82 % för vuxna honor som blivit stödutfodrade jämfört med 51 % för honor som inte fått extra mat (Nyström och Granéli 1997). När honan lagt äggen i september/oktober fästs dessa vid undersidan av stjärten (Figur 7). Det finns ett antal underökningar (från flera olika kontinenter) på hur många ägg en signalkräfthona lägger. Genomsnittsvärden ligger mellan 110 och 200 ägg per hona. Värdet 110 kommer från Lake Tahoe (Abrahamsson och Goldman 1970). Det finns data från Skillötsjön i Sverige på signalkräfthonor och antal ägg som de bar precis innan kläckningen i maj/juni. Ju större honor, desto fler ägg hade de. Storleken på honan kunde dock inte helt (endast 25 %) förklara antalet ägg de hade, så det fanns stor variation. En hona som var ca 7 cm hade ca 80 ägg medan en hona som var 10 cm hade ca 170 ägg (Söderbäck 1995). En kontroll av antalet ägg som förekom på signalkräfthonor i november i ett skånskt vatten (nystartat bestånd) visade också att antalet ägg som lades per hona ökade med kroppslängden (Abrahamsson 1971). Detta får ses som ett exempel på optimala förhållanden, d.v.s. precis efter parningen och kräftor som är i god kondition. Man kan förvänta sig att antalet lagda romkorn ökar med storleken men riktigt små honor (6-7 cm) och riktigt gamla honor (>12 cm) tappar ganska mycket rom. I odlingsmiljö förlorade ca 30 % av honorna rommen (Savolainen et al. 1997). Data från mer naturliga förhållanden är få. Men i ett burförsök med signalkräfta i en sjö i Vetlandatrakten (Nyström och Stenberg, i tryck) tappade en av 8 18

19 signalkräfthonor rommen (samma för flodkräfta), d.v.s. 12,5%. Honorna var mellan 9,1 10,8 cm (medeltal 9,8 cm) och för de honor som inte tappat rommen var antalet producerade yngel i intervallet (113 som medelvärde). I Nordamerika (Lake Billy) tappade ca 20 % av honorna rommen fram till mars månad (Lewis och Horton 1997). Om man jämför med den odlingsverksamhet som skett på Simontorp i många år producerades i genomsnitt 35 yngel per hona. Det är sannolikt att yngelproduktionen är större i naturvatten än i odlingsmiljö. I odlingsmiljö är bestånden ofta tätare och djuren kan bli mer stressade. Eftersom våra signalkräftbestånd finns i södra Sverige är det rimligt att anta att låga temperaturer inte påverkar andelen könsmogna kräftor. Det finns ganska bra data som visar vid vilken storlek de blir könsmogna. Däremot kan könsmognaden (Figur 8) bara bedömas i slutet av augusti och i september vilket inte alltid sammanfaller med tidpunkten för varken fiske och/eller de flesta provfisken. Man kan förvänta sig att frekvensen könsmogna honor minskar om det finns dåligt med mat. Det finns en del data på hur många ägg honor generellt lägger, men vi vet i stort sett inget om hur många honor som tappar sina ägg eller hur många yngel som faktiskt kläcks. Studier på andra kräftarter tyder på att färre ägg per hona produceras vid höga tätheter. Figur 7. Signalkräfthona (9,9 cm) med rom. Bild tagen 29 oktober 2007 i Fjärasjö. Denna hona kläckte fram 266 yngel i juni Foto: Ekoll HB. Sammanfattning: -Könsfördelningen är relativt jämn i de flesta kräftbestånd. -Signalkräftan blir könsmogen vid en storlek av cirka 7-9 cm. -Könsmognaden påverkas i viss mån av klimat och födotillgång. -En signalkräftshona lägger i genomsnitt cirka ägg. Antalet ägg varierar med honans storlek. -Honorna tappar ofta rommen under vintern-våren. Det finns få studier som visar hur många ägg som tappas innan kläckning. -Det finns också mycket få studier av signalkräftans rekryteringsbiologi. De studier som trots allt finns indikerar att temperaturen under vintern kan vara viktig för överlevnaden och därmed rekryteringen. 19

20 Figur 8. Könsmogen och parad flodkräfthona (9,7 cm). Att honan är könsmogen syns på de ljusa cementkörtlarna som finns på undersidan av stjärten (pil). Att honan är parad syns på de vita spermatoforerna mellan det bakersta benparet. Bilden är tagen 30 oktober I juni 2008 hade hon 83 ägg, som höll på att kläckas. Foto: Ekoll HB. Slutkommentar Denna litteraturgenomgång visar att vi idag saknar mycket information om signalkräftans ekologi och biologi för att kunna ta fram teoretiska modeller som ska ligga till grund för rekommendationer om hur ett hållbart fiska ska bedrivas. De beståndsanalyser som vi bedömt som intressanta för signalkräfta kräver vissa dataunderlag för att ge tillförlitliga resultat. De enskilt viktigaste faktorerna är tillväxt, naturlig dödlighet, rekryteringsframgång och detaljerad fiskeristatistik (ansträngning, selektivitet, fångster etc). I denna litteraturgenomgång har vi samlat den tillgängliga kunskap som finns på dessa områden. Vår bedömning är att underlag i många fall saknas och att resultat från tillgängliga studier dessutom i många fall är svårtolkade och motsägelsefulla. 20

21 Utprovning av metodik Märkningsförsök För att närmare studera både kräftornas rörelsemönster och möjligheterna att få data på individuell tillväxt har några olika metoder för märkning av kräftor undersökts. Under sommaren 2008 påbörjades utprovningen av två olika märkmetoder. Märkning med färger på skalet har den fördelen att de kan utföras snabbt och att fångade märkta individer är lätta att urskilja i det ordinarie fisket. Det gör att metoden är användbar för att studera förflyttningar under kortare tid men eftersom märkningen förloras i samband med skalbytet kan metoden inte användas för längre studier. Den är heller inte användbar för att studera individuell tillväxt. I Vätterns norra del (Koviken) fångades i det ordinarie fisket av en yrkesfiskare en större mängd kräftor med betade LINI-mjärdar i olika delar av viken. Av dessa märktes 200 kräftor med individuell numrering på ryggskölden med hjälp av Tippex. Kräftorna släpptes på en gemensam utsättningsplats längst in i viken (Figur 9). I samband med det fortsatta ordinarie näringsfisket noterades fångstplatserna geografiskt samt datum för fångsten och kräftornas förflyttning per dygn räknades fram. Figur 9 Av de 200 ursprungligen märkta kräftorna återfångades 45 stycken (23%). Kräftorna hade i genomsnitt vandrat 188 meter under en tidsperiod på 14 dygn. Det innebär en genomsnittlig förflyttning av 33 meter per dygn (Figur 10). 21

22 Vandring av märkta kräftor i Vättern meter/dygn Frekvens Längd (meter) Figur 10 Märkning med hjälp av så kallade PIT-tags har framgångsrikt använts för att studier av rörelsemönster hos kräftor (Guan och Wiles 1996). En PIT-tag (passive integrated transponder) är in liten glasampull med inbyggd elektronik som med hjälp av en speciell avläsare ger en individuell kod för identifiering. Märket injiceras in i individen och har vid studier visat sig ha en liten påverkan på dödligheten (Guan och Wiles 1996). Tekniken möjliggör studier av rörelsemönster under en lång period och ger också möjligheten att studera individuell tillväxt. I samband med provfisken i sjön Erken märktes 619 kräftor av fångsten genom att märken placerades i kräftornas gälhåla. I detta försök sattes kräftorna tillbaka på exakt samma position som där de hade fångats (Figur 11). I samband med det ordinarie fisket och vid senare provfisken skannades fångsten av med läsaren och datum för fångsten samt geografisk position för märkta individer noterades. Totalt återfångades bara 19 individer (3%). Figur 11 22

23 I Erken hade kräftorna i snitt vandrat 57 m under 35 dygn. Det innebär en genomsnittlig förflyttning av 4,6 meter per dygn (Figur 12). Vandring av märkta kräftor i Erken meter/dygn Frekvens Längd (meter) Figur 12 Erfarenheterna från dessa pilotförsök visar att återfångsterna var mycket goda vid färgmärkning på skalet. Däremot kan denna metod inte användas för långsiktiga studier. Märkningen med PIT-tags gav mycket dåliga återfångster. En möjlig orsak till detta är att metoden kräver ett mycket kort avstånd mellan avläsare och märke för detektering. I samband med det ordinarie näringsfisket är metoden antagligen för tidskrävande för att fiskarena ska hinna med att skanna hela fångsten med någon större noggrannhet och många märkta kräftor förblir oupptäckta. Ingen av metoderna verkar lämplig för detta projekt då vi antingen inte kan göra långsiktiga studier eller vara säkra på om orsaken till de dåliga återfångsterna beror på metodiken eller på reella skillnader i rörelsemönster och täthet. Ytterligare en märkningsmetod som använts framgångsrikt på hummer och havskräfta håller på att utprovas. Kräftor kommer under fältssäsongen 2010 att märkas med Streamer-tags (Figur 13), som har den fördelen att de både innebär en permanent individuell märkning och samtidigt är lätta att upptäcka visuellt och gör det möjligt att snabbt sortera ut märkta individer vid fiske i täta bestånd med höga fångster. Figur 13. Kräfta märkt med individuellt numrerad Streamer- tag. 23

