Tema: JORDBRUK GRÖN UNGDOMS MEDLEMSMAGASIN. Bli ickevåldskommunikatör. Patrik odlar sin egen mat. Paulsen sprider. falsk bild av EKO-mat

Transkript

1 Tema: JORDBRUK GRÖN UNGDOMS MEDLEMSMAGASIN Bli ickevåldskommunikatör Patrik odlar sin egen mat Paulsen sprider falsk bild av EKO-mat

2 Sommaren är äntligen här! Säsongen för att producera den mat vi behöver för att leva är kommen. Idag är det svårt att tänka sig att det svenska jordbruket före 50-talet främst var hästdrivet. Odling utan traktorhjälp är fortfarande verkligheten i de flesta länder här i världen. Ändå är det storbönderna i EU som får subventioner medan fattiga bönder i syd drabbas av dumpade producentpriser. Det finns mycket att säga om jordbrukspolitik. När solen spelar i ditt hår och gröngräset kittlar under dina fötter kan du slå dig ner och läsa i Avtryck om alternativen till dagens system! Ylva Lundkvist Chefredaktör Hela tanken om att vi ska vi ska vara så lika, att vi ska utplåna olikheterna är ju helt absurd. Någonstans har vi skapat en hel generation, en hel nation av lite mesiga män. Och det gör ju ingen människa glad. Camilla Linberg, riksdagsledamot (fp), intervjuad i Genus Nytt. Rösta 7 juni! MARIA FERM Språkrör Grön Ungdom maria.ferm@mp.se D en 7 juni är det val till EU-parlamentet. Historiskt många personer kommer att få gå till valurnorna för första gången, men samtidigt är andelen förstagångsväljare i val till EU-parlamentet skrämmande låg. Många vet inte ens om att det är val och många väljer att inte rösta. I förra EU-parlamentsvalet röstade endast var fjärde person under 25 år. Många unga känner sig inte tillräckligt insatta i politiken och valets betydelse, och där har vi ett stort ansvar för att få unga att vara med och påverka. Förbundsstyrelsen har valt Zaida Catalán till Grön Ungdoms officiella EPkandidat i valet. Foto: Pavel Maira Med det här valet hoppas vi att trenden vänder. Desto fler unga som röstar, desto grönare blir parlamentet. Fler unga stödjer en grön solidarisk politik, än äldre. Vi måste bryta det gråa gubbväldet i EUparlamentet. Vi behöver välja in människor, som till skillnad från dagens konservativa parlament, bryr sig om HBT-rättigheter, hållbar utveckling, en solidarisk klimatpolitik, feminism och en stärkt integritetspolitik. Vi behöver gröna parlamentariker som kan vända den konservativa trenden i parlamentet. Rösta 7 juni och peppa alla du känner! Chefredaktör/ansv.utg. Ylva Lundkvist ylva.lundkvist@mp.se Grafisk formgivare Anders Brunberg anders.brunberg@mp.se Bildredaktör Rosalie Haglund rosalie.haglund@mp.se Språkredaktör Martin Stråmo martin.stramo@mp.se Webbredaktör Elisabeth Carlsson elisabeth.carlsson@mp.se OFFICIELLT ORGAN FÖR GRÖN UNGDOM ISSN: E-post: avtryck@mp.se Tel: Adress: Avtryck, Grön Ungdom, Pustegränd 1-3, Stockholm. Alla medlemmar i Grön Ungdom får Avtryck gratis. Tryck: AM Tryck Papper: Profisilk,150 g Allt i tidningen är inte Grön Ungdoms gemensamma åsikter. Vi förbehåller oss rätten att korta ner inkommet material. När du sänder in material till magasinet medger du till såväl pappers- som webbpublicering. 2

3 ett grönt Ylva LUNDKVIST Chefredaktör Avtryck Verle gammelskog är räddad! Ale kommunfullmäktige röstade i mars ja till att delfinansiera köpet av Verleskogen. Kommunens beslut innebär att de skjuter till cirka 1 miljon kronor. Västkuststiftelsen går in med cirka 1 miljon kronor, Naturvårdsverket cirka 1,9 miljoner kronor och Ett klick för skogen cirka 2,4 miljoner kronor. Fältbiologerna ger kronor i bidrag till Ale kommun och Västkuststiftelsen. Många var vi som Tema: JORDBRUK GRÖN UNGDOMS MEDLEMSMAGASIN AVTRYCK var oroliga för gammelskogens framtid, men nu vet vi att grön kamp kan ge ett fantastiskt avtryck. Någon annan som gjort ett starkt avtryck är Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter. I både Ekot och de stora dagstidningarna har det