Hästar och nödsituationer

Transkript

1 Hästar och nödsituationer

2 Innehåll Ditt lugn och din kunskap avgörande för utgången 3 Tandskador 4 Skada på ögat 4 Skada på tungan 5 Foderstrupsförstoppning 5 Kolik 6 Hästen är blockhalt 7 Frakturer 8 Korsförlamning 9 Fång 9 Chock 10 Sårskador 10 Infektioner 11 Effektiv bremsning minskar ofta risken 12 Hästen har fastnat och gått omkull 13 Hästen har fastnat och står upp 14 Hästen skenar! 14 Det brinner i stallet 16 Nödsituationer under transport 17 Hästen måste avlivas 18 Transport av sjuk eller skadad häst 18 Till sist 19 2

3 Ditt lugn och din kunskap är avgörande för utgången All hästsport innebär vissa risker både för häst och människa. Det är alla vi som sysslar med hästar innerst inne väl medvetna om. Samtidigt ligger det i människans natur att glömma riskerna allt enligt den välkända formeln det händer inte mig. Den här skriften handlar om hästar och nödsituationer. Den vill ge dig praktiska råd i några av de riskfyllda situationer som du och din häst kan hamna i. Som marknadsledande djurförsäkringsbolag kommer Agria varje år i kontakt med åtskilliga skadefall som vållats genom olyckshändelse. Enligt vår erfarenhet kan ett snabbt och effek - tivt ingripande från människor i hästens närhet ofta minska skadeverkningarna avsevärt. Det ligger i sakens natur att en nödsituation drabbar oväntat som en blixt från klar himmel. Som hästägare måste du ändå kunna handla förnuftigt, det vill säga bevara ditt lugn. Detta är inte alltid lätt, men lättare om du har vissa grundkunskaper i första hjälpen och sjukdomssymptom när det gäller hästar. Den här skriften är tänkt som en praktisk handledning för folk som regelbundet sysslar med hästar. Den gör inte anspråk på att vara heltäckande, men behandlar ändå flera av de vanligaste typerna av tillbud. Vi söker också ge praktiska råd som kan förebygga akuta nödsituationer. Den mänskliga faktorn ligger bakom en rad av de olycksfall där hästar kommer till allvarlig skada. Å andra sidan finns det en rad exempel på hur snabbt och korrekt ingripande från människor minskat skadeverkningarna och rent av räddat hästars liv. Vi hoppas således, att Agrias handbok ska bidra till att öka den kunskap som vi vet kan ha en avgörande betydelse i det här sammanhanget. Vi vill rikta ett tack till veterinär Staffan Rudberg, klinik - chef på Hallands Djursjukhus, för hans granskning av de veterinära delarna av textmaterialet. Ett tack också till Jan Jönsson, Flyinge, för hans genomläsning och kommentarer när det gäller ryttarens handhavande av svårkontrollerande hästar. På motsvarande sätt har travtränaren Lennart Forsgren granskat och kommenterat kapitlet om travhästar som blir oreglerbara under körning, vilket vi tackar för. Inledningsvis vill vi också ge ett konkret råd som gäller flertalet av de nödsituationer vi beskriver på de kommande sidorna: KONTAKTA VETERINÄR SNARAST MÖJLIGT! De råd vi ger är inte avsedda att ersätta veterinärens insatser. De ska minska skadeverkningarna till dess att veterinären har anlänt. Därför klargör vi veterinärens viktiga roll en gång för alla. Kontakta hellre veterinär en gång för mycket än tvärtom. I några avsnitt har vi med en liten tecknad symbol angivit vilket slags kontakt du bör ta med din veterinär; telefonrådgivning, kontakt för beredskap för eventuellt kommande utryckning eller kontakt för snabb veterinär akutbehandling på platsen. I första delen går vi igenom olika typer av skador och akuta sjukdomstillstånd enligt principen från mulen till svansen det vill säga vi avhandlar dem i ordningen framifrån och bakåt, beroende på de kroppsdelar som drabbas. Bokens andra del ger råd av mer allmän karaktär och behandlar skador/nödsituationer som inte är förknippade med någon speciell kroppsdel. Den här skriften saknar motsvarighet i vårt land. Vi hoppas således, att den ska bli något av ett standardverk på sitt område. Den kommer troligen att ges ut i ett antal reviderade upplagor. Om du finner någonting oklart eller ofullständigt i vår skrift, ber vi dig kontakta Agrias marknadsavdelning. Vi kan då göra ändringar och tillägg i kommande upplagor. 3

4 Tandskador Akuta tandskador uppstår som regler i framtänderna. Den vanligaste orsaken är att hästen rusar emot ett hårt föremål till exempel i samband med en skenolycka. En del tandskador uppstår då hästen faller och slår tänderna mot marken eller i till exempel en hinderdel. Hästar som försöker bita om spjälorna i boxgallret kan fastna och skada tänderna i samband med panikreaktionen för att komma loss. SYMPTOMEN Det mest typiska symptomet på en tandskada i det akuta skedet är blödning (ofta ymnig) från munnen. För den uppföljande vården av sår i munnen rekommenderas daglig vattenspolning. Temperaturen bör kontrolleras dagligen. Skada på ögat Hästens öga skyddas en kraftig okbåge, men har ändå en ganska utsatt placering. Därför är skador tyvärr inte ovanliga, och varje hästägare har nytta av en viss praktisk kunskap om hur ögonskador ska behandlas. Oftast handlar det om rivskador från utskjutande vassa föremål, till exempel kvistar, spikar och ståltråd. Ibland kan främmande föremål som agnar, grässtrån och grus komma in i ögat och vålla ögonskador. Hästar som deltar i trav- eller galopptävlingar får under dåliga banförhållanden ofta ansenliga mängder sand och grus i ögonen. Alla skador bör veterinärbehandlas. På djursjukhus behand las ögonskador på häst i stort sett enligt samma metoder som man använder i human sjukvård. VAD GÖR JAG? Spola bort blodet för att bilda dig en uppfattning om skadans omfattning. Om du har tillgång till vattenslang, kan denna ofta användas för att spola munhålan ren. I många fall går detta lättast om hästen bremsas. Kontrollera att underkäkens båda halvor är fast förenade. Vid hårdare slag inträffar det, att de bådas käkgrenarnas sammanlödning går isär. Klipp bort frakturerande tänder eller tandrester som hänger kvar löst i en bit av slemhinnan. Kontrollera hästens stelkramsskydd. Vid tecken på en mer omfattande skada tillkallas veterinär. Läketiden för större sår på munslemhinnan kan förkortas genom att de sys. Genom röntgen kan man kontrollera, om det fi nns några ej synliga frakturer på tänderna eller tandbenet. Hur upptäcker jag en ögonskada? Många ögonskador drabbar vävnaden omkring ögat. Hela området kring ögat svullnar då ofta tämligen kraftigt, och det kan vara svårt att se skador på själva ögat. Vid kraftig svullnad och/eller synliga sår kring ögat bör därför även själva ögat alltid undersökas genom att de svullna ögonlocken förs isär maximalt. Gråfärgning av hornhinnan tyder oftast på ett tidigare upp kommet sår. Snabb behandling kan i många fall rädda hästens syn. Om synen ändå skulle gå förlorad kan många hästar klara sig bra med bara ett öga. VAD GÖR JAG? Det skadade ögat tvättas rent med koksaltlösning eller ögonbad. Använd aldrig sprit eller Jodopax vid ögonskador. Det är viktigt att ögat tvättas helt rent, så att alla sår blir synliga. Hudveck på ögonlocket och kring ögat kan dölja sår och bör således undersökas extra noga. Sår på ögonlocken sys, eftersom ett ögonlock som läkt felaktigt kan skrapa hornhinnan. Om man misstänker att ett främmande föremål trängt i in i ögat, avlägsnas detta. Detta sker bäst genom att hästen bremsas, varefter ögonlocket hålls ut medan man spolar med koksaltlösning. Det bästa hjälpmedlet för spolning är en injektionsspruta utan kanyl. Använd aldrig ögonsalva som skrivits ut för tidigare behandling eller för en annan häst utan att först ha rådfrågat veterinär. 4

