Nr 1 Mars 2017 årgång 77 Beväringens vardag

Transkript

1 n Nylan ds brigad - en del av Marine Nr 1 Mars 2017 årgång 77 Beväringens vardag

2 FANED PÅ BRIGADEN Solen sken då beväringarna avlade krigsmannaeden på flaggplan. Foto: Edvin Pohto

3 Fanbäraren1/ De första 8 veckorna Rekryterna i kontingent 1/17 anlände, och utbildningen av dem till jägare kunde inledas. Vad innehåller utbildningen? Femte finlandssvenska försvarsdagen Rekordstort antal deltagare samlades i Sandhamn för att diskutera bland annat informationspåverkan. Barettmarschen I januari var det chefernas och 2/16 manskapets tur att gå den legendariska barettmarschen. Amphibious Task Unit Brigadens ATU-utbildning som ger färdigheter för internationella krishanteringsuppdrag är både erkänd och krävande. 500 år sedan Luthers teser Vi firar reformationens 500-årsjubileum, vad betyder det för soldaten? Traditionskullen del 2 - Korsun I denna del av Traditionskullen bekantar vi oss med Korsun. 4 Krönika och ledare 15 Faned 16 Vakutbildning 25 MPK - trygghet tillsammans 28 Beväringsblogg 30 Beväringskommittén 31 Studiemässa 34 Brigaden och jag 36 Pionjärtävlingen Rannikko Hänt i brigaden 40 Gillets ordförande 41 Resa till Teikari I nummer hade skribenten i misstag förväxlat ett namn på sidan 20. Premiärlöjtnant Linus Qvarnström kallas Qvarre och inget annat. Vi beklagar misstaget Redaktionsråd Ordförande Kommodor Kjell Törner Medlemmar Chefredaktör Thorbjörn Sirén Kommendör Jörgen Engroos Kommendör Johan Tillander Kommendör Tuomo Mero Kommendörkapten Janne Kandelin Kommendörkapten Mikko Rundelin Kommendörkapten Timo Oksanen Saara Sjöblom Jägare Axel Snellman Jägare Edvin Pohto Ansvarig utgivare Kommodor Kjell Törner Chefredaktör Thorbjörn Sirén, chefred@fanbararen.fi Ekonom Per Sarén, Michaela Wiberg Korrektur Saara Sjöblom Redaktör Jägare Axel Snellman Grafiker Jägare Edvin Pohto Fotograf Jägare Henrik Helenius Redaktionens adress Fanbäraren Nylands brigad Dragsvik, Finland redaktion@fanbararen.fi Tfn Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy Upplaga: 3000 exemplar, 4 nr/år & e-version ISSN Fanbäraren 3/ Ekenäs Sparbank FI

4 Brigadkommendörens krönika En samsvetsad trupp under sin egen fana De förändringar som skett i vår säkerhetspolitiska miljö under de tre senaste åren har varit snabba, överraskande och dramatiska. Rysslands agerande på Krimhalvön och i östra Ukraina har lett till ett nytt slags militär motsättning mellan öst och väst. Situationen i Syrien har blivit allt mera kaotisk och farlig, terroristorganisationen ISIS har kommit att utgöra ett internationellt hot mot säkerheten, okontrollerade flyktingströmmar rör sig även i Finlands närområden, och omfattande terrordåd skakar Europa. I Europa sker förändringar som inte utvecklar säkerheten utan närmast splittrar en enhetlig EU-gemenskap, bland annat via en kraftig populism och högerextremism i länder där befolkningen inte ens vet vad de önskar. Man kan inte förbise allt detta och gömma huvudet i sanden. Finlands försvarsmakts uppgift, speciellt i denna tid av oroligheter, är att visa sin stabilitet, styrka och pålitlighet som en stöttepelare i samhället. Varje medborgare ska kunna lita på sitt försvar. Som en del av detta uppbyggnadsarbete står en samsvetsad trupp under sin egen fana. För att uppnå detta har vi ett steg i utbildningen som heter krigsmannaeden. Grunden till en sammansvetsad trupp är en väl verkställd grundutbildningsperiod för rekryterna. Betydelsen av de anhörigas stöd kan inte nog betonas när det gäller dessa ungdomars utbildning. De värderingar och den fostran som kommer hemifrån har skapat en grund för hur dessa unga män och kvinnor orkar i den krävande militärutbildningen. Den utmärkta viljan att tjänstgöra som vår brigad uppvisar är ett resultat av både civila och militära värderingar som tar sig uttryck i fina utbildningsresultat. Krigsmannaeden i Finland härstammar från den svenska tiden, 1600-talet. Enligt Gustaf II Adolfs krigsartiklar skulle officerare, underofficerare och tjänstemän som trädde i tjänst avlägga en trooch huldhetsed samt tjänsteed. Krigsmannaeden och de förpliktelser den innebär sträcker sig alltså över generationer och århundraden. I krigsmannaeden förbinder sig således rekryterna att handla och uppträda som soldater och goda medborgare i vårt fosterland. Genom krigsmannaeden ingår man i en lång kedja av finländska soldater. Generation efter generation har vi finländare genom våra gärningar skapat ett rykte som oeftergivliga, pålitliga och utmärkta soldater. Vi bär vår uniform med stolthet och med en klar vetskap om att vi är soldater i Nylands brigad. Kommodor Kjell Törner 4 Fanbäraren 1/2017

5 Chefredaktörens ledare Varför? Det finns alltid skäl att ställa frågan varför? Det är en naturlig fråga som vi kan ställa och det kan gälla allt det vi gör. Ungdomar som just nu tjänstgör som beväringar ställer frågan: Varför? De bör också göra det, dagligen. Varför gör jag detta? Varför är värnplikten obligatorisk? Varför är jag här? I en intervju med biskop Björn Vikström får vi svar på den frågan ur en synvinkel, i brigadkommendörens krönika ur en annan. Om vi tittar oss i spegeln får vi ytterligare ett svar. I dessa tider av ökad internationell spänning och oro för framtiden, är det självklart att många ungdomar känner att de inte får tillräckliga svar på frågan varför. Därför försöker vi inom Nylands brigad och även inom Gillet, ge information och svar på den frågan. Men hur vi än försöker, kommer vi aldrig att kunna ge alla svar. Det är upp till frågeställaren att själv, utgående från sin egen situation, hitta det egna svaret som skall leda vidare. För situationen ändrar varje dag. Situationen är annorlunda mitt under en krävande utbildning, i samband med en lektion, under matpausen eller vid bordet med kompisarna på Soldathemmet. Samma fråga, varför, kan vi ställa om Fanbäraren. Varför finns den? Här är svaret mångfacetterat. Tidningen är och förblir en truppförbandstidning, med uppgift att sprida information om Nylands brigad, om Marinen men också om Gillets och om den frivilliga försvarsutbildningen och om militära traditioner, till beväringar, deras familjer, anställda inom försvaret, vanliga medborgare och blivande beväringar. Men, tidningen är även ett annat fönster utåt, framförallt när den som eversion fått en oerhörd spridning både nationellt och internationellt. När den förr var ett fönster mot Svenskfinland är den idag ett fönster mot världen. När beväringen efter en lång dag ute i fält har hunnit formulera sitt svar på frågorna: Varför värnplikt, varför värnplikt, varför är jag här? Även Fanbäraren har svar på frågan: Varför finns den? I det här numret av Fanbäraren fokuserar vi på beväringarna. I brigaden utbildas årligen ca 1200 beväringar till olika kristida uppgifter. De första veckorna genomgår alla samma grundutbildning, de lär sig grunderna och avlägger krigarens prov, och som avslutning på grundutbildningsperioden utnämns de till jägare. Vi har följt med alla skeden under dessa första veckor och strävar efter att ge en heltäckande och beskrivande bild om hur livet förändrades för dessa unga kvinnor och män som ryckte in som rekryter den 2 januari. Läsare som valt att läsa tidningen som eversion har dessutom möjlighet att ta del av videomaterial från utbildningsperioden. Chefredaktör Thorbjörn Sirén Fanbäraren 1/2017 5

6 De första 8 veckorna Rekryterna anländer Bild: 6 Edvin Fanbäraren Pohto 1/2017

7 Åtta veckor utbildningen av rekryter till jägare 628 rekryters namn fanns på förteckningen över blivande rekryter på inryckningsdagens morgon den 2 januari Det var dags för dag ett i kontingent Arbetet med inryckningen hade då sysselsatt en stor mängd utbildare och övrig personal i många månader. Utbildningen av beväringar regleras av över 40 olika regelverk och normer, utöver det Allmänna tjänstereglementet. De processer som styr utbildningen grundar sig på årtionden av arbete, erfarenhet och uppdateras ständigt för att uppfylla de behov och krav som gäller just då. I oktober 2016 fick de blivande rekryterna, vilka hade deltagit i ett uppbåd det år de fyllde 18 år och de kvinnor vilka anmält sig till frivillig värnplikt, Nylands brigads mycket digra Beväringsinfo hemsänt med posten. Med den kom ett frågefor mulär som den inkallade skulle fylla i och returnera. Frågorna berörde allt från uppgifter om skostorlek, vikt, allergier, hobbyn, egna inriktnings- och utbildningsförväntningar till specialönskemål och framtidsplaner. Över 90 % av blanketterna returnerades ifyllda inom utsatt tid, vilket är finländskt rekord med råge. Det finns truppförband vilka har en svarsprocent på närmare 30 %. Blanketterna underlättar i hög grad det planeringsarbete som görs, kosthållet får en aning om hurudana specialdieter som bör beaktas, rustförrådet kan förebereda behovet av utrustning och utbildningsplaneringen och enheter kan börja detaljplaneringen. Alla rekryter som rycker in är finska medborgare, men det kommer även rekryter vars hemland inte är Finland. I kontingent 1 17 ingår beväringar bosatta i Sverige, Schweiz, Danmark och Holland. Inryckningsdagen Mottagningen av de första rekryterna inleds kl 10:00 och de bör infinna sig vid brigaden senast kl 16:00. Den första dagen skall alla rekryter kvittera ut första satsen av sina uniformer och den utrustning de behöver från början, men före det har var och en genomgått både väskkontroll, fått fylla i ett antal blanketter och förts till sina blivande grudutbildningsenheter. Vid behov utförs också en läkargranskning. På enheterna inleds omedelbart inlärningen av hur man ska klä sig, bete sig i stugor, korridorer, allmänna utrymmen och i kanslier. Under dag 1 har även enhetscheferna och beväringscheferna deltagit i brigadkommendörens paroll. Där ges de allra nyaste direktiven och utgångspunkterna för hur denna kontinents beväringar skall utbildas. Där lyfter man även fram vikten av ett värdigt beteende, om nolltolerans när det gäller pennalism och hur viktigt det är med det egna föredömet. Kolla video! Fanbäraren 1/ Bild: Henrik Helenius

8 Vecka 1, första veckan som soldat Under vecka 1 får de unga rekryterna en mycket omfattande utbildning i allmänna militära färdigheter samtidigt som de förbereder sig för att ta emot sina anhöriga under det första veckoslutet. Under veckan genomgår de en läkargranskning, det görs psykologiska test och rekryterna vaccineras. De deltar i otaliga lektioner om allt från enhetschefens och enhetsfältväbelns till militärpastorns och idrottsofficerens lektioner. De får lära sig hur den militära disciplinen fungerar, om sina rättigheter och skyldigheter, om vad som förväntas av dem, hur de ska sköta sin egen hygien under olika förhållanden, hålla rent i stugor och tvättrum och hur de skall vårda sin utrustning. Enhetschefen och senare även plutoncheferna, strävar efter att hinna träffa varje enskild rekryt under de allra första dagarna. Som avslutning på vecka 1 får rekryterna besök av sina anhöriga och flick- och pojkvänner. Ända sen jag var liten har jag varit positivt inställd mot militären och värnpliktslagen, fast det då kändes som en evighet före man kommer att rycka in. När åren, månaderna och veckorna före tjänstgöringen började minska ökade min motivation och villighet för tjänstgöringen och att göra mitt bästa. Då jag första gången gick genom porten och fick bekräftelse om att jag kommer tjänstgöra i mitt önskade kompani (PIONK) och blev placerad i min stuga visste jag redan att jag personligen hade haft korrekta fördomar om beväringstiden. Efter att man fått några dagar bakom sig blev jag med en överraskande fart van med militärens funktion och de dagliga uppgifterna började bli rutinerade. Detta underlättade mycket på stressen med tidskrav och ökade min förmåga att fokusera på utbildningarna och göra mitt bästa. Jag märkte snabbt hur ytterst viktigt det är att faktiskt lyssna och processera informationen man får, fast det under de första dagarna kan kännas överväldigande så repeteras det ändå nästan dagligen under tjänst och av stugförmännen. Då märkte jag också hur viktigt det är att ha en bra stugförman som är discipli nerad och ser till att alla förstår reglerna och gärna svarar på frågor. Jag tycker att jag blev lyckligt lottad med en stugförman som är ytterst viktig med dessa egenskaper och en stuga med en bra stuganda och vänskaper som direkt började skapas, dessa saker är något som jag själv tycker är ytterst viktiga för att öka rekryternas motivation och behålla eller till och med förnya deras synvinkel på tjänstgöringen i en positiv riktning. Rekryt Lagerroos 8 Bild: Edvin Pohto Fanbäraren 1/2017

