Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Vårterminen 2017

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Vårterminen 2017 Arbetsterapeuters erfarenheter av att stötta personer med Autism Spectrum Disorder till att få en anställning och till att kunna behålla arbetet. - En kvalitativ studie - Occupational therapists experience of supporting people with Autism Spectrum Disorder to get a job and to be able to keep working. - A qualitative study - Författare: - Anette Björkqvist - -

2 Anette Björkqvist 2 Sammanfattning Bakgrund: Många personer med Autism Spectrum Disorder (ASD) hade en önskan att arbeta, men hade svårigheter att klara av ett arbete. Svårigheterna berodde på begränsningar i social interaktion och socialt samspel, begränsade beteendemönster och intressen samt hinder i miljön. Detta försvårade på arbetsmarknaden och arbetslösheten i gruppen är därför hög. Arbetsterapeuter arbetar med att stötta vuxna med ASD till att nå en anställning, men forskning saknas kring arbetsterapeuters erfarenheter av att stötta målgruppen mot arbetsmarknaden. Syftet med studien var att utforska arbetsterapeuters erfarenheter av att stötta personer med ASD till att komma ut på arbetsmarknaden och till att behålla arbetet. Metod: En kvalitativ metod användes med öppna, riktade frågor inom fastställda frågeområden där fem arbetsterapeuter intervjuades. Resultat: Av dataanalysen formades fyra huvudteman. 1 Arbetsterapeutens kompetens och arbetstagarens egen motivation var viktiga för att målet att få ett arbete skulle uppnås. 2 Arbetsterapeuterna behövde ofta arbeta med arbetstagarnas samsjuklighet och tidigare erfarenheter för att komma närmare målet. 3 Det fanns ett behov av kortsiktigt och långsiktigt stöd från arbetsterapeuten till arbetstagare, arbetsgivare och arbetskollegor för att det skulle fungera på arbetsplatsen. 4 Arbetsterapeuten matchade arbetstagare mot arbete utifrån intressen, styrkor och faktorer i miljön. Slutsats: Studien visade att ett flertal strategier och interventioner var nödvändiga i arbetsterapeuternas arbete med att stötta klienter med ASD mot arbetsmarknaden. De behövde ta i beaktande samsjuklighet, miljö, motivation och att matcha arbetstagare mot arbetsplatsen. Studien visade att ett långsiktigt stöd saknades, vidare forskning behövs inom detta område. Nyckelord: Competitive Employment, Supported employment, Teacch

3 Anette Björkqvist 3 Abstract Background: Many people with Autism Spectrum Disorder (ASD) desired to enter the labor market but confronted difficulties. These difficulties were expressed in deficits in socialemotional reciprocity and restricted, repetitive patterns of behavior, interests and limitations caused by environment. This caused problems in occupational participation and resulted in high unemployment. Occupational therapists support adults with ASD to receive employment, but there is a lack of research into their experience in this area. The purpose of this study was to explore the experience among occupational therapists in supporting people with ASD to enter the labor market and retain a job. Method: The method used was qualitative, with open ended questions within defined subject areas. Five occupational therapists were interviewed. Results: The data analyses suggested four main themes: 1 The professional competence of the occupational therapist and the employee's motivation were important to achieve the goal of employment. 2 The occupational therapist often had to take into account clients comorbidities and past experience to get closer to the goal. 3 There was need of short- and long term support from occupational therapists to employees, employers and work colleagues to provide a workplace that functions. 4 The occupational therapists was matching the job to the persons interests, strengths and environmental factors. Conclusion: The study showed that occupational therapists found many strategies and interventions necessary in supporting clients with ASD to enter the labour market. They needed to take into account comorbidity, the environment, motivation and matching workers towards the workplace. This study indicated that long term support is missing. Further research is needed in this area. Key words: Competitive Employment, Supported employment, Teacch

4 Anette Björkqvist 4 Innehållsförteckning: 1. Bakgrund...5 1:1 Introduktion...5 1:2 Om autismspektrumdiagnos.6 1:3 Aktiviteten arbete i relation till människors känsla av delaktighet och aktivitetsidentitet..7 1:4 Hinder, styrkor och möjligheter för att få och behålla ett arbete.8 1:5 Forskningsläget idag Syfte Metod 12 3:1 Design 12 3:2 Deltagare..12 3:3 Datainsamling :4 Databearbetning :5 Forskningsetiska överväganden Resultat 16 4:1 Arbetsterapeutens kompetens och arbetstagarens egen motivation var viktiga för att målet att få ett arbete skulle uppnås :2 Arbetsterapeuterna behövde ofta arbeta med arbetstagarnas samsjuklighet och tidigare erfarenheter för att komma närmare målet..19 4:3 Det fanns ett behov av kortsiktigt- och långsiktigt stöd från arbetsterapeuten till arbetstagare, arbetsgivare och arbetskollegor för att det skulle fungera på arbetsplatsen..21 4:4 Arbetsterapeuten matchade arbetstagaren mot arbete utifrån intressen, styrkor och faktorer i miljön Diskussion :1 Resultatdiskussion :2 Metoddiskussion Slutsatser Förslag på vidare studier Tack Referenser Bilaga 1..38

5 Anette Björkqvist 5 Bakgrund 1:1 Introduktion Vår uppsats belyser hur arbetsterapeuter arbetar med att stödja personer med Autism Spectrum Disorder (i fortsättningen förkortat ASD) till att komma ut i anställning på arbetsmarknaden med eller utan bidrag. Omkring 1% av befolkningen har en autismdiagnos och av dem i arbetsför ålder är arbetslösheten hög. Det är en minoritet som lever och arbetar självständigt (Andersson, 2008; American Psychiatric Association, 2013). Ofta finns inte någon möjlighet att få eller att behålla ett arbete. Orsaker till det kan vara att miljön på många arbetsplatser inte är anpassad utifrån de behov individen har, men oftare handlar det om negativa attityder från arbetsgivare gentemot människor med funktionsnedsättning (Järbrink, McCrone, Fombonne, Zandén & Knapp, 2007; Ohl et al., 2016; Tideman et al., 2015). Det finns forskning som visar att 53% av unga vuxna med ASD inte har haft ett arbete sedan de lämnade skolan och att de som hade ett arbete hade lägre lön än andra grupper och var begränsade till vissa typer av arbetsuppgifter (Howlin, 2013). För vuxna med ASD som inte har en lönebidragsanställning eller ett lönearbete finns möjlighet till daglig verksamhet. Det är en form av sysselsättning som ligger under Lagen om Särskilt Stöd, LSS. Den dagliga verksamheten kan innebära allt från en mer kravlös form av sysselsättning, där fokus ligger på social samvaro, till en mer arbetsliknande verksamhetsinriktning (Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting, 2011). Det övergripande målet för daglig verksamhet är att skapa vägar till lönearbete, men det är ett mål som inte uppfylls idag. Många tenderar att bli kvar i daglig verksamhet. Socialstyrelsen talar om en så kallad inlåsningseffekt, där de flesta aldrig kommer ut på arbetsmarknaden (Socialstyrelsen, 2010). Det finns andra källor som visar, att daglig verksamhet kan fylla en stor funktion och vara en källa till meningsfull aktivitet för många människor med funktionsnedsättning (Fagerstedt, 2014). När det gäller möjligheten till arbete har det visat sig, att de som inte har någon samsjuklighet av psykiatriska diagnoser och de som har en