rapporterats om de olika parlamentarikernas arbetsinsatser. När debattinlägg, nämndaktivitet och närvaro i parlamentet vägts samman så visade det sig alltså att vår egen Carl är den som arbetat hårdast för att göra ett grönt avtryck i parlamentet. Glädjande! Vill du göra Avtryck? Då kan du kandidera till Avtrycksredaktionen till årsmötet i februari. För att ha lite på fötterna rekommenderar vi dig att gå på vårt seminarium Lär dig göra en egen tidning! Kunskapen vi kommer förmedla kommer att göra dig till mästare på att göra gröna Avtryck. Läs mer om det på sidan 30. Bli ickevåldskommunikatör Patrik odlar sin egen mat Paulsen sprider falsk bild av EKO-mat Omslagsbild av Ylva Lundkvist Stadsodling Du behöver inte vara lantis - bli självhushållare Profilen 5 Trädgårdsläraren som lever som han lär 6 Ekomat 8 Gardfjäll rättar Paulsen Kiss och bajs 10 Clowner mot kapitalism 12 Lär dig påverka 14 Vart tar det vägen? Effektiv aktivism Så blir du en bra politiker Lantbrukarnas Riksförbund Talar ut MP:s jordbrukspolitik Enligt Tina Ehn Nonviolent Communication Gör dig bättre på att bråka Frågelådan 20 Recensioner 21 Ny sida i Avtryck för dig som undrar Av bonniga magasin Nästa Avtryck kommer i september. Deadline är 7 augusti. 3

4 4 Fotokollage av Rosalie Haglund

5 Betongen Text Ylva Lundkvist ska grönska Foto: Henrik Andersson Man behöver inte vara lantis för att odla. Den gröna gerillan sätter färg på staden medan balkongen blir en odlingslott. Stadsodling sker på många sätt. Grön gerilla Den gröna gerillan består av anonyma människor som i skydd av natten smyger sig ut för att göra staden grönare. Det handlar inte främst om matproduktion, även om sådant också förekommer, utan om att göra det offentliga rummet vackrare. Med spadar, vatten och frön skapar de blomrabatter där kommunen eller den privata ägaren låtit platsen förfalla. Varför är de en hemlighetsfull gerilla? Jo, därför att deras aktivitet kan vara straff bar och räknas som egenmäktigt förfarande eller olaga intrång. Det är inget som stoppar gerillan. Ett av deras vapen är fröbomben. De fyller exempelvis en ballong med jord, frön, näring och vatten. Sen slänger de in bomben över ett stängsel till något område som behöver piffas upp. Landshare I England finns två organisationer att inspireras av. Både Landshare (fritt översatt: landdela) och Capital Growth (som betyder både kapitaltillväxt och huvudstadsodling) jobbar med att skapa kontakt mellan folk som inte har någon mark men som vill odla och folk som har mark som de inte använder. Genom att dessa människor hittar varandra skapas en slags grön tillväxt då produktiva människor får utlopp för sin energi samtidigt som onyttjad jord förvandlas till lokalproducerad mat. Capital Growths mål är att hitta 2000 utrymmen i London för odling till år De har redan kommit en bit på vägen och lyckats få både uppmärksamhet i media och stöd från Londons borgmästare. Kolonilotten Den kanske mest kända och vanligaste formen av stadsodling är kolonilotten. Under en period förvandlades många koloniområden från odlingslotter till små sommarstugor med gräsmatta. Den trenden är på tillbakagång efter att en ny generation miljömedvetna odlare, samt kunniga utlandsfödda, åter börjat odla områdena. Idag är köerna för att få en kolonilott i eller nära staden långa. En ännu ganska onyttjad möjlighet är vanliga trädgårdar och balkonger. Forskare har påpekat att städer i stort sett skulle kunna bli självförsörjande på mat om utrymmen så som höghustak och radhusträdgårdar användes till odling. Även soliga fönster kan nyttjas för inomhusodling. Så har du gröna fingrar men ingen trädgård? Ta mod och plinga på den där villan med den stora gräsmattan och fråga om du inte kan få fixa ett snyggt grönsaksland mot att du exempelvis klipper deras gräsmatta. Internet: capitalgrowth.org landshare.net 5