9 Vecka 2, utbildningen fortsätter och fördjupas Under vecka 2 kvitterar de ut den återstående delen av sin utrustning och sitt personliga vapen, utbildas i hur det bärs, hanteras, används och vårdas och får för första gången skjuta på skjutbanan. Till de mera krävande elementen under veckan hör det första Coopertestet, något som sedan återkommer några gånger under beväringstiden. I testet mäts hur långt en person kan springa på 12 minuter, något som indikerar både kondition och uthållighet. Nu påbörjas också den mera konkreta stridsutbildningen, och beväringarna får känna på de första marscherna. Först med lättare utrustning och kortare sträckor, och i samband med dem får de utbildning i hur de skall förbereda sig för marscher, hur en marsch går till och hur de skall bete sig i olika situationer under en marsch. I all utbildning deltar förutom de stamanställda utbildarna även undersergeanterna, beväringschefer vilka inledde sin tjänstgöring i kontinent Dessa får nu sin praktiska utbildning i att leda egna underordnade och att ta ansvar och att visa exempel och föredöme. Veckan avslutas med permission för alla rekryter och som extra krydda får alla dessutom en extra ledig dag, måndagen då de har en så kallad HL-permission. Kolla video! De första dagarna i militären var också bland de mest stressiga, p.g.a. att alla nya rekryter måste lära sig alla samma regler och grunder inom relativt kort tid. Vilket betydde mycket lektioner och andra teoretiska utbildningar och mindre fritid, men efter de första dagarna märkte jag att den allmänna militära funktionen var mycket annorlunda. Vi började göra mycket mera praktiska saker och slapp nästan direkt ut på fältet och utföra de förväntade stridsutbildningarna. Efter att utbildarna ansåg att vi hade inlärt oss grunderna för hur man bör agera på brigaden fick vi också mycket mera friheter och tillstånd till övriga platser på brigaden, vilket i första hand betyder mera kaffe och s- odemunkar för beväringarna. Jag hoppas att min kommande tid under tjänstgöringen kommer vara lika intressant och fylld med nya erfarenheter, vilket den torde vara enligt mulliradion. Rekryt Lagerroos Bild: Henrik Helenius Fanbäraren 1/2017 9

10 Vecka 3, vapen- och skjututbildning Vecka 3 inleds på tisdag och veckan är fylld av lektioner och praktiska övningar från morgon till kväll. Beväringarna deltar även i fysisk fostran i Idrottshuset och får lära sig grunderna i att orientera. Under veckan görs dessutom muskelkonditionstest, men fokus ligger framför allt på vapen- och skjututbildning. Beväringarna får öva sig på olika skjutställningar och hur man skapar en bra eldställning. De får punktutbildning gällande andra vapen som de kommer att använda under sin beväringstid och även säkerhetsutbildningen fortsätter. Under vecka tre får beväringarna mera ingående information alla de otaliga utbildningsalternativ som står till buds. De får veta vilka kraven är för att kunna utbildas till olika specialuppgifter, vad de olika utbildningarna innehåller, vad de Bild: Edvin Pohto olika utbildningarna ger för fördelar i det civila livet efter tjänstgöringen och vilka val de har möjlighet att göra om de till exempel är intresserade av en fortsatt yrkesutbildning för en militär karriär. I slutet av vecka 3 anländer de nya officersaspiranterna från sin reservofficersutbildning och får omedelbart tillsammans med undersergeanterna ta hand om en del av beväringsutbildningen. Under de första veckorna under grundutbildningsperioden blir varje rekryt tilldelad sitt personliga vapen (7.62 STG 62/95) med tillbehör. Rekryten kommer under de följande veckorna att få stegvis avancerande utbildning om vad stormgeväret är, för vilket ändamål det är tillverkat, hur man hanterar det säkert, hur det fungerar samt hur man skjuter med det. Önskat slutläge är att rekryten efter grundutbildningsperioden kan hantera sitt vapen säkert samt förstöra mål från varierande skjutställningar ända upp till 150 m. Utbildningen sker stegvis. Det första varje rekryt får utbildning i är vapenhanteringsreglerna, dessa repeteras varje gång vapnet hanteras. Efter detta utbildas vapenhantering som innebär hur man bär och hanterar vapnet så att vapenhanteringsreglerna uppfylls mm. Då varje rekryt kan hantera vapnet hålls en säkerhetslektion angående vapen och ammunition samt ett teoripaket där rekryten får utbildning i bl.a. hur vapnet fungerar, hur rekylförstärkaren fästs samt hur man skyddar sin hörsel. Till följande utbildas rekryten i hur man tar isär vapnet, sätter ihop det, hur vapnet vårdas och hur siktena flyttas. Till sist får rekryten utbildning i skjutställningar, avfyringsteknik, hur man siktar mm. Dessa tekniker bör rekryten kunna och tillämpa oberoende av om han/hon är på skjutbanan eller på en stridskjutning. Dessutom används ett EKO-AIMS laserstrålebaserat övningssystem som erbjuder ett kostnadseffektivt och motiverande sätt att öva skjutning inomhus. Rekryterna har möjlighet under kvällarna att öva med detta självständigt. Första gången rekryterna är på skjutbanan skjuter de från liggande skjutställning in vapnet på 150m. Under de kommande veckorna kommer rekryten att skjuta även från knästående samt stående skjutställning. Rekryten skjuter även mot vändande mål där det mäts om mannen på en kort tid får skjutställningen byggd, siktar på rätt mål och lyckas träffa målet med korrekt avfyringsteknik. Efter att rekryten ett flertal gånger har skjutit varierande skjutningar med skarp ammunition på skjutbanan, övat anfalls- samt försvarstrid med övningsammunition mäts den enskilda mannens skyttekunskaper inom patrullen i stridskjutningar i form av patrullens anfalls- samt försvarsskjutning med skarp ammunition i slutet av grundutbildningsperioden. Rekryterna skjuter dessutom ett så kallat skjutskicklighetstest i slutet av grundutbildningsperioden där deras färdigheter att skjuta från olika skjutställningar och avstånd mot vändande måltavlor mäts. Kaptenlöjtnant Aapo Louhi, 1. KJK

11 Vecka 4, patrull- och stridsutbildning Bild: Henrik Helenius I och med vecka 4 fördjupas utbildningen ytterligare. Nu utbildas rekryterna även i hur de ska agera och handla då de utsätts för olika kemiska vapen samt även brännstridsmedel som napalm och fosfor. De får lära sig att använda skyddsutrustning, skyddsmask och hur man bör göra efter att man utsatts för olika stridsmedel. Punktutbildningen fortsätter med utbildning i hur man hantera r handgranater, bandminor och pansar skott, och förberedelsna inför den kommande veckans grundläger inleds, men i veckoprogrammet ingår även denna vecka stormgevärsskjutningar. Under vecka 4 får rekryterna även lektioner i säkerhetspolitik och mera fördjupande utbildning i varför Finland har en försvarsmakt och vilken uppgift försvarsmakten har. Värnplikten - ett finländskt val Finlands militära säkerhet garanteras genom allmän värnplikt. Värnplikten gäller åriga män. Också kvinnor kan ansöka till militärtjänst som frivilliga. Den som är värnpliktig måste fullgöra beväringstjänst eller civiltjänst. Varför värnplikt? Finland står utanför militärallianser och måste därför bereda sig på att försvara sitt territorium självständigt. Den allmänna värnplikten producerar tillräckliga resurser åt armén, marinen och flygvapnet, så att de kan agera effektivt i konflikt- och krigssituationer. Värnplikten är ett kostnadseffektivt sätt att producera en stor och prestationsduglig reserv. Den kompetens som beväringarna ger reserven under sin beväringstjänstgöring och i det civila kan utnyttjas för landets försvar. Värnplikten på individnivå De män som under uppbådsåret fyller 18 år deltar i uppbåd. Vid uppbådet fastställs den värnpliktiges tjänstgöringsplats och tidpunkten då tjänstgöringen ska inledas. Ifall den värnpliktige inte är tjänstduglig, befrias han från tjänstgöring i fredstid. Av välgrundade skäl kan man också ansöka om uppskov med inryckningen. Kvinnor kan ansöka om att få göra frivillig militärtjänst genom att skicka en ansökan till försvarsmaktens regionalbyrå. Ansökan inklusive bilagor ska vara byrån tillhanda senast den första mars. Tjänstgöringstiden är 165, 255 eller 347 dagar. Civiltjänstgöringen varar för närvarande 347 dagar. Efter fullgjord beväringstjänstgöring flyttar personen över till reserven. Reservisterna kan kallas till repetitionsövningar och då läget så kräver kan de kallas in för att försvara sitt hemland militärt. Fanbäraren 1/

12 Beväringsförmännen leder med gott exempel Bild: Edvin Pohto 12 Fanbäraren 1/2017

13 Vecka 5 och 6, grundlägret och krigarens prov Vecka 5 domineras av rekryternas första lägerutbildning, grundlägret. I det ingår förutom utbildning i bivackering, det vill säga hur man reser militärtält, eldar i kamin, sköter kaminvakt och hur man förbereder sig för och agerar vid alarm under vila. Rekryterna får under veckan lära sig bygga eldställningar, genomföra försvarsstrid samt agera som vaktpost och hur man agerar i stödjepunkter. Under vecka 5 får rekryterna även delta i en så kallad kamratbedömning, vilket betyder att de bedömer både egna prestationer och sina kamraters prestationer och även beväringscheferna både bedömer och bedöms. Under vecka 6 genomgår varje rekryt Krigarens prov som utförs på en för ändamålet utlagd test bana i terrängen. Den innefattar alla de olika element som rekryterna fått utbildning om under de första veckorna. För att rekryterna inte skall bli helt avskärmade från det civila livet och så att de skall kunna förbereda sig för livet efter beväringstjänsten, arrangeras denna vecka även en studiemässa, där de får information om olika utbildningsinrättningar, högskolor och universitet. Fastän beväringstiden först kändes som om den skulle fortsätta i all oändlighet, och fastän den är långt ifrån över ännu, har jag redan klarat mig igenom grundperioden utan besvär. Tiden så här långt har flugit förbi med fart och lämnat efter sig goda minnen av helt nya erfarenheter som jag inte personligen hade förväntat mig innan jag ryckte in. Då tjänsten har varit ett steg tyngre har det som tur oftast funnits fritid som gett möjligheten att slappna av inför nästa dag. Då man är riktigt trött kan det ibland vara svårt att ta det lugnt medan stugkamraterna för ljud, men man har lyckligtvis blivit ganska van vid att dela sitt hem och liv med de rekryter man har nöjet att vara i samma stuga med. De veckor jag nu har bakom mig har varit rika på tunga, men givande upplevelser, och jag ser fram emot de uppgifter jag har i min fortsatta tjänstgöring. Rekryt Walter Hildén G-perioden är den enda utbildningen som är identisk för varje trupp och brigad i landet. Perioden är viktig för individen och för truppen för att man får sin egen plats i militären. Den egna stugan och plutonen kommer ofta att stå den skilda beväringen väldigt nära och nya vänskaper och kontakter knyts. G-perioden är en fin del av bevärings tiden eftersom alla håller på med samma saker och erfarenheterna ofta är gemensamma, vilket svetsar ihop truppen och skapar en stark samhörighet. Jägare Axel Snellman Bilder: Edvin Pohto och Henrik Helenius Fanbäraren 1/