6 Anette Björkqvist 6 längre utbildning har större chans att komma ut på arbetsmarknaden och även ökade möjligheter att klara av att behålla arbetet (Schaller & Yang, 2005). The American Occupational Therapy Association (AOTA, 1994) definierar arbete och produktiv aktivitet som meningsfulla aktiviteter för den personliga utvecklingen och som ett sätt att kunna bidra både på ett socialt plan och till det egna uppehället. Många personer med ASD har en önskan om- och förmåga till att komma ut på arbetsmarknaden, eftersom ett arbete ger en känsla av meningsfullhet och ökar livskvalitén för den här gruppen på samma sätt som för alla andra grupper (Hendricks, 2010). 1:2 Om autismspektrumdiagnos I Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder, DSM-5 manualen som är en revidering av DSM IV 2013, ersätter autismspektrumsyndrom diagnoserna Aspergers syndrom, autistiskt syndrom och genomgripande störning i utvecklingen UNS (Atypisk autism) (Bejerot & Nordin, 2014). Inom autismspektrumsyndrom finns tre olika svårighetsgrader. De definieras utifrån förmåga till social kommunikation- och interaktion, ett begränsat beteendemönster och begränsade intressen. De här personliga faktorerna visar på märkbart nedsatt förmåga i aktiviteter, i socialt liv och på andra områden i livet för att diagnosen autismspektrumsyndrom ska ställas. Något som är vanligt är problem med sömnen och känslighet för sensoriska intryck, till exempel beröring, ljus och ljud. Kognitiva nedsättningar visar sig i nedsatt förmåga att planera, organisera, hantera förändringar, påbörja- och avsluta en uppgift och i problem med att förstå socialt samspel. Dessa svårigheter leder ofta till problem med att klara av ett arbete, ett socialt liv och i att vara självständig. Omkring 70% av alla med ASD har även en psykisk sjukdom och det är vanligt att utvecklingsstörning och autsimspektrumsyndrom samexisterar (American Psychiatric Association, 2013).

7 Anette Björkqvist 7 1:3 Aktiviteten arbete i relation till människors känsla av delaktighet och aktivitetsidentitet. I den västerländska kulturella kontexten är arbete en central och viktig aktivitet i människors liv, och enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till ett arbete och rätt till skydd mot arbetslöshet (Regeringskansliet, 2017). Aktivitetsidentitet är ett begrepp som definieras som den sammansatta uppfattning vi har om oss själva, vilka vi är och vilka vi önskar bli (Kielhofner, 2012). Arbete är en del av aktivitetsidentiteten för många människor. Det är också en aktivitet, som är en del av det västerländska samhällets kulturella berättelse. I den beskrivs hur det övergripande livsförloppet, som finns i en viss kultur ser ut, det livsförlopp som de flesta i ett samhälle identifierar sig med (Kielhofner, 2012). Ofta hamnar personer med funktionsnedsättning utanför den kulturellt definierade berättelsen och det kan innebära stora utmaningar i en persons strävan efter aktivitetsidentitet (Kielhofner, 2012). När det gäller vuxna med ASD och möjligheten till aktivitet går det också att relatera till begreppet occupational justice. Förespråkare för begreppet använder det för att betona alla människors rätt att delta i meningsfulla aktiviteter oberoende av till exempel kön, klass eller etnicitet. Alla människor ska ha samma möjligheter att sträva mot de mål som de vill uppnå. När de här möjligheterna inskränks för vissa grupper, uppstår occupational injustice. Begreppet bidrar till att synliggöra de orättvisor som kan finnas för en viss grupp när det gäller möjligheten att utföra en viss aktivitet (Christiansen och Townsend, 2010). För personer med ASD är det många gånger svårt att få det stöd som behövs för att kunna delta i aktivitet och komma ut i arbete (Andersson, 2008). Enligt Sveriges arbetsterapeuter är målet med arbetsterapi att stötta människor till aktivitet och delaktighet för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Insatserna ska vara individanpassade och utgå från individens önskemål och behov (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2012). The Person Environment Occupation Model (P-E-O) är en arbetsterapeutisk modell, där personens aktivitetsutförande står i centrum. Modellen utgår från tre komponenter som är viktiga för en individs

8 Anette Björkqvist 8 aktivitetsutförande. Komponenterna är person, miljö och aktivitet och de tre delarna samverkar med varandra och påverkar personens aktivitetsutförande. Personens fysiska och kognitiva förmåga samverkar med miljön runtomkring. Det kan vara den fysiska eller sociala miljön, men även den politiska och kulturella miljön ingår här. Alla dessa olika komponenter samverkar och påverkar i sin tur aktivitetsutförandet. Om en av komponenterna förändras, kommer det att påverka de andra faktorerna och i slutändan kommer det även att påverka hur personen utför aktiviteten (Law et al., 1996). Ur det här perspektivet ligger inte hindren för aktivitetsutförande enbart hos individen, utan samhället och miljön runt omkring personen påverkar och har betydelse för personens aktivitetsmöjligheter. 1:4 Hinder, styrkor och möjligheter för att få och behålla ett arbete. Arbete består till stor del av sociala interaktioner och till mindre del av faktiskt arbete, något som försvårar möjligheten för individer med ASD att anpassa sig till arbetsplatsen (Ohl et al., 2017). Kraven på arbetsmarknaden har ökat och samtidigt som den fysiska miljön har blivit bättre, ställs det hårdare krav på att klara den psykosociala miljön (Tideman et al., 2015). Nedsatt förmåga i sociala interaktioner är ett problem redan vid arbetsansökan och anställningsintervjun. Problemen kan uttrycka sig i att man fastnar på detaljer i ansökningsformuläret eller på specifika frågor från arbetsgivaren under anställningsintervjun. Individer med ASD beskriver, att de har svårt att prata med arbetsgivaren på telefon och svårt att veta hur de ska svara på frågor under anställningsintervjun. De har även problem med att påbörja, organisera och veta vad de ska prioritera under själva processen i att hitta och få en anställning (Muller, Schuler, Burton & Yates, 2003). Andra orsaker som leder till att det blir problem på arbetsplatsen är nedsatt förmåga att lösa problem och organisera arbetsuppgifter. Vidare kan oro och stress på arbetet ta ett stort fokus för personer med ASD och det i sin tur påverkar förmågan att hantera arbetsuppgifterna (Keel, Mesibov & Woods, 1997). Denna oro skapas ofta av för mycket sensorisk stimuli och oro över att inte passa in (Hurlbutt &

