SVA VET. Nummer

Transkript

1 SVA VET Nummer

2 INNEHÅLL Generaldirektören har ordet 3 Salmonella Dublin etablerad i Skåne 4 Ny parasit upptäckt på odlad fisk 7 Schmallenbergvirus spreds även Afrikansk svinpest fördjupar fattigdom i Uganda 9 Nya internationella projekt på SVA 11 Hantera smittspridning via vatten 12 Fransk hjärtmask hos hund (del 1) 14 Testa din kvalitet på mastitodling 16 Foderkedjan fokus för krisberedskapsprojekt 17 Fårs juverhälsa studeras 18 besök. Ulls väg 2B post Uppsala telefon fax e-post. sva@sva.se webb. Ansvarig utgivare. Jens Mattsson Redaktör och formgivare. Mikael Propst Omslagsbild. Salmonella Dublin har etablerats i Skåne. Foto: Bengt Ekberg/SVA Vill du prenumerera på SVAvet? Skicka ett mejl med dina adressuppgifter till webmaster@sva.se så skickar vi dig tidningen kostnadsfritt inom Sverige. Nyheter från SVA Du vet väl att du kan prenumerera på nyheter från SVA till din e-post. Gå in och anmäl dig på fliken Nyheter & Press på ISSN

3 GD har ordet GD Jens Mattsson, SVA. Foto: Magdalena Hellström /SVA UNDER FEBRUARI medverkade jag vid invigningen av ett nytt internationellt kunskapscenter kring produktionsdjurens infektionssjukdomar i Edinburgh. I Storbritannien går just nu debattens vågor åter höga om klimatförändringar. Inte minst i England har man drabbats av de värsta regnovädren sedan mätningarna startade för 248 år sedan. Stora arealer av betes- och odlingsmark har legat eller ligger översvämmade. Enskilda lantbrukare har många gånger drabbats hårt och sammantaget har trycket på såväl forskare som politiker ökat högst väsentligt. Inte minst studerar man vad olika sjukdomar kostar i extra miljöbelastning, förutom onödigt lidande bland djuren och ekonomiska prövningar för lantbrukarna. KOPPLINGEN MELLAN SMITTOR, miljö och klimat har under flera år varit av intresse för SVA. Som ett led i att bättre kunna hantera denna typ av komplicerade utmaningar så har jag nyligen inrättat ett miljö- och klimatråd vid SVA. Syftet är att lyfta in dessa perspektiv i än högre grad i vårt löpande smittskyddsarbete. I DET HÄR NUMRET av SVAvet beskriver Erika Chenais sitt arbete i Uganda med afrikansk svinpest. Förutom att sjukdomen är ett verkligt gissel i Afrika så är smittan högaktuell även på våra breddgrader. Sedan 2007 har den grasserat i bland annat Vitryssland och Ryssland. Under januari och februari har så de första fallen hittats hos vildsvin i Litauen och Polen. Det har inneburit att Ryssland, när detta skrivs, infört importstopp på griskött från EU med direkta effekter även på den svenska marknaden. SVA följer givetvis smittläget noga och genomför också löpande riskanalyser som publiceras på vår webbplats, Det arbete som Erika genomför i Uganda blir inte bara till nytta lokalt i södra Afrika utan har också stor bäring på den kompetensuppbyggnad som vi själva löpande behöver. SVA HAR UNDER MARS stått värd för en internationell workshop om afrikansk svinpest i vildsvin. Vid mötet deltog ett trettiotal experter från Europa. Inte minst gränssnittet mellan tamdjur och vilda djur, samt den senaste tidens smittspridning inom Europa, var angelägna diskussionsområden där förslag till praktiska åtgärder stod högt på dagordningen. Jens Mattsson, generaldirektör Statens veterinärmedicinska anstalt 3

4 Just nu pågår en omfattande smittspårning av Salmonella Dublin och hittills har ett 20-tal besättningar provtagits med anledning av olika former av kontakter med de konstaterat smittade besättningarna. Foto: Bengt Ekberg/SVA Salmonella Dublin etablerad i Skåne Sedan hösten 2012 har Salmonella Dublin-smitta konstaterats i sju skånska nötkreatursbesättningar, samtliga inom Hörby och Sjöbo kommuner. Denna typ av salmonella drabbar främst nötkreatur. Den ger ofta upphov till sänkt mjölkproduktion och ökad sjuklighet i lunginflammation och diarré hos kalvar. Våren 2013 genomfördes en anonym tankmjölksundersökning av landets samtliga cirka mjölkbesättningar. Resultatet visade att omkring 140 besättningar hade antikroppar mot salmonella. Det innebär att besättningarna sannolikt antingen var, eller precis nyligen hade varit, smittade med någon typ av salmonella. Av dessa besättningar fanns 17 i Skåne och bland dem visade tankmjölksprovtagningen att fem besättningar sannolikt var smittade med just Salmonella Dublin. Den här typen av salmonella har inte påträffats i Skåne under de senaste decennierna, men har i varierande utsträckning påvisats hos nötkreatur i andra delar av landet. SMITTSPÅRNINGSARBETET INTENSIFIERAS I den nu pågående smittutredningen påvisades Salmonella Dublin hos djur i två besättningar hösten 2012 och då genomfördes en smittspårning, ledd av Jordbruksverket. Denna ledde dock inte till några fynd av andra smittade besättningar. När ytterligare en infekterad besättning upptäcktes hösten 2013, och den inte kunde kopplas till de tidigare fallen, utökades smittspårningen. I samband med det arbetet har ytterligare tre smittade besättningar upptäckts. Just nu pågår en omfattande smittspårning och hittills har ett 20-tal besättningar provtagits med anledning av olika former av kontakter med de smittade besättningarna. Det kan handla om kontakter till exempel via djur, maskinsamverkan, beten eller vattendrag. Eftersom denna nötkreatursbundna salmonellatyp inte under flera decennier påvisats i den här delen av landet finns det anledning att se allvarligt på situationen. SVA och Jordbruksverket har ett nära samarbete för att smittspårningen ska bli så effektiv och snabb som möjligt. Det är ingen ökad risk för människor i området att smittas med salmonella. Det vanligaste sättet 4