14 Vecka 7 och 8, edgång och val till specialutbildning Vecka 7 avslutas med krigsmannaed eller alternativt krigsmannaförsäkran. Det senare alternativet skiljer sig från krigsmannaeden endast på den punkten, att den inte har några religiösa element. I övrigt har den samma ordalydelse och betydelse som krigsmannaeden. Inför det övas rekryterna i paradrutiner med tyngdpunkt på förbimarsch, psalmsång och de får lära känna innebörden i den ed de avlägger. Men veckan innehåller även marsch utbildning, nu med en aning tyngre utrustning än tidigare och även längre sträcka. De övar även patrullskjutning, fortsätter vapenhanteringsövningarna och som avslutning får de för första gången pröva på att använda skarp ammunition i terrängen i samband med patrullskjutövni ngens för svars- och anfallsskjutning i Syndalen. Under veckan görs en noggrann persedelgranskning där man granskar att allt man kvitterat ut från förråden alltjämt finns kvar och är helt. Om inte skall en rekryt som saknar någon utrustning göra en s.k. bagatellskadeanmälan. Veckan avslutas med kontingentens största tillställning, den högtidliga dagen då rekryterna, i närvaro av tusentals människor, utnämns till jägare och får rätten att bära brigadens traditionskors, Siikajokikorset. Under vecka 8 klarnar slutgiltigt vilken utbildning varje enskild ny jägare skall få under den resterande delen av sin utbildning. I den här processen har även den blankett som nämndes i inledningen sin betydelse. Vid besluten om till vilken specialutbildning jägaren skickas, försöker man ta hänsyn till de önskemål, motiveringar och förutsättningar som kommer fram i svaren på frågeformulären. Det är många som önskar få chaufförsutbildning för det ger konkret nytta i det civila livet, andra vill få specialutbildning inom pionjärutbildningen för att i det civila livet kunna jobba med till exempel sprängningsarbete. Polisyrket hägrar för någon som därför vill få militärpolisutbildning, och någon vill rikta in sig på en medicinsk utbildning efter militärtjänstgöringen och får därför sjukvårdsutbildning och så vidare. Det är trots allt omöjligt att uppfylla varje enskild individs önskemål, eftersom försvarsmaktens intressen och behov går först. En stor grupp jägare kommenderas till en början till Underofficersskolan varifrån en del kommenderas vidare till reservofficersutbildning. En av veckans stora händelser för många jägare blir därför en förflyttning med all utrustning till en ny enhet, endera inom brigaden eller i några enstaka fall också till och med till ett annat truppförband. När de åtta första veckorna är avklarade inleds specialutbildningsperioden, en krävande men givande utbildningsperiod för var och en. Varje jägare, oberoende tjänstgöringstid, utbildningsinriktning och slutlig militärgrad är en viktig och värdefull kugge i vår försvarsmakt. Ingen är förmer än någon annan. Thorbjörn Sirén Bild: Edvin Pohto 14 Fanbäraren 1/2017

15 Faneden En samsvetsad trupp under sin egen fana Brigadens fana anländer Bilder: Edvin Pohto Tusentals anhöriga var på plats då rekryterna från kontingent 1/17 avlade krigsmannaed och -försäkran vid Nylands brigad den 18 februari. Tillställningen gick fint och det soliga vädret var något alla som var på plats uppskattade. Rekryterna har i samband med eden avklarat grundutbildningsperioden och vecka 8 byter de enhet. En del kommer att förflytta sig till underofficersskolan, där beväringscheferna för kontingent 2/17påbörjar sin utbildning, medan andra börjar specialutbildningsperioden med att få utbildning inom manskapsuppgifter. Rekryterna befordrades till jägare av brigadkommendör kommodor Kjell Törner. Festligheterna började med krigsmannaförsäkran. I den deltog 33 beväringar och den ordnades utanför officersmässen. Efter försäkran var det krigsmanna edens tur. Kompanierna ställde upp runt minnesstenen och brigadens fana gick runt. Bakom be väringarna stod anhöriga för att se på festligheterna. Bergsrådet Stig Gustafson agerade som talare och som konferencier fungerade Thorbjörn Sirén. Militärpastor Markus Weckström höll fältgudstjänst med tal och sång. Efter att fanan gått runt var det dags för brigadkommendören Kjell Törner att granska trupperna och hålla sitt tal. Kommodor Törner talade om vikten av försvarsmakten och Nylands brigad i och med det förändrade säkerhetsläget och om stödet från beväringarnas anhöriga, som enligt honom är en förutsättning för att beväringarna ska orka med sin tunga tjänstgöring. Efter talet befordrade kommodor Törner rekryterna till jägare. Perioden efter faneden är intressant för de nya jägarna eftersom de fått veta vad de ska göra och hur lång deras beväringstjänst kommer att bli. En del av jägarna blir manskap och andra förflyttar sig till underofficersskolan. Fastän vägarna för vissa nu skiljs kommer de alltid att komma ihåg faneden och kunna se tillbaka på den med värme. Redaktör Axel Snellman Fanbäraren 1/

16 Vakutbildning Om man faller genom isen är det viktigt att kunna ta sig upp utan att få panik. På Nylands brigad fick alla beväringar öva på detta då det ordnades vakutbildning. Beväringarna skulle hoppa in i vaken vid Pionjärstranden med kläderna på och simma en sträcka på cirka 5 meter. När beväringarna kommit till slutet av sträckan skulle de lugna ner sin andning före de kunde komma upp ur vaken. Om man hade svårigheter att komma upp ur vaken fick man använda skidstavar som hjälp. Efter att man kommit upp ur vaken var uppgiften att rulla i snön med kläderna på för att få bort vattnet. Omständigheterna var väldigt bra övervakade och dykare samt utbildare var på plats. Den allmänna åsikten bland beväringarna var att utbildningen var bra för att man fick pröva på situationen under kontrollerade förhållanden. Flera beväringar tyckte även efteråt att utbildningen faktiskt var väldigt uppfriskande! Bilder: Edvin Pohto Redaktör Axel Snellman 16 Fanbäraren 1/2017

17 Femte finlandssvenska försvarsdagen Den femte finlandssvenska försvarsdagen den 21 januari, samlade denna gång ett rekordantal deltagare. Auditoriet i Sandhamnshuset vid Försvarshögskolan var i praktiken fullsatt av en entusiastisk publik från hela Finland och med representanter från alla nordiska länder och från de baltiska länderna. Efter den officiella inledningen med musik av Gardets musikkår och hälsningsord av ordförande för Försvarsdagsarbetsgruppen, Carl-Johan Hindsberg, var det sedan dags för det egentliga programmet. Hur stark är påtryckningen och informationspåverkan som riktas mot Finland? Första inledare var Max Arhippainen, kommunikationsdirektör vid Försvarsministeriet. Hans rubrik hade koppling till det dagsaktuella läget inom världspolitiken med fokus på situationen även i Finland. Han konstaterade att Finland är ett ständigt mål för informationspåverkan, både från främmande makter men också från enskilda individer och grupper i Finland. Dessa har oftast olika motiv till varför de vill påverka människors åsikter och uppfattning. - En av informationspåverkningens målsättningar är att påverka beslutsfattandet. Man vill att målet för denna påverkan skall fatta ett beslut i en viss riktning, eller avstå från att fatta ett särskilt beslut. Ett exempel är den påtryckning som strävar efter att hindra Finland från att fatta beslut rörande militärt samarbete med andra stater. Man vill även skapa oordning, osäkerhet och skapa divergerande opinioner i olika frågor för att störa beslutsfattandet och påverka till exempel röstningsbeteendet i politiska val. Ur ett bredare perspektiv kan denna informationspåverkan vara ett redskap inom krigföring. Då skulle det röra sig om en noggrant planlagd operation i syfte att få folket att stöda en viss aktör eller att vända sig emot denna. Denna informationspåverkan från ett annat land behöver nödvändigtvis inte rikta sig mot finländare utan kan vara avsedd att hos inflyttade medborgare skapa misstro mot finländare,finländska myndigheter och det finländska samhället, vilket sedan ger dem en uppfattning att en aktion mot Finland är berättigad. Kommunikationsdirektör Max Arhipainen Bild: Edvin Pohto -Hur beskriva informationspåverkan? -Informationspåverkan kan inte beskrivas helt entydigt. Den kan ta sig väldigt många uttryck. I år när Finland firar sitt 100-årsjubileum som självständig stat, har vi sett försök där man velat ifrågasätta legaliteten hos vår självständighet. Man har velat skapa misstro, känsla av osäkerhet och man har ifrågasatt marskalk Mannerheims roll i vår självständighetskamp. Fanbäraren 1/

18 Den finns också många krafter som vill skapa en bild av att EU skulle vara ett stort misslyckande och till förfång för Finland. En stark misstro bland folket är till nytta för en stat som står utanför EU i bilaterala förhandlingar med Finland, och så att Finland inte skall ytterligare fördjupa sitt multilaterala samarbete inom EU. De värderingar som vi har och som vi är satta att försvara, är samtidigt en av vårt samhälles svagheter. Vi ser individens frihet, tryckfriheten, pressfriheten och åsiktsfriheten som centrala värderingar, vilket ger individer och icke demokratiska krafter laglig rätt att sprida illvillig information och ifrågasätta vårt rättsamhälle. Det bästa vapnet och botemedlet mot desinformation är en hög allmänbildning, en hög mediakunskap och förmåga och vilja till källkritik samt att få alla finländare att förstå att vi dagligen och i alla kanaler utsetts för informationspåverkan, mindre eller större beroende på vilken bubbla vi lever i. Stora satsningar inom försvaret Temat för viceamiral Kari Takanen, chef för huvudstaben, var Försvarsmaktens aktuella satsningar och internationella samarbete. Han utgick från den strukturomvandling som skedde för några år sedan i samband med Försvarsreformen. Den innebar en del nedskärningar och den utgick från en situation före krisen på Krimhalvön och i östra Ukraina och berättade ingående om det många olika skeden i den materiella upprustningen som planenligt sker inom de olika vapenslagen. Han berörde hela försvarsmaktens alla vapenslag inklusive underrättelseverksamheten och de olika anskaffningsprojekten utgående från de tidscykler som inletts och som är på kommande. Förväntningarna på redogörelsen fokuserar på säkerhetsmiljön, eftersom den är försvagad och mycket komplex, och utöver den på de planer på samarbete som finns inom Norden, EU och NATO samt bilateralt med Sverige och USA. Skärskilt hoppas försvarsmakten på att utvecklingsprogrammen inklusive de strategiska utvecklingsprogrammen fastställs i redogörelsen samt försvarsmakten framtida resursbehov. Det är viktigt att säkerställa de resurser som behövs i framtiden i försvarsmaktens dagliga verksamhet och anskaffning av materiel. Det finns även behov av en ny lagstiftning, så att den verksamhet som bör bedrivas skall stå på laglig grund. Det kommer att finnas behov av förändring gällande truppfördelningar och vad gäller den krigstida styrkan. Även de viktigaste prestationsförmågorna som finns i anskaffningsprogranmmet måste kunna säkerställas, bland de viktigaste är de så kallade strategiska anskaffningsprogrammen nämligen Flottilj 2020 och HX. Försvarsmakten har i princip beredskap att göra inbesparingar men inte i det nuvarande läget med den organisation som nu gäller. Om man i fortsätt ningen skall kunna utbilda den mängd beväringar som krävs, måste det ske i den struktur och med den resursering som nu ställs till förfogande. Men när det gäller att bygga upp cyberförsvarsförmågan, måste det göras internt, vilket betyder att resurserna skall tas från den existerande organisationen. Men att hitta dessa kompetenser internt är svårt. Försvarsmakten har en grundbudget och en minimipersonal på som inte kan minskas, och en verksamhet som baserar sig på den existerande omgivningen, men säkerhetsläget Viceamiral Kari Takanen Bild: Edvin Pohto

19 har förändrats sedan grunderna för den nuvarande försvarsbudgeten uppgjordes. Det förändrade säkerhetsläget har till exempel gett ökade flygtimmar och krav på en högre beredskap, vilket alltid har en kostnadseffekt. I korthet bör alltså den nuvarande driftsbudgeten, en höjd anskaffningsbudget för de strategiska anskaffningarna och ett höjt anslag för den dagliga operativa verksamheten fås med i den nya redogörelsen. Huruvida dessa summor beviljas eller skrivs in i den, det är ännu öppet. Ett starkt svenskt försvar Under dagen deltog ytterligare generallöjtnant Dennis Gyllensporre från Sverige, vars tema var Ett starkt svenskt för svar. Han presenterade den nya svenska militära strategin med utomordentlig tydlighet och precision. Även han tog fasta på ett behov av ett utvecklat starkt, transparent och flexibelt militärt samarbete mellan Finland och Sverige, men även på multilateralt samarbete inom Europa och med Nato. Det kräver även en forcering av lagstiftningsprocesserna så att man i de olika länderna skall kunna utveckla samarbetet på laglig grund, både i fredstid och under krigstida förhållanden. Även den försvarspolitiska debattören och ledarskribenten Patrik Oksanen gav sin och en svensk syn på aktuella försvarsfrågor under rubriken Utmaningen att komma tillbaka om Sveriges väg i orostid. Utgångsläget var naturligtvis det svenska beslutet för några år sedan att kraftigt skära ned den svenska militära styrkan, införa frivillig värnplikt och en yrkesarmé, samt att lägga ned ett flertal svenska truppförband. De besluten fattades under då rådande förhållanden, då det var motiverat att satsa mera energi och resurser på internationell fredsbevarande verksamhet. Det militärstrategiska läget i närmiljön var då ett annat än vad det är nu. I dagsläget är situationen i Östersjöområdet ett annat, en snabb upprustning av den militära försvarsförmågan till exempel på Gotland är nödvändig samtidigt som behovet av fler resurser tvingar fram nya lösningar när det gäller både värnplikt och försvarsutbildning. Chefredaktör Thorbjörn Sirén Försvarsdagen seminariedel avslutades med en livlig paneldebatt under rubriken Hur bemöta det ryska hotet? I panelen satt ledarskribent Patrik Oksanen, kapten Oscar Lassenius från Försvarshögskolan, verkställande direktör Pekka Lundmark från Fortum och ambassadör Hannu Himanen. Som moderator fungerade Yrsa Grüne. Bild: Edvin Pohto och Thorbjörn Sirén Fanbäraren 1/