5 Skada på tungan Tungan kan skadas av bettet eller genom att hästen biter sig själv i tungan till exempel när den går omkull. Det händer även, att hästar kan få tungan avbiten av sin stallkamrat. SYMPTOMEN Sår i tungan blöder alltid häftigt. Vid synlig tandskada bör även tungan alltid undersökas. Hästar som matvägrar kan ha gamla, outläkta sår på tungan. Tungsår går som regel att sy, även om såret ofta kommer att utsättas för kraftig nötning. Oavsett om såret sytts eller inte ges uppblött foder till hästar med tungsår. Hästen sätts på antibiotika för att förebygga infektion. träningspass. För en häst som transporteras hem efter just avslutad tävling innebär ett fyllt hönät i transporten ofta en risk. Alltid allvarligt En foderinpackning innebär alltid en allvarlig risk och veterinär ska tillkallas snarast möjligt. Salivavsöndringen fortsätter utan att hästen kan svälja någon saliv. I vissa fall kan hästen få ner foderblandad saliv i lungorna, vilket kan få allvarliga följder. En långvarig foderinpackning hämmar dessutom blodtillförseln till matstrupens vävnader, varför dessa kan skadas och bli sköra. Varje ingrepp kräver stor försiktighet. Därför är det direkt olämpligt att du själv försöker lossa foderproppen med hjälp av en slang genom svalget. VAD GÖR JAG? Foderstrupsförstoppning Foderstrupsförstoppning uppstår då foder bakas samman i matstrupen. Hästen visar ofta stark irritation och allmän oro, slår med huvudet, spärrar upp käkarna och kastar sig runt i boxen. Foderblandad saliv kommer ur både näsborrar och mun. I väntan på veterinär kan du själv försöka lösa upp foderproppen genom varlig massage längs matstrupen på hästen. Du masserar hela vägen från struphuvudet till där matstrupen löper in i brösthålan. Att hästens tänder är i gott skick är en förutsättning för att den ska kunna tugga och svälja på ett normalt sätt. Vid upprepade foderinpackningar som inte kan förklaras genom andra orsaker, ska man således låta veterinär kontrollera hästens mun och om möjligt undersöka foderstrupen med fiberoptik. STRESS VANLIG ORSAK En vanlig orsak till foderinpackning är stress, till exempel då hästen sätts in i boxen efter en kraftigare prestation och sam - tidigt är både uppjagad och hungrig. På grund av stress och ansträngning är munhålans slemhinnor oftast torra. Torrt foder som äts hastigt, till exempel hö, kan då lätt fastna i matstrupen. Hunger är i sig en stressfaktor. Många hästar äter lugnare om den totala fodermängden sprids över ett större antal utfodringstillfällen per dygn. Hästens magsäck är liten i förhållande till kroppsvolymen. Hästar är skapade för att äta så gott som oavbrutet. Vissa foderinpackningar kan uppstå då hästen kommer lös i stallet och får i sig stora mängder icke blötlagd betfor eller pelleterat foder. Andra orsaker är missbildningar och skador på matstrupen. Det är bra om hästen alltid även vid vistelse utomhus har tillgång till vatten. Då kan den blöta upp fodret så att passagen genom matstrupen underlättas. Utfodra inte nära inpå en ansträngning. Se till att hästen har kommit ner i vilopuls och givits tillfälle att dricka innan den utfodras efter tävling eller hårdare 5

6 Kolik Kolik är ett samlingsbegrepp för smärtsamma tillstånd i mag-/tarmsystemet. Det finns andra lidanden till exempel i njurarna, urinvägarna eller könsorganen som kan ge kolikliknande symptom. Kolik drabbar hästar oftare än andra husdjur. Det har lanserats många teorier om orsakerna till detta och det handlar om en mängd samverkande faktorer. ORSAKER TILL KOLIK Själva ordet kolik betyder från början tarmkramp. Oavsett orsaken till koliken, är symptomen ofta likartade och för veterinären är det i allmänhet svårt att snabbt avgöra vilken typ av kolik det handlar om. Gaskolik Gaskolik innebär att tarmarna är fyllda av större mängder gas. Detta tillstånd orsakas inte sällan av foderbyte eller foder av dålig kvalitet. Förstoppning kan uppstå i samband med till exempel plötsliga foderbyten eller långa transporter. Symptomen är ofta matvägran och allmän oro och besvären kan vara långvariga. Oftast är förstoppningen lokaliserad till grovtarmen. Sandkolik Sandkolik är vanligast i södra Sverige, där hästar som går på hårt avbetade sandjordsbeten lätt får i sig sand. Ibland kan det handla om ganska ansenliga mängder. Sanden lägger sig kvar i tarmarna och ger så småningom upphov till varierande grader av kolik. Tarmomvridning Tarmomvridning eller så kallad tarmknut ger plötsliga och mycket häftiga symptom. Tillståndet kräver oftast kirurgiskt ingripande. Detsamma gäller tarminkarceration, det vill säga då tarmen klämts in i någon organspringa i buken. Tarminvagination (tarmen går in i sig själv) ger samma typ av kolikbesvär som ovanstående. Livmodern hos dräktiga ston kan vid förändringar av dess läge i bukhålan ge upphov till koliksymptom. DE FÖRSTA ÅTGÄRDERNA VID ETT MISSTÄNKT KOLIKANFALL 1. Gör dig en klar bild av symptomen Hur yttrar sig anfallet? Matvägrar hästen? Står den bara och skrapar eller lägger den sig ned så fort den släpps? Reser den sig igen, och i så fall hur snart? Tittar den sig mot buken? Kastar den sig hejdlöst i boxen? Har den slagit sönder sig själv eller boxinredningen? Iaktta hästen en stund, så att du kan ge en klar och konkret redogörelse för hästens beteende. 2. Ta puls och temperatur på hästen Vid kontakt med veterinär kommer denne ofta att fråga om puls och temperatur. 3. Lyssna efter tarmljud Lägg örat mot bukväggen vid hästens flank och lyssna efter kurrande eller andra ljud som tyder på aktivitet i tarmsystemet. Sådana ljud tyder på bibehållen matsmältningsfunktion, vilket är positivt. 4. Kontrollera slemhinnorna Har slemhinnan i ögon och mun normal färg? Jämför med frisk häst. 5. Kontrollera avföringen Du bör konstatera om hästen över huvud taget haft avföring och om den i mängd, färg, konsistens och lukt skiljer sig från det normala. VAD GÖR JAG MED HÄSTEN? Det är viktigt, att du verkligen studerar hästen enligt ovanstående schema och att du inte utelämnar någon punkt. Veterinären får då ett bra underlag för att gradera symptomen och därmed för att avgöra om och hur snabbt veterinärbehandling ska sättas in. Ofta kan veterinären efter en klar symptombeskrivning per telefon ge hästägaren instruktioner om hur hästen ska hanteras tills veterinären är på plats. Om hästen visar lättare koliksmärtor, kan det ofta vara lämpligt att fl ytta den till en större box. Allt foder ska vara borttaget. Hästen kan också släppas ut i till exempel en ridhusmanège eller på en loge eller på annat sätt ges tillfälle att röra sig fritt under fortlöpande tillsyn. Det är olämpligt att köra, rida, longera eller på annat sätt utsätta hästen för krävande motion. Detta kan öka riskerna för hjärtpåverkan och andra komplikationer. När ska jag tillkalla veterinär? Om hästen visar tecken på kraftig smärta eller stark oro tillkallas alltid veterinär. Detta gäller även när hästen kastar sig omkull, rullar över på rygg, svettas och har en puls som överstiger 70 slag per minut. I de fl esta fall då en häst visar koliktecken är det klokt att ta en telefonkontakt med veterinär och låta denne bedöma symptomen. Om hästens tillstånd hastigt skulle förvärras, har veterinären då en god bild av det inledande förloppet. De fl esta av landets större hästkliniker kan utföra de operativa ingrepp i bukhålan som kan bli aktuella vid ett kolikanfall med häftigt förlopp. Om ingreppet utförs i tid, är prognosen för tillfrisknande oftast god. 6

7 Hästen är blockhalt Blockhälta innebär oförmåga att stödja på ett ben. Den är alltså så halt en häst kan vara. Detta är en drastisk signal, och givetvis bör man så snabbt som det någonsin är möjligt ta reda på orsaken till den kraftiga hältan. KONTROLLERA SJÄLV 1. Kontrollera om hästen har något sår eller svullnad som kan ge upphov till hältan. Känn över senpaketet på skenornas baksidor. 2. Känn av benets temperatur och jämför den med det friska benets. Känn längs hela benet det vill säga runt hela benet och i benets full längd. En orsak till plötslig hälta kan vara fraktur någonstans på det aktuella benet. Se vidare under avsnittet om frakturer. 3. Lyft upp hoven och inspektera den noga. Om du har tillgång till så kallad visitertång, används denna för att lokalisera en eventuell hovböld. Hovböld ger också ökad så kallad digital - puls, vilken man kan känna baktill på ut- och insidan av kotan. Lidanden i hoven är den vanligaste orsaken till hastigt påkommen blockhälta. Särskilt farliga är så kallad spiktramp. Om hästen trampat på en spik (eller annat vasst föremål) så att slemsäcken vid strålbenet skadats kan en allvarlig, svårbotad infektion uppstå. Om ett främmande föremål trängt in i hoven, ska man då man avlägsnar det noga notera dess djup och riktning. Fyll den uppvända hoven med stark Jodopaxlösning som kan gå ner i stickkanalen då föremålet dras ut. 4. Kontrollera hästens kroppstemperatur. Vissa typer av akuta ledinflammationer kan till exempel ge mycket hög feber. Kontrollera om hästen har några sår som kan tänkas påverka en led. Har hästen nyligen behandlats med ledinjektion, kan injektionen ha orsakat en bakterieinfektion i leden. 5. Abnorm rörlighet i benet, ofta kombinerad med benljud (så kallad krepitation) är tecken på en allvarlig fraktur. Undersök hästen och kontrollera symptomen enligt vad som anges i kapitlet om frakturer. Svullnad/värme över senpaketet signalerar sen allvarlig gaffelbandsskada. 6. Senskador kan utlösa kraftig hälta. 7. Kontakta veterinär för symptombeskrivning och instruktioner om vidare behandling. Om du inte kan lokalisera skadan, måste röntgenundersökning i allmänhet tillgripas. 8. Bandagera hästen på det halta och det ohalta benet. 7

