Kartläggning av insatser för barn och ungdomar i risksituationer,

Transkript

1 Kartläggning av insatser för barn och ungdomar i risksituationer, Slutredovisning av ett regeringsuppdrag

2 2 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Innehållsförteckning BAKGRUND... 4 Regeringsuppdraget... 4 Revidering av uppdrag... 4 Barn i risksituationer... 4 Selektivt förebyggande insatser... 4 Konsekvenser för barn och unga av att växa upp i riskmiljöer... 5 Antal barn och unga som växer upp i riskmiljöer... 6 Antal barn och unga som får insatser... 6 GENOMFÖRANDE... 7 Projektorganisation och referensgrupp... 7 Kartläggningen 2010 (år 1)... 7 Kartläggningens genomförande... 7 Kartläggningen 2011(år 2)... 9 Kartläggningens genomförande... 9 Kartläggningen 2012 (år 3) Kartläggningens genomförande Sammanställning av forskning RESULTAT Vilka grupper av barn och ungdomar riktar sig insatser till? Vilka insatser erbjuds och av vilka? Tidig upptäckt Vanligaste insatserna Aktörer Kommunernas åtgärder för att utveckla förebyggande insatser Kvantifierbara och mätbara mått för öppna jämförelser och analys Fördjupade kunskaper om kvaliteten hos de förbyggande insatserna som erbjuds barn i risksituationer Insatsernas syfte, verksamma komponenter och praktiska utformning Vetenskapligt stöd för insatser riktade till barn i risksituationer DISKUSSION Kvalitetsutveckling Statistikinsamling Tidig upptäckt och samverkan Risksituationer SAMMANFATTADE SLUTSATSER EKONOMISK REDOVISNING... 22

3 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, REFERENSER... 23

4 4 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Bakgrund Regeringsuppdraget År 2009 gav regeringen Statens folkhälsoinstitut ett treårigt "uppdrag att kartlägga det förebyggande arbetet i kommunerna som särskilt riktas till barn och ungdomar i olika risksituationer samt att ta fram och följa upp indikatorer" (Regeringen, 2009). Indikatorerna skulle utgöra ett antal kvantifierbara och mätbara mått som skulle spegla tillstånd och förändringsprocesser på det aktuella området. Syftet med kartläggningarna var att få ökade kunskaper om vilka grupper av barn och ungdomar i risksituationer som erbjuds selektivt förebyggande insatser, vilka dessa insatser är, vilka aktörer som utför dem och vilka åtgärder som vidtas i kommunerna för att utveckla det förebyggande arbetet. Indikatorerna skulle följas upp under åren 2010 och I uppdraget ingick att sammanställa, analysera och sprida resultaten i syfte att skapa förutsättningar för jämförelser och verksamhetsutveckling hos de lokala aktörerna. Revidering av uppdrag Det ursprungliga regeringsuppdraget har reviderats vid två tillfällen. Den första revideringen skedde inför den andra kartläggningen med utgångspunkt från de erfarenheter som gjordes i den första kartläggningen. Revideringen innebar att ett antal indikatorer valdes bort och att urvalet av aktörer förändrades. Den andra revideringen genomfördes inför den tredje och sista kartläggningen och avsåg en helt ny inriktning på regeringsuppdraget. I samråd med socialdepartementet beslutades att den kartläggningen skulle fokusera på att få fördjupade kunskaper om kvaliteten i de insatser som erbjuds barn och ungdomar i risksituationer. Barn i risksituationer Med barn och ungdomar i olika risksituationer avsåg regeringsuppdraget barn och ungdomar som finns i utsatta miljöer, exempelvis barn och ungdomar i familjer med missbruk, psykisk ohälsa eller våld. Selektivt förebyggande insatser I regeringsuppdraget angavs att insatserna skulle begränsas till selektivt förebyggande insatser, vilket i detta sammanhang innebär insatser som särskilt riktas till barn och ungdomar som befinner i risksituationer alternativt deras föräldrar eller vårdnadshavare. Selektivet förebyggande arbete syftar enligt regeringsuppdraget till att tidigt identifiera riskfaktorer och förhindra att problem eskalerar.

5 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Konsekvenser för barn och unga av att växa upp i riskmiljöer Barn och unga som växer upp i familjer där förälder eller vårdnadshavare har allvarliga problem löper själva en ökad risk att utveckla psykisk eller fysisk ohälsa samt missbruk. Det betyder dock inte att alla barn med sviktande omsorg från föräldrarna kommer att utveckla ohälsa. I de fall där barn och unga far illa kan den bristande omsorgen yttra sig på en rad olika sätt. Det kan dels innebära att föräldern försummar att tillgodose barnets behov (exempelvis vad gäller hygien, näringsriktig kost och stimulans) men även omfatta våld, övergrepp och kränkningar. Barnet eller ungdomen kan själv uppvisa flera olika symptom beroende på vilken form av omsorgssvikt som föreligger. I många fall handlar det om likvärdiga symptom oavsett bakomliggande orsak, exempelvis beteendemässiga och kroppsliga symptom såsom psykosomatiska besvär, koncentrationsstörningar, ängslighet, relationsproblem, nedstämdhet och depression. En del barn är inåtvända medan andra blir utagerande och aggressiva. I vissa fall uppvisar barnet dock inte några tydliga symptom (Grände, Lundberg & Eriksson, 2009; Socialstyrelsen, 2007; Socialstyrelsen, 2009). Det går inte att förutsäga vilka enskilda barn som på kort eller lång sikt kommer att utveckla ohälsa. Istället har forskningen påvisat att det finns olika risk- och skyddsfaktorer hos den enskilde individen och dess omgivning som i samspel kommer att påverka dennes utveckling (Socialstyrelsen, 2006b). Riskfaktorer kan finnas både hos det enskilda barnet (t.ex. har barnets kön, ålder och eget hälsotillstånd betydelse) och vara knutna till föräldern eller vårdnadshavaren (t.ex. missbruk eller psykisk ohälsa som bidrar till relationsproblem i familjen, ekonomiska svårigheter, olycksfall etc.). Enskilda riskfaktorer kan påverka i olika hög utsträckning, men det är det totala antalet riskfaktorer som vanligtvis ökar risken för att barnet ska fara illa (Socialstyrelsen, 2006b; Lagerberg & Sundelin, 2000). Precis som i fallet med riskfaktorer kan skyddsfaktorer finnas hos både individen, familjen och det omgivande samhället. Exempel på skyddsfaktorer hos barnet är god intelligens, problemlösningsförmåga, humor och framgång i skolan. Skyddsfaktorer i omgivningen kan vara att tillhöra en hög socialgrupp, ha möjlighet till fritidsaktiviteter och stöd av andra vuxna i sin omgivning. I detta sammanhang kan alltså även samhällsfunktioner som barnavårdscentral, förskola, skola och fritidsverksamhet vara av avgörande betydelse om de fungerar bra (Socialstyrelsen, 2006b). Det avgörande är samspelet mellan risk- och skyddsfaktorer hos det enskilda barnet. Genom att förse barnet med så många skyddsfaktorer som möjligt kan de fungera som kompenserande faktorer och negativa effekterna av riskfaktorerna minskas (Socialstyrelsen, 2006b). Barn till föräldrar med missbruksproblem, psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning etc. kan alltså vara i risk för en negativ hälsoutveckling, men det är kombinationen av skydds- och riskfaktorer som kommer att avgöra hur ett

