Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan

Transkript

1 Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan Del 4 Organisation, revision och fördjupning inom planens olika områden Planen har utarbetats av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Länsstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Generalläkaren

2 Innehåll 1 Inledning Myndigheternas struktur, styrning och organisation Inledning Den svenska förvaltningsmodellen Inledning Offentlighetsprincipen öppenhet i kontrollen Jäv och andra intressekonflikter Departementen Näringsdepartementet Finansdepartementet Socialdepartementet Statens styrning av centrala behöriga myndigheter Länsstyrelsernas struktur och styrning Kommunernas struktur och styrning Myndigheternas verksamhet, organisation och ansvar Livsmedelsverket Statens jordbruksverk Nationellt centrum för djurvälfärd Tullverket Generalläkaren Länsstyrelserna Kommunerna Statens veterinärmedicinska anstalt Övriga berörda myndigheter Nationella referenslaboratorier Kontrollorgan Organisationen av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan Inledning Kontroll av livsmedel Behöriga myndigheter Rättslig grund för kontrollen Organisation av kontrollen Utbildning och kompetensutveckling Metoder för att säkerställa att verksamhetskriterierna uppfylls Stöd och samordning inom och mellan myndigheter Kontroll av foder Behöriga myndigheter Rättslig grund för kontrollen Organisation av kontrollen Utbildning och kompetensutveckling Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna Delegering av kontrolluppgifter Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter Kontroll av animaliska biprodukter och därav framställda produkter Behöriga myndigheter Rättslig grund för kontrollen Organisation av kontrollen Utbildning och kompetensutveckling Rutiner för att säkerställa verksamhetskriterierna... 70

3 3.4.6 Delegering av kontrolluppgifter Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter Kontroll av djurhälsa - smittskydd Rättslig grund för kontrollen Organisation av kontrollen Utbildning och kompetensutveckling Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter Kontroll av djurskydd Behöriga myndigheter Rättslig grund för kontrollen Organisation av kontrollen Finansiering av kontrollen Utbildning och kompetensutveckling Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter Offentlig kontroll av växtskadegörare Behöriga myndigheter Rättslig grund för kontrollen Organisation av kontrollen Utbildning och kompetensutveckling Metoder för att säkerställa verksamhetskriterierna Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheter Särskilda beredskapsplaner, samverkan och ömsesidigt stöd Särskilda beredskapsplaner Jourberedskap tjänsteman i beredskap (TiB) Krisorganisation och samverkan Ömsesidigt stöd Revision av myndigheter Inledning System för revision Riksrevisionen Justitieombudsmannen Statlig internrevision Livsmedelsverket Revision Statens jordbruksverk Genomförande av revisioner Metoder för att säkerställa att åtgärder vidtas Granskning av internrevisionens arbete Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Länsstyrelserna Internrevision Revision av lokal livsmedelskontroll Kommunal revision Revision av kontrollorgan Framtagande och uppdatering av kontrollplanen Medverkande att utforma planen Uppdatering av planen Den nationella kontrollplanens legala status Kontaktpunkt för Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan (enligt art. 35 i förordning (EG) nr 882/2004)

4 Bilaga 1. Övriga myndigheter som berörs av kontrollen i livsmedelskedjan Bilaga 2. Nationella referenslaboratorier Bilaga 3. Tabell över EU- och nationella referenslaboratorier och deras aktiviteter Bilaga 4. Förteckning över sjukdomskontroller, övervakningsprogram och aktuella föreskriftstöd Bilaga 5. Definitioner och begrepp Omslagsfoto: Ida Olofsson LRF mjölk

5 1 Inledning Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan anger strategiska mål och prioriteringar för den offentliga kontrollen för perioden Målet med den nationella kontrollplanen är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt värna om konsumenternas intressen. Planen är ett vägledande dokument för kontrollmyndigheterna, om inget annat framgår av annan reglering. Planen har utarbetats av myndigheterna gemensamt. Planen har tagits fram i enlighet med artikel 41 i förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll i livsmedelskedjan. Planen ger också en beskrivning av det svenska kontrollsystemet genom hela livsmedelskedjan. Planen omfattar livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurhälsa och djurskydd samt kontroll av skadegörare på växter och växtprodukter 1. Planen består av Del 1 Introduktion till den nationella kontrollplanen är en sammanfattning av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan och introduktion till del 2, 3 och 4. I del 1 beskrivs syftet med den offentliga kontrollen, de gemensamma övergripande målen för kontrollen och hur kontrollen ständigt utvecklas. Den innehåller också en övergripande beskrivning av det svenska kontrollsystemet. Del 2 Genomförande, mål och prioriteringar anger mål, prioriteringar och kontrollprojekt m.m. för perioden , inklusive satsningar för att utveckla kontrollen. Här anges hur den offentliga kontrollen bör genomföras, följas upp och utvärderas. Det ingår även hänvisningar till lagstiftning, vägledningar och annat stöd till kontrollen som kompletterar kontrollplanen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna beskrivs också. Del 3 Samarbete och ständiga förbättringar redogör för samarbeten i Sverige, Norden och internationellt, gemensamma aktiviteter, beredskapsplaner och samarbete i kris. Utveckling genom projekt, samverkan med intressenter, omvärldsbevakning, erfarenheter från aktuella händelser, revisioner och kompetensutveckling. Utbildningsplaner för och större utredningar och förändringar i lagstiftningen beskrivs också. Del 4 Organisation, revision och fördjupning av planens olika områden är en detaljerad beskrivning av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan och kompletterar del 2 och 3. I del 4 beskrivs myndigheternas struktur och styrning, hur kontrollen är organiserad och det svenska revisionssystemet. Kontaktuppgifter till myndigheterna finns sist i del 4. I bilagor finns bl.a. information om nationella referenslaboratorier och en förteckning över de definitioner och begrepp som används i kontrollplanen. 1 Kontrollen omfattar alla slags växter och växtprodukter som kan sprida sjukdomar och skadedjur till odlingen. Kontrollen styrs till största delen av annan lagstiftning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 5

6 2 Myndigheternas struktur, styrning och organisation 2.1 Inledning I detta kapitel beskrivs departementen och de behöriga myndigheterna i livsmedelskedjan, deras organisation och uppgifter, liksom den svenska förvaltningsmodellen. Kontrollorgan och nationella referenslaboratorier för den svenska offentliga kontrollen presenteras också. Kapitlet redogör för det svenska kontrollsystemet utifrån artikel 42.2.c och f i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. 2.2 Den svenska förvaltningsmodellen Inledning Den svenska förvaltningsmodellen skiljer sig från många andra länders genom uppdelningen på regeringsdepartement, med ett statsråd (minister) som chef, och ett antal, från departementet fristående, statliga och kommunala myndigheter därunder. I många andra länder ryms motsvarigheten till de statliga myndigheterna inom regeringsdepartementet med ministern som chef. Förvaltning på flera nivåer I Sverige finns på regeringsnivå departement med ansvar för olika frågor. Departementen är en del av regeringskansliet. De statliga myndigheterna i livsmedelskedjan, dvs. statliga verk och länsstyrelser lyder direkt under ett departement. De kommunala myndigheterna styrs av nationell lagstiftning men lyder organisatoriskt under respektive kommuns fullmäktigeförsamling. Myndigheterna finns på tre nivåer: central, regional och lokal nivå enligt följande: Central nivå de centrala myndigheterna. Regional nivå 21 länsstyrelser. Lokal nivå 290 kommuner (ca 250 kontrollmyndigheter). Genom bildande av gemensamma nämnder och/eller gemensamma förvaltningar är antalet kontrollmyndigheter på lokal nivå mindre än 290 och antalet har minskat med tiden. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 6

7 Bild 4.1. Den svenska förvaltningsmodellen med centrala, regionala och lokala myndigheter. Inom kontrollområdena livsmedel och animaliska biprodukter finns ett kontrollansvar på samtliga tre nivåer. Kontrollansvaret för foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd ligger hos centrala och regionala myndigheter beroende på kontrollområde. Kontrollen av ekologiska produkter utförs av privata kontrollorgan och av den kommunala livsmedelskontrollen i de fall en aktör är undantagen att vara ansluten till ett kontrollorgan. Lagstiftning sker på tre nivåer Lagar utfärdas av riksdagen, förordningar av regeringen och föreskrifter av vissa centrala behöriga myndigheter. Kommuner har viss rätt att meddela föreskrifter. Inom här aktuella lagområden är det främst rätten att besluta om avgifter och taxor för offentlig kontroll inom kommunen som är aktuellt. Många av de författningar som reglerar områdena livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och frihet från växtskadegörare utgörs av s.k. ramlagar. Ramlagar utmärks av att de främst bygger på att bemyndiga regering eller statliga myndigheter under regeringen att, inom vissa i lagen angivna ramar, utfärda de närmare och preciserade bestämmelserna. Vidare innehåller de t.ex. definitioner, principer och andra gemensamma generella regler. I ramlagen pekas också ansvariga myndigheter ut. Genom s. k tillkännagivanden regleras vilka svenska lagar som kompletterar EU-bestämmelser Offentlighetsprincipen öppenhet i kontrollen Offentlighet som huvudregel I artikel 7 i förordning (EG) nr 882/2004 finns krav om insyn i kontrollmyndigheternas verksamhet samt om sekretess för vissa uppgifter hos kontrollmyndigheterna. Sverige har en lång tradition av insyn i riksdagens, regeringens och myndigheternas verksamhet. Detta har kommit till uttryck genom den i 2 kap. 1 tryckfrihetsförordningen (TF) uttryckta offentlighetsprincipen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 7

