Telemeddelande (A) Sid. 1(2) Mnr BOGO/ Bogotá, D.C. Tommy Strömberg, Ambassadråd Jenny Jonsson, Praktikant.

Transkript

1 Telemeddelande (A) Sid. 1(2) Mnr BOGO/ Bogotá, D.C. Tommy Strömberg, Ambassadråd Jenny Jonsson, Praktikant UD-AME Dnr 20 Narkotikafrågan i Colombia Sammanfattning: Colombia är enligt tillgängliga siffror världens största kokainproducent med cirka 45 procent av den totala produktionen. Kokaodlingarna har minskat som en följd av besprutningar och manuell utrotning. Kokainet framställs och transporteras till större städer och utländska marknader via land, sjö och flyg. Till Europa fraktas narkotikan främst via Sydamerika, Karibien och Afrika och till USA huvudsakligen via Centralamerika och Karibien. Gerillor och andra illegala väpnade grupper kontrollerar droghandeln som finansierar såväl den interna väpnade konflikten som organiserad brottslighet. Narkotika, den interna väpnade konflikten och våldet är centrala inrikespolitiska frågor i Colombia. Intern drogkonsumtion är ett växande problem i Colombia. Den inhemska marknaden blir alltmer intressant för kriminella grupper när exporten försvåras. Relationen mellan Colombia och USA har dominerats av kampen mot terrorism och narkotika det senaste decenniet. Det militära inslaget i det amerikanska stödet har lett till spänningar mellan Colombia och grannländerna. Sedan president Santos tillträdde sitt ämbete i augusti 2010 har dock relationen till USA breddats, och kontakterna med grannländerna förbättrats.

2 2(6) Produktion och flöden av narkotika Colombia är enligt de senast tillgängliga siffrorna världens största kokainproducent med 45 procent av världsproduktionen. Därefter följer Peru med procent och Bolivia med procent. För elva år sedan stod Colombia för 90% av världens kokaodlingar, samtidigt som odlingen i Peru och Bolivia låg på historiskt låga nivåer. Colombias regering satsar sedan slutet av 90-talet på att utrota kokaodlingar genom besprutning och manuell utrotning med stöd från USA. Under 2010 har drygt hektar utrotats manuellt och nästan hektar har utrotats genom besprutning. I Colombia fanns 2009 cirka hektar kokaodlingar. I Peru och Bolivia har dock kokaodlingarna ökat sedan I Peru fanns 2009 cirka hektar kokaodlingar och i Bolivia cirka hektar. Detta brukar benämnas ballongeffekten med innebörden att om man klämmer åt på ett ställe sväller problemen på andra håll i den andinska regionen. Narkotikahandlarna har en kedja av kontakter från odlarna av kokablad på landsbygden till konsumenterna i städerna och utlandet. Efter skörd raffineras kokabladen till kokain i laboratorier. De kemiska laboratorierna är mer utvecklade i Colombia än i till exempel Peru och Bolivia. De flesta laboratorierna i Colombia återfinns i östra delen av landet, i regionerna Casanare, Cundinamarca och Vichada. Efter att kokablad blivit kokain i ett laboratorium fraktas drogen till de större städerna. Korruptionen är utbredd och det är inte ovanligt att frakten sker tillsammans med lagliga varor och att polisen ser mellan fingrarna mot betalning. Väl i städerna distribueras kokainet till olika langare som sedan säljer kokainet på den lokala marknaden. Gerillor och andra illegala grupper, liksom korrupta offentliga företrädare, samverkar utan att nödvändigtvis ha direkt kontakt med varandra. Frakten av kokain kräver inte territoriell kontroll, endast rätt nätverk. Smugglingen av kokain till Europa är till stor del organiserad av colombianska kriminella grupper som samarbetar med kontakter i Europa, främst i Spanien, Italien och Nederländerna. På plats i Europa deltar colombianska grupper i distribution och försäljning av narkotikan. Flödena till Europa från Colombia passerar främst genom Paraguay, Peru, Venezuela, Brasilien, Argentina, Ecuador och Karibien. Andra flöden går genom olika afrikanska länder, bland andra Guinea Bissau, Senegal och Mauretanien. Colombianska droger fraktas med stora fartyg, så kallade moderskepp, till Västafrika varifrån de sedan fraktas vidare på mindre fartyg mot Europa. Delar av narkotikan lämnas i Västafrika som betalning till mellanhänder som i många fall själva fraktar drogerna vidare via flyg. Drogflödena till USA går genom Karibien och Centralamerika, över både Atlanten och Stilla havet. Enligt colombianska och internationella källor har