6 6 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, eventuellt behov av insatser ser ut (Murray & Farrington, 2005; Socialstyrelsen, 2006a och 2009; Skerfving, 2007). Antal barn och unga som växer upp i riskmiljöer Det finns inte några exakta uppgifter om hur många barn och ungdomar i Sverige som växer upp i riskmiljöer eller utsatta hemförhållanden. Förutom svårigheter med statistikinsamling saknas även en gemensam definition av vad som avses med barn som far illa (Socialstyrelsen, 2006; Statens folkhälsoinstitut, 2010). De statistikuppgifter som finns baseras på olika former av uppskattningar av specifika grupper av riskutsatta barn och ungdomar. Eftersom flera riskfaktorer kan förekomma i samma familj finns det risk för dubbelräkning, vilket också gör det svårt att ge en samlad bild av det totala antalet barn. Antal barn och unga som får insatser De kartläggningar som Statens folkhälsoinstitut genomfört år 2010 och 2011 har visat att det av flera olika anledningar är svårt att presentera statistik om hur många barn och ungdomar i olika risksituationer som fått förebyggande insatser av socialtjänsten under ett år. Exempelvis tolkade socialtjänsterna begreppet selektivt förebyggande insatser på olika sätt och flera påtalade att de inte för statistik uppdelat på specifika risksituationer eller kön. Vad gäller öppenvårdsinsatser förs det heller inte alltid statistik (Statens folkhälsoinstitut, 2010; Statens folkhälsoinstitut, 2011). Socialstyrelsen fick år 2008 ett uppdrag att föreslå hur den befintliga statistikinsamlingen av insatser till barn och unga inom socialtjänsten skulle kunna utvecklas. Socialstyrelsen har föreslagit att statistiken ska kompletteras med ytterligare två variabler kopplade till individernas personnummer. De två nya variablerna avser skäl till insats respektive öppenvårdsinsatser. Detta kräver dock ändringar i förordningen om insamling av personuppgifter om insatser inom socialtjänsten (1981:1370). Socialstyrelsen har i november 2011 lämnat en hemställan om förordningsändringar till Socialdepartemenet. Ändringarna är nödvändiga för att Socialstyrelsen ska kunna fullfölja uppdraget och utvidga statistiken (Personlig kommunikation Håkan Aronsson, Socialstyrelsen ). Denna förändring skulle på sikt kunna förbättra statistikinsamlingen inom området.

7 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Genomförande Nedan beskrivs i korthet hur de tre kartläggningarna har genomförts. För en mer utförlig beskrivning hänvisas till respektive delrapport (Statens folkhälsoinstitut, 2010; Statens folkhälsoinstitut, 2011; Statens folkhälsoinstitut, 2012). Projektorganisation och referensgrupp I samband med att arbetet med regeringsuppdraget påbörjades år 2009 bildades en projektorganisation med en referensgrupp. I syfte att få en överblick över området samt rekrytera personer till referensgruppen, kontaktades nationella aktörer med pågående arbeten kring riskutsatta barn och ungdomar. I referensgruppen inkluderades personer från Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Rikspolisstyrelsen, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) samt Statens folkhälsoinstitut. Referensgruppen har samlats vid ett antal tillfällen under uppdragstiden och har haft möjlighet att lämna synpunkter på de rapporter som tagits fram inom uppdraget. Kartläggningen 2010 (år 1) Den första kartläggningen gjordes våren 2010 och berörde det selektivt förebyggande arbete som förekommit i Sveriges kommuner under Kartläggningens genomförande Kartläggningen genomfördes via en elektronisk enkät som först pilottestats i några kommuner. Synpunkter på enkäten hade också inhämtats från referensgruppen och Socialdepartementet. I förberedelsearbetet skickades en förfrågan ut till alla kommuner om att inkomma med namn och e-postadress till medarbetare som var lämpade att svara på enkätfrågorna. Från ett trettiotal kommuner kom inget svar och i dessa fall valdes socialchefen i respektive kommun ut som mottagare. Svarsfrekvensen blev 51 procent, vilket innebär att 149 kommuner svarade på minst en fråga. Frågeområden och indikatorer Strukturen i enkäten utgick från olika grupper av barn och ungdomar som riskerar sviktande omsorg från sin förälder eller vårdnadshavare. Indelning av grupper: barn och ungdomar till förälder med missbruk barn och ungdomar till förälder med psykisk ohälsa

