Studie om hatbrott och andra allvarliga kränkningar riktade mot utsatta romska EU-medborgare. Av Tiberiu Lacatus

Transkript

1 Studie om hatbrott och andra allvarliga kränkningar riktade mot utsatta romska EU-medborgare Av Tiberiu Lacatus Oktober 2015

2 Innehållsförteckning Bakgrund... 5 Antiziganistiska hatbrott... 5 Syfte och metod... 6 Utsatta romska EU-medborgares erfarenheter... 7 Erfarenheter av brott och kränkningar... 8 Strategier för att skydda sig mot brott och kränkningar Förslag på åtgärder Ideella aktörers arbete

3 Bakgrund Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) statistik 2015 över hatbrott polisanmäldes cirka 290 hatbrott med antiziganistiska motiv under 2014, en ökning med 23 procent jämfört med året innan. 1 Av den tillgängliga statistiken framgår inte hur många av hatbrotten med antiziganistiska motiv som anmäldes av personer som kommit hit från andra länder. Den här rapporten syftar till att belysa hatbrott med antiziganistiska motiv och andra allvarliga kränkningar som drabbar utsatta EU-medborgare som vistas i Sverige, genom att återge deras egna erfarenheter och tankar kring detta. Rapporten är framtagen på uppdrag av Kommissionen mot antiziganism som ett underlag i kommissionens arbete, i syfte att användas vid dialog med polisen, kommuner och andra berörda aktörer. Antiziganistiska hatbrott Romerna är den största etniska minoriteten i EU. Det finns uppskattningsvis miljoner romer i Europa. Cirka 6 miljoner av dem bor i EU och de flesta är också EUmedborgare. Många romer i EU drabbas av fördomar och social utestängning, trots att diskriminering är förbjuden i alla EU-medlemsländerna. Därmed begränsas romers tillgång till de rättigheter som de garanteras genom EU:s lagstiftning, exempelvis rasdiskrimineringsdirektivet (2000/43/EG). Även om det inom EU-länderna pågår olika insatser för att förbättra romers villkor, är romernas socioekonomiska situation inom sysselsättning, utbildning, boende och hälsa i genomsnitt sämre än situationen för icke-romer. På grund av fattigdom och fördrivning, som många gånger bottnar i en antiziganism, tvingas många romer att söka försörjning i andra länder än sina hemländer. Antiziganism beskrivs i SOU (2010:55) som en bestående latent struktur av föreställningar fientliga mot romer som kollektiv, vilka på det individuella planet 1 Brå (2015:13), Hatbrott Brå använder sig av begreppet antiromska hatbrott. I den här studien används genomgående begreppen antiziganism och antiziganistiska hatbrott. 5

4 manifesteras som attityder och i kulturen som myter, ideologi, folkliga traditioner och bildspråk, och i handlingar social eller legal diskriminering, politisk mobilisering mot romerna och kollektivt eller statlig våld vilket resulterar i och/ eller syftar till att fjärma, driva bort eller tillintetgöra romer just för att de är romer. 2 Den negativa inställningen, fördomarna och stereotyperna, kan leda till att romer utsätts för antiziganistiska hatbrott. Brå definierar det rasistiska hatbrottet som brott som begås på grund av rädsla för, fientlighet eller hat mot en person, grupp, dess egendom eller institution på grund av hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund och som aktiverar en reaktion mot den eller dem som är, eller uppfattas vara, av utländsk eller svensk härkomst eller representanter för personer av utländsk eller svensk härkomst. 3 Syfte och metod Studiens syfte är att med utgångspunkt i utsatta romska EU-medborgares egna upplevelser av antiziganistiska hatbrott och andra allvarliga kränkningar belysa hur dessa händelser påverkar deras livsvillkor under vistelsen i Sverige. Studien har inriktats på att få mer kunskap om följande aspekter. Erfarenheter av hatbrott/kränkningar som gruppen utsätts för. Vilka strategier gruppen har för att skydda sig mot sådana brott. Vilka hinder gruppen möter för att tillvarata sina rättigheter. Vilka konsekvenser risken för hatbrott/kränkningar får för tillgången till rättigheter och möjligheten att hävda dessa. Kunskapen som redovisas i rapporten har inhämtats genom intervjuer med utsatta romska EU-medborgare i Stockholm och Göteborg. Följande frågeställningar har varit vägledande. 1. Hur erfar du hatbrott och kränkningar? Utifrån frågan diskuterades om personen själv definierar händelsen som ett hatbrott, personens känslor kring 2 SOU 2010:55, Romers rätt en strategi för romer i Sverige. 3 Brå (2015:13), Hatbrott