8 TF utgör en av landets grundlagar. Offentlighetsprincipen innebär att alla handlingar som kommer in till, upprättas inom eller skickas ut från myndigheter, t.ex. brev, beslut och utredningar i princip är allmänna och normalt också offentliga. Var och en har rätt att på begäran få dessa handlingar utlämnade från myndigheten. Det finns dock undantag från offentlighetsprincipen. Vissa handlingar, eller snarare uppgifter i handlingar, ska hållas hemliga då de skyddar vissa intressen som t.ex. rikets säkerhet; rikets centrala finanspolitik; myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll och annan kontroll; intresset att förebygga brott; det allmänna ekonomiska intresset; skyddet för enskildas personliga förhållanden samt intresset för att bevara djur- eller växtart. Styrelser och arbetande kommittéers överläggningar är som regel inte offentliga och inte heller är handlingar som skapas medan en myndighet förbereder ett beslut reservationslöst offentliga. När sådant material arkiveras blir det en allmän handling och därmed som huvudregel offentligt. Undantag från huvudregeln En myndighet måste ha uttryckligt lagstöd för att kunna vägra lämna ut en handling eller uppgift i en handling. I TF finns de grundläggande reglerna om vilka handlingar som får hållas hemliga och i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns de precisa reglerna med utgångspunkt i olika verksamhetsområden och som ett ytterligare skydd för den personliga integriteten finns personuppgiftslagen (1998:204) Jäv och andra intressekonflikter I 12 förvaltningslagen (1986:223) stadgas att den som är jävig inte får handlägga ärendet. Detta gäller generellt. I 7 lagen (1994:260) om offentlig anställning sägs att en arbetstagare inom statsförvaltning och kommuner inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Flera myndigheter har en egen policy för bisysslor för att bl.a. opartiskheten ska vara garanterad så långt det är möjligt. 2.3 Departementen Flertalet av myndigheterna som arbetar med kontrollen i livsmedelskedjan är underställda Näringsdepartementet. Vissa myndigheter lyder dock under andra departement. Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket lyder under Socialdepartementet och Generalläkaren under Försvarsdepartementet. Länsstyrelserna och Tullverket är myndigheter under Finansdepartementet och Miljö- och energidepartementet är ansvarigt för Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) sorterar under både Utrikesdepartementet och Näringsdepartementet. Övriga myndigheter som på olika sätt berörs av kontrollen i livsmedelskedjan beskrivs i avsnitt 4.10, Bilaga 1. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 8

9 Departementen är en del av regeringskansliet. Myndigheterna sköter den löpande verksamheten inom departementets ansvarsområden. Departement Myndighet Huvudsakliga ansvarsområden inom livsmedelskedjan Näringsdepartementet Livsmedelsverket Livsmedel Finansdepartementet Socialdepartementet Jordbruksverket Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW, vid Sveriges lantbruksuniversitet) Länsstyrelserna Tullverket Folkhälsomyndigheten Läkemedelsverket Foder ABP Djurskydd Djurhälsa Frihet från växtskadegörare Sjukdomsövervakning och beredskap Skydd av djur vid avlivning (vetenskapligt stöd och kontaktpunkt) Djurskydd, primärproduktion av foder och livsmedel In- och utförsel av varor Folkhälsofrågor (smittskydd, hälsoskydd och folkhälsa) Kosttillskott, gränsdragning läkemedel - livsmedel, veterinärmedicinska preparat Försvarsdepartementet Generalläkaren Livsmedel, djurhälsa, djurskydd inom Försvarsmakten Näringsdepartementet och Utrikesdepartementet Swedac Tullverket Ackreditering, godkännande och tillsyn av kontrollorgan inom det ekologiska området samt ackreditering av laboratorier. Dokumentkontroll av import av ekologiska produkter. Bild 4.2 Berörda myndigheter i livsmedelskedjan och deras huvudsakliga ansvarsområden. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 9

10 2.3.1 Näringsdepartementet Verksamhetsbeskrivning Näringsdepartementet har huvudansvaret för bl.a. landsbygdsfrågor och därmed ett brett verksamhetsområde. Departementet ansvarar bl.a. för landsbygdsutveckling jordbruk och miljöfrågor inom jordbruket skogsbruk fiske rennäring trädgårdsnäring djurskydd, djurhälsa, livsmedel jakt och viltvård samt högre utbildning och forskning inom de areella näringarna. Inom Näringsdepartementets verksamhetsområde finns sju myndigheter relaterade till ovanstående sakområden, bl.a. Livsmedelsverket, Jordbruksverket, SVA och Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Organisation och ansvarsområden Departementet har cirka 500 anställda och är uppdelat i fyra avdelningar: bostäder och transport, hållbar tillväxt, innovation och statliga bolag samt näringsliv och villkor. Det finns även sex sekretariat: expeditionschefssekretariat, rättssekretariat, kansliet för ledning och samordning, kommunikationssekretariat, sekretariat för EU och internationella frågor och analyssekretariat. Landsbygdsfrågorna ligger på avdelningen för hållbar tillväxt medan avdelningen för näringsliv och villkor har hand om resterande jordbruksrelaterade sakområden. Avdelningen för näringsliv och villkor är uppdelat i sju enheter: enheten för konkurrens, statsstöd och ramvillkor, enheten för företag och företagande, enheten för fiske, jakt och rennäring, enheten för djur och livsmedel, enheten för skog och klimat, enheten för jordbruk och miljö samt enheten för styrning och uppföljning av näringsliv och villkor. Enheten för konkurrens, statsstöd och ramvillkor arbetar med frågor och ärenden om konkurrens- och marknadsfrågor, statsstöd samt ramvillkor för näringsliv och företagande. Enheten för företag och företagande svarar för frågor och ärenden om företagens och företagandets villkor samt om näringslivets konkurrenskraft, inklusive näring- och branschutveckling. Enheten för fiske, jakt och rennäring ansvarar för frågor om yrkes- och fritidsfisket, vattenbruket, fiskberedningsindustrin, förvaltning av fiskeresurserna, fiskevård, EU:s gemensamma fiskeripolitik, jakt och viltvård, statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen samt rennäringen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 10

11 Enheten för djur- och livsmedel arbetar med frågor som rör livsmedel samt djurskydd och djurhälsa. Där ingår veterinära frågor, frågor om foder och animaliska biprodukter, dricksvatten, kost- och hälsofrågor. Enheten för skog och klimat arbetar bl.a. med frågor som rör jord- och skogsbrukets miljö- och naturresursfrågor inklusive klimatfrågor, skogsbruk, högskoleutbildning, forskning samt vetenskaplig verksamhet i övrigt avseende areella näringar, landsbygd och livsmedel, bevarande av genresurser, genteknik, fytosanitära frågor (frågor om växtskadegörare), utsädeskontroll samt växtförädlarrätt. Enheten för jordbruk och miljö arbetar med frågor om jordbrukets konkurrenskraft, EU:s gårdsstöd och marknadsregleringar, EU:s jordbruksfond, ekologisk produktion, statistik på livsmedelsområdet, exportfrämjande åtgärder avseende jordbruket, jordbrukets markfrågor samt nationella stödet till jordbruket i norra Sverige. Enheten för styrning och uppföljning av näringsliv och villkor ansvarar för förvaltnings- och utvecklingsfrågor som rör Konkurrensverket, Livsmedelsverket, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, Centrala djurförsöksetiska nämnden, Skogsstyrelsen, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Jordbruksverket samt Bolagsverket Finansdepartementet Verksamhetsbeskrivning Finansdepartementets uppgift är att arbeta för att uppfylla regeringens och riksdagens mål när det gäller den ekonomiska politiken. Departementet ansvarar för de allmänna bidragen och statliga bidrag till kommuner. Inom departementets verksamhetsområde finns ett antal centrala myndigheter Organisation och ansvarsområden Departementet har cirka 470 anställda och är indelat i nio olika avdelningar, indelade i mindre enheter, med olika ansvars- och verksamhetsområden. Finansdepartementets avdelningar är: Avdelningen för offentlig förvaltning (OFA) Avdelningen för samordning och stöd Budgetavdelningen Ekonomiska avdelningen Finansmarknadsavdelningen Kommunikationsavdelningen Internationella avdelningen Rättssekretariatet Skatte- och tullavdelningen NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 11

12 Departementets kommunenhet har till uppgift att bevaka, analysera och bereda frågor som rör den kommunala självstyrelsen och de generella regelverk som omgärdar kommuners verksamheter. Enheten för statlig förvaltning ansvarar för allmänna frågor om statsförvaltningen, övergripande frågor om styrning, ledning och organisation av statlig verksamhet samt effektivisering inom statsförvaltningen Socialdepartementet Verksamhetsbeskrivning Socialdepartementets ansvarsområden handlar om samhällets välfärd: ekonomisk trygghet vid sjukdom, ålderdom och för familjen, sociala tjänster, hälso- och sjukvård, främjande av hälsa samt rättigheter för barn, individuellt stöd åt personer med funktionsnedsättning samt samordning av den nationella funktionshinderspolitiken. Socialdepartementet ansvarar vidare för frågor som rör trossamfund och begravningsverksamhet Organisation och ansvarsområden Inom Socialdepartementets ansvarsområde finns ett antal statliga myndigheter. Hit hör t.ex. Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket. 2.4 Statens styrning av centrala behöriga myndigheter Till varje departements ansvarsområde hör ett antal statliga myndigheter. Myndigheternas uppgifter styrs bl.a. genom myndighetsförordningen (2007:515), myndighetens instruktion och det årliga regleringsbrevet. För uppföljning och utvärdering av verksamheten används myndigheternas årsredovisning som lämnas till departementet varje år. Myndigheternas uppgifter Myndigheter har flera olika uppgifter. Många statliga myndigheter har bemyndigande av regeringen att skriva författningar, s.k. föreskrifter, inom det område de verkar. En annan uppgift kan vara att utföra kontroll, och ytterligare en uppgift kan vara att agera vägledare och rådgivare åt kontrollmyndigheter på regional eller lokal nivå. Även uppföljning och revision av kontrollverksamheten hos dessa myndigheter kan vara uppgifter för den statliga myndigheten. Myndighetens chef anställs genom beslut av regeringen. Myndigheten bestämmer själv sin organisation. De statliga myndigheterna ska bedriva ett självständigt arbete och fristående från riksdag, regering och departement fatta sina egna beslut. Genom regleringen i 12 kap. 2 regeringsformen, en annan av landets grundlagar, uttrycks ett förbud för myndigheter, riksdag eller en kommuns beslutande organ att bestämma hur en förvaltningsmyndighet ska besluta i enskilda ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. I och med detta råder ett förbud mot s.k. minister- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 12