8 8 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, barn och ungdomar som bevittnat våld barn och ungdomar till förälder som frihetsberövats på grund av kriminalitet barn och ungdomar till förälder med utvecklingsstörning eller andra kognitiva svårigheter barn och ungdomar som är asylsökande eller vars förälder är asylsökande barn och ungdomar som av andra eller icke definierade skäl har sviktande stöd från förälder/vårdnadshavare I enlighet med regeringsuppdraget fastställdes även ett antal indikatorer för att följa utvecklingen på området. Indikatorer för målgruppen Antal/andel per pojkar 0 5 år, 6 12 år respektive år i olika typer av utsatta miljöer som har fått del av stödinsatser under året, eller vars föräldrar/vårdnadshavare, familj eller familjenätverk fått stödinsatser under året. Antal/andel per flickor 0 5 år, 6 12 år respektive år i olika typer av utsatta miljöer som har fått del av stödinsatser under året, eller vars föräldrar/vårdnadshavare, familj eller familjenätverk fått stödinsatser under året. Antal/andel per unga totalt i målgruppen som varit föremål för någon eller några åtgärder, antingen direkt riktade till den unga eller till föräldrar, familj eller nätverk. Enkäten behandlade även hur man på lokal nivå arbetade för att upptäcka unga som riskerar att ha sviktande stöd från föräldrar/vårdnadshavare samt hur man arbetar för att utveckla verksamheten genom exempelvis kartläggning av målgruppen, utbildning och åtgärder för att förbättra samverkan mellan olika aktörer Indikatorer för förhållanden i kommunerna Antal/andel kommuner som under året har haft viss typ av verksamhet särskilt riktad till barn och ungdomar i olika utsatta miljöer, eller för vuxna i deras närhet. Antal/andel kommuner där en viss typ av aktör är involverad i en viss typ av insats för den aktuella målgruppen. Antal/andel kommuner som under året hade riktlinjer (eller andra etablerade rutiner) för hur barn och ungdomar i utsatta miljöer ska upptäckas och/eller få stöd. Antal/andel kommuner som under året hade samverkansavtal som rör målgruppen, på ledningsnivå mellan socialtjänsten och annan/andra verksamheter inom kommunen. Antal/andel kommuner som under året har genomfört kompetenshöjande insatser eller kompetenshöjande utbildning på det aktuella området. Antal/andel kommuner som under året har kartlagt den aktuella målgruppen.

9 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Kartläggningen 2011(år 2) Inför 2011 års kartläggning förändrades undersökningens utformning baserat på 2010 års resultat som bland annat visat att kommunerna (huvudsakligen socialtjänsterna) hade svårt att redogöra för vilka insatser som andra aktörer i kommunen erbjuder barn och ungdomar i risksituationer. En översikt som Statens folkhälsoinstitut genomförde tillsammans med Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting klargjorde att det pågår utvecklingsarbete som på sikt kan förbättra statistikinsamlingen inom området. I avvaktan på detta samt för att undvika likvärdiga mätningar av kommunernas verksamheter beslutades att minska antalet indikatorer till fem. Vidare beslutades att den nya undersökningen skulle genomföras med en bredare datainsamling. Istället för att enbart riktas till kommuner (och genom dem försöka fånga olika aktörers förebyggande arbete) skulle undersökningen vända sig direkt till aktörer inom både kommuner, landsting, myndigheter och idéburna organisationer. Kartläggningens genomförande Följande fem indikatorer valdes ut till kartläggningen: Antalet och andelen per unga totalt i målgruppen i olika risksituationer som varit föremål för någon åtgärd, antingen direkt riktad till barnet eller ungdomen, till föräldrarna eller familjen. Antalet och andelen kommuner som under året har haft en viss typ av verksamhet särskilt riktad till barn och ungdomar i olika risksituationer, till föräldrarna eller familjen. Antalet och andelen kommuner där en viss typ av aktör är involverad i en viss typ av insats för den aktuella målgruppen. Antalet och andelen kommuner som under året hade etablerad rutin eller arbetssätt för hur barn och ungdomar i olika risksituationer ska upptäckas tidigt och/eller få stöd. Antalet och andelen kommuner som under året kartlade den aktuella målgruppen Kartläggningen genomfördes via en elektronisk enkät som skickades till 17 aktörer 1 i 45 kommuner samt två stadsdelar vardera i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kommunerna och stadsdelarna valdes genom ett stratifierat systematiskt urval. Enkäterna skickades ut under våren och föregicks av en pilotstudie för att anpassa frågorna till olika aktörers verksamheter. Varje aktör fick en egen enkät som anpassats till deras verksamhet. Sammanlagt skickades enkäter. 1 De17 aktörer som ingick i undersökningen var socialtjänst, förskola, öppen förskola, skola (inklusive elevhälsa/skolhälsovård), fältgrupper, flyktingmottagning/flyktinghälsa, mödrahälsovård, barnhälsovård, barn- och ungdomspsykiatri, vuxenhabilitering, vuxenpsykiatri, behandlingsverksamhet för vuxna missbrukare, kriminalvården, polisen, kvinno- och mansjourer samt övriga idéburna organisationer.