8 Frakturer Med fraktur menar man en skada på skelettvävnaden. Själva ordet fraktur har i de flesta hästägares öron en mycket otäck klang, men även denna typ av skador kan variera avsevärt i svårighetsgrad från mindre sprickor (så kallade fi ssurer) till komplicerade frakturer med många brottytor. Frakturer kan uppstå genom yttre våld eller genom överbelastning av skelettet. En av de vanligaste orsakerna torde vara sparkar från andra hästar. Ett antal frakturer orsakas årligen av att hästar sparkar mot hårda, kantiga föremål, går omkull på halt, hårt underlag eller skadas i samband med transport. Brisfälliga staket och olämplig stallinredning är andra faktorer som ökar risken för denna typ av skador. Symptomen I vissa fall kan man höra ett karakteristiskt knäckljud då frakturen uppstår till exempel i samband med ett fall eller ett islag i ett hårt föremål. Hästen visar ofta en kraftig smärtreaktion och försöker avlasta kroppsvikt från det skadade kroppsdelen. Om det är ett ben som skadats, söker hästen undvika att stödja på benet. I vissa fall uppstår ryckningar i muskelgrupperna kring det skadade området och hästen kommer i svettning. Att en häst visar plötslig hälta efter att ha utsatts för ett slag, behöver inte betyda att den drabbats av en fraktur. Slaget kan ha träffat en nerv så att en kraftigare hälta av övergående slag uppstått. Vissa frakturer ger typiska symptom. Om hästen gått omkull och slagit sig kraftigt, förlorat medvetandet och blöder ur örat finns det skäl att misstänka en fraktur på skallbasen. Vissa frakturer ger sig tillkänna i form av en hastigt påkommen hälta, men kan vara svåra att fastställa. Detta gäller bland annat frakturer på hovbenet och strålbenet. Förutom de klart synliga frakturerna finns det en rad skelettskador som kan vara svåra att diagnostisera. Vissa av dem ger inte nödvändigtvis hälta som symptom. Här ned kall vi ge några exempel på frakturer och hur de vanligen ger sig till känna. Tillkalla veterinär eftersom symptomen är svåra att särskilja. Kotbensfraktur Kotbensfraktur eller fissur på kotbenet är en av de vanligare skelettskadorna på hästar. Ibland är hältan ganska obetydlig, varför det är lätt att missa diagnosen. I de flesta fall uppvisar hästen emellertid ganska kraftig hälta, ibland kombinerande med krepitition och kraftig fyllnad i kotleden. Vid misstanke om denna typ av fraktur ska kotan stödjas med hårt bandage (gips, zinklim, etc) tills veterinär ställt en säker diagnos. Kotbensfraktur ger akut, kraftig hälta. Skadan uppkommer oftast hos travare i samband med kraftig ansträngning. Till symptomen hör också en fyllnad i kotleden (galla) och kraftig smärtreaktion när kotan böjs. En slutlig diagnos ställs med hjälp av röntgen. VAD GÖR JAG? Se till att du kan hålla hästen stilla. Befria den från utrustning. Leta efter synliga tecken på skada till exempel svullnad eller sår. Se efter om du i hästens hårrem kan hitta spår efter slag till exempel i form av ytlig hudsvullnad, avskavt hår eller smutsavtryck. Böj det ben hästen inte kan stödja på. Kontrollera om det går att böja eller vrida i onormala lägen. Lyssna efter krepitation (benljud). Notera i vilka lägen hästen visar starkast smärtreaktion. Den utsatta kroppsdelen bör förses med ett stödjande omslag. I de fall då en häst avlastar en skadad kroppsdel, bör även de ben som därigenom får bära en ökad andel av kroppsvikten förses med stödbandage. Om benet belastas, kan en spricka lätt utvecklas till en fraktur. Kraftig hälta eller annan rörelsestörning som kvarstår under en längre stund innebär alltid att man bör låta veterinär undersöka om en fraktur kan ha uppstått. Detta gäller även om yttre tecken på skelettskada saknas. Vid vissa typer av frakturer kan den hälta som fann i inledningsskedet gå över tämligen snabbt. Vid brott på kotsenbenet märks till exempel en övergående hälta och en gradvis ökad svullnad i gaffelbandsgrenen. Hovbensfraktur Hovbensfrakturer är tyvärr ganska vanliga. Det typiska symptomet är kraftig hälta. Hästen stöder ofta enbart tån mot marken. Symptomen kan variera beroende på brottytan. I många fall är symptomen likartade dem vid hovböld. I allmänhet ger hovböld dock en högre puls. Ömheten vid undersökning med visitertång är mer diffus vid hovbensfraktur än vid hovböld. 8

9 Korsförlamning Korsförlamning är en muskelsjukdom med typiska symptom. Det kan vara ett allvarligt tillstånd och ibland måste drabbade hästar avlivas. Den övervägande delen av korsförlamningsfall beror på den så kallade mänskliga faktorn, vilket innebär att en omsorgsfull hästägare kan göra mycket för att förebygga sjukdomen. VAD GÖR JAG? Så snart de första symptomen visat sig bör arbetet avbrytas och hästen hållas i absolut stillhet. Även vid lättare symptom ska sadel eller sele tas av och hästen ledas till sin box. Ta bort kraftfodret och låt hästen stå inne med täcke på för att förhindra värmeförlust. En häst som lagt sig ned bör hållas varm och läggas så att tryckskador förebyggs. Kraftigt påverkande hästar behöver behandling för att återhämta sig snabbare. Veterinär kontaktas snarast för vidare behandling. ORSAKERNA TILL KORSFÖRLAMNING Många korsförlamningshästar drabbas av sitt anfall efter en period av minskad motion. Ofta har foderstaten bibehållits oförändrad. Även om det finns vissa frågetecken när det gäller sjukdomens samtliga orsaksfaktorer, vet man att utfodring och motion inverkar. Det finns också en ärftlig disposition för korsförlamning. Om hästen under en period av relativt lite arbete tillförs större mängder kolhydrater, sker en påfyllning i musklernas depåer av glykogen. När hästen sedan utsätts för ansträngning, sker en hastig förbränning av glykogen i musklerna och mjölk - syra bildas. Detta sker vi allt muskelarbete, men om glykogenmängderna är stora och ansträngningen kraftig, hinner mjölksyran inte transporteras bort med blodomloppet. Den åstadkommer då en nedbrytning av muskelceller. Genom ett blodprov kan man påvisa hur stort muskelsönderfall hästen utsatts för. Man mäter då bland annat halterna av olika enzym, vilka då muskelcellerna bryts ned läcker ut i blodomloppet. Även muskelfärgämnet myoglobin läcker ut och utsöndras i hästens urin. Därför är urinens färg hos kors - förlamningshäst ofta mörkt brunröd. Detta har således inget med blödning att göra. Symptomen Vid det typiska anfallet av korsförlamning börjar hästen efter en stunds arbete att få svårt att röra sig. Ofta är det bakbenets muskulatur som låses, så att hästen efter en stund får svårt att hålla sig på benen över huvudtaget. Svettning, flämtande andning och förhöjd puls hör också till symptombilden. Bakdelens muskelgrupper känns mycket hårda. Symptomen kan variera avsevärt från den klassiska måndagskorsförlamningen hos arbetshästar (då hästen till och med kan vara oförmögen att resa sig) till dagens tying up (stelhet i varierande grad) hos travare. Den sistnämnda formen ger oftast tämligen lindriga men ändå tydliga symptom. Fång Fång är en sjukdomsprocess som ger karakteristiska symptom, men vars orsaker man trots mycket forskning ännu inte helt klarlagt. Man vet, att felaktig utfodring, överbelastning och hård eller långvarig ansträngning kan ha betydelse i sammanhanget och att det inte sällan handlar om samverkan mellan dessa faktorer. Hos ston kan fång uppträda i kombination med livmoderinflammation eller en ansträngande förlossning. Man vet vidare, att ponnyraserna är speciellt utsatta. SYMPTOMEN Ett akut fånganfall har ofta ett drastiskt förlopp. Hästen svettas, har hög feber och allmäntillståndet är kraftigt påverkat. Rörelseförmågan är starkt nedsatt. En fånghäst sätter ofta bakbenen långt under sig och rör sig med stelt framsträckta framben. Den har mycket ont i hovarna, och rör sig som om den hade gått på glödande kol. Varje häst med fångsymptom ska snabbt komma under veteri - närbehandling. Snabbheten är viktig för att förebygga bestående förändringar i form av hovbenssänkning och rotation. Behandlingen I det akuta stadiet sätter man in medicinering (smärtlindrande/ antiinflammatorisk) samtidigt som kraftfodret dras in. Ofta ordinerar veterinären uppföljande behandling i form av verkning av hovarna (tvärtå) och skoningsåtgärder av olika slag. 9