24 F h Rekryteringskorgar En av de viktigaste parametrarna för beståndsanalyser är vad som styr rekryteringsframgång hos kräftor. Den tidigare kunskapssammanställningen visade att det finns mycket få studier av rekryteringsbiologi hos kräftor och att rekryteringen är dåligt känd. Detta beror troligen på att tätheten av kräftyngel i ett bestånd är svår att uppskatta. Klassiskt har olika typer av inventering av kräftyngel skett genom dykning och en noggrann genomgång av en definierad yta eller genom speciellt anpassade yngelsugar (Odelström 1981), som också kräver dykning och därmed är mycket arbetskrävande. För att kunna studera rekryteringen på ett enklare och mindre arbetskrävande sätt har en prototyp för en alternativ metodik tagits fram i projektet. Den så kallade rekryteringskorgen består av en styv nätbotten på vilken en cylinder av ett mjukt nät applicerats. Nätcylindern hålls ut av ståltrådsbyglar och i toppen fästs en lina som gör det möjligt att lyfta korgen utan dykning. Rekryteringskorgen täcks med bottensubstrat och kan sedan koloniseras av ynglen och när korgen tas upp, lyfts cylindern och de yngel som finns på ytan fångas (Figur 14). Rekryteringskorgarna kommer att testas under 2010 i sjöarna Erken och Hövern. 10 korgar kommer att placeras ut per sjö och lyftas 3 gånger under fältsäsongen med start när ynglen har kläckts. Antal, kön och storlek av de fångade ynglen noteras och relateras till rekryteringskorgens yta. Eventuellt kommer metoden till att börja med att kalibreras mot uppskattningar av yngeltäthet med hjälp av yngelsug i sjön Erken. Figur 14. Rekryteringskorg för undersökning av yngeltäthet, i hoppfällt skick till vänster och i samband med att korgen lyfts till höger. Nedgångssjöar och omvärldsfaktorer För att utreda orsakerna till de kraftiga nergångar i fångster som noterats i ett antal signalkräftsjöar har initiellt en genomgång av befintliga biotiska och abiotiska data för sjöar med kräftbestånd sammanställts från olika databaser. En kvalitetssäkring av Sötvattenslaboratoriets kräftdatabas har genomförts och sjöar med kraftiga nergångar i fångster har tagits fram. Kringdata för sjöar har också sammanställts. De kringdata som finns tillgängliga är: Fysiska data (SMHI, Sjöprovfiskedatabasen) Fiskdata (Sjöprovfiskedatabasen, fiskinventeringen). Vattenkemi (SLU, Riksinventeringen, Miljömålsuppföljning, mm.) Basdata för varje sjö, t.ex. koordinater, huvudkoordinater, fiskregion, ekoregion, årsmedelvärde i lufttemperatur, höjd över havet, yta, area, volym, max/medeldjup, volym, kalkad/kalkstart, uppgifter om sjön sänkts, mm. (SMHI och sjöregistret). 24

25 Flera uppgifter från SMHI har använts, bl.a. djupkarta, gula kartan, topografiska kartan, hypsografiska kartan och slutligen röda kartan. Vattenkemi (utspritt på olika databaser) finns för bl.a. ph, alkalinitet, absorbans och total fosfor för totalt 1943 sjöar (Sjöprovfiskedatabasen: 840 sjöar och Riksfiskinventeringen 1996 ca 460 sjöar). Bottenfauna finns från totalt 177 sjöar (ofta från djupbottnar). Växtplankton finns från 12 sjöar (miljöövervakning). Totalt finns det 73 sjöar med fisk, vattenkemi och bottenfauna. I nästa steg i analysen, som utförs 2010, kommer vi att ta fram det slutliga datasetet med närliggande sjöar med och utan nedgång. Vi kommer sen att använda oss av stegvis diskriminantanalys (någorlunda normalfördelade data) eller logistisk regression (data i kategorier, typ ja/nej). Analyserna förväntas ge följande svar: Kan vi med hjälp av våra abiotiska/biotiska faktorer gruppera sjöarna i rätt kategori, dvs nedgång eller ej? Om resultatet är signifikant, hur bra (i procent) kan vi sen gruppera sjöarna i rätt kategori Går det lika bra på att gruppera sjöar med nedgångar jämfört med icke nedgångsjöar. I det sista steget får vi fram vilka av parametrarna som bidrar mest till att vi kan gruppera sjöarna rätt och får en indikation på orsakerna till nergångar i fångsterna. Förankring, samverkan och informationsinsatser Den inledande fasen av projektet har som tidigare nämnts präglats av planering och förankring med fiskets intressenter. En förutsättning för att projektet ska få ett positivt utfall och legitimitet hos näringen är att ett nära samarbete med fiskarena bedrivs. Projektet har därför under den första projektperioden utvecklat ett fördjupat samarbete med vissa enskilda fiskare samt en kontinuerlig kontakt med fiskets olika intresseorganisationer. Representanter från Svenska Insjöfiskares Centralförbund (SIC) har utgjort en referensgrupp i projektet. Referensgruppen har träffat projektdeltagarna kontinuerligt under projektets gång och för att se till att projektet ger resultat som verkligen kommer näringen till gagn. En annan viktig samarbetskanal har varit det nystartade samförvaltningsorganet för fisket i Vättern. Nya samarbetspartners är ett företag inom grossist/distributionsbranschen (Kanonaden AB i Sävsjö) samt Sveriges fiskevattenägareförbund som organiserar fiskare med enskild fiskerätt. Ett visst samarbete har också skett med det nystartade EU-projektet GAP som syftar till att förbättra samarbetet mellan forskare och fiskare via gemensam kunskapsuppbyggnad. Här ges också en möjlighet att i detalj beskriva hur dagens kräftfiske bedrivs. I samarbete med fiskarena har också olika fiskestrategiers potential kunnat testas och diskuteras. Förhoppningen är också att i fortsättningen kunna vidareutveckla samarbetet med enskilda fiskare för att utveckla praxis för att bedöma det egna beståndets status och därmed kunna optimera sitt fiske. Viktiga aktörer inom förvaltningen av fiske är Länsstyrelserna. Projektet kommer därför också att lägga särskild tonvikt vid fortsatt samarbete och information till de aktuella Länsstyrelserna inom signalkräftans utbredningsområde och då framför allt de länsstyrelser som deltar i fisketillsynen på Vättern och Hjälmaren. Projektet har också inlett ett samarbeta med universiteten, bl a i arbetet med att utveckla populationsdynamiska modeller samt bedöma kräftors effekter på miljön. Det mesta fördjupade samarbetet har skett med Lunds Universitets Institution för Limnologi och forskarna Per Nyström och Karin Olsson samt med Marika Stenberg, Ekoll HB, med 25

26 bakgrund inom kräftodling och kräftforskning. I arbetet med att kvantifiera kräftors vandringsmönster och habitatval har samarbete initierats med Uppsala Universitet och Kustlaboratoriet där man utvecklar prediktiva habitatmodeller för flertalet kustnära fiskarter. Ett visst samarbete har också funnits med Skövde Högskola angående utveckling av modellering, samt med Mittuniversitetet i Sundsvall, doktorand Jenny Zimmerman, som arbetar med liknande frågeställningar för flodkräftan i Ljungan samt med Tommy Odelström på Mälardalens Högskola. Ett visst samarbete har också funnits med Kuopio universitet, Estonian University of Life Sciences, Tartu angående signalkräftans beståndsstruktur och genetik, och Veterinärinstitutet i Oslo angående signalkräftors sjukdomsbiologi. Projektet kommer också att kontinuerligt rapportera sina resultat till rådgivande gruppen för sötvattenskräftor som organiseras via Fiskeriverket och Naturvårdsverket. Återkoppling till de fiskare som deltar i projektet har skett genom direktkontakter under pågående fältsäsong, genom gemensamma möten, samt genom utskick av preliminära relativa fångstdata för varje enskilt fiske. Yrkesfiskestatistiken för signalkräfta har gåtts igenom och reviderats vilket möjliggjort fördjupade analyser och en bättre bedömning av beståndsstatus. Preliminära resultat har levererats som underlag för biologiska råd i Fiskeriverkets årliga resurs och miljööversikt. Projektet har under det gånga året rönt relativt stor uppmärksamhet och figurerat i diverse media som Sveriges Radio, SVT, Dagens Nyheter, lokala tidningar, samt i branschtidningar. Ett urval av möten och presentationer: Planeringsmöten (7 st, ) med övriga samarbetspartners (bl a Ekoll och Lunds universitet). Presentation av projektet för Nationella rådgivande gruppen för kräftfrågor november 2008 Norr Malma. Workshop i Vänersborg april Workshop på Tovetorp 5-6 november Presentation på möte om fisketillsyn och fiskerikontroll i stora sjöarna, Mariestad februari Presentation för samförvaltningsgruppen för fisket i Vättern, 13 maj 2009 i Hjo. Presentation på Vätterfiskarenas årsmöte i Hjo 18 maj Presentation på SIC:s kongress i Hjo 13 maj Möte med referensgrupp och ansvariga på SIC 11 juni 2009, Örebro. Tre möten i projektgruppen Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium Presentation Oikos årliga vetenskapsseminarium, Visby februari 2010 Presentation på Länsfiskekonsulenternas årliga träff med Fiskeriverkets FoUavdelning 9 februari 2010, Stockholm. Möte och redovisning för fiskare, vattenägare, grossist, länsstyrelser och fisketillsyn, Länsstyrelsen i Jönköping 10 februari Presentation för Vätternvårdsförbundets Samförvaltning - Fiske i Hästholmen 10 februari Möte och redovisning för fiskare, vattenägare och länsstyrelser Länsstyrelsen i Örebro 11 februari Presentation på SIC:s kongress i Hjo 17 maj