9 Anette Björkqvist 9 Chalmers, 2004). Ytterligare svårigheter kan vara att anpassa sig till nya arbetsrutiner och att hantera förändringar på arbetsplatsen (Barnhill, 2007). Vanliga orsaker till att individer med ASD inte klara av att behålla ett arbete är att det är svårt att klara av det sociala samspelet där det ingår att småprata med arbetskollegor, samarbeta och att tyda och tolka andras subtila signaler via kroppsspråket (Vogeley, Kirchner, Gawronsky, Tebartz van Elst & Dziobek, 2013). Enligt ett arbetserapeutiskt synsätt på människan är det viktigt att se till- och ta tillvara individens resurser i arbetet mot de gemensamma uppställda målen (Kielhofner, 2012). Personer med ASD har styrkor, som efterfrågas på vissa arbetsplatser, till exempel ärlighet, uthållighet och pålitlighet (Mawhood & Howlin, 1999). Andra styrkor, som många besitter och som skapar förutsättningar för att klara ett arbete, är matematiska och tekniska förmågor och en visuell förmåga att kunna komponera objekt (Muller et al., 2003). Samhällets attityder till neuropsykiatriska svårigheter har visat sig vara avgörande för individens möjligheter att få utvecklas utifrån sina förutsättningar (Gillberg, 2011). På arbetsplatsen kan det innebära att det är viktigt att det finns insatta och medkännande arbetsgivare och toleranta arbetskollegor för att personer med ASD ska kunna klara av arbetet (Wing, 2012). Andra faktorer som underlättar arbetsmiljön är tydlig struktur, rutiner, tid till att lära sig arbetsuppgifter och att få möjlighet att göra en uppgift i taget. (Muller et al., 2003). 1:5 Forskningsläget idag Vid en sökning i flera databaser, för att få en ökad kunskap om hur arbetsterapeuter kan stödja personer med ASD i att få och behålla ett arbete, blev sökresultatet ett begränsat antal artiklar som berör arbetsterapi, arbetsmarknad och ASD. I de studier som berörde ämnet koncentrerades forskningen till hur andra professioner kan stödja personer med ASD. I dagsläget saknas evidens för vilket som är det bästa sättet att stötta den här gruppen för att komma ut i arbete (Hendricks, 2010). Det finns dock vissa interventioner som lyfts fram och som har visat sig vara framgångsrika för att stödja målgruppen till arbete. Att ha en coach

10 Anette Björkqvist 10 som finns med på arbetsplatsen gör det lättare för arbetstagaren att komma in i arbetet. Arbetstagaren behöver också få stöd i att hantera de sociala interaktioner som förekommer på en arbetsplats (Muller et al., 2003). Det är också av vikt att ha en handledare som är anställd på arbetsplatsen, att miljön anpassas och att det erbjuds möjlighet att arbetsträna i den faktiska miljön. Individuell jobbcoachning och ett långsiktigt stöd är också faktorer som har visat sig vara framgångsrika (Hendricks, 2010; Keel, Mesibov & Woods, 1997). De här kriterierna återfinns i olika modeller för att stödja personer med ASD i att få och behålla ett arbete. Två av dessa modeller är Supported employment, SE och Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped Children, Teacch. SE har sitt ursprung från 1980-talets USA och modellen bygger på att personer med ASD lär sig de färdigheter som behövs för ett speciellt arbete, och att man sedan stärker och upprätthåller de kunskaperna. I modellen ingår att det ska finnas en tillgänglig jobbcoach, som ger arbetstagaren stöd i att hitta rätt arbetsuppgifter och att lära sig dessa arbetsuppgifter. Jobbcoachen gör också anpassningar i arbetsuppgifterna och i miljön på arbetsplatsen. Den stöttande coachen finns sedan som en back-up under lång tid och stöttar arbetstagaren då det behövs (Capo, 2001). Teacch är en strategi som lägger tyngdpunkten på visuella medel för instruktioner och information. Några av de viktigaste komponenterna i Teacch är den fysiska strukturen i hur rummet är organiserat, scheman med visuell information om uppgifter och aktiviteter, instruktioner med visuell information om hur en uppgift utförs och visuell och tydlig information om hur uppgiften ska organiseras och vad den handlar om (Hume, 2007). Arbetsterapeuterna vi intervjuade arbetar utifrån Supported employment och Teacch. I en artikelgranskning från Harvard Medical School, som studerade ekonomiska fördelar för samhället av att anställa människor med ASD, skriver författarna att arbetsterapeutens kompetens för att integrera målgruppen på den öppna arbetsmarknaden behövs i högre grad som stöd för den här gruppen. De lyfter fram arbetsterapeuters fokus på att göra det möjligt för personer med ASD att engagera sig i aktiviteter som är meningsfulla