10 10 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Svarsfrekvensen hos de olika aktörerna varierade i både kommuner och stadsdelar. Socialtjänsten, mödrahälsovården, vuxenpsykiatrin, kriminalvården, polisen samt kvinnojouren var de aktörer som hade en svarsfrekvens över 50 procent. Den högsta totala svarsfrekvensen hade socialtjänsten med 71 procent. Fyra frågeområden Samtliga enkäter, utom mödrahälsovården, baserades på fyra frågeområden om insatser för barn och ungdomar i risksituationer. De fyra frågeområdena var: 1. Tidig upptäckt av barn och ungdomar i risksituationer: Vilka rutiner hade den aktuella aktören 2010 för att på tidigt stadium upptäcka barn och ungdomar som har eller riskerar att ha bristande omsorg från sina föräldrar eller vårdnadshavare? 2. Risksituationer och förebyggande insatser: Vilka former av förebyggande insatser för barn och ungdomar i angivna risksituationer hade förekommit under 2010 och hur många barn hade fått del av respektive insats? 3. Utveckling av förebyggande arbete för barn och ungdomar i risksituationer: Vilka åtgärder hade aktören vidtagit under 2010 för att utveckla det förebyggande arbetet riktat till barn och ungdomar som har eller riskerar att ha bristande omsorg från sina föräldrar eller vårdnadshavare (exempelvis kompetensutveckling eller kartläggning av målgruppen)? 4. Goda exempel på förebyggande insatser för barn och ungdomar i risksituationer: Fanns det några förebyggande insatser för barn eller deras vårdnadshavare som aktörerna bedömde hade gett särskilt gott resultat? Mödrahälsovården fick en särskild enkät om sina förebyggande insatser för gravida kvinnor i behov av stöd, då dessa insatser genomförs redan innan barnet är fött. Kartläggningen 2012 (år 3) Regeringsuppdraget reviderades återigen inför 2012 års kartläggning, bland annat för att det skulle samordnas med ett nytt regeringsuppdrag som tillkommit under år 2011 (Regeringen, 2011), där Statens folkhälsoinstitut ska stimulera kunskaps- och kvalitetsutveckling av metoder för att stödja barn som växer upp i familjer där föräldrarna har olika problem. Med hänsyn till det nya regeringsuppdraget och det som framkommit i tidigare års kartläggningar nådde Socialdepartementet och Statens folkhälsoinstitut en överenskommelse om att 2012 års kartläggning skulle syfta till att ge fördjupade kunskaper om kvaliteten hos socialtjänstens selektivt förebyggande insatser för barn och unga i risksituationer. Kartläggningens genomförande Kartläggningen genomfördes i form av telefonintervjuer med chefer inom socialförvaltningen i 22 kommuner och tre stadsdelar (en stadsdel i Göteborg och två i Malmö).

11 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Inför telefonintervjuerna fick de tillfrågade personerna fylla i en särskild datainsamlingsmall med uppgifter om vilka förebyggande insatser som förekommit i deras förvaltning under det första kvartalet år 2012 som kan gynna barn och unga i risksituationer. Ett pilotutskick av mallen genomfördes i fyra kommuner, där intervjupersonerna fick lämna synpunkter på dess instruktioner, utformning och frågeställningar. De uppgifter som redovisats i mallen låg därefter till grund för intervjun. Intervjuerna genomfördes med samtliga berörda socialförvaltningar under våren Varje telefonintervju omfattade ca 1 2 timmar. Ett öppet förhållningssätt tillämpades vid insamlingen av data och informanterna uppmanades att redovisa så många förebyggande insatser som möjligt. Begreppet selektiv prevention användes inte vid intervjutillfället, utan en bedömning av vilka insatser som fungerar selektivt preventivt gjordes först efter att data samlats in. Sammanställning av forskning Ett vanligt sätt att sammanfatta forskningen inom ett område är genom en så kallad systematisk litteraturöversikt. Detta innebär att sökningen av relevant litteratur, urval och kvalitetsgranskning görs på ett systematiskt sätt som går att upprepa. På så sätt minskas risken för att slumpen eller godtycklighet ska påverka slutsatserna. Beroende på översiktens omfattning och tillgången på studier inom området, är det inte ovanligt att processen tar mellan ett och tre år. Uppdragets tidsram medgav inte genomförande av sådana översikter. Istället gavs en bild av omfattningen av forskningen inom området samt de evidensgraderingar enligt GRADE 2 som har gjorts av de metoder som framkommit i kartläggningen. 2 GRADE (Grading of Recommendations Assessment, Development and Evaluation) är ett system för evidensgradering som används i Sverige av Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Statens folkhälsoinstitut har ett regeringsuppdrag som syftar till att utreda hur Folkhälsoinstitutet i sin verksamhet kan införa tillämpningen av GRADE-systemet för värdering av vetenskapligt stöd för effektiva metoder och strategier på folkhälsoområdet (Regeringen, 2012a). I arbetet med GRADE utgår man från en preliminär evidensstyrka. Den är baserad på studietyp, där en RCT alltid börjar på fyra poäng och en observationsstudie på två poäng. Den preliminära evidensstyrkan justeras sedan uppåt eller nedåt beroende på ett antal kvalitetsfaktorer och tar även hänsyn till överförbarhet till svenska förhållanden. En viktig aspekt som skiljer GRADE från de flesta andra evidensgraderingssystem är att GRADE inte fokuserar på den enskilda studiens kvalitet. Istället är det skattningen av en given effekts riktning och storlek som lyfts fram. Den fråga man vill besvara är tillförlitligheten i en skattad effekt av en viss insats, i jämförelse med ett specifikt alternativ för en bestämd population i en konkret kontext (t.ex. Sverige). Denna tillförlitlighet bedöms mot bakgrund av allt relevant material, a body of evidence, vilken sammanställs i en så kallad evidensprofil.

12 12 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Resultat I detta avsnitt redovisas i korthet resultaten från de tre kartläggningarna utifrån de frågeställningar som angavs i det ursprungliga regeringsuppdraget samt den frågeställning som tillkom i samband med revideringen inför den sista kartläggningen. För mer utförliga beskrivningar av respektive kartläggnings resultat hänvisas till tidigare delrapporter. Vilka grupper av barn och ungdomar riktar sig insatser till? En av frågeställningarna som skulle besvaras var vilka särskilda grupper av barn och ungdomar i risksituation som insatserna riktas till. Resultaten visar att flest selektivt förebyggande insatser erbjuds barn och ungdomar som har föräldrar med missbruksproblem. Andra grupper som de flesta kommuner har insatser för är barn och ungdomar som bevittnat våld i hemmet samt barn och ungdomar vars föräldrar eller vårdnadshavare har en psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning. I uppdraget ingick att belysa flickors respektive pojkars särskilda villkor. Utifrån insamlat material kan inte flickors respektive pojkars särskilda villkor beskrivas, då merparten av kommunerna inte förde statistik uppdeltat på kön. Vilka insatser erbjuds och av vilka? I uppdraget har ingått att ge en samlad bild av vilka insatser och åtgärder som ges berörda barn och ungdomar inom såväl kommuners verksamhet som av andra aktörer. Tidig upptäckt I de två första kartläggningarna ställdes frågor om huruvida olika aktörer hade riktlinjer eller andra typer av etablerade rutiner för att upptäcka barn och ungdomar som har eller riskerar att ha sviktande stöd från föräldrar eller vårdnadshavare. Utifrån resultatet från den första kartläggningen går det att utläsa att socialtjänsten hade bäst kännedom om de kommunala aktörernas riktlinjer, rutiner och arbetssätt. Socialtjänsten hade minst kännedom om vilka rutiner för tidig upptäckt som fanns hos kriminalvården, följt av vuxenpsykiatrin samt barn- och ungdomspsykiatrin. Baserat på de fem aktörer som i den andra kartläggningen hade en svarsfrekvens på över 50 procent, så var det socialtjänsten, vuxenpsykiatrin, kriminalvården och polisen som i högst utsträckning angav att de hade rutiner för tidig upptäckt. Hos kvinnojourerna (som hade en svarsfrekvens på 60 procent) angav endast 41 procent