5 för människor att smittas av salmonella är genom livsmedel, och risken att smittas är störst vid utlandsresor. Om du har kontakt med nötkreatur tvätta händerna efter kontakten och använd eventuellt desinfektionsmedel. Drick inte opastöriserad mjölk. SMITTAR VIA GÖDSEL Salmonella smittar med gödsel från smittade djur. Smittvägen är från gödsel till mun som sker vid direktkontakt med smittade djur eller deras gödsel, eller indirekt via gödselförorening i foder, vatten, på fordon, redskap, människors skor eller kläder. Det vanligaste sättet att få in Salmonella Dublin i en besättning är genom inköp av smittade djur, men alla typer av kontakt med smittade djur, såsom sambeten, kvighotell, rymningar från beten, Epidemiolog Catrin Vesterlund-Carlson, SVA. Foto: Anna Carlson gemensamma transporter, djurutställningar med mera innebär smittrisker. Catrin Vesterlund-Carlson, epidemiolog, SVA EXTERNT SMITTSKYDD Undvik helt, om möjligt, inköp av djur och övriga djurkontakter med andra besättningar. Vid inköp, minimera antalet djur och antalet besättningar man köper ifrån. Begär hälsointyg och provtagning (till exempel via Säker Livdjurshandel) inför köp och andra typer av djurkontakter. Håll nyinköpta djur isolerade i avskilt utrymme eller på avskilt bete. Vid maskin- eller transportsamverkan, se till att maskiner/transportfordon rengörs mellan besättningar. Kontrollera stängsel runt beten för att minska risken för rymning och om möjligt hindra djur att dricka från naturvatten. Se till att besökande fordon och personer är rena och fria från gödsel. Använd gärna gårdens egna besökskläder och stövlar. INTERNT SMITTSKYDD God djuromsorg och god kalvhälsa. God hygien vid foderhantering och utgödsling (rena hjul och skodon på foderbord). Skilj på rent och orent tänk igenom trafik av djur, människor, foder och gödsel. Rent foder och rent vatten även på betet. Extra god hygien vid och runt kalvningen särskilt stor risk för smittspridning vid kalvningen. Skilj sjuka djur från friska. Rengör och desinfektera kalvboxar noggrant, särskilt efter sjuka djur med till exempel diarré. Lägg extra tid och omsorg på sjukdomsövervakning av djuren för att upptäcka om några djur visar tecken på nedsatt allmäntillstånd (till exempel feber, nedsatt aptit, diarré eller lunginflammation). Vid tecken på smittspridning, exempelvis sjuka kalvar med diarré, lunginflammation och/eller ökad kalvdödlighet bör salmonella uteslutas som orsak. Om du har kontakt med nötkreatur tvätta händerna efter kontakten och använd eventuellt desinfektionsmedel. Foto: Bengt Ekberg/SVA 5

6 Varken bakterieodling eller antikroppsanalys har en hundraprocentig säkerhet inom diagnostik. Foto: Bengt Ekberg/SVA FAKTA OM SALMONELLA (ZOONOS) Inkubationstid: en till fyra dagar Lever i tarm och gödsel sprids med gödsel Kan överleva länge (minst ett halvår) i fuktig miljö Avdödas av värme (minst 70 grader C) men tål kyla Fem till femton nya nötkreatursbesättningar per år upptäcks i Sverige med befintlig övervakning Noll till fyra grisgårdar per år upptäcks fall per år på människa i Sverige bara 15 procent av dessa smittade i Sverige, och då främst av importerade livsmedel. Fakta om diagnostik Bakterieodling material: träck-, miljö-, foder- och vattenprover Traditionell metod som visar förekomst av levande bakterier. Visar att djuret är infekterat eller miljön/ fodret/vattnet är kontaminerat. Metoden kan användas på prover från djur i alla åldrar och av alla djurslag samt på miljö-, foder- och vattenprover. Bakterier utsöndras vanligen under några veckor efter att djuret blivit infekterat. Det förekommer att djur utsöndrar bakterier i omgångar och djur som blivit fria från infektion kan återsmittas om det stöter på smitta igen. Detta innebär att en negativ provtagning av ett djur inte säkert säger att djuret är smittfritt. Ytterligare en provtagning efter minst fyra veckor ökar säkerheten. Antikroppsanalys material: mjölk (individuella prover eller prov från tankmjölk), blod Relativt ny metod som används i ökande omfattning för diagnostik i nötkreatursbesättningar. Förekomst av antikroppar i blod eller mjölk indikerar att djuret/besättningen har stött på smittan och att den sannolikt är eller nyss har varit infekterad. Metoden kan användas på prover från nötkreatur över tre månaders ålder. För yngre kalvar är metoden osäker, på grund av att kalven kan ha fått antikroppar från kon via råmjölken och dessutom inte har ett så utvecklat immunsystem före tre månaders ålder. Om kalven är yngre än tre månader kan den alltså ha antikroppar även om den inte varit infekterad, eller sakna antikroppar även om den är infekterad. Det tar två till tre veckor efter att djuret infekterats innan antikroppar hunnit bildas, och antikropparna kvarstår vanligen under tre till fyra månader efter en infektion. Om djuret smittas igen av samma smittämne kan en ny infektion med påföljande ny antikroppsbildning ske. Ingen av dessa två metoder har en hundraprocentig säkerhet. Idag används provtagning av hela grupper, upprepad provtagning och en kombination av de båda analysmetoderna för uppföljning av salmonellabekämpningsarbetet i nötkreaturs - besättningar. LÄS MER SVA:s salmonellaportal: Jordbruksverkets salmonellaportal: 6