11 Anette Björkqvist 11 för dem. Det kan till exempel vara att få möjlighet att arbeta genom att stötta till en anställning (Jacob, Scott, Falkmer & Falkmer, 2015). Arbetsterapeuter har en förståelse för att förmågor och intressen behöver matchas mot arbetsplatsen för att stödet ska fungera för individen och de arbetar utifrån detta tillsammans med klienten mot uppsatta mål (Capo, 2001). Genomgången av bakgrunden visar att personer med ASD har svårt att komma in på arbetsmarknaden, vilket leder till ett utanförskap. Arbetsgivarens och kollegornas attityder till personer med funktionsnedsättning är en viktig faktor för om det ska fungera på en arbetsplats eller inte. Med rätt typ av stöttning och ett långsiktigt stöd finns möjlighet till integrering på arbetsmarknaden. Kunskapsläget visar, att det här stödet är beroende av människor som har en kunskap och förståelse för aktiviteters inverkan på människors hälsa och en förståelse för hur fysiska och psykiska miljöfaktorer påverkar och påverkas av människan. En studie som handlar om arbetsmöjligheter för personer med ASD lyfter fram arbetsterapeuters kompetens i att engagera människor till aktiviteter som är meningsfulla för dem. Det framkommer också av bakgrunden, att det saknas forskning om arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med målgruppen. För att förstå hur just arbetsterapeuters kompetens kan bidra till att stötta personer med ASD mot arbetsmarknaden och för att göra den kunskapen tillgänglig, vill vi utforska vad som gör arbetsterapeuters stöd till målgruppen unikt. Kunskap om detta kan nås genom att arbetsterapeuter beskriver sina subjektiva erfarenheter av arbetet. Det kan ge en ökad förståelse för hur och när stöd fungerar och vari eventuella hinder ligger (Lantz, 2013). 2. Syfte Syftet med den här studien är att utforska ett antal arbetsterapeuters erfarenheter av att stötta personer med Autism Spectrum Disorder till att komma ut på arbetsmarknaden och till att behålla arbetet.

12 Anette Björkqvist Metod 3:1 Design För att besvara studiens syfte valde vi en kvalitativ metod. Denna metod ger forskaren möjlighet att samla information om den intervjuades livsvärld och på så vis erfarenheter (Patel & Davidson, 2011). Den kvalitativa metoden utgår ifrån att det inte finns en absolut sanning och att verkligheten kan uppfattas på många olika sätt. Metoden används med fördel då förförståelsen om fenomenet är begränsad och möjliggör att få nya insikter och en fördjupad förståelse inom det område som studien avser (Kvale & Brinkmann, 2014; Malterud, 2014). Genom valet av riktat, öppna intervjuer ges möjlighet att få fram beskrivningar av den intervjuades kunskaper och erfarenheter av att arbeta med målgruppen (Kvale & Brinkmann 2014; Lantz, 2013). 3:2 Deltagare För att delta i studien skulle följande inklusionskriterier vara uppfyllda: Legitimerade arbetsterapeuter, verksamma i Sverige Arbetsterapeuter som arbetar med vuxna med ASD i arbetsför ålder mot arbetsmarknaden. Minst 1 års erfarenhet inom området. För att komma i kontakt med arbetsterapeuter använde vi oss av snöbollsmetoden. Det innebar att vi fick kontakt med arbetsterapeuter som kunde vara möjliga deltagare till studien genom tips från olika källor (May, 2001). Genom organisationer och arbetsplatser där målgruppen var vuxna med ASD fick vi tips om verksamheter som arbetar med målgruppen mot arbetsmarknaden. Ett flertal verksamheter bedrev arbetsträning mot arbetsmarknaden, men det var bara ett fåtal av dessa som hade arbetsterapeuter anställda. Därför blev antalet deltagare till studien begränsat. Vi tog kontakt med arbetsterapeuter som arbetade inom

13 Anette Björkqvist 13 området och som var intressanta för studien via telefon, mail och studiebesök. Fem informanter som uppfyllde inklusionskriterierna och som ville vara med inkluderades slutligen i studien. 3:3 Datainsamling Data samlades in genom en öppen, riktad intervjuform för att få ett professionellt samtal (Lantz, 2013). Intervjuerna utgick från frågeområden där frågorna kunde formuleras på olika sätt och följdfrågor ställas utifrån de svar vi fick. Det gjorde att den intervjuade hade större möjlighet att styra samtalet och berätta mer fritt om egna erfarenheter och upplevelser (Dalen, 2015). Vi inledde intervjun med en bred, inledande fråga om hur ett första möte med en arbetstagare kunde se ut. Svaren fördjupades sedan genom följdfrågor som relaterades till arbetsterapeutens svar om sitt arbete, vad det innebar att vara just arbetsterapeut för det här arbetet, vilket stöd arbetstagaren fick, om det hade betydelse att de följde en viss metod, hur framtiden ser ut för dem som fått en anställning och hur omvärlden ser på verksamheten och på arbetstagarna i form av till exempel attityder och fortsatt stöd. För att få personliga och beskrivande svar från informanten ställde vi följdfrågor som till exempel berätta gärna mer, ge ett exempel på en sådan situation och hur gjorde du då? så kallade sonderande frågor (Kvale och Brinkmann, 2014). Då deltagaren använde sig av begrepp som var oklara för oss ställde vi frågor om informantens syn på innebörden av begreppen. På det viset gick det att undvika felaktiga tolkningar av svaren och säkra materialets validitet (Lantz, 2013). Samtliga intervjuer gjordes på arbetsterapeuternas arbetsplatser i ett avskilt rum. Informanterna fick muntlig information om intervjuns beräknade längd, att deltagandet var konfidentiellt, att de närsomhelst fick avbryta sin medverkan i studien och om författarnas olika roller vid intervjun. På det viset fastställdes en ram för intervjusituationen, något som skapade en trygghet för informanten (Lantz, 2013). Den avsatta tiden för intervjuerna var 75 min inklusive en paus. Det var tillräckligt med tid för att ge utrymme för tystnad och eftertanke

14 Anette Björkqvist 14 för både informanten och intervjuaren (Lantz, 2013). Alla intervjuer spelades in med två mobiltelefoner. Vi var båda med under intervjuerna och turades om att leda samtalet vid varje ny intervju. Den som ledde intervjun ansvarade för att alla frågeområden berördes, medan den som lyssnade under större delen av intervjun kunde komma med kompletterande frågor och följdfrågor i slutet av intervjun. Intervjuerna avslutades då materialet var tillräckligt rikt för att kunna uppnå syftet med studien. 3:4 Databearbetning En kvalitativ databearbetningsmetod tillämpades, baserad på Lantz (2013). Stegen i metoden var: transkribering, datareduktion, att koda materialet och bilda teman. Intervjuerna transkriberades och det material som inte relaterade till syftet reducerades. Vi valde att fokusera på data från intervjuerna som var av beskrivande karaktär, där arbetsterapeuterna beskrev sin erfarenhet av att arbeta med målgruppen. Det innebar att vi reducerade data som hade en känslomässig karaktär (Lantz, 2013). De transkriberade intervjuerna lästes sedan igenom för att se om materialet fortfarande bildade en helhet. Samtidigt sökte vi en första uppfattning av mönster i materialet. Därefter kodade vi intervjuerna i beskrivande eller tolkande koder. Dessa grupperade vi sedan utifrån hur de relaterade till varandra och till materialet som helhet. Grupperna av koder bildade i sin tur teman för varje intervju. För att finna teman som var genomgående för alla intervjuerna färgkodade vi de teman som innehöll återkommande och överraskande dimensioner och analysen landade till sist i fyra huvudteman. Under hela analysen hade vi ett kritiskt förhållningssätt för att säkra att koder och teman upplevdes som delar av en helhet och för att bevara nyanser och motsättningar i respondenternas svar och mellan respondenter. Analysen innebar en process där vi arbetade med de olika stegen parallellt och där vi hela tiden var öppna för att upptäcka nya dimensioner i materialet (Lantz, 2013).

