Motstånd som drivkraft i förändringsarbetet

Transkript

1 Motstånd som drivkraft i förändringsarbetet Josefine Carnolf På ett fullbokat forskarsymposium under två halvdagar träffades genusforskare och jämställdhetsarbetare, för att under den något motsägelsefulla titeln Motstånd som drivkraft för förändringsarbetet, tillsammans diskutera hur motstånd mot jämställdhetsfrågor kan uttryckas och bemötas i teori och praktik. Dagarna präglades av intensiva meningsutbyten, en hel del skratt och flera stunders allvar. Seminariet arrangerades av Länsstyrelserna, Europeiska Socialfonden samt ESF Jämt, och moderator var Malin Rönnblom. Olika sorters motstånd och lösningar Dagarna inleddes av Anders Granat, länsråd i Gotlands län och ordförande i referensgruppen för ESF Jämt, processtöd för jämställdhetsintegrering. Granat var den första att uttrycka ståndpunkten att man bör göra sig vän med sitt motstånd, ett spörsmål som sedan kom att vända och vridas ett flertal varv innan konferensen var till ända. Hur gör man det? Och vad är motstånd egentligen? Dagens första föreläsare Anna Wahl, professor från KTH, berättade om sitt deltagande i ett flerårigt forskningsprojekt, som slutligen resulterat i boken Motstånd och fantasi. Historien om F En av bokens medförfattare var moderatorn Malin Rönnblom, statsvetare och lektor på Umeå universitet. Under föreläsningens gång definierades ett antal olika motståndsuttryck. Wahl visade i ett par punkter hur motstånd bland annat aktualiserar frågor om vad som sägs, vilket kroppsspråk människor använder och hur kvinnor och män i grupp samspelar på olika sätt. Den teoretiska ramen är bland annat förståelsen för den rådande könsordningen och hur kön görs inom organisationer, betonade Wahl. Några i publiken höjde rösten för att sätta fokus på att motståndet kan ta väldigt olika former beroende på vilken verksamhet man håller på med. Flera nämnde att de inom den offentliga sektorn oftast drabbas av ett tyst och närmast osynligt motstånd, som passiviserar och gör att förändringsarbetet aldrig kan gå från ord till handling. Hur kommer man åt det?

2 På den frågan fanns inget entydigt svar. Wahl poängterade att de olika motståndsformerna alltid är beroende av sitt sammanhang, vilket gör att det heller inte finns en ensam lösning till hur motstånd kan bemötas. Men genom att använda motståndsuttryck som analysverktyg för att bena ut de olika situationerna där motstånd skapas, menar Wahl och bokens medförfattare att man kan hitta mönster och skillnader som kan hjälpa en att komma vidare i jämställdhetsarbetet. Praktiska exempel Föreläsaren som var näst i tur bidrog med arbetsnära och praktiska exempel på hur motståndet kan hanteras. Christina Franzén, VD för Näringslivets Ledarskapsakademi, underströk bland annat vikten av ledningsstyrt förändringsarbete. Franzén menade att organisationers jämställdhetsuppdrag oftast behandlas som en sidovagn till den ordinarie verksamheten, vilket går helt stick i stäv bland annat med den jämställdhetspolitiska strategin jämställdhetsintegrering, som i alla fall de statliga myndigheterna måste efterfölja. Franzén framhöll att det följer en logik i att verksamhetsutveckling och förändringar inom organisationer fodrar allas deltagande. Det betyder att medarbetare, med tydligt stöd i ledning och bland chefer, tillsammans utifrån avsatta resurser måste samarbeta för att omsätta direktiven om jämställdhet i praktiken. Under föreläsningen påpekades även något man återgick till under konferensen; ett visst motstånd inför en stundande förändring kan visserligen vara naturligt och sunt, men ett motstånd mot jämställdhetsarbete eller genusforskning ska aldrig behöva accepteras, och bör alltid bemötas. Kön spelar roll Föreläsningarna varvades med fika och fortsatta diskussioner bland deltagarna. Det tycktes som att de flesta på något sätt hade upplevt någon form av motstånd genom sitt arbete. Vid ett tillfälle lyftes frågan om att seminariet visserligen var fullbokat, men hade lockat en tydlig majoritet av kvinnor. Det frammanade ett samtal om vad faktumet berodde på och kunde få för konsekvenser. Vad har det för innebörd att kvinnor och män är bärare av olika roller i könsordningen? Hur påverkar det de män som arbetar med jämställdhet, möter de ett annorlunda motstånd än vad majoriteten kvinnor gör? Föreläsaren Hans Robertsson, fil. dr i psykologi och arbetslivsforskare, argumenterade för att det finns en kluvenhet i att vara man och bryta mot traditionella könsmönster. När man jobbar med jämställdhet som man, kan man få frågan om man är ute efter att ragga brudar. Eller så förutsätts det att alla män som jobbar med det är homosexuella, exemplifierade Robertsson. Han betonade vikten av att flera socialt konstruerade kategorier som klass, kön och sexualitet kan gå in i varandra vilket gör att frågan blir än mer komplex. En parallell och något mer övergripande diskussion som fördes bland deltagarna, var mannens roll inom den feministiska diskursen. En synpunkt var att män ibland exkluderas, då kvinnor oftast får stå som norm och forskningssubjekt. Samtidigt var det flera deltagare som kunde vittna om att i praktiken kan motsatta förhållanden gälla, dvs. att mäns närvaro inom jämställdhetsfältet accepteras och legitimeras enklare än kvinnors, och att genusforskande eller jämställdhetsarbetande kvinnor ibland antas vara homosexuella. Första dagen präglades således av ett flertal kunskapspass, varvat med utbyte av tankar och erfarenheter. Behovet hos deltagarna att diskutera ämnet var stort, och förväntningarna inför sista dagens interaktiva workshop var höga. Moderatorn Malin Rönnblom var hoppfull inför workshopen. Man måste våga söka motståndet, kommenterade hon avslutningsvis, innan alla gick till en gemensam middag.

