Det våras för Kashmir

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för Freds- och Konfliktkunskap Scenarioarbete A Höstterminen 2003 Jonas Pahlen Fredrik Rönning Andreas Jönsson Det våras för Kashmir eller Trädet som växte - Ett scenarioarbete i tre delar

2

3 Innehållsförteckning BAKGRUND... 2 PARTER... 3 FÖRUTSÄTTNINGAR SCENARIOTRÄDET... 4 De-eskalering, status quo och eskalering... 4 Tidsram... 5 SCENARIOTRÄD... 6 VAPENVILAN HÅLLS OCH FÖRHANDLINGAR PÅBÖRJAS AB1, AB Ökad kontakt och fredsavtal A3, A Ingen lösning möjlig B VAPENVILAN BRYTS BC1, BC Återupptagna kontakter - nytt eldupphörsavtal B3, B4, B Fortsatta beskjutningar C Ökad intensitet i konflikten C4, C SLUTSATSER KÄLLFÖRTECKNING APPENDIX

4 Bakgrund Bakgrunden till konflikten om Kashmir mellan Pakistan och Indien tar fart 1947, då britterna övergav landområdet som idag består av Indien, Pakistan och konfliktområdet Kashmir- Jammu (hädanefter förenklas namnet till Kashmir). När Storbritannien överlämnade området så kom man överens om att bilda en stat i väster med muslimer (Pakistan) och en stat med hinduer och en hel del andra folkgrupper i sydost (Indien). Hela området bestod av olika furstestater som själva fick bestämma vilket land man ville tillhöra. Fursten som höll till i Kashmir tvekade och fördröjde beslutet, vilket ledde till oroligheter i området. Den muslimska delen av befolkningen ville ansluta sig till Pakistan, medan den hinduiska ville ansluta sig till Indien, fursten själv var hindu. När pakistanska trupper invaderade furstendömet så bad fursten Indien om militärhjälp, detta gick Indien med på, om fursten accepterade att välja Indien som anslutningsland, vilket han gjorde. 1 Ett krig startade direkt 1947 mellan Indien och Pakistan efter det att Indien höll sitt löfte om att hjälpa den hinduiske fursten. Indien ansåg att Kashmir nu tillhörde Indien och att de pakistanska trupperna som fanns i Indien skulle ut därifrån. Kriget avslutades 1948, då konflikten behandlades i FN:s säkerhetsråd, där kom man fram till att konflikten skulle lösas med en fri omröstning, om vad som skulle hända med Kashmir startade ett nytt krig om Kashmir, efter ett års krigande kom man överens, via medling från Sovjetunionen, om att gå tillbaka till fredslinjen före kriget kom parterna överens om att fredslinjen skulle kallas Line of Control (LoC), denna linje finns kvar idag, och är en uppdelning av Kashmir i en pakistansk och en indisk del startade en rörelse som kallas tahrik och med den startade stora protester i Indiska delen av Kashmir mot Indiens styrande, stora oroligheter infann sig och bl.a. användes bombdåd mot Indien. Indien svarade med tunga militära insatser, Pakistan stödde propakistanska organisationer, själva hävdade de att det bara stöttade moraliskt, medan Indien hävdade att det även förekom pakistansk militär och sponsring av pengar och vapen till de väpnade grupperna inne i Kashmir. 3 1 Sökning i Nationalencyklopedin ( 2 ICG Asia Report N 41Islamabad/Brussels, s. 4ff. 3 se t.ex. Schofield 2003 s