15 Anette Björkqvist 15 3:5 Forskningsetiska överväganden Ett missivbrev delades ut till informanterna före intervjuerna vid varje intervjutillfälle. I brevet informerades deltagarna om att intervjusvaren skulle behandlas konfidentiellt och i vilket syfte uppgifterna skulle användas (Depoy & Gitlin, 1999; Helgesson, 2015). De fick också information om att det som sagts vid intervjun skulle komma att avidentifieras och att allt insamlat material skulle komma att förstöras efter det att studien färdigställts (Dalen, 2015). I etiskt syfte var vi tydliga med att deltagande i studien var frivilligt och att det var möjligt att när som helst avbryta deltagande utan att uppge några skäl till detta (Svensk författningssamling 2003:460 16). För att säkerställa deltagarnas konfidentialitet valde vi att inte nämna någon arbetsplats i den färdiga studien. Anledningen till det var att det fanns få verksamheter som arbetar med att stötta vuxna med ASD att komma ut på arbetsmarknaden och att det därför kunde vara lätt att identifiera deltagarna i studien. Då deltagarna kände till varandra, och några av dem arbetade på samma arbetsplats, uppkom ett etiskt dilemma. Vi insåg att det kunde ha orsaka självcensurering av deltagarnas svar för att de ville undvika att säga något som kunde uppfattas nedlåtande eller kontroversiellt gentemot arbetsplatsen eller medarbetarna. Det kan i sin tur kan ha påverkat graden av ärlighet i intervjuerna. Ytterligare ett etiskt dilemma var att de kan ha upplevt sig vara i ett underläge i förhållande till oss som intervjuade. Detta för att intervjuaren normalt har en maktposition över informanten och det kan ha förstärkts genom att vi var två som intervjuade (Kvale & Brinkmann, 2014). De arbetsterapeuter som ingick i studien arbetade på två olika verksamheter där klienterna kallades arbetstagare respektive deltagare. Vi valde att i vår studie använda ordet arbetstagare för att undvika att läsaren blandar ihop deltagarna i studien med deras klienter.

16 Anette Björkqvist Resultat Arbetsterapeutens kompetens och arbetstagarens egen motivation var viktiga för att målet att få ett arbete skulle uppnås. Arbetsterapeuterna behövde ofta arbeta med arbetstagarnas samsjuklighet och tidigare erfarenheter för att komma närmare målet. Det fanns ett behov av kortsiktigt- och långsiktigt stöd från arbetsterapeuten till arbetstagare, arbetsgivare och arbetskollegor för att det skulle fungera på arbetsplatsen. Arbetsterapeuten matchade arbetstagare mot arbete utifrån intressen, styrkor och faktorer i miljön. 4:1 Arbetsterapeutens kompetens och arbetstagarens egen motivation var viktiga för att målet att få ett arbete skulle uppnås. Genom analysen av intervjuerna framkom att varje arbetstagare hade en individuell plan med mål och delmål, eftersom situationen och svårigheterna skilde sig åt mellan olika individer. I kartläggningen av aktivitetsförmåga beskrev arbetsterapeuterna att de hade nytta av sina kunskaper i att observera i aktivitet. Det framkom också vissa framträdande mönster av hur arbetsterapeuterna arbetade med strategier och anpassningar inom återkommande problemområden för att stötta arbetstagarna. Det handlade om att hantera tidsuppfattning, strukturera upp arbetsuppgifter, förstå sociala koder och anpassa den fysiska miljön. Arbetsterapeuterna beskrev också att deras kompetens hade betydelse genom att de upplevde att de såg hela människan och de olika faktorer som påverkade aktivitetsutförandet. De ansåg också att de var skolade i att försöka hitta lösningar på problem och fokusera på styrkor och möjligheter. En arbetsterapeut beskrev det så här:

17 Anette Björkqvist 17 Oh ja verkligen. Just att man fattar att det handlar om att observera. Jag ska inte gå in och göra i förstahand utan först ska jag observera. Sen kommer jag med tips på stöd eller förbättringar. Det och sen det här med motivationen och intressen, den snurrens påverkan på aktivitetsutförande. Det tycker jag ändå att vi är skolade i. Jag tänker att det va det vi fick lära oss mycket om att titta på, var det brister någonstans. Hälsan eller motivationen eller om det är nånting annat som gör att det brister om nu aktivitetsutförandet är nedsatt. I analysen framkom också att arbetstagarens egen motivation och vilja var av stor betydelse för att målet med att komma ut på arbetsmarknaden skulle kunna uppnås. Arbetsterapeuterna beskrev att de jobbade mycket med att motivera och coacha för att hålla arbetstagarnas motivation uppe. Det kunde till exempel handla om att konkretisera målen, så att de hela tiden var tydliga, eller att påminna om målen och det arbetstagaren själv sagt att hen ville uppnå. Ibland kunde arbetstagarens motivation svikta för att hen inte såg sin egen utveckling och då kunde arbetsterapeuten gå in och visa på de framsteg som arbetstagaren hade gjort. Det framkom genom intervjuerna att bristande motivation kunde bero på tidigare erfarenheter av misslyckande och dåligt självförtroende. Arbetsterapeuterna ansåg att det var viktigt att kartlägga orsakerna för att komma fram till om det verkligen var den egna viljan och motivationen som saknades, eller om det var andra erfarenheter och orsaker, som gjorde att personen verkade omotiverad. Genom intervjuerna kom det också fram att de, som kom direkt från skolan och kanske inte hade dåliga erfarenheter från arbetslivet i bagaget, hade en större motivation och fler idéer om vad de ville arbeta med. Arbetsterapeuterna beskrev att det hade uppkommit situationer där motivationen hos arbetstagaren inte varit tillräckligt stark och att de då blivit tvungna att avsluta samarbetet med den personen. Arbetstagaren behövde ha en insikt om sin situation och vara motiverad till att jobba med sina svårigheter för att det skulle vara möjligt att arbeta mot målen. Det framkom också att de flesta arbetstagare var motiverade och insåg att de behövde förändra vissa beteendemönster för att klara av att vara

