Attarpsdammen Bottentopografi och skiktningar

Transkript

1 Attarpsdammen Bottentopografi och skiktningar JFB AB Peter Lindvall & Per Sjöstrand

2 Bakgrund Lillån Bankeryd är av riksintresse för öring, men idag uppfylls inte fastställda gränsvärden avseende laxfiskevatten (se Förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten). Det innebär att Jönköpings kommun är skyldiga att genomföra undersökningar och/eller åtgärder för att på sikt kunna uppfylla fastställda miljökvalitetsnormer för vatten i vattendraget. Jönköpings Fiskeribiologi har fått i uppdrag av miljökontoret i Jönköpings kommun att undersöka Attarpsdammen med avseende på temperaturskiktning, förekomst av svavelväte, sedimentens mäktighet med mera. Målet är att ge förslag på hur dammens negativa inverkan på Lillån kan reduceras. Attarpsdammen ligger i vattendraget Lillån, som rinner genom Bankeryds samhälle. Dammen ligger ca 1,8 km uppströms åns mynning i Vättern. Dammen inverkar på Lillån på flera olika sätt. Denna undersökning syftar till att undersöka möjligheter att minska dammens värmande effekt på vattnet i Lillån. I dagsläget höjer dammen Lillåns vattentemperatur kraftigt under varma sommardagar. Som exempel kan sägas att under sommaren 2013 var maxtemperaturen i det inflödande vattnet till Attarpsdammen 16,9 grader. I utflödet var den högsta temperaturen 23,7 grader och 17 dagar uppvisade temperaturer över 22 grader. Figur 1. Attarpsdammen idag. Temperturer över 22 grader anses kunna påverka produktionen av öring negativt om denna överskrids under längre perioder enligt Näslund (1992). Liknande temperaturhöjningar har påvisats vid tidigare enstaka mättillfällen. Höga vattentemperaturer inverkar negativt på fiskfaunan i Lillån Bankeryd på två sätt. Dels genom att höga vattentemperaturer ökar syreförbrukningen hos fisken och samtidigt minskar mängden löst syre i vattnet. Dessutom förvärrar höga temperaturer effekterna av utsläppen av amoniumkväve från reningsverket i Bankeryd till Lillån nedströms Attarpsdammen. Giftigheten beror av ph-värdet (vattnets surhet), temperaturen och koncentrationen av ammonium i vattnet. En del ammonium övergår till ammoniak som är giftigt. Ju högre ph-värde och temperatur desto större andel ammoniak i förhållande till ammonium. Historik På platsen för Attarpsdammen fanns på 1920-talet en annan damm tillsammans med ett mindre kraftverk för att förse Attarps gård med elektricitet. Dammen brast på 1940-talet varvid Lillån återtog sin ursprungliga åfåra. Till höger i Figur 2 ses ett utdrag från den ekonomiska kartan 1954 med sträckningen av ån. Naturmiljön utmed ån och det gamla dammområdet var dock 1 Figur 2. Attarpsdammen 1954.

3 sankt och otillgängligt varför en ny damm byggdes upp. Dammen fisk tillstånd av Vattendomstolen 1967 (A66/1967) och byggdes åren Metodik Attarpsdammmen besöktes av Jönköpings Fiskeribiologi AB den 14:e augusti Dammagasinet lodades med ett Humminbird ekolod i 800-serien. Databehandlingen skedde i HumminbirdPC och gisprogrammet Quantum GIS. Syre och temperaturmätning skedde med lånad mätutrustning från länsstyrelsen i Jönköpings län av märket Hach-Lange. Hydrologi Lillån Bankeryds avrinningsområde är 35,3 km 2. Nedan i presenteras av SMHI modellerade flöden för perioden samt flöden hämtade från domen för Attarpsdammen (A66/1967). Vattenföring Flöde [m³/s] Flöde A66/1967 [m³/s] HHQ - 7 HQ HQ HQ MHQ MQ MLQ LLQ Medellågvattenföringen är av SMHI:s modell skattad till 50 l/s, jämfört med domens angivna på 15 l/s. Erfarenheten från Lillåns hydrologi pekar på att 50 l/s är närmare förenligt med verkligheten. Eventuellt kan grundvattenpåslagen i Lillåns övre delar göra att den modellerade medellågvattenföringen ändå är något underskattad. Djupförhållanden Det största uppmätta djupet i Attarpsdammen var 4,75 m och finns ca 33 m ut från utskovet. Den ursprungliga fåran tycks finnas kvar till stor utsträckning och följer traktgränsen på fastighetskartan, se bilder i Figur 3 och Figur 4. Söder om Attarpsbadet är den ursprungliga fåran svårare att urskilja på ekolodet. Under djupet 2,5 2,7 m registrerade ekolodet en skiktning. 2