6 Patrik: Självhushållaren Text och foto Ylva Lundkvist Tänk dig en frysbox fylld av hemodlade grönsaker, en brasa som brinner i köksspisen och en färgglad Hedemorahöna som sprätter omkring i trädgården. Nej, du har inte gjort en tidsresa. Du har kommit hem till Patrik Ytterholm. -I fönstret står små plantor och tittar ut. Tomater, purjolök, kryddor och annat smått och gott väntar på att de sista frostnätterna ska vara över så att de kan få komma ut i luften och jorden. Det är vår i Skattungbyn utanför Orsa och årets folkhögskolekurs i ekologisk odling och hållbar livsföring gör sig redo för odlingssäsongen. Till sin hjälp har kursdeltagarna odlingslärare Patrik Ytterholm. Patrik är ett energiknippe och en levande uppslagsbok när det kommer till ekologisk odling, för att inte tala om fröodling av gamla växter. Han är inte bara en lärare utan också en förebild på så vis att han lever som han lär. Går du bygatan ner från skolan kommer du till Patriks prunkande trädgård. Med lite traktorhjälp, men mestadels handkraft, försörjer han sig och sin familj på i stort sett all mat de behöver. Rotsaker, kålsaker, baljväxter, ägg och honung kommer hemifrån. Ibland blir det ett paket pasta och lite mjölk från affären. Och det händer att han far till Stockholm för att byta sitt överflöd av potatis till äpplen. För många i vårt urbaniserade land ger ett ord som självhushållare negativa associationer till en förgången tid utan välfärd, fylld av sjukdomar och svält. Varför väljer en modern människa som Patrik att vara självförsörjande på mat? För mig har kopplingen mellan handling och konsekvens alltid varit en viktig ledstjärna, berättar Patrik. Jag är övertygad att det samhälle vi ser idag kommer att upphöra av den enkla anledningen att det inte är hållbart. Låt mig ge ett exempel. Vi transporterar näringsämnen som konstgödsel till åkern, odlar på ett energikrävande sätt, transporterar produkten till mellanled som grossister och sen transporterar vi produkten till en distributör där du som konsument köper varan. Energin som lagts ned på produkten i din hand överstiger vida vad den ger dig. Enligt Patrik plockar självhushållaren guldkorn från historien samtidigt som hon eller han måste vara nyskapande. Han tror att fler och fler lockas att odla en del av sin mat för att det är en tydlig förändring att gå från att bara vara konsument till att även vara producent. Från snack till handling. Någonstans i vår strävan efter materiel rikedom och bekvämlighet så tror jag vi förlorar en del av det som gör oss kreativa och levande. För mig är odlandet varje år en ny utmaning med många nya idéer och erfarenheter. Men tar det inte väldigt mycket tid att leva som du gör? Mycket tid läggs på förberedelser och förebyggande arbete, berättar Patrik. Det är klart att 20 års odlande gjort att det tar mindre tid nu när mycket sitter i ryggmärgen. Dessutom har jag jobbat med mina jordar i 10 år vilket förenklar oerhört mycket. Trots det så är säsongen kort häruppe vilket innebär att under vissa perioder är 15 timmars arbetsdag 7 dagar i veckan nödvändigt, men det är värt att få äta och leva kvalitativt. Dessutom tycker jag att det är viktigt att aldrig bli statisk i sitt tänkande och praktiska arbete. Jag är i ett levande sammanhang och i dess levande föränderlighet. Ett sammanhang som genomsyras av meningsfullhet. Årets projekt är att bli självförsörjande på olja och mjölk. Får ska införskaffas för mjölken och solrosor ska odlas för frönas skull. Sen saknas bara en oljepress. Planen är att den kooperativa bykiosken Slåttergubben ska göra slag i saken och införskaffa pressen. Med en oljepress i byn menar Patrik att alla behov är täckta. Patrik är vegetarian så varken kycklingarna eller fåren från gården hamnar direkt på tallriken. Men går det verkligen att leva på bara svensk vegetarisk mat? Självklart kan man det, säger Patrik. Jag menar att det även går utmärkt att leva på närproducerad vegansk mat. Vi har en sojaproduktshysteri i Sverige. Rätt näring tillgodogör man sig bäst med kunskap och variation. Vi har de svenska baljväxterna kokbönor, bondbönor, åkerbönor och olika sorters ärtor och linser. Detta tillsammans med potatis, säd, gröna blad, frukt, 6