13 styre i Sverige. Ett statsråd får alltså inte lägga sig i hur underlydande myndigheter beslutar i enskilda ärenden. Inte heller en central myndighet får lägga sig i hur en regional eller kommunal myndighet beslutar i enskilda ärenden. Styrning genom lagstiftning, instruktion och regleringsbrev Det är regeringen som bestämmer de statliga myndigheternas verksamhetsinriktning på en övergripande nivå. Utöver de generella regelverken om ekonomisk styrning och myndigheternas befogenheter och skyldigheter, sker denna styrning dels genom årliga s.k. regleringsbrev riktade till varje myndighet, dels genom instruktioner till de statliga myndigheterna. Utöver dessa dokument styrs myndigheternas verksamhet genom de lagar och förordningar inom varje sakområde som berör myndigheten. Slutligen kan regeringen under löpande verksamhetsår ge de statliga myndigheterna särskilda uppdrag i enskilda frågor. Regleringsbrevet är regeringens viktigaste instrument för att årligen operativt styra myndigheternas verksamhet för att verkställa regeringens politik. Regleringsbrevet är tidsbegränsat och där ställs årliga mål upp, uppdrag formuleras och ekonomiska och andra villkor för årets verksamhet anges. Regleringsbrevet beslutas i december varje år. Till skillnad mot regleringsbrevet är en myndighets instruktion mer långsiktig. Det är en förordning i vilken regeringen definierar myndighetens arbetsuppgifter och det ansvarsområde som myndigheten har att bevaka, utveckla eller i något annat avseende hantera. Instruktionen och regleringsbrevet finns normalt sett på respektive myndighets webbplats. Varje förvaltningsmyndighet under regeringen leds av antingen en myndighetschef (enrådighetsmyndighet), en styrelse (styrelsemyndighet) eller en nämnd (nämndmyndighet). Chefens, styrelsens och nämndens uppgifter anges i myndighetsförordningen. Myndighetens chef är ansvarig för myndighetens verksamhet. Av myndighetsförordningen framgår också att myndigheten ska ge regeringen stöd vid Sveriges deltagande i verksamheten inom EU, ställa den personal till förfogande för deltagandet som regeringen begär och bistå med fortlöpande information om förhållanden av betydelse gällande samarbetet. Årsredovisning Myndigheternas verksamhet och resultat följs upp och utvärderas. Detta sker genom att de statliga myndigheterna varje år lämnar en årsredovisning till regeringen med informa-tion om bl. a. kostnader, intäkter och resultat. Utifrån årsredovisningarna kan regeringen följa upp och utvärdera myndigheternas verksamhet. Årsredovisningarna ligger också, tillsammans med de budgetunderlag som myndigheterna lämnar, till grund för arbetet med nästa års statsbudget och regleringsbrev. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 13

14 Regeringen har sammanfattningsvis stora möjligheter att styra de statliga myndigheternas verksamhetsinriktning och dess verksamhet i stora drag, men är genom lag förbjuden att lägga sig i hur myndigheten beslutar i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda. Granskning Myndigheternas arbete granskas av Riksrevisionen. LÄS MER Om revision av myndigheter i kapitel Länsstyrelsernas struktur och styrning Länsstyrelserna styrs dels av förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion, dels av de årligen återkommande regleringsbreven. Länsstyrelsen leds av en landshövding som utses av regeringen. Landshövdingens ställföreträdare är länsrådet eller länsöverdirektören. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan landshövdingen och länsrådet/länsöverdirektören varierar mellan de olika länsstyrelserna. Det finns även ett insynsråd med representanter för det omgivande samhället. Insynsrådet har dock ingen beslutande funktion. Organisatoriskt sorterar länsstyrelserna under Finansdepartementet. Länsstyrelserna är, i egenskap av statlig förvaltningsmyndighet, statens regionala företrädare och samordnare i de frågor som ålagts dem. I länsstyrelsens roll ingår att agera utifrån ett statligt helhetsperspektiv och därigenom bidra till att nationella intressen får genomslag på regional nivå. Länsstyrelserna verkar inom en rad områden, exempelvis kulturmiljö-, lantbruk-, miljö-, plan- och livsmedelsfrågor. Länsstyrelserna ska också verka för utvecklingen inom länen genom att bevaka och påverka beslut som fattas inom politik och näringsliv. Länsstyrelsens organisation varierar mellan olika län. Exempel på organisationen hos en länsstyrelse ges i Bild 4.3. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 14

15 2.6 Kommunernas struktur och styrning Kommunernas organisation och agerande styrs av kommunallagen (1991:900). Kommunens högsta beslutande organ är kommunfullmäktige (KF) och dess högsta verkställande organ är kommunstyrelsen (KS). Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som, utöver styrelsen, behövs för att fullgöra kommunens uppgifter enligt särskilda författningar och för verksamheten i övrigt. Kommunfullmäktige och kommunstyrelse består av förtroendevalda. En generaliserad struktur över hur en kommun kan vara organiserad finns nedan. Bild 4.4. Grundstruktur för en kommuns organisation. Förutom valnämnd och överförmyndarnämnd får kommunerna ha den nämndorganisation som KF finner lämpligt. Ett viktigt undantag är dock att en nämnd som bedriver tillsyn eller kontroll inte samtidigt får bedriva sådan verksamhet som tillsynen eller kontrollen avser. Det är vidare KF som beslutar om nämndernas ekonomiska förutsättningar samt beslutar om taxor och avgifter. Flera kommuner kan ha gemensamma nämnder och/eller gemensamma förvaltningar. Vidare kan nämnders uppgifter flyttas till kommunalförbund. Detta har under senare år blivit vanligare bland mindre kommuner, bl.a. för att lättare kunna knyta särskild kompetens till sig. För närvarande har ca 65 kommuner gått samman i gemensamma organisationer där livsmedelskontrollen ingår som en del. De flesta av dessa organisationer omfattar två kommuner, men även gemensamma organisationer om tre, fyra och fem kommuner förekommer. Ledamöterna i nämnderna utses av fullmäktige. Ledamöterna är således politiskt utsedda, men i deras roll av beslutsfattare i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda företräder man inte kommunen utan det allmänna. Samma krav på saklighet och opartiskhet gäller då för dessa som för vilken annan beslutsfattare, t.ex. domare, som helst inom statsförvaltningen. Vidare är fullmäktige genom 12 kap. 2 regeringsformen förhindrad att lägga sig i hur en nämnd beslutar i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda. Genom att kommunallagen ger möjligheter till att delegera den löpande verksamheten till enskilda tjänstemän, så finns en tjänstemannaorganisation NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 15

16 under nämnden. Denna benämns ofta förvaltning. I praktiken är det därför kommunala tjänstemän, som med stöd av kommunens reglemente och varje nämnds delegationsordning, fattar de flesta besluten. Kommunallagen förbjuder dock delegation av ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige som har överklagats får inte heller delegeras. Delegation är vidare inte tillåtet vid ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, vid ärenden som väckts genom medborgarförslag och som överlåtits till nämnd eller vid vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter. De nämnder som utför livsmedelskontroll utför i princip alltid även kontroll enligt miljö- och hälsoskyddslagstiftningen. Dessa nämnder benämns ofta Miljönämnd, Byggoch miljönämnd, Samhällsbyggnadsnämnd eller Miljö- och hälsoskyddsnämnd. Andra namn förekommer också. Statliga ingripanden mot kommunal kontroll Trots förbudet mot att överordnade myndigheter påverkar annan myndighets avgöranden i enskilda ärenden, ges ändå olika möjligheter att i efterhand granska och värdera hur myndigheter utövar/har utövat sin makt. En kommunal kontrollmyndighets beslut i frågor som regleras genom livsmedelslagstiftningen överklagas till länsstyrelse. Länsstyrelsens beslut överklagas vidare till allmän förvaltningsdomstol. På detta vis är länsstyrelsen dels överklagandeinstans dels en kontrollmyndighet som i vissa fall ska hjälpa och stötta de kommunala myndigheterna. Länsstyrelsen har vidare viss egen kontrollverksamhet enligt dessa författningar. I extraordinära fall kan staten ta ifrån en kommun rätten att bedriva livsmedelskontroll eller att förelägga om att kommunen ska bedriva en bättre kontroll. I livsmedelslagen (2006:804) och i lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter finns vissa möjligheter för staten att sanktionera kommuner som av någon anledning inte utför sina kontrollåtaganden tillfredsställande. Livsmedelsverket får (vad avser livsmedelslagstiftningen) och Jordbruksverket (vad avser foderlagstiftningen och lagstiftningen om animaliska biprodukter) i samråd med kommunen i fråga besluta att den offentliga kontrollen av en viss anläggning ska flyttas över till Livsmedelsverket, Jordbruksverket respektive länsstyrelse. Om en kommun inte fullgör sina skyldigheter som kontrollmyndighet kan dessa myndigheter, för det andra, även förelägga kommunen att avhjälpa sina brister. I sista hand kan Livsmedelsverket, Jordbruksverket respektive länsstyrelse ansöka hos regeringen om att kommunens kontrolluppgifter ska flyttas över till respektive statlig myndighet. Jäv och andra intressekonflikter I 12 förvaltningslagen stadgas att den som är jävig inte får handlägga ärende. Detta gäller generellt. I 7 lagen om offentlig anställning sägs att en arbetstagare inom statsförvaltning och kommuner inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 16

17 någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Flera myndigheter har en policy för bisysslor för att bl.a. opartiskheten ska vara garanterad så långt det är möjligt. Samtidigt som det är kommunerna som utför den till mängden största delen av livsmedelskontrollen så bedriver kommunerna också egen verksamhet som är föremål för den kommunala kontrollen. Detta kan avse verksamheter som kök och restauranger vid skolor och vårdboenden. Även om en kommuns hela organisation, med undantag för kommunala bolag, bedrivs inom samma juridiska person med samma organisationsnummer så utgör de nämnder som utför kontrollen suveräna myndigheter även gentemot den övriga kommunen (jfr exempel på organisation i en kommun, Bild 4.4). Även kommunfullmäktige och andra myndighetsnämnder är genom bestämmelsen i 12 kap. 2 regeringsformen förbjuden att lägga sig i enskilda myndighetsärenden t.ex. hos en kontrollmyndighet inom den egna organisationen. Detta har även berörts ovan. I 3 kap. 5 2 st kommunallagen finns även ett uttryckligt förbud mot att en och samma nämnd utövar i lag eller annan författning föreskriven kontroll över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver. På samma sätt får inte förtroendevalda eller tjänstemän ha dessa dubbla roller. 2.7 Myndigheternas verksamhet, organisation och ansvar Livsmedelsverket Verksamhetsbeskrivning Livsmedelsverket är en statlig myndighet på central nivå, bildad Livsmedelsverket har till uppgift att värdera, hantera och kommunicera nyttan och riskerna med maten för att alla konsumenter ska få bra matvanor, ha säker mat och inte bli vilseledda. I arbetet ska miljöaspekter integreras och därmed bidra till ett hållbart samhälle. Livsmedelsverket ska även bidra till att förebygga och hantera livsmedelsrelaterade hot och risker i samhället. Vid Livsmedelsverket arbetar cirka 520 personer. På huvudkontoret i Uppsala finns cirka 330 personer, resterande personal är placerad ute i landet och arbetar på Område livsmedelskontroll. Organisationen utgörs av generaldirektören (med en ställföreträdande GD) och tre områden. Arbetet är processorienterat och sker enligt riskanalysens principer. Livsmedelsverkets uppgifter framgår av livsmedelslagen (2006:804), livsmedelsförordningen (2006:813), förordningen med instruktion för Livsmedelsverket (Livsmedelsverkets instruktion) och årliga regleringsbrev. Samtliga finns tillgängliga på NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 17