20 Barettmarschen januari Bilder: Henrik Helenius Den traditionella barett marschen ordnades I marschen deltog officersaspiranter, undersergeanter, korpraler och jägare som inte haft möjlighet att delta i höstens marsch. Barettmarschen är en marsch på cirka kilometer som innehåller olika punkter som måste avklaras. Marschen är en bra möjlighet att svetsa ihop grupper och pröva beväringarnas stridsduglighet. Marschen började i Syndalen, där grupperna fick som uppgift att bära en stock, som även kallades älsklingen, runt till kontrollpunkter. Efter att grupperna burit stocken fick de lämna Syndalen, dit de senare återvände för att sova. Största delen av marschen skedde i Syndalens närområden. Trupperna rörde sig i grupper på cirka fem personer och grupperna var ledda av en gruppchef. Marschen tog två dagar och slutade vid Lappviks järnvägsstation. Vädret var bra för en lång marsch och mängden som avbröt var mindre än normalt. 20 Fanbäraren 1/2017

21 Chefernas barettmarsch, en upplevelse Aspirant Kuntze Bilder: Henrik Helenius För officersaspirant Visa Kuntze var barettmarschen i januari något han sett fram emot allt sedan inryckningen. Han hade inte hört något om den för det, men redan de första dagarna visste Mulliradion, det vill säga skvallret beväringarna emellan berätta, att barettmarschen på över 100 km och massor med kontroller, pansarminor, evakueringar, gasalarm, vattenöverskridning, snabbmarsch och allt möjligt, ja det var det häftigaste man kunde uppleva vid brigaden. Han ville ha den eftertraktade gröna baretten. Det dröjde innan officersaspirant Kuntze fick chansen att delta, eftersom han var i RUK i det skede marsch en hölls i höstas, varför han fick delta i chefernas barettmarsch januari. I RUK hade han missat deras mest krävande övning, JOHA, vilket gjorde att han inte hade någon motsvarande erfarenhet att falla tillbaka på, i motsats till sina aspirantkamrater. Marschen inleddes tidigt på morgonen i Syndalen och Kuntzes grupp bestående av det egna kompaniets egna aspiranter från 2. Kustjägarkompaniet, startade en timme efter start. Gruppens första uppgift var att transportera en tung stock, tills de fick vidare direktiv. Såsom alla andra grupper började vi med att tre man bar stocken på sina axlar, men det visade sig vara för tungt, varför vi tog våra remmar och släpade stocken efter oss. Vi trodde vi skulle bli tvungna att bära en större mängd bandminor, så stocken var inte så hemsk. Gruppen tog det lugnt hela den del som ordnades i Syndalen och som tog hela första dagen, när gruppen förflyttade sig till en början med sin älskning Stocken i släptåg. Trots att en av gruppmedlemmarna redan från början hade svåra skavsår på fötterna kämpade gruppen på sakta men säkert, och anlände sent på eftermiddagen till skjutbanan där det gällde att skjuta sönder sex ballonger som rörde sig i vinden, på 150 meters avstånd. Det visade sig vara svårt, varför gruppen fick gånger fyra straffvarv före matpausen inne på lägerområdet. Efter matpausen bar det iväg igen. Vi satte igång kanske lite för hårt då alla hade fått både vila och mycket kalorier, men när vi sedan sökte oss längs skogsvägar, lättrafikleder till Harparskog, bar det sedan iväg genom skogen upp mot Hylta. Marschen dit var mentalt tung, vi visste att vi till natten skulle tillbaka till Syndalen. Under natten avancerade gruppen och passerade två grupper från Pionjärkompaniet och en grupp från Granatkastarkompaniet innan evakueringskontrollen vid Mannerheimstenen i Harparskog på returen från Hylta under morgonnatten, och anlände som andra grupp till bivackeringen i Syndalen på morgonnatten. Efter en kort sömn bar det iväg igen. Strax efter start passerade de Granatkastarkompaniets grupp och gick upp i ledningen. De nådde målet vid Skogby som första grupp, drygt 23 timmar och drygt 70 km efter start föregående dag. Vi var en aning besvikna att målet var i Skogby, vi var beredda att gå hela vägen till Dragsvik. Följande dag var det stolta kvinnor och män som vid Kustjägarstenen tog emot sin egen gröna barett, som tecken på sin värdighet. Kraven för erhållande av den gröna baretten är: 2900 meter i Coopertest, simning 200 meter under tiden 5 minuter, berömligt medeltal i muskelkonditionstestet och minst 8 träffar av 12 i 150 meters skytte samt avklarad barettmarsch. Den gröna baretten är en symbol för kustjägartrupper (Marines) världen runt. Text: Axel Snellman och Thorbjörn Sirén Fanbäraren 1/

22 22 Fanbäraren 1/2017

23 Amphibious Task Unit Amphibious Task Unit, förkortat ATU, är en kustjägarpluton som utbildas i Nylands brigad för krävande nationella och internationella uppdrag. - Jag tycker att man fått väldigt bra och praktisk utbildning under kursens gång och är väldigt nöjd över mitt val att söka till ATU, säger undersergeant Max Tanninen som ryckte in i fjol somras. ATU-utbildningen inleddes år 2005 för att få en grupp i reserven som med kort varsel kunde skickas iväg på uppdrag inom t.ex. militär krishantering. Det var en naturlig fortsättning på försvarsmaktens linje med satsningar på snabbinsatstrupper. Sedan början av 2000-talet har det funnits behov av kunniga personer som kan sköta internationella militära krishanteringsuppgifter på grund av det förändrade säkerhetsläget. De första fem åren utbildades två ATU-plutoner om året, men från och med 2010 har mängden sjunkit till en pluton om året. Utbildningen har dock hållits på en hög nivå och ATU är en väldigt eftertraktad linje bland beväringar. ATU är alltså en kustjägarpluton som består av ca beväringar, av vilka 3 beväringar går reserv officersskolan för att bli plutonchefer eller motsvarande i ATU. Majoriteten av soldaterna på kursen får dock chefsutbildning i underofficersskolan på Nylands brigad. Truppen skiljer sig från traditionella trupper på det sättet att majoriteten av dem som fått chefsutbildning utbildas till och blir också krigsplacerade i manskapsuppgifter. Truppens egentliga uppgift är att vara en specialutbildad trupp för strid i kustförhållanden och med en prestationsförmåga inom internationell militär krishantering. Krishanteringsutbildningen är inriktad på en verksamhetsmiljö som uppfyller kraven för krävande krishantering, där kunskapskrav och prestationskrav på soldat och trupp är desamma som i nationellt försvar. Eftersom soldaterna är handplockade och får en längre och mera omfattande utbildning än traditionella kustjägartrupper, hör truppen till brigadens absoluta spets beträffande kompetens och prestationsförmåga. Utöver kustjägarutbildningen ges på kursen en synnerligen omfattande utbildning inom ramverket krävande militär krishantering. Särskild tyngdpunkt ges bl.a. inom ämnet minor och improviserade sprängladdningar, s.k. IED (Improvised Explosive Device). Dessa är alltså bomber som är gjorda av provisoriska material och som ofta används på dagens konfliktområden. Soldaterna får därmed goda förutsättningar att delta i bl.a. krävande militära krishanteringsoperationer. En annan sak som skiljer ATU från andra vapenslag förutom utbildningsinnehållet är utbildningsmetodiken. Till skillnad från den traditionella utbildningen, där delar av utbildningen förbereds och verkställs av beväringschefer, sköts i praktiken all ATU:s utbildning av stampersonalen. Detta för att garantera en högklassig och realistisk utbildning utan att ge avkall på tjänstgöringssäkerheten. Inom ATU finns det många olika uppgifter som beväringen kan utbilda sig till. Till dessa hör till exempel vicegruppchef, vagnskytt och stridsräddare. Den internationella delen (s.k. krishanteringsperioden på sammanlagt 16 veckor) av utbildni ngen börjar efter att beväringarna slutfört underofficersskolan eller reservofficersskolan. Utbildningen börjar med teorilektioner. Efter denna period börjar den praktiska Bilder: Edvin Pohto Fanbäraren 1/

24 delen av krishanteringsperioden med bland annat patrullering med båtar, fordon och till fots, signaltrafikering på engelska, olika slags gransknings- och övningsuppgifter, användning av maktmedel samt vapen och skjututbildning. Kursdeltagarna får en synnerligen mångsidig utbildning gällande olika vapen och skjututbildningen är en central del av kursen. Den nuvarande ATU-kursen kommer under vårens lopp, enligt plan, att skjuta sammanlagt ca 15 olika stridsskjutningar, allt från grupp- till plutonnivå. Detta antal innefattar också mörkerskjutningar och kan ses som ett bevis på utbildning ens höga nivå. Premiärlöjtnant Inge Bäckman är kurschef för ATU-kursen. Enligt honom är kursen en bra möjlighet för beväringar som vill tjänstgöra med andra som har hög tjänst göringsmotivation, vill ha en högklassig utbildning och som dessutom är intresserade av militära krishanteringsuppgifter. Premiärlöjtnant Bäckman har ingen officiell statistik rörande hur många som åker ut på krishanteringsuppdrag, men konstaterar att det alltid brukar vara några. - Personer som genomfört ATU-kursen under årens lopp har varit i bland annat Afghanistan, Kosovo, Libanon och Tchad, säger han. För tillfället verkställs ATU-utbildningen för utvalda av varje sommarkontingent. ATU har vissa urvalskrav som måste upp fyllas, t.ex. ett löptest på 2600 meter, god fysisk kondition samt simkunnighet. För att kvalificera sig måste man även höra till tjänstgöringsklass A och ha lämpliga psykiska egenskaper. Till ATU söks frivilliga värnpliktiga som har bra fysik, hög tjänstgöringsmotivation och som kan fungera i smågrupper. Dessutom räknas intresse för militär krishantering till fördel. Kursens deltagare kan dock inte bli tvingade till att åka ut på krishanteringsuppdrag, utan utbildningen ger bara förutsättningar att göra det. Undersergeant Max Tanninen från Esbo fungerar som stridsräddare i ATU. Enligt honom har kursen hittills varit väldigt intressant. - Speciellt intressant var IED-veckan. Jag tycker att man fått en bra och praktisk utbildning under kursens gång och är väldigt nöjd över mitt val att söka till ATU, säger Tanninen. Han har även funderat på krishanteringsuppdrag och anser att kursen gett bra färdigheter för att göra detta. Allt som allt säger undersergeant Tanninen att han kommer att kunna se bakåt på sin beväringstid med glädje, eftersom plutonen står honom väldigt nära och många nya vänskapsband knyts. Redaktör Axel Snellman Under ATU-utbildingen används både specialfordon och -vapen. Bild: Edvin Pohto 24 Fanbäraren 1/2017

25 MPK trygghet tillsammans Försvarsutbildningsföreningen MPK, där Gillet är en av 15 medlemmar, har igen ett framgångsrikt utbildningsår bakom sig. År 2016 var MPK:s nionde verksamhetsår som offentligrättsligt samfund, vars verksamhet grundar sig på lagen om frivillig försvarsutbildning. MPK är alltså inte, sitt namn till trots, en förening i vanlig bemärkelse. MPK uppnådde under året ett rekordbra utbildningsresultat. Om man jämför det med året 2015 var ökningen hela 1,7 %. Av deltagarna var reservister. Den största ökningen skedde inom utbildningen för kvinnor, där deltagarantalet steg med 10 % och antalet kvinnliga utbildare med 25 %. Varje veckoslut arrangeras det i snitt 40 kurser på olika håll i landet. Över personer deltog i MPK:s kurser som totalt omfattade nästan utbildningsdygn. Det kan jämföras med försvarsmakten som på samma tid utbildar reservister. Trots att året utbildningssmässigt och resultatmässigt var en framgång, var man inom MPK tvungen att göra nedskärningar, på grund av att det för MPK helt avgörande driftbidraget som utbetalas från statsbudgeten, sänktes med 25 %. De betydde att antalet fast anställda skars ned och ersattes av personer som avlönas utgående från prestation. Då man år 2008 förverkligade utbildningsdygn, var de ekonomiska förutsättningarna fortfarande desamma år Tyngdpunkterna inom MPK:s utbildningsverksamhet ligger inom militär utbildning. Utbildningen, som är avsedd för reservister som utvalts av försvarsmakten, sker i samarbete med försvarsmakten och under dess övervakning. I dessa övningar kan reservisterna öva sitt kunnande inom utbildning och ledarskap. Utbildningen som stöder militära färdigheter riktas i främsta hand till frivilliga reservister. På kurserna utvecklas det kunnande som förutom i samband med militära krissituationer även kan komma till nytta vid övriga kris- och undantagstillstånd. Beredskaps- och säkerhetsutbildningen är öppen för alla medborgare. En av MPK:s lagstadgade uppgifter är att utveckla kvinnors möjligheter att delta i det frivilliga försvarsarbetet. Kurserna kan planeras och förverkligas i enlighet med myndigheters och kommuners behov. Inom MPK pågår ett flertal utvecklingsprojekt som inleddes under år Det gäller den militära utbildningen, utbildningen för kvinnor, utbildning i cybersäkerhet och kurser som berör gränsbevaknings behov. De här projekten producerar nya kurser, ger tillgång till nya utbildare och en allmänt höjd motivationsnivå inom alla utbildningsområden. Efter hemförlovningen är MPK den främsta kanalen till vidareutbildning inom det frilliga försvarsarbetet. Utöver ökat kunnande och repetition av befintligt kunnande, ger kursdeltagande oftast reservistdygn och gör att kontakten till det militära bibehålls. Thorbjörn Sirén ,3 Skala fran kurser Fanbäraren 1/2017 evenemang för reservister förberedande kurser och säkerhetskurser öppna för alla deltagare utbildningsdygn kursernas genomsnittliga belåtenhetsgrad 25