27 Förslag på nya förvaltningsstrategier, råd och riskanalyser för signalkräfta Projektet har i denna inledande fas ännu inte tillräckligt med underlag för en robust rådgivning om fiskestrategier. På basis av utförda analyser av ny och gammal kunskap kommer däremot, i en senare fas av detta projekt, förslag på nya förvaltningsstrategier för signalkräfta att tas fram. Dessa ska syfta till att optimera fiskets långsiktiga lönsamhet och samtidigt ta hänsyn till risken för kraftiga populationssvängningar samt signalkräftans eventuella effekter på miljön. En särskild ansträngning kommer att göras för att utveckla enkla rådgivande verktyg inom ramen för de befintliga webbaserade inrapporteringsmoduler som finns för kräftfiskedata. Fiskerådgivning skall på sikt kunna returneras per automatik till den som rapporterar sin fångst på webben. De erfarenheter som gjorts kommer också att ligga till grund för en reviderad handbok för kräftprovfiske samt ett förslag på övervakningsprogram för kräftor i de viktigaste vattnen. Projektets relevans för programmet för fiskerinäringen: Det föreslagna projektet berör åtminstone tre av de fem programmål som satts upp för programperioden : 1) ökad lönsamhet i näringen, 2) främja sysselsättningen på landsbygden och 3) hållbar miljö och naturliga fiskbestånd. Det programmål som berörs närmast är det som syftar till hållbar miljö och naturliga fiskbestånd. Det föreslagna projektet bör därför anses ligga väl i linje med riktlinjerna och målsättningen med programmet. Arbetet berör också några av de svenska miljömålen. Framförallt Levande sjöar och vattendrag och Biologisk Mångfald. 27

28 28

29 Provfiske och provtagning Metod Provtagning av fångst och provfiske Studien av bestånd av signalkräfta som presenteras här baseras på tre undersökningstillfällen som utfördes under fältsäsongen Undersökningarna utfördes med två olika metoder; provtagning av fångst från fiskare samt provfiske. Provtagningarna utfördes genom ett samarbete med yrkes- och fritidsfiskare och provfisket enligt en något modifierad modell av den standardiserade metodiken som används inom miljöövervakning (Naturvardsverket.se). Nio sjöar där fiske av signalkräfta bedrivs har besökts inom ramen för projektet (Tabell 1). Sjöarna representerar fisken som är allt från rent yrkesmässiga, som i Vättern och Hjälmaren, till rena fritidsfisken för den årliga kräftskivan, som i Bunn och Sjögarpesjön. Provtagning av fångst utfördes vid ett första tillfälle mellan 17 juli-6 augusti. I Hjälmaren och Vättern studerades fångsten från fyra respektive fem yrkesfiskare. Den andra provtagningen utfördes vid ett andra tillfälle mitt i kräftsäsongen (1 september-21 september). I slutet av säsongen (26 augusti-24 september) utfördes ett provfiske på varje lokal där provtagning gjorts. Dessutom utfördes ett kräftprovfiske på ett tidigare ofiskat referensområde i Hjälmaren. Totalt har 17 lokaler ingått i fältprogrammet (Tabell 1). Tabell 1. De besökta lokalerna 2009 med redovisning av datum för provtagningarna och provfisket. Fångst per ansträngning (Fpa) avser endast provfiske. Provtagning 1 Provtagning 2 Provfiske Sjöar Lokaler Datum Fpa (Kg) Vättern Koviken 24-jul sep sep-09 0,20 Vättern Sörviken 22-jul sep sep-09 0,48 Vättern Nordudde 23-jul sep-09 saknas Vättern Tängan 17-jul sep sep-09 0,58 Vättern Vadstena 28-jul sep aug-09 0,07 Hjälmaren Brearen 24-sep-09 0,86 Hjälmaren Norra valen 29-jul sep sep-09 1,05 Hjälmaren Södra valen 30-jul sep sep-09 0,99 Hjälmaren Nännön 30-jul sep sep-09 0,24 Hjälmaren Röskö 29-jul sep sep-09 0,49 Bunn Bunn 06-aug aug sep-09 0,10 Båven Båven 05-aug sep sep-09 0,58 Erken Erken 05-aug sep-09 0,58 Hövern Hövern 04-aug sep aug-09 0,47 Läen Läen 05-aug sep sep-09 0,08 Sjögarpesjön Sjögarpesjön 06-aug sep aug-09 saknas Trehörningen Trehörningen 06-aug sep aug-09 0,15 Ambitionen i projektet var att utföra provtagningar av fångst först, och sedan utföra provfisket i slutet av säsongen. Av personaltekniska skäl utfördes provfisket i några av de mindre sjöarna mitt i kräftsäsongen och den andra provtagningen sist. Eftersom referensområdet i Hjälmaren inte nyttjas för kommersiellt fiske utfördes endast provfiske på denna lokal. Praktiska 29

30 omständigheter medförde att all önskvärd datamängd inte kunde samlas in från samliga lokaler vid alla tillfällen (Tabell 1). Den plats vi valt hos respektive fiskare och där alla aktiviteter utförts ( provrutan ), var vald utifrån kriteriet att den skulle utgöra en så typisk plats som möjligt för respektive fiskare. Vid provtagningen av fångst har vi tittat närmare på 200 individer från den osorterade kräftfångsten i upp till 50 mjärdar från lokalens fiskare. Individerna var slumpmässigt utvalda. Yrkesfiskaren stod för betet och burarna har generellt fiskat i 1-2 burnätter. Den totala vikten för fångsten från provrutan registrerades för varje lokal och provtagningstillfälle. Dessutom registrerades vikten på alla individer >100mm, vikt på alla individer <100mm samt vikt på alla individer >110mm (Hjälmaren). För varje individ bland stickprovet på 200 signalkräftor noterades längd, kön, skalfas samt eventuell sjukdom eller skada. Längden på kräftorna mättes i millimeter från rostrum (huvudspetsen) till stjärtspetsen. Provfisket utfördes med cylindriska lini-kräftburar, betade med 100gram skuren karpfisk. Fisket utfördes inom samma område där tidigare provtagningar utförts. Burarna var placerade i lang om hundra meter med 10 burar i var lang. Burarna fick fiska i tolv timmar, från 19:00 till De flesta lokaler fiskades från 2m till 5m djup medan de större sjöarna fiskades betydligt djupare, helt i jämförelse med yrkesfiskarnas redskap. Kräftorna noterades enligt ovanstående. Upp till 1000 individer protokollfördes per lokal och den totala vikten samt antalet registrerades separat. Kräftorna delades under efterbehandlingen in i fyra storleksintervall, <100mm, mm, mm samt >110mm. Indelningen baserades på de längdbegränsningar som fiskarena uppgav att de förhöll sig efter i Vättern och Hjälmaren. Längdfördelningskurvorna presenterar andelen fångade signalkräftor i varje millimeterklass vilket ger en sannare bild av resultatet, men högre variation i graferna. Medelvärdet för Hjälmaren och Vättern avser medelvärdet av lokalernas individuella medelvärde. Övrig provtagning Utöver information från provtagning och provfiske har även annan datainsamling gjorts. Vid varje lokal har 20 individer frysts och 20 individer lagts i sprit. Syftet har främst varit att undersöka vinteröverlevnad hos rom på rombärande honor, för att på så sätt få kunskap om hur rekryteringen i bestånd av signalkräftor ser ut. Avsikten är att jämföra antal romkorn hos de fångade kräftorna från 2009 med romhonor fångade på samma lokal tidigt på säsongen Rekrytering i signalkräftbestånd är en av flera parametrar som det idag saknas grundläggande biologisk kunskap om. Vidare har vattenprover från samtliga lokaler tagits. Avsikten med dessa är att undersöka om det med hjälp av nya laboratorietekniker går att fastställa hur stort antal sporer av kräftpest, algsvampen Aphanomyces astaci, ett vatten har. Om en sådan metod fungerar tillfredsställande kan den bli ett viktigt instrument inom miljöövervakning. Ytterligare vattenprov har även tagits för att göra konventionell vattenkemisk analys från respektive lokal. Insamlad data har behandlats i Excel och utvärderats med SPSS