18 Livsmedelsverkets webbplats, och utgör, tillsammans med riskanalysens principer, en viktig grund för förändringsarbetet. Livsmedelsverkets ansvar när det gäller krisberedskap framgår av förordning (2006:942) om krisberedskap och förhöjd beredskap. Arbete enligt riskanalysens principer Riskanalysens tre delar: riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation är en viktig utgångspunkt för organisationen. Riskanalysen tillämpas i första hand på kemiska, mikrobiologiska och fysikaliska risker men samma arbetssätt ska tillämpas även på nutritionsområdet och så långt som möjligt även på redlighetsområdet. Utgångspunkter för arbetet vad gäller riskanalys: tydliggöra riskanalysens principer, särskilt samverkan mellan funktionerna riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation samt beslutsfattande säkerställa att riskvärdering utförs oberoende från riskhantering, vilket är särskilt viktigt i en organisation som ansvarar för alla delar i riskanalysen tillämpa riskanalysens principer även inom områden som inte regleras i lagstiftningen (oreglerade områden), exempelvis nutritionsområdet och naturliga toxiner utveckla riskhanteringsarbetet inom de oreglerade områdena, bl.a. vad gäller evidensbaserade riskhanteringsåtgärder stärka och utveckla arbetet med utvärdering av riskhanteringsåtgärder Livsmedelskontroll Enligt instruktionen ska Livsmedelsverket verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet samt leda, samordna och följa upp denna kontroll. Utgångspunkter för arbetet ska vara att: tydliggöra verkets uppgift att leda och samordna livsmedelskontrollen i landet, bedriva operativ kontroll av livsmedelsföretagare på ett riskbaserat, effektivt och ändamålsenligt sätt. Råd till livsmedelsföretag och annat kommunikationsarbete Enligt Livsmedelsverkets instruktion ska Livsmedelsverket i konsumenternas intresse arbeta för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Men, livsmedelsföretagarna är också en viktig målgrupp, eftersom kunskap är en förutsättning för att företagarna ska kunna följa lagstiftningens krav på säkra livsmedel och redlig hantering. Alla verkets avdelningar är delaktiga i kommunikationsarbetet men har olika roller. Utgångspunkt för arbetet är att ge tydliga råd till olika målgrupper såsom konsumenter, kontrollpersonal och livsmedelsföretagare. Verksamhetsprocesser Livsmedelsverkets verksamhet indelas i tre huvudprocesser, fem specialistfunktioner och processer för ledning och stödfunktioner. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 18

19 Bild 4.5. Livsmedelsverkets huvudprocesser och specialistfunktioner Livsmedelsverkets organisation Bild 4.6. Livsmedelsverkets organisation Ledning Generaldirektören är chef för Livsmedelsverket och tillsätts av regeringen. Generaldirektören ersätts vid behov av ställföreträdaren. Chefsjuristen som har det övergripande ansvaret för det juridiska arbetet, ansvarar för omprövning av beslut och yttranden till domstol i samband med överklagade beslut, fattar beslut i sekretessärenden m.m. Ledningsgruppen består av generaldirektören, ställföreträdande generaldirektör och områdescheferna. Dessa ska vara ett stöd till generaldirektören inför strategiskt viktiga beslut samt stå bakom och ta ansvar för genomförandet av fattade beslut. Lednings- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 19

20 gruppens uppgifter är bl.a. att tolka och skapa samsyn kring Livsmedelsverkets uppdrag att utarbeta mål och strategier på verksnivå samt att bevaka och föra in information om aktiviteter och förändringar i omvärlden som påverkar verksamheten. Myndigheten har också ett insynsråd vars ledamöter utses av regeringen. Område Undersökning och vetenskapligt stöd Området ansvarar för metodutvecklingsarbete inom analys och provtagning och har kompetens att utföra analyser av livsmedel och dricksvatten i vardag och i kris inom kemi och mikrobiologi. Området tar fram kvalitetssäkrade underlag om kemiska ämnen, mikroorganismer, livsmedels innehåll av näringsämnen, kontaminanter samt om redlighet. Dessa utgör en vetenskaplig bas för risk- och nyttovärderingsarbetet och för riskhantering. Vid en av avdelningarna finns en gemensam funktion för provhantering, inklusive provmottagning, provberedning och provförvaring. Området genomför kartläggningar, matförgiftningsutredningar, biomonitorering, farokaraktärisering, tillväxtstudier av mikroorganismer, analyser i kontrollprogram samt analyser till Livsmedelsdatabasen. Livsmedelsverkets nationella referenslaboratoriefunktion (NRL) ingår i området. Ett annat av områdets ansvarsområden är att göra risk- och nyttovärderingar och ta fram andra likartade kunskapsunderlag inom områdena mikrobiologi, nutrition, toxikologi och allergier. I uppgifterna ingår att utveckla metoder för dessa risk- och nyttovärderingar, matvaneundersökningar och exponeringsanalyser inklusive biomonitorering. Risk- och nyttovärderingarna är underlag för Livsmedelsverkets råd och rekommendationer, regelarbete och för den riskbaserade kontrollen. Området ger stöd till de områden som ansvarar för riskhantering och gör sammanvägningar av riskfaktorer och nyttofaktorer. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) utför merparten av de riskvärderingar som EU-kommissionen behöver. Områdets arbete, tillsammans med utvärderingar och sammanställningar från andra länders expertmyndigheter, utgör grunden för Efsa:s bedömningar. Experter från området medverkar i färdigställandet av riskvärderingar inom Efsa. Området gör riskvärderingar som är viktiga för svenska konsumenter eller för att påverka det internationella riskvärderingsarbetet och tar fram vetenskapliga underlag för risk- och nyttokaraktärisering och exponeringsanalys, t.ex. haltdata. Område Undersökning och vetenskapligt stöd ansvarar också för råd, information och dialog med målgrupperna konsumenter och kostarbetare för att öka deras kunskap om regler och kontroll på livsmedelsområdet. Området informerar även om bra matvanor och risker inom oreglerade områden. Området ansvarar även för beredskapssamordning och Livsmedelsverkets funktion för nationell dricksvattensamordning, samt på nationell nivå, för samordning av planering för dricksvatten- och livsmedelsförsörjning vid kriser. Området består av cirka 150 personer. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 20

21 Område Livsmedelskontroll Område Livsmedelskontroll bedriver offentlig kontroll på livsmedelsanläggningar och vid gränskontrollstationer. I begreppet kontroll ingår moment som revision, inspektion, provtagning och åtgärder vid konstaterade avvikelser. Kontroll vid slakt och kontroll av musselvatten ingår också. Avdelningen ansvarar även för samordning av nationella kontrollprojekt och för samordning av provtagningsprogrammen för bekämpningsmedel, restsubstanser, dioxiner i fisk och vissa övriga kontaminanter. Område Livsmedelskontroll består av sex avdelningar varav två centrala avdelningar och fyra regionala, totalt cirka 280 personer. De regionala avdelningarna har huvudansvaret för all operativ kontroll av livsmedelsanläggningar som Livsmedelsverket har kontrollansvaret över samt för livsmedelskontroll vid gränskontrollstationerna. De centrala avdelningarna ansvarar för styrning, planering, uppföljning, analys, centralt stöd och administration, samt för att ge ledning och stöd till samtliga kontrollmyndigheter som utövar livsmedelskontroll. Regionala kontrollavdelningar För den operativa kontrollen ansvarar avdelningarna för norra och mellersta Sverige, östra Götaland, västra Götaland samt södra Götaland. Kontrollen omfattar följande områden: Slakterier, vilthanteringsanläggningar, styckningsanläggningar, produktionsanläggningar (kött), fiskanläggningar, fabriksfartyg, kyl- och frysanläggningar, mjölk- och mjölkproduktanläggningar, tvåskaliga blötdjur, tåg- och flyganläggningar, vin- och spritanläggningar, äggproduktanläggningar, äggpackerier, skeppshandels- och tullager, övriga anläggningar (där kontrollansvaret flyttats från kommuner genom särskilda beslut) samt gränskontroll. De regionala avdelningarna arbetar med ständiga förbättringar, utveckling och supervision av kontrollverksamheten. För utveckling av kontrollen finns både sakområdesgrupper och processgrupper. Prioriteringar Inom och Mellan Kontroll Områden (PIMKO) PIMKO är ett övergripande planeringsverktyg som används för prioritering mellan olika kontrollområden för att uppnå en effektiv, riskbaserad och ändamålsenlig kontroll. Syftet med planeringen är att säkerställa att alla kontrollområden ska kontrolleras inom en femårsperiod. Dessutom omfattar PIMKO olika undersökningsverktyg som ska användas av Livsmedelsverkets kontrollpersonal som stöd vid planering och prioritering av den offentliga kontrollen inom de respektive kontrollområdena. Verksamhetsstyrning genom supervision Som ett led i arbetet med ständiga förbättringar och för att uppfylla kraven på verifiering enligt artikel 8.3 i förordning (EG) nr 882/2004 har supervision införts. Supervision av Livsmedelsverkets operativa kontroll utförs för att verifiera att styrande dokument finns, är ändamålsenliga, uppdaterade och efterföljs. Genom att analysera resultatet från supervision görs en bedömning om Livsmedelsverkets kontroll är effektiv. Förbättringshjulet, PDCA-hjulet (Plan, Do, Check, Act), används som modell för att beskriva utvecklingen av den offentliga kontrollen likväl som det interna förbättringsarbetet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 21

22 Bild 4. 7 Syftet med supervisionen är att verifiera att planer och instruktioner följs inom Livsmedelsverkets operativa kontroll. Internrevisionen (revision enligt art /2004) verifierar i sin tur att supervisionen utförs enligt relevanta planer och instruktioner. Bilden visar hur de tre aktiviteterna interagerar med varandra på ett förenklat sätt. Avdelning Styrning och uppföljning Avdelningen ansvarar för att leda, samordna, följa upp och utveckla livsmedelskontrollen i Sverige. Ledning och styrning av livsmedelskontrollen sker främst genom att avdelningen ansvarar för samordning av den fleråriga nationella kontrollplanen, de nationella provtagningsplanerna och de samordnade kontrollprojekten. Avdelningen ansvarar också för uppföljning och analyser av kontrollens resultat. Analyserna ligger till grund utveckling och förbättring av kontrollen. Utveckling sker även genom strategiska utbildningsplaner och samordning av kontrollen inom ramen för regional samverkan. Åtgärder vidtas också genom förelägganden av kontrollmyndigheter där brister konstaterats. Avdelningen är nationell kontaktpunkt för de revisioner som utförs av EU:s revisorer vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet (GD SANTE F). Avdelning Support Avdelning Support ger råd och stöd till kontrollpersonal på central, regional och lokal nivå. Avdelningen ger också råd och information till företag. Avdelningen samordnar arbetet med stödjande och styrande material i Kontrollwiki och ansvarar för information och rådgivning rörande import och export av livsmedel samt för arbetet med godkännande för export till tredje land, såväl av Sverige som land som enskilda anläggningar och sändningar. På avdelningen handläggs ett flertal ärenden, till exempel ärenden om fiskbeteckningar, skyddade beteckningar och tillstånd av skilda slag. Avdelningen samordnar verkets smittskyddsarbete och är kontaktpunkt för International Food Safety Authorities Network (Infosan), ett globalt nätverk av nationella livsmedelssäkerhetsmyndigheter. Avdelningen är kontaktpunkt för Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF), för Food Fraud Network (FFN), Administrative Assistance and Cooperation (AAC), EU:s system för hjälp och assistans mellan livsmedelsmyndigheter i kontrollen, och för OFIS, EU:s informationssystem för ekologisk produktion. Avdelningen ansvarar också för Livsmedelsverkets tipsfunktion för livsmedelsfusk. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 22