5 1998 provsprängde båda länderna atombomber och spänningen i regionen ökade, dessutom infördes sanktioner från västvärlden mot de båda länderna inträffade en stor konfrontation vid gränsen mellan de båda ländernas del av Kashmir, ett krig var nära och bl.a. flygbombade Indien mål inne i Pakistan och pakistanska trupper gick in på indiska delen av området. Efter medling av USA blev läget lite lugnare, dock med beskjutning vid gränsen ganska ofta. 4 Detta arbete utgår från november 2003 då båda parterna gick med på ett eldupphöravtal. Parter Indien och Pakistan är de två parterna som mest kommer att tas upp i detta arbete, det är de två huvudparterna i konflikten och det är mellan dem som oförenligheten ligger. Stormakten i denna konflikt menar vi är USA, som efter att det konstaterades att båda parterna hade atombomber tog ett större ansvar vad det gäller att se till så att parterna undviker att använda dessa. De har även försökt att medla i vissa frågor, t.ex. i konfrontationen mellan parterna Det ska även sägas att Indien inte tycker att övriga länder ska lägga sig i konflikten, eftersom man anser att oförenligheten är mellan Indien och Pakistan och att man tidigare kommit överens att man ska lösa frågan bilateralt. 6 Övriga stater som har viss relevans i området är Kina, som är en viktig granne, och som även har kontroll på en liten del av Kashmir, som även Indien gör anspråk på. 7 Afghanistan är också det en viktig granne, där mycket oroligheter har inträffat, särskilt efter den 11/9 2001, då USA gick in i Afghanistan för att föra sitt krig emot terrorism. Afghanistan stödjer sitt grannland Pakistan i konflikten, även om det var mer tydligt innan när talibanregimen satt vid makten (dessutom finns grupper i Afghanistan som åkt över och krigat i Kashmir). 8 Även EU med Storbritannien i spetsen kan ses som en tredje part i konflikten. Storbritannien har haft en historiskt stor roll då det var de som var kolonialmakten och det var när de lämnade över konflikten som oförenligheten tog plats. Storbritannien är väl medvetet om att Kashmir är en fråga som de måste bry sig om, och 1995 antog Labourpartiet (som är i regeringsställning) en resolution om att Kashmir frågan är viktig att lösa och att ämnen som bl.a. fred, demokrati och mänskliga rättigheter var viktiga att lösa i området. 9 Storbritannien hjälpte även till vid medlingsförsöken i krisen som 4 Schofield 2003, s.216ff. 5 se t.ex. Schofield 2003, s se t.ex. (under rubriken simlaavtalet ) 7 Schofield 2003 s. 194f. 8 Schofield 2003, s. 177f. 9 Schofield 2003, s. 191f. 3

6 utspelade sig Vad det gäller icke-suveräna aktörer så räknar vi de grupper som finns inne i Kashmir, som antingen vill göra området självständigt eller de som vill ansluta hela Kashmir till Pakistan. Det är en väldigt avancerad problematik att ta upp de olika grupperingar som finns i området. Det finns även vissa grupper som vill stanna kvar och fredligt förbättra Kashmirs situation i Indien (t.ex. partiet PDP). 11 Eller som fredligt vill försöka lämna Indien, och antingen bli en del av Pakistan eller som vill att Kashmir ska bli självständigt, några exempel på sådana grupper är the Awami League och Jammu and Kashmir Liberation Front. 12 men det finns också många grupper som är beredda att ta till vapen och som även har bevisat, genom olika terrordåd att de menar allvar med hoten, några av dessa grupper är radikala islamister som verkar i Kashmirdalen, dessa protesterade mot Indiens och Pakistans nyaste planer på att fredsförhandla, ett exempel på en sån grupp är Hizb-ul Mujaheddin. 13 Under kalla kriget såg situationen i området ut på ett lite annorlunda sätt. Då stöddes Indien av Sovjetunionen och Pakistan av USA, men när Sovjetunionen försvann ändrades även situationen i denna konflikten. Förutsättningar scenarioträdet De-eskalering, status quo och eskalering Vi utgår i vårt scenarioarbete från eldupphöravtalet som båda parterna skrev på i november De-eskalering definierar vi som om parterna lyckas behålla vapenvilan, dvs. en sorts kall (ovänlig) fred. Om parterna skulle lyckas med att komma överens om ett fredsavtal tycker vi detta är ett tecken på en fördjupad vapenvila och därför ligger vapenvilan också under deeskalerings grenen i vårt scenarioträd. Med status quo menar vi att parterna inte lyckas hålla eldupphöravtalet under en längre tid, utan istället börjar beskjuta varandra. Dock utan att det leder till en upptrappning. Med eskalering så menar vi att beskjutningarna övergår till ett regelrätt krig och den högsta eskalationen är kärnvapen krig. Vi har valt att lägga beskjutningarna som status quo, eftersom vi inte anser att det inte vore realistiskt att tala om att ett eldupphöravtal kan ses som status 10 Schofield 2003, s ICG Asia Report N 41Islamabad/Brussels, s För överblick av organisationer: se t.ex. Schofield 2003 s. 247f. 13 För överblick av organisationer: se t.ex. Schofield 2003 s. 247f. 4