7 Ny parasit upptäckt på odlad fisk En för fisk ny sorts parasit, coccidie, har påvisats i odlad fisk i Sverige. Det första fallet upptäcktes 2011 i samband med ett sjukdomsutbrott på ung regnbåge. De yttre symtomen varierade men vissa av dem skiljde sig från vad som setts vid sjukdomsutbrott av endemiska infektioner. Inom lantbrukets djur har coccidios under lång tid gett upphov till sjukdomar. Inom laxfiskodling har detta problem inte existerat, även om flera Eimeria-arter har rapporterats kunna infektera vild laxfisk. Vid odling av andra fiskarter (främst karp) i Syd- och Mellaneuropa har dock denna parasitgrupp, främst arter inom släktet Goussia, ansetts orsaka problem. YTTRE OCH INRE FÖRÄNDRINGAR De symtom som nu har observerats på regnbåge är mörkfärgning av bakre delen av kroppen, samt lindrig till kraftig svullnad på ovansidan av huvudet. Histopatologisk undersökning visade förändringar på yttre organ, såsom gälar och hud, samt i inre organ som mage och tarm, muskulatur och centrala nervsystemet. I dessa vävnader, främst muskulatur, sågs en ökad förekomst av invaderande celler (cellinfiltration) där flera hade ett avvikande utseende. Vissa av dessa celler överensstämde med parasiter av typen coccidier, och immunohistologi kopplar parasiten till familjen Sarcocystidae. Detta stöds också bland annat genom parasitens spridning i de infekterade fiskarna. Under 2013 har även sjukdomsutbrott hos ung lax kunnat kopplas till dessa parasiter. Inga tydliga yttre symtom av den typen som på regnbågen kunde ses förutom ökad dödlighet i besättningen, men genom mikroskopi iakttogs, förutom parasiter, även skador i huvud- och ryggradsbrosket. Skadorna var sannolikt orsakade av cellnedbrytande enzymer, frisatta av kraftiga ansamlingar av vita blodkroppar som sågs i anslutning till det skadade brosket. Denna typ av vita blodkroppar Den övre bilden visar en laxunge, några månader gammal. Nederst ses infiltration av vita blodkroppar (eosinofiler) i området markerat med röd rektangel, där skador i bindväven kring ryggraden ses. (eosinofila granulocyter) aktiveras bland annat vid parasitinfektioner. Detta skulle kunna förklara de ryggradsdeformationer som sågs i regnbåge från det första fallet TILLHÖR FAMILJEN SARCOCYSTIDAE Parasitgruppen Sarcocystidae omfattar ett stort antal parasitarter. De encelliga, parasitära organismer som ingår har beskrivits kunna infektera både vilda och domesticerade djur. De värdarter som beskrivits kunna bära på parasiten inkluderar både däggdjur, fåglar och reptiler. Slutvärd för parasiten är normalt en predator, ett köttätande djur. Mellanvärd och bärare av de första utvecklingsstadierna är normalt växtätande djur eller allätare. Den encelliga parasiten har tidigare inte beskrivits för djurslaget fisk. Det saknas därför mycket kunskap om dess påverkan på andra fiskarter, men också hur den sprids. Det är därför osäkert om och i så fall vilka fiskarter som kan eller kommer att kunna påverkas. Anders Alfjorden, forskningsingenjör, SVA Foto: Anders Alfjorden/SVA 7

8 Schmallenbergvirus spreds även 2013 Under sommaren 2013 cirkulerade schmallenbergvirus i stora delar av Sverige. SVA fann under sommarmånaderna ökande mängder antikroppar mot viruset i tankmjölksprover, vilket tyder på smittspridning det året, liksom Efter den första upptäckten av schmallenbergvirus i november 2011 spreds smittan extremt snabbt över stora delar av Europa. Under sommaren 2012 skedde sedan en massiv invasion av infekterade svidknott också till Sverige, och smittan spreds i en sällan skådad omfattning över landet. Konsekvenserna för många svenska får- och nötproducenter var stora, med kännbara förluster främst i form av aborter och missbildad avkomma. För att få en första uppfattning om konsekvenser genomfördes flera olika enkätstudier angående lamnings-, killnings- och kalvningsresultat under våren Dessa visade att onormalt många hondjur, upp till 23 procent, hade problem med förlossningar och/eller födde små, svagfödda, dödfödda och missbildade avkommor. För att följa upp utbredningen av schmallenbergviruset under 2013 insamlades tankmjölksprov varje månad under sommaren och hösten från ett stort antal mjölkkobesättningar i hela landet. Proverna analyserades för förekomst av antikroppar mot schmallenbergvirus, som är en indikation på att infektionen funnits i besättningen. Resultaten visade att en stor andel av provtagna besättningar hade högre halter av antikroppar i tankmjölken i september än vad de hade i april (se figur). Eftersom denna halt är direkt relaterad till andelen djur i besättningen som varit infekterade, visade detta att schmallenbergvirus cirkulerat och spridits i stora delar av landet också under 2013, huvudsakligen i områden som under 2012 hade en lägre förekomst av viruset och som följaktligen hade en mindre andel immuna djur. Figuren visar skillnader i antikroppshalt i tankmjölk vid provtagningar i 600 mjölkkobesättningar mellan april och september De rödmarkerade besättningarna visar att halten antikroppar ökat mellan provtagningarna, vilket tyder på att schmallenbergvirus cirkulerat under perioden. Illustration: SVA. De rapporter som inkommit från fältet under vintern visar dock ännu så länge på en avsevärt bättre situation under denna säsong än under förra. Antalet rapporter om tackor och kor som gått tomma eller fått missbildad avkomma är hittills mycket få, och vi hoppas och tror att denna trend kommer att hålla i sig. SVA:s övervakning av schmallenbergvirus i Sverige under 2013 gjordes för att få bättre kunskap om sjukdomens spridningsdynamik och effekter och möjliggjordes genom forskningsmedel från forskningsrådet Formas. Karl Ståhl, bitr. statsepizootolog, SVA Fotnot: SVAvet nr 1/2013 ägnades helt åt schmallenbergvirus. Epidemiolog Karl Ståhl, SVA, har följt schmallenbergvirusets framfart genom Sverige. Foto: Göran Ekeberg 8