7 Jag är övertygad att det samhälle vi ser idag kommer att upphöra av den enkla anledningen att det inte är hållbart. Patrik Ytterholm visar stolt upp purjolöksskörden med sina elever i september. Foto: Ylva Lundkvist. bär, egna groddar, mjölksyringar och surdegsbröd levererar en riklig näringsmängd. Inga problem om du frågar mig. Trots att Patrik inte är allt för gammal har han jobbat i Skattungbyn i många år. Många kursdeltagare har kommit och gått eller bosatt sig i byn under årens lopp. Han som själv varit vegan har slagits av att många börjar kursen som veganer och slutar som ägare av lantdjur. Det kan bero på att den bild många stadsbor har är av industriell djurhållning. Patrik menar att på landsbygden ser det ofta annorlunda ut. Många har små djurbesättningar där djuren sköts med ödmjukhet och respekt och där djurens behov i hög grad är i centrum. Givetvis finns det fruktansvärda undantag med djurplågeri, men jag tror det är de enkla skälet att folk ändrar uppfattning, säger Patrik. Innan Patrik ger sig ut för att vattna broccolin i drivbänken ger han ett tips på vad som är viktigt för den som vill påbörja ett uthålligt odlande. Låt det växa fram successivt. Jag har sett många som börjar med allt på en gång och så är lusten över inom några år. Jag tror det är viktigt att glädjen i det man gör är central, istället för att ha att asketiskt eller påtvingat förhållningssätt som grundas på ideologiska skäl. Lyssna på erfarenheter andra har gjort, men kom ihåg att du är unik och de sätt som inte passat andra kanske är optimalt för dig. I maj sätts potatisen. Patrik med en av sina elever. Foto: Ylva Lundkvist. 7

8 Jordbruket ska inte bara producera mat, fibrer och bioenergi, utan också ekosystemtjänster som biologisk mångfald, vattenrening, luftrening, friska husdjur, markbördighet samt tjänster som ger rekreation och livskvalitet eller sylt med onödiga konserveringsmedel. Listan kan göras mycket lång det är mycket enklare att säga vad jag vill välja ekologisk mat! Folkpartiet tror uppenbarligen att det är en vinnarfråga att vara emot ekomat. Foto: Berno Hjälmrud. Ekomat är inte hotet Paulsen! Maria Gardfjell pressekr för riksdagsgruppen Folkpartiets förstanamn till Europaparlamentet den kände matdebattören, författaren till boken Den stressade potatisen och den gamla gröna-vågaren Marit Paulsen, har gjort ekomaten till sin stora fråga. Alltså hon är emot ekomaten. Det vänder sig Maria Garfjell emot. Mat är en enormt stor källa till glädje och oro. Maten gör oss mätta, för tjocka, för smala, glada och ibland ledsna. Det senare är inte minst ett faktum när vi inser att maten producerats på ett sätt som föröder jorden och krävt en och annan slavarbetare för att hamna på middagsbordet. Som konsument är det särskilt tydligt att det är möjligt att rösta med plånboken när det kommer till maten. Jag avstår med glädje från vissa matvaror gåslever, jätteräkor som odlats i mangroveträsken, fisk från hotade fiskbestånd, belgian blue-kött, grönsaker med bekämpningsmedelsrester, kött och mjölk från djur som fått stå inne och slaktats på ett oetiskt sätt, spannmål som odlats med gigantiska tillskott av konstgödning, läsk med azo-färgämnen Även om konsumentmakten är ett viktigt styrmedel för att ge lantbrukare och politiker mod och kraft att satsa mer på ekologisk mat, är det viktigt att förstå att Sveriges, EU:s och en del andra länders jordbrukspolitik är det som främst bestämmer vad som hamnar på tallriken. Därför är det ju ganska intressant att Folkpartiets förstanamn till Europaparlamentet den kände matdebattören, författaren