31 Resultat Sjöuppgifter Vättern Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): 88,5 Län: Östergötland (5), Västra Sjöyta (km 2 ): 1893 Götaland (14), Örebro (18), Jönköpings län (6) Kommun: Ett flertal Maxdjup (m): 128 Avrinningsområde: Motala ström (67) Medeldjup (m): 40 Introduktion signalkräfta: 1969 Antal ton fiskade kräftor per år: 117 (år 2009) Sveriges näst största sjö Vättern är en näringsfattig och kall sjö med stort medeldjup (40 meter). I den norra delen finns skärgårdsliknande miljöer med öar. Sjön hyser naturliga bestånd av röding, öring, sik, abborre och gädda som är attraktiva arter både för yrkes- och sportfiske. Utsättningar av lax har skett sedan början av 1970-talet. Ett bestånd av flodkräfta fanns i Vättern tidigare men det kommersiella fisket efter arten var försumbart (Degerman 2004). Av äldre fångststatistik från 1914 framgår att ett antal hundra kilo flodkräfta fångades fram till 1937, främst på enskilda fiskerättsägares vatten i den norra delen av sjön. Troligen kom kräftpesten till sjön någon gång under slutet av 1930-talet. På grund av Vätterns storlek är det sannolikt att ett utbrott av pest inte uppmärksammades omedelbart eftersom bestånden var utspridda och förmodligen bestod av delpoulationer. Sannolikt drabbades inte heller hela sjöns bestånd av pesten samtidigt eftersom flodkräftor fortfarande fångades i norra delen av Vättern en bit in på 1960-talet Utsättning av signalkräfta gjordes första gången 1969 i den avsnörda fjärden Alsen (Degerman 2004). Enskilda Karta 1. Provtagningslokaler, Vättern. fiskerättsägare fortsatte att göra utsättningar i norra Vättern framförallt mot slutet av 1980-talet och fiskbara bestånd fanns mot slutet av 1990-talet. År 2000 gav länsstyrelserna för första gången allmänheten tillstånd att fiska signalkräfta på allmänt vatten på hösten (Johansson 2010). Vanligtvis börjar allmänt vatten 300 meter ut från land och djupet man fiskade på blev därför ganska stort, runt nio meter. Idag finns rikliga bestånd av signalkräfta främst i Vätterns norra del. Nyetablering av fiskbara bestånd sker även på andra områden i sjön, exempelvis på västsidan vid Hjo-Karlsborg samt norr om Visingsö. Kartan ovan visar de områden i norra Vättern där provfiske och provtagning inom projektet utförts under En stor del av det yrkesmässiga fisket utförs kring det storleksmässigt omfattande grundet Tängan (Karta 1, område 2), samt kring några av de större öarna i den norra delen, stora och lilla Röknen. Figur 15 nedan visar yrkesfiskets landade fångster av signalkräfta från början av 1990-talet och framåt i Vättern och Hjälmaren. 31

32 Antal ton 160 Hjälmaren Vättern Total fångst Vättern och Hjälmaren ÅR Figur 15. Landad fångst signalkräfta i yrkesfisket Vättern och Hjälmaren Noterbart är att det sammanlagda värdet på det yrkesmässiga fisket efter signalkräfta i Vättern utgjorde hela 94 % av värdet på det totala fisket i sjön 2008 (SCB 2008). Utvecklingen i fångsterna i Vättern har de senaste åren har varit betydligt större än i Hjälmaren. De stigande fångsterna är framförallt ett resultat av att fisketrycket (ansträngningen) på kräftbestånden ökat för varje år. Vättern är en kall och näringsfattig sjö vilket i teorin borde innebära att möjligheterna för lyckad reproduktion och att klara intraspecifik konkurrens borde minska. Enligt historiska uppgifter var dessutom de ursprungliga bestånden av flodkräfta i Vättern svaga och koncentrerade till vattendragsmynningar (Degerman 2004). Den stora mängden signalkräftor i Vättern är därför överraskande. Resultaten från undersökningarna i Vättern 2009 presenteras som medelvärde från samtliga lokalers medelvärden (Tabell 2). Eftersom fångsterna i östra Vättern skiljde sig stort jämfört med övriga lokaler, presenteras fångst per ansträngning med eller utan den östra lokalen. Tabell 2. Medelstorleken (mm) av medelsumman från respektive lokal, andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för undersökningarna i Vättern. Värden inom parantes exkluderar östra Vättern. Aktivitet Provtagning 1 Provtagning 2 Provfiske F / A (kg/mjärde): 0,51 (0,80) 0,61 (0,63) 0,34 (0,42) F / A >10cm (kg/mjärde): 0,33 (0,39) 0,53 (0,67) - Medellängd (mm): Median (mm) Max (mm) Andel honor (%): 57,6 55,6 68,8 32

33 Efter säsongens fiske syns en förskjutning i storleken mellan provtagningarna (Figur 16). Skillnaden beror troligtvis på flera orsaker där fisketryck och naturlig variation pga. temperatur, skalömsningar samt migration, anses som de vanliga. Fångstbarheten i redskapen kan medföra att bilden av storleksfördelningen blir svårttolkad eftersom olika storleksklasser skattas. Figur 16. Den procentuella längfördelningen för samtliga kräftor registrerade i Vättern uppdelat på fångst vid provtagningarna samt provfisket. Jämförelsen mellan första och sista registreringen visar en svag minskning i antalet godkända kräftor >100mm (Tabell 3). Under juli månad var fisket efter kräfta sämre än tidigare år, främst för utsjöfiskarna. Detta medförde att vissa lokaler skattades mindre under första provtagningen vilket skulle kunna förklara förskjutningen (Figur 16). Tabell 3. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Vättern Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 33% 29% 19% 19% 100% Provtagning 2 Antal Procent 13,1% 26,4% 29,1% 31,4% 100,0% Provfiske Antal Procent 48,4% 18,3% 15,0% 18,3% 100,0% De undersökta lokalerna i Vättern presenteras nedan separat. 33

34 Nordvästra Vättern I detta område besöktes två lokaler och resultatet presenteras separat för varje lokal. Dessa lokaler bedömdes vara relativt lite påverkade av fiske jämfört med övriga lokaler i Vättern. Fångsten minskade under hela provtagningsperioden (Tabell 4). Könsfördelningen visade att andelen honor var större vid samtliga tillfällen, men antalet honor var större vid de sista registreringarna. Andelen individer med synliga pestfläckar uppgick till 10 % av fångsten. Figur 17. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid nordvästra Vättern som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Tabell 4. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Längd Andel Andel Fpa Undersökning Datum Medel Median Max hanar honor (kg/bur) Provtagning 1 24-jul ,5% 57,5% 0,77 Provtagning 2 08-sep ,0% 78,0% 0,47 Provfiske 09-sep ,4% 72,6% 0,20 Fångsten av kräftor i storleksintervallet mm var relativ konstant för provtagningarna och stora kräftor (>110mm) återfanns frekvent vid samtliga registreringstillfällen (Tabell 5). Eftersom provfisket utfördes dagen efter provtagningen kan skillnaden i storleksfördelningen mellan registreringarna indikera att populationen är storvuxen men svag (Figur 17). Tabell 5. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 16% 30% 27% 27% 100% Provtagning 2 Antal Procent 8,5% 27,0% 27,5% 37,0% 100,0% Provfiske Antal Procent 27,9% 24,9% 18,3% 28,9% 100,0% 34

35 Andra lokalen i nordvästra Vättern Lokalen fiskas under högsäsong och endast vid ett fåtal tillfällen. Medelstorleken på kräftorna var relativt konstant mellan registreringstillfällena (Tabell 6). Vissa storleksklasser innehöll ett betydligt större antal individer, vilket rimligen innebär att de är årsklasser (Figur 18). Andelen hanar i fångsten sjönk över perioden från nära 40 % till under 20 %, vilket överensstämmer med den andra lokalen i området (Tabell 6). Pestförekomsten var högre i jämförelse med andra lokaler. Av samtliga individer bar 12 % synliga pestfläckar. Figur 18. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid andra lokalen i nordvästra Vättern som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Tabell 6. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Undersökning Datum Längd Medel Median Max Andel hanar Andel honor Fpa (kg/bur) Provtagning 1 22-jul ,5% 60,5% 0,78 Provtagning 2 16-sep ,0% 82,0% 1,15 Provfiske 07-sep ,3% 83,7% 0,48 Andelen stora kräftor var hög och tenderade att öka under säsongen, vilket antyder att fisketrycket varit lågt i lokalen (Figur 18). Även provfiskefångsterna var goda och andelen godkända kräftor överstiger 80 % (Tabell 7). Ömsning och skifte i könsfördelningen skulle kunna förklara den ökade fångsten. Tabell 7. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 26% 30% 18% 26% 100% Provtagning 2 Antal Procent 14,5% 24,0% 32,5% 29,0% 100,0% Provfiske Antal Procent 16,3% 19,4% 26,6% 37,6% 100,0% 35

36 Nordöstra Vättern Området fiskas även under våren och sommaren dvs. innan högsäsongen startat (augusti oktober). Endast en provtagning utfördes på denna lokal. Lokalens kräftor minskade i medellängd mellan provtagningen och provfisket vilket syns som en klar förskjutning i storleksfördelningen (χ 2 (3) = 104,43;p<0,001) (Figur 19). Könsfördelningen höll en konstant dominans av honor under båda registreringarna (Tabell 8). Figur 19. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid nordöstra Vättern som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Tabell 8. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Längd Andel Andel Fpa Undersökning Datum Medel Median Max hanar honor (kg/bur) Provtagning 1 23-jul ,5% 72,5% 0,32 Provfiske 01-sep ,2% 73,8% saknas Resultatet visar en successiv minskning i antalet kräftor >100mm mellan provtagningen och provfisket. Antalet fångade kräftor var vid provfisket högre än vid andra lokaler men kräftorna var i genomsnitt betydligt mindre, med en medellängd på 101mm (Tabell 8). Antalet stora kräftor hade redan vid första provtagningen en lägre frekvens i fångsten än vid de flesta andra lokaler i Vättern. Hög konkurrens eller tidigare fisketryck är möjliga orsaker till resultatet. Tabell 9. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 38% 34% 19% 10% 100% Provfiske Antal Procent 73,1% 16,4% 7,7% 2,8% 100,0% 36