7 quo, eftersom parterna varit i konflikt och mer eller mindre beskjutit varandra i 50 år, (med vissa undantag förstås) Vi tänkte klargöra vad vi menar med beskjutningar och krig. Vi har valt att använda oss av Uppsala Universitets konfliktdataprojekts definitioner. Dvs. beskjutningar men inte krig är då ett antal på militära personer dör i strider/år (det har naturligtvis skördats mer än 1000 personer totalt i konflikten, därför har den lägsta definitionen hos konfliktdata projektet inte haft någon betydelse här). Kashmir har hamnat under beskjutningsdefinitionen stora delar av tiden efter kalla krigets slut (då projektet började) , 1992, och Med krig menar vi att striderna mellan parterna orsakar mer än 1000 militära offer/år. I Kashmir rådde det krig, i denna definitions mening Att det i princip varit beskjutningsstadiet under princip hela 1990-talet menar vi är en vettig orsak till att välja att status quo ska vara beskjutningar och inte det fredsavtal som vi valde att utgå ifrån i detta scenarioarbete. Tidsram I detta scenarioarbete har vi valt tidsramen 4 år framåt i tiden från den utgångspunkten i november 2003 som vi valde. Vi tyckte att det var en lagom lång tid då en kortare period hade varit väl kort för att händelserna skulle ha en chans att inträffa. Samtidigt skulle en längre tidsram kännas väl spekulativ, och det kan vara svårt att veta vad som händer längre in i framtiden. 14 Mikael Eriksson (red). 2002, s. 33 (siffran för 2002 hämtades ur den uppdaterade versionen av boken för år 2002, tabellen stod även i handledningen till konfliktanalysmomentet). 5

8 ESKALERING STATUS QUO DEESKALERING Kärvapenkrig C5 B5 Fredsliknande tillstånd A4 Lösning av konflikten Krig C4 Nytt eldupphörsavtal B4 Ökad kontakt mellan länderna A3 C3 Fortsatta beskjutningar B3 Diplomatiska kontakter mellan länderna Fredsförhandlingar AB2 Internationella påtryckningar BC2 Någon bryter mot eldupphörsavtalet BC1 AB1 Båda parterna håller eldupphörsavtalet Eldupphörsavtal

9 Vapenvilan hålls och förhandlingar påbörjas AB1, AB2 Efter att krigen i Irak och Afghanistan har försvunnit ur världssamfundets omedelbara intresse kan konflikten i Kashmir komma i internationell fokus. Detta leder till påtryckningar utifrån med syfte att försöka få till stånd en lösning för att förhindra en eskalering av konflikten. Därmed lyckas man få Indien och Pakistan att hålla eldupphöravtalet (AB1) även om små incidenter, exempelvis ett terrordåd, skulle inträffa vilket tidigare hade gett upphov till ett återupptagande av gränsbeskjutningar och anklagelser i skarpa ordalag. Dessa internationella påtryckningar kan också anses öka allt eftersom då konfliktens parter numera är två kärnvapenstater. En eskalering av konflikten skulle i slutändan kunna få förödande konsekvenser för hela världen om kärnvapen skulle användas av någon av parterna. Eftersom Indien alltsedan konfliktens början motsatt sig inblandning av tredje part utan alltid visat att man vill lösa konflikten bilateralt 15 kan man tänka sig att FN får svårt att skapa dessa påtryckningar. Det kommer snarare att vara USA som har säkerhetspolitiska och ekonomiska intressen i regionen och Storbritannien i egenskap av att vara den forna kolonialmakten som fortfarande har starka band till regionen som kommer att vara de utomstående parter som kommer att störst tyngd. En annan faktor som bidrar till att avtalet kommer att hållas är om ett val i Indien skulle leda till att det väljs in fler fredsförespråkare i de styrande församlingarna och att fler av dessa kommer in i regeringen. Krigströtthet och att ekonomiska resurser läggs på militära utgifter är argument för att detta skulle kunna hända. De som argumenterar för en snar lösning på konflikten kan få övertag på dem som fortfarande anser att hela Kashmir tillhör Indien och att ingen annan lösning än att hela Kashmir tilldelas Indien är möjlig. En ökning av förespråkare för en lösning genom en kompromiss med Pakistan i de styrande församlingarna skulle göra Indien mer villiga att hålla eldupphöravtalet och dessutom göra New Delhi försiktigare i sina uttalanden om pakistansk hjälp till, vad Indien anser, terrorister i Kashmir och verka för mer återhållsamhet längs med LoC-linjen. En faktor som spelar in på Pakistan är den ekonomiska påfrestning konflikten med Indien lägger på Pakistan. De finansiella kostnaderna för att upprätthålla ett försvar som ska kunna stå emot ett eventuellt indiskt anfall hart blivit mycket höga. Detta leder till att ekonomiska medel som skulle behövas inom andra sektorer spenderas på försvaret. Faktum är att den 15 t.ex. (under rubriken simlaavtalet ) 7

