Härskartekniker. Maktspel, maktspråk och manipulationer. Att värdera människor olika. Att avvika från normen

Transkript

1 Härskartekniker Maktspel, maktspråk och manipulationer Har du varit med om att människor har avbrutit dig när du ska säga något viktigt? Att du inte fått tillräcklig med information för att kunna ta ställning i en fråga? Du kanske till och med har fått höra nedvärderande kommentarer eller blivit tillrättavisad och utpekad på annat sätt för något du har sagt eller gjort. Eller för något du inte har sagt eller gjort? Då har du sannolikt råkat ut för en eller flera av härskarteknikerna. Härskartekniker är ett samlingsnamn för beteenden som används för att påverka och styra människor i en viss riktning. Härskartekniker utgår inte från en ärlig och rak kommunikation, utan baseras på antydningar och otydliga budskap som den drabbade förväntas agera på, i den riktning härskaren vill. För den drabbade blir det ofta mycket förvirrande vad som egentligen menas och för härskaren handlar det om att befästa sin maktposition genom att få den andra att känna sig osäker, mindre kunnig eller mindre viktig. Användandet av härskartekniker är inte alltid medvetet eller tydligt för de som utövar dem, eller ens för de som blir utsatta av dem. Däremot blir konsekvenserna ofta mycket förödande för de som drabbas. Att avvika från normen Den person som från början uppmärksammade användandet av härskartekniker och dess konsekvenser är Berit Ås, professor i socialpsykologi vid universitetet i Oslo. Berit Ås var också den första kvinnliga partiledaren i Norge. Som ensam kvinna kunde hon många gånger uppleva att hon inte fick samma uppmärksamhet som sina manliga kollegor. Ofta blev hennes förslag ignorerade eller bortpratade eller så försvann viktig information innan den kom fram till henne. Detta gjorde det svårare för henne att följa med i diskussioner och fatta relevanta beslut. Hon fick helt enkelt inte samma förutsättningar som de andra att göra ett bra arbete. Berit Ås kunde snart se att det som skedde inte var av någon tillfällighet. Hon förstod också att det inte var av en slump att just hon blev utsatt för detta. Som toppolitiker och ensam kvinna i ett mansdominerat område, var hon den som avvek från normen. Berodde deras bemötande på det faktum att hon som kvinna särskilde sig från gruppen? Eller fanns det andra orsaker till att just hon blev utsatt? Kände de sig på något sätt hotade av henne i sin maktposition? Det blev viktigt att ta reda på vilka faktorer som kunde ligga bakom dessa beteenden, vad som utlöste dem och varför angreppen var riktade mot just henne. Att värdera människor olika Berit Ås började kartlägga de situationer hon varit med om, och som hon på något sätt upplevt försvårande eller kränkande. Utifrån sina iakttagelser kunde hon se en tydlig struktur som visade på en hierarkisk ordning där människor placerades och värderades olika. Status och makt gav en högre rangordning och för att upprätthålla denna makthierarki behövde andra oskadliggöras och hållas tillbaka i den hierarkiska strukturen. Detta kunde ske genom olika härskarmetoder i avsikt att skapa osäkerhet och förvirring hos den drabbade. Drivkraften bakom dessa beteenden utgjordes alltså av en stark rädsla över att någon annan skulle göra anspråk på den makt och det inflytande som den dominerande härskaren hade. Därför blev det viktigt att ta till alla medel för att slå vakt om sin egen position. Det blev tydligt att de som använder sig av härskartekniker ofta styrs av en rädsla att förlora den makt och den status de redan hade, eller som de strävade efter att få. Det visade sig också vara ett ganska vanligt förekommande och effektivt sätt att styra människor för att få igenom sin vilja. Samtidigt som det var en destruktiv metod, eftersom det alltid skedde på bekostnad av att någon annan fick känna sig maktlös eller betydelselös. Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 1