10 Chock Dessbättre är chock ett ganska ovanligt tillstånd hos hästar. Då det förekommer är orsaken oftast överkänslighet mot medicinering. En chockad häst visar oftast oro, darrningar i muskulturen, svettning och en oroligt fl ackande blick. Vissa hästar rusar runt i boxen och är inte normalt kontaktbara. Den kan också springa på föremål och människor utan att reagera. I svårare fall kan hästen lägga sig eller drabbas av medvetslöshet. Om medicinering är orsaken, uppträder de första symptomen oftast direkt sedan hästen givits preparatet i fråga. Penicillininjektioner torde vara den vanligaste orsaken till reaktioner av ovanstående slag. En häst som injiceras dagligen, kan drabbas av chock först vid till exempel femte eller sjätte injektionen. Oftast går chocken över så snabbt, att någon behandling inte hinner sättas in. Någon enstaka häst har dött i samband med penicillinbehandling. Sårskador Nästan alla hästägare som själva ansvarar för hästens dagliga skötsel kommer förr eller senare att behöva behandla sårskador av olika grad och beskaffenhet. Insatserna för att ge första hjälpen och den uppföljande behandlingen varierar beroende på typen av skada, men vissa tumregler gäller vid alla typer av sår: 1. Börja med att bilda dig en uppfattning om skadans art och omfattning. Det gör du bäst genom att tvätta bort smuts och blod med hjälp av vatten och koksaltlösning (aldrig Jodopax). Ofta ser en sårskada värre ut än vad den är till exempel till följd av blödning. 2. Om du anser att veterinär ska kontaktas, ska du noga notera var såret sitter. 3. Vid kraftig, pulserande blödning kan en artär vara skadad. Då ska du snabbt lägga ett så kallat tryckbandage. Varje större sårskada bör förses med ett sterilt bandage som skyddar sårytan till exempel i väntan på veterinär. 4. Kontrollera alltid att hästen har ett verkningsfullt vaccinationsskydd mot stelkramp. 5. Om veterinär behandlar sårskadan, ska du alltid be om detaljerade instruktioner för den uppföljande behandlingen. Gör klart när eventuella stygn ska avlägsnas, när bandage ska bytas, etc. 6. Skaffa snabbt en munkorg eller så kallad halskoller om hästen visar tendens att bita på bandaget. Eftersom behandlingen och första hjälpen varierar avsevärt med typen av skada, har vi här sökt dela upp de olika typerna av sårskada utifrån de ingripanden som kan krävas av hästägaren eller av en tillkallad veterinär. Sårskada som berör en led Sår i kontakt med en led kräver alltid veterinär behandling. Ofta kan det vara svårt att konstatera om och i vilken omfattning leden har skadats. Du börjar som vid all sårbehandling med att rengöra såret från blod och smuts till exempel genom att spola det med rent vatten från en slang. Vid sår nära en led, bör man efter rengöring av såret böja leden för att se om gulaktig ledvätska sipprar fram. När det gäller gamla sår kan sårsekret ibland förväxlas med ledvätska. Vid minsta misstanke om att leden är punkterad, tillkalla alltid veterinär. Vid den här typen av ledskada ges antibiotika och leden spolas som regel upprepade gånger med koksaltlösning i större mängd. Sår på en sena Sårskador som berör senor behöver inte alltid vara allvarliga. Om även senskidan den säck i vilken senan löper har skadats, är chansen till läkning avvaktande god. Det finns emellertid en hel del allvarliga senskador som avvaktande kan botas med rätt behandling och god uppföljande omvårdnad. Som vid alla typer av sårskador är det viktigt att du snabbt bildar dig en uppfattning om skadans lokalisering och omfatt - ning. Den vanligaste typen av senskada drabbar böjsenorna på skenbenets baksida. Om hästen trampar igenom djupt går på ballarna kan senan vara avskuren. Skador på framsidan av skenbenet kan drabba sträcksenorna. Denna typ av skador ger sällan bestående men, även om symptomen (till exempel i form av slappt hängande hov) kan verkar drastiska. Sår som berör senor bör veterinärbehandlas så snabbt som möjligt. Ofta kräver de en regelbunden uppföljande behandling av veterinär under kontrollerade förhållanden. Därför är det ofta en fördel om hästen kan tas in till en veterinärklinik med goda resurser. 10

11 Sår med kraftig blödning Om ett sår blöder kraftigt, har en artär (pulsåder) sannolikt skadats. I dessa fall hinner man inte invänta tillkallad veterinär. Hästen måste få omedelbar hjälp, eftersom artärblödningar inte upphör av sig själva. Det är således viktigt, att du agerar lugnt och beslutsamt. 1. Lokalisera källan till blödningen. Oftast kommer blödningen från den nedre delen av ett ben, till exempel från kronranden eller området kring ballarna. 2. Lugna ner hästen och begränsa dess rörlighet till exempel genom att lägga på brems. 3. Stasa benet det vill säga snör av blodcirkulationen med hjälp av till exempel ett grimskaft som tvinnas runt med hjälp av ett hårt föremål (till exempel skaftet på ett ridspö eller en hammare). undersökt skadornas omfattning, täcks sårytan med skyddande salva och om möjligt även med bandage. Så kallade balltramp är ofta omöjliga att sy. Här kan läkningen ofta påskyndas genom att hela sårområdet gipsas in efter att ha rengjorts mycket noga. Skärsår Skärsår bör i allmänhet alltid sys antingen de bara har gått igenom huden eller genom underliggande muskelvävnad. Om en hudflik har lossnat och bildat en ficka, kan såret lätt bli infekterat. Därför förses det ofta med dränering. Många skärsår upptäcks inte direkt. Detta gäller speciellt då hästar skadas under betesgång. Även ett smutsigt äldre sår med svullnad i sårområdet kan i vissa fall sys. Veterinären klipper då i allmänhet bort en del av sårkanten för att komma ned till frisk vävnad i vilken stygnen kan fästas. Även om stygnen inte håller lika länge som i ett färskt sår, påverkas läkningen i allmänhet gynnsamt av att såret sys. 4. Lokalisera platsen för skadan. Lägg på tryckförband. 5. Släpp av på stasen försiktigt och gradvis. Om tryckförbandet håller blödningen i schack, kan stasen så småningom släppas. Den får under inga omständigheter ligga på längre än en timme eftersom kroppsvävnad som inte tillförds blod kan skadas. Rådgör med veterinär vid varje sårskada som medfört kraftig blödning. Sticksår sällan oskyldiga Den här typen av sår är ofta förrädiska, eftersom den synliga delen av sårytan ofta är liten. Såren upptäcks därför ofta för sent för att behandlas med fullgott resultat. Sticksår i till exempel en led, i hovens strålbensbursa eller i en djupt liggande artär, kräver alltid snabb veterinärbehandling. Risken för stelkramp är vidare särskilt stor vid sticksår, eftersom de bakterier som utvecklar sjukdomen kräver den syrefria miljö som djupa sårfickor erbjuder. Var noga med att dagligen besiktiga din häst efter träning och utevistelser. Undersöka varje sår noga hur litet det än tycks vara Krossår Den här typen av sår drabbar oftast hästar i samband med skenolyckor det vill säga då de går omkull i hög fart eller springer mot ett föremål av olika slag. Oftast handlar det om hudskador över en stor del av kroppsytan, och såren går således inte att sy. Det gäller istället att göra sårytan ren, och att konstatera om den underliggande vävnaden har skadats. Ofta kan till exempel senor, ledkapslar och ligament vara drabbade. Noggrann rengöring det vill säga sköljning med rent vatten och koksaltlösning är den första åtgärden. Sedan man noga Infektioner STELKRAMP Stelkramp är en mycket farlig sjukdom vars utgång nästan alltid är dödlig. Vaccination ger ett mycket effektivt skydd, och under senare år har antalet stelkrampsfall tack vare detta minskat. Stelkramp förorsakas av en sporbildande bakterie som bara kan föröka sig i syrefria miljöer. Bakterien bildar ett gift (toxin) som påverkar nervsystemet. Oftast kommer den in i kroppen via sår. Särskilt farliga är sår med djupa stickkanaler eller djupa sårfickor. Här finns den syrefria miljö där bakterien kan utvecklas. Kontrollera rutinmässigt hästens vaccinationsskydd mot stelkramp vid varje sårskada. De klassiska symptomen är muskelkramper. Hästen intar en sågbocksställning med framsträckt huvud och lyft svans. Efter hand börjar det så kallade tredje ögonlocket att falla fram över ögongloben. Behandlingen är tyvärr ofta förgäves. Om hästen ännu inte gått omkull, kan det emellertid vara lönt att försöka. Hästen ska då snarast transporteras in till djursjukhus. HÄSTINFLUENSA Hästinfluensa orsakas av ett virus. Det är en mycket smittosam sjukdom, som i första hand smittar genom hästens utandningsluft. De vaccin som finns idag är effektiva. Även om vaccination inte ger ett fullständigt skydd, medverkar den till att sjuk - domens förlopp blir lindrigare och spridningen minskas. Symptomen hos ovaccinerade hästar är hög feber, rikligt näs flöde och kraftig, skrällande hosta. Förloppet kan bli utdraget, och inte sällan tillstöter andra infektionssjukdomar som kan ge 11