9 Afrikansk svinpest fördjupar fattigdom i Uganda SVA och SLU arbetar sedan flera år med afrikansk svinpest (ASF) tillsammans med Makerere University i Kampala, Uganda. Forskare har studerat sjukdomens epidemiologi, dynamik och virologi. Nu har ett projekt inletts där de socioekonomiska effekterna av sjukdomsutbrott studeras. Böndernas erfarenhet, kunskap och attityder om sjukdomen och bekämpningsåtgärder fångas upp med hjälp av epidemiologiska metoder där bönderna själva deltar aktivt. Grisproduktionen ökar globalt och Uganda har den näst största, och den snabbast växande, grisproduktionen i Afrika. Största delen av grisproduktionen i Uganda sker i småskaliga familjejordbruk. Grisar omvandlar effektivt matavfall och biprodukter till högkvalitativt protein och har en relativt kort produktionscykel vilket gör grishållning till en bra möjlighet för fattiga småbrukare att öka sin inkomst. Grishållning skulle kunna utgöra en väg ut ur fattigdom för många men tyvärr begränsas denna möjlighet av de lokala grisarnas genetiska potential, fodertillgång, svårigheter att torgföra produkterna och inte minst sjukdomar. Afrikansk svinpest är en av de absolut viktigaste grissjukdomarna i många afrikanska länder, inklusive Uganda. När en besättning drabbas blir nästan alla grisar sjuka och majoriteten dör. Därför har afrikansk svinpest beskrivits som en av de faktorer som kan driva fattiga småbönder in i kronisk fattigdom. AFRIKANSK SVINPEST DÖDLIG Afrikansk svinpest drabbar tamgrisar med hög, ofta akut, dödlig-het. Det finns inget vaccin och kontroll sker, i de länder som har möjlighet, genom övervakning och slakt av infekterade djur. Epidemiologin är komplex och minst två olika smitt- I Uganda går många grisar lösa och äter vad de kan komma åt. På så vis kan de lätt utsättas för afrikansk svinpestvirus via smittade fläskprodukter från mat- eller slaktavfall. Foto: Erika Chenais/SVA. cykler har beskrivits. Historiskt spreds viruset främst via en smittcykel som inbegriper vårtsvin och mjuka fästingar, medan man idag anser att en smittcykel där viruset överförs via direkt eller indirekt kontakt mellan tamgrisar, utan medverkan av vårtsvin eller fästingar, dominerar i de flesta områden där sjukdomen förekommer, inklusive Uganda. Dessutom sprids virus sporadiskt från de vilda reservoarerna till tamgrisar. Förflyttningar av djur och handel med infekterat kött och köttprodukter; hela värdekedjan med producenter, mellanhänder, slaktare och restauranger har betydelse för smitt spridningen. Afrikansk svinpest kan förbli livskraftigt väldigt länge i infekterade vävnader, kött och bearbetade svinprodukter. Rått, fruset, saltat eller rökt kött förblir infektiöst under flera månader. Smittämnet är dessutom stabilt i miljön så även indirekt kontakt via kontaminerade djurutrymmen och utrustning bidrar till spridning. SJUKDOMEN DRABBAR SMÅBRUKARE HÅRT De första studierna i det nya projektet visar att utbrott av viruset genererar allvarliga socioekonomiska konsekvenser för småbrukarna. Grisarna används ofta som kapitalreserv för att betala skolavgifter, arbetskraft till jordbruket och sjukvård. När grisar dör får det därmed direkta följder i form av minskad konsumtion av högvärdigt protein, utebliven skolgång, minskad produktion på åkrarna, svårigheter att betala för vård och till och med akut fysisk sjukdom från chocken att från en dag till en annan se grisarna dö. Många bönder berättar också om hur de förlorar hoppet och inte törs skaffa nya grisar av rädsla för att sjukdomen ska slå till igen. Sjukdomsutbrotten kan också skapa avundsjuka och missämja mellan grannar. Ingen systematisk övervakning för afrikansk svinpest bedrivs i Uganda och de kontrollinsatser 9

10 Afrikanskt svinpestvirus förblir livskraftigt under långa perioder i infekterade vävnader och kött. Därför kan hela värdekedjan bidra till smittspridning om smittade fläskprodukter inte hanteras på ett biosäkert sätt. Bilden visar ett försäljningsställe av fläskkött i Uganda, en så kallad Pork Kiosk. Foto: Erika Chenais/SVA. som utförs är begränsade till karantän och förflyttningsrestriktioner. Många är ovilliga att rapportera utbrott eftersom ingen kompensation utgår och restriktionerna leder till att de får svårare att sälja grisar och produkter. I projektet kommer nu ytterligare, fördjupande studier att genomföras för att bedöma de socioekonomiska effekterna av de ständigt pågående sjukdomsutbrotten. Grundat på detta kommer projektet slutligen att lansera ett paket av användbara, hållbara biosäkerhetsmetoder för att förhindra sjukdomsutbrott. Erika Chenais, epidemiolog, SVA och forskarstuderande, SLU Ko av rasen achole. I fattiga länder representerar husdjuren ofta flera värden. Förutom att förse familjer med högvärdigt protein, dragkraft, växtnäring och bränsle utgör de även kapitalreserv och är dessutom en social statussymbol. Foto: Erika Chenais/SVA. 10