5 händelsen, om det finns rädsla för repressalier från gärningspersoner, vilka motiv personen identifierat, om händelsen var riktad mot en eller flera personer, tillvägagångssätt, plats m.m. 2. Hur skyddar du dig/gruppen sig mot hatbrott och kränkningar? Utifrån frågan diskuterades vilka val man gör och vilka åtgärder man vidtar för att undvika att utsättas för hatbrott och kränkningar. 3. Hur gör du för att hävda dina rättigheter? Här diskuterades de intervjuades situation i Stockholm respektive Göteborg. 4. Hur påverkar händelsen ditt liv/dina rättigheter? Utifrån frågan diskuterades vad som hänt efter händelsen, vilka åtgärder som vidtagits, men också om det gjorts någon polisanmälan och om det finns rädsla för att bli ytterligare utsatt. 5. Vilka åtgärder ser du behov av för att hatbrott och kränkningar inte ska förekomma? Här diskuterades insatser och åtgärder som de intervjuade själva identifierar för att motverka hatbrott och andra allvarliga kränkningar. För att komplettera bilden har också representanter från olika ideella organisationer och verksamheter som arbetar och möter utsatta romska EU-medborgare intervjuats. Studien har genomförts utifrån ett rättighetsperspektiv och med utgångspunkt i den kunskap som finns om antiziganism. Studien har beaktat att få en jämn fördelning mellan kvinnor och män, samt utifrån ålder. Utsatta romska EU-medborgares erfarenheter Totalt intervjuades 37 personer (14 kvinnor och 23 män) i Stockholm och Göteborg. Av dessa kom tre personer från Bulgarien och 34 personer från Rumänien. I diskussionerna framkom totalt 40 olika händelser som skulle kunna kategoriseras som hatbrott eller annan allvarlig kränkning. Av dessa riktade sig 27 mot en person, och 13 mot en grupp. I rapporten beskrivs de intervjudes egna kunskaper om kränkningar, vilket görs på så vis att deras egna erfarenheter av och tankar kring detta återges genom citat. Studien gör dock inte anspråk på att göra någon juridisk bedömning av vilken brottskategori de beskrivna händelserna skulle kunna klassificeras under eller i vilken utsträckning de enskilda händelserna skulle kunna lagföras. 7

6 Erfarenheter av brott och kränkningar Samtliga av de intervjuade berättade om egna erfarenheter av att bli utsatta för antiziganistiska kränkningar och brott. Kränkningar tillhör vardagen Många hade egna erfarenheter av att personer spottar på dem, försöker sparka dem eller förstör deras pappersmuggar när de tigger. Flera personer uttryckte att de är så vana vid att bli diskriminerade och utsatta för dessa typer av kränkningar att de ser det som normalt. Många som går förbi tycker att vi smutsar ner deras stad. Ibland spottar de på mig, trampar på min mugg och skriker mot mig, men jag förstår ingenting. Det gör inget att jag kallas zigenare ibland, eller att någon spottar på mig, det händer ju inte varje dag. Det går över. Vi har inget jobb så vi kan inte klaga på svenskarna. Vi måste vara tacksamma för att det finns andra personer som hjälper oss. Vi upplever det här överallt, även i andra länder. Det är vanligt att människor hotar romer. Det är många som tittar argt på mig och kallar mig för zigenare. Jag förstår inte riktigt vad jag har gjort mot dem. Varför vill de köra bort mig? Nästan varje dag vid de platser där vi tigger är det folk som går förbi och spottar på oss eller hotar att döda oss. Men det är inte så farligt, eftersom vi sitter på offentliga platser kan de inte skada oss. Två stora, starka killar i 30-årsåldern kommer förbi oss kanske två gånger i veckan och spottar på oss. De säger olika saker och trampar på våra pappersmuggar och våra fötter. De tror inte att vi är funktionshindrade på riktigt. Det finns ingen plats där vi kan sova i trygghet. Vi är rädda hela tiden. Vi utsätts för i princip samma beteenden här som hemma. Det är personer som spottar på oss, sparkar på oss, trampar på våra pappersmuggar, säger fula ord, hotar oss, visar fingret, visar oss sitt kön. Det händer också att män försöker köpa sex. Många uttryckte att de blir utsatta för kränkningar just för att de är romer. Den ständiga utsattheten för kränkningar leder till att många av de som intervjuats lever med en 8