37 Tängan Lokalen (område 2, karta ovan) återfinns i ett område beläget söder om Röknaöarna. Tängan är ett totalfredat område från fiske, undantaget kräftor. Området är känt för att under de senaste åren ha fiskats hårt. Medelstorleken för kräftorna var under 100 mm vid både första provtagningen och provfisket (Tabell 10). Vid den andra provtagningen var kräftorna betydligt fler och större (Figur 20). Maxstorleken på kräftorna minskade under hela perioden, vilket antyder uttag av stora kräftor. Pestförekomsten var 2,5 % av undersökta individer och könsfördelningen visar dominans av honor i slutet av registreringsperioden (Tabell 10). Figur 20. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid Tängan som fångades för provtagningstillfällena samt vid provfisket. Tabell 10.. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Undersökning Datum Medel Längd Median Max Andel hanar Andel honor Fpa (kg/bur) Provtagning 1 17-jul ,0% 31,0% 0,64 Provtagning 2 10-sep ,0% 64,0% 0,77 Provfiske 17-sep ,7% 61,3% 0,58 Resultatet från den första provtagningen och provfisket visade att 40 % av fångsten översteg 100mm (Tabell 11), jämfört med andra provtagningen då över 70 % av fångsten var lovlig. Vid vittjningstillfällena för provtagningarna användes två olika typer av burar, vilket markant kan påverka utfallet om fångstbarheten på mindre kräftor minskar. Tabell 11. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Tängan Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 59% 25% 10% 7% 100% Provtagning 2 Antal Procent 16,5% 29,0% 30,0% 24,5% 100,0% Provfiske Antal Procent 62,8% 18,1% 11,3% 7,8% 100,0% 37

38 Östra Vättern Lokalens kräftor hade jämförelsevis hög medellängd vid samtliga registreringstillfällen (Tabell 12). Könsfördelningen domineras av honor under början av säsongen och var mer jämt fördelad under de senare tillfällena. Av de provfiskade lokalerna i Vättern var fångsten per bur den lägsta, endast 0,07 kg (Tabell 12). Ett lågt antal kräftor i fångsten medför stora fluktuationer i längfördelningarna vilket gör den svårtolkad (Figur 21). Av de kräftor som fångades under andra provtagningen bar 7,3 % av individerna synliga pestfläckar. Figur 21. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid östra Vättern som fångades för provtagningstillfällena samt vid provfisket. Tabell 12. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Längd Andel Andel Fpa Undersökning Datum Medel Median Max hanar honor (kg/bur) Provtagning 1 28-jul ,3% 66,7% 0,07 Provtagning 2 09-sep ,3% 53,7% 0,06 Provfiske 31-aug ,6% 52,4% 0,07 Fångsten var mindre än 200 individer för samtliga registreringstillfällen (Tabell 13). Av de relativt få individer som fångades var kräftor över 110mm överrepresenterade. En liten population med störst andel vuxna individer antyder att reproduktionsproblem råder i området. Tabell 13. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 14% 18% 25% 43% 100% Provtagning 2 Antal Procent 12,2% 22,0% 14,6% 51,2% 100,0% Provfiske Antal Procent 17,5% 6,8% 8,7% 67,0% 100,0% 38

39 Sjöuppgifter Hjälmaren Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): Län: Västmanland (19), Örebro (18), Södermanland (4) 22 Sjöyta (km 2 ): 480 Kommun: Ett flertal Maxdjup (m): 22 Avrinningsområde: Eskilstunaån Norrström (61) Medeldjup (m): 6,1 Introduktion signalkräfta: 1969 Antal ton fiskade kräftor per år: 44 (år 2009) Hjälmaren är till ytan Sveriges fjärde största sjö. Sjön är en typisk slättlandssjö med flacka stränder och en hög andel omkringliggande jordbruksmark. Medeldjupet är 6,1 meter och sjön har ett relativt stort antal öar. Flera av öarna har bildats vid en sänkning av sjön som gjordes på talet. Sjön är naturligt näringsrik vilket resulterat i ett relativt litet siktdjup. Hjälmaren har under en lång tid varit Karta 2. Provtagningslokaler, Hjälmaren. recipient för näringsämnen och föroreningsämnen från olika mänskliga aktiviteter i tillrinningsområdet. Detta har resulterat i att sjön ofta utsätts för stora blomningar av blågrönalger och ibland av fiskdöd (Bergdahl et al 2007). Fiskfaunan i Hjälmaren består av 24 arter, av vilka gös, ål och abborre är de viktigaste arterna för yrkesfisket. Det yrkesmässiga gösfisket i Hjälmaren har som första sötvattensfisket i världen certifierats av den globala miljömärkningen MSC (Marine Stewardship Council). Hjälmaren drabbades som många andra sjöar på tidigt 1900-tal av kräftpest och de stora bestånden av flodkräfta som fanns i sjön slogs snabbt ut. Tidigare hade Hjälmaren varit en av landets bästa flodkräftsjöar med rikliga fångster. Från 1969 och vid början av 1970-talet skedde utsättningar av signalkräfta, både som yngel och vuxna individer. Bestånden etablerade sig mycket fort och gav fiskbara bestånd från 1980-talet. Idag är Hjälmaren återigen en av de kräftrikaste sjöarna i landet där yrkesfisket 2009 rapporterat en årlig fångst på 44 ton (källa: Fiskeriverket). Signalkräftor finns över hela sjön där gynnsamt bottensubstrat finns. Idag finns i Hjälmaren ca 30 yrkesverksamma fiskare och för dessa utgör kräftfisket ungefär 25 % av den totala inkomsten (SCB 2008). Denna siffra beräknas öka i framtiden. Figur 15 ovan visar yrkesfiskets landade fångst av signalkräfta i Hjälmaren från början av 1990-talet och framåt. Nedan redovisas resultaten från provtagningar i fält samt provfiske under

40 Tabell 14. Medelstorleken (mm) av medelsumman per lokal, andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för Hjälmaren. Tabellen inkluderar inte referensområdet. Aktivitet Provtagning 1 Provtagning 2 Provfiske F / A (kg/mjärde): 1,72 2,87 0,69 F / A >10cm (kg/mjärde): 1,14 1,50 - Medellängd (mm): Median (mm) Max (mm) Andel honor (%): 54,6 39,1 41,8 Hjälmarens kräftor är något mindre än Vätterns både initialt och vid sista provtagningen (se ovan). Resultatet i tabell 14 baseras på medelvärden och avser att skapa referensvärden. Fisket under säsongen i Hjälmaren tycks inte ha resulterat i någon större förändring i storleksfördelningen. Figur 22. Den procentuella längfördelningen för samtliga kräftor registrerade från yrkesmässigt fiskade lokaler i Hjälmaren vid provtagningstillfällena samt vid provfisket. Tabell 15. Antalet och andelen kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Hjälmaren Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 43% 21% 17% 20% 100% Provtagning 2 Antal Procent 50,5% 25,6% 13,1% 10,8% 100,0% Provfiske Antal Procent 43,6% 25,4% 16,9% 14,1% 100,0% 40

41 Referensområde I Hjälmaren har Fiskeriverket arrenderat ett område vilket fungerade som referens i denna studie. Området besöktes endast en gång, då ett provfiske utfördes. Längdfördelningen av fångsten visar en individkoncentration av kräftor i storleken 103mm (Figur 23). Medellängden för fångade individer låg mellan mm och könsfördelningen var relativ jämnt fördelad (Tabell 16). Fångst per ansträngning för provfisket var något över medelfångsten (Tabell 16). Figur 23. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid referensområdet, fångade vid provfiske. Tabell 16. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för provfisket. Undersökning Datum Medel Längd Median Max Andel hanar Andel honor Fpa (kg/bur) Provfiske 24-sep ,7 % 52,3 % 0,86 Andelen godkända individer (>100mm) dominerar i fångsten och stora individer är frekvent förekommande (Tabell 17). Endast drygt en fjärdedel av fångsten består av undermåliga kräftor. Tabell 17. Antalet och andelen kräftor som registrerades från provfisket i respektive längdklass. Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm >110mm Totalt Provfiske Antal Procent 26,7% 24,4% 16,5% 32,4% 100,0% 41

42 Centrala Hjälmaren I detta område besöktes två lokaler och resultatet presenteras separat för varje lokal. Andelen större kräftor (χ 2 = 22,8; p<0,001) ökade vid den sista mätningen (Figur 24). Det var ingen skillnad i storleksfördelningen mellan första och andra provtagningstillfället. Kräftornas medellängd var ungefär 100 mm under hela perioden vilket antyder liten påverkan från fisket eller ett stort kräftbestånd. Könsfördelningen växlade från dominans av hanar till honor under perioden (Tabell 18). Av fångsten utgjorde individer med pestfläckar 1,5 %. Figur 24. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid centrala Hjälmaren som fångades för provtagningstillfällena samt vid provfisket. Tabell 18. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Längd Andel Andel Fpa Undersökning Datum Medel Median Max hanar honor (kg/bur) Provtagning 1 29-jul ,5% 40,5% 2,36 Provtagning 2 01-sep ,0% 66,0% 5,08 Provfiske 21-sep ,6% 64,4% 1,05 Andelen stora kräftor ökade i provfisket från 8 % till 15 % (Tabell 19). Ökningen av stora kräftor kan bero på migrering från närliggande områden efter det att yrkesfiskaren upphört med fisket. Tabell 19. Antalet och andelen kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm >110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 48% 27% 18% 8% 100% Provtagning 2 Antal Procent 46,0% 30,5% 15,5% 8,0% 100,0% Provfiske Antal Procent 35,1% 31,8% 18,0% 15,1% 100,0% 42