3 3(6) en ökning skett av landtransporter från Colombia till Venezuela. Från Venezuela används flygvägen för att frakta droger till USA via Dominikanska republiken, Honduras och andra Centralamerikanska och Karibiska länder. Kokaintransporter från Colombia till Mexiko sker främst genom fartyg. Nyligen har användningen av förarlösa u-båtar ökat. Exporten av kokain blir allt svårare. Kontrollen vid gränserna har skärpts och kokainhandeln i många nordamerikanska städer kontrolleras numera av mexikanska karteller. Colombianska karteller har därför delvis börjat exportera en mindre raffinerad form av kokain (kokapasta) för undvika stora ekonomiska förluster. Konsekvensen är dock även minskade intäkter. Under 2010 beslagtogs 155,9 ton kokain i Colombia, vilket är en minskning med 23 % från föregående år. Det skedde även en minskning av antalet förstörda laboratorier. Däremot ökade antalet förhindrade eller beslagtagna fordon, fartyg och flygplan. I mindre skala genomförs även drogsmuggling med hjälp av personer och företagspost. Under 2009 beslagtogs drygt 3 ton kokain på colombianska flygplatser. Narkotikarelaterat våld Under 80- och 90-talen var det drogrelaterade våldet utbrett i samband med statens kamp mot drogkartellerna från Cali och Medellín och dess ledare som exempelvis Pablo Escobar. Efter dennes död, 1993, följde gerillornas och paramilitärens expansion inom droghandeln vilket ledde till att det drogrelaterade våldet i Colombia ökade och nådde en ny topp under början av 2000-talet. Den väpnade konflikten i Colombia hålls delvis vid liv med resurser från narkotikahandeln. Det är därför mycket svårt att skilja mellan våld som är en följd av narkotikahandel och våld som har andra orsaker. Gerillor och andra kriminella grupper, många med kopplingar till paramilitären, finansierar enligt uppskattningar drygt hälften av sin verksamhet genom den illegala droghandeln. Den tilltagande försäljningen av narkotika i Colombia för också med sig omfattande våld i de områden där rivaliserande grupper kämpar om kontrollen. Organiserad brottslighet Narkotikahandelns samtliga led finns i Colombia; produktion, handel, pengatvätt och konsumtion. De kriminella grupperna har strategier för att öka marknaden i landet. Det har bland annat lett till att bruket av droger på skolor har ökat. Satsningen på den egna marknaden beror bland annat på ökade svårigheter för export av kokain. Den nationella narkotikahandeln har ökat sedan 2008, och återfinns nu i nästan alla städer i Colombia. Droghandeln utgör ett säkerhetshot eftersom den finansierar organiserad brottslighet och leder till ökat våld. Det är inte ovanligt att de som sysslar med narkotikahandel