7 befogad rädsla för att utsättas för allvarliga brott. Många upplever att de inte har möjlighet att hävda grundläggande rättigheter. Vi är som en skam för svenskarna, men det är oacceptabelt att de ska döda oss. Det är deras land och vi måste acceptera deras hållning. Vi gör allt för att undvika att komma i konflikt med dem. Ibland hör jag ordet zigenare, men jag säger ingenting. Det är bättre. En man i 50-årsåldern går förbi mig varje dag, han skriker åt mig och visar att han ska skära halsen av mig. Han gör bara så när det inte finns några andra människor i närheten. Jag är jätterädd för honom. Jag vet inte om han menar allvar. Jag är ensam här i Stockholm, jag har inga släktingar med mig. Det finns ingen som kan skydda mig. Det är en man i 50-årsåldern som alltid spottar på mig när han går in i butiken. Han brukar också sparka iväg min pappersmugg och det händer att han spottar i den. Ibland använder han hotfulla tecken som visar att han ska döda mig. Jag är jätterädd, vad ska jag göra? Kanske kommer han en dag att misshandla mig, jag vet inte om någon kan hjälpa mig. Det är klart att han inte vill att jag ska sitta här, han ser att jag är rom. En kväll kom en man i 40-årsåldern och hotade mig. Han lyfte upp mig och tog min pappersmugg och tidningarna som jag säljer och kastade iväg mig. Han sparkade på mig och sa att jag skulle åka hem. Jag blev rädd och kände mig maktlös. Jag kan inte göra någonting annat, jag måste vara kvar här. Jag hoppas att ingenting farligt kommer att hända mig. Under större delen av de tre år jag varit i Sverige har det aldrig hänt någonting farligt. Men den senaste tiden har det hänt skrämmande saker överallt. Jag har börjat vara rädd för mitt liv. Det händer ganska ofta att folk skriker mot mig. Jag förstår inte exakt vad de säger, men jag tror inte att det är fina ord. Jag gick bara i skolan fyra år, jag vet inte så bra vad man kan göra. Men det är inte så farligt. De är trötta på oss. Det finns romer som tigger överallt, men vad ska vi göra. En man brukade komma förbi tre, fyra gånger varje vecka på kvällen när det är mindre folk omkring. Han försökte sparka mig och kallade mig för jävla zigenare. Jag skrek och då sprang han iväg, men varje gång han kommer förbi 9

8 säger han olika saker till mig eller sparkar till min pappersmugg. Mitt enda vapen för att försvara mig mot honom är min röst. Grov brottslighet riktad mot liv och personlig säkerhet Många beskrev mycket allvarliga händelser som haft direkt inverkan på deras liv och möjligheter att vistas i Sverige. Flera hade upplevt attacker mot sina liv och boplatser. För två dagar sedan kom en man förbi den plats där jag sitter och hotade mig med en kniv. Han försökte skada mig, men precis då kom andra människor på gatan och räddade mig. Mannen sprang då iväg. Jag fick panik och var rädd. Min man, som var i närheten, kom och lugnade ner mig. Jag är rädd att han ska komma tillbaka. Från den dagen sitter alltid min man i närheten av mig. På kvällen när vi samlas försöker vi skydda varandra, det har inte hänt någonting hittills. En kväll när vi var på väg till vårt tältläger följde en lång, stor kille med hund efter och började slå oss. Hunden hoppade på oss, och de orsakade panik bland romerna. Efteråt sa han jag ska döda er alla zigenare. Vi var jätterädda och visste inte vad vi skulle göra. Det var en grupp på sju unga personer som rev sönder våra tält. Jag vet inte exakt hur de såg ut; de pratade svenska med varandra. De slog oss. Vi försökte rädda kvinnorna. Det är klart att svenskarna inte vill ha oss här, jag tror det är därför de hotar och misshandlar oss. Vi tror att de har följt efter oss för att ta reda på var vi bor. Det var antagligen så de hittade oss. En kväll kom en grupp ungdomar i 20-årsåldern och kastade stenar och försökte misshandla oss. Vi sprang och gömde oss och kom inte tillbaka förrän de hade försvunnit. De tog sönder våra tält, försökte bränna upp våra saker och slänga iväg dem. Det var brutalt. Efter händelsen flyttade vi till en annan plats. Vi hoppas att de inte kommer att hitta oss. Vi vet att vi inte har någon trygghet i vårt boende. Ingen vill ha oss inneboende eller som grannar. Vi behöver hjälp från samhället att finna trygga platser där vi kan vara. Vi kan inte åka tillbaka till Rumänien. Det brukar komma en ung kille i 25 årsåldern till vårt läger och hota att han ska döda, skjuta eller misshandla oss. Han är mycket aggressiv. Vi är rädda att han menar allvar och att han kommer att döda oss. Vi kan inte försvara oss. Vi lever 10