13 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, att de hade rutiner för tidig upptäckt. De övriga 12 aktörernas svar fick bedömas med försiktighet på grund av låg svarsfrekvens. När det gäller skriftliga rutiner för anmälan så var det kriminalvården som redovisade högst resultat (100 procent), följt av polisen och vuxenpsykiatrin. Det fanns flera andra aktörer där en hög andel av de svarande redovisat att de hade skriftliga rutiner för anmälan, exempelvis förskolan, skolan, barnhälsovården och behandlingsverksamhet för vuxna med missbruk. Dessa aktörers svar ska dock bedömas med försiktighet på grund av en låg svarsfrekvens. Verksamheter riktade till vuxna De aktörer som hade verksamhet riktad till vuxna med olika former av problematik tillfrågades om personalen rutinmässigt frågade sina vuxna klienter om de hade hemmavarande barn och vilka åtgärder som i så fall vidtogs. Hos flyktingmottagningen, behandlingsverksamhet för vuxna med missbruk samt kriminalvården uppgav samtliga svarande att de ställer frågor om barn. Det var endast inom polisen som en lägre andel av de svarande (35 procent) uppgav att de rutinmässigt ställer frågor om barn till vuxna de möter i sin yrkesutövning. Vanligaste insatserna De vanligaste förebyggande insatserna för barn och ungdomar i risksituationer och deras föräldrar var stödsamtal, gruppverksamhet, hembesök och olika typer av stöd i hemmet samt föräldrastöd-/utbildning. Även stöd- och kontaktfamilj rapporterades i stor utsträckning. Vilka förebyggande insatser som erbjuds barn i risksituationer eller deras föräldrar skiljer sig åt beroende på vilken aktör som tillfrågats. Generellt sett tycks dock många aktörer erbjuda insatser i form av stödsamtal, gruppverksamhet, hembesök samt föräldrastöd-/utbildning. Aktörer Resultatet visar att socialtjänsten är en huvudaktör i det selektivt förebyggande arbetet. Andra offentliga och ideella aktörer genomför dock betydande insatser på området. I den andra kartläggningen 2011 tillfrågades sammanlagt 16 andra aktörer (se sid. 10) utöver socialtjänsten om de har insatser för barn och ungdomar i risksituationer, varav en majoritet svarade att de hade insatser. Många av de övriga aktörerna ser orosanmälningar enligt socialtjänstlagen (SoL 14 kap. 1 ) som en viktig del av sitt förebyggande arbete.

14 14 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Kommunernas åtgärder för att utveckla förebyggande insatser En del av regeringsuppdraget syfte har varit att följa hur aktörerna vidareutvecklar det förebyggande arbetet för barn och ungdomar i risksituationer. Sådant utvecklingsarbete kan till exempel gälla kartläggningar av målgruppen, kompetenshöjande insatser inom området eller nya initiativ för att förbättra situationen för barn i risksituationer. Vid den första kartläggningen där socialtjänsten var den aktör som huvudsakligen besvarade frågorna, var det ungefär hälften av kommunerna som hade arbetat med kompetenshöjande aktiviteter och lika många hade samverkansavtal på ledningsnivå mellan socialtjänsten och andra aktörer. Cirka en fjärdedel av kommunerna hade kartlagt målgruppen. Kommunerna ombads även beskriva vilket stöd och hjälp de ansåg sig behöva i det förebyggande arbetet för de aktuella barnen och ungdomarna. Ett antal kommuner efterfrågade nationellt stöd i form av riktlinjer, gemensam metodutveckling samt ökade resurser för de verksamheter som särskilt är riktade till utsatta barn och ungdomar. De lyfte även fram ett behov av väl fungerande samverkan mellan olika aktörer för att klara uppgiften. Vid den andra kartläggningen år 2011 tillfrågades kommunerna och övriga aktörer åter om åtgärder för att utveckla det förbyggande arbetet och det var framför allt två former av utvecklingsarbete som nämndes; 1) att utveckla samverkan om dessa barn och ungdomar mellan olika verksamheter respektive 2) att utveckla föräldrastöd och föräldrautbildningar till målgruppens föräldrar. Kvantifierbara och mätbara mått för öppna jämförelser och analys I regeringsuppdraget ingick att ta fram ett antal kvantifierbara och mätbara mått som speglar tillstånd och förändringsprocesserna på området. Indikatorerna skulle sedan följas upp för att ge möjlighet till öppna jämförelser mellan kommunerna och en samlad analys av utvecklingen skulle presenteras. Som redovisats tidigare i rapporten (se sid. 6) har resultaten från de två första kartläggningarna visat att det är svårt för aktörerna att avgränsa vad som är selektivt förebyggande insatser och att det saknas tillförlig statistik om hur många barn och ungdomar som har erbjudits insatser. Därmed har de indikatorer som togs fram för att mäta utvecklingen på området inte varit tillämpbara för öppna jämförelser och fördjupad analys av utveckling på området.