10 indiska ekonomin är mycket större, världens 4: e största, 16 vilket gör att Indien håller på att vinna konflikten genom att helt enkelt ha mer pengar så att man kan hålla en större armé. Många forskare anser att Indien kommer att slutligen vinna på grund av detta. 17 Ytterligare en faktor som säkerligen spelar in är att femtio års konflikt nu har gjort folket väldigt trötta på konflikten. Särskilt som då den inte ser ut att få en lösning inom en snar framtid om inget radikalt görs utan kommer att leda till fortsatt lidande för folket i Kashmir. En krigströtthet hos folket skulle mycket troligt användas av politiker i syfte att få mer makt genom att följa folkviljan. Denna krigströtthet skulle inte ta sig uttryck i en stark folkrörelse eftersom många fortfarande anser konflikten vara rättfärdigad och att inga eftergifter ska göras och att många nog lever liv som påverkas väldigt lite av konflikten i Kashmir. Men det faktum att det nu talas om att det finns de som ifrågasätter nödvändigheten i att fortsätta stridandet om Kashmir gör att det blir än svårare att bryta eldupphöravtalet och att anta en hård linje gentemot sin motpart. Att båda parterna nu hållit eldupphöravtalet kommer ofrånkomligen leda till ett ökat förtroende Indien och Pakistan emellan. Vid lämpligt tillfälle kan parterna nu sätta sig ner igen vid förhandlingsbordet och diskutera hur en eventuell lösning kan se ut och om en sådan är möjlig (AB2). Detta kan ses som ett exempel på Zartmans teori om det mogna ögonblicket. 18 Parterna i konflikten har nu kommit till det punkt då de inser att konflikten måste lösas till följd av krigströtthet, ekonomiska förluster etc. Dessa diskussioner kommer att följas med intresse av omvärlden och påtryckningar utifrån kommer återigen att verka för en lösning av konflikten. Löften kan även ges om handelsavtal och teknologiska utbyten för att kompensera de eventuella förluster Indien och Pakistan anser sig lida av vid en eventuell kompromiss, allt för att få en lösning att bli möjlig. Ökad kontakt och fredsavtal A3, A4 De samtal som Indien och Pakistan nu för kommer att leda till att man tar än mer ökad kontakt med varandra på andra plan än de diplomatiska.(a3) En rad förtroendeskapande åtgärder vidtas för att fortsätta att minska spänningarna parterna emellan och att bygga upp förtroendet för varandra igen. Exempel på sådana väldigt enkla åtgärder men symboliskt Gordon 1995 s. 273ff 18 Wallensten 2002 s. 45ff. 8

11 mycket viktiga är att öppna upp fler flyg- och busslinjer mellan Indien och Pakistan Detta har gjorts innan för att motverka spänningar staterna emellan. 19 Ett annat exempel är dessutom öppna upp gränserna i Kashmirregionen så att släktingar kan resa över gränserna för att träffa varandra. Dessa förtroendeskapande åtgärder gör att man börjar bortse från den tidigare bitterhet och misstro man kände gentemot varandra. Självklart är detta inte gjort över en natt men det är nu processen tar sin början. Lyckas man med dessa förtroendeskapande åtgärder motverka den misstro som över femtio års konflikt byggt upp kan man överbrygga de motsättningar Indien och Pakistan har. (A4) Har man väl fördjupat samtalen och kommit närmare varandra blir det nu svårt att backa ur och återgå till det status quo med den medföljande risken för en eskalering till krig man tidigare hela tiden har haft hängande över sig. Denna prestigeförlust är det ingen av staterna som vill råka ut för. Men fortfarande skulle det krävas av ledarna för båda staterna att de vågar gå ut och riskerar sin politiska position när de förhandlar fram ett fredsavtal. Eftersom det kommer att krävas eftergifter av båda parter kommer det att finnas de på båda sidor som inte kommer att vilja acceptera dessa. I Pakistan finns det extrema muslimska krafter de gick fram starkt senaste valet och styr nu nordvästra Pakistan, 20 som inte alls vill ge efter till Indien och som kommer att påverka president Musharraf i syfte att avbryta alla fredssamtal. Likaså i Indien finns det politiska krafter som inte vill kompromissa utan anser Indien så pass starkt att det kan ta det Indien vill ha, i detta fall då Kashmir, med våld. Ingen lösning möjlig B5 Trots alla försök att överbrygga de motsättningar man tidigare haft så märker man att de är för djupa. Efter långa förhandlingar bryter fredsamtalen samman när man inser att antingen Indien eller Pakistan, eller båda, är ovilliga till att göra de kompromisser som måste till för att få en lösning på konflikten. Oförmågan till att göra eftergifter gör att man bryter fredssamtalen och istället får ett fredsliknande tillstånd men utan ett fredsavtal (B5). Vad som framkallar denna ovilja till eftergifter hos båda parter trots att man förmodligen är mycket medveten om att man kommer att vara nödgad till sådana om man vill ha ett slut på konflikten kan ha många anledningar. En är att konflikten faktiskt har varit så långvarig och att den är så djupt rotad i båda samhällena, den har faktiskt pågått nästan lika länge som de båda staterna 19 Schofield, 2003 s