4 Figur 3. Djupförhållanden och fastighetskarta med traktgräns. Figur 4. Skärmdump på den ursprungliga fåran i Attarpsdammen. Strax under 2,5 m:s djup syns en tydlig skiktning av vattnet. 3

5 Figur 5. Djupkarta över Attarpsdammen 4

6 Temperaturskiktning och syrgasförhållande Mätningen av temperatur- och syreprofil skedde ca 30 m utanför bottenutskovett ned till ett djup av 4 m. Temperaturen i inloppet till dammen var 13,2 grader och i utloppet i fiskvägenn var temperaturen 19,2 grader. Tabell 1. Temperatur och syrgashalt i Attarpsdammen. Temperaturr och syrgasmätning i Attarpsda ammen Djup (m) Temperatur Syrgashalt (mg/l) Relativ syrgashalt s (%) Figur 6. Temperatur och syrgasförhållandenn efter djup i Attarpsdammen. Temperaturen i ytan var 18,8 grader och sjönn sjönk succesivt till 11,77 grader. Vadd gäller syrgasprofilen så fanns en tydlig skiktning på ett djup mellan 1 1,5 m. På djup större än 1,5 m var syrgashalten under 0,,55 mg/l i Attarpsdammen. Grundaree än 1 meter var syrgashalten omkring 10 mg/l. Syrgasminimum (0,05 mg/l) återfanns på djupet 2,5 m och kan förklara den skiktning som ekolodet visade på detta djup. 5

7 Sedimentmäktighet Sedimentdjup mättes i 13 punkter fördelade över Attarpsdammens yta. Medeltjockleken hos sedimenten var 0,6 m och största sedimentdjup var 1,25 m. I flera provpunkter kom utströmmaden gas ur sedimenten vid provtagningen (ingen lukt kunde noteras). Ekolodningen och sedimentmätningen gör det troligt att den meandrande åfåran har fyllts med lättare sediment och omkringliggande våtmarkers organiska sediment har överlagrats av ett tunnare lager. Syrebristen i bottenvattnet och den uppbubblande gasen från sedimenten pekar på att organiskt material reduceras och avger sumpgas (troligen främst metangas). Attarpsdammen blir dessutom varje höst mottagare för en stor mängd löv som transporteras med ån, även dessa förbrukar syre under nedbrytningen. 6

8 Diskussion Sedimenten från Lillån lägger sig till största delen vid inloppet i dammen, söder och väster om ön. Det finns en tydlig djupfåra genom stora delar av Attarpsdammen, närmast bottenutskovet finns de djupaste delarna. De fysiska förutsättningarna finns att tappa en del av utflödet från Attarpsdammen från de djupare liggande vattenlager. Även om det inte fanns en tydlig temperaturskiktning vid mättillfället så pekar syreförhållandena mot att det ändå uppkommer en skiktning under varma sommarförhållanden i dammen. Dock gör syrebristen i bottenvattnet (< 1mg/l) att det ses som riskabelt att tappa kallt bottenvatten från själva dammen. Vattenspegeln är 26,4 hektar ( m 2 ). Möjlig avdunstning i juni-augusti månad är i storleksordningen mm. Vilket motsvarar l/s som ett genomsnitt för sommarmånaderna. Troligen kan avdunstningen motsvara ca l/s en varm sommardag (5-7 mm/dygn). Detta kan jämföras med den modellerade medellågvattenföringen på 50 l/s. Det är viktigt att man innan man går vidare med att minimera Attarpsdammens temperatureffekter på sträckorna nedströms i Lillån även undersöker Attarpsdammens effekter för sträckorna uppströms. Varje vår vandrar ett stort antal öringungar (smolt) ut mot Vättern. Det är i dagsläget oklart hur stor del av dessa som försvinner på sin väg genom dammen, men det är allmänt känt att dammar ofta har en negativ inverkan. Därför bör man närmare undersöka smoltutvandringen, för att veta om det är ett (temperatur) eller två (temperatur + smolt) problem som behöver lösas. Därefter kan man fundera på åtgärder. Med avseende på problematiken kring vattentemperatur kan följande åtgärdsalternativ vara värda att överväga och utreda vidare: Alt. 1 Vatten tappas trots risken för syrebrist från ca 1 m djup ut i fiskvägen. Vattnet måste i så fall syresättas effektivt vid tappningen, utan att det medför en höjning av vattentemperaturen. Vilket ses som svårt och riskfyllt, men billigt. Det kan vara möjligt att testa för att se om det ändå innebär en förbättring för sträckorna nedströms. Alt 2. En lösning för att skapa en bypasslösning för kallvatten genom Attarpsdammen är att lägga en slang, typ PEM, som tar vatten från inloppet och leder det längs botten, ca 680 m, ned till nedsidan av dammen. Troligen bör man leda vatten genom både ett övertryck genom en låg dämning och undertryck genom hävert. Tänk bevattningsröret vid skårhult. För att ge ett flöde om 50 l/s behöver ett sådant rör ha en diameter på 250 mm om fallhöjden är 3 m (knappt 0,5% lutning). Ett rör på 160 mm ger knappt 20 l/s. PEM-slang verkar finnas upp till en diameter på 110 mm (vilket skulle ge i storleksordningen 5 l/s). Därmed behöver man använda typ svetsade tryckrör. Det finns en möjlighet att även lösa smoltutvandring genom en sådan anläggning, dock behövs stora rör om även besor ska kunna klara sig igenom röret. Fördelen är att lösningen kan bypassoperera Attarpsdammen vid låga vattenföringar och även användas för att transportera smolt förbi dammen. Nackdelen är att rörläggningen är svår. Rören behöver förankras på bottnen och sedimenten gör att det blir svårt med en vanlig ledningsbädd. Lösningen ses som förhållandevis kostsam. 7