43 Andra lokalen i centrala Hjälmaren Resultatet visar stor variation i storleksfördelning mellan första och andra provtagningen, där frekvensen större kräftor (>110mm) var lägre vid den senare provtagningen (Figur 25). De största kräftorna i fångsten minskade i längd under perioden. Könsfördelningen varierade i samma mönster som övriga jämförbara lokaler (Tabell 20). Figur 25. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid andra lokalen i centrala Hjälmaren som fångades för provtagningstillfällena samt vid provfisket. Tabell 20. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Längd Andel Andel Undersökning Datum Medel Median Max hanar honor Fpa (kg/bur) Provtagning 1 30-jul ,0% 44,0% 1,42 Provtagning 2 01-sep ,0% 65,0% 2,73 Provfiske 23-sep ,4% 57,6% 0,99 Vid första provtagningstillfället var andelen stora och godkända kräftor jämt fördelade i populationen (Tabell 21). Stora kräftor (>110mm) minskade till 5 % under andra provtagningen och medelstora kräftor med hälften. Andelen undermåliga kräftor ökade i andra provtagningen medan godkända kräftor förblev oförändrad vid samtliga undersökningar (Tabell 21). Det är troligt att kräftor >105mm skattats hårt under högsäsongen, men att individer migrerat från närliggande områden under säsongens slut. Tabell 21. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 37% 23% 19% 22% 100% Provtagning 2 Antal Procent 56,0% 27,0% 11,5% 5,5% 100,0% Provfiske Antal Procent 38,0% 26,7% 19,0% 16,3% 100,0% 43

44 Norra Hjälmaren Kräftpopulationens medellängd minskar successivt mellan provtagningarna (Tabell 22). Stora individer (>110mm) minskar och storleksfördelningen förändras mot en mer småvuxen population mellan första provtagningen och provfisket (χ 2 (6) = 42,22;p<0,001) (Figur 26). I motsats till övriga lokaler i Hjälmaren finns ingen skillnad i könsfördelning mellan registreringstillfällena. Fångsten i provfisket var markant lägre vid denna lokal jämfört med övriga lokaler, endast 0,30kg per bur fångades i provfisket (Tabell 22). Figur 26. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid norra Hjälmaren som fångades för provtagningstillfällena samt vid provfisket. Tabell 22. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Längd Andel Andel Fpa Undersökning Datum Medel Median Max hanar honor (kg/bur) Provtagning 1 30-jul ,0% 52,0% 1,82 Provtagning 2 02-sep ,0% 55,0% 1,50 Provfiske 14-sep ,6% 55,4% 0,30 Andelen kräftor >110mm minskade från 16 % till 6,1 % (Tabell 23) samtidigt som små kräftor ökar, vilket skedde gradvis under hela fiskeperioden och borde vara ett tydligt svar på ett hårt fiske. Troligtvis har fisketrycket varit riktat mot kräftor i storlekarna 105mm och större. Tabell 23. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm >110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 45% 20% 20% 16% 100% Provtagning 2 Antal Procent 51,5% 30,0% 8,5% 10,0% 100,0% Provfiske Antal Procent 61,7% 18,6% 13,6% 6,1% 100,0% 44

45 Västra Hjälmaren Medelstorleken minskade successivt, men fortfarande förekom stora kräftor (>130mm) (Tabell 24). Andelen stora kräftor minskade frekvent i fångsterna under registreringsperioden (χ 2 = 32,44;p<0,001) (Figur 27). Könsfördelningen, som till en början dominerades av hanar, ändrades under augusti till en högre dominans av honor i fångsterna (Tabell 24). Figur 27. Den procentuella längfördelningen för kräftor vid västra Hjälmaren som fångades för provtagningstillfällena samt vid provfisket. Tabell 24. Kräftfångsten utryckt i medellängd (mm), andel (%) av resp. kön vid provfisket. Röskö Datum Medel Median Andel Max hanar Andel honor Fpa (kg/bur) Provtagning 1 29-jul ,0% 45,0% 1,28 Provtagning 2 01-sep ,5% 57,5% 2,18 Provfiske 15-sep ,6% 55,4% 0,49 Området hade tidigare inte fiskats av yrkesfiskare, vilket delvis förklarar den stora andelen kräftor >110mm (Tabell 25). Fisket hade inverkan på individer >110mm och förklaringen av en utebliven ökning i andelen signalkräftor mellan mm antyder att även denna storleksklass skattades av fisket. Tabell 25. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Röskö Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 44% 13% 11% 34% 100% Provtagning 2 Antal Procent 48,5% 15,0% 17,0% 19,5% 100,0% Provfiske Antal Procent 49,2% 19,7% 14,8% 16,2% 100,0% 45

46 Sjöuppgifter Bunn Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): 197 Län: Jönköpings län (6) Sjöyta (km 2 ): 9,7 Kommun: Aneby, Jönköping Maxdjup (m): 20 Avrinningsområde: Motala ström (67) Medeldjup (m): 6,4 Introduktion signalkräfta: 1982 Antal kg fiskade kräftor per år: Bunn ligger ca 4 km sydost om Gränna och kan karaktäriseras som en mesotrof sjö. Bunn omgärdas av omväxlande branta och flacka stränder med mycket sten. I närområdet runt sjön finns i huvudsak barrskog med inslag av lövskog och odlingsmark (VISS för Sverige, Bunn). Sjön är tydligt indelad i tre större bassänger. De dominerande jordarterna i tillrinningsområdet är kalkrika moräner. Det gör att sjön har en hög alkalinitet, och ph ligger stabilt omkring 7,8. Siktdjupet i sjön ligger i intervallet 4-5 meter och vattnet betecknas som klart (Bunn FVOF, 2004). okänt Fiskfaunan i Bunn består av gädda, abborre, mört, nors, sutare, ruda, braxen, lake och gös (inplanterad). Sportfisket i sjön inriktas i huvudsak på gädda, abborre och gös. I Bunn Karta 3. Bunn, Jönköpings län. bedrivs inget kommersiellt fiske efter signalkräfta. Allt fiske är för egen konsumtion. Fisket genomförs med ett litet antal burar under huvudsakligen augusti månad och man fiskar på enskilt vatten. För projektet är sjön Bunn intressant därför att det finns en stor och utförlig datamängd för årlig fångst av kräfta (inklusive individlängder) att tillgå. Tidsserien av årlig fångst sträcker sig tillbaka till perioden när flodkräfta fanns och fiskades i sjön. Forskare har tidigare använt sig av dessa värdefulla fångstuppgifter bland annat för att försöka avgöra hur vintertemperatur påverkar fluktuationer i populationsdynamik hos kräftbestånd (Olsson 2008). Tabell 26 visar resultat från provtagning och kräftprovfiske i Bunn Tabell 26. Kräftfångsten utryckt i medellängd (mm), andel (%) av resp. kön vid provfisket. Aktivitet: Provtagning 1 Provtagning 2 Provfiske Datum: Antal mjärdar: F / A (kg/mjärde): 0,29 0,08 0,10 F / A >10cm (kg/bur): 0,23 0,06 - Medellängd (mm): Median (mm): Max (mm): Andel honor (%): 55 57,1 66,4 46

47 Bunn Medellängden var initialt relativt hög för att sedan successivt minska (Figur 28). Både andelen hanar och fångst per ansträngning minskade under perioden (Tabell 27). Sjöns kräftpopulation verkar vara känslig för fiske då fångsterna minskade efter halva perioden, från 0,29 kg/bur till ca 0,10 kg/bur. Figur 28. Den procentuella längfördelningen för kräftor i Bunn som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Vid andra provtagningstillfället var fångsten låg och 200 individer återfanns inte för längdmätning. Inte heller provfisket lyckades införskaffa någon större fångstmängd och andelen större individer (>105mm) tenderade att minska i populationen. Kräftpopulationens status blir svårtolkad då inte tillräckligt många individer ingick i studien. Tabell 27. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Bunn Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 18% 15% 28% 40% 100% Provtagning 2 Antal Procent 34,9% 22,2% 15,9% 27,0% 100,0% Provfiske Antal Procent 48,3% 22,4% 14,7% 14,7% 100,0% 47