15 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Fördjupade kunskaper om kvaliteten hos de förbyggande insatserna som erbjuds barn i risksituationer Den tredje kartläggningen syftade till att ge fördjupade kunskaper om kvaliteten hos de förbyggande insatser som erbjuds barn och ungdomar i risksituationer. För detta skulle det som utförarna framhållit som insatsernas syfte, verksamma komponenter och genomförande beskrivas. Avslutningsvis skulle sedan de empiriska beläggen för de positiva effekter av insatser som rapporteras diskuteras. Kartläggningen skulle fokusera på de insatser som anordnades inom ramen för socialförvaltningens verksamhet, då de visat sig vara huvudaktör i de tidigare kartläggningarna. Insatsernas syfte, verksamma komponenter och praktiska utformning De insatser som redovisas i den tredje kartläggningen är: föräldrastöd, familjebehandling och familjepedagogiska insatser, gruppverksamhet för barn, enskilt samtalsstöd, nätverksarbete, resurskola och skolpedagogiska insatser samt fältverksamhet. Fler insatser rapporterades från socialtjänsterna men bedömdes inte falla inom ramen för det som avsågs som selektivt förebyggande insatser inom den tredje kartläggningen. Föräldrastöd delades in i tre grupper, småbarnsföräldrar, föräldrar till barn mellan och tonårsföräldrar. Beroende på bakomliggande problematik och ålder på barnen varierar syftet från att stärka samspelet och stärka föräldrarna i sin föräldraroll till att minska antal konflikter. Tillvägagångsättet beskrivs främst som gruppverksamheter, där föräldrar träffas tillsammans med en gruppledare. Formen för träffarna varierar mellan strukturerade tematräffar som följer en viss rutin till mer öppna träffar där deltagarna gemensamt bestämmer vad de vill diskutera. Även enskilda samtal förekommer. För Familjebehandling och familjepedagogiska insatser framträder tre övergripande syften: en praktiskt fungerande vardag, bättre samspel mellan föräldrar och barn samt att minska beteendeproblem hos barn och ungdomar. En rad metoder och arbetssätt används i familjebehandlingssammanhang men det förekommer även att ingen särskild metod används.. Gruppverksamheter för barn och ungdomar har ofta som syfte att avlasta skuldkänslor, ge barnet bättre självkänsla, mer kunskap - både om sig själv och om föräldrarnas problematik, att få träffa andra i samma situation, utrycka sina känslor och tankar, att inge hopp samt få barnet att må bättre. Gemensamt är att gruppverksamheten ofta omfattar regelbundna träffar och att olika teman är vanligt förkommande. Träffarna innehåller utöver samtal ibland övningar och lek. För enskilt samtalsstöd beskrivs olika inriktningar. Det kan handla om allmänt vägledande samtal, krisbearbetning eller att förbättra impuls- och

16 16 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, aggressionskontroll hos barn och ungdomar samt träning av sociala färdigheter. Samtalen är individanpassade och läggs upp utifrån behov. Det kan innebära en telefonkontakt eller möten med varierande frekvens. Nätverksarbete beskrivs av närmare hälften av informanterna som möten mellan barn och ungdomar och deras familjer samt andra viktiga personer. De syften som angetts handlar till stor del om samordning och mobilisering av nätverket kring barnet eller ungdomen. Ett annat syfte som tagits upp är möjlighet för familjen att möta en samlad kompetens. Resursskolor syftar till att möjliggöra barnets skolgång. Två kommuner konkretiserar att målet är godkända betyg respektive gymnasiebehörighet. Även högre närvaro i skolan har angetts som mål. Ytterligare syften som tagits upp är att möjliggöra för barnen att bo kvar hemma, stärka föräldraförmågan samt få till en fungerande social tillvaro. Vad gäller skolsociala insatser identifierades två syften. Dessa var att möjliggöra skolgång respektive en bättre fungerande utveckling. Tillvägagångsätten är olika men handlar om att försöka stärka möjligheten för barnen att klara skolan. Det handlar om allt från ökade resurser i ordinarie skola till skolundervisning i egna lokaler med särskild personal. Fältverksamhet beskriv exempelvis om tidiga förebyggande generella insatser till ungdomar, att upptäcka unga i riskzon, att ingen ska råka illa ut, få ungdomen att kunna hantera situationer bättre, att få en fungerande skolmiljö samt att erbjuda en meningsfull fritid. I stor utsträckning handlar fältverksamhet om uppsökande arbete, till exempel genom att delta på ungdomsarrangemang, att finnas till hands för stöd och rådgivning samt att erbjuda fritidsaktiviteter. Vetenskapligt stöd för insatser riktade till barn i risksituationer Evidensbaserad praktik i socialt arbete innebär att insatser ska utformas utifrån en förståelse och en sammanvägning av den för tillfället bästa vetenskapliga kunskapen om insatsers effekter, den professionelles expertis, brukarens erfarenheter och förväntningar, samt den lokala situationen och aktuella omständigheter (Färm, Ljunggren, Marklund & Bergström, 2009). Det är sammankopplingen av dessa faktorer som avgör om man kan tala om en evidensbaserad praktik. Därtill är praktiken beroende av en stödstruktur, såsom en organisation som medverkar till att kunskap i olika former ger stöd för handlandet. Evidens, det vill säga den för tillfället bästa vetenskapliga kunskapen om insatsers effekter, utgör således en del av den evidensbaserade praktiken (Socialstyrelsen, 2012). Resultatet från den tredje kartläggningen visar att det finns mycket internationell forskning om insatser riktade till barn och ungdomar i risksituationer. Statens folkhälsoinstitut har regeringens uppdrag att utreda hur myndigheten i sin verksamhet kan införa tillämpningen av GRADE-systemet för utvärdering av vetenskapligt stöd för effektiva metoder och strategier på folkhälsoområdet. Inom ramen för den tredje kartläggningen fanns varken tid eller resurser för att genomföra systematiska litteraturöversikter eller en gradering enligt GRADE av de metoder som rapporteras från kommunerna. Däremot visade kartläggningen att det finns gott

17 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, om forskning som kan ligga till grund i ett fortsatt arbete med att sammanställa och gradera det vetenskapliga stödet och eventuellt även forma rekommendationer av insatser på området. Vissa av metoderna som förekommer i kartläggningen har evidensgraderats enligt GRADE i en systematisk litteraturöversikt som genomförts av Statens beredning för medicinsk utvärdering (Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2010).