18 Anette Björkqvist 18 på en arbetsplats. En arbetsterapeut beskrev det så här: Sen behöver vi komma till om vi ska förändra sömnrytmen, och där måste man hitta motivationen, är det något du vill göra? Här är det ju så att ska man komma ut i praktik då måste man ju någonstans inse vad arbetsgivarna förväntar sig. Det är väldigt lite nattjobb här. Oftast skulle jag säga att många har motivationen med sig. En del av det här att komma till en daglig verksamhet som är arbetsplatsinriktad handlar ju om att få liksom ett normalt liv. Av intervjuerna framgick att arbetsterapeuterna arbetade med olika strategier för att arbetstagarna skulle träna på social interaktion och sociala koder för att missförstånd och konflikter på arbetsplatsen skulle kunna undvikas. Det kunde vara att tydliggöra situationen genom rollspel, där arbetstagaren och arbetsterapeuten tränade på att tolka olika signaler som människor sänder ut, eller genom att arbetstagaren frågade arbetsterapeuten och arbetskollegorna om hur de gjorde i olika situationer. Genom att ritprata kunde arbetsterapeuten också visa på olika situationer som uppkommit och titta på alternativa scenarier av situationen. En deltagare återgav; Ja men om en situation har dykt upp till exempel och jag förklarar genom att ritprata. Det här var vad du sa och det här var vad den personen uppfattade, förstod jag dig rätt att du uppfattade det så här och blev arg? Eller här sa du så här och då uppfattade den här personen det så här och blev arg. Så mycket att tydliggöra på det sätt som fungerar för den personen och ritprat funkar ofta väldigt bra. Deltagarnas erfarenheter av att använda ritprat var att det gav en förståelse hos arbetstagarna för hur andra människor kunde uppleva deras beteende. Att använda ritprat ökade också klienternas förståelse för andra människors beteenden och sätt att tänka. Arbetsterapeuterna utgick många gånger från sig själva och beskrev för arbetstagarna hur de gjorde eller sa i

19 Anette Björkqvist 19 olika arbetsrelaterade situationer. Det handlade om att ge mycket konkreta beskrivningar av situationer och händelser, att tydliggöra situationen. En deltagare beskrev hur hon berättade om personliga erfarenheter för klienten, utan att bli för privat, för att avdramatisera en känsla hos klienten av att uppleva sig udda i olika sammanhang. Allting blir väldigt konkret det är det viktigaste överlag. Så konkret som möjligt och gärna när hon säger så här; jag känner mig så dum och korkad då behöver jag öppna upp och säga, ja vet du att det gör jag också. I de här och de här situationerna känner jag mig också jättekorkad. Och sen går hon vidare. Sammanfattningsvis kom det fram att respondenterna hade gemensamma erfarenheter av att deras arbetsterapeutiska förståelse av att se hela människan var användbara redskap i arbetet med arbetstagarna. Arbetsterapeuterna beskrev att de hade en vana av att observera och stötta i aktivitet genom att arbeta individanpassat med strategier, anpassningar och coachning. Arbetstagarnas egen motivation var mycket viktig för att resultatet av samarbetet skulle bli så framgångsrikt som möjligt. 4:2 Arbetsterapeuterna behövde ofta arbeta med arbetstagarnas samsjuklighet och tidigare erfarenheter för att komma närmare målet. Resultatet av analysen visade att deltagarna i studien mötte en komplex klientgrupp i sitt arbete. Begränsningar i att klara ett självständigt vuxenliv bottnade många gånger inte bara i själva autismdiagnosen. Respondenterna berättade om erfarenheter av att stödja klienter med depressioner, social fobi, ADHD, stressproblematik, missbruk och anorexia. Det innebar också att processen, från det att de träffade klienten till dess att det var aktuellt med en praktikplats, kunde ta lång tid och vara brokig. En av deltagarna beskrev att det var viktigt att uppmärksamma och uppskatta de små framstegen och att det kunde ta lång tid för klienterna att våga uttrycka egna behov, svara på frågor och att ha ögonkontakt. För att processen skulle leda framåt, behövde arbetstagarna känna att det fick ta tid och att det fanns en acceptans.

20 Anette Björkqvist 20 Utmattningssyndrom var också något som arbetsterapeuterna mötte och behövde ta hänsyn till i arbetet med arbetstagarna. Det var ofta en reaktion på den stress arbetstagarna levt med, då de hela tiden varit tvungna att försöka kompensera för sina funktionsnedsättningar. En arbetsterapeut beskrev problemen så här: Och tyvärr är det många som får diagnoser sent också, som har jobbat några år och försökt kompensera och inte förstår varför det inte går, varför andra klarar av det här som jag inte klarar av och som sagt bränt ut sig och sånt också. Och där är det ju mycket svårare för då har ju de också tappat tron på arbetslivet ganska ofta. Så det är mycket ljusare för de som kommer direkt från skolan. Stressen kunde också vara en reaktion på sinnesintryck som var svåra att värja sig emot och som tog mycket energi. En stor del av arbetet med de här klienterna innebar därför att arbeta stressreducerande. En informant menade att det inte gick att arbetsträna med en klient och att det inte heller fungerade att gå ut på praktik, om personen var helt slut på energi bara av att ha rest kommunalt för att komma till arbetet. Hennes erfarenhet var att det inte är bra att låta någon som bär på en stressproblematik börja arbetsträna för tidigt. Det leder inte till ett hållbart resultat för den personen. Tidigare erfarenheter hos arbetstagarna kan också ha lett till upplevelser av misslyckande och det påverkade framtidstron och motivationen. Gemensamt för deltagarna var att de reflekterade över att de på olika sätt behövde arbeta kring klienternas motivation och påminna dem om att försöka tänka att det nu var en helt annan och ny situation. Vidare berättade flera av informanterna att samverkan med andra verksamheter behövdes, till exempel samverkan med beroendeklinik, psykiatri och boendestöd, eftersom arbetsterapeuterna själva inte hade de resurser som behövdes för att stödja klienten i alla delar. Att försöka få klienterna att själva komma till insikt om att det ofta var nödvändigt med förändringar i livsstilen för att klara ett arbete var också en del av arbetet i processen mot en anställning.

