Patrioten, Ledaren, Mannen

Transkript

1 Patrioten, Ledaren, Mannen Sofie Ahlgren, SAMgymnasiet HT-07

2 Vi ska gå mot frihetens sol eller mot döden; och om vi dör, så kommer vår sak ändå att leva vidare. Andra kommer att följa oss. (Sandino, Augusto César) Detta sa en man som har betytt, och fortfarande betyder, mycket i Nicaragua. Han var en modig och rättvis man, som utvecklades till en ledare och en röst för det nicaraguanska folket. Jag har valt att skriva en uppsats om, utifrån frågeställningen: Vad var det som fick att kämpa för det han kämpade för? Den 18 maj 1895 föddes Augusto Sandino. Han föddes i den lilla byn Niquinohomo som beboddes av fattiga arbetare och jordbrukare, samt några få, mer förmögna, plantageägare. Sandinos far var en sådan ägare, och hans mor jobbade på odlingen. Då Sandino var 9 år sattes hans mor i fängelse, på grund av att hon inte hade klarat av att betala en skuld. Sandino fick följa med sin mor i fängelse, där hon sedan förblödde efter en abort. Sandino flyttade hem till sin fars familj och levde där tills han var 20 år, då han ville klara sig själv. 1920/1921 hamnade han i bråk, gällande en hederssak, med en man vid namn Dagoberto Rivas. Sandino sköt Rivas och lämnade landet på grund av rädslan för hämnd. (Ramirez) Under 5-6 år levde Sandino i Honduras, Guatemala och Mexiko, där han arbetade på olika plantager och i gruvor bestämde han sig för att åka tillbaka till Nicaragua. Enligt vissa var det på grund av att hans fall då blivit preskriberat, enligt andra eftersom USA:s marintrupper fått order att ockupera hans land. (CRNG) Väl tillbaka i Nicaragua sökte sig Sandino till gruvorna i norr. Han anställdes där och började samla anhängare till sin motståndsenhet. De attackerade en by som var ockuperad av amerikanska trupper, Sandinos män misslyckades men attacken gav dem publicitet. Sandino försökte skapa ett samarbete mellan sig och de liberala rebellerna, som kämpade mot den konservativa regeringen. Han ansåg att om de slog sig ihop kunde de kämpa både mot regeringen och mot USA:s inblandning i landet. Men de liberala rebellerna nekade honom. Sandino lyckades, på annan väg, skaffa en del vapen. Hans lilla armé kämpade mot de amerikanska trupperna i norr och hade stora militära framgångar. Under åren var Sandino general för sin motståndsarmé. De lyckades slå ut många amerikanska trupper med enkla metoder. (CRNG) 1933 lämnade de amerikanska trupperna landet och lämnar efter sig Nationalgardet, upptränade inhemska soldater som skulle fungera som ockupationstrupp i sitt eget land och de leddes av Anastasio Somoza García. Efter att de amerikanska trupperna lämnat landet skrev Sandino på ett fredsfördrag med presidenten. Trots detta var Sandino inte helt nöjd. Hans armé hade lagt ned vapnen och återgått till sitt vanliga liv. Men nationalgardet förföljde och attackerade Sandinos män och Sandino ansåg att USA fortfarande hade kontroll i landet genom Nationalgardet. Den 21 februari 1934 var Sandino, hans far och tre generaler hos president Sacasa och talade om Nationalgardet. När de kom ut från presidentpalatset omringades de av Somozas män och blev tillfångatagna. Sandinos far och en av generalerna hamnade i fängelse, Sandino och två av generalerna kördes iväg till utkanten av staden. De blev uppställda på en rad och sköts. Deras lik slängs sedan i diket. (Ramirez)

3 USA i Nicaragua Vid sekelskiftet planerades det ett kanalbygge genom Nicaragua, för att skapa en förbindelse mellan Atlanten och Stilla havet. Detta hade länge varit eftertraktat, inte bara av USA, utan av England och Spanien. Länderna skulle tjäna mycket tid och kraft genom kanalbygget och ägaren av kanalen skulle tjäna stora summor pengar. På grund av inbördeskrig och problem med de korrupta regeringarna i Nicaragua påbörjades aldrig kanalbygget. Kanalen byggdes istället i Panama, Panamakanalen. Kanalbygget utgjorde en stor del av USA:s intresse i Nicaragua. Men även efter att kanalen byggts i Panama stannade de amerikanska ockupationstrupperna kvar i Nicaragua. En av orsakerna var att USA fortfarande tjänade stora pengar där. De kunde utnyttja Nicaraguas naturtillgångar, såsom den bördiga marken, råvarorna och gruvorna. Amerikanska företag kunde upprätta anläggningar i Nicaragua och på så sätt använda en stor del av landets resurser och utmäta stora vinster. (Ramirez, LO-TCO) Befrielsekriget Befrielsekriget kallas de slag som utkämpades under åren Det började efter det att de liberala rebellerna, som Sandino samarbetade någorlunda med, skipade fred med den USAstödda regeringen i maj När Sandino kom tillbaka till sina män, efter att ha fått informationen om freden var han tvungen att göra ett val; att lägga ner vapnen och låta sina män åka hem eller att fortsätta göra motstånd. Motståndet fortsatte från Sandinos sida och det första gerillakriget på den amerikanska kontinenten började. Sandino drog sig undan till bergen med sina män för att söka skydd men genom telegram informerade de om att de inte tänkte kapitulera, motståndet skulle fortsätta. Sandino samlade sina män och de gick alla med i Sandinos nya trupp: Armén till Försvaret av Nicaraguas Nationella Suveränitet, också kallat Försvarsarmén. Endast en vecka efter detta möte använde Försvarsarmén sin nya strategi, gerillataktiken. Denna gick ut på att skapa bakhåll i bergen, anfalla småstäder samt att använda sig av kunskaperna om okända stigar i bergen, attackera uppifrån trädkronor och inte ingå några längre strider. Försvarsarmén fortsatte arbeta på detta sätt, medan de amerikanska trupperna led förluster. Männen som var med i Försvarsarmén var fattiga bönder. De hade trasiga kläder, många var utan skor och de var beväpnade med gamla gevär och hemgjorda vapen, såsom bomber gjorda av konservburkar. Medlemsantalet i Försvarsarmén varierade mycket. I början talas det om endast 100 män, medan antalet kunde vara upp i 6000 under de mest intensiva perioderna. Under 1928 fick Försvarsarmén stort stöd från olika organisationer inom USA och från andra länder. Bland dessa fanns Costa Rica, Argentina och Venezuela. I länderna skapades det så kallade kampkommittéer som kämpade för Sandinos sak. (Ramirez) De amerikanska trupperna led stora förluster under 1928 och valde att ta ett steg bakåt. De skulle inte ingå i direkta strider utan istället träna och utforma en ny nicaraguansk armé, Nationalgardet. Men de amerikanska trupperna stannade kvar i landet efter att Nationalgardet hade trätt i kraft. Sandino insåg att det inte längre var ett politiskt krig, utan ett nationellt motståndskrig. (CRNG) 1929 uppstod den ekonomiska krisen, som skulle komma att påverka alla världens länder. Nicaragua var inget undantag, ekonomin försvagades och människors levnadsvillkor försämrades rejält. Det rådde total arbetslöshet och hungern härjade. Många bönder och arbetare valde då att ställa sig på Försvarsarméns sida och hjälpa till att bekämpa inkräktarna.