23 Område Strategisk utveckling och stöd Område Strategisk utveckling och stöd består av sju avdelningar och cirka 95 personer. Området ansvarar för myndighetens arbete med att utveckla regler och utarbeta föreskrifter inom ramen för Livsmedelsverkets föreskriftssamling (LIVSFS). Området leder och samordnar myndighetens kommunikationsaktiviteter och ansvarar för samtliga administrativa stödfunktioner. Utöver detta utför området oberoende revision inom hela livsmedelskedjan och utvärderar hanteringsåtgärder både avseende det som är reglerat enligt kontrollförordningen och livsmedelslagstiftningen som det som är oreglerat och som avser nutrition och matvanor. Internationella avdelningen Internationella avdelningens övergripande uppgift är att samordna Livsmedelsverkets regelutvecklingsarbete i EU, Codex Alimentarius och andra internationella fora. Avdelningens specifika uppgifter består i huvudsak av att stödja regeringen med underlag inför möten samt delta i förhandlingsarbete. Avdelningen är även svensk Codex Contact Point. Vidare ansvarar avdelningen för att informera om pågående förhandlingsarbete (kommande regler), och utarbeta kortfattade beskrivningar av nya regler. Beskrivningarna är riktade till kontrollmyndigheter och företag i syfte att göra reglerna kända och använda. Juridiska avdelningen Avdelningen lämnar juridiskt stöd till verket samt till andra relevanta aktörer. Avdelningen ansvarar för verkets föreskriftsarbete och att informera om gällande regler samt representerar Livsmedelsverket vid domstol. Till den juridiska avdelningen hör även registraturen, som inkluderar arkivfunktionen. Utvärderingsavdelningen Utvärderingsavdelningen utvärderar genomförandet och effekten av den svenska livsmedelskontrollen samt Livsmedelsverkets ledning och stöd till kontrollmyndigheterna. Utvärderingarna används som underlag för förbättringar i Livsmedelsverkets och övriga kontrollmyndigheters verksamhet. Avdelningen genomför internrevision av Livsmedelsverkets operativa kontroll och reviderar kommunernas livsmedelskontroll. Inom primärproduktion genomför Utvärderingsavdelningen revision av länsstyrelsernas kontroll och granskar kvalitetssäkringssystem. Vidare samordnar och stödjer Utvärderingsavdelningen länsstyrelserna i deras revisionsuppdrag inom livsmedelskontrollen och har också den svenska regeringens uppdrag att leda samrådsgruppen för revision i livsmedelskedjan. Kommunikation Kommunikationsavdelningen leder, samordnar och utvecklar Livsmedelsverkets kommunikation och budskap. Avdelningen bidrar till att verkets kunskap skapar nytta hos målgrupperna genom att bl.a. driva och utveckla verkets gemensamma kanaler och samordna Livsmedelsverkets mediekontakter. Avdelningar för IT, service, personal och ekonomi Avdelningarna leder och samordnar verkets stödjande processer, såsom funktioner för personal, ekonomi, service och infrastruktur samt IT. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 23

24 Ansvarsområden Livsmedelsverket ska i konsumenternas intresse arbeta för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Livsmedelsverkets befogenheter regleras huvudsakligen genom livsmedelslagen, livsmedelsförordningen och Livsmedelsverkets instruktion, årliga regleringsbrev samt särskilda regeringsuppdrag. Livsmedelsverket har rätt att utfärda föreskrifter inom en rad områden. Som exempel kan nämnas att det av 2 livsmedelsförordningen framgår att Livsmedelsverket får meddela de föreskrifter och fatta de beslut som behövs som komplettering till EUbestämmelser på livsmedelsområdet. Vidare får Livsmedelsverket enligt livsmedelsförordningen meddela föreskrifter om hur den offentliga kontrollen ska bedrivas. Livsmedelsverkets uppgifter relevanta för nationella kontrollplanen Livsmedelsverket ska enligt 2 i Livsmedelsverkets instruktion: verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet, leda, samordna och följa upp livsmedelskontrollen, bedriva undersökningar av livsmedel och matvanor samt utföra analyser, utveckla metoder och utföra risk- och nyttovärderingar på livsmedelsområdet, informera konsumenter, företag och andra intressenter i livsmedelskedjan om gällande regelverk, kostråd och andra viktiga förhållanden på livsmedelsområdet, underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn, verka för att exporterande livsmedelsföretag uppfyller sådana särskilda krav som mottagarlandet kan ställa, främja konsumenternas, särskilt barns och ungdomars, förutsättningar att göra medvetna val avseende hälsosam och säker mat, verka för en utveckling av måltider i vård, skola och omsorg, verka för att det generationsmål l för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling, samt vara nationellt referenslaboratorium inom sitt verksamhetsområde. Livsmedelsverket ska även enligt 12 a i Livsmedelsverkets instruktion, senast den 30 september varje år, till regeringen lämna en redovisning av hur livsmedelskontrollen kan utvecklas och förbättras. Redovisningen ska även omfatta de brister i kontrollen som verket identifierat och beskriva hur de kan åtgärdas. Förordning (2015:294). NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 24

25 Särskilda uppgifter Livsmedelsverket ansvarar enligt Livsmedelsverkets instruktion vidare för bl.a.: nationell samordning av dricksvattenfrågor, särskilt när det gäller anpassning till klimatförändringar samt kris- och beredskapsplanering avseende dricksvattenförsörjning, nationell samordning vad avser kris- och beredskapsplanering av livsmedelsförsörjning i leden efter primärproduktionen, vissa uppgifter som avser jordbruksprodukter och livsmedel i enlighet med vad som anges i förordningen (2009:1425) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, vissa uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung m.m., samt att bistå Jordbruksverket med sådant underlag som behövs för information, utbildning, tillsyn och hur avvikelser ska bedömas från stödsynpunkt vad avser verksamhetskrav enligt förordning (2004:760) om EU:s direktstöd för jordbrukare m.m. och förordning (2007:481) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder. Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som ankommer på en medlemsstat enligt artiklarna i förordning (EG) nr 882/2004. Den samlade kontrollplanen och den årliga rapporten ska utarbetas efter samråd med Jordbruksverket. En särskild uppgift för Livsmedelsverket är att vara Sveriges kontaktmyndighet till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Myndigheten ansvarar för samordningen med övriga berörda svenska myndigheter i kontakter med Efsa Rapporteringskrav Resultat och analys av den rapportering som de kommunala nämnderna och länsstyrelserna gör till Livsmedelsverket samt rapportering från verkets egen kontroll av livsmedelsföretag och från de särskilda kontrollprogrammen överlämnas årligen till regeringen och EU-kommissionen. Genom 31 livsmedelsförordningen bemyndigas Livsmedelsverket att föreskriva om att kontrollmyndigheterna ska lämna rapporter om sin kontroll. Livsmedelsverket har med stöd av detta meddelat föreskrifter (LIVSFS 2009:13) om rapporteringsskyldighet för kontrollmyndigheter. Livsmedelsverket har enligt Livsmedelsverkets instruktion ansvar för att, efter samråd med Jordbruksverket, utarbeta den årliga samlade kontrollplanen och rapporten till EUkommissionen om kontrollen i livsmedelskedjan (enligt artikel 44 i förordning (EG) nr 882/2004). Instruktion, regleringsbrev och årsredovisning finns på Livsmedelsverkets webbplats. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 25

26 2.7.2 Statens jordbruksverk Verksamhetsbeskrivning Jordbruksverket är regeringens expertmyndighet på det jordbruks- och livsmedelspolitiska området. Jordbruksverket har till uppgift att arbeta för en hållbar utveckling, ett gott djurskydd, ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet och en livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna. Det innebär bl.a. att verket följer, analyserar och håller regeringen informerad om utvecklingen inom näringarna samt verkställer de politiska besluten inom verksamhetsområdet. Landets distriktsveterinärer utgör en betydande del av organisationen. Distriktsveterinärerna medverkar med officiella veterinäruppgifter, samt beredskapen mot smittsamma sjukdomar i fält. Jordbruksverket har ansvaret för den offentliga kontrollen av djurhälsopersonal, med de begränsningar som framgår av lag och förordning om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Vid Jordbruksverket finns cirka anställda varav cirka 700 arbetar på huvudkontoret i Jönköping, och cirka 150 är regionalt placerade i södra och mellersta Sverige. Resterande cirka 450 personer är veterinärer och assistenter som ingår i distriktsveterinärorganisationen. Veterinärchefen (CVO) som finns hos Jordbruksverket är Sveriges ombud vid Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) och vid den europeiska mul- och klövsjukekommissionen inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Veterinärchefen utses på uppdrag av regeringen att vara Sveriges officielle chefsveterinär (CVO) inom EU. Växtskyddschefen (COPH) som finns hos Jordbruksverket företräder Sverige vid CPM som är det högsta beslutande organet inom den internationella växtskyddskonventionen (IPPC) och på rådsmötet för den europeiska växtskyddsorganisationen (EPPO). NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 26