9 totalt oskyddade, så rädslan är ständigt närvarande. Varje dag, varje natt. Vi turas om att bevaka lägret under natten. Samma person har också hällt tändvätska på en av kvinnornas tillhörigheter där hon brukade sitta och tigga. Allt brann upp. Polisen kom till platsen och grep gärningsmannen men han släpptes. Det känns inte bra att han släpptes ut, han kommer säkert tillbaka. Vi är rädda att det kan bli ännu farligare för oss. Att han kanske kan bli ännu argare på oss på grund av att vi kontaktade polisen. Två personer försökte vid två olika tillfällen att göra oss illa när vi sov vid en pendeltågsstation. Första gången var runt midnatt när alla hade gått och lagt sig och redan sov. Gärningsmännen tog en brandslang och sprutade vatten på oss. Alla vaknade. Det var som en mardröm och ingen förstod vad som hände. Personal från tågstationen kom för att hjälpa oss och då sprang de därifrån. Tre dagar senare kom samma personer tillbaka vid midnatt när vi låg och sov. Då försökte de tända eld på oss. Personalen från tågstationen upptäckte gärningsmännen på övervakningskameran och ringde polisen som kom och grep en av dem. När vi vaknade och förstod vad som hade hänt var vi jätterädda. Han släpptes efter en dag. Han kom då tillbaka och hotade oss med en kofot. Vi sprang därifrån så fort vi kunde. Vi är mest rädda när vi är i skogen för att sova. Förut hade vi vår bil där, men en kväll när vi kom till bilen hade ett par ungdomar slagit sönder alla bilfönster och slängt ut all packning. Vi var jätterädda, så vi sprang därifrån till centret där vi brukar äta på eftermiddagarna och berättade vad som hänt. Tillsammans med anställda på centret ringde vi polisen. Polisen och centret hjälpte oss att hämta våra saker som var kvar vid bilen. Vi vågade inte gå dit ensamma. Polisen gick inte vidare med fallet, eftersom vi inte kunde identifiera vem som skadade bilen. Strategier för att skydda sig mot brott och kränkningar Alla som intervjuades berättade om en stark rädsla för att bli utsatta för nya attacker eller repressalier, närsomhelst och vartsomhelst. Som framgår har denna rädsla sin grund i erfarenheter av kränkningar och antiziganism. Många vittnade om att levnadsvillkoren i sig innebär en stor otrygghet. Att befinna sig på gatan dag och natt, varje dag, är skrämmande. Man kan inte låsa dörren om sig och känna sig trygg. 11