26 500 år sedan Luthers teser Kan även en soldat komma till himlen? - etisk förmåga på 1500-talet enligt Luther Frågan om militärtjänstens berättigande och etik är inte helt ny. Idag frågar vi kanske inte i första hand, om en soldat kommer till himlen, när vi talar om etisk förmåga, utan det är andra saker som gör frågan aktuell för oss. Trons perspektiv eller inte, så är frågan densamma. Kan en soldat handla rätt och etiskt hållbart i sin uppgift? Luthers sätt att tackla frågan kan ge oss en ny synvinkel och en bättre förståelse, oberoende av hur vi närmar oss denna fråga. Luther behandlade frågan om soldatens ställning i huvudsak i två verk. År 1523 skrev han Von weltlicher Obrigkeit, wie weit man ihr Gehorsam schuldig sei, fritt översatt Om den världsliga överheten, i vilken grad man bör underställa sig den. Tre år senare 1526, skrev han, på några vänners och soldaters begäran, Ob Kriegesleute auch in seiligen Stande sein können, fritt översatt Kan även en soldat blir frälst?, eller som ovan uttryckt..komma till himlen?. I Von weltlicher Obrigkeit presenterar Luther sin tanke om de två regementena, det världsliga och det andliga. I korthet behandlar det andliga regementet det andliga livet. Detta är kyrkans område. Kyrkans och trons vapen är ordet. Ordet eller kyrkan varken kan eller får främjas med svärd. Heligt krig, för att driva trons eller kyrkans sak, är alltså aldrig en möjlighet för Luther. Tron är under alla omständigheter en gåva, något vi får ta emot, fritt och utan tvång. Det andliga regementet styrs av Gud själv genom sin Heliga Ande och Ordet (Bibeln). Det tar sig uttryck t.ex. i den Gyllene regeln: Allt vad ni vill att människ orna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt.7:12) Skulle alla följa detta bud, skulle det världsliga re gementet inte behövas. Då så inte är fallet, har det världsliga regementet fått svärdet. Det värdsliga regementet styrs av överheten genom lagen, som skall tvinga dem som inte av egen fri vilja gör det goda, att handla rättvist och gott. Överhetens uppgift och skyldighet är enligt Luther att skydda det goda, straffa de onda och bevara freden. För Luther är det klart, att överheten och svärdet har sin uppgift av Gud själv. Detta grundar han bl.a. på Romarbrevets ord: Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda. (Rom.13:4b) Denna överhet, skall man enligt Luther, underordna sig och be för: Först och främst uppmanar jag till..förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt. (Tim. 2:2) Man bör underordna sig även en dålig regent, så länge överheten tjänar sitt syfte och inte kräver något som går emot Guds vilja. I sådana fall är man kallad att följa Gud mer än människor 26 Fanbäraren 1/2017

27 (Apg.5:29), uttrycka sig fridfullt och be för överheten. Det sista alternativet kan också vara att lida eller fly. Den uppenbara risken att överheten missbrukar sin ställning, närmar sig Luther från två håll. Han avvisar folket eller mobben, från att ställa sig över lagen, för då blir domen lätt godtycklig. Omvänt skall överheten vara medveten om sitt ansvar inför Gud, dvs. Honom som ger makten. I detta sammanhang står alltså soldaten. Han är överhetens svärd. Luther såg soldatens uppgift som ett ämbete, en profession i likhet med en läkare eller jurist. Denna uppgift eller profession skall hållas skild från den person som utövar den. Soldatens uppgift, som bärare av överhetens svärd, är både god och legitim, rent av en uppgift given av Gud. Det faktum att denna uppgift, som alla andra, kan missbrukas gör inte ämbetet ont i sig. Varken överheten eller soldaten får ett carte blanche, d.v.s. en obegränsad rätt att handla i egen sak. Att den som griper till svärdet (i eget ärende), faller för svärdet, var tydligt även för Luther. För att kunna sköta sin uppgift väl bör en soldat kunna handla med gott samvete, enligt Lut her. Hans mål är att en soldat skall kunna strida med ett välinformerat och gott samvete. Ett sådant samvete fyller en mans hjärta, med djärvhet och mod, vilket märks i striden, medan ett orent, osäkert samvete har motsatt verkan. För Luther var fred och ordning absolut centrala. Utan fred kan ett samhälle inte utvecklas och blomstra. Han skriver varför skulle någon vilja gå till strid, om inte för att han önskar fred och ordning?. Detta innebar för Luther försvarskrig mellan jämlikar och överhetens uppgift, att bevara freden i sitt eget rike, d.v.s. kuva våldsamma uppror. Luther väjde inte för de svåra frågorna. Krig kan inte förskönas, det är plåga för mänskligheten. Men den tillfälliga brist på fred som krig innebär anser han bättre än det kaos som skulle råda om svärdet inte fanns. Han använde en bild för att förklara sin sak: en god läkare som ser att en lem är infekterad, amputerar den. För den enskilda lemmen är detta brutalt och fatalt, men denna handling räddar hela kroppen. På samma sätt verkar soldatens funktion i krig, sedd som enskilda handlingar, brutala och långt ifrån all kristen kärlek, men med tanke på hustru och barn, hem och ägor, ära och fred, som de beskyddar, ser jag det goda i denna handling, säger Luther. Vad kan vi då säga? Kan en soldat komma till himlen enligt Luther? Om du läst så här långt, har du troligen redan ett svar. För Luther står det klart att då en soldat handlar osjälviskt, i för svar för freden, handlar han på Guds och överhetens uppdrag och kan göra det med gott samvete. Hur blir det då med att komma till himlen? En soldat varken avvisas eller kommer dit in, utgående från sin uppgift. Till himlen kommer han av Nåd, precis så som alla andra. Militärpastor Markus Weckström Fanbäraren 1/

28 Bevärings- BLOGG Den 2 januari satte jag mig på tåget mot Karis. Med mig hade jag egna joggingskor, tvättsaker och motivation. Då jag steg av tåget och hoppade på bussen mot Dragsvik insåg jag att nu gäller det. Jag har länge velat delta i den frivilliga tjänstgöringen. Inryckningsprocessen var väldigt snabb då man steg in genom porten. Bytet från munkjacka och löpbyxor till M05 kändes konstigt. Samtidigt kollade jag runt mig i stugan på de andra kvinnliga rekryterna och insåg att de här ansiktena kommer jag att vara omringad av i minst ett halvt år. Vi i kvinnostugan bekantade oss med varandra väldigt snabbt. De två första veckorna var de svåraste, eftersom det gällde att anpassa sig till den militära var dagen. Under grundperioden bodde jag och 8 andra kvinnliga rekryter på pionjärkompaniet. Då jag ryckte in hade jag en aning om vilken utbildning jag skulle vilja ha. Däremot fick jag lära mig mycket om andra vapenslag och dess verksamhet. Jag ändrade delvis mina utbildningsönskemål på grund av detta. Före inryckningen var det vanligt att få otrevliga kommenta rer om den frivilliga tjänstgöringen. Nu som beväring är saken annan. Det är naturligt att man inte alltid orkar, att man är trött och saknar motivation. Då är det viktigt att ha bra gruppanda både innanför och utanför garnisonen. Allt beror på hur man är inställd på att göra fysiskt och psykiskt ansträngande saker. Fast man säger att man inte behöver tänka själv i militären så är egna initiativ viktiga. Kompisar, bra uthållighet och vilja gör allt mycket lättare i militären. Även om vi tillbringar största delen av vår tid i tjänst, så finns det även en hel del tid för fritidsaktiviteter. Soldathemmet, som är en 100 årig förening, säljer bland annat godsaker, kaffe och fungerar som ett utrymme där beväringar kan koppla av. Beväringskommitténs utrymmen är som ett vardagsrum med spelkonsoler och datorer. Dessutom ordnar BevKom idrotts kurser på brigadens idrottshus. Själv föredrar jag att spendera min fritid på gymmet eller på idrottskurser med mina vänner. Under mina 8 veckor som beväring har jag fått uppleva saker och känslor jag annars inte skulle uppleva. Jag har fått kompisar som jag ser fram emot att spendera ännu mer tid med. Till sist vill jag säga åt alla som funderar på att tjänstgöra i militären. Allt beror på din inställning, det kommer att kräva både fysisk och psykisk uthållighet samt god anda. Elev Alexandra Wedum 28 Fanbäraren 1/2017

29 Täällä ei auta valitus ja murhe, vaan työ ja toimi - Aleksis Kivi Jag är aspirant Lundkvist, en 20 år gammal ekonomistuderande från. Jag ryckte in i kontingent 2/16, varefter jag blev vald till spaningslinjen vid underofficersskolan, och vidare till reservofficersutbildningen vid Sjökrigsskolan. Jag tänkte berätta om Sjökrigsskolan och om min tid på reservofficerskursen. Sjökrigsskolan utbildar stamanställda underofficerare, sjökadetter och beväringar. Reservofficerskursen är en 14 veckor lång intensiv och krävande utbildningsperiod. Kursen har två olika linjer: sjöfartslinjen och kustförbandslinjen. Sjöfartslinjen utbildar reservofficerare för krävande uppgifter i kustflottan. Kustförbandslinjen är delad i två studieinriktningar: sjöspaning och sjöövervakning. Inom sjöspaning övar du att leda en spaningsgrupp i skärgårdens krävande förhållanden, samt de grundläggande stridsmetoderna inom spaning. Inom sjöövervakning övar man på att leda en sjöövervakningsgrupp, genomförandet av sjöeldledning och vissa elever specialiserar sig inom kustradarsystemet. Något som ofta frågas är hur marinens reservofficerskurs skiljer sig från arméns reservofficerskurs i Fredrikshamn. Den kanske största skillnaden är kursens omfattning, till arméns reservofficerskurs väljs hundratals officerselever från brigader runtom i Finland medan det till marinens kurs väljs under 50 officerselever från Kustbrigaden, Nylands brigad och Kustflottan. Kursens lilla storlek leder oundvikligen till en god känsla av samhörighet, något hela kursen präglas av. Under kursen lär man sig även mycket av de andra studieinriktningarna eftersom man har en del gemensam utbildning. En annan stor skillnad är verksamhetsmiljön, officerseleverna utbildas till krävande ledarskapsuppgifter på sjön och vid kusten. Även det unika kasernområdet på Sveaborg för med sig en viss charm. Reservofficerskursen är något oförglömligt, under kursen klarar man utmaningar som skapar oförglömliga minnen och starka vänskapsrelationer. Hela kursen blir en mycket sammansvetsad grupp, gamla kurser samlas med jämna mellanrum för att hålla kontakt. Min kurs präglades även av elevkårsarbete, eftersom jag ansvarade för elevkårens ekonomi. Både utbildningen och elevkårsarbetet gav mig mycket jag kommer att ha nytta av i framtiden. Avslutningsvis vill jag önska lycka till åt de kommande eleverna och enligt Aleksis Kivis ord; Täällä ei auta valitus ja murhe, vaan työ ja toimi. Aspirant Jesper Lundkvist Fanbäraren 1/