27 Jordbruksverkets organisation Bild 4.7. Jordbruksverkets organisation. Jordbruksverket består av en ledningsgrupp, en stabsenhet och en internrevisionsenhet samt fyra divisioner. Divisionerna har olika ansvarsområden och inom varje division finns avdelningar och enheter som är specialiserade inom ett visst område. Avdelningen för djurskydd och hälsa Cirka 90 personer arbetar vid Avdelningen för djurskydd och hälsa varav de flesta vid huvudkontoret i Jönköping. Avdelningen ansvarar för bl.a. smittskydd, för att förebygga och bekämpa smittsamma sjukdomar hos djur, samt att samordna kontrollen av in- och utförsel av djur och djurprodukter. Avdelningen ansvarar även för djurskyddsfrågor, artskydd och husdjursgenetiska resurser. Vidare ingår ansvar för avels- och produktionskontroll, GMO, fodersäkerhetsfrågor, animaliska biprodukter, biodling och bisjukdomsbekämpning. Samordning av officiella veterinärer ingår i avdelningens ansvarsområde liksom viss offentlig kontroll av djurhälsopersonal och ansvar för läkemedelsfrågor. Strategi- och utvecklingsarbete inom djurpolitikområdet samt representation i EUarbetet, sköts av avdelningen. Distriktsveterinäravdelningen Distriktsveterinäravdelningen vid Jordbruksverket består av distriktsveterinärenheten samt 63 mottagningar, indelade i fyra regioner. Avdelningen har eget anslag och budget. Vid avdelningen finns 330 veterinärer (varav fyra regionchefer och 30 klinikchefer), cirka 110 assistenter samt cirka 20 personer som ger administrativt stöd. Distriktsveterinärenheten ansvarar för ekonomi och administration. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 27

28 Distriktsveterinärerna finns i hela landet och ansvarar för tillgänglighet, jourverksamhet dygnet runt och beredskap rörande smittsamma sjukdomar. De är indelade i fyra regioner. Distriktsveterinärerna arbetar med akut djursjukvård för alla djurslag och förebyggande djurhälsovård med planerade besök. Distriktsveterinärerna är också officiella veterinärer vilket medför att de utfärdar internationella intyg och utövar offentlig kontroll. Det är Distriktsveterinärerna som bemannar gränskontrollstationerna. Växt- och miljöavdelningen Inom Växt- och miljöavdelningen finns cirka 125 medarbetare varav drygt hälften är placerade vid verkets huvudkontor i Jönköping och övriga är regionalt placerade. Avdelningen ansvarar för frågor inom växtodlings- och trädgårdsområdet, ekologisk produktion och kontroll, utsäde, GMO, biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Till uppgifterna hör även utvärdering av jordbrukspolitikens miljöeffekter och arbete med att minska jordbrukets negativa inverkan på miljön och hälsan vid användning av bekämpningsmedel, samt inverkan på miljön när det gäller förluster av växtnäring liksom frågor om utnyttjande och hantering av vatten i odlingslandskapet. Inom avdelningen finns på Växtregelenheten cirka sju årsarbetskrafter med ansvar för arbetet med att förhindra spridning av allvarliga växtskadegörare och deras bekämpning. Enheten har ansvar för regelverk och annat normeringsarbete, riskanalyser till grund för offentlig kontroll, tillståndsgivning och information inom området. I Växtoch miljöavdelningens ledningsgrupp ingår växtskyddschefen (COPH) som är verkets kontaktpunkt för frågor om växtskadegörare gentemot internationella och nationella myndigheter och organisationer. Växtskyddschefen har ett övergripande ansvar för växtskyddsarbetet inom verket, ska ge stöd och vägledning för växtskyddsarbetet inom avdelningen samt initiera och driva strategiska frågor inom växtskyddsområdet. Ansvar för den operativa kontrollen (tillsynen) inom området finns däremot på kontrollavdelningens Växtkontrollenhet, se nedan. Tillsyn av kontrollorgan i syfte att följa upp delegering av kontrolluppgifter inom ekologisk produktion utförs av växtregelenheten. Kontrollavdelningen Inom Kontrollavdelningen finns cirka 75 medarbetare. Avdelningen ansvarar för att genomföra och samordna kontroller samt ansvara för utveckling och underhåll av olika register samt ansvarar för att utveckla, förvalta och driva användning av verksgemensamma kanaler och system. Avdelningen ansvarar operativa kontroller inom ett stort antal områden, bl.a. fodertillverkare, klassificering av slaktkroppar, förekomst av växtskadegörare, utsäde m.m. Växtkontrollenheten ansvarar för Jordbruksverkets operativa kontroller inom flera olika områden, bl.a. import- och produktionskontroll för att förebygga spridningen av allvarliga växtskadegörare, kvalitetskontroll av frukt och grönsaker samt kontroll av retursystem för plastflaskor och metallburkar. Enheten har 24 medarbetare vid sammanlagt fyra olika kontor. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 28

29 Den operativa kontrollen av foder, med undantag för kontroll inom primärproduktionen, utförs av Jordbruksverkets Kontrollenhet. Landsbygdsavdelningen Fiskerienheten på Landsbygdsavdelningen ansvarar bl.a. för handläggning och utbetalning av ersättningar i samband med utbrott av smittsamma sjukdomar. Stödprocessavdelningen Processenheten vid Stödprocessavdelningen har visst ansvar för hanteringen av tvärvillkoren. Marknadsavdelningen På Marknadsavdelningen finns Beredskapsenheten som arbetar med samhällets krisberedskap och ansvarar för planering, samordning och utveckling av Jordbruksverkets krisberedskap och krisorganisation. Detta för att Jordbruksverket ska ha en beredskap för allvarliga händelser inom Jordbruksverkets områdesansvar som till exempel utbrott av en smittsam djursjukdom, förorenat djurfoder, angrepp av växtskadegörare eller radioaktivt nedfall som drabbar jordbruket. Se del 4 stycke för mer om krisberedskap. Utbetalningsfunktionen Funktionen ansvarar för samordning av jordbrukarstödskontroller samt genomför kontroller av marknadsstöd, marknadsregleringar och projektstöd. Övriga avdelningar vid Jordbruksverket framgår av Bild Ansvarsområden Djurskydd, djurhälsa och foder Av förordning (2009:1464) med instruktion för Statens jordbruksverk (Jordbruksverkets instruktion) framgår vilka uppgifter och ansvarsområden verket har. Jordbruksverket ska bl.a. säkerställa ett gott djurhälsotillstånd hos djur i människans vård, förebygga spridning av och bekämpa smittor hos djur i människans vård, säkerställa ett gott djurskydd, förebygga spridning av och bekämpa växtskadegörare, samt för sin del av livsmedelskedjan verka för säkra livsmedel och konsumenthänsyn. Myndigheten ska även utföra de uppgifter som ankommer på en medlemsstat enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 882/2004. Beredskapsplanen ska utarbetas efter samråd med Livsmedelsverket. Rikstäckande djurhälsovård Myndigheten ska vidta åtgärder för att säkerställa tillgången till veterinärer vid utbrott av smittsamma djursjukdomar samt för att djur i människans vård ska kunna få hälso- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 29

30 och sjukvård. Tillgången till veterinär för att djur ska få sjukvård ska finnas oavsett tidpunkt på dygnet om det finns djurskyddsskäl Växtskydd (offentlig kontroll av växtskadegörare) Jordbruksverket ska enligt Jordbruksverkets instruktion vidta åtgärder i syfte att förebygga spridning och bekämpa växtskadegörare. Befogenheter och ansvar för genomförande av den offentliga kontrollen finns angivna i växtskyddslagen (1972:318) och i förordning (2006:817) om växtskydd m.m. (växtskyddsförordningen). Enligt växtskyddslagen får bekämpning ske i fråga om växtskadegörare som anges i Jordbruksverkets föreskrifter. Sådana föreskrifter får meddelas beträffande växtskadegörare som allvarligt kan skada växter, växtprodukter, växtodlingar, skogar eller annan mark. Den offentliga kontrollen av växtskadegörare är av regeringen inordnad under politikområdet Livsmedelspolitik Rapporteringskrav Jordbruksverket rapporterar årligen till regeringen och till EU-kommissionen. Foderkontrollen Jordbruksverket ansvarar för rapportering av resultat av foderkontrollen. Förebyggande och bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar Antal fall av epizootiska och zoonotiska sjukdomar redovisas. Jordbruksverket ansvarar för rapportering av sjukdomsutbrott via ADNS (Animal Disease Notification System), ett online-system som är gemensamt för EU-länder respektive WAHIS (World Animal Health Information System) som är ett motsvarande system för OIE:s medlemsländer. Dessutom görs halvårs- och årsrapporter. Rikstäckande djurhälsovård I årsredovisningen redovisas bl.a. antal diagnoser gällande förebyggande djurhälsovård per djurslagstyp, antal behandlingar per djurslagstyp och genomsnittspris per behandling. Djurskydd På regeringens uppdrag sammanställer Jordbruksverket årligen statistik rörande den regionala djurskyddskontrollen. Kontroll av växtskadegörare I rapporteringen till regeringen ingår en beskrivning av sundhetsläget i landet. Här redovisas också antal utfärdade sundhetscertifikat och antal utförda kontroller. Därutöver rapporteras, enligt EU:s regelverk inom växtskyddsområdet, resultat av olika inventeringar av specifika skadegörare. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 30

31 Krisberedskap Jordbruksverket har en beredskapsplan och en beslut- och arbetsordning för krishantering och verkets krisorganisation. Dessa fastställer grundläggande ansvarsförhållanden och anger en inriktning för hur arbetet med krisorganisationen ska planeras och utföras. De utgör även grund för de rutiner och styrdokument som reglerar verksamheten och beskriver krisorganisationens uppdrag och utformning och vilka processer som styr arbetet. En beskrivning om hur organisationen ska förvaltas och utvecklas finns också Nationellt centrum för djurvälfärd Verksamhetsbeskrivning Nationellt centrum för djurvälfärd (Swedish Centre for Animal Welfare, SCAW) inrättades 2008 och är placerat vid SLU. Centrat har inom djurvälfärdsområdet tre huvudsyften; att främja forskning, att stödja fort- och vidareutbildning samt att fylla en expertfunktion. Regeringen utsåg den 29 mars 2012 Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) till att vara Sveriges kontaktpunkt i enlighet med artikel 20.2 i Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning. Det framgår av 58 b djurskyddsförordningen (1988:539) att Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) är behörig myndighet för denna kontaktpunkt Ansvarsområden Kontaktpunkten vid Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) ska utföra de uppgifter som framgår av artikel 20.1 i förordning (EG) nr 1099/2009, vilket innebär att kontaktpunkten på begäran från de behöriga myndigheterna Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelsen ska tillhandahålla oberoende vetenskapligt stöd m.m. Vid behov hämtas det vetenskapliga stödet från det expertnätverk som Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) har tillgång till. Stöd ska bl.a. ges inom följande områden: Vetenskaplig och teknisk sakkunskap för godkännande av slakterier samt för utveckling av nya bedömningsmetoder. Vetenskapliga yttranden om tillverkarens anvisningar för användning och underhåll av fixerings- och bedövningsutrustning. Vetenskapliga yttranden om vägledning för god praxis som utarbetats inom medlemsstatens territorium för tillämpning av förordningen. Rekommendationer för tillämpning av förordningen, särskilt vad avser inspektioner och revisioner. Yttranden om separata organs och enheters förmåga och lämplighet att uppfylla kraven i artikel Livsmedelsverket är den myndighet i Sverige som godkänner slakterier, vilket innebär att Livsmedelsverket kan vända sig till kontaktpunkten för vetenskapligt och tekniskt stöd i frågor om stallar, fixerings- och bedövningsutrustning m.m. som uppkommer vid Livsmedelsverkets godkännandeprövning av nya slakterier eller av ny utrustning. Jord- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 31