11 Fr v: Kerstin de Verdier, bitr. statsveterinär, och Erika Chenais, epidemiolog, båda SVA. Foto: Göran Ekeberg, AddLight, respektive Marianne Wallin Olsson/SVA Nya internationella projekt på SVA Avstånd och landgränser utgör inget skydd mot infektionssjukdomar eller antibiotikaresistens, allvarliga sjukdomar är bara några timmar bort. SVA:s internationella engagemang stärker kompetens och förmåga i våra partnerländer, liksom hos oss själva. AFRIKANSK SVINPEST I UGANDA Tillsammans med SLU och lokala partners arbetar SVA med afrikansk svinpest i Uganda, läs mer om detta på sidorna Stora delar av befolkningen i fattiga länder är beroende av jordbruk och djurhållning för sitt uppehälle. Djurhållningen är livsviktig och förser fattiga familjer med föda, dragkraft, växtnäring, bränsle och kapitalreserver. Insatser inom epidemiologi, diagnostik, kontroll, bekämpning och övervakning av djursjukdomar i dessa länder bidrar därför till fattigdomsbekämpning, en del i regeringens politik för global utveckling. Tryggad djurhälsa är essentiell för att bekämpa fattigdom; för att trygga livsmedelsförsörjningen och minska förekomsten av zoonoser. SVA startar nu flera nya projekt som bidrar till global, hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning: PESTE DE PETITS RUMINANTS Peste de petits ruminants (PPR) är en förödande får- och getsjukdom som leder till allvarliga ekonomiska förluster i många utvecklingsländer, där sjukdomen är endemiskt förekommande. Kunskapen om PPR är begränsad och grundas till stor del på antaganden om likheter med boskapspest, som orsakas av ett närbesläktat virus. Ett nytt europeiskt och afrikanskt samarbetsprojekt syftar till att identifiera populationer av vilda djur som är infekterade av PPR och därmed utgör en risk för spridning av sjukdomen. SVA:s roll kommer huvudsakligen vara att stärka övervakningskapaciteten i gränssnittet mellan tama och vilda små idisslare i Moçambique, i sydöstra Afrika. OIE TWINNING I UGANDA SVA och dess OIE collaborating centre har inlett ett så kalllat twinningprojekt med det nationella veterinärmedicinska laboratoriet i Uganda. Projektet syftar till att stärka epidemiologi och diagnostik av epizootiska sjukdomar med fokus på afrikansk svinpest. ANTIBIOTIKA I KINA Ett långsiktigt och One Healthorienterat samarbete angående antibiotikaresistens har inletts med flera institut i Kina. Projektet syftar till att minska spridning av antibiotikaresistens i Kina och vill öka kunskapen om förekomst av antimikrobiell resistens hos djur, människor och i miljön samt försöka få en uppfattning om antibiotikaförbrukning. Getter i Tadzjikistan. I många länder är getter livsviktiga för fattiga familjers försörjning. Barn och kvinnor bär inte sällan huvudansvaret för skötseln av husdjuren. Foto: Erika Chenais/SVA. BEKÄMPNING AV SALMONELLA I SYDAMERIKA SVA har varit inbjudet till Sydamerika för att dela med sig av myndighetens kunnande inom bekämpning och förebyggande av salmonella i foder. Det kommer att leda till verksamhet i Brasilien. Erika Chenais epidemiolog, SVA Kerstin de Verdier bitr. statsveterinär, SVA 11

12 Frågan om smitta via vatten har fått ökad uppmärksamhet även när det gäller spridning av smitta till djur. Till exempel finns det fall av misstänkt eller konstaterad spridning av salmonella mellan nötbesättningar, men också från människor till nötbesättningar, via vattendrag. Hantera smittspridning via vatten Samhällets förmåga att hantera och minska risker för spridning av smitta mellan djur och människor via vatten behöver stärkas. De kommande tre åren kommer SVA därför att leda ett MSB-finansierat projekt med det syftet. Sedan några år pågår i Sverige ett omfattande arbete med att inrätta vattenskyddsområden för att skydda dricksvattentäkter. I samband med detta har djur uppmärksammats som möjlig källa till zoonotisk smitta. Utbrotten av cryptosporidios i Östersund och Skellefteå visade att även om sannolikheten för vattenburen smitta är mycket lägre än för direkt kontaktsmitta, så kan konsekvenserna bli mycket stora i och med att så många exponeras. Utbrotten visade sig orsakade av en icke-zoonotisk cryptosporidieart, men i diskussionerna förekom ändå djur som en möjlig smittkälla. Det här är konkreta exempel på när kunskap om förekomst av smittämnen hos djur och om smittspridning via miljön behövs för att hantera dricksvattenfrågor, och där SVA borde ha en tydlig och framträdande roll. Frågan om smitta via vatten har fått ökad uppmärksamhet även när det gäller spridning av smitta till djur. Till exempel finns det fall av misstänkt eller konstaterad spridning av salmonella mellan nötbesättningar, men också från människor till nötbesättningar, via vattendrag. SAMARBETE VÄGEN FRAMÅT Redan år 2012 startade SVA ett projekt för att öka samverkan mellan aktörer som arbetar med vattenskydd och smittskydd. En projektgrupp bestående av SVA samt Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet (numera Folkhälsomyndigheten), Havs- och vattenmyndigheten och Chalmers bildades. Vissa brister i kunskap och kommunikation har under åren blivit tydliga. SVA sökte därför ytterligare medel från MSB för fortsatt arbete. Målet för det nya projektet är både att höja kunskapsnivån kring risker för smitta via vatten och att öka samverkan mellan centrala, regionala och lokala 12