till boken Den stressade potatisen och den gamla gröna-vågaren Marit Paulsen, har gjort ekomaten till sin stora fråga. Alltså hon är emot ekomaten. Folkpartiet tror uppenbarligen att det är en vinnarfråga att vara emot ekomat (och för kärnkraft, för hårdare tag i skolan och för mer militärer ). Detta just nu när framförallt kvinnor i storstäderna har fått upp ögonen för ekomaten. I Sverige ökade försäljningen av ekomat med hela 46 procent det senaste året. Marit Paulsens argument är att ekologiskt jordbruk producerar mindre per hektar åker och att det därför blir matbrist och svält om vi väljer ekomaten. Hon stödjer sig också på några forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som menar att eko-jordbruket har större växtnäringsläckage och som påstår att det inte finns något bevis för att lite rester av kemikalier i maten inte är så farligt. Även 8

9 om det senare, frånvaron av gifter, är det enda som Marit Paulsen i sin nya bok Lurad av laxen säger är fördelen med ekologiskt jordbruk. Att jämföra ekologiskt och konventionellt jordbruk är inte särskilt enkelt det handlar om att jämföra många olika saker samtidigt. Det Marit Paulsen gör är som att säga att det bara är kulstötningen som är viktig att titta på när man ska se om Carolina Klüft var en lyckad mångkampare. När forskare har granskat ekologiskt och konventionellt jordbruk så är slutsatsen just när det gäller växtnäringsläckaget lite knepigt. Det beror nämligen på. En duktig konventionell bonde med goda markförutsättningar kan ha samma eller lite mindre växtnäringsläckage än en ekologisk bonde som inte är lika duktig, som inte hushåller med kväve och fosfor i gödsel och klövervallar och som har sandjordar som läcker mer. Eftersom en konventionell bonde får ut större skörd per hektar dras slutsatsen att konventionellt är bättre. Låter det inte troligt? Nej, faktiskt inte. Det som påverkar om en sjö blir övergödd eller inte är den totala mängden växtnäring som hamnar i sjön inte hur mycket som läcker per kilo producerad gröda. Det är framförallt kombinationen sandiga jordar, nederbördsrika områden och intensivt jordbruk som genererar de största läckagen. I Sverige är ett stort miljöproblem att jordbruksmarker växer igen. Genom att odla mer extensivt på större arealer skulle vi få både mindre övergödning och andra positiva miljöeffekter. Jordbruket ska inte bara producera mat, fi brer och bioenergi. Det ska också skapa ekosystemstjänster som biologisk mångfald, vattenrening, luftrening, friska husdjur och markbördighet samt tjänster som ger rekreation och livskvalitet, som turism, ett vackert landskap och kulturupplevelser. Är det då rätt att bara väga miljöeffekten mot kilo producerad spannmål? Vore det inte också lämpligt att också väga miljöeffekten mot antalet sånglärkor och fjärilar som trivs över markerna? De ekologiska lantbrukarna måste hushålla med sina näringsämnen som finns i djurgödsel och i klövervallar, eftersom de inte kan rätta till problem och tillföra mer i form av konstgödsel i efterhand. De flesta ekobönder har både ett starkt miljöengagemang och en stark vilja att gården ska ge dem inkomster det är bra drivkrafter för att hålla läckaget på en låg nivå. Även om bekämpningsmedelsanvändningen har ökat i det konventionella jordbruket i Sverige kan man faktiskt berömma det svenska jordbruket för att generellt sett ta mycket miljö- och djurhänsyn. Det gör det än mer bekymmersamt om Marit Paulsen skickas till Bryssel och ska propagera för att ekojordbruket ska minska. Skillnaden mellan ekologiskt och konventionellt är ofta större i många andra länder än vad det är i Sverige. Det finns ingen definition för det konventionella lantbruket mer än att det är det jordbruk som är tillåtet enligt ländernas lagstiftning men det är enkelt att världen över se vad lantbruket gett för allvarliga negativa effekter: övergödning av