9 Alt. 3. Istället för att lägga rörledningar på botten av Attarpsdammen för att leda förbi kallt sommarvatten så kan man tänka sig en lösning där en skiljevägg av trä- eller plastspont byggs upp längs den östra sidan av dammspegeln upp till halvön med grillplatsen. Spontväggen blir då ca 460 m lång. Därefter bör man kunna schakta en fåra ner mot dammfästet alternativt lägga den sista biten i rör. Vid dammfästet måste vattnet ledas genom rör antingen över/igenom dammvallen. Fördelen är att man får en öppen kanal (bra för nedströms fiskvandring) och botten bedöms som tämligen lättspontad. Nackdelen är att det är svårt att slå ut fallhöjden på fiskvägsfåran. Fåran kommer därmed att behöva en tämligen stor dimension för att hantera flödet, vid för låga vattenhastigheter finns dessutom en risk för sedimentation i fåran. Fåran kommer även att bli solutsatt då den går nästan i rakt nord-sydlig riktning, vilket kommer att innebära en viss uppvärmning. Fåra Spontvägg Alt. 4 Det är även tänkbart att göra en mer omfattande lösning där ett större flöde (större än MQ) leds förbi dammen (jämför lösningen vid Skårhultsdammen i Habo kommun). Då bygger man en liknande spontvägg som i alternativ 3, men låter den övergå i ett omlöp som mynnar nedströms dammen istället. Det kommer att förbikoppla dammspegeln och minska Figur 7. Attarpsdammen med en skiljevägg längs östra stranden och en ny fåra för lågflöden temperaturproblemen, underlätta smoltutvandringen och utvandringen av utlekta öringar. Denna typ av lösning kan byggas för att leda en stor del av sedimenten och löven som transporteras av Lillån förbi Attarpsdammen. Ett sådant omlöp kommer inte bara att fungera för nedströmsvandrande fisk utan även för uppvandrande öring och även som uppväxtområde för öring. 8

10 Alt. 5 Ett alternativ är även en dammutrivning. En sådan åtgärd löser temperaturproblemet, smoltutvandringen, sedimentproblemet och problemet med syrefattigt vatten och sumpgas m.m. Det kommer att förändra landskapsbilden i denna del av Bankeryd och ytan för den tidigare vattenspegeln kan då exempelvis göras om till ett parklandskap med belysning och gångstigar med flera mindre dammar som ligger vid sidan om ån. Genom att ha en strömmande fåra genom dalen fortsätter Lillåns sediment nedströms och bildar sandstränder vid Vättern istället för att Attarpsdammen fylls allt mer av sediment. Viktigt är att man i så fall tar hjälp av och lyssnar på lokala viljor och behov i Bankeryd för att få ett så bra område som möjligt. Färgeridammen i Habo sänktes av 2007 och är idag ett öppet landskap med promenadstråk, se Figur 8 nedan. Figur 8. I den tidigare Färgeridammen (Habo kommun) finns idag en strömmande å med klippta gräsytor, belyst promenadväg och fikabord. Massadammen i Tabergsån sänktes av år 2011 och är ett annat exempel på hur en damm kan avvecklas men fortfarande ge mervärde för landskapet. 9

11 Figur 9. Massadammen i Norrahammar blev spegeldammar och forsar. Både vatten och fontän är kvar, men sällskapas numer årligen av stora vätteröringar, se Figur 9. 10

12 Bilaga 1. Skärmbilder från ekolodet Bilden visar den skiktning som finns strax under 2,5 m:s djup. I bilden syns den ursprungliga fåran tydligt. 11

13 Skiktningen under 2,5 m:s djup finns även mer strandnära. 12

14 Referenser Näslund, I Öring i rinnande vatten- en litteraturöversikt av habitatskrav, täthetsbegränsande faktorer och utsättningar. Information från Sötvattenlaboratoriet, Drottningholm. 3: Nilsson, N Arbetsmaterial: Redovisning av insamlad vattentemperaturdata inom Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 13