32 bruksverket kan vända sig till kontaktpunkten för att erhålla vetenskapligt stöd vid utveckling av nya bedövningsmetoder. Vidare ska kontaktpunkten kunna ge vetenskapliga yttranden om de bruksanvisningar för fixerings- och bedövningsutrustning som ska tillhandahållas av utrustningens tillverkare och som t.ex. slakterierna använder. Kontaktpunkten förväntas också lämna vetenskapliga yttranden om vägledningar för god praxis som slaktbranschen tar fram beträffande djurhantering, fixering, bedövning och avblodning. Kontaktpunkten ska bistå och stötta kontrollmyndigheterna, det vill säga länsstyrelserna och Livsmedelsverket, i tillämpningen av förordningen vad avser inspektioner och revisioner och hur kontrollarbetet läggs upp, dock utan att kontaktpunkten närvarar vid själva kontrollen, vilket är en myndighetsuppgift. Kontaktpunkten ska inte heller göra tolkningar av lagstiftningen eftersom det är kontrollmyndigheternas ansvarsområde. Kontaktpunkten ska enligt artikel 20.2 även ansvara för att utbyte sker med kontaktpunktens motsvarigheter i andra medlemsstater inom EU och med EU-kommissionen beträffande teknisk och vetenskaplig information och bästa praxis för tillämpning av förordning (EG) nr 1099/2009. Kontaktpunkten vid Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) ska fungera som ett nav i ett nätverk som från ett svenskt perspektiv kan omfatta behöriga myndigheter i Sverige och i andra medlemsstater, kontaktpunkter i andra medlemsstater och i vissa tredje länder, EU-kommissionen, Efsa, universitet i Sverige och i andra länder som bedriver forskning inom djurvälfärdsområdet, enskilda forskare och andra experter samt andra relevanta aktörer Rapporteringskrav Rapportering av verksamheten vid Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW), inklusive kontaktpunktens verksamhet ingår som en del i årsredovisningen från SLU till Näringsdepartementet. Inom ramen för Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan sker rapportering av kontaktpunktens verksamhet till Livsmedelsverket Stöd och samordning inom och mellan myndigheter Målet med förordning (EG) nr 1099/2009 är att uppnå ett gott djurskydd i samband med avlivning av djur, inklusive avlivning (slakt) av djur vid slakteri. Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) som kontaktpunkt (behörig myndighet) bidrar till detta mål. Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) deltar tillsammans med Livsmedelsverket och länsstyrelserna i de samrådsmöten om kontroll av djurskydd vid slakterier som anordnas av Jordbruksverket Tullverket Verksamhetsbeskrivning Tullverket ska fastställa och ta ut tullar, mervärdesskatt, andra skatter och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. Tullverket ska även övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor följs. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 32

33 Tullverket leds av generaltulldirektören. Vid Tullverket finns en överdirektör samt ett insynsråd som ska uppfylla kravet på demokratisk insyn och medborgerligt inflytande. Ledamöterna av rådet är utsedda av regeringen. Tullverkets kärnverksamhet är indelad i två avdelningar Brottsbekämpning och Effektiv handel. Internt styrs verksamheten genom sex delprocesser. Effektiv handel ansvarar för att fastställa och ta ut tullar, mervärdesskatt och andra skatter samt avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas, dvs. att importören betalar rätt avgifter till staten, och för kontrollen av att bestämmelser om in- och utförselrestriktioner följs i handelsflödet. Brottsbekämpningen ansvarar för att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel följs samt att i samband med detta förebygga, upptäcka, hindra, utreda och beivra tullrelaterad brottslighet. Tullverket verkar i hela landet, men är främst fast lokaliserade vid gränsorter med större godsflöden, dvs. där mycket trafik passerar, huvudsakligen i Stockholm, Göteborg och Malmö. Stödverksamhet har koncentrerats till Sundsvall (administration) och Luleå (IT). Verksamheten styrs via policy- och normgivning från huvudkontoret Tullverkets organisation Bild 4.8. Tullverkets organisation Ansvarsområden Enligt regleringsbrevet för 2016 är Tullverkets mål att rättssäkert säkerställa tull-, skatte- och avgiftsintäkterna, samt efterlevnaden av in- och utförselrestriktionerna. Detta ska ske på ett för samhället ekonomiskt effektivt sätt samt på ett sätt som är kostnadseffektivt och enkelt för medborgare och företag. Säkerhet i leveranskedjan ska främjas och brottslighet inom tullområdet ska förebyggas och bekämpas. Medborgare och företag ska ha förtroende för Tullverkets verksamhet. Kvinnor och män ska ges samma möjligheter och villkor vid kontakter med myndigheten. Analyser och kontroller av in- och utförselrestriktioner ska särskilt inriktas på hot mot hälsa, miljö och säkerhet. Tullverket är även av regeringen utsedd att som behörig myndighet utföra vissa offentliga kontroller i enlighet med 12 a i förordningen (2006:815) om provtagning på djur m.m. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 33

34 Vidare har Tullverket enligt regleringsbrevet för 2016 i uppdrag att redovisa hur kontrollen av illegal privat införsel av animaliska livsmedel har bedrivits under 2015 och vilka resultat kontrollen har gett. Redovisningen ska göras till Jordbruksverket i enlighet med bilaga V till Kommissionens förordning (EG) nr 206/2009 om införsel för personligt bruk till gemenskapen av produkter av animaliskt ursprung och om ändring av förordning (EG) nr 136/ Rapporteringskrav Tullverket rapporterar till Finansdepartementet Generalläkaren Verksamhetsbeskrivning Organisatoriskt är Generalläkaren placerad inom Försvarsmakten, men i sin tillsynsoch kontrollfunktion lyder myndigheten direkt under Försvarsdepartementet och är då inte underställd överbefälhavaren. Återrapportering sker både till regeringskansliet och till Försvarsmakten. Vid Generalläkaren finns två helårsanställda veterinärer samt en helårsanställd livsmedelsinspektör. Bild 4.9. Högkvarterets organisation inom Försvarsmakten Ansvarsområden Generalläkarens uppgift är att kontrollera att Försvarsmakten följer lagstiftningen inom områdena miljö- och hälsoskydd, livsmedelssäkerhet, djurskydd, djurhälsovård, djursjukvård, hälso- och sjukvård samt smittskydd. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 34

35 Rättslig grund för kontrollen Generalläkaren är enligt 27 livsmedelsförordningen behörig myndighet att utöva offentlig livsmedelskontroll inom Försvarsmakten. Enligt 21 förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten ansvarar Generalläkaren även för tillsynen inom miljöskyddet, hälso- och sjukvården m.m. samt för offentlig kontroll av djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet. Vidare framgår att Generalläkaren är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll enligt förordning (EG) nr 882/2004. Generalläkaren får besluta om interna föreskrifter som gäller, utöver den civila lagstiftningen, inom Försvarsmakten. Tillsynsansvaret omfattar också internationella militära insatser. I september 2015 överlämnade Utredningen om översyn av generalläkarfunktionen sitt betänkande Tillsyn och kontroll på hälso- och miljöområdet inom försvaret (SOU 2015:79) som kan få konsekvenser för den framtida tillsyns- och kontrollverksamheten inom Generalläkaren. Utredaren har bl.a. analyserat organisationsform, mandat samt vilka sakområden och försvarsanknutna myndigheter som den framtida tillsynen och kontrollen ska omfatta Organisation av kontrollen Livsmedel Generalläkaren bedriver livsmedelskontroll vid bl.a. restauranger och mässar, cateringverksamheter, mottagningskök och dricksvattenanläggningar. Även livsmedelshantering under fältförhållanden såsom övningar kontrolleras. Varken slakterier eller livsmedelsindustrier ingår bland Generalläkarens kontrollobjekt. Antalet livsmedelsanläggningar uppgår till drygt 230. Djurskydd, djurhälsa och djursjukvård Generalläkaren utför kontroll av djurskydd, djurhälsa och djursjukvård avseende hundar, hästar och försöksdjur. Antalet sådana kontrollobjekt uppgår till omkring 25. Myndigheten gör en årlig, såsom flerårig, planering av livsmedels- och djurskyddskontrollen baserad på risk och erfarenhet. Denna kontroll samordnas ibland med annan tillsyn, inom sakområdena miljö- och hälsoskydd samt hälso- och sjukvård, som Generalläkaren ansvarar för. Generalläkaren använder Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets vägledningar och instruktioner vid livsmedels- och djurskyddskontroll. Kontrollmetoder är revisioner och inspektioner. IT-system Generalläkaren använder Vision som kontrollobjekts- och ärendehanteringssystem, i vilket ett register över kontrollobjekten förs. Finansiering Generalläkarens tillsyns- och kontrollverksamhet är anslagsfinansierad. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 35

36 Officiella laboratorier Provtagning och analys används inte i dagsläget som rutinmässig kontrollmetod. Generalläkaren har avtal med laboratorium och kan vid särskilda händelser ta prover för analys. Generalläkaren kontrollerar däremot resultatet av objektets egna analyser och rutiner för detta. Utbildning och kompetensutveckling De anställda involverade i kontrollen har veterinär- eller miljö- och hälsoskyddsutbildning samt erfarenhet av hur livsmedelskontroll bedrivs vid andra myndigheter. Utöver den generella utbildningsplan som myndigheten har upprättat finns individuella utbildningsplaner för de anställda. Löpande fortbildning sker genom deltagande vid kurser anordnade av framför allt Livsmedelsverket, men även av Jordbruksverket avseende djurskyddsutbildning. Under 2017 planeras deltagande i vissa BTSF-kurser, EUkommissionens utbildningsprogram för kontrollpersonal Rapporteringskrav Rapportering med uppföljning av verksamheten sker till Försvarsdepartementet samt till överbefälhavaren inom Försvarsmakten. Inom ramen för Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan sker även återrapportering till Livsmedelsverket Stöd och samordning inom och mellan myndigheter Myndigheten deltar årligen vid möten med representanter från alla länsstyrelser, där Livsmedelsverket och Jordbruksverket presenterar aktuell information. Två gånger per år har Länsstyrelsen i Stockholm möten med regionens lokala myndigheter ansvariga för livsmedelskontrollen. Generalläkaren deltar även i dessa möten. Generalläkaren ingår i arbetsgrupper för framtagande och revidering av Sveriges nationella kontrollplan samt uppföljning, nationellt nätverk för dricksvatten och offentlig kontroll samt i nationell revisionsgrupp samrådsgrupp för revision i livsmedelskedjan. Generalläkaren omfattas även av det varnings- och rapporteringssystem, Rapid Alert System for Food and Feed (RASFF) som används inom livsmedelskedjan Länsstyrelserna Verksamhetsbeskrivning På regional nivå verkar 21 länsstyrelser inom bl.a. kontrollområdet livsmedelskedjan. Länsstyrelsen är en statlig, regional myndighet, som sorterar under Finansdepartementet. Bland Länsstyrelsens många ansvarsområden ingår beredskap, miljötillsyn, kulturmiljöarbete, främjande av mänskliga rättigheter, krisberedskapsarbete och lönegarantier, för att bara nämna några. En länsstyrelse leds av en landshövding, som utses av regeringen. Landshövdingen ansvarar för att respektive länsstyrelse uppfyller sina förpliktelser inom de olika verksamhetsområdena, inklusive länsstyrelsens uppgifter enligt förordning (EG) nr 882/2004. Landshövdingen har en ställföreträdare som benämns länsråd, eller länsöverdirektör, NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 36