18 18 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Diskussion Till de etiska principer som är vägledande för såväl förebyggande och behandlande arbete hör principerna om att göra gott och inte skada, respekten för allas lika värde, rättvisa, människors autonomi/självbestämmande samt principen att eftersträva största möjliga nytta för givna insatser. För selektivt förebyggande arbete är den etiska analysen särskilt kritisk av flera olika anledningar. Till principen om att göra gott hör såväl främjande av hälsa och välbefinnande som förebyggande och avlägsnande av lidande. Jämfört med indikerade insatser och behandling, särskilt akut sådan, kan selektivt arbete inte lika självklart göra anspråk på att det avlägsnar lidande, eftersom att det inte alltid är självklart att de som är föremål för insatsen själva upplever lidande. Men eftersom insatserna ändå är tydligt riktade till vissa individer, i det här fallet ofta identifierade av socialtjänsten, riskerar insatserna att innebära inskränkningar i principen om autonomi som större, än om exempelvis alla medborgare erbjuds deltagande i en viss insats. Själva stigmat av att identifieras av professionella som en individ med problem, kan därtill orsaka potentiellt skada. I arbetet med selektivt förebyggande insatser för barn i risksituationer är kunskapen om själva utsattheten dålig och sambanden med lidande eller andra problem, som en följd, svåra att säkerställa. Det finns inga givna svar på exakt vilken nivå av omsorgssvikt som leder till påtagliga problem, eller hur stor andel eller vilka barn som utsätts för en viss nivå av omsorgssvikt. Ett läge där det därtill kan vara tveksamt om insatsen främjar hälsa, förebygger, avlägsnar lidande eller om den rent av skadar är i ljuset av de övriga etiska svårigheterna med selektiva insatser ytterst problematiskt. Det går därför att argumentera för att behovet av uppföljning och kvalitetsutveckling när det gäller om insatser till barn i risksituationer är till nytta för barnen som särskilt stort. Kvalitetsutveckling Kommunerna ombads i den första kartläggningen beskriva vilket stöd och vilken hjälp de ansåg sig behöva i det förebyggande arbetet för de aktuella barnen och ungdomarna. Ett antal kommuner efterfrågade nationellt stöd i form av riktlinjer, gemensam metodutveckling samt ökade resurser för de verksamheter som särskilt är riktade till utsatta barn och ungdomar. Resultatet från kartläggningarna ger bilden av en verksamhet med en stor bredd. Litteraturen tyder också på att det finns en betydande internationell forskning inom området. För många av de metoder som används i kommunerna är det vetenskapliga underlaget dock bristfälligt gällande insatsernas effekt. Endast för ett fåtal metoder har evidensgraderingar enligt GRADE genomförts. Bristen på svenska effektstudier av insatserna inom området är påtaglig men det pågår en snabb utveckling med allt fler svenska studier av hög kvalitet. Socialstyrelsen identifierade år 2010 totalt 134 svenska avslutade eller pågående experimentella eller kvasiexperimentella studier på det sociala området (Socialstyrelsen, 2011). I en pågående uppdatering har

19 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, preliminärt 330 svenska utvärderingar identifierats (Personlig kommunikation, Knut Sundell, Socialstyrelsen, ). Statliga aktörer kan ge stöd till fortsatt utveckling mot en mer vetenskapligt baserad praktik inom det sociala området. Det är även viktigt med fler välgjorda systematiska litteraturöversikter och evidensgraderingar enligt GRADE på området. Socialstyrelsen har ett regeringsuppdrag att i samråd med Statens folkhälsoinstitut och Sveriges kommuner och landsting leda, samordna och stimulera till ett nationellt utvecklingsarbete av stöd till barn i familjer med missbruk med mera. I uppdraget ingår bland annat för Statens folkhälsoinstituts del att fördela 14 mnkr per år ( ) till insatser i syfte att stimulera kunskaps- och kvalitetsutveckling av metoder på området. Under hösten 2012 kommer medel att fördelas till ett antal aktörer som i samverkan med forskningsgrupper ska arbeta med att utvärdera och utveckla det arbete som genomförs på området och som förhoppningsvis kommer bidra till ökad kunskap och metodutveckling på området. Statistikinsamling Utgångspunkten var att den första kartläggningen skulle ligga till grund för de kommande två kartläggningar och möjliggöra till jämförelser och att studera utveckling på området över tid. De två efterföljande kartläggningarna har dock revideras på grund att av svårigheter att generera jämförbar statistik som är tillförlitlig. Revideringarna har å andra sidan medfört att de tre kartläggningarna kompletterar varandra och ger ett brett underlag om vilka insatser som finns för barn och ungdomar som bedöms befinna sig i risksituation. Inom Socialstyrelsen har ett utvecklingsarbete pågått som handlat om utveckling av statistikinsamling över insatser till barn och unga inom socialtjänsten. Socialstyrelsen har lämnat ett förslag att statistiken ska kompletteras med ytterligare två variabler kopplade till individernas personnummer. De två nya variablerna avser skäl till insats respektive öppenvårdsinsatser. Detta skulle på sikt kunna förbättra statistikinsamlingen inom området. Att utveckla tillförlitlig statistik och metoder för insamling av uppgifter om insatser samt en effektivare nationell uppföljning och koordinering av insamlingen är av stor vikt om öppna jämförelse ska bli möjliga. Tidig upptäckt och samverkan I de första två kartläggningarna ställdes frågor om huruvida olika aktörer hade riktlinjer eller andra typer av etablerade rutiner för att upptäcka barn och ungdomar som har eller riskerar att ha sviktande stöd från föräldrar ellervårdnadshavare. Resultat från den första kartläggningen tyder på att kännedomen inom socialtjänsten om andra aktörers rutiner för att upptäcka barn och ungdomar i risksituationer är mindre än inom den egna kommunala verksamheten. Detta kan vara problematiskt, eftersom det enligt socialtjänstlagen är kommunen via socialnämnden som har det yttersta ansvaret för barn och ungdomar som far illa och som ska samverka med