12 hästen allvarliga men till exempel kronisk luftrörskatarr och hjärtmuskelinflammation. Det finns således goda skäl att hålla din häst vaccinerad och att snabbt underrätta veterinär om du ser några tecken på influensa i stallet. KVARKA Kvarka är en mycket smittosam sjukdom som orsakas av bakterier. Hästen får hög feber, kraftigt, segt gulgrönt näsflöde och hosta. Svalgets lymfknutor svullnar upp vilket kanske är det mest typiska symptomet på kvarka. Så småningom uppstår bölder under och mellan underkäkens båda grenar. Om man misstänker kvarka, har man laglig skyldighet att snarast möjligt tillkalla veterinär. Stallet ska isoleras och sjuka hästar kan behöva behandling. All utrustning som smittade hästar har varit i kontakt med till exempel grimmor, transporter och krubbor ska rengöras minutiöst noga. Kvarkbakterien är penicillinkänslig. Sjukdomen den orsakar kan ändå vara svår att behandla, eftersom den kan kapsla in sig i kroppen. Det finns inte något effektivt vaccin mot kvarka. Det enda sättet att skydda sig på, är att vidta alla de åtgärder som kan bidra till att försvåra smittspridningen. hästen värjer sig vid beröring av den skadade kroppsdelen. Hästen som fastnat i inrednings- eller utrustningsdetaljer åsamkar ofta sig själva skador då de försöker ta sig loss. Exempel på sådana situationer är till exempel då hästen tryckt en framhov genom ett boxgaller eller en höhäck, då den fastnat i ett staket, kommit att bli hängande på mellanlämmen eller uppbindningsbommen i en transport eller gått omkull och fastnat i en del av ett hinder. En häst som går omkull under körning, fastnar ofta i sele och vagn på ett sätt som vållar skador om den försöker resa sig. Speciellt påtaglig är risken om hästen slagit och grenslat någon av vagnens skaklar med bakbenen, om den snärjt in sig i draglinor eller andra utrustningsdetaljer eller om både häst och vagn tippat omkull. Det gäller då att hålla kvar hästen i liggande läge. Hur detta sker behandlas i ett separat avsnitt i den här skriften. Bremsning gör ofta hästen mindre benägen att försöka resa sig eller att öka skaderisken genom att försöka sparka sig fri. Många allvarliga skador hade kunnat undvikas om hästar i nödsituationer hade bremsats tillräckligt snabbt. I alla lägen då hästen själv förvärrar sin situation eller ökar skaderisken genom rörlighet, kan bremsning snabbt tillgripas. Effektiv bremsning minskar ofta risken Bremsning innebär, att man indirekt påverkar hästens nervsystem så att den paralyseras det vill säga blir orörlig och mindre benägen att reagera på smärtsignaler. Effekten liknar den vid akupunktur. Puls och blodtryck sjunker. Som de flesta läsare vet, är den vanligaste metoden att använda ett speciellt redskap så kallad brems i vars ände det sitter en repslinga. Denna läggs kring hästens överläpp och tvinnas då bremsen vrids om. Genom det tryck som då uppstår, kommer en lugnande effekt att inträda. Bremsen kan också vara utformad som en tång i lättmetall. Effektiv bremsning kan bespara en skadad häst mycket lidande. I vilka nödsituationer bör man bremsa snabbt? I de flesta situationer då en häst är allvarligt skadad bör dess rörlighet begränsas så mycket som möjligt. Frakturer och kraftiga blödningar riskerar till exempel oftast att förvärras om hästen är skärrad och inte kan hållas stilla. Möjligheten att hejda en kraftig artärblödning med tryckförband förutsätter i de flesta fall att hästen kan kontrolleras. Bremsning kan vara till stor hjälp om Om jag inte har någon brems? En brems bör finnas i varje stall. Häng den väl synlig och lätt tillgänglig på en bestämd plats i stallet, så att man snabbt kan få tag i den. Man väljer varken plats eller tidpunkt för olyckstillbud. Det är således inte självklart, att man har tillgång till en brems just när olyckan är framme. Därför är det viktigt att man lär sig hur man åstadkommer en bremsningseffekt utan själva redskapet. Utan tillgång till lämpligt redskap kan man bremsa hästen genom att ta ett kraftigt tag om dess mule. Koncentrera trycket till en avgränsad yta till exempel genom att pressa hårt mot munnen. I många fall krävs det ett ganska ordentligt tryck för att först få hästen att stå stilla, men detta tryck kan lättas successivt. För att sätta brems på hästen, kan det ibland vara nödvändigt att ta rejält grepp om ett eller båda av dess öron. Man bör emellertid inte använda brems direkt på örat eftersom känslig vävnad då kan skadas. Hur bremsar man effektivt? Den som bremsar hästen ska handskas bestämt och resolut och om möjligt stå tätt inpå hästen. Stå alltid med skuldran mot hästbogen. Skulle hästen då resa sig, knuffas man undan av dess bog och kan inte träffas av framhovarna. Undvik också att stå rakt framför hästen. Vi vill emellertid betona att de flesta hästar står lugnt för brems. Om den bremsade hästen snarkar eller försöker lägga sig, lättar man omedelbart på trycket från bremsen. Om man använder en brems av den traditionella modellen ska denna vridas om nedåt. Annats vrider man lätt mulen på ett sätt som kan innebära hinder för hästens andning. 12

13 Bremshygien ett försummat kapitel I större stallar kommer en brems ofta att användas på ett antal hästar. Det ligger således i sakens natur, att bremsen vid vissa typer av infektionssjukdomar kan vara bärare av smittämnen från en häst till en annan. Näsflöde från snuviga hästar fastnar till exempel lätt på bremsens repslinga. För att motverka att smitta sprids via bremsen ska denna efter användning sköljas av med tvål och vatten och en desinfektionslösning till exempel i Virkon. Repöglan bör bytas ofta, då den lätt blir stel av upprepad tvättning. Hästen har fastnat och gått omkull Ibland kan det vara mycket angeläget att hålla kvar en häst som gått omkull i liggande ställning. Detta gäller till exempel då en häst under körning gått omkull och fastnat i vagnen eller den övriga utrustningen. Svårt skadade och ymnigt blödande hästar som lagt sig ned av matthet eller chock, klarar sig i allmänhet bäst om de inte ideligen söker komma ner på fötter igen. En svårt skadad häst löper dessutom ofta risken att gå omkull igen, och skadan kan då förvärras ytterligare. Den som assisterar veterinären under en operation i samband med svårare skada, har dessutom nytta av att känna till hur man håller kvar en häst som lagts omkull med muskelförlamande injektion till dess narkosmedlet hunnit verka. Handla bestämt Om du beslutat dig för att hästen måste hållas kvar i liggande ställning, gäller det att sätta kraft bakom det beslutet. Du närmar dig hästen från ryggsidan och söker att pressa ned huvudet. Det här stadiet är svårast. Det gäller att lägga tyngden så nära hästens huvud som möjligt och att pressa på med hela sin kroppstyngd. Så snart hästens huvud är på väg ned mot frambenen, bör det dras bakåt, så att nosen dras i riktning från bringan och halsen sträcks i en båge bakåt. På detta sätt låser man de nervoch muskelfunktioner som hästen använder då den reser sig. När hästens huvud väl vilar mot marken, pressar du med knä eller armbåge mot dess hals fortfarande så nära huvudet som möjligt. Ju längre ut mot huvudet du lägger tyngdpunkten, desto svårare är det för hästen att lyfta huvudet. Det är vidare viktigt, att halsen bibehålls sträckts i en båge bakåt. Har man väl fått det här greppet om hästen, är det förvånansvärt lätt att hålla den kvar. Det verkar faktiskt som om de flesta hästar ger upp när de känner att de inte kan resa sig. Att huvudet är fixerat har en viss paralyserande verkan. Detta gäller emellertid endast så länge hästen inte utsätts för någon beröring. Många gånger måste man emellertid flytta hästen för att kunna frigöra den från utrustningsdetaljer, påbörja första hjälpen, etc. Då kan hästen bli skrämd, och dess första reflex är i allmänhet att försöka resa sig eller sprattla sig fri. Försök att bremsa innan du berör, lyfter eller flyttar en liggande häst. En häst som ligger ned och av skrämsel börjar sparka kring sig utgör alltid en säkerhetsrisk för de människor som finns i dess närhet. Bremsning minskar retningströskeln och gör hästens reaktioner mindre explosiva. Hur man går tillväga vida korrekt bremsning behandlas i ett tidigare kapitel i den här skriften. Hästen ofta uppskrämd När en häst som gått omkull ska resa sig igen, är det viktigt att den är försedd med tygel, töm eller grimskaft. En häst i den här situationen är ofta uppskrämd, och kan vilja springa iväg så snart den kommer på fötter. Den som handskas med hästen ska vara beredd på detta. Ibland kan det vara svårt att veta, om en svårt skadad häst ska lyckas hålla sig på benen och själv ta sig från platsen. Tänk på din egen säkerhet om hästen skulle falla på nytt. Välmenta försök att stötta en häst som är på väg att falla kan till exempel innebära en stor risk. En häst som faller handlöst utgör en given fara. Slutligen ska vi behandla ännu ett riskmoment. Det händer att hästar som trampat upp i fasta föremål och fastnat, inte kan frigöras från dessa så länge de befinner sig i liggande ställning. När hästen sedan reser sig upp sitter kanske en del av till exempel ett fårstängsel eller en vagn kvar kring ett av bak benen. Hästen som legat tämligen still så länge huvudet var fixerat vid marken kan då börja sparka våldsamt för att göra sig från det främmande föremålet. På så sätt ökas ibland risken för en allvarlig följdskada. I situationer som den ovanstående bremsar man hästen innan den reses. Ibland kan det vara svårare att resa hästen i bremsat tillstånd, men för det mesta går det bra om man hjälper till genom att ge den stöd. Om hästen måste hållas liggande länge är det bra om något mjukt (till exempel en jacka) läggs under dess huvud för att skydda ögat. 13