3 Personliga erfarenheter och gemensam kunskap Nästa dag träffades deltagarna igen för en gemensam samling, för att därefter dela upp sig i grupper. Metoden för workshopen var en slags mikromodell av den metod som även användes i Anna Wahl och Malin Rönnbloms forskningsprojekt. Som en förberedelse skulle samtliga deltagare utifrån några frågor formulera en kort text om en situation då man mött motstånd, vilken sedan gruppvis skulle redovisas och analyseras. Syftet var att på så sätt i varje grupp skapa en kollektiv erfarenhet av motstånd, för att deltagarna skulle ges chans att detaljerat men ändå distanserat kunna bearbeta frågan. Med utgångspunkt i det skulle sedan alternativa strategier sovras fram, bland annat genom fantasin som metod. Timmarna som följde var intensiva och resulterade i livliga diskussioner. Uppgiften, som i någras ögon till en början verkat svår, förlöste allteftersom en hel del insikter och slutledningar. Flera deltagare upplevde en lättnad i att dela sina erfarenheter med andra, och genom att beskriva situationer av motstånd i tredje person, göra erfarenheten till gruppens allmängods. En viktig poäng var också att deltagarna upplevde att de kunde känna igen sig i varandra och på så sätt ge varandra bekräftelse. Gruppernas olika analyser och förslag till strategier redovisades därefter i en gemensam slutdiskussion. Malin Rönnblom uppmuntrade också deltagarna att skicka in sin nedskrivna empiri till henne, för vidare uppföljning i kommande forskningsprojekt. Det kunde konstateras att timmarna i grupparbete resulterade i att en stor variation av motståndsuttryck behandlades. De mest återkommande tycktes vara osynliggörande och tystnad. En annan punkt hade varit att låta deltagarna fundera kring hur de själva uppfattas och konstrueras i relation till deras jämställdhetsarbete och kön. Efter en kort genomgång, drog moderatorn slutsatsen att dessa konstruktioner inte var lika spretiga som motståndsut- trycken. Istället återkom ord som polis, kvinna och tråkig hos flera av grupperna. Det anslöt även till en av konferensens mest ihållande diskussioner, nämligen om vilket handlingsutrymme man som individ har, och dilemmat med att försöka vara självkritisk till sitt eget beteende utan att lägga över allt ansvar för motståndet på individen som drabbas. Det känns tungt när man har så höga krav på att man ska vara oklanderlig hela tiden, sa en av deltagarna. Strategier inför framtiden? Samtalet tog vid i deltagarnas gemensamma diskussion om vilka alternativa strategier till motstånd de hade fantiserat och analyserat fram. Flera nämnde att formulerandet av strategier kan resultera i en svårhanterlig känsla av otillräcklighet, istället för att verka frigörande. Två strategier som i vilket fall återkom, var att lägga tillbaka ansvaret på den som står för motståndet, samt att försöka ta hjälp av kollegor som medhjälpare eller vittnen när motståndssituationer uppstår. Meningsutbytena gav även uttryck för att deltagarna, precis som den något motsägelsefulla titeln på forskarsymposiet, rymde en mängd blandade, och ibland t.o.m. kontrastlika, erfarenheter och ståndpunkter. Vid en sista frågerunda bland deltagarna, syntes mångfalden i uttalanden som tankeväckande, mer mod, tvetydigt, kullerbyttor och fantasier för utveckling. Även om deltagarna inte gick hem med regelrätta och ensidiga svar på hur man kan lösa alla olika situationer där motstånd uppstår, tycktes många uppleva att de hade fått ett flertal verktyg för att fortsättningsvis kunna hantera och analysera motståndet. Som en av kommentarerna under konferensen löd: Ingen blir bättre på att utsätta sig för motstånd, om man inte får bearbeta det. Men på så sätt kan man få energi av det.