21 Anette Björkqvist 21 En arbetsterapeut beskrev hur det kunde vara när de skrivit upp olika problem och vad som då berodde på autismdiagnosen och vad som berodde på ADHD-diagnosen: Hon har ADHD också förutom Asperger, så vi skrev ner idéer i en kolumn på sidan problem med biverkningar av mediciner. Då radade vi upp det att ta upp med läkaren. Vilka kontakter hon har, då skrev vi upp det, lite så. Saker som hon ville komma ihåg. Som jag kände att det här är bra att komma ihåg. Och sen när vi har skrivit färdigt det, då brukar jag ta ett steg åt sidan och säga hur känner du inför det här? Inte själv bedöma först. Då sa hon, fan jag måste träffa mer folk. En sammanfattning av resultatet visade att arbetsterapeuterna behövde uppmärksamma de begränsningar som fanns i arbetstagarnas vardag och som berodde på samexisterande sjukdomar och/eller diagnoser. Vägen till att komma ut på arbetsmarknaden innebar att tillsammans med klienten även arbeta med samsjuklighet, tidigare erfarenheter och stress. Arbetet kunde vara tidskrävande och samverkan med andra verksamheter kunde behövas för att arbetet mot målen skulle underlättas. 4:3 Det fanns ett behov av kortsiktigt- och långsiktigt stöd från arbetsterapeuten till arbetstagare, arbetsgivare och arbetskollegor för att det skulle fungera på arbetsplatsen. I intervjuerna poängterade arbetsterapeuterna hur viktigt det var, att arbetstagaren hade möjlighet att få stöd på arbetsplatsen för att arbetssituationen skulle fungera. Det ansågs även vara en betydelsefull aspekt för att arbetstagaren skulle kunna behålla arbetet i ett längre perspektiv. Stödet kunde handla om information och utbildning till arbetsgivare och kollegor om vilka svårigheter funktionsnedsättningen innebar för personen, men också om de styrkor och kompetenser arbetstagaren hade. Att på arbetsplatser hålla i utbildningar om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vad de innebär var en arbetsuppgift som arbetsterapeuterna ansåg var mycket viktig för att öka kunskapen och acceptansen för människor med ASD och som på längre sikt även kunde öppna upp för fler arbetstillfällen.

22 Anette Björkqvist 22 För att arbetstagaren skulle lära sig arbetsuppgifterna och komma in i den sociala miljön var arbetsterapeuten ofta med på arbetsplatsen och arbetade parallellt som ett stöd tills arbetstagaren blev självständig i arbetet. Det var vanligt att missförstånd uppstod. Det kunde till exempel vara att arbetstagaren inte satt med i fikarummet eller att det uppstod missförstånd på grund av svårigheter i att kommunicera. Arbetsterapeuten fungerade vid den typen av problem som en länk mellan arbetstagare och arbetsgivare och kunde tydliggöra och reda ut situationen med arbetstagaren, arbetsgivaren eller arbetskollegorna. En av arbetsterapeuterna beskrev en situation där det blev missförstånd så här: Det var en av killarna som hade en arbetsuppgift där han hjälpte till med källsorteringen. Och de hade förberett en vagn med sånt som skulle källsorteras när han kom och han frågade -Ska jag slänga allt? Och de bekräftar honom med att -Ja du ska slänga allt. Och han kommer tillbaka och har slängt soptunnorna också han har slängt allt. Och då kan den här kvinnan tänka, som har gett instruktionen att jag sa ju allt. Men hade hon inte vetat om hur han fungerar och hur han tänker så hade hon lika gärna kunnat ge honom en tillsägelse för att han hade gjort fel. Och utifrån hans perspektiv hade han ju faktiskt gjort helt rätt. Stödet kunde bestå i att arbetsterapeuten följde med arbetstagaren på viktiga möten som till exempel utvecklingssamtal i de fall då arbetstagaren behövde någon med sig för kunna delta på ett sådant möte. Arbetsterapeuten kunde också vara den som tog de svåra och lite obekväma samtalen med arbetstagaren. En av arbetsterapeuterna uttryckte det så här: Att man kan prata och diskutera kring de här sakerna som kanske är lite svåra. Det kan vara allt från hygien som är ett jätteobekvämt ämne till varför han inte vill sitta i lunchrummet. Arbetsterapeuterna hade bara möjlighet att finnas med som stöd på arbetsplatsen under en begränsad tid. Efter det att arbetstagaren inte längre hade rätt till daglig verksamhet enligt LSS, om anställningen övergick i till exempel en bidragsanställning, då upphörde arbetsterapeuternas uppdrag i att stötta arbetstagaren. Fyra av arbetsterapeuterna vi

23 Anette Björkqvist 23 intervjuade tog upp att de tyckte att det saknades ett långsiktigt stöd för de personer som hade kommit ut i arbete. De ansåg att det behövdes ett kontinuerligt stöd för nya situationer som kunde uppkomma på arbetsplatsen för att stötta arbetstagaren och även stötta arbetsgivare och kollegor vid konflikter eller i andra situationer. En av de intervjuade pratade om vikten av ett långsiktigt stöd: Jag tycker att det finns ett systemfel. Det är någonting vi saknar i det här landet. Även efter anställningen så skulle det finnas nån form av långsiktigt stöd som är riktat till individen. Ett stöd både till arbetsgivaren och individen, men som är behovsprövat mot individen. Det finns inte Arbetsterapeuterna menade att i och med att det långsiktiga stödet saknades ledde det till att många slutade sin anställning. Det kunde bero på att det uppkom nya situationer som till exempel att det kom en ny chef som inte hade samma förståelse och kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det kunde också vara så att arbetsuppgifterna ändrades eller att det uppstod någon meningsskiljaktighet mellan kollegor och arbetsgivare. Arbetsterapeuterna ansåg att om arbetstagarna hade kunnat få stöd i att hantera de här nya situationerna, skulle de ha haft större möjlighet att fortsätta sitt arbete. Två av arbetsterapeuterna uppgav att de arbetade ideellt med fortsatt stöd till arbetstagare för att de skulle kunna arbeta kvar på den arbetsplats där de fått anställning. De ansåg att de inte kunde släppa personerna för att det då skulle vara stor risk att de inte skulle klara av att vara kvar på arbetsplatsen. En av de intervjuade tog upp problemet på följande sätt: Det finns väldigt lite utvärderingar om hur långvariga dom här anställningarna blir. Det är någonting som diskuteras inom vårt företag mycket idag. Vi måste bli bättre på att följa upp. Jag tror lite grand att man är rädd för statistiken. Arbetslösheten i den här gruppen med ASD är väldigt hög. I Europa är arbetslösheten mellan 75 till 90 %. för vuxna med ASD.