14 Hästen har fastnat och står upp Den här situationen kan uppstå till exempel om hästen fastnar med bettringen eller grimman i ett utskjutande föremål, eller då den fastnar med ett ben i ett staket. I de flesta situationer då en häst känner att den sitter fast, reagerar den mycket explosivt. Om den fastnat med ett framben, är det troligt att den kastar sig bakåt och drar allt vad den förmår för att komma loss. I en sådan situation hjälper det inte att man försöker tala lugnande till hästen eller klappa den. Man måste alltid ingripa drastiskt och resolut. Håll hästen stilla Om man inte direkt kan befria hästen till exempel genom att dra av den tränset (då tränsringen fastnat) eller sparka loss en hov (till exempel i ett boxgaller eller i ett spjällstaket) bör all kraft inriktas på att hålla hästen stilla så att den inte själv ökar risken för allvarligare skada. Detta sker bäst genom att man snabbt och resolut tar ett kraftigt bremstag om överläppen på hästen (se avsnittet om bremsning). Försök snabbt att begränsa hästens rörelsefrihet. Detta sker bäst genom att man binder upp hästen kort så att dess rörelsefrihet blir så gott som obefintlig. Känslan av att sitta oåterkalleligen fast med huvudet har en paralyserande verkan på många hästar. För att man ska lyckas binda upp hästen på det här sättet krävs att man har tillgång till lämpligt uppbindningsmaterial och att man är flera personer som kan hjälpa till. Glöm inte din egen säkerhet I situationer som ovanstående är det tyvärr ganska lätt att bortse från den egna säkerheten. En häst som kastar sig för att komma loss går lätt omkull och risken att få den över sig måste givetvis beaktas. Är utrymmet dessutom trångt, väger man risken för hästen mot risken för skada av sin egen person. Närma dig alltid en häst som fastnat med hög flyktberedskap. Det är viktigt, att man iakttar hästens reaktioner då man närmar sig. Vissa hästar kan förändra beteende då de sitter fast. En del kan t o m bli aggressiva. En känd norsk travtränare, Gunnar Eggen, blev till exempel illa biten då han försökte hålla kvar en häst som gått omkull i ett lopp. Det är således inte självklart, att den häst du delar vardagen med är samma individ då den sitter fast i ett staket eller ett boxgaller. Den har en medfödd skyddsinstinkt som ibland kommer fram i den här typen av situationer. De mest effektiva åtgärderna är de som du kan göra på det förebyggande planet. Se till att staket eller boxgaller är konstruerade så att hästen inte kan fastna i dem. Parkera inte cyklar eller vagnar intill de utrymmen där hästarna står uppbundna vid den dagliga skötseln. Hästen skenar! Med sken menar man att hästen springer iväg i hög fart och att den då blir i stort sett omöjlig att kontrollera för ryttaren eller kusken. Förr i världen talade man om att hästar durkade. Detta ord kommer från tyskans durchgehen (bryta igenom) vilket ganska bra beskriver vad som egentligen händer. Det är mycket sällan en häst skenar på det här sättet. Däremot har vissa hästar en tendens att ligga hårt på bettet att pulla. Vissa hästar kan bli svåra att kontrollera därför att bettet vid arbete i högt tempo kommer att ligga mot eller kila sig fast mellan kindtänderna. Man brukar då tala om hästar som tar bettet. VAD GÖR JAG SOM RYTTARE? Om man under ridning tappar kontrollen över sin häst, ska man försöka förkorta tygelgreppet och göra detta med så små rörelser som möjligt. Om man sliter och drar, kan detta bidra till att hästen blir ännu mer uppjagad. Att såga hästen i munnen med växelvisa tygeltag är sällan effektivt. På vissa hästar utlöser detta reflexen att slå upp huvudet, vilket ökar risken för att bettet ska hamn mot eller mellan kindtänderna. Tygelföringen ska vara så låg och så fast som möjligt. Det är ofta effektivt att pressa handens knogar hårt mot hästhalsens ena sida och bibehålla ett fast tygelstöd på den sidan samtidigt som man tar igenom serier av korta, håra och stumma förhållningar i den andra. Om man tar igenom ett tygeltag samtidigt som man släpper tygelstödet på den motsatta sidan, mister tygeltaget mycket av sin effekt. Man riskerar dessutom, att bettet kommer att dras genom hästens mun. Det är oftast lättast att uppnå balans och stadga om man intar lätt sits på en häst som är på väg att gå ifrån en. Lätt sits är också en förutsättning för den låga tygelföring som man eftersträvar i den här situationen. På öppna ytor kan det vara fördel att söka leda in hästen på ett böjt spår. Man måste planera vägen noga och ta hänsyn till terrängens beskaffenhet och underlaget. En snäv sväng på ett underlag av blöta höstlöv kan i högt tempo leda till en otäck kullridning. Om man lyckas leda in hästen på ett stort cirkelformigt spår blir den i allmänhet lättare att kontrollera. Man 14