12 har existerat. Detta gör att hos båda parter är man ovillig till att slänga bort de uppoffringar man gjort de senaste femtio åren. Tidigare generationers arbete ska inte ha varit i onödan vilket gör att man vill se till att man får så mycket man kan vid en kompromiss vilket kan göra att båda kräver mer än vad som är möjligt. Någonting som också kan spela in när fredsamtalen bryter ihop är att det finns de hos båda parter som gärna ser att konflikten fortsätter. Ett väldigt etniskt och religiöst splittrat Indien behöver en stark fiende att enas emot vilket gör att vissa politiska eliter i Indien sannolikt gärna ser en fortsatt konflikt med Pakistan. Även i Pakistan finns det tendenser i denna riktning att politiska eliter gärna ser en fortsättning på konflikten även om det här oftast har varit på grund av hot från krigsmakten som har en stark ställning i Pakistan. Tidigare exempel är när Benazir Bhutto angrep Indien angående Kashmir när hennes första regering utsattes för tryck från militären. Dock är det konflikten dessa eliter tjänar på, inte ett fullskaligt krig. Konflikten måste ske inom vissa rimliga gränser för att tjäna sitt syfte. 21 Detta talar för att man kommer att verka för att ingen lösning av konflikten ska ske inom en överskådlig framtid. Istället kommer en återgång till tidigare status quo att inträffa. Vapenvilan bryts BC1, BC2 Mycket talar för att det eldupphörsavtal som ingåtts inte kommer att hålla framöver (BC1). Mellan de två parterna finns en stark misstro som sträcker sig bakåt genom hela konflikten. En konflikt som pågått länge med ständiga beskjutningar och problem att komma fram till en fredlig lösning skapar misstro mellan parterna. Det finns starkt stöd bland socialpsykologiska forskare för den viktiga roll som tidigare erfarenheter spelar i hur konflikten kommer utvecklas. Erfarenheterna leder till en spiral där varje negativhändelse ökar klyftan mellan parterna. 22 Utöver den starka misstron så finns det andra faktorer som kan tänkas leda till att avtalet bryts. Indiens ledande parti BJP har varit väldigt tillbakahållsam i sin attityd till konflikten och om de inte får fortsatt stöd av Indiska väljare så kan det leda till en hårdare attityd mot Pakistan. Där endera ett mer militäriska parti får makten eller att BJP tvingas till en hårdare attityd. 23 Även Pakistans ledning kan av sitt folk tvings stå på sig hårdare. Presidenten Musharraf tog en gång i tiden makten med en väldigt konfrontativ agenda. 24 Det kan finnas element inom staten och militären som lever på konflikten och dessutom tycker sig 21 Gordon 1995 s. s. 273ff 22 Se ex. Rubin,mfl. 2003, s. 74 ff Schofield 2003, s