4 4(6) även ägnar sig åt annan kriminell verksamhet. Förutom gerillorna och paramilitära grupper finns också kopplingar till exempelvis vapenhandel, människohandel och illegal utvinning av råvaror. Pengatvätt sker genom andra näringar som exempelvis skönhetssalonger och restauranger. Nationell politik Narkotikafrågan är central i Colombia. I narkotikans spår har våld och underminerade demokratiska institutioner följt. Vidare har den interna väpnade konflikten komplicerats av att droghandeln finansierat de illegala väpnade grupperna. Politiken idag går i huvudsak ut på att bekämpa odling, produktion och smuggling av kokain. Besprutningen av kokaodlingar har varit ett viktig inslag i regeringens kamp mot narkotikan. Metoden har kritiserats eftersom den inte bara förstör kokaodlingar, utan även annan växtlighet såsom andra odlingar och regnskog. Dessutom kan besprutningsmedlet vara hälsofarligt för människor och djur. En debatt kring legalisering av droger förs i Colombia. Nuvarande president Juan Manuel Santos har nämnt att frågan om legalisering av narkotika skulle kunna diskuteras. Diskussionen är kopplad till det delade ansvar mellan producent- och konsumentländer som Colombia traditionellt framhållit. Politiker som öppet förespråkar att droger bör legaliseras argumenterar för att droghandeln då skulle bli mindre lönsam och att det i sin tur skulle leda till minskade negativa ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser som den illegala droghandeln för med sig. Relationer med omvärlden Samarbetet mellan Colombia och USA är intensivt. Amerikanskt stöd i kampen mot narkotikahandel och terrorism till colombiansk polis och militär, såväl genom utbildning som i form av utrustning och underrättelsesamarbete, är omfattande. Omkring 90 procent av kokainet i USA har producerats i Colombia. I juli 2000 påbörjade USA sitt stöd mot narkotikan i Colombia genom Plan Colombia, fram till idag har USA satsat 8 miljarder dollar. Delvis genom Plan Colombia, men också genom den medvetna politik mot gerilla och narkotikahandel under Colombias förre president Álvaro Uribe, försvagades gerillagrupperna kraftigt och våldet minskade. En konsekvens av satsningarna mot droghandeln i Colombia är att delar av den kokainrelaterade kriminella verksamheten har flyttats från Colombia till Mexiko. Det så kallade kriget mot terrorism och narkotika har varit bärande i den bilaterala relationen mellan Colombia och USA under lång tid. Med Obamas tillträde i Vita huset och senare Juan Manuel Santos som president i Colombia, i augusti 2010, började relationen förändras. Idag är samarbetet fortsatt omfattande men USA drar ner på stödet via Plan Colombia och Colombia söker också en bredare relation till USA.

5 5(6) Den militarisering som kampen mot gerillor och narkotika inneburit, och det tydliga stödet från USA, har tidvis lett till spänningar med Colombias grannländer. Inte minst Venezuela har reagerat kraftigt mot det man kallar amerikansk inblandning i sydamerikanska angelägenheter och pekat ut USA som ett regionalt hot. Relationerna med Ecuador har också tidvis varit mycket spända, delvis som en konsekvens av det colombianska samarbetet med USA. Colombias president Santos har sedan tillträdet närmat sig sina grannar och markerat ett visst oberoende gentemot USA. EU har ställt sig utanför Plan Colombia då man ansett att metoderna varit för hårdhänta. Kritik har riktats mot en alltför ensidig fokus på militära insatser och mot besprutning av kokaodlingar pga. dess bristande effektivitet och negativa bieffekter. EU har istället satsat på stöd till alternativa utvecklingsprogram, så kallade Fredslaboratorier, för att skapa möjligheter för jordbrukare som livnär sig på kokaodlingar att finna alternativa inkomstkällor. Sverige stödjer även bilateralt lokala utvecklings- och fredsprogram genom UNDP:s program Redes. Svensk inblandning i narkotikatrafiken är begränsad men förekommer. Ett uppmärksammat fall, där en svensk medborgare utlämnades till Sverige från Colombia för omfattande narkotikasmuggling, inträffade i slutet av Samarbetet mellan svenska och colombianska myndigheter är viktigt och fungerar generellt väl. Till hösten kommer en nordisk polissambandsman att placeras på ambassaden i Bogotá vilket ytterligare kommer att stärka arbetet mot organiserad brottslighet samt narkotikasmuggling till Sverige. STRÖMBERG CC: UD-SP Ottawa, Ambassaden Washington, Ambassaden Mexico, Ambassaden Havanna, Ambassaden Guatemala, Ambassaden Santiago de Chile, Ambassaden Buenos Aires, Ambassaden LaPaz, Ambassaden Eklund, Elisabeth Lovén, Jonas

6 Eidman, Johan Hammar, Claes Svenungsson, Torgny 6(6)