30 Beväringskommittén Beväringskommitténs uppgift är att förbättra alla beväringars tjänstgöringstid och således stöda hela organisationen. Bev- Kom som det kallas här i Nylands brigad, har en nyckelroll som kontaktlänk mellan beväringarna och stampersonalen. Vi som tjänstgör i Beväringskommittén har i tiotals år varit tre: ordförande, arbets- och studieombudsman och fritidsombudsman. Förra året kom en ny position, SOME-agent, vars uppgift är att upprätthålla kommitténs kanaler i sociala medier. Facebook-grupper för alla kontingenter har en stor roll som infokanaler. Dit skickas all information från Beväringskommittén som skall förmedlas till beväringarna. På detta sätt har SOME-agenten möjlighet att vara i aktiv kontakt med beväringarna och svara på deras frågor även före inryckning. Beväringskommitténs huvuduppgift är att stöda beväringarna. För att jobba för beväringarnas bästa, samarbetar Beväringskommittén med massor av olika organisationer och människor, innan- och utanför 30 Fanbäraren 1/2017 brigadens portar. Beväringskommitténs sedvanliga uppgifter är att arrangera idrottsklubbar och kurser samt ta hand om beväringarnas fritidsrum. Beväringskommittén erbjuder även rådgivning för studier och arbete, vilket är till betydande nytta för beväringarna efter militären. Kurser, som ordningsmannakursen, kan ge en arbetsplats. En stor del av Beväringskommitténs arbete sker i kulisserna och pappersarbetet är synnerligen dominerande. Funktionärerna håller möten, planerar verksamheten och åker på kommenderingar. Beväringskommitténs nuvarande ordförande sitter till exempel i nationella sekretariatet för beväringskommittéer. På dessa möten dirigeras verksamheten för alla truppförbands beväringskommittéer. Beväringskommittén får hjälp av sina tre instruktörer: byråofficeren, idrottsofficeren och socialkuratorn. De stöder Beväringskommittén med sina specialkunskaper. Även brigadens soldathem samt Soldathemförbundet är viktiga partner för Beväringskommittén, speciellt finansiellt. Största delen av Beväringskommitténs medel kommer från Soldathemförbundet. Även Nylands brigads gille stöder. Under våren ska Beväringskommittén också samarbeta med YMCA, en radiostation och olika kurshållare. Mycket nytt är på kommande. Beväringskommitténs funktionärer också har stor frihet att planera och verkställa sin eget arbete, eget initiativ spelar en stor roll. Ingen organisation kan vara bara som den är, den måste utvecklas konstant i samband med att verksamhetsmiljön ändrar. Då beror verksamhetens nivå mycket på de individuella funktionärerna. Med friheten kommer också stort ansvar. Funktionärerna måste hålla en hög nivå, och vara initiativrika för att klara av uppdraget. Hjälpsam attityd, god arbetsmoral och -motivation är viktiga egenskaper för en bra funktionär. De nya funktionärerna för kontingent 1/17 har redan blivit valda och igen är det tid för nya idéer och nya projekt! Ordförande Olli Puumalainen

31 Mässan hölls i idrottshuset Bilder: Edvin Pohto Studiemässa Den 7 februari ordnade Beväringskommittén en studiemässa i idrottshuset för alla beväringar. I mässan deltog representanter från 15 skolor. På plats var alla stora universitet och högskolor, men även lite mindre yrkeshögskolor och universitet var representerade. Beväringskommitténs arbetsoch studieombudsman Robert Janhon en anser att mässan var en succé. Fastän mässan var kvällstjänst var majoriteten av beväringarna genuint intresserade av utbudet och mässan var en bra möjlighet för dem att bekanta sig med möjligheter efter beväringstiden. Det är en stor del av beväringarna som inte vet vad de ska göra efter beväringstiden, vilket innebär att dessa mässor fungerar som en del av det stödnätverk som försvarsmakten erbjuder. Beväringarna fick gå runt och få sina frågor om skolorna och deras utbildningsprogram besvarade. Representanterna för skolorna var väldigt nöjda med mässan och konstaterade att de gärna kommer på nytt. Redaktör Axel Snellman Fanbäraren 1/

32 Traditionskullen del 2 - Korsun År 1981 uttrycker en av Gillets delegationsmedlemmar, Henrik Segersven sin oro över Gillets framtid ur ekonomisk synvinkel, men också med hänvisning till medlemsantalet. Antalet medlemmar som betalade sin medlemsavgift år 1980 var 168 st. Det krävdes åtgärder för att kunna trygga föreningens viktiga roll som stödförening för Nylands brigad. Samtidigt pågick insamlingsarbetet för restaurering av det gamla Kaptensbostället, som beskrevs i förra numret av Fanbäraren, och kassakistan var tom. I och med Kaptensbostället fick Gillet större synlighet och det ledde sedan till att man år 1985 beslöt ta itu med följande stora projekt, att på det som då ännu hette Gårdskullen uppföra en kopia av en kommandokorsu. Idén väcktes av medlemmarna 32 Fanbäraren 1/2017 av JR24:s kamratförening, Börje Backström, Herbert af Forselles och Bertel Heinrichs. De kontaktade Gillets beslutande organ där det väckte understöd och ärendet gick snabbt vidare. Överstelöjtnant Heinrichs, som fungerade som kommendör för JR 24 under fortsättningskriget, hade tillgång till de enda bevarade ritningarna över en finlandssvensk kommandokorsu, den som utgjorde hans kommandoplats i Zubetsa i Aunus i Karelen, där han fungerade som kommendör för IR24. Efter en snabb planering inleddes arbetet med bygget redan under sommaren Utgångspunkten var den att korsun skulle byggas på samma taktiska grunder som var gällande under kriget. Den placerades på den skyddade sidan av Gårdskullen. Originalet Syvärikorsu 1461 hade uppförts i juni 1942 av JR 24:s pionjärpluton. Nu eftersträvades en så natur trogen kopia som tekniskt var möjligt. I byggnadsarbetena deltog ett stort antal krigsveteraner med egna erfarenheter av att bygga korsur. Arbetet, som stöddes aktivt även av brigadens personal och yrkeskunniga beväringar, utgjorde ett ypperligt övningsarbete för pionjärerna. Grunden lades sommaren 1986 och Korsun överläts av överste i a Bertel Heinrichs till brigadkommendör överstelöjtnant Lars Stenström, i närvaro av Gillets medlemmar, brigadens ledning och personal, krigsveteraner och sponsorer. I samband med invigningen av Korsun, beslöt man även att byta namn på Gårdskullen och

33 i fortsättningen kalla den Traditionskullen. Här samlades nu alla brigadens traditioner i flera byggnader. I inredningen av Korsun har man eftersträvat ett så autentiskt intryck som möjligt. Möblerna är gjorda på samma robusta sätt som de vilka ingick i den ursprungliga korsun och en mängd krigstida inventarier såsom fälttelefon och andra detaljer fullbordar bilden. Utöver möbler och tavlor som beskriver korsun i dess ursprungliga användning, utgör korsun nu även utrymme för inventarier och föremål som beskriver traditionerna från vinter- och fortsättningskriget, såsom kamratskapsmärken och krigstida minnesföremål. Totalt sett kompletterar Korsuns samlingar och miniatyrmodeller väl utställningen i Kaptensbostället, utställningen i Bodan, som blev utställningsutrymme år 1999 och där temat är brigadens Kommendörens rum Bild: Didrik Lundsten Tidsenliga möbler i Korsun Bild: Didrik Lundsten andel i den fredsbevarande verksamheten och underhållsfunktionerna, samt samlingarna i det närbelägna Traditionstorpet, som uppfördes år Traditionstorpet ger en bild av kustjägartraditionerna och de svenskspråkiga fält- och kustartilleristernas traditioner i det självständiga Finland. Dessa kommer även väl till uttryck i den bredvidliggande Pjäsparken, som invigdes år Dessa olika byggnader har alla ingått i flera olika Gille-projekt som alla på sitt sätt förstärkt bilden av Gillet som brigadens stödorganisation och är en orsak till att Gillet nu har vuxit sig starkt. Den oro som Henrik Segersven gav uttryck för år 1981 var befogad, men den resulterade även i åtgärder som ledde till resultat. I nästa nummer presenteras Bodan, som med sina samlingar är okänd för de allra flesta. Thorbjörn Sirén Fanbäraren 1/

34 1200 rekryter inleder årligen sin värnplikt vid Nylands brigad. Vid inryckningen befinner de sig i början av sin karriär, men vad den karriären kommer att innehålla är då ännu höljt i dimma. Fanbäraren inleder nu en serie intervjuer med personer som gjort sin värnplikt vid brigaden och som sedan haft en yrkeskarriär inom ett helt annat område. Först ut är Biskop Björn Vikström, följd av Tiina Laisi-Puheloinen, Hjallis Harkimo och Philip Carlsson. Brigaden och jag Året var 1982, den unge rekryten Björn Vikström ryckte in vid Nylands brigad. Att göra värnplikten var självklart, även om han naturligtvis redan som ung fört många diskussioner om den moraliska sidan av väpnat försvar. Men då militärtjänstgöring uttryckligen är fråga om att få utbildning att försvara det egna landet, de värden vi står för och att försvara de som är nära och kära i sista hand med vapen i hand, ja då var det ingen tvekan. Men Nylands brigad var inte hans första alternativ. 34 Aspirant Björn Fanbäraren Vikström,1983 1/2017 Bild: eget arkiv - Under mina ungdomsår var jag mycket intresserad av flygplan och flygning och jag hade drömmar om att bli fallskärmshoppare. Jag hade god kondition och såg inget hinder i den hårda fallskärmsutbildningen, men jag klarade inte inträdesprovet och det blev brigaden och en tid vid Reservofficersskolan i Fredrikshamn. Något jag inte ångrar idag. - Beväringstiden motsvarade till en del förväntningarna. Som alla andra, har jag goda minnen av de vänskapsförhållanden det gav och av den ledarskapsutbildning jag fick. Men visst har jag även

35 minnen av frustration, av väntan och att vissa saker var onödigt stela och krångliga. Biskop Björn Vikström är i dag som biskop för stift, i en position där han utövar ledarskap. Har då den ledarskapsutbildning som gavs i det militära gett något, hur mycket fänrik Vikström är det i biskop Vikström? - Jag hade redan före beväringstiden lärt mig att jobba i team tack vare olika läger och motsvarande inom kyrkans ungdomsverksamhet, jag spelade aktivt handboll, en lagsport som dessutom gav en god grundkondition. Men efter militärtjänstgöringen har jag ju både fått en akademisk utbildning och i praktiken fått leda olika verksamhetssektorer i en församling, så jag vet inte vad som har påverkats av vad. Men som helhet var ledarskapsutbildningen i Dragsvik säkert till nytta. Där fick jag för första gången i praktiken ordentligt öva och praktisera ledarskap på individnivå. Där kunde man lära sig av misstag och se resultat av vad man gjorde. Som inryckande rekryt år 1982 såg den unge Vikström ingen konflikt i kopplingen mellan försvaret och kyrkan, och han ser inget problem idag heller: - Då jag ryckte in såg jag det som självklart och etiskt befogat att försvara mitt land. Skulle vi befinna oss i ett land där försvaret skulle rikta sin verksamhet mot den egna befolkningen eller skulle föra aktivt anfallskrig, skulle ju situationen naturligtvis varit en annan. - I mitt nuvarande ämbete uppskattar jag väldigt mycket det samarbete jag fått ha med brigaden, en stor del av beväringarna är ju medlemmar i stift. Men samtidigt vill jag hålla en viss distans, man skall inte blanda ihop religionsutövning med militär verksamhet. Kontakten till brigaden har alltid funnits. Han har fungerat som förestavare vid brigadens krigsmannaed och -försäkran i Dragsvik och år 2016 förrättade han fältgudstjänst i samband med krigsmannaeden i. Där sade han bland annat: - Det att jag idag står här och håller edgångstalet, betyder inte att kyrkan skulle välsigna era vapen. Det betyder inte heller att jag skulle kunna påstå att Gud, av någon outgrundlig anledning, tycker att just Finland är det mest fantastiska landet på jorden. Men han sade även: - Det att ni idag avlägger en ed, betyder inte att ni avsäger ert ansvar som självständiga människor. Mycket grymheter har skett under historiens gång, av soldater som har trott att de kan glömma sitt personliga ansvar i sin uniform. Finland behöver soldater som är tänkande och ansvarstagande medborgare. Det löfte ni ger idag, är ett löfte att tjäna ert land, vårt land. På olika sätt. I det militära och i det civila. Det befriar er inte från kallelsen som vi alla har; att vara medmänniskor som tar ansvar. Utöver de orden, har han några råd till dagens militära ledare, råd som egentligen kan riktas till oss alla: - Glöm inte vikten av en öppen och ärlig kommunikation! När beväringarna idag upplever frustration över långa väntetider, förflyttningar som verkar ologiska och utbildningselement som känns ifrågasatta, beror frustrationen oftast på att det saknas information. Varför måste vi vänta på transport? Varför måste vi vänta på följande steg i utbildning? Det kan vara fråga om rent logistiska utmaningar, säkerhetsskäl eller något annat. Det är ytterst viktigt att alla involverade vet varför. Information är ett maktmedel. Att avhålla sig från information är också ett maktmedel. I de flesta fall tjänar man på att ge information. I ett tomrum uppstår desinformation och den kan vara förödande. Thorbjörn Sirén Biskopens hälsning Fanbäraren 1/