13 vara förtryckta av Indien, dessa kan pressa Musharraf till en hårdare linje eller rentav ta över makten själva. Precis som diskuterades i kapitlet om parterna så finns det flera olika aktörer i konflikten. Om någon av dem utför ett terrordåd så kan det vara en trigger för att utlösa nya stridigheter. Den starkaste icke-statliga gruppen och därmed den som troligast skull kunna sätta en sådan attack i verkat är den kashmiriska separatiströrelsen Hizb-ul Mujaheddin 25 Med vad som anförts ovan om det svaga förtroendekapitalet så krävs det troligen igen större händelse för att återigen få parterna att börja strider. Det är en skör vapenvila. Den konflikt som nu utspelar sig i grannlandet Afghanistan kan mycket väl ramla över till Kashmir. Spillover i form av att vapen avfyras av misstag i eller mot Kashmir från den närbelägna konflikten kan vara det som verkar som en utlösande faktor i Kashmir-konflikten. Om vapenvilan i konflikten bryts talar allt för att det internationella trycket på de två parterna skulle öka (BC2). Det internationella samfundet har sedan länge ögonen på konflikten. Även här går det att historiskt se hur våldsökningar har lett till olika vidtaganden från omvärlden. Bland annat var Sovjetunion och medlade fram LoC-linjen via Simla-avtalet 1972 som fortfarande gäller. 26 Dessutom hade USA och andra västländer mycket att göra med medling och påtryckningar , alltså efter det att båda länderna testat sina kärnvapen och då dispyten vid Kargil ägde rum 1999, (det tillfälle som räknas som närmast krig under de senaste åren.) 27 För detta talar bland annat att båda länderna har kärnvapen och därmed kan konflikten få förödande effekter för resten av världen. Att USA som världens enda supermakt har en tydligt interventionistisk doktrin och nygjorda kartor från Centralasien kan leda till ett ökat intresse från dem. Både kriget i Afghanistan och Irak är till huvuddelen avslutade och vi anser därför att ett brott mot vapenvilan skulle leda till ökat internationellt tryck i olika former. I första hand genom uttalanden och fördömanden, men det är heller inte omöjligt att det vidtas sanktioner. Återupptagna kontakter - nytt eldupphörsavtal B3, B4, B5 Det internationella tryck som enligt ovan väntas sättas på parterna vid ett brott mot vapenvilan kan vara verkningslösa trots att båda länderna har intressen i vad omvärlden tycker om dem. 25 Schofield 2003, s. 247f. 26 ICG Asia Report N 41Islamabad/Brussels, s. 4ff. 27 Schofield 2003 s. 205ff. och 216ff. 11

14 Att sätta sig i nya förhandlingar direkt efter att ett eldupphörsavtal brutits kan på många sätt verka verkningslöst och därför låter man beskjutningarna fortsätta (C3). Men mest troligt anser vi det vara att de internationella påtryckningarna bidrar till att det uppkommer nya förhandlingar mellan parterna (B3). Båda länderna har visat intresse i att vara vän med omvärlden inte minst Musharraf i Pakistan har mjuknat till och lyst upp på den internationella scenen sedan elfte september attackerna För att inte skada sitt inflytande i omvärlden och sina relativt goda kontakter med andra länder så kan de till följd av det internationella trycket börja förhandla. De ekonomiska sanktioner internationella samfundet kan besluta om slår mycket hårdare mot Pakistan eftersom det är ett mindre land med sämre ekonomi medan Indien gärna vill visa att de klarar sig av agen kraft och därför kan förväntas motstå ekonomiskt tryck utifrån. Detta bevisades av de sanktioner som sattes in mot både Pakistan och Indien, efter att de båda länderna testat sina kärnvapen. Sanktionerna drabbade Pakistan hårdare enligt författaren Schofield. 28 Men även internt ekonomiskt tryck kan vara en bidragande faktor att man i den här konflikten sätter sig ned och diskuterar parterna emellan även efter brott mot vapenvilan. Exempelvis om befolkningen i Indien kräver bättre samhällsservice eller om Pakistan drabbas av en naturkatastrof så är det anledningar för dem att inte öka och kanske till och med minska militärutgifterna och det leder till att de kommer att försöka skapa ett nytt eldupphörsavtal. Även här så spelar självklart interna politiska faktorer roll. Om Indien och Pakistan behåller sina relativt fredsvänliga ledningar i form av Vajpayee i Indien och Musharraf i Pakistan. så kan mycket väl tillfälliga brott mot vapenvilan följas av nya förhandlingar. När de satt sig ned vid förhandlingsbordet så kan misstroendet mellan parterna och den svårlösta oförenligheten leda till att inget nytt avtal undertecknas och beskjutningarna därmed fortsätter (C3). Om man lyckas att efter ett brott mot vapenvilan förhandla fram ytterligare ett avtal (B4) så kommer det med all sannolikhet vara i slutat av den tidsperiod vi här rör oss inom. En situation där ett nytt avtal undertecknats skulle leda till det som ovan beskrivits som ett fredsliknande tillstånd (B5). Konflikten löses inte men det blir ett lugn för ytterligare några veckor. Se ovan. 28 Schofield 2003 s. 205ff. och 216ff. 12