sjöar och vattendrag, ökade problem med klimatförändringarna, erosion, utarmning och förgiftning av jordbruksmarker, skogsskövling, introduktion av GMO med hoppande gener, hormonuppfödda djur som aldrig fått se solen och lantarbetare på bananplantager med svåra sjukdomar på grund av bekämpningsmedlen. Ett av de största problemen för världens fattiga är att det inte finns någon mark för dem att odla, eller att dumpning av överskottsgrödor i fattiga länder gjort det svårare att kunna odla med förtjänst. Mer ekologiskt och rättvisemärkt jordbruk är inte hotet. Sökes: Kandidater till Internationella gruppen Internationella gruppen är en arbetsgrupp under Grön Ungdom Riksorganisations förbundsstyrelse och därmed har förbundsstyrelsen det yttersta ansvaret för verksamhet och ekonomi. Internationella gruppen lyder under policyn för arbetsgrupper. Syftet med Internationella gruppen är att förenkla för förbundets medlemmar att delta vid internationella utbyten, uppfylla förbundets åtaganden gentemot internationella samarbetspartners och utveckla förbundets internationella verksamhet i övrigt. Vi söker dig som har ett brinnande engagemang och intresse för att jobba med internationella frågor. Kunskaper inom detta område är meriterande men inte nödvändiga. Kunskaper inom språk, särskilt engelska, är också en fördel. Ta chansen till ett jätteroligt uppdrag! Skicka din nominering till rvbgu@ mp.se senast 16:e augusti Frågor besvaras av valberedningens sammankallande Joakim Larsson, joakim. larsson@mp.se och Boktips! Jag vill tipsa om boken Klimatkonferensen som är skriven av ingen mindre än Uppsalas gröna kommunalråd Niclas Malmberg. Klimatkonferensen är en riktigt spännande deckare som utspelar sig i Köpenhamn, i december år Om man läser lite mellan raderna förstår man dessutom att en av huvudpersonerna ska föreställa Avtrycks redaktör! Boken kan läsas gratis på internet: klimatkonferensen/ Den är lagom lång och klart läsvärd. Dessutom kan man rösta på den, så den ska bli publicerad som en fysisk bok av Piratförlaget. Simon Rosén, GU Uppsala 9

10 Bajs i maten! YLVA ANDERSSON mail@ylvaandersson.se Det tycks finnas en tydlig skiljelinje i miljödebatten, de som tror på storskalighet och teknisk utveckling och de som menar att det krävs mer radikala förändringar Bajs i maten? Foto: Adriaan de Man Genom maten får vi i oss näring från åkern. Med ett plopp försvinner sedan näringen ner i sötvattnet i toastolen. I en, för Avtryck, unik artikel reflekterar Vatten och Avlopps-vetaren Ylva Andersson över hur människan skulle kunna ingå i ett kretslopp med jordbruket. När jag för några år sedan sökte mig till kiss- och bajsbranschen, leddes jag av känslan. Det kändes fel att kissa och bajsa i dricksvatten. Drag efter drag i spolknappen och mitt bidrag till övergödning och fiskars död var ett faktum. När jag så flyttade ut i en liten vagn med tillhörande utedass dövade jag tillfälligt mina samvetskval. En sits i röd plast med namnet Isak separerade kisset från bajset och när sommaren kom gödslade jag mina morötter med flytande guld. Vintrarna i den lilla vagnen var vackra men kalla. Efter ett drygt år valde jag att flytta till stan och jag började återigen dra i spolknappen. Till en början med en känsla av saknad för inget går egentligen upp mot att skita ute i solen och under stjärnorna. Jag vande mig dock snabbt vid det bekväma livet och fotsatte mina studier i avloppsteori på universitetet. Jag åkte på studiebesök och läste på om källsorterande avloppssystem i lägenheter i staden. Det visade sig dock att många av de boende hade tröttnat på sina toaletter. Det blev stopp i ledningarna, doften av kiss spred sig i lägenheten och lantbrukarna var inte så intresserade av flytande guld som idémakarna hade förväntat sig. Inte för att de hade något emot guld, i princip, utan för att de förväntades jobba utan att få betalt för