36 Riksomfattande Pionjärtävling Rannikko 2017 Pääkaupunkiseudun Pioneerikilta ordnar pionjärvapenslagets förbunds, Pioneeriaselajin Liitto ry:s traditionella, årliga och riksomfattande huvudutbildningsevenemang Pioneerijotos. Evenemanget består av en repetitionsövning som sker i tävlingsform. Tävlingen ordnas i Syndalen, med stöd av Nylands brigad. Vi hälsar alla pionjärer och skyddsmän i reserven välkomna att kämpa om segern i RANNIK KO Utmaningar genom vilka man repeterar redan inlärda saker utlovas, och eventuellt lär man sig nya saker också. Uppgifterna mäter främst de militära kunskaperna och färdigheterna inom vapenslaget, men även annat utlovas. Allt detta sker naturligtvis i god vapenslagsanda och i gott sällskap. Patrullerna (3-5 personer) ska senast anmäla sig skriftligen till tävlingsorganisationen: ismo.pajarinen(at)gmail.com Anmälan bör omfatta följande uppgifter: 1. Lagets namn, förenande faktor, gemensam bakgrund, kurs (motsv.), lagets kontaktperson 2. För allas del fullständigt namn: efternamn, samtliga förnamn 3. Födelsetid 4. Adress 5. Militär grad och vapenslag 6. Eventuella livsmedelsallergier 7. Mobiltelefonnummer och e-postadress 8. Behov av inkvartering/bespisning för tävlande som anländer Till funktionärer kallas frivilliga på samma sätt som under tidigare år. De som önskar bli funktionärer ska anmäla sig skriftligen senast till adressen ovan genom att meddela de uppgifter som anges i punkterna 2-7 samt sitt eget specialkunnande. Evenemanget ordnas som en frivillig övning inom försvarsmakten. Pionjärkompaniet vid Nylands brigad stöder tävlingsarrangemangen. Funktionärerna bör anlända till platsen senast kl och tävlandena senast kl Tävlandena utrustas enligt behov på det sätt som anges i anvisningarna gällande repetitionsövningar. På grund av de krav som tidtabellen för inbjudan ställer är sista anmälningsdatumet absolut. De som anmäler sig efter att anmälningstiden gått ut kan inte kallas till tävlingen. Gäster har möjlighet att följa med tävlingen enligt en tidtabell som meddelas senare. Intresserade kan anmäla sig till adressen med rubriken vieraak si. Ytterligare information om tävlingen finns att få på adressen eller per e-post till undertecknad. Pääkaupunkiseudun Pioneerikilta ry Mikael Tötterman Telefon e-post: mt(at)mtcoy.fi 36 Fanbäraren 1/2017

37 Hänt i brigaden Hemförlovning Den hemförlovades en stor del av beväringar då manskapet från kontingent 2/16 och ettårsmännen från kontingent 1/16 överflyttades till reserven. Rekryteringsmässa Den ordnades rekryteringsmässa för samtliga beväringar. Olika företag kom på plats för att marknadsföra sig själva och presentera arbetsmöjligheter i reserven. Julhelgerna Beredskapstrupperna firade en enastående jul och nyår då de fick spendera helgerna på brigaden. Lucia hälsade på den och under helgen stod Beväringskommittén för programmet. Trettondagsbalen Den 5 januari hölls den traditionella trettondagsbalen i Officersmässen. För brigaden viktiga personer firade med god mat, dryck, och gott sällskap. Fanbäraren 1/

38 15 Kulturföreningen, vars verksamhet i dag är inriktad på att bevara, sprida och förkovra den Finlandssvenska kulturen. Föreningens kretsar erbjuder sina medlemmar möjlighet till meningsfylld fritid på opolitisk grund. Genom vår kulturfond stöder vi Finlands svenska kultursträvanden. Föreningsgården: Annegatan 26, Verksamhetsledare: Niki Hamro, tfn E-postadress: info@arbetetsvanner.fi Hemsida: Det senaste numret av Fanbäraren lästes till och med på Antarktis. På bild jägarkapten Gunnarson med lokala förmågor. 38 Fanbäraren 1/2017

39 1963 I Gillet möts traditioner och framtid Nylands Brigads Gille rf har som huvuduppgift att stöda Nylands brigad, dess personal och beväringar samt bevara de finlandssvenska militära traditionerna och att stöda den frivilliga försvarsutbildningen. Det är krävande uppgifter som Gillet går in för på allvar. Under de senaste åren har vi konkret uppfyllt vår uppgift på många sätt. GilleGymmet Gillet tog initiativ till, planerade, finansierade och förverkligade en toppmodern konditionssal i Dragsvik. Den överläts till brigaden 2016 och används dagligen av över 300 personer. Gillet har det fortsatta ansvaret för att upprätthålla en modern och ändamålsenlig utrustningsnivå och för att regelbunden service förverkligas. Kaptensbostället Gillet förvaltar och underhåller den museala helheten Traditionskullen i Dragsvik, som omfattar både själva Kaptensbostället, som beskriver både brigadens 390 år långa militära traditioner, men även en autentisk kopia av IR 34 kommendören Bertil Heinrichs kommandokorsu från Zubetsa i Aunus. Gillet har även som uppgift att förvalta det redan sägenomspunna IR 61 och dess traditioner. M/S Gyltö Gillet har en egen farkost, m/s Gyltö med hemmahamn i Åbo. Den är en av marinens tidigare farkoster och används nu i den frivilliga försvarsutbildningen och står också till både Gillemedlemmars och försvarsmaktens förfogande. Gillet är aktiv medlem i Försvarsutbildningsföreningen MPK, som koordinerar den finländska frivilliga försvarsutbildningen. Gillets styrka är den stora medlemskåren, som är fördelad på lokalavdelningar i Finland och även i Sverige. Det är tack vare medlemmarna och våra över 240 aktiva sponsorer vi kan fullfölja våra uppgifter. Med stöd av Gillet och andra föreningar, stiftelser och fonder kan brigaden stöda beväringar och personal med stipendier och understöd. Gillet, din länk till brigaden Styrelsen 2017 Ordförande: Bernt Ehrnrooth ordf@nylandsbrigadsgille.fi Viceordförande: Tom Asplund tom.asplund@kolumbus.fi Sekreterare: Thorbjörn Sirén sekr@nylandsbrigadsgille.fi Medlemssekreterare Agneta Rehnberg medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi Skattmästare: Karl-Johan Kähkönen ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi Ledamot: Timo Oksanen timo.oksanen@mil.fi Ledamot: Kaj Pettersson pesson@kolumbus.fi Ledamot: Peter Norrgård peter.norrgard@wartsila.com Ledamot: Hans-Erik Orrenius hans-erik.orrenius@pp.inet.fi Medlemskap & kontaktuppgifter Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren: medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi facebook.com/nylbrgille twitter.com/nylbrgille Fanbäraren 1/

40 1963 Bästa medlemmar i Nylands Brigads Gille! Nylands brigad har många vänner. En stor del av dessa vänner är medlemmar i Nylands Brigads Gille. Genom ett medlemskap i Gillet stöder du Brigaden, dess beväringar och personal. Samtidigt värnar du om finlandssvenska försvarstraditioner. De senaste åren har de åtta lokalavdelningarna inom Gil let ordnat otaliga tilfällen där intressanta föredragshållare har berättat om historiska händelser, aktuella frågor inom Marinen och Försvarsmakten. Vi har även fått aktuell information från grannländerna. Många gillemedlemmar har tillsammans besökt krigsskådeplatser på regelbundet ordnade resor till Karelen. Gillet har finansierat ett flertal projekt på Brigaden. Exempel på sådana är Gillegymmet, reparationer på Kaptensbostället och Officersmässen. Gillet har till sitt förfogande det före detta fortfartyget m/s Gyltö med hemmahamn i Åbo. Fartyget används bland annat för utbildning av Gillemedlemmar i navigation och sjöfart. Gillet vill i framtiden ha en ännu starkare lokal närvaro i hela svenskfinland och Sverige. Vår organisation med aktiva lokalavdelningar är vår styrka samtidigt som vi kontinuerligt är i stort behov av aktiva medlemmar. Det finns alltid plats för dig som är intresserad av vårt frivilliga försvar. Glädjande är att medlemsantalet har vuxit stadigt de senaste åren. Våra närmaste samarbetsorganisationer, Försvarsutbildningsföreningen (MPK) och Marinreserven arrangerar ett mångsidigt utbud av kurser och aktiviteter för personer intresserade av det frivilliga försvaret. Som gymnasist eller reservist hittar du säkert en intressant kurs som passar ditt särintresse. Vi är även färdiga att samarbeta med övriga föreningar speciellt inom Marinreserven. Kom gärna med i verksamheten om du känner för Brigaden och finlandssvenska försvarstraditioner. Då det självständiga Finland firar sitt jubileumsår ligger det i alla våra finlandssvenskars intresse att tydligt visa flagg för en institution med flera hundra år av försvarstraditioner. Bernt Ehrnrooth Ordförande i styrelsen för Nylands Brigads Gille rf 40 Fanbäraren 1/2017

41 1963 GilleResan 2017 Teikari! Den östnyländska avdelningens traditionella Karelenresa för Gillemedlemmar går i år till Teikari. Resorna blir årligen fullbokade, så anmäl dig genast! Resans program: Fredag 16.6 Kl 07.00, busshållplatsen vid Mannerheimstatyn kl 07.50, Fredsgatans turisthållplats kl Lovisa, busstationen Kaffepaus på vägen Gränsövergång vid Vaalimaa lunch i Viborg, shopping och möjlighet att växla pengar Blodbadet i Viborg 1918, Viborg Hotel Victoria, inkvartering och middag Lördag 17.6 Frukost på hotellet, start kl 9.00 Viborg-Johannes-båttur till Teikari kl JohannesSommee-Porlampi (med IR24 över Viborgska viken och striderna i Mottiskogen)-Viborg, middag Frivillig guidad rundvandring i gamla Viborg Resans pris 480 /person. I priset ingår buss, hotell i två personers rum, 2*frukost, 4 måltider, gruppvisum, gränszontillstånd, sjukvårdsförsäkring, båtresa och kaffe på sjön. Tilläggsuppgifter: +60,00 för enkelrum -75,00, om man har eget visum till Ryssland. För svenska medborgare är priset 485 inklusive engångsvisum. För det behövs 1 st passfoto, pass och intyg över reseförsäkring. I april debiteras en bokningsavgift på 70,00 /person (returneras inte) 13.4 Ansökan om tillstånd för gränszon; behövs kopia på passet 16.5 Slutbetalning 29.5 Ansökan om gruppvisum och engångsvisum Militärguide: Majoren i.a. Caj Holmberg, Raseborg Söndag 18.6 Frukost på hotellet Med III/IR13 på Leitimonäset/Tali-Ihantala-PortinhoikkaViborg, lunch i Runda Tornet- Tienhaara-gränsövergång vid Vaalimaa-- Bindande anmälningar senast till Christer Sundman, christer.sundman@pp.inet.fi eller Meddela namn, adress, telefonnummer och e-postadress. Fanbäraren 1/

42 1963 Lokalavdelningar Västnyland ordf. Gretel Ramsay Gamla Baggbyvägen 64 B, Dragsvik ordf. Markus Liesalho Fagerstensvägen 2 C 31, helsingfors@nylandsbrigadsgille.fi Åboland ordf. Kurt Stoor Dressinvägen 2 bst. 38, Åbo aboland@nylandsbrigadsgille.fi Sverige ordf. Björn Säfwenberg Fogdevägen 6, Saltsjö-Duvnäs sverige@nylandsbrigadsgille.fi Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, Jakobstad osterbotten@nylandsbrigadsgille.fi Östra Nyland ordf. Carl-Johan Numelin Brasasvägen 223, Tolkis ostnyland@nylandsbrigadsgille.fi Dragsvik Artilleristerna ordf. Risto Lindgren Museigatan 3 Bst. 2, Ekenäs Delegationen 2017 Ordförande Tom Palmberg Medlemmar Philip Aminoff Thomas Blomqvist Georg H. Borgström Ilkka Brotherus Johan Creutz Paul Ehrnrooth Björn Federley Maarit Feldt-Ranta Sture Fjäder Anders Gardberg Stig Gustavson Carl Haglund Christel Hartwall Anna-Maja Henriksson Mårten Hoge Susanne Homén Jussi Laitinen, Kaj-Erik Lindberg Carl-Johan Numelin Mikaela Nylander Marcus Rantala Niklas Savander Tom Simola Kurt Stoor Karl Gustav Storgårds Björn Säfwenberg Bror Westerholm Olavi Wetterstrand Peter Östman Raseborg Hausjärvi Lovisa Raseborg Esbo Esbo Sibbo Jakobstad Esbo Stockholm Kimitoön Åbo Saltsjö - Duvnäs Raseborg Vasa Larsmo 42 Fanbäraren 1/2017