4 Föreläsarna svarar på frågor om motstånd Anna Wahl Christina Franzén Anders Granat Hans Robertsson Vad är dina tankar om konferensens ämne? Jag tycker att den vinklingen är intressant. Sedan får vi se vad det ger, att göra motståndet till sin vän. Det är klart att det mot alla förändringar finns ett motstånd, även hos en själv finns det ju barriärer att överbrygga. Vad är motstånd?, 0 -. Har du några egna erfarenheter av motstånd? Ja, jag har ju varit länsråd nu i ett antal år och mot alla förändringar som görs i organisationen, finns det naturligtvis ett motstånd. Men det finns ju kvaliteter i det också. Om det är alltför lätt kanske man missar en del saker, det kanske inte blir så genomtänkt. Motståndet gör att man får vässa sina argument. Vad är det svåraste med att möta motstånd? Det svåraste är att handlingsutrymmet är så litet. Den här självcensuren som finns, vilken också beror på att man har den här kunskapen. Och att det gör ju att det aldrig finns någon enkel lösning på motståndet, för det kommer ju alltid hända saker efter man har reagerat. Hur kan motstånd bli en drivkraft? Om du en gång har sett vad normen gör med dig, då blir du förbannad, och då blir det också en drivkraft att göra någonting åt det. Om det handlar om saker som berör människors liv, då kan man verkligen känna att man är på rätt väg. Och då kan man använda det motståndet för att komma i kontakt med andra människor. Det är också utvecklande att få möta en annan persons tankar och funderingar. * Det handlar egentligen om en intressekonflikt, där den ena vill någonting och den andra inte har något behov av det. Jag brukar säga att motstånd är något jag upplever i relation till en annan människa, som signalerar att det du vill, vill inte jag. Det ligger i alla de här osynliga normerna som finns i samhället. Det finns massa normer som styr hur man ska vara, om man är man eller kvinna, om man är svensk eller har en annan etnisk bakgrund, om man är gammal eller ung osv. Att ändra på ordningen som normerna ger, det är motstånd för mig. * 0, -. Tror du att det finns vissa sorters förändringsarbete som skapar mer motstånd? Vad gäller det som det här handlar om, jämställdhetsområdet, är det ju så att vi har uppnått vissa utvecklingar på jämställdhetsområdet. Men det är klart att det finns mycket kvar. Det finns väldigt djupt liggande strukturer som ska förflyttas och förändras. Jag tror att man kan säga att vad gäller jämställdhetsområdet, så är det speciellt. Det är ett område som är förknippat med väldigt mycket motstånd.

5 Hur hanterar man motståndet i jämställdhetsarbetet? *, -. Bland det viktigaste är att erkänna att det finns, och att också respektera det. Om man vill ha förändring måste man ha dialog. Sedan vad gäller jämställdhetsfrågor, har det varit problematiskt flera gånger att man ger människor en frihet att välja, och inte kopplar det till att man faktiskt har ett jobb att sköta, en större uppgift än ens enskilda behov. Frågan blir privatiserad. Upplever du att det uppstår mer motstånd idag än när du började arbeta med frågorna? 0 Nej, när jag började för tjugo år sedan var det ett massivt motstånd. Inte från kvinnorna, men från andra män, om man som man gick in och jobbade med jämställdhetsfrågor. Där har det blivit mycket mindre motstånd, men det handlar också om att genusvetenskapen har vuxit fram. Är du hoppfull inför framtiden? Ja, det är klart att man måste vara. Det är klart att det hela tiden måste erövras på nytt, men om man tittar över tiden, ser man att vi har förflyttat positionen. Vi har utvecklats och förändrat varandra, men det är mycket kvar än. *, -. Ja, absolut. Det har hänt så otroligt mycket under de här åren jag har jobbat med frågorna. Men vi måste jobba, och då går det inte att ducka för att det är en maktordning vi håller på med. 0 Ja, verkligen. Jag ser ljusningar. Jag tror att jämställdhetsprojektet har varit ett slags kvinnligt medelklassprojekt, men nu tycker jag att man i och med att man börjar prata om intersektionalitet, lyfter fram andra grupperingar som också är undertryckta i samhället. Motståndet mot jämställdhet kan vara så oerhört deprimerande Motstånd är en slags kvalitetssäkring. Motstånd är kul Jag har inte varit i ett enda rum som inte har innehållit motstånd. När alla är rörande överens om att vi ska sträva efter jämställdhet, då blir jag misstänksam. Hur för jag in motståndet igen?