10 Flera personer berättade att de känner skam för att de på grund av fattigdom tvingats att lämna sina hemländer och komma till Sverige. De uttrycker att de inte har några rättigheter, på grund att de är analfabeter, fattiga, och saknar arbete. Majoriteten av de intervjuade berättade att de skulle vilja att situationen förbättras i hemlandet så att de inte skulle behöva komma till Sverige för att tigga. Egna skyddsåtgärder Många berättade att de vidtagit någon form av åtgärd för att minska utsattheten för kränkningar. Bland annat försöker de hålla sig undan gärningsmännen och arbetar i grupp. För att skydda kvinnorna brukar två män sitta i närheten av oss eller gå förbi oss för att vi ska känna oss trygga. De äldre personerna har åkt hem till Rumänien. Det är inte tryggt för dem att vara i Stockholm. Vi försöker hålla ihop och vi lämnar inte någon från gruppen ensam. De som utsatts för hatbrott och kränkningar på sina boplatser har letat efter nya platser där de kan skydda sig bättre och som det är svårare för gärningsmännen att ta sig till. Nu turas vi om under natten för att skydda de som sover. Vi har också flyttat tälten till en annan plats så att de inte kan hitta oss igen. Det är komplicerat, vi är romer och har ingen utbildning, det är svårt att hitta arbete. Vi måste tigga för att försörja vår familj. Väldigt sällan hittar man människor som tycker om romer. Vi håller ihop i storgrupp så mycket vi kan. På det sättet kan vi skydda varandra. Vi bor i skogen, där finns inte så många människor som kan se ifall det händer någonting. Vi försöker undvika att hamna i konflikter. Vi tittar noggrant att ingen följer oss till tältplatsen och är vakna under natten. Staden borde hitta en tryggare plats där vi kan sova utan att vara stressade för att vi ska fara illa. Efter att de slog sönder vår bil gick vi aldrig mer tillbaka. Nu sover vi på tunnelbanestationer eller på centralen, där det finns folk i närheten. Vi är rädda att de dödar oss om vi sover i skogen. Polisanmälan Ett fåtal av de beskrivna händelserna har polisanmälts. I dessa fall har det funnits vittnen som själva gjort en anmälan eller som har hjälpt brottsoffret med det. 12

11 Som skäl för att inte anmäla uppger flera att de känner en stark misstro gentemot myndigheter, och att de känner en rädsla för polisen. De intervjuade uttryckte också att de inte har något eller mycket lågt förtroende för myndigheter och för polisen. Deras erfarenhet är att en polisanmälan bara försämrar deras situation, och de är även rädda för att en anmälan leder till repressalier. Många berättade också att de inte tror att en anmälan skulle löna sig då de erfar att de inte har något värde för det svenska samhället. De uttryckte att de inte kunde ställa några krav eftersom de borde visa en tacksamhet för att svenskar bidrar till deras familjeförsörjning i hemlandet och att de därför inte kan ställa några krav på att få skydd eller upprättelse. Den här typen av händelser händer ofta men vi vet från vårt hemland att det inte händer något om vi anmäler kränkningar till polisen. Det finns ingen hjälp för oss, vad ska vi göra? Vem kan hjälpa oss? Så länge vi bor och lever som vi gör idag kommer vi att utsättas för hot och misshandel. Det hjälper inte att göra en polisanmälan. Det leder ingenstans. Vi har inte anmält händelsen till polisen för då kommer de att skicka hem oss till Rumänien eftersom vi inte har något jobb. Vi tigger och pantar. Vi har inte rätt att bo här så länge. Vi romer har det svårt överallt, det är ingen som tycker om oss, därför vill de ha bort oss härifrån. Vi orkar inte vara kvar i Sverige längre. Vi ska åka tillbaka till Rumänien, eller till något annat land. Här utsätts vi för hot mer än i andra länder i Europa. Det finns inte många som kan hjälpa till ifall man blir misshandlad. Även om polisen kommer till platsen händer det ingenting efteråt, vi kan bara ta hand om varandra. Så lever man om man är rom, det finns ingen plats för oss i samhället. Vi har inte anmält något till polisen. Det är deras land, de kan göra vad de vill. Vi måste vara försiktiga och undvika dem. Det skulle inte hjälpa att gå till polisen, då blir det bara svårare för oss att vara kvar här. Trots detta menade några av de intervjuade att polisen är de enda som kan skydda dem, och några uttryckte även visst förtroende för polisen. Vi har en bra relation med polisen. Vi trodde inte att de är så hjälpsamma. Det är viktigt att anmäla händelser och hålla kontakten med polisen. Polisen kan skydda oss. De hjälper oss och vi kan lätt kommunicera med dem. 13