13 myndigheter som arbetar med dessa frågor. FLERA DELPROJEKT Projektet är omfattande, involverar många aktörer och spänner från konkreta avgränsade aktiviteter till förbättringsarbeten som är mindre mätbara men nog så viktiga. Ett delprojekt utförs av SMHI och Chalmers och går ut på att utveckla hydrologiska och hydrodynamiska modeller för hur smittämnen sprids till och i vatten. Tidigare har det främst varit olika närsalter som studerats med hydrologiska metoder. Kanske kommer det att visa sig mer komplicerat med mikroorganismer eftersom man måste ta hänsyn även till deras överlevnad beroende på olika miljöfaktorer. Modellerna ska kunna användas för att studera spridning av smittämnen från gödslad åkermark och betesmark till vatten, samt spridning av smittämnen till djurbesättningar via vatten. Ett annat delprojekt går ut på att inrätta ett vattenskyddsområde i Norrtälje kommun. Under processens gång ska svårigheter och möjligheter att hantera dessa identifieras. Arbetet kommer att drivas självständigt av en projektledare från det nybildade Vattencentrum på Campus Roslagen. Projektgruppen kommer att bestå av lokala och regionala tjänstemän för att efterlikna de normala förutsättningarna för kommunernas vattenskyddsarbete. Styrgrupp och referensgrupp kommer att bestå av representanter från centrala myndigheter och andra experter. Det kan även bli aktuellt att Foto: Bengt Ekberg/SVA Veterinär Anna Nordström, SVA. Foto: Mikael Propst/SVA involvera expertis från andra delprojekt i själva genomförandet. Det skulle kunna handla om att utföra riskvärdering eller modellering om det anses relevant för skyddsområdet kring den utvalda vattentäkten. Skyddsområdet i Norrtälje är även tänkt att användas som ett av flera typområden för att validera modellerna under det sista året. DATA BEDÖMS AV EPIDEMIOLOGER SVA kommer att sammanställa tillgängliga uppgifter om zoonotiska smittämnen som har potential att spridas via vatten. Epidemiologer kommer sedan att bedöma om dessa data utgör tillräckligt underlag för att uttala sig om risker och göra riskvärderingar, eller om ytterligare undersökningar krävs. I förlängningen hoppas vi att med hjälp av kunskapssammanställning och modeller även kunna förbättra vår förmåga att bedöma och förebygga risken för smitta till och mellan djurbesättningar. Idag vet vi inte omfattningen av detta problem, men vi kan räkna med att det blir större i ett framtida förändrat klimat. SER ÖVER KOMMUNIKATIONSVÄGAR Vissa delar av SVA har ofta kontakt med exempelvis länsveterinärer och kliniskt verksamma veterinärer, medan andra delar ännu inte har hittat naturliga mottagare av sin expertkunskap. En viktig del i projektet är därför att se över våra kommunikationsvägar, förbättra dessa och hitta nya för att kunna nå ut med kunskap på ett effektivt sätt. På så sätt hoppas vi kunna bidra med ett effektivt stöd till beslutsfattare, inte bara på central utan även på regional och lokal nivå. Det övergripande målet för projektet är att finna ändamålsenliga åtgärder för att förebygga och hantera smitta via vatten. Åtgärderna ska baseras på en kombination av expertkunskap och kännedom om lokala förhållanden. Än så länge är vi precis i början av projektets tre år, och för att uppnå målen är det nödvändigt med inspel från flera håll. Om du vill bidra eller få mer information är du välkommen att höra av dig till projektledaren! Anna Nordström, projektledare, veterinär, SVA 13

14 Fransk hjärtmask hos hund Vuxna maskar av fransk hjärtmask påvisas i lungartärerna och höger hjärtkammare. Foto: Henrik Uhlhorn/SVA Fransk hjärtmask, Angiostrongylus vasorum, har påvisats hos svenska hundar flera gånger under det senaste året. Eftersom parasiten kan orsaka allvarlig sjukdom vill vi i två artiklar beskriva parasitens smittvägar, symtom och vilken diagnostik som krävs. Den andra artikeln publiceras i nästa SVAvet. Angiostrongylus vasorum förekommer i stora delar av världen, ofta lokalt. Hunddjur är värddjur för parasiten och där smittan förekommer kan en stor andel av rävpopulationen vara infekterad. Fransk hjärtmask är sedan många år vanlig i delar av Danmark, till exempel i vissa områden av Köpenhamn. Det första rapporterade fallet i Sverige var en hund som 2003 insjuknade efter att ha smittats på Sydkoster. På denna ö har därefter flera fall hos räv påvisats. År 2009 påträffades en infekterad räv i Skåne. Sedan dess har sporadiska fall hos både räv och hund diagnosticerats i olika delar av landet. Dessutom har parasiten kommit med inresta hundar vid några tillfällen. Fransk hjärtmask är en nematod som tillhör överfamiljen Metastrongyloidea, i vilken flera arter av lungmaskar ingår. Hos svenska hundar är Crenosoma vulpis och Oslerus osleri de mest intressanta utöver fransk hjärtmask. För maskens livscykel, se figur. KLINISKA SYMTOM Vuxna maskar av A. vasorum ger upphov till inflammatoriska skador med åtföljande pneumoni, emfysem, arterit, anemi, koagulationsrubbningar och sekundär högersidig hjärtsvikt. Infektion kan förlöpa symtomlöst vid låggradiga infektioner, men nämnda cirkulatoriska och lungassocierade reaktioner kan i andra fall orsaka kronisk hosta, andningssvårigheter, trötthet, nedsatt aptit och viktnedgång. Mindre vanliga symtom är ökad blödningstendens, blodutgjutningar och vätskeansamling i buken. Vanligen är infektion med fransk hjärtmask kronisk progressiv om den inte behandlas. Stress, till exempel jakt, kan utlösa en akut försämring av allmäntillståndet. När larverna migrerar kan lungblödningar uppstå. Det händer även att larver vandrar fel (aberrant migration) och hamnar i andra organ, till exempel öga, hjärna, njurar eller lever. Misstanke om fransk hjärtmask baseras på kliniska symtom och sjukdomshistoria. Infektion är vanligare hos valpar och unga hundar än hos äldre. Röntgen och blodprov kan vara till hjälp, men en säker diagnos ställs lättast genom att påvisa de μm långa larverna i träckprov med 14