37 beroende på hur länsstyrelsens organisation ser ut. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan landshövding och länsråd skiljer sig åt mellan de olika länsstyrelserna. Ansvaret för länsstyrelsens olika verksamhetsområden delegeras till chefsnivåer under landshövdingen genom en besluts- eller arbetsordning, som kan se olika ut mellan de 21 länsstyrelserna. Landshövdingen har dock det yttersta ansvaret för alla verksamhetsområden, inklusive länsstyrelsens kontroll inom livsmedelskedjan. Ansvarsfördelningen är ytterligare nedbruten i berörda enheters handläggarordning. Kontrollen inom livsmedelskedjan genomförs av flera olika handläggare som är anställda på länsstyrelserna, såsom länsveterinärer, djurskyddshandläggare, kontrollanter av jordbrukarstöd, handläggare med ansvar för förprövning och besiktning av djurstallar, jurister m.fl. Det är varje enskild länsstyrelses uppgift att säkerställa att personalen har den kompetens som krävs för uppgiften. Normalt identifieras sådana behov vid årliga medarbetarsamtal. Det har också förekommit länsstyrelsegemensamma kompetensinventeringar, framför allt inom djurskyddsområdet. När länsstyrelserna utser officiella laboratorier ska dessa vara ackrediterade. Vissa länsstyrelser väljer att arbeta i projektform och ibland görs länsstyrelsegemensamma projekt Organisation Hur länsstyrelserna är organiserade varierar från län till län. De flesta län har länsveterinärer, djurskyddshandläggare, förprövare och juridisk kompetens att tillgå. I vissa län finns också handläggare som arbetar mer specifikt med kontroll av foder och livsmedel i primärproduktionen. Dessa kompetenser används för arbetet med livsmedel och foder, djurskydd och förprövning av djurstallar, smittskydd och ABP samt kontroll av djurhälsopersonal. Länsstyrelserna ansvarar för många andra verksamhetsområden på regional nivå, bl.a. beredskapsfrågor Den operativa djurskyddskontrollen utförs av ett antal djurskyddshandläggare. Länsveterinär deltar i detta arbete i olika omfattning beroende på bl.a. organisationen av verksamheten. På länsstyrelsen finns juridisk kompetens att tillgå vid ärendehandläggningen. Den kompetensen kan även användas av kommunerna i övergripande frågor. Exempel på organisation hos en länsstyrelse framgår av Bild 4.3 i avsnitt Ansvarsområden Länsstyrelsen har uppgifter inom områdena djurskydd, smittskydd samt livsmedelskontroll. Detta framgår av förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion. Länsstyrelsen är ansvarig för den operativa djurskyddskontrollen och för kontrollen av foder och livsmedel i primärproduktionen. Länsstyrelsen ansvarar även för operativ kontroll av djurhälsopersonalen i länet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 37

38 Djurskydd Länsstyrelsen ansvarar för den operativa djurskyddskontrollen. Det innefattar samtliga djurslag. Kontrollen indelas ofta i hantering av anmälningsärenden och planerad förebyggande kontroll. Anmälningsärendena rör oftast sällskapsdjur medan den planerade kontrollen har tyngdpunkten i animalieproduktionen. Vidare handlägger länsstyrelsen ansökningar om verksamhet med djur samt förprövning och besiktning av byggnader för djur. Ett annat område inom länsstyrelsens djurskyddskontroll är kontroll av anläggningar med djurförsök. Kontrollresultat från djurskyddskontrollen förs in i djurskyddskontrollregistret (DSK) som Jordbruksverket är huvudman för. Jordbruksverket har tillsammans med länsstyrelserna tagit fram checklistor och vägledningar som används av länsstyrelserna, checklistorna är kompatibla med DSK. Resultaten från djurskyddskontrollerna förs även in i länsstyrelsens eget IT-system Platina. Det finns också instruktioner, rutiner m.m. som tagits fram av länsstyrelserna gemensamt eller av enskild länsstyrelse och som används nationellt och regionalt. Länsstyrelserna har befogenhet att förelägga djurägare att vidta åtgärder, utfärda förbud mot att hålla djur, samt att besluta om omhändertagande av djur. Smittskydd inklusive hantering av animaliska biprodukter Inom smittskyddsområdet ska länsstyrelserna leda och samordna åtgärder mot djursjukdomar på regional nivå. Detta innefattar bland annat att länsstyrelserna ska ha beredskap samt samverka och stödja Jordbruksverket i bekämpningen av epizootiska sjukdomaroch salmonella hos lantbrukets djur. Vidare har länsstyrelserna ansvar för tillsynen av salmonellakontrollen hos fjäderfä, olika djurhälsoprogram och anmälningspliktiga sjukdomar, transporter, inbesiktning av karantäner m.m. Länsstyrelserna utövar även kontroll över att de livsmedelsproducerande djuren är märkta på ett adekvat sätt. I länsstyrelsens arbete ingår också kontroll av veterinärer och veterinärklinikers hygienplaner som är ett viktigt förebyggande smittskyddsarbete, inte minst mot de multiresistenta bakterierna. Länsstyrelserna har dessutom ansvaret för kontrollen av insamling, omlastning och transport av andra animaliska biprodukter än matavfall. Livsmedel Länsstyrelsen är överklagandeinstans för beslut fattade av de kommunala nämnderna i fråga om livsmedel. Detta kan exempelvis gälla avgiftsfrågor och sanktionsbeslut. Handläggningen av överklagade beslut utförs av länsstyrelsens jurister i samråd med länsveterinär. Länsstyrelserna samordnar inom länet kommunernas verksamhet och ger dem stöd, råd och vägledning enligt 28 livsmedelsförordningen. Länsstyrelsen samordnar den kommunala livsmedelskontrollen genom att anordna möten med livsmedelsinspektörerna där frågor om bedömning, ny lagstiftning, sjukdomsläge etc. diskuteras. Vid mötena brukar även Livsmedelsverket och smittskyddsläkare delta. Vid behov bjuds även representanter från näringsorganisationer in. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 38

39 Livsmedelsverket har i en överenskommelse med länsstyrelserna överlämnat ansvaret för revision av den kommunala livsmedelskontrollen till länsstyrelserna. Revisionen omfattar både granskning av dokumentation och vid behov on-spot verification, dvs. verifiering genom att närvara vid kommunens kontroll på en anläggning. Vid den senare medverkar även en teknisk expert från någon annan kommun. Revisionerna följer Livsmedelsverkets handbok Revision av lokal livsmedelskontroll Kommunerna Verksamhetsbeskrivning Hur en kommunal organisation är uppbyggd och vilka funktioner den har finns beskrivet i avsnitt Ansvarsområden Kommunernas befogenheter och uppgifter i livsmedelskedjan regleras av olika speciallagar som exempelvis livsmedelslagen. Specificering av kommunernas befogenheter och skyldigheter regleras i förordningar och föreskrifter Livsmedelslagen I livsmedelslagen föreskrivs att kontrollen över lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen utövas av vissa statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. I Livsmedelsförordningen föreskrivs mer exakt vilken som är den behöriga kontrollmyndigheten för olika typer av objekt. Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder eller motsvarande har kontrollansvaret över cirka anläggningar. Primärproducenter av livsmedel kontrolleras av länsstyrelserna Lag om foder och animaliska biprodukter Av lagen om foder och animaliska biprodukter följer att kontrollen över lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen utövas av vissa statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter föreskriver att det är Jordbruksverket som är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll om inget annat anges. Kommunerna är behöriga myndigheter att utöva offentlig kontroll över bl.a. nedgrävning av animaliska biprodukter, utlämnande och transport av matavfall och kompostering av matavfall, när sådan kompostering genomförs på annat sätt än genom kompostering i en av Jordbruksverket godkänd komposteringsanläggning Rapporteringskrav Genom 31 livsmedelsförordningen bemyndigas Livsmedelsverket att föreskriva att kontrollmyndigheterna ska lämna rapporter om sin kontroll. Kraven på återrapportering regleras i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:13) om rapporteringsskyldighet för kontrollmyndigheter. I denna föreskrivs att de kommu- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 39

40 nala nämnder som utövar kontroll enligt livsmedelslagen ska till Livsmedelsverket lämna de uppgifter om tillsynen som verket särskilt beslutar om. Anvisningar till rapporteringen finns på Livsmedelsverkets webbplats för kontrollmyndigheter, Livstecknet. Av förordningen om foder och animaliska biprodukter följer att Jordbruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet för en kontrollmyndighet att lämna information till Jordbruksverket Statens veterinärmedicinska anstalt Verksamhetsbeskrivning Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är en myndighet under Näringsdepartementet. Enligt förordningen (2009:1394) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA:s instruktion) har SVA till uppgift att vara veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda. SVA ligger i Uppsala. SVA verkar för en god djur- och folkhälsa, en god miljö och en uthållig livsmedelsproduktion och är specialiserat på djurs sjukdomar och smittämnen samt hur de sprids - mellan djur, till människan och i miljön. SVA har cirka 350 anställda och de största yrkeskategorierna är biomedicinska analytiker, veterinärer, forskare och laboratorietekniker. Bild Organisation för SVA. SVA:s organisation består av en ledningsgrupp, stabsfunktioner samt sex avdelningar. Funktionen som NRL (nationellt referenslaboratorium) är sammanförd med SVA:s verksamhet som europeiskt referenslaboratorium (EURL) för Campylobacter och ingår NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 4 AV 4 40