15 Fortsatta beskjutningar C3 Om varken internationellt tryck eller interna faktorer leder fram till nya förhandlingar eller om dessa förhandlingar stupar så kommer beskjutningarna som påbörjats (BC1) att fortsätta (C3). Man befinner sig då i en situation med små beskjutningar konstant i området på ett sätt som funnits under långa perioder av konflikten utan att det nödvändigtvis eskalerar. Det kan närmast beskrivas som status quo in konflikten. Det blir ett tillstånd av tydlig ofred men inte nödvändigtvis krig. Historiskt sett enligt konfliktdataprojektet så är det denna situation som konflikten har befunnit sig i. Det talar för att det inte heller denna gång nödvändigtvis behöver leda till ökade stridigheter och eskalering. Ökad intensitet i konflikten C4, C5 Från ett status quo läge med ständiga attacker så kan konflikten eskalera till ett fullskaligt krig mellan länderna (C4). En situation som vi tror i sånt fall kommer att påbörjas av Indien. Tendensen har varit att terrordåd har inträffat i Indien, av muslimska fanatiker, Indien har sedan beskyllt Pakistan för att hjälpa till och därför krävt att Pakistan ska stoppa dåden, har inte det lyckats har Indien gått in och t.ex. börjat bomba vad de ansett varit träningsläger inne i Pakistan. Det har då lett till eskalation vid gränsen (t.ex. 1999). Ett strategiskt terrordåd skulle därför kunna vara det som utlöser ett nytt krig mellan parterna. Ett exempel på ett sådant terrorodåd skulle kunna vara en attack mot det indiska parlamentet. Ett sådant försök har faktiskt gjort i december 2001 men den gången så skedde ingen större skada. 29 En annan faktor som kan leda till att Indien startar krig mot Pakistan är om de ser väldigt stora chanser att vinna kriget och få en slutgiltig lösning på konflikten. Indiens resurser är som vi redan nämnt överlägsna Pakistans både i ekonomiska och militära termer och detta är en starkt invägande faktor när man beslutar sig för om man ska börja ett krig. Båda Indien och Pakistan är kärnvapenmakter. Den här konflikten och många andra oroligheter visar dock på att bara för att länder innehar kärnvapen så kommer de inte nödvändigtvis att använda dem. Snarare tvärtom, de fortsätter kriga eller skjuta utan att ens nämna dem som ett hot. Denna kärnvapentröskel kan man se exempel på när USA har startat krig mot Irak och Afghanistan utan att ens hota med att använda sina egna kärnvapen. Indien 29 Schofield 2003, s

16 har deklarerat att de inte tänker använda sina kärnvapen först medan Pakistans inställning är något mer öppen, de säger sig vilja använda kärnvapnen när deras existens är hotad. 30 Dessa officiella ståndpunkter även som internationellt anses vara ländernas inställning. 31 Detta i addition till att Indien är den största makten och med stor sannolikhet den som kommer att vinna mark om de ger sig in i ett krig (se ovan) leder till att i en pressad situation där Indien har vunnit hela Kashmir och kanske till och med delar av Pakistan så är det inte omöjligt att Pakistan väljer att använda sig av sina kärnvapen (C5). Om Musharraf känner att både han och hans land håller på att falla och de inte har någonting reellt att sätta emot så finns möjligheten att de väljer att göra en storartad desertering med bomberna. Indien har visserligen sagt att de kan tänka sig att slå tillbaka men det är inte tvunget eller önskvärt. Det som sker i omvärlden och hos motståndaren om en bomb skulle falla är ett enormt internationellt pådrag för att desarmera Pakistans bomber och ockupera landet, detta är nog tydligt för alla parter vilket stärker vår teori om att det bara är när man anser loppet redan vara kört som man avfyrar kärnvapen. 30 ICG Asia Report N o 35 Islamabad /Brussels s.9f. 31 ICG Asia Report N o 35 Islamabad /Brussels s.9f. 14