15 När larverna kommer ner i tarmen penetrerar de tarmväggen och utvecklas i buklymfknutorna innan de tar sig via portasystemet och vena cava till slutdestinationen i lungartärerna där de mognar till vuxna maskar som parar sig. Prepatensperioden är sex till åtta veckor. Illustration: Bayer A/S Baermanns trattmetod. Eftersom larver utskiljs stötvis bör träckprov insamlas tre dagar i följd. Vid fynd av larver artbestäms dessa morfologiskt och differentieras från lungmasklarver av Crenosoma vulpis, vilka inte är ovanliga hos hundar med kronisk hosta. Det finns även blodanalyser som påvisar antigen/antikroppar mot A. vasorum. PÅBÖRJA BEHANDLING UNDER ÖVERVAKNING I Sverige finns två läkemedel registrerade med indikationen A. vasorum; det ena innehåller imidakloprid/moxidektin och det andra milbemycinoxim. I litteraturen uppges även fenbendazol ha effekt mot parasiten. Understödjande behandling kan behövas i vissa fall, liksom kortikosteroider. Vid behandling föreligger en viss risk för anafylaktiska reaktioner i samband med att en stor mängd maskar avdödas samtidigt. Det kan därför vara befogat att påbörja behandling när hunden står under veterinär övervakning. Prognosen är i regel god om behandling sätts in i tid. Infektion med fransk hjärtmask kan förebyggas genom att hunden förhindras att äta och slicka på sniglar och grodor. I Sverige förekommer fransk hjärtmask endemiskt på Sydkoster. Hundar som vistas på ön och som tenderar att äta sniglar och grodor kan eventuellt avmaskas månatligen under snigelsäsongen. Eva Osterman Lind, veterinär, parasitolog, SVA LIVSCYKELN HOS FRANSK HJÄRTMASK Den vuxna masken är cirka 1,5-2 cm lång och lever i lungartärerna och höger hjärtkammare. Här produceras ägg som inom kort kläcks i kapillärerna. De nykläckta larverna tar sig till luftvägarna, hostas upp, sväljs och kommer ut med avföringen. Larverna äts sedan upp av en mellanvärd, i detta fall en snäcka/snigel. Många olika arter, med eller utan skal, kan fungera som mellanvärdar för fransk hjärtmask. I snäckan/snigeln sker vidare utveckling till larvstadium som kan föras över till hund i samband med att hunden äter upp mellanvärden eller slickar på dess slem. Hund kan även infekteras via parateniska mellanvärdar, till exempel grodor. Eva Osterman Lind är veterinär och parasitolog vid SVA. Foto: Göran Ekeberg, AddLight I nästa nummer av SVAvet beskrivs ett aktuellt fall med fransk hjärtmask. 15

16 Foto: Charlotta Fasth/SVA. En mängd olika smittämnen kan orsaka mastit hos kor. Här är några exempel på smittämnen som påvisats med odling på SELMA PLUS-plattor. Testa din kvalitet på mastitodling Kvaliteten på mastitodlingar i fält kan variera mycket. SVA anordnar nu ett ringtest riktat till alla stordjurspraktiserande veterinärer som odlar mjölkprover från kliniska mastiter. ANMÄLAN TILL RINGTEST Anmäl dig till SVA:s ringtest genom att mejla kontaktamas@sva.se Senaste anmälningsdag är den 31 mars 2014 De flesta stordjurspraktiserande veterinärer odlar själva sina mastitprover. SVA:s rekommendation är att odla prover från akuta kliniska mastiter där det finns ett behov av att få ett snabbt svar. Övriga prover, framförallt från subkliniska mastiter, bör skickas in till ett ackrediterat laboratorium. SVA tar varje år emot många prover från kliniska veterinärer som vill få sin egen odling verifierad. Kunskapen varierar mycket och det finns ett behov av att lära sig mer och få en jämnare kvalitet. I Danmark finns sedan några år tillbaka ett årligt ringtest där veterinärstationer och praktiker kan testa hur bra deras diagnostik fungerar. SVA har nu tagit fram ett svenskt ringtest riktat till stordjursveterinärer som odlar prover från kliniska mastiter. Ringtesten kommer att gå till så att varje år skickas mellan fem och sju preparerade mjölkprover ut vid ett tillfälle. Mjölkproverna innehåller bakterier som kan orsaka klinisk mastit hos nötkreatur. Stationen analyserar proverna på samma sätt som de gör med sina vanliga rutinprover och resultaten registreras på en webbsida med en egen inloggning. Varje arbetsplats väljer själva hur många som ska delta i ringtesten och registrera resultat. Alla resultat sammanställs och varje station och praktik får veta hur det gått för just dem. Med hjälp av en anonym sammanställning går det att jämföra mellan olika stationer och praktiker. Charlotta Fasth, laboratorieveterinär, SVA VAD ÄR ETT RINGTEST? Ett ringtest innebär att likadana prover med känt innehåll skickas till de som vill delta. Alla deltagare analyserar sina prover enligt sina vanliga rutiner och rapporterar in resultaten inom en viss tid. Resultaten sammanställs av den som anordnar ringtesten och alla deltagare får veta de rätta resultaten, hur bra de själva lyckats och kan dessutom jämföra sig med hur bra andra har lyckats. Ringtesten är ett sätt att kontrollera att man håller en viss nivå och lämnar pålitliga svar till djurägaren. För ackrediterade laboratorier är det obligatoriskt att delta i ringtester minst en gång per år. Charlotta Fasth, laboratorieveterinär vid SVA. Foto: Susanne André/SVA 16

17 Foderkedjan fokus för krisberedskapsprojekt Vilka hot och risker finns i foderkedjan? Hur kan myndigheter samarbeta bättre sinsemellan? Det är några av de frågor som projektet Oönskade ämnen i foder arbetar med. Att det finns en säker och stabil foderproduktion och distribution av foder i landet är en viktig fråga. Den berör en rad myndigheter och aktörer inom jordbruks- och livsmedelsnäringen. SVA är en nyckelmyndighet, tillsammans med Livsmedelsverket och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), i det krisberedskapsprojekt som Jordbruksverket leder med titeln Oönskade ämnen i foder. Projektet har fått anslag från regeringen och pågår under tre år, Syftet är att förbättra beredskap och hantering av kriser och händelser. Ett av målen är att få till ett bättre samarbete mellan Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA och att öka kunskapen inom foderområdet hos berörda aktörer. ANTAGONISTISKA HANDLINGAR Inom ramen för projektet sker en rad workshoppar och utredningar. I slutet av förra året hölls en workshop på SVA om värdering, hantering och kommunikation av risker. FOI arbetar med en risk- och sårbarhetsanalys för foderkedjan med tanke på antagonistiska handlingar, i samarbete med Jordbruksverket. En viktig del i denna var en workshop med berörda myndigheter och näring, som hölls i januari i Jönköping. Detta arbete ska utmynna i en rapport under maj. Forskare Erik Nordkvist vid SVA håller i ett delprojekt för att öka kunskapen kring förekomst och riskvärdering av främmande ämnen i primärproduktionen. Det handlar om att ta prover på gårdsnivå och analysera för mykotoxiner, dioxiner och tungmetaller. Denna provtagning pågår under 2014 och Vi behöver få en bild av i vilken mån oönskade kemiska ämnen förekommer i primärproduktionen, säger Erik Nordkvist. BEHOVET FINNS Johanna Dahlström, Jordbruksverket, är projektledare: Man ser att det verkligen finns ett behov av att jobba med de här frågorna. Det finns många områden som vi behöver förbättra. Och det finns ett intresse för detta. De berörda ser att det är viktigt. En övning kommer att hållas under 2015 med alla inblandade parter. Johanna Dahlström hoppas att även privata aktörer inom foder- och livsmedelskedjan ställer upp då. Mikael Propst, pressekreterare, SVA Vad skulle någon kunna göra för att störa eller skada foderkedjan? Ett 30-tal personer deltog under workshopen om antagonistiska hot mot foderkedjan. Här diskuterar fr v Rickard Knutsson, SVA, Erik Nordkvist, SVA, Anders Drottja, LRF, Stig Widell, senior konsult, Riitta Räty, FOI, Katarina Bäcklund-Stålenheim, Livsmedelsverket, och Erik Hartman, Föreningen Foder och Spannmål. Foto: Mikael Propst/SVA 17