48 Sjöuppgifter Båven Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): 21 Län: Södermanland (04) Sjöyta (km 2 ): 64,2 Kommun: Flen, Gnesta, Nyköping Maxdjup (m): 48 Avrinningsområde: Nyköpingsån (65) Medeldjup (m): 9,4 Introduktion signalkräfta: 1969 Antal kg fiskade kräftor per år: Båven är en näringsfattig-svagt näringsrik sjö med klart vatten och starkt flikig strandkontur med ett stort antal bergiga öar. Sin karaktäristiska form har sjön fått från ett antal sprickdalar som genomkorsar landskapet. Sprickdalarna har även gett sjön en varierad bottentopografi med tydliga djuprännor. Siktdjupet i sjön är stort och vattenkvaliteten är överlag god med neutralt ph. Det finns övergödningsproblematik i vissa vikar (Bevarandeplan för Båven, länsstyrelsen i Södermanland 2009). Fisksamhället i sjön består av bland annat gädda, abborre, mört, sik, siklöja, gös, nors, ål, och lake. I sjön finns även en av landets tre förekomster av vår största sötvattensfisk, malen. Båven hade tidigare gott om flodkräftor men bestånden drabbades av kräftpest under 1960-talet och flodkräftan försvann. Signalkräfta började sättas ut från 1969 och Karta 4. Båven, Södermanlands län. framåt och beståndet har expanderat kraftigt för att nu utgöra ett av länets största av arten (Bevarandeplan för Båven 2009). Fiske av signalkräfta har idag större omfattning än yrkesfiske efter fisk och bedrivs delvis kommersiellt. Hur mycket kräftor som årligen fiskas i Båven är okänt. Resultaten av provtagning och provfiske i Båven 2009 framgår av tabell 28 nedan. Tabell 28. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Aktivitet: Provtagning 1 Provfiske1 Provfiske2 Provtagning 2 Datum: Antal mjärdar: F / A (kg/mjärde): - - 0,58 0,41 F / A >10cm (kg/bur): ,17 Medellängd (mm): Median (mm) Max (mm) Andel honor (%): 53,1 55,4 59,9 47,3 okänt 48

49 Båven Signalkräftorna som samlades in från Båven var mindre jämfört med kräftorna från övriga småsjöar (Tabell 28). Det utfördes två provfisken på två olika lokaler i sjön, vilka presenteras tillsammans i figuren men åtskilda i tabellen. Fångsterna var relativt rikliga men gav dåligt utbyte då de flesta kräftor ligger under 100mm och därmed inte har särskilt högt kommersiellt intresse. Figur 29. Den procentuella längfördelningen för kräftor i Båven som fångades vid provtagningstillfällena samt summan av provfisket. Andelen kräftor i de olika längdklasserna tenderar att vara relativt stabila över hela registreringsperioden, vilket indikerar en liten effekt av fisket. Detta är snarast att förvänta eftersom kräftfisket i Båven endast drivs semi-professionellt och uttaget därmed är begränsat. Skillnaderna mellan lokalerna skapar större variation vilket minskar möjligheten att utvärdera eventuell påverkan av fisket. Tabell 29. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Båven Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 72,5% 10,6% 7,5% 9,4% 100,0% Provfiske1 Antal Procent 80% 9% 4% 8% 100% Provfiske 2 Antal Procent 73% 10% 9% 8% 100% Provtagning 2 Antal Procent 66,7% 17,4% 8,0% 8,0% 100,0% 49

50 Sjöuppgifter Erken Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): 11 Län: Stockholms län (01) Sjöyta (km 2 ): 23,4 Kommun: Norrtälje Maxdjup (m): 20,7 Avrinningsområde: Broströmmen (58) Medeldjup (m): 9,0 Introduktion signalkräfta: 1966 Antal ton fiskade kräftor per år: Sjön Erken tillhör en av de större sjöarna bland småsjöarna inom projekt signalkräfta utveckling. Sjön uppvisar en mycket heterogen miljö med ett stort antal vikar, skär och holmar. Erken är omgiven av skog- och åkermark och näringsstatus ligger mellan eutrof-oligotrof. Sjön är en klar sjö med stort siktdjup trots att den uppvisar en måttligt hög näringsstatus. Erken har stor buffringsförmåga och uppmätt ph-värde ligger konstant på omkring 8 ( Fisksamhället består av 16 arter. Uppsala universitet bedriver sedan 1940-talet forskning vid en försöksstation vid sjön vilket förmodligen gör Erken till en av de mest undersökta sötvattensmiljöerna i landet (år 2008) Sjön har historiskt sett varit en av de dokumenterat bästa kräftsjöarna i landet, med fångster av flodkräfta på Karta 5. Erken, Stockholms län. uppemot 50 ton/år under tidigare delen av 1900-talet ( Efter introduktion av signalkräfta 1966 gav provfisken under en 20-årsperiod i runda tal 1-2 kräftor/mjärde. I början på 1990-talet hade beståndet ökat kraftigt och fisket gav nu i genomsnitt mer än fem kräftor/mjärde. Under 2000-talet har fångsterna varierat kraftigt. År 2008 var däremot ett mycket bra år med fångster på i medeltal mer än 10 kräftor/mjärde. Resultat från provtagning (endast ett tillfälle) och provfiske inom projektet 2009 redovisas i tabell 30. Tabell 30. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Aktivitet Provtagning 1 Provfiske Datum: Antal mjärdar: F / A (kg/mjärde): 0,25 0,58 F / A >10cm (kg/mjärde): 0,24 0,46 Medellängd (mm): Median (mm) Max (mm) Andel honor (%): 51,5 53,5 50

51 Erken Könsfördelningen för sjöns kräftor var vid båda registreringstillfällena nära 50 % (Tabell 31). Det finns en nedgång i andelen större kräftor mellan provtagningstillfället och provfisket (Figur 30). Det är främst kräftor i storleksintervallet 115mm 122mm som minskat. Figur 30. Den procentuella längfördelningen för kräftor i Erken som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Under perioden har andelen stora kräftor minskat, men fortfarande var över 50 % av fångsten kommersiellt säljbara (>100mm). Fångsterna vid provtagningen var relativt dåliga vilket medför en viss osäkerhet i storleksfördelningen. Tabell 31. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Erken Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 15,4% 16,2% 16,2% 52,3% 100,0% Provfiske Antal Procent 33,3% 17,3% 16,0% 33,4% 100,0% 51

52 Sjöuppgifter Hövern Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): 65 Län: Östergötland (5) Sjöyta (km 2 ): 6,5 Kommun: Åtvidaberg Maxdjup (m): 13,5 Avrinningsområde: Söderköpingsån (68) Medeldjup (m): 6,2 Introduktion signalkräfta: 1971 Antal kg fiskade kräftor per år: Hövern kan karaktäriseras som en oligo-mesotrof sjö med relativt klart vatten. I vikar med större näringstillförsel är sjön eutrof. Hövern är variationsrik med varierad bottentopografi och många öar och både karga, steniga miljöer och grunda vegetationsrika vikar. Sjön är relativt oexploaterad och har ett högt värde för friluftslivet. Fisksamhället består av abborre, gädda, braxen, gös, lake, mört, sarv, sutare och nissöga (Naturinventering av sjöar i Linköpings kommun, 2004). >1000 Signalkräfta introducerades i Hövern 1971 och på talet fanns kommersiellt fiskbara bestånd. I dagsläget finns bra kräftfiskelokaler lite överallt i sjön. Årligen fiskas förmodligen mer än 1,5 ton kräftor i både yrkesmässigt fiske och fritidsfiske. Karta 6. Hövern, Östergötlands län. Det yrkesmässiga kräftfiske som bedrivs på lokalen kan sägas vara typiskt för det fiske som bedrivs i de mindre sjöarna inom projektet. Fisket bedrivs med omkring 150 burar och med ett avstånd av 7-10 m mellan varje bur. Fisket börjar oftast i slutet av juli och pågår fram mot mitten på september. I anslutning till kräftpremiären intensifieras fisket och man vittjar burarna i stort sett dagligen. Av tidigare års fångststatistik framgår att fångsten av konsumtionskräftor (>10cm) brukar uppgå till mellan 0,1-0,2 kg/bur (källa: Fiskeriverket). I projektet har signalkräftor från en lokal i den södra delen provtagits. Resultat från säsongens båda provtagningstillfällen samt kräftprovfisket från lokalen i Hövern redovisas i tabell 32 nedan. Tabell 32.. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Aktivitet: Provtagning 1 Provfiske Provtagning 2 Datum: Antal mjärdar: F / A (kg/mjärde): 0,30 0,47 0,17 F / A >10cm (kg/bur): 0,14 0,21* 0,08* Medellängd (mm): Median (mm) Max (mm) Andel honor (%): ,5 *= vikt beräknad utifrån individvikt vid första provtagningen

53 Hövern Resultatet visar en minskande medellängd över registreringsperioden (Tabell 32). Förändringen berodde på färre kräftor i längden 100mm 105mm (Figur 31). Andelen hanar var låg under början och mitten av säsongen. Figur 31. Den procentuella längfördelningen för kräftor i Hövern som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Yrkesfiskaren använde identiska redskap som vid utförandet av provfisket vilket medför en direkt jämförbarhet i fångst per ansträngning. Resultatet visar en nedgång i fångsterna över tiden, vilket troligtvis kan relateras till fisketrycket (Tabell 33). Tabell 33. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Hövern Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 50% 18% 16% 18% 100% Provfiske Antal Procent 53,1% 22,0% 10,1% 14,9% 100,0% Provtagning 2 Antal Procent 65,0% 12,0% 9,0% 14,0% 100,0% 53