20 20 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, övriga samhällsorgan samt aktivt verka för att en sådan samverkan kommer till stånd. Risksituationer Barn och ungdomar vars föräldrar har missbruksproblem tycks erbjudas flest förebyggande insatser, följt av barn och ungdomar som bevittnat våld i hemmet samt barn och ungdomar till föräldrar med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning. Resultatet speglar sannolikt förekomsten av olika problem, exempelvis är det troligen fler barn och ungdomar som växer upp i missbruksmiljö än som har föräldrar som frihetsberövats på grund av kriminalitet. Ett annat skäl till att vissa grupper var mindre representerade kan vara en underrapportering på grund av att verksamhet som erbjudits dem inte varit uttalat riktad till just den gruppen. Dock är det ett faktum att tidigare kartläggningar och undersökningar (Barnombudsmannen 2004, Socialstyrelsen 2005, Socialstyrelsen 2007, Riksbryggan 2007) har visat att det finns ett stort behov av utvecklingsarbete när det gäller barn och ungdomar till föräldrar med utvecklingstörning eller andra kognitiva svårigheter samt till föräldrar som frihetsberövats. Det behövs också ett mer strukturerat samarbete mellan myndigheter och ett förtydligande av olika myndigheters uppgifter och ansvarsfördelning när det gäller ensamkommande flyktingbarn.

21 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Sammanfattade slutsatser Selektivt förebyggande arbete är kringgärdad av flera etiska svårigheter som gör att behovet av vetenskapligt stöd för positiva effekter för barnen är särskilt stort. Det finns en betydande internationell forskning och det pågår också en snabb utveckling på området, såväl internationellt som i Sverige. Statliga aktörer kan ge stöd till fortsatt utveckling mot en mer vetenskapligt baserad praktik inom det sociala området. En viktig del i detta stöd utgör de nationella satsningarna på lokala projekt som samdrivs av en praktisk och en vetenskaplig part. Flest selektivt förebyggande insatser rapporteras erbjudas barn och ungdomar vars föräldrar har missbruksproblem, följt av barn och ungdomar som bevittnat våld i hemmet samt barn och ungdomar vars föräldrar har psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning. De vanligaste förebyggande insatserna för barn och ungdomar i risksituationer och deras föräldrar är stödsamtal, gruppverksamhet, hembesök och olika typer av stöd i hemmet samt föräldrastöd/-utbildning. Socialtjänsten är huvudaktör gällande selektivt förebyggande insatser för barn och ungdomar i risksituationer och deras föräldrar, även om det också förekommer många olika former av förebyggande arbete hos en mängd andra aktörer. De indikatorer som tagits fram inom uppdraget har inte kunnat användas som avsett. Det är av stor vikt att det utvecklas tillförlitlig statistik, metoder för insamling av uppgifter om insatser samt en effektivare nationell uppföljning och koordinering om öppna jämförelser ska bli möjligt.

22 22 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Ekonomisk redovisning Regeringsuppdraget erhöll kronor för dess genomförande. Tabell. Kostnadsfördelning Poster Kostnad Personalkostnader 3, kronor Statens folkhälsoinstituts egen personal Personalkostnader ,07 kronor Tillfälligt anställda inom uppdraget Resor ,14 kronor Konsulter ,6 kronor Språkgranskning, översättning samt övrigt Databastjänster kronor Användes till elektronisk enkät Övrigt 6 422,55 kronor Representation, informationsmöten, böcker. Totalt , 36 kronor

23 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Referenser Barnombudsmannen. (2004). Straffa inte barnet! En studie av barnperspektivet inom kriminalvården. Stockholm: Barnombudsmannen. Färm, K., Ljunggren, S., Marklund, K., & Bergström, U. (2009). Att leda evidensbaserad praktik. En guide för dig som är chef inom socialt arbete. Stockholm: Socialstyrelsen, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. Grände, J., Lundberg, L., & Eriksson, M. (2009). I arbete med våldsutsatta kvinnor: Handbok för yrkesverksamma. Stockholm: Gothia förlag. Lagerberg, D., & Sundelin, C. (2000). Risk och prognos i socialt arbete med barn: Forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Gothia förlag. Murray, J., & Farrington, D.P. (2005). Parental imprisonment: Effects on boys' antisocial behaviour and delinquency through the life-course. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 46(12), Regeringen. (2009). Uppdrag att kartlägga det förebyggande arbetet i kommunerna som särskilt riktas till barn och ungdomar i olika risksituationer samt att ta fram och följa upp indikatorer. Stockholm: Regeringen. Regeringen. (2011). Uppdrag att leda, samordna och stimulera till ett nationellt utvecklingsarbete av stöd till barn i familjer med missbruk m.m. samt utbetalning av medel. Stockholm: Regeringen. Riksbryggan. (2007). Vad säger forskningen om barn till fängslade föräldrar. En forskningsöversikt sammanställd av Roger Karlsson för Riksbryggan Skerfving, A. (2007). Patienternas barn: Om prevalens, insatser och samverkan inom allmänpsykiatri, barn och ungdomspsykiatri och socialtjänst. Två registerstudier vid vuxenpsykiatrin i södra. Stockholm: Psykiatrin Södra, FoU-enheten. Stockholms läns sjukvårdsområde. Socialstyrelsen. (2005). Föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn vad finns det för kunskap? Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2006a). Barn och unga i socialtjänsten: Utreda, planera och följa upp beslutade insatser. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2006b). Studiehandledning till boken Risk och prognos i socialt arbete med barn: Forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2007). Barn som har föräldrar med utvecklingsstörning. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2009). Barn och unga i familjer med missbruk: Vägledning för socialtjänsten och andra aktörer. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2012). Evidensbaserad praktik i socialtjänsten. Hämtad från

24 24 KARTLÄGGNING AV INSATSER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I RISKSITUATIONER, Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2010). Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn: En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering. Statens folkhälsoinstitut. (2010). Kartläggning av insatser för barn och ungdomar i risksituationer Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Statens folkhälsoinstitut. (2011). Kartläggning av insatser för barn och ungdomar i risksituationer Östersund: Statens folkhälsoinstitut. Statens folkhälsoinstitut. (2012). Socialtjänstens insatser för barn i riskmiljöer. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.