4 Försvarsarméns framgångar fortsatte. De lyckades slå ut stora partier av de amerikanska trupperna och vissa delar av Nationalgardet. USA meddelade i början av 1931 att de skulle lämna landet så fort presidentvalet i Nicaragua hade hållits i november I januari 1933 lämnade de sista ockupationstrupperna Nicaragua. Sandino och hans män jublade, deras sex år långa kamp hade lett till seger. USA var inte längre inne i deras land. Fredsförhandlingarna mellan Försvarsarmén och den nicaraguanska regeringen startade direkt och fredsfördraget undertecknades vid midnatt den 2 februari (Ramirez) Analys Det finns många sidor på Internet och mycket fakta i böcker om Sandino, men de flesta av dessa är på spanska. Därför kommer mycket av mina fakta från endast en källa, Pojken från Niquinohomo, vilket gör det svårt att vara källkritisk och se till att fakta inte är vinklad. Många har hört talas om USA:s imperialism och deras hunger efter att ta över länders naturtillgångar för att på så sätt tjäna mer pengar till sig själva. I vissa fall kan detta leda till att USA tjänar storkovan, och landet endast förlorar på det. Risken finns också att när USA lämnar landet kollapsar ekonomin, eftersom USA inte har byggt upp en hållbar grund. Samtidigt måste det påpekas att i Nicaragua skapade USA arbetstillfällen genom plantager och gruvor. Och att det var deras företag som skapade en riktig kontakt med världshandeln. Allt det USA gjorde var inte fel. Självklart kan vissa metoder ifrågasättas, men i slutändan kan de faktiskt ha hjälpt till att starta ett näringsliv. Att en enda man kunde starta ett helt befrielsekrig och slå ner de amerikanska ockupationstrupperna är nästintill otänkbart. Även att en liten motståndsarmé med fattiga bönder, utan vapen som kunde jämföras med de amerikanska, kunde åsamka så stora förluster inom de amerikanska trupperna, att de blev tvingade att lämna landet. Hur kom det sig att de lyckades med det? Sandinos armé bestod, som sagt, av fattiga bönder och arbetare. Han riktade sig till den nicaraguanska medel- och underklassen, majoriteten av Nicaraguas befolkning. Han såg att de hade möjligheter att förändra landets framtid och påverka sin egen situation. Han värvade enkla män som ville förbättra sina levnadsvillkor. Sandino hade en folkarmé. Det var det nicaraguanska folket som stod i leden och följde honom. Han var, helt enkelt, folkets general. Varför blev han det? Sandino var en man som, antagligen, var ganska bestämd och envis. Han visste vad han tyckte och vad han ville få ut av sitt liv. Han ville skapa ett bättre liv för befolkningen men även för sig själv. Troligen har hans barndom spelat en viss roll i hans kamp. När han växte upp levde han och hans mor ett fattigt liv, på grund av hennes situation och ställning i samhället. Jag tror också att han, när han bodde hos sin far, blev behandlad på ett sämre sätt än de andra barnen, eftersom han var utomäktenskaplig. Allt detta gjorde att han kämpade ännu hårdare, och inte gav upp. Han stod upp för sin sak och var inte villig att, på bekostnad av det nicaraguanska folket, ta emot erbjudanden som kom i hans väg. Han ville ha ett fritt Nicaragua, som inte skulle styras av USA eller några andra utomstående länder. När jag idag pratar med människor i Nicaragua är flera positivt inställda till Sandino och det han gjorde, men inte alltid till det som kommit efteråt. Ett lands suveränitet förhandlar man inte om. Den försvarar man med vapen i hand. (Sandino, Augusto César)

5 Källförteckning Tryckt material Ramirez, Sergio. Pojken från Niquinohomo 1980, Uppsala. Otryckt material Costa Rica Net Guide (CRNG) , kl. 19:40 LO-TCO , kl. 19:30 Bild , kl. 18:50