24 Anette Björkqvist 24 Sammanfattningsvis kan sägas att arbetsterapeuternas erfarenheter var att det behövdes mycket stöd till arbetstagare och arbetsgivare i början av anställningen och att det var nödvändigt för att arbetstagarna skulle få möjlighet att komma ut i arbete. Arbetsterapeuterna ansåg också att det fanns ett behov av stöd även i ett längre perspektiv, för att arbetstagarna skulle kunna behålla arbetet, men de ansåg att det stödet inte fanns i dagsläget. 4:4 Arbetsterapeuten matchade arbetstagare mot arbete utifrån intressen, styrkor och faktorer i miljön. Något som blev synligt genom analysen var arbetsterapeuternas reflektion av hur de arbetade med arbetstagarnas styrkor och intressen i matchningen mot att hitta en bra arbetsplats för dem. Redan vid de första mötena med en arbetstagare började kartläggningen av intressen, för att hitta motivationsfaktorer och för att matcha intressen mot möjliga arbetsplatser. Det var också genomgående att arbetsterapeuterna beskrev att de tog tillvara de styrkor som arbetstagarna hade för att matcha mot arbetsplatsen. De framhävde också styrkorna i samtal med arbetsgivare i stället för att bara fokusera på problemen. Arbetsterapeuterna var noga med att poängtera att arbetstagarna var individer med olika förmågor och svårigheter, men de återkom till vissa styrkor som ofta förekom hos personer med ASD. Det var till exempel att många hade ett detaljseende som innebar att de såg detaljer som neurotypiska kanske inte lade märke till, och vissa hade en förmåga att utföra monotona arbetsuppgifter utan att tröttna. Det kunde finnas en förmåga att få fram nya lösningar för till exempel dataprogrammering, eftersom många inte tänker enligt konventionella mönster. Det framkom att arbetsgivare ofta ansåg att dessa förmågor var en stor tillgång på arbetsplatsen. En arbetsterapeut berättade om en lyckad matchning mellan arbetstagare och arbetsgivare:...med den här killen som jag pratade om på apoteket, han gillade inte sociala kontakter så då anpassade vi arbetstiden för honom så att han började innan apoteket öppnade så att han kan stå bakom disken och göra sån här hållbarhets kontroll på mediciner. Då går man igenom och tittar hur länge till håller medicinen,

25 Anette Björkqvist 25 man får inte sälja den om den inte håller minst tre månader efter man har sålt den eller något sådant. Så då går han igenom dem, alla receptbelagda mediciner ska gås igenom och kollas. Sådant gjorde han och tröttnade ju aldrig. Andra viktiga faktorer för matchning, som framkom utifrån resultatet, var den fysiska och psykosociala miljön. Arbetsterapeuterna beskrev att de behövde ta hänsyn till om arbetstagaren hade svårt med starka lukter eller höga ljud. De försökte då hitta en arbetsplats med rätt förutsättningar. Enklare miljöanpassningar på arbetsplatsen kunde också göras för att arbetsplatsen skulle fungera för arbetstagaren. Genom analysen framkom att arbetsterapeuterna upplevde att det ofta fanns normer för vad som var ett accepterat beteende på en arbetsplats. De här normerna kunde göra att miljön var begränsande för arbetstagaren och att det uppstod svårigheter på arbetsplatsen. Det förväntades till exempel att man skulle klara det sociala samspelet med att småprata och delta i gemensamma aktiviteter. Eftersom många med ASD har svårigheter med det sociala samspelet, med flexibilitet och att läsa av signaler som människor sänder ut genom kroppsspråk, beskrev arbetsterapeuterna hur de här förväntningarna kunde leda till missförstånd och konflikter på arbetsplatsen. Det kunde innebära att arbetstagarna kände att de inte passade in och att deras styrkor inte kom till sin rätt. Arbetsterapeuterna beskrev att det märktes ganska snabbt då de kom ut till en arbetsplats om det fanns en öppenhet till att ta emot en person med ASD eller inte. Var det inte en öppen attityd så valde de oftast att söka vidare efter en annan plats. Den psykosociala miljön med en acceptans och förståelse för vad ASD innebar för arbetstagarna var viktig vid matchningen till jobb. Det gällde att hitta en arbetsplats med kollegor och arbetsgivare som hade en positiv inställning till personer med ASD. En arbetsterapeut beskrev det så här: Det ska vara en arbetsgivare som har tid. En nyfikenhet på olikheter och att man har en blick för att man måste ha en arbetsgrupp som har blandade personlighetsfärdigheter och att man har tålamod.

26 Anette Björkqvist 26 Sammanfattningsvis kan sägas, att det som framkom när det gällde matchningen av arbetstagare mot arbetsplats, var att intressen och styrkor hos arbetstagaren var viktiga faktorer att ta hänsyn till. Genom att göra detta kunde man uppnå en ökad motivation och man kunde ta vara på arbetstagarens resurser. Det framkom att det ofta fanns normer och sociala koder på arbetsplatser som försvårade för personer med ASD. Problem att tolka dessa kunde leda till missförstånd och konflikter. En stödjande fysisk miljö och en accepterande psykosocial miljö på arbetsplatsen var viktiga faktorer för att det skulle fungera för arbetstagaren. 5. Diskussion 5:1 Resultatdiskussion Av resultatet går det att utläsa att arbetstagarens motivation var en viktig faktor för hur utfallet av arbetsterapeuternas insatser och samarbetet med klienten mot de gemensamma målen skulle bli. Motivationen är å ena sidan en grundläggande drivkraft hos individen för att arbeta med att nå mål och delmål (Kielhofner, 2012). Å andra sidan är individen inte alltid i kontakt med sin motivation och kan behöva stöttning i det (Folkhälsomyndigheten, u.å.). Arbetsterapeuterna beskrev att en av deras viktigaste arbetsuppgifter var att stötta arbetstagarna för att de skulle kunna hålla motivationen uppe. Det kunde bestå i att påminna dem om målen eller att visa på de framsteg de gjort. För att bli motiverad behövs en tro på att en förändring är möjlig i den specifika situationen. Motivation kan därför ses som en kombination av både vilja och en tro på att det är möjligt att nå målet (Folkhälsomyndigheten, u.å.). Resultatet visar att arbetsterapeuterna ansåg att de hade nytta av sin yrkeskompetens i arbetet med att stötta arbetstagarna mot arbetsmarknaden. De beskrev erfarenheter av många olika sätt att arbeta med strategier och anpassningar, till exempel vid kognitiva svårigheter i att hantera tid och att strukturera upp arbetsuppgifterna. De upplevde att de hade en förmåga att se hela människan och att de var utbildade i att hitta