15 minskar cirkeln successivt och söker sakta av. De få hästar som har en återkommande benägenhet att skena bör behandlas med förebyggande åtgärder. De ska givetvis endast ridas av rutinerade ryttare. Foderstaten kan också vara en faktor som påverkar hästens beteende, och här måste man prova sig fram individuellt. Ryttaren måste också skärskåda sina ridvanor. En häst som varje dag galopperas i hög fart i en viss uppförsbacke, kommer med tiden att bli programmerad att ta fart i just den (och kanske alla liknande) backar. Det är, vilket vi redan påpekat, ytterligt sällan som hästar skenar besinningslöst under ryttare. Däremot kan de av nervositet eller friskhet bli svåra att reglera något som ryttaren givetvis upplever som obehagligt. Den orutinerade ryttaren bör aldrig rida ut på en häst som kan bli svår att kontrollera. Innan man ger sig ut på en okänd häst är det viktigt att man har en grundlig ridutbildning bakom sig. En häst som genom tålmodig utbildning lärt sig att lyssna till sin ryttare, kommer i allmänhet att göra det i alla tempon och i alla miljöer. En bra grundutbildning av hästen är således den bästa garantin även i det här avseendet. VAD GÖR JAG SOM KUSK? En rejäl skentur med häst och vagn får i allmänhet värre konse - kvenser än då en häst blir okontrollerbar under ridning. Vi ska här särskilt behandla några av de situationer som en relativt orutinerad kusk kan hamn i vid körning av travhäst, eftersom allt fler travhästar i vårt land tränas av amatörtränare med ganska liten körvana. En vanlig orsak till problem är att hästen pullar det vill säga ligger så hårt på bettet att man inte orkar hålla den. Detta kan givetvis i sig orsaka mycket otrevliga situationer. Speciellt otäckt kan det bli, om hästen börjar slå i någon del av vagnen med bakbenen. Den kan då bli riktigt skrämd och skena utan möjlighet till kontroll. Problemen börjar i allmänhet då man känner, att de tre fingrar som håller tömmen handstropp inte orkar bibehålla sitt grepp. En hårt pullande häst kan helt enkelt räta ut fingrarna. De bästa i den här situationen är att föra in hela handen i hanstroppen så att den vilar mot den inre delen av handleden. Handen knyts hårt, och handleden vrids inåt. Bytet av tömgrepp utförs med så små rörelser som möjligt så att hästen inte blir ännu mer uppskärrad. Många gånger räcker det inte att ta så kallat björntag på det sätt som beskrivits ovan. En häst som ligger stenhårt kan göra det svårt att bibehålla handledens höjd. Om handleden rätas ut, kan handstroppen glida av handen och tömgreppet därmed förloras. För att få ytterligare grepp för man in hela handen i hand - stroppen och tar grepp om den så att den löper ut mellan ringoch långfingret. Nu sitter stroppen hårt fixerad i handen. Om man har för stora handskar på sig, kan problem ändå uppstå. Det finns då en risk att handsken glider av handen. Kör därför alltid i handskar som slutar till hårt kring handleden. Stor risk om hästen slår Ett annat problem är hästar som vill slå. En häst som slår innebär alltid en stor risk för den som kör även om man inte sitter i en tävlingssulky. Var mycket noga med att förebygga den här ovanan. Vilka åtgärder man vidtar, beror på varför hästen börjar slå. Unghästar kan slå av livsglädje och friskhet. Det låter oskyldigt, men konsekvenserna kan bli mycket allvarliga. En del ston utvecklas till slåkulor på grund av förändringar i hormonbalansen. Vissa hästar slår elakt det vill säga för att träffa. Den värsta kategorin torde dock vara hästar som slår för att värja sig så kallade bakrädda hästar. Om de slår ut och träffar till exempel vagnen, fortsätter de ofta att slå av ren rädsla. Många olyckor med slående hästar hade kunnat undvikas om man använt riktig utrustning. Vi ska därför se lite närmare på ett antal utrustningsdetaljer som har intresse i det här sammanhanget. Alla hästar som har en tendens att slå oavsett orsaken till beteendet ska köras med så kallad slagrem. Denna fästs mellan vagnens skalmar och löper sedan över hästens kors. Det är viktigt, att slagremmen fixeras vid selens ryggstycke, så att den inte glider, irriterar hästen och ökar risken för att denna ska slå. Remmen håller ned hästens kors och minskar risken för att den ska få upp bakbenen tillräckligt högt för att träffa kusken eller grensla en skalm. Den ger dock inget fullständigt skydd. Vissa hästar utvecklar en vana att veva och slå med svansen under körning. Många gånger börjar hästen att piska med svansen som en reaktion på maningar från kusken. Om körsvennen är orutinerad eller ouppmärksam, kan det hända att hästen lyckas lägga avansen över tömmen och på så sätt knipa fast den. När man sedan försöker frigöra tömmen genom att dra i den, brukar hästen knipa ännu hårdare med svansen. Om man fortsätter att dra, riskerar man att hästen slår. Problemet kan förebyggas genom att svansen binds fast i vagnen eller att man använder en så kallad svansgaffel ett svansstycke med skenar att binda fast svansen vid. Genom att använda en så kallad checkrem som håller upp huvudet på hästen, kan man i vissa fall förhindra att hästen sänker huvudet tillräckligt mycket för att kunna slå. Nackdelen är, att checkremmen samtidigt låser hästens huvud i ett läge som kan medföra ryggömhet vid körning i kuperad terräng. Då man kör med checkrem, bör terrängen vara plan och vagnen tämligen lätt. Dessutom tillpassas checkremmen längre än vid tävling och snabbarbete. När en häst börjar slå inriktar man sig på att parera med kraftiga växelvisa tömtag. Det gäller att rubba hästens balans så mycket att det blir svårt för den att slå. Dessutom har man ofta en fördel om man kan köra undan i ett ganska högt tempo. Det blir då svårare för hästen att slå med bibehållen balans och detta känner de flesta hästar intuitivt. Det är i allmänhet riskfyllt att börja skritta med en häst som försöker slå. 15

16 Om hästen slår så högt att den får ett ben över en skalm, befinner både häst och kusk i en allvarlig risksituation. Läget är egentligen ganska hopplöst, och man kan inte göra mycket för att direkt rätta till situationen. Många gånger är det faktiskt bäst om hästen går omkull innan den hunnit tillfoga sig själv allvarlig skada. Det är bra om man har möjlighet att dra ned den i ett dike eller köra ut i lössand/lössnö. Sedan försöker man att till varje pris hålla kvar hästen liggande till dess hjälp anländer. Den väntan kan givetvis bli mycket lång I hopplösa situationer till exempel om hästen har slagit och trasslat in sig i tömmarna är det ofta bäst att försöka ta sig ur vagnen innan hästen fått upp farten. Det sker bäst genom att man samtidigt svänger över båda benen åt samma håll och glider av vagnen med ryggen i färdriktningen. Man bör emellertid komma ihåg, att en kusklös vagn med skenande häst utgör ett stort riskmoment i trafiken. Därför ska man till varje pris försöka förebygga att olyckor av det här slaget uppstår. UTMANA INTE ÖDET Som tämligen oerfaren körsven ska man inte ge sig på till exempel unghästkörning, snabbarbete med heta hästar eller korrigering av hästar med lynnesfel. I sådana fall anlitar man istället någon av de proffskuskar som finns vid närmaste travbana. Tänk också på, att den tävlingshäst som inte vållar dig minsta bekymmer vid körning hemma på skogsvägarna, kan genomgå en drastisk förvandling vid körning inne på travbanan. Inte så få olyckor med travhästar förorsakas av bristfällig utrustning. Se till, att selar, vagnar och huvudlag är i bästa skick och kontrollera alltid anspänningen innan du kör ut med hästen. Det kan också vara berättigat att rådgöra med en erfaren tränare om din hästs utrustning under körningen till vardags. Det brinner i stallet De flesta stallmiljöer erbjuder gynnsamma förutsättningar för spridning av brand. Därför kan vi inte nog betona vikten av brandförebyggande åtgärder. Många av de vanligaste brandorsakerna kan förebyggas genom en högre grad av brandmedvetande. Vad som är viktiga förebyggande åtgärder kan variera från stallbyggnad till stallbyggnad. NÄR ELDEN ÄR LÖS I vilken ordning du vidtar åtgärder vid brand beror bland annat på stallets beskaffenhet, om det är tomt eller fyllt med hästar och på eldsvådans omfattning och intensitet. Gå i tankarna igenom ditt handlingsschema vid brand. 1. Ta ut samtliga hästar. Även hästar som står långt från själva eldhärden kan få allvarliga rökskador eller skadas på grund av att de grips av panik. Se om möjligt till, att hästarna har grimma på sig. 2. Släpp inte hästarna lösa utanför stallet. Risken för att de ska springa tillbaka in i ett brinnande stall är mycket stor. Försök släppa hästarna i en rasthage eller få tag i någon som håller dem. Kanske kan du binda upp dem utomhus. 3. Underskatta aldrig en stallbrand. Även om elden tycks väl avgränsad, kan den snabbt blossa upp och sprida sig till exempel till följd av oförutsedda vinddrag och att damm eller stråfoder antänds. Det är alltid säkrast att utrymma stallet. 4. Sätt inte in hästar i stallet förrän Brandförsvaret kontrollerat att släckningen är fullständig. Hästar med rökskador ställs utomhus, i paddock eller utebox. Brända hudytor täcks med lämplig salva för att förhindra infektion. Ta snabbt kontakt med veterinär. 16