det. De boende började undra om toaletterna alls gjorde någon nytta. Bostadsbolagen och politikerna gav upp. På landsbygden, långt ifrån de kommunala avloppsledningarna, verkade det vara lättare att få till kretsloppet. Där finns det också en del positiva exempel att inspireras av. I Hulta utanför Linköping har ekolantbrukaren Börje med grannar bildat en kretsloppsförening. Två gånger om året hämtar Börje sina grannars kiss och sprider det sedan på sina åkrar. Tanums kommun, i norra Bohuslän, är ett annat intressant exempel. Där har kommunen drivit kretsloppsfrågan sedan slutet av 80-talet och flera hundra hushåll installerat urinsortering. De flesta av dessa är nöjda med sina toaletter och positivt inställda till kommunens arbete. Eldsjälarna, det politiska engagemanget och kommunikationen mellan kommunen och medborgarna tycks vara de viktigaste ingredienserna i framgångsrecepten. Men kretsloppet, det måste vi ju få till, även i stan. Idag är 90 procent av alla hushåll anslutna till kommunala reningsverk och ledningarna dras längre ut från städerna. Den fosfor som vi kissar och bajsar ut 10

11 Bajs, kiss och åter bajs. Den fosfor som vi kissar och bajsar ut hamnar i det slam som bildas i reningsprocessen. Här på Henriksdals reningsverk. Foto: Micke Sandström hamnar i det slam som bildas i reningsprocessen. Enligt de nationella miljömålen ska 60 procent av fosforn i avlopp, senast år 2015, återföras till produktiv mark. Idag återförs endast 15 procent av slammet till åkermark. Den största delen används istället som täckmaterial på gamla soptippar. En viktig anledning är att lantbrukare och konsumenter under många år har varit kritiska till att återföra slammet till åkermarken. Slammet innehåller ju inte bara fosfor utan även andra ämnen som vi spolar ut med avloppsvattnet, t.ex. tungmetaller, läkemedelsrester och rengöringsmedel. Genom att kvalitetssäkra slammet hoppas man nu att mängderna oönskade ämnen ska minska. Hushåll och industrier ska informeras om vad som inte får släppas ut i avloppen. Slammet ska dessutom analyseras med avseende på ett antal miljö- och hälsofarliga ämnen. Några sätter sitt hopp till nya tekniska lösningar. Frågan är kanske om de storskaliga, högteknologiska lösningarna är hållbara i längden. Den som läser om oljetoppen och funderar på sambandet mellan de globala orättvisorna och vår industriella utveckling hör nog till tvivlarna. Det tycks finnas en tydlig skiljelinje i miljödebatten. En linje mellan de som tror på storskalighet och teknisk utveckling i första hand och de som menar att det krävs mer radikala förändringar ett samhälle med mindre städer och mer arbetskraft i jordbruket, en utveckling där den lokala livsmedelsförsörjningen är en av grundstenarna i samhällsbygget. Går vi längs den vägen kommer också förutsättningarna för våra vatten- och avloppssystem så småningom att förändras. Samtidigt som vi funderar på framtidens avloppssystem måste vi alltså fråga oss hur vi vill leva och bo. Vill vi ha större städer eller mindre fler städer eller färre? Hur ser vi på framtidens livsmedelsproduktion? Vad är ett hållbart lantbruk? Var ska växtnäringen komma ifrån? Var finns de gröna visionerna? Men det är inte bara en fråga om vart vi vill utan också en fråga om hur vi tar oss dit. För vissa är kvalitetssäkring av slam en del av lösningen. Några menar kanske att det får oss att blunda för den verkliga problematiken medan andra ser det som en lösning på vägen mot något annat. Själv tror jag att det är det bästa vi kan åstadkomma just nu. På sikt är jag övertygad om att vi kommer att tvingas till en mer lokal livsmedelsförsörjning med mer lokala kretslopp. Under tiden, längs vägen, odlar jag min trädgård tillsammans med mina vänner. Och där, på odlingslotten, drömmer jag om gröna städer och grönsaksodlingar där morötterna gödslats med flytande guld. Brist på ämnena kväve