18 Foto: Maya Hoffman NOTISER Fårs juverhälsa studeras Vi vet ganska lite om mastit hos får i Sverige. Hur vanlig är mastit i fårbesättningar? Vilka bakterier orsakar sjukdomen hos får? Är fårens mastitbakterier känsliga för antibiotika? Och hur påverkas lammtillväxten i besättningar Mjölkrör ersätter Mastistrip-kassetter Mastistrip-kassetterna kommer att säljas så länge de finns kvar i lager och analyseras under hela Tillverkningen slutade dock redan vid årsskiftet. Det här innebär att veterinärer och djurägare i fortsättningen får använda sig av provtagning i mjölkrör istället. Ett av skälen till att SVA avvecklar produkten är att det har varit svårt att täcka kostnaderna för tillverkningen, i kombination med ett minskat intresse. Ett annat skäl är att det i dag kan finnas fördelar med att istället använda mjölkrör, som om man är noggrann med hygienen kan ge bättre odlingsresultat. SVA har nu anpassat prissättningen så med dålig juverhälsa? Dessa frågor hoppas vi få svar på i ett forskningsprojekt finansierat av Stiftelsen lantbruks - forskning. Resultaten är inte sammanställda än, men en första titt på Diande lamm. att det blir billigare att skicka in och analysera fyra mjölkrör från en ko än en mastistrip-kassett. Mastistrip är avsedd för provtagning och laboratorieundersökning av mjölkprover, främst vid misstanke om subkliniska mastiter, kontroll inför sinläggning och vid försäljning. Från mjölkprover tagna med Mastistrip utförs bakteriologisk undersökning av mjölken, samt bedömning av cellhalten genom mätning av mjölkens innehåll av Adenosin-tri-fosfat (ATP). För den som har Mastistripkassetter kvar, eller vill beställa de sista i lager, erbjuder SVA fortsatt analys under hela provsvaren visar att koagulasnegativa stafylokocker hittills är den vanligaste bakterien. I somras togs mjölkprov från tackor i femton traditionellt vårlammande besättningar vid avvänjning och under vintern har tackor i fem vinterlammande besättningar provtagits. Under senvintern inleddes provtagningarna i de vårlammande besättningarna i samband med lamning. SVA har analyserat mjölkproverna genom celltalsräkning, traditionell bakterieodling, artbestämning av bakterier med malditof och kommer även att resistensundersöka bakterierna. Vi har också samlat data från besättningarna för att ta reda på hur olika raser, besättningstyper och skötselfaktorer påverkar juverhälsan. Och slutligen kommer lammen att vägas för att se om deras tillväxt påverkas av tackornas juverhälsa. Projektet är ett samarbete mellan SVA, Svenska Djurhälsovården och SLU. Ylva Persson bitr. statsveterinär, SVA Det är närmare 25 års historia av Mastistrip-provtagningar som kommer att avslutas. Utvecklingen av produkten startade vid SVA redan i slutet av 70-talet, men den kom inte i rutinmässigt bruk förrän Mastistrip-kassetten har fyra provtagningstungor, en för varje juverdel. Foto: Bengt Ekberg/SVA 18

19 Välj rätt läkemedel med VetMIC CLIN GN! Aktuell och säker diagnostik är viktig för arbetet mot antibiotikaresistens. Med testpanelen VetMIC CLIN GN gör du en resistensundersökning med mikrodilution av Gram-negativa bakterier som Escherichia coli, Klebsiella spp., Pseudomonas spp. och Enterobacter spp. Två bakterieisolat testas med en panel (96-håls mikrotiterplatta). VetMIC CLIN GN är anpassad för tolkning med internationell standard enligt CLSI eller EUCAST. KONTAKT Sektion för substratproduktion telefon eller e-post Diarré eller hosta på grund av parasiter? SVA har analyspaketen ANALYSPAKET FÖR KATT: Mag-tarmparasiter Vi testar för spolmaskar, koccidier (Isospora, Toxoplasma), Giardia, Cryptosporidium, Tritrichomonas och bandmask. Luftvägsparasiter Vi testar för Aelurostrongylus, Capillaria och spolmask. KONTAKT Sektion för parasitologisk diagnostik telefon e-post ANALYSPAKET FÖR HUND: Mag-tarmparasiter Vi testar för spolmaskar, hakmask, piskmask, koccidier (Isospora spp), Giardia, Cryptosporidium och bandmask. Luftvägsparasiter Vi testar för Crenosoma, Fransk hjärtmask (Angiostrongylus sp), Capillaria, Oslerus och spolmask.

20 DDTTDAFADDAFDFFADTAATTADTAFFTTFTAFDTDDDDDT Följ oss i Statens.veterinarmedicinska.anstalt STABEN FÖR KOMMUNIKATION besök. Ulls väg 2B post Uppsala telefon fax e-post. sva@sva.se webb.