12 Polisen håller med de som bor i Sverige, de kommer inte hjälpa oss. Samtidigt är polisen den enda som kan hjälpa och som måste skydda oss. Jag hoppas att polisen ska hitta de som misshandlar oss. Jag får hoppas att det inte kommer hända mig någonting farligt. I de fall som har polisanmälts var det vittnen som hjälpte till med det eller som själva anmälde det inträffade. I ett fall ledde anmälan också till en fällande dom. Den utsatta kvinnan berättade att hon därefter fått ett ökat förtroende för polisen, och att hon nu uppmanar andra landsmän att anmäla och ta kontakt med polisen om de blir utsatta för hatbrott. Några vittnen hjälpte mig att anmäla händelsen och det ledde till en rättegång. I början vägrade han betala och nämnde att han inte hade några pengar, men med hjälp fick jag dem till slut. Det blev på något sätt rätt tycker jag. Jag är glad att jag fick hjälp och att allting gick bra till slut. Om det skulle hända något igen vet jag vad jag ska göra och jag uppmuntrar andra att anmäla till polisen. Det är viktigt för oss i vår situation att vi försvarar oss på bästa möjliga sätt. En kväll för två veckor sedan spottade en man på mig flera gånger, han trampade på min pappersmugg och försökte sparka mig. Han sa fula ord till mig som jag inte förstod. Det var tur att personalen i affären såg vad som hände och reagerade snabbt. De hjälpte mig att göra en polisanmälan. Polisen lyckades inte gripa mannen eftersom han sprang iväg. Jag fick hjälp och nu vet jag hur jag ska reagera om det händer något igen. Förslag på åtgärder Enligt de intervjuade är det största hindret för att de ska få tillgång till sina rättigheter den diskriminering och de hot som romer utsätts för i Sverige och i andra länder, dvs. antiziganismen. Många var oroliga för att hatbrottshändelserna kommer att leda till en försämrad situation för romers rättigheter och att fördomar och negativa attityder mot romer kommer att växa. Det finns också en oro för att det i sin tur kan leda till ett tiggeriförbud eller inreseförbud till Sverige för romska EU-medborgare. De intervjuade framförde flera konkreta förslag på samhällsåtgärder som skulle kunna stärka romers skydd mot hatbrott och andra allvarliga kränkningar. 14

13 1. Bättre skydd av polisen och ökad tillgänglighet för att komma i kontakt med polisen och andra myndigheter Vi behöver information om våra rättigheter, många av oss vågar inte berätta för polisen på grund av språksvårigheter men också utifrån tidigare erfarenheter som vi har från polisen i vårt hemland. 2. Tryggare boplatser, exempelvis campingplatser med bevakning. Vi skulle behöva en laglig plats där vi kan bo, där polisen eller andra kan skydda oss. Vi önskar ett boende där vi inte skulle behöva vara rädda. 3. Ökad förståelse för romers utsatthet och fattigdom som orsak till tiggeri Vi har inga rättigheter här och folk tycker inte om oss. Vi skulle önska att man hade mer förståelse för oss och att svenskar fick mer information om hur det är att leva som rom. Det finns många svenska som hjälper oss, men också många som inte vill se oss på sina gator. Folk som bor här borde ha bättre förståelse för vår situation och inte betrakta oss som djur bara för att vi är romer och för att vi tigger. Vi vill inte leva på det här sättet, men vi är tvingade till det av fattigdomen. 4. Arbetsförmedling i Sverige riktad till de som tigger För att undvika att folk misshandlar oss, behöver vi få arbete. Bara så kan vi få ett värdigare liv och då har vi också rättigheter. Vi kom hit utan att ha rättigheter. Det betyder att de kan göra vad de vill. Vi sitter här på gatan och väntar på att få pengar. Vi har inget jobb, och då har vi heller inga rättigheter. Jag gick inte i skolan så jag kan inte hitta något jobb, därför måste jag tigga. 5. Jobbmöjligheter i hemlandet Jag är en gammal kvinna och analfabet. Jag har därför inte rätt till någonting! Det skulle vara bättre om jag kunde försörja mig hemma i Rumänien. 15