43 Möteskallelser 1963 Nylands Brigads Gille i Östnyland Nylands Brigads Gille i Östnyland kallas till vårmöte Kommendör Jörgen Engroos berättar om sina år i Bryssel. Servering, välkomna! Ingång via trappan mittemot fd. Simulinhuset. Avdelningens styrelse Torsdag 30 mars 2017 kl. 19:00 Lamor corporation Krämaregatan Nylands Brigads Gille r.f Medlemmarna i Nylands Brigads Gille r.f välkomnas. Stadgenliga mötesärenden, presentation av Meriturva och rundvandring. På grund av serveringen önskar Meriturva anmälan senast 15.4 till sekr@nylandsbrigadsgille.fi, eller tfn Onsdag 19 april 2017 kl. 17:00 Meriturva ( Gränspatrullsbågen Lojo Välkommen Okänd soldat i Harparskog Nylands Brigads Gille i Östnyland ordnar en medlemsresa till teaterföreställningen Okänd soldat av Väinö Linna i Harparskog lördag Pris per person 46. I priset ingår teaterbiljetten, ärtsoppa och kaffe med munk. Avdelningen bjuder på bussresan. OBS: Veteraner med en följeslagare får delta utan kostnad. Anmälningar till Hans-Erik Orrenius, e-post: hans-erik. orrenius@pp.inet.fi, tfn , senast Tidtabell: Start från busstationen i Lovisa Turisthållplatsen på Fredsgatan, vid Stadshuset, i Ärtsoppa i Harparskog Föreställningen börjar Kaffe med munk i pausen Föreställningen slutar Start mot Ca 19 Turisthållplatsen vid Fredsgatan i Fanbäraren 1/ Busstationen i Lovisa

44 1963 Gillets sponsorer - December 2016 Ahlfors Axel Ahlskog Per-Erik Ahlström Marcus Aminoff Carl-Gustaf A Aminoff Philip Andersson Bjarne Andersson Krister Andersson Roger Andrejev Viktor Antell Olle Antskog Kurt Baarman Håkan Björklund Kent Björkqvist Ben Isidor Björnberg Fredrik Blomberg Christer Blomberg Mats Blomqvist Leif Borgström Anders Borgström Christian Borgström Georg H Borgström Marcus H Boström Per-Elof Brandt Stefan Broman Bo Brotherus Ilkka Bäckman Mikael Catani Peter Cavonius Christian Chapelle de la, Jan Colliander Lars W Creutz Henrik Creutz Johan Damsten Mikael Dannbäck Erik Didrichsen Jon Didrichsen Peter Ehrnrooth Albert Ehrnrooth Alexander Ehrnrooth Bernt Ehrnrooth Georg Ehrnrooth Magnus Ehrnrooth Paul Ekholm Jan-Mikael Eklund Jan Olof Engström Folke Enqvist Ove Enqvist Reinhold Eriksson Stig Eriksson Stig-Ole Eskelin Kaj-Kristian Estlander Peter Fazer Fredrik Fazer Joachim Flander Joachim Flander Peter Flinck Joakim Forsblom Tom Forsell Erik Frankenhaeuser Filip Fältmarsch Jan Gallen Jean Gardberg Anders Gardberg Martin Gref Carl-Gustaf Gripenberg Sebastian Grotenfelt Albert Grönblom Christina Grönholm Nils-Johan Grönqvist Stefan Gundersby Per Gustavson Stig Gylfe Ernst-Magnus Gyllenbögel Gaius Hagner John Hagström Clas Göran Hallberg Christian Hammarén Lars Hartwall Erik Hartwall John Hedman Lars Heinonen Lars Kungsbacka, Sverige Purmo Raseborg Tavastehus Lovisa Stockholm, Sverige Ekenäs Kristinestad Lovisa Hausjärvi Raseborg Vanda Raseborg Raseborg Lovisa Lovisa Kyrkslätt Grankulla Kyrkslätt Esbo Raseborg Pargas Vanda Grankulla Lovisa Gex, Frankrike Ekenäs Esbo Esbo Esbo Ingå Esbo Sjundeå Hangö Esbo Lovisa Åbo Sibbo Sibbo Sibbo Esbo Helkama Jukka Hertell Karl-Johan Hertsberg Patrik Hindrén Andreas Hjelt-Hansson Ulrike Holm Martti Holmberg Björn Holmberg Robert Holmén Kaj Homèn Carl-Olaf Homén Susanne Illman Lars Immonen Peter Ingman Carl-Gustaf Ittonen Hans Ivarsson Bernt Johansson Ray Kajander Rabbe Kalliomäki Yngve Karlsson Håkan Karlsson Kim Kindstedt Jan-Erik Knape Ernst von Knorring Jochum von Knorring Johan von Knorring Magnus von Konow Björn Krogell Kurt Krogius Jacob Kronvall Torolf Kullberg Kjell Kähkönen Karl-Johan Köhler Jarl Lang Sune Liesalho Markus Lilius Mikael Lilius Ragnar Liljestrand Tom Lindberg Ingmar Lindberg Kaj-Erik Lindblom Tom Lindell John Lindqvist Carl-Uno Lindroos Kleppestö Britt Lindström Caj-Gunnar Lindström Ingmar Lival-Lindström Stig Lundberg Henrik Lundmark Pekka Lundström Henrik Lundström Thomas Luotonen Kai Lönnroth Anders Malmborg Stig Meinander Göran Meyer Lars Naessen-Karlsson Kerstin Nordell Henrik Nordgren Magnus Norrgård Arndt Numelin Carl-Johan Nyberg Kim Nylander Mikaela Nyman Göran Nyman Håkan Nyman Sixten Nyqvist Fredrik Nystedt Roger Nystén Henrik Nyström Hilding Orrenius Hans-Erik Pagels Max Palmberg Tom Paloheimo Martti Pettersson Kaj Planting Mikael Pokki Sami Procopé Niklas Ramsay Gretel Rautalahti Juha-Pentti Rautalahti Yrjö-Pekka Rehnberg Kenneth Grankulla Grankulla Esbo Lovisa Esbo Sibbo Rommelanda, Sverige Raseborg Hallstahammar, Sverige Lovisa Sjundeå Raseborg Salo Tarttila Sibbo Tavastehus Lovisa Grankulla Grankulla Raseborg Lovisa Esbo Sibbo Esbo Dilling, Norge Åbo Raseborg Raseborg Grankulla Sibbo Raseborg Mäntsälä Nyköping, Sverige Kyrkslätt Raseborg Esbo Lovisa Esbo Grankulla Loppi Esbo Grankulla Ylivieska Vittskövle, Sverige Raseborg Raseborg Jackarby Rosendahl Kaj Rosenlew Carolus Rönnlund Kaj Vasa Saine Jari Savander Magnus Savander Niklas Stockholm, Sverige von Schantz Anna-Maria och Filip Vasa Schauman Jan-Henrik Sihvonen Dan Sirén Thorbjörn Sittnikow Rabbe Sivén Christian Raseborg Sjöblom Ulf Raseborg Smeds Anders Lovisa Smeds Viking Stenberg Bertil Stenberg Stefan Grankulla Stendahl Stig Stjernberg Peter Stockmann Karl Strandell Denis Hangö Sumelius Bjarne Sundberg Matti Sundbäck Henrik Sundman Christer Sundqvist Björn Swanljung Mikael Säfwenberg Björn Saltsjö-Duvnäs, Sverige Söderström Jan-Peter Söderström Peter Taimitarha Paul Tallroth Kaj Esbo Taube Johan Raseborg Taucher Poppe Teir Henrik Thiel Harro S:t Karins Tuomolin Peik Uddström Rolf Esbo Ulinder Jan Lidingö, Sverige Wadstein William Wahlroos Björn Salo Wallén Bengt Wallin Stefan Åbo von Walzel Caesar Djursholm, Sverige Waxlax Joakim von Wendt Gösta Kimitoön Westerholm Bengt Esbo Westerholm Bror Raseborg Wetterstrand Olavi Vasa von Weymarn Tom Wiberg Bo-Eric Grankulla Wiklund Henry Wikman Ragnar Åbo Wikström Henrik Wikström Patrik Wiljander Rolf Nacka, Sverige Wolff Carl Gustaf Raseborg Wrede Kenneth Wulff Johan Åkerstedt Robert Åström Magnus Sibbo Österlund Karl-Johan Östman Anders Företag & samfund Aktia Bank Abp Fiskars Abp Meriaura Oy Ok Varuboden-Osla Hlg Oy Forcit Ab Oy Karl Fazer Ab Roberts Coffee Ab Saab Finland Oy Svenska kulturfonden Wide Skog Ab Kommuner Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun 44 Fanbäraren 1/2017

45 Gillets sponsorklubb 1963 Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stöda Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet- investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna. Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen, som år 2016 gick till det gamla kustfortet Hästö-Busö i Ekenäs skärgård. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, till skölden är full. Då erhåller man en ny sköld. Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 85, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften Sponsorklubben leds av Carl-Johan Numelin, tfn , e-post cj.numelin@kolumbus.fi. Postadress Brasasvägen 223, Tolkis. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid. Sponsoravgiften inbetalas på konto FI , Gillet, Sponsorkubben. Sponsorklubben leds av Carl-Johan Numelin, tfn , e-post cj.numelin@kolumbus.fi. Postadress Brasasvägen 223, Tolkis. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid. Sponsoravgiften inbetalas på konto FI , Gillet, Sponsorkubben. Kom ihåg att meddela namn och adress! Fanbärarens eversion - succé! När beslutet togs att förverkliga idén om en digital version av Fanbäraren från och med nr , ifrågasattes det. Skulle tidningen de facto nå så många? Idag vet vi att det blev en succé. Antalet nedladdningar av nr överstiger och översteg därmed rejält det förväntade. Tidningen har nu läsare på alla kontinenter, inklusive Antarktis. På bilden, som är tagen på forskningsstationen Wasa i Antarktis, läser jägarkapten Stefan Gunnarsson Fanbäraren. Han är normalt placerad i Kiruna, i Norrbottens Regemente, I 19. Redaktionen har även fått brev, e-post och telefonsamtal från läsare i bland annat Singapore, Australien, Nord och Sydamerika samt från hela Europa. Fortsätt gärna skicka brev och bilder över era läsupplevelser av Fanbäraren. Vill du ha Fanbäraren som eversion? Skicka då e-post till adressen chefred@fanbararen.fi samt till medlemssekr@nylandsbrigadsgille. fi. Ange rubriken Fanbäraren eversion, så får du nästa nummer i elektronisk form. Fanbäraren 1/

46 DRAGSVIK SOLDATHEM Välkommen till soldathemmet! Soldathemmet öppet: Biblioteket öppet: Mån-tors Tors Fre Lö & sö Följ oss på Facebook! Kontakt: tel Medlemsansökan EFTERNAMN FÖRNAMN ADDRESS POSTNUMMER OCH ORT YRKE FÖDELSETID TELEFON HEM TELEFON ARBETE E-POST Varje medlem får tidningen Sotilaskoti (5 nummer/år), Nylands Brigads egen tidning Fanbäraren (4 nummer/år) samt ett medlemsbrev 4 gånger/år. Information om soldathemsarbetet finns på adressen: Medlemsavgift: 15 euro/år Tilläggsuppgifter ger och ansökan skickas till: Verksamhetsledare Mathias Lindén, dragsvik.soldathem@surfnet.fi DATUM OCH UNDERSKRIFT Ansökan postas till Soldathemmet: Dragsvik Soldathemsförening rf. Hus Dragsvik 46 Fanbäraren 1/2017

47 NYLANDS BRIGADS GILLE NYLANDS BRIGADS GILLE r.f. Medlemssekreteraren c/o Nylands brigad Dragsvik Jag vill ansluta mig till Nylands Brigads Gille och samtidigt få Fanbäraren hem i postlådan för endast 20 /år 1963 Namn Födelsetid Yrke eller titel Eventuell militärgrad Postadress Telefon, fax E-postadress Önskad lokalavdelning Jag vill ha Fanbärarens eversion HN H:forsnejden SV Sverige SÖ Södra Österbotten NÖ Norra Österbotten VN Västnyland EF Egentliga finland ÖN Östnyland DA Dragsvikartilleristerna - Ingen avdelning NYLANDS BRIGADS GILLE r.f. Medlemssekreteraren c/o Nylands brigad Dragsvik Adressförändring Namn Födelsetid Tidigare näradress, postnummer samt postanstalt Ny adress, postnummer samt postanstalt Jag vill ha Fanbärarens eversion Fanbäraren 4/

48 Militärt kunnande Sammanhållning Framåtanda Nylands brigad Dragsvik marinen.fi Nylands brigad