17 Slutsatser De senaste veckorna har diskussionerna mellan Pakistans och Indiens främsta företrädare intensifierats. I uttalanden så säger båda parter att de är fast beslutsamma om att hitta en lösning på Kashmir frågan. Eldupphöravtalet i november har banat väg för de fredsförhandlingar som ska hållas i februari. De många uttalandena har lett till stor internationell uppmärksamhet och förhoppningar. Dessa framsteg i diskussionerna och det internationella trycket i kombination med att både Indiens Vajpayee och Pakistans Musharaff har visat prov på att de verkligen vill hitta en lösning tror vi gör att parterna kommer att de facto påbörja fredsförhandlingar (AB1, AB2). Men vi tror dock inte att det inom vår tidsperiod (4år) kommer att leda fram till ett färdigt fredsavtal. Den oförenlighet som ligger till grund för konflikten om Kashmir är svårlöst och oavsett vilken lösning som föreslås så finns det grupper som känner sig missgynnade. Det är en av anledningarna till att konflikten har pågått så länge. Dess längd är även det i sig ett argument för att de inte kommer att hitta en lösning. Konflikten har funnits nästan lika länge som staterna existerat och båda sidorna har gjort attacker mot den andra sidan som är svåra att lägga bakom sig. Både den prestige och den misstro som skapats under dessa drygt femtio år som konflikten pågått gör det svårt att komma till en lösning. På individnivå kan det finnas eliter som livnär sig och åtnjuter sitt anseende genom den konflikt som finns. Dessa grupper inom både militär och förvaltning kommer att jobba för att konflikten inte ska få en slutgiltig lösning men inte det behöver absolut inte betyda att de vill ha ett fullskaligt krig. Därför tror vi att det kommer att innefinna sig ett tillstånd av relativt lugn i området med färre beskjutningar än de senaste åren, men fortfarande inget fredsavtal (B5). Fortfarande finns dock en överhängande fara för att ett terrordåd kommer att förstöra fredsförhandlingarna. Ytterligare en attack som den mot det indiska parlamentet i december 2001 skulle kunna leda till att Indien omedelbart avbryter fredsförhandlingarna. De militära kashmiriska grupper som inte vill tillhöra Indien kommer att försöka få sin vilja igenom med de medel de har att tillstå. Därmed kommer de samtal som förs mellan Pakistan och Indien föras med risken för att bryta samman till följd av terrordåd. Därför är det viktigt att de båda staterna agerar förnuftigt och inte gör något förhastat i händelse av att något sådant inträffar. 15

18 Vi tror att den mest troliga slutpunkten för konflikten under vår tidsperiod är det fredsliknande tillstånd som representeras av ruta B5. Denna negativa fred kommer att innebära en de-eskalering av konflikten men inte innebära en slutlig lösning av oförenligheten. 16

19 Källförteckning Eriksson, Mikael (red.): States in armed conflict 2001, 2002: Uppsala universitet, institutionen för fred och konflikt Gordon, Sandy, India's rise to power in the twentieth century and beyond, 1995, Macmillan, Basingstoke Rubin, J. Z. & Pruitt, Dean G., Social Conflict: Escalation, Stalemate and Settlement, 1994, Random House, New York Schofield, Victoria, Kashmir in conflict-india, Pakistan and the unending war, 2003, I.B Tauris & Co Ltd. London Wallensteen, Peter, Understanding conflict solution, 2002, Sage publications, London Nationalencyklopedin: [ ] ICG Asia Report N 41 Islamabad/Brussels 2002 (hämtade som en pdf. fil från kashmir/index.xml [ ] [ ] 17

20 Appendix Detta avsnitt består endast av några tankegångar som kom upp en gång när vi fått i oss för mycket kaffe och när vi reviderat trädet någon gång för mycket. Vi valde att lägga våra tankegångar här eftersom vi tyckte att det var ganska intressanta tankar vi diskuterade, men som samtidigt inte var helt realistiska att de skulle inträffa. Vi tänkte oss ett scenario liknande det som utspelar sig i filmen Armageddon. Där en meteorit är på väg mot jorden och om den skulle lyckas att nå fram skulle hela jorden utplånas. Eftersom det är en Hollywoodproduktion så åker några amerikanska gruvborrare, med Bruce Willis upp och räddar jorden. Därför tänkte vi att om en liknande meteorit skulle vara på väg mot Kashmirområdet, och således, om den lyckades komma ner till jorden skulle utplåna hela området. Då hade man kunnat skicka upp en besättning med en pakistanier, en indier och en person från Kashmir. Om de då likt filmen lyckas desarmera den naturliga bomb som är på väg mot jorden så kanske de skulle förstå att de måste samarbeta mer, även vad det gäller lösningen på konflikten om hur framtidens Kashmir ska se ut. Skulle de misslyckas med att slå sönder stenbumlingen (och kanske även här bli osams om hur man skulle arbeta), skulle konflikten lösas ändå, eftersom Kashmir skulle bli utplånat. En betydligt tråkigare utgång, men trots allt så blir konflikten löst, även om det inte är ett alternativ någon skulle önska sig. 18