14 Ideella aktörers arbete I dagsläget gör ideella organisationer ett stort arbete för att hjälpa utsatta EU-medborgare, även om det yttersta ansvaret inte ligger hos dem. Alla som intervjuades hade haft kontakt med någon ideell organisation för olika sorters stöd, t.ex. basbehovsstöd i form av dusch, mat, kläder, rådgivning, samtal och stöd i kontakt med myndigheter. Ideella organisationer är mycket betydelsefulla eftersom de har en bred kunskap av att arbeta med personer i utsatthet och därför har specialkompetens i frågan. De har direktkontakt med de utsatta EU-medborgarna och får därigenom också förstahandsinformation om gruppens problem. Här presenteras några av de erfarenheter ideella organisationer har av händelser av hatbrott och kränkningar mot romska EU-medborgare. Crossroads Crossroads drivs av Stadsmissionen och är en råd- och stödverksamhet för EU-migranter utländska EU-medborgare och medborgare från utomeuropeiska länder som har permanent uppehållstillstånd från ett annat EU-land som lever i fattigdom och hemlöshet. Crossroads erbjuder individuella handlingsplaner och kan förmedla kontakt till både svenska och europeiska organisationer och myndigheter, arbetsgivare, bostadsvärdar och vårdgivare. Besökare får också information om sina rättigheter och skyldigheter som EU-medborgare i Sverige och erbjuds kostnadsfri frukost, lunch, dusch, möjligheter till tvätt och klädbyte. Enligt Arto Moksunen, verksamhetsledare för Crossroads i Stockholm, får de höra om hatbrott mot den romska gruppen. Crossroads verksamhetslokal i Stockholm har också blivit utsatt för stenkastning flera gånger och vid ett tillfälle har någon lämnat en voodoodocka där. Crossroads misstänker att det hänger ihop med deras arbete för utsatta romska EU-medborgare. Även Claes Haglund, projektledare, och Bernadette Pakucs, EU-vägledare, vid Crossroads i Göteborg bekräftar att romska deltagare berättar om kränkningar, exempelvis att man spottar eller skäller på dem. Deras bild är dock att bara ett fåtal vänder sig till Crossroads för att få hjälp när de utsatts för kränkningar. Alla tre ser behov av att satsa på förtroendebyggande åtgärder, då brottsoffren oftast inte vågar ta kontakt med myndigheter. Deras bild är att många romer upplever att det är meningslöst att polisanmäla händelser, men att det är lättare för dem att ta kontakt med en 16

15 organisation. Genom att aktivt skapa större förtroende hos gruppen hoppas de kunna hjälpa fler att göra anmälningar. De ser också ett behov av ökade informationsinsatser för EU-medborgare om deras rättigheter och om hur de kan skydda sig. Frälsningsarmén Frälsningsarmén bedriver verksamhet som riktar sig till EU-medborgare och tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta inom EU. Deras Center för EU-migranter i Stockholm har två verksamhetsgrenar, ett basbehovscenter och ett stöd- och rådgivningscenter. Basbehovcentret erbjuder bland annat mat, dusch och kläder. Stödoch rådgivningscentret hjälper till med myndighetskontakter, vägledning, motiverande samtal, arbetsmarknadscoaching, undervisning i svenska och samhällsorientering, kontakt med sjukvård, m.m. De har ett uppsökandeteam som jobbar utanför centret en gång i veckan. I Göteborg bedriver Frälsningsarmén basbehovsverksamhet vid dagcentret Famnen, som erbjuder mat, kläder eller en viloplats. Enligt Zonfira Tan, samordnare för basbehovscenter i Stockholm, är många utsatta för hatbrott på grund av att de är romer. Att Frälsningsarméns personal pratar både rumänska och romani chib underlättar för att besökarna ska berätta vad de utsätts för. Men när personalen erbjuder sin hjälp är det inte ovanligt att de utsatta vill låta händelsen passera. Många ger uttryck för att det är meningslöst att anmäla. Hennes bild är att utsattheten är särskilt stor på den plats där de tigger, utanför mataffärer, T-banestationer, på gatan osv. Zonfira Tan menar att det behövs fler insatser för att utsatta EU-medborgare ska kunna hävda sina rättigheter när de har blivit utsatta för brott. Frälsningsarmén har vid några tillfällen hjälpt till att göra polisanmälningar. Hon betonar betydelsen av att brottsoffren därmed fått ökad kunskap om sina rättigheter och hur man hävdar dem. Hon pekar även på att de flesta bara har gått i skolan några år. Många kan knappt läsa och skriva. I ett främmande land, där de dessutom inte vet hur systemet fungerar, och där de upplever att ingen tycker om dem för att de är romer, blir många osäkra på om de överhuvudtaget har rätt att göra en polisanmälan. Även Steve Jackson, anställd på dagcenter Famnen i Göteborg, lyfter fram vikten av förtroendeskapande åtgärder för att samhällsaktörer bättre ska kunna hjälpa de som utsatts för hatbrott och kränkningar att hävda sina rättigheter. För att få förtroende hos gruppen och kunna erbjuda hjälp behöver personalen enligt honom ha en god förståelse för betydelsen av romsk kultur. 17