54 Sjöuppgifter Läen Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): 167 Län: Kronobergs län (7) Sjöyta (km 2 ): 10,6 Kommun: Emmaboda, Lessebo Maxdjup (m): 14,5 Avrinningsområde: Ronnebyån (82) Medeldjup (m): 3,7 Introduktion signalkräfta: 1970-talet Antal kg fiskade kräftor per år: <200 Sjön Läen i Kronobergs län är en måttligt näringsrik grund sjö. Läen är ursprungligen en typiskt oligotrof sjö och bedöms i dagsläget vara tydligt påverkad av tillrinnade närsalter från bland annat jordbruk (Ronnebyån , Ronnebyåns Vattenvårdsförbund). Sjön är belägen i ett försurningskänsligt område och uppvisar ett ph strax under 7. I avrinningsområdet kalkas återkommande 23 vattenförekomster enligt ett regionalt kalkningsprogram (Ronnebyån , Ronnebyåns Vattenvårdsförbund). Läen är omgiven av gran- och blandskog samt i viss mån jordbruksmark. Det finns i sjön ett flertal småöar och långa djupgående stenrev som utgör lämpliga lokaler och habitat för både vuxna och unga kräftor. Strandregionen i sjön är relativt oexploaterad. Fisksamhället i Läen består av gädda, abborre, braxen, björkna, gös och siklöja och sjön är en populär sportfiskesjö där framförallt abborre och gös fiskas. Karta 7. Läen, Kronobergs län. Signalkräfta började utsättas i ett antal sjöar i Kronobergs län vid mitten av 1980-talet efter att de ursprungliga populationerna av flodkräfta försvunnit, på grund av pest och/eller försurning. I ett flertal sjöar finns numera fiskbara bestånd av signalkräfta. Fisket efter signalkräfta i Läen idag bedrivs som ett småskaligt fritidsfiske för husbehov och utövas främst av fiskerättsägare eller medlemmar i lokala fiskevårdsområdesföreningar. Man använder ett litet antal burar och fiskar i huvudsak under augusti månad. Tabell 34. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Aktivitet: Provtagning 1 Provfiske Provtagning 2 Datum: Antal mjärdar: F / A (kg/mjärde): 0,18 0,08 0,13 F / A >10cm (kg/bur): 0,06-0,03 Medellängd (mm): Median (mm) Max (mm) Andel honor (%): 79,4 70,6 62,4 54

55 Läen Fångsterna varierade kraftigt under säsongen, medellängden ökade samtidigt som fångsterna minskade något under slutet av säsongen (Tabell 34). Eftersom fångsterna inte var stora skapas fluktuationer som gör utvärderingen av längdfördelningen svår. Könsfördelningen visade en dominans av honor under samtliga registreringstillfällen (Tabell 34). 3,8 % av de fångade individerna bar pestfläckar. Figur 32. Den procentuella längfördelningen för kräftor i Läen som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Fångsternas storlek visar att kräftbeståndet är svagt jämfört med andra sjöar. Andelen stora kräftor är hög och största delen av fångsten innehåller konsumtionskräftor över hela perioden (Tabell 35). Tabell 35. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Läen Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 49,6% 14,9% 12,8% 22,7% 100,00% Provfiske Antal Procent 46,5% 11,90% 8,9% 32,7% 100,00% Provtagning 2 Antal Procent 33,3% 17,6% 10,8% 38,2% 100,00% 55

56 Sjöuppgifter Sjögarpesjön Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): 142 Län: Östergötland (5) Sjöyta (km 2 ): 0,9 Kommun: Boxholm Maxdjup (m): 15 Avrinningsområde: Motala ström (67) Medeldjup (m): 2-3 Introduktion signalkräfta: 1970-talet Antal kg fiskade kräftor per år: <200 Sjögarpesjön är i huvudsak en bad- och rekreationssjö i Boxholms kommun, Östergötland. Omgivningen består av gran- och blandskog och endast en liten del av strandregionen är exploaterad. Sjön kan karaktäriseras som lågproduktiv med humöst vatten och lågt siktdjup. Vattnet i Sjögarpesjön har ett högt ph och stabil, buffertförmåga (Referenssjöar i Östergötland, länsstyrelsen i Östergötland). Sjön ingår som referenssjö i det regionala miljöövervakningsprogrammet och det finns relativt god kunskap om planktonsamhällen och bottenfauna i sjön. Sjögarpesjön hyser ett flertal försurningskänsliga arter i littoralzonen. Fiskfaunan i sjön består av gädda, abborre samt vitfisk. Det lokala fiskevårdsområdet har planer på att göra utsättningar av gös för att främja sportfisket i sjön. I samband med det har man diskuterat att göra ett så kallat reduceringsfiske på abborre för att en framtida göspopulation ska få mindre konkurrens vid etablering. Karta 8. Sjögarpesjön, Östergötlands län. Sett till sjöyta är Sjögarpesjön en av de mindre sjöarna som ingått i projekt utveckling signalkräfta Det finns inget yrkesinriktat fiske efter signalkräfta i sjön. Kräftfisket bedrivs i liten skala som fritidsfiske med ett litet antal burar per fiskerättsägare. Fisket bedrivs av boende i det 20-tal sommarstugor som finns kring sjön och man fiskar på enskilt vatten.. Tabell 36. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Aktivitet: Provtagning 1 Provfiske Provtagning 2 Datum: Antal mjärdar: F / A (kg/mjärde): 0,14-0,12 F / A >10cm (kg/bur): Medellängd (mm): Median (mm) Max (mm) Andel honor (%): 61,9 65,5 66,3 56

57 Sjögarpesjön Fångsten av kräftorna innehöll stora individer vid samtliga provtagningar (Figur 33). Könsdifferentieringen var konstant under perioden Den andra provtagningen utfördes samma dag som provfisket. Av lokalens fångade kräftor bar 2,2 % av individerna kräftpestfläckar. Figur 33. Den procentuella längfördelningen för kräftor i Sjögarpesjön som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Ingen större påverkan av fisketrycket kunde kopplas till resultatet då andelen stora kräftor inte påverkats nämnvärt, men en liten antydan till minskning i fångst per ansträngning kan utrönas (Tabell 37). Det låga antalet individer vid provtagningarna (155 respektive 86) gör utvärdering av längdfördelningen och vidare analyser svåra. Tabell 37. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Sjögarpesjön Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 8% 14% 17% 61% 100% Provfiske Antal Procent 15,5% 15,5% 15,5% 53,5% 100,0% Provtagning 2 Antal Procent 9,3% 12,8% 16,3% 61,6% 100,0% 57

58 Sjöuppgifter Trehörningen Koordinater (X / Y): / Höjd över havet (m): 177 Län: Östergötland (5) Sjöyta (km 2 ): 0,31 Kommun: Boxholm Maxdjup (m): Avrinningsområde: Motala ström (67) Medeldjup (m): 3-4 Introduktion signalkräfta: 1970-talet Trehörningen i Boxholms kommun är den till ytan minsta sjön inom projektet. Sjön är till sin karaktär näringsfattig och något humös med omgivningar av gran- och blandskog samt ett fåtal hyggen. Sjön ligger inom ett rekreationsområde och det finns ingen jordbruksmark eller annan markanvändning i direkt anslutning till sjön. Området där sjön är belägen anses inte vara försurningskänsligt och ph ligger omkring 7,5. Sjön ingår inte i några regionala eller nationella övervakningsprogram vilket betyder att några biologiska inventeringar inte har gjorts. Uppgifterna om sjön är därför knapphändiga. Det finns inte heller någon detaljerad information om sjöns max- och medeldjup. Antal kg fiskade kräftor per år: Ca 250 I Trehörningen har man under en 9-års period gjort försök med utgallring (reduceringsfiske) av småabborre och mört för att få upp storleken på matabborren (Stål et al 2008). Fisket har bedrivits med små bottengarn och man har årligen tagit upp ca 11 kg/ha och år. Det finns även i sjön ett visst yrkesinriktat fiske efter signalkräfta. Kräftfisket bedrivs i liten skala av ett mycket begränsat antal fiskare på ett fåtal lokaler med lämpliga bottnar. Nedan redovisas resultaten från provtagning och provfiske i Trehörningen Karta 9. Trehörningen, Östergötlands län. Tabell 38. Kräftfångsten utryckt i medelstorlek (mm), andel (%) av resp. kön, samt fångst per ansträngning (Fpa) för respektive undersökning. Aktivitet: Provtagning 1 Provfiske Provtagning 2 Datum: Antal mjärdar: F / A (kg/mjärde): 0,47 0,15 0,11 F / A >10cm (kg/bur): 0,30-0,07 Medellängd (mm): Median (mm): Max (mm): Andel honor (%): 61,9 70,5 67,2 58

59 Trehörningen Under provtagningsmånaden fanns en markant minskning i fångst per ansträngning (Tabell 38). Fångsten påverkade främst storlekarna 100mm 110mm (Figur 34). Andelen hanar i fångsten var bara en tredjedel i samtliga registreringar. Figur 34. Den procentuella längfördelningen för kräftor i Bunn som fångades vid provtagningstillfällena samt provfisket. Efter säsongen var fortfarande 50 % av fångsten konsumtionskräftor (Tabell 39). Stora individer återfanns vid samtliga tillfällen men en minskning i fångst per ansträngning antyder att beståndet påverkas av fisketrycket. Tabell 39. Antalet och andelen fångade kräftor från samtliga registreringstillfällen i respektive längdklass. Trehörningen Längdklass Undersökning <100mm 100mm 105mm 110mm Totalt Provtagning 1 Antal Procent 39% 22% 20% 20% 100% Provfiske Antal Procent 58,4% 17,4% 11,1% 13,2% 100,0% Provtagning 2 Antal Procent 50,0% 17,2% 13,1% 19,7% 100,0% 59