17 Nödsituationer under transport Den vanligaste typen av transportskada torde vara att hästen vid avlastning skaver något av skenbenen mot lastlämmens kanter eller sträcker sig efter att ha halkat på lämmen. Detta är onödiga skador, vilka kan förebyggas genom effektivt skyddande bandagering, genomtänkt hantering av hästen och en halkfri yta på lämmen till transporten. Här ska vi istället behandla några typer av akuta nödsituationer. Huvudet under uppbindningsbommen Om hästen under transport får huvudet under uppbindningsbommen, beror detta i allmänhet på att hästen bundits upp med för långt grimskaft. Lossa bommen omedelbart. Om detta inte är möjligt, försök att snarast lasta av hästen. Hästen har lagt sig En anledning till att hästar lägger sig i transporten är att golvet är halt. Vissa hästar får panik om den inte får plats för att bredda sin benställning ordentligt för att hålla balansen under färden. Sådana hästar kräver extra utrymme. I ett litet 2-hästarssläp tar du få bort mellanlämmen och låta hästen disponera båda platserna. Ska hästen fraktas i större hästbuss, meddelar du transportören att hästen kräver extra plats. Om en häst har gått omkull i transporten efter att dessförinnan ha klättrat på mellanlämmen, kan du utgå ifrån att den stått för trångt. Lasta då av hästen och ordna så att den får mer plats. Om du ska transportera hästen en kortare sträcka, kan det ibland vara bäst att låta den förbli liggande det vill säga under förutsättning att den ligger lugnt och inte gör några försök att resa sig. Det vanligaste är emellertid, att hästen på sitt begränsade utrymme klättrar för att komma upp. Den kan då lätt komma till skada. Om hästen ligger på rygg, ska den omedelbart lastas av. Om hästen ligger ner och hänger kvar i uppbindningen, löper den risk att skada sig allvarligt. Koppla loss den snarast i värsta fall genom att skära av uppbindningen eller grimman. Försök bibehålla möjligheten till kontroll över hästen. Fäst ett grimskaft i grimman innan du kapar uppbindningen. Lägg på hästen en annan grimma med grimskaft om du måste skära av grimman. En panikslagen häst som inte kan kontrolleras är ett riskmoment ur alla syndpunkter. Gå aldrig in till en häst som ligger ner på ett begränsat utrymme hur illa skadad den än verkar vara. Hästen har gått över bommen eller mellanlämmen I ovanstående fall bremsas hästen för att förhindra den att sparka runt och öka risken för skada. Om brems saknas, använder du handen runt mulen. Sedan inriktar man sig på att få loss bommen respektive mellanlämmen. Var försiktig när du närmar dig en häst som sitter fast. Även snälla hästar kan reagera mycket aggressivt i den situationen. Hästen slänger sig ur vid avlastning En del hästar kan utveckla ett avlastningsbeteende som gränsar till lynnesfel. Det vanligaste problemet torde vara, att hästar då de ska backas ur ett hästsläp kastar sig bakåt så snart lämmen börjar fällas ned. Detta kan leda till allvarliga olyckor. Hästen kan slå över bakåt, vilket alltid innebär risker för skada på ryggraden och halskotpelaren. Det är inte ovanligt, att hästar slår kullerbytta över den järnlänk som sitter mellan släpets vägg och mellanlämmen. Detta leder nästan alltid till skador. Dessutom innebär den här typen av tillbud alltid en risk för de människor som handskas med hästen inte minst för den som ska fälla ned lämmen. Stressfri avlastning är ett måste om en häst med det här beteendet ska kunna avprogrammeras, men hos äldre hästar är beteendet tyvärr ofta väl befäst. Man får istället inrikta sig på att göra det bästa möjliga av situationen. I vissa fall kan man fördröja hästens explosiva reaktion då lämmen fällts genom att ge den något att äta medan den står kvar på släpet. Vänj hästen vid att stå en stund innan den lastas av, och distrahera den på olika sätt. Många gånger hjälper det att gå in och snacka och kela med hästen en stund. Bremsning kan hjälpa på en del hästar, men långt ifrån på alla. Ibland kan det vara bra att fälla ner överlämmen och koppla loss hästen från uppbindningen så att den kopplad till ett grimskaft kan få se sig om bakåt. Om det finns andra hästar i miljön kan den då distraheras av dem och glömma sitt tråkiga beteende vid avlastningen. En häst som har för vana att kasta sig av, ska alltid vara kopplad till en längre lina. Försök aldrig att hålla kvar hästen med våld det förstärker bara dess benägenhet att kasta sig bakåt. Den som lastar av hästen ska undvika att gå under uppbindningsbommen under avlastningen. En orolig häst innebär alltid risk för att man kan komma i kläm. Låt linan löpa ut då hästen förflyttar sig bakåt, och låt en medhjälpare utanför släpet fånga upp den lätt sträckta linan så snart hästen kommit ned på marken. Om man följer den här rutinen kommer en del hästar att successivt bli mindre svårhanterliga, eftersom de lär sig att avlastningen inte medför något obehag. 17

18 Hästen måste avlivas De flesta hästägare värjer sig från tanken på att deras häst någon gång kan komma i situationen att den måste avlivas. Om hästen till exempel skadas svårt i samband med en olyckshändelse är beslutet om avlivning ofta mycket svårt att fatta för den ovane hästägaren. Det är också omöjligt att ge några som helst konkreta råd. Här ska vi bara ta upp några synpunkter av allmän karaktär. VETERINÄR VET ALLTID BÄST I samband med olycksfall ter sig till exempel blödningar och vissa chocktillstånd hos hästen ofta mer hotande ut än vad de i själva verket är. Vissa typer av skador kan ge kraftiga hältor utan att för den skull nödvändigtvis sätta hästens framtida brukbarhet ur spel. Årligen avlivas ett antal hästar således i onödan. I dess fall har beslutet om avlivning ofta fattats av ägaren, och i det goda uppsåtet att hästen inte ska utsättas för onödigt lidande. Alla skador innebär någon form av lidande för hästen och av de yttre symptomen kan det för en lekman vara mycket svårt att avgöra i vilken utsträckning hästen bör avlivas av humanitära skäl. Det är således alltid bäst om man kan överlåta beslutet om eventuell avlivning till veterinären. Humanitära skäl inte försäkringsgrundade Det är givetvis riktigt, att hästar som lider svårt av skada eller sjukdom ska befrias från sitt lidande genom att man avlivar dem. Vår djurskyddslagstiftning ålägger djurägare detta ansvar. Samtidigt är det viktigt att veta, att avlivning av detta skäl inte självklart innebär att hästens värde kan ersättas via försäkringen. Den försäkringsmässiga skaderegleringen grundar sig på en bedömning av skadans betydelse för hästens framtida brukbarhet. Därför ska en häst som avlivats i samband med akut skada/sjukdom för skaderegleringens skull alltid obduceras. Detta sker på slakteri eller djursjukhus. Samråd med ditt försäkringsbolag om vart hästen eller delar av den ska skickas. Viktiga telefonnummer Det finns i princip två sätt att få hjälp med avlivning av en häst i samband med akut skada eller sjukdom. Du kan anlita nödslaktservice vid ett slakteri eller låta veterinär avliva hästen. I det senare fallet kan hästen då ofta avlivas genom en intravenös injektion. Ta dessförinnan reda på var du ska göra av den avlivade hästen. Du gör klokt i att skriva upp de telefonnummer som kan bli aktuella i samband med avlivning av din häst hur trist själva tanken på en sådan situation än ter sig. Transport av sjuk eller skadad häst Många akut skadade eller sjuka hästar får aldrig chansen till effektiv smärtlindring och behandling därför att deras ägare anser att de inte kan transporteras. I påfallande många fall går det faktiskt att transportera även svårt skadade och sjuka hästar, och många gånger är det värt ett försök. Behandlingsresurserna inte minst för snabba kirurgiska ingripanden är givetvis många gånger bättre på en välutrustad hästklinik än ute på fältet. HÄSTEN STÅR PÅ TRE BEN Ett vanligt skäl till att hästägare inte vill lasta en skadad häst är att den tappat stödförmågan på något av sina ben. Eftersom detta kan vara tecken på en allvarlig skada, är det emellertid viktigt att hästen får tillgång till goda behandlingsresurser. Om hästen inte visar tendens att lägga sig, kan det således vara riktigt att trots allt försöka transportera in den till en hästklinik. En trebent häst ska ha rejält stöd under transporten. Både det skadade benet och de övriga bör ha ordentliga stödbandage. Transportens mellanläm bör stadgas upp så att den kan bära en stor del av hästens kroppstyngd till exempel genom att man packar hårt pressade halmbalar mot den. Givetvis anpassar man sin körning så att hästen kan bibehålla balansen. Lastning av liggande hästar Liggande hästar innebär givetvis vissa problem i samband med transport. Det vanligaste är, att hästen försöker resa sig, lyckas halvvägs och sedan dråsar omkull igen. Innan man transporterar en sådan häst är det bra om den fått lugnande medel av veterinär så att den kan förbli liggande under hela transporten. Lastningen av en liggande häst kräver samarbete mellan flera personer. Hästen läggs på en presenning eller en grov filt och lyfts/släpas mot och upp på transporten. Hur lätt detta går, beror i hög grad på underlaget. Är man bara tillräckligt många, är det oftast förvånansvärt lätt att flytta hästen det vill säga om den inte själv gör motstånd. Om så är fallet, innebär själva transporten alltid en risk för hästen och ur trafiksäkerhetssynpunkt, och det är bra om den tillföras lugnande medel av veterinär innan lastning sker. Transport av skadade och sjuka hästar sker givetvis allra bäst med en så kallad djurambulans. Ta reda på telefonnummer till den djurambulans som finns närmast din bostadsort. Många gånger kan din veterinär ge besked om detta. 18

19 Till sist Den här lilla skriften är egentligen inte i första hand tänkt för att studeras i lugn och ro. Det är bra att du läst igenom den eftersom den även innehåller en hel del råd som kan förebygga allvarliga skador. Skriftens viktigaste funktion är emellertid, att fungera som något av en akuthjälp. Vi tror också, att den lämpar sig bra som underlag i studiecirklar när det gäller Första hjälpen för hästar. Förvara skriften på strategiskt plats i stallet så att alla som har hästar där snabbt kan få tag i den om olyckan skulle vara framme. Till slut önskar vi dig lycka till med din häst. Vi hoppas, att du studerat de förebyggande råden så väl, att du och din häst inte ska behöva hamna i någon akut nödsituation. 19

20 LFAB utg Form & Profi l Agria Djurförsäkring är länsförsäkringsgruppens specialistbolag för djur- och grödaförsäkring. Vi hjälper dig att hitta en försäkring som passar dig och din häst. Prata med ditt Agriaombud som du hittar på agria.se eller ring vårt kundcenter på Skåne, Blekinge, Göinge, Kristianstad, Kalmar, Kronoberg, Jönköping, Östergötland, Älvsborg, Göteborg och Bohuslän, Skaraborg Agnetha Wennerberg Gotland, Värmland, Bergslagen, Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten Pa Finn Stockholm Patrik Olsson Uppsala Carina Lockwall Halland Sonny Söderberg Södermanland Elisabeth Hellman Försäkringsaktiebolaget Agria (publ) Org nr Tegeluddsvägen 11 13, Box 70306, Stockholm Tel , fax info@agria.se Bankgiro agria.se