16 Räddningsmissionen Göteborg I Räddningsmissionens verksamhet för inkludering av utsatta EU-medborgare i Göteborg försöker man fokusera på romsk delaktighet och barnperspektivet. De driver bland annat en öppen förskola. De bedriver även verksamhet på fältet, erbjuder tillfälligt boende för barnfamiljer/husvagnar i samverkan med församlingar, ger socialt stöd, stöd i kontakt med skola och sjukvård, samhällsinformation, kurser i svenska, basbehov, kläder, mat, medicin m.m. Ulrika Falk, verksamhetsamordnare, och Ion Stan, brobyggare/fältarbetare, upplever att romska EU-medborgare är den mest utsatta gruppen för hatbrott. Deras erfarenhet är att de som tigger dagligen utsätts för olika kränkningar. Personer blir spottade på eller blir hotade på olika sätt och det händer att personer sparkar på dem när de tigger. De nämner även en brand på en campingplats. De pekar också på att det finns en antiziganism på en högre och strukturell nivå inom myndigheter, och menar att diskussionen om organiserat tiggeri är ett tydligt tecken på antiziganism. De anser att det är viktigt att ha en närmare kontakt med gruppen, att visa förståelse och vilja att förstå dem. Räddningsmissionen försöker genom sitt agerande skapa förtroende hos gruppen så att de berättar om kränkningar de utsätts för, och därmed också kan få den hjälp som organisationen erbjuder via sina brobyggare. De betonar vikten av att ha anställda med romsk bakgrund och språkkunskap. Föreningen REMIS - Roma EU-migranter i Sverige Föreningen REMIS bildades den 8 april 2015 i Kista i Stockholm av utsatta romska EUmedborgare för att kunna företräda sig själva gentemot myndigheter, organisationer eller privata personer och för att kunna vara delaktiga i lösningar till olika problem. REMIS främjar etablering av romska EU-migranter i Sverige genom att arbeta med frågor som rör bostad, utbildning, hälsa, arbete m.m. Bienvenido Flores har jobbat med gruppen i fyra år och hjälper dem med olika ärenden. Han har erfarenhet av olika händelser när romska EU-migranter blivit utsatta för hatbrott och kränkningar. Bland annat hjälpte han till att anmäla hatbrott i Kista, där mer än 50 personer var brottsoffer. För att minska gruppens utsatthet skulle han vilja se att fler organisationer och myndigheter vidtar åtgärder som syftar till att stärka gruppen att själva hävda sina rättigheter. Han menar att deras utsatthet bara kan minska genom att öka gruppens delaktighet och kunskaper om sina rättigheter. 18

17 Tidningen Faktum Faktum är en gatutidning som säljs i Götaland. Försäljarna köper tidningen för 25 kronor, säljer den för 50 kronor och behåller mellanskillnaden. Faktum arbetar för att skapa debatt och opinion kring hemlöshet och socialt utanförskap. Alla legitimerade försäljare har en egen försäljningsplats. Målet är att erbjuda alla i socialt utanförskap i Götaland ett jobb. Aron Israelsson, chefredaktör, berättar att de har anställda och att ca hälften av dem är EU-medborgare, mest romer från Rumänien, Bulgarien, Serbien och Bosnien. Han känner till att de romska EU-medborgarna utsätts för kränkningar och hatbrott, men hans erfarenhet är att de inte vågar berätta om det för någon utanför gruppen. Han anser att det behövs fler organisationer som arbetar aktivt för utsatta EU-medborgare för att ge dem stöd utifrån deras behov. Han efterlyser reformer på kommunal nivå och menar att man borde inspireras av hur andra länder arbetar med romsk integrering, exempelvis Spanien. 19