och fosfor är det som oftast begränsar växternas tillväxt, i havet såväl som på land. När vi gödslar våra åkrar med mineralgödsel är det framför allt dessa ämnen som tillförs. Fosfor bryts i dagbrott eller i underjordiska gruvor. De tillgångar som idag anses ekonomiskt lönsamma beräknas räcka i ca 350 år, antaget att förbrukningen fortsätter att vara densamma. Mineralgödselkväve tillverkas genom en kemisk process som omvandlar luftens kväve till mineralisk kväve. Tillverkningen är energikrävande och står idag för 1,2 % av världens energikonsumtion. Nästan alla lantbrukare odlar också gröngödsel/vall som är en blandning av olika sorters gräs och klöverväxter. Klöver kan fixera luftens kväve och bidrar på så vis till en ökad kvävehalt i jorden. De lantbrukare som har kött eller mjölkproduktion har även tillgång till gödsel från djuren. Stallgödseln är dock inget tillskott i egentlig mening. Varken djuren eller vi människor producerar någon ny växtnäring. Vi omvandlar växtnäringen i det foder och den mat som odlas på åkrarna. Till skillnad från människogödseln ingår stallgödseln oftast i kretsloppet på gården. 11

12 Rebel clowns army Emma Lilliestam Till följd av eskalationen av våld mellan poliser och demonstranter uppstod för några år sedan en helt ny form av aktivism som på kort tid blivit väldigt stor och spridit sig till många länder. Jag talar om den kanske mest humoristiska formen av direktaktion: Rebellclownism. Clandestine Insurgent Rebel Clowns Army, på svenska den hemliga upproriska rebellclownarmén, Rebellclownerna eller bara CIRCA, startade troligtvis så sent som 2003 i England för att protestera mot Bush, imperialism och miljöförstöring. Aktionsformen går ut på att man klär ut sig till clown med militära inslag och gör aktioner eller går med i demonstrationståg. Man är alltid utrustad med röd näsa och vitt smink, ofta med en blandning av färgglad och militär klädsel samt beväpnad med vattenpistoler, dammvippor eller paraplyer. Clownen har egentligen alltid funnits där för att förlöjliga överheten. Detta koncept återupptogs för att förlöjliga militarism och polisauktoritet, och förebygga våld genom Clownen har egentligen alltid funnits där för att förlöjliga överheten. Foto: Reuters att locka till skratt hos både demonstranter och poliser. Ingen slår en clown, och clownen slår heller ingen. Clownen förstår inte begrepp som ansvar eller hierarki, och tar allt det den blir tillsagd på fullaste allvar. Om polisen säger att alla måste hålla 2 meters avstånd från varandra, tar clownen fram måttbandet för att mäta. Om sedan polisen närmar sig, ropar clownen att polisen ska hålla sig två meter bort! Clownarmén är organiserad i så kallade gaggles, grupper på mellan 6 och 14 personer, som i sin tur är uppdelade i par, buddies. Buddies har uppsikt över varandra så att inget farligt händer den andra, och gagglen sammanträder då och då för att diskutera vad de vill göra, eller när stämningen runt omkring förändras. Alla beslut tas med konsensus. Clownen har många fördelar: den kan göra allt. Den kan gå rakt emot en poliskedja utan att det händer något, för clownen förstår inte bättre. Den beundrar polisen och vill vara som dem. Den kan hjälpa dem att vakta och föra vidare viktiga meddelanden som polisen delat ut. Clownen älskar att marschera, helst tillsammans med polisen. Clownism är en underbar aktionsform som jag tyvärr aldrig sett i Sverige. Clownerna ses visserligen inte med helt blida ögon av polisen, men lite humor uppskattas nästan alltid. Det har aldrig någonsin hänt att en rebellclown har använt våld, däremot har det funnits falska rykten om att clownernas vattenpistoler skulle innehålla syra: detta går emot helt clownlogiken och är en absurd tanke. Hur som helst finns det prejudikat på att clownsmink inte är maskering, vilket gör det i grunden fritt fram att agera clown i politiskt syfte. 12