2 Exempel på härskartekniker Berit Ås kartlade från början fem härskarbeteenden och gav dem det gemensamma namnet härskartekniker. Dessa beskrev hon så här: 1. Osynliggörande - Att tysta, marginalisera eller ignorera personer. 2. Förlöjligande - Att framställa åsikter eller personer som löjliga eller oviktiga. 3. Undanhållande av information - Att utestänga någon genom att undanhålla viktig information. 4. Dubbelbestraffning - Att bestraffa eller visa missnöje oavsett vad personen väljer att göra. 5. Påförande av skuld och skam - Att få någon att skämmas för sina egenskaper eller antyda att ett påhopp är den utsattas eget fel. Under senare år utökades listan med ytterligare härskartekniker: 6. Objektifiering - Att kommentera eller diskutera någons utseende i irrelevanta sammanhang. 7. Våld och hot om våld - Att hota eller utnyttja sin fysiska styrka för att få sin vilja igenom. 8. Splittring - T.ex. säga att kvinnor inte kan samarbeta i avsikt att inte få dem att organisera sig. Härskartekniker i den politiska debatten I den politiska debatten används härskartekniker ofta och medvetet. Det kan vi höra ganska tydligt i debatter där det handlar om att få motståndaren att tappa argument, göra bort sig eller anklagas komma med faktafel. Det är ett omvänt sätt att argumentera åsikter på, eftersom det utgår från vad motståndaren inte kan åstadkomma, istället för vad partierna själva vill förverkliga. Det gör heller inte den politiska debatten särskilt konstruktiv. I slutändan kan det leda till att vi som väljare ofta känner oss maktlösa och ointresserade av att engagera oss politiskt. Vilket är en allvarlig konsekvens av partiers smutskastning mot varandra. Det är också allvarligt att använda härskartekniker om vi ser det utifrån det öppna och demokratiska samhällets perspektiv. Därför att härskartekniker hämmar våra möjligheter att engagera oss i viktiga lokala frågor, samhällsfrågor och politiska frågor. Vi förlorar vår röst och tar inte det ansvar vi behöver för oss själva, gruppens eller samhällets utveckling. Följden av detta blir en maktelit som styr vårt samhälles utveckling, och begränsar våra möjligheter till inflytande i de beslut som är av betydelse för det samhälle vi vill leva och verka i. Härskartekniker försvårar samarbete Samtidigt var det inte de politiska partiernas smutskastning gentemot varandra som Berit Ås primärt studerade. För henne handlade det snarare om den maktlöshet hon kände inom den egna gruppen. Något som kan vara än mer komplicerat att förstå. Att förminska någon istället för att lyfta fram personen kan ju knappast bidra till att utveckla en stark och trygg arbetsgrupp, som med god sammanhållning strävar effektivt mot sina mål. Den sammanhållning vi så ofta vill framhålla och visa utåt, blir istället den vi motarbetar inåt. Om det kan se ut så här i den politiska världen, hur kan det då se ut inom andra verksamheter? På hur många arbetsplatser och i hur många arbetsgrupper kan vi finna dessa problem, om vi skrapar lite på ytan? Härskartekniker förekommer överallt Användandet av härskartekniker är inte enbart ett politiskt fenomen. Det är heller inte ett renodlat jämställdhetsproblem där kvinnor i mansdominerande grupper är särskilt utsatta. Härskartekniker existerar även omvänt, att män i kvinnodominerade grupper blir utsatta. Härskartekniker utvecklas oftare där människor träffas under en längre tid, till exempel på arbetsplatser, skolor och i föreningsverksamhet. Inom den egna familjen är härskartekniker också vanliga, men generellt mer svårupptäckta. Vi är ofta ännu mer omedvetna om dem och de roller vi spelar i det familjesystem vi lever i. Härskartekniker kan användas på många sätt. Under årens lopp har fler härskartekniker tydliggjorts och beskrivits av olika personer, exempel på dessa är: o Tolkningsföreträde Någon anser sig veta bättre och tar orden från dig. o Stereotypisering Att bli bestraffad om du inte håller dig inom ramarna. o Sexuella trakasserier Sexuella antydningar eller närmanden. o Tillmötesgående motstånd Dubbla budskap. Falsk vänlighet. o Motsatser Säga en sak och mena det motsatta. Du ska förstå vad som menas. o Nedvärderingar Att göra något mindre än det verkligen är. o Jante Du ska inte tro att du är något. Att förminska sig själv och andra. Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 2

3 Kroppsspråk och dubbel kommunikation Härskartekniker omfattar alla grader av maktmissbruk, från småskämtande till regelrätt förtryck. Problemet för den drabbade är de otydliga budskapen som gör det svårt att peka ut vad som egentligen sker. Särskilt när de används på ett svåråtkomligt sätt i form av en otydlig eller dubbeltydig kommunikation som ofta förstärks med ett motsägande kroppsspråk. Om den du talar till vänder sig bort, börjar bläddra i sina papper, läsa i tidningen eller knappa på mobilen, tänker du förmodligen inte i första hand på att du är utsatt för härskartekniker. Inte heller om personen ignorerar din fråga, rycker på axlarna eller bemöter dig med ett tyst oförstående. Däremot kanske du börjar fundera på vad som händer när du inte får information eller uppmärksamhet i viktiga frågor, när dina förslag ignoreras på mötet eller när en person göra sig lustig på en annan person. Medvetna och omedvetna härskartekniker Att det handlar om härskarbeteenden är ganska uppenbart, men det behöver inte betyda att det är medvetna härskartekniker du har utsatts för. Det kan vara också vara stress, oförstånd och andra bekymmer som upptar den misstänkte härskaren. Dessa härskarbeteenden är inte alltid enkla att särskilja från härskartekniker, eftersom de yttrar sig på samma sätt. Vad som talar för härskartekniker är när en person eller en grupp dominerar över en annan person eller grupp med avsikt att styra, manipulera och förtrycka. Med avsikt att rättfärdiga sig själv och hävda sin egen makt och status. Om du kan se dessa underliggande orsaker eller mönster, är du med all sannolikhet utsatt för härskartekniker. Det finns ofta en stor omedvetenhet om vad härskartekniker kan leda till. Hur ryktesspridning, insinuationer, lögner, förtal och uteslutning kan nedmontera självkänslan och livsglädjen för en person. Även de små, diffusa och otydliga budskapen som ett nedlåtande tonfall eller föraktfull min, kan ofta förstöra en hel dag. De som känns mer än de syns. Därför behöver det bli tydligt för den drabbade vad som pågår, vilka som är inblandade och vem som bär ansvaret för det som sker. Härskarens ansvar för sina handlingar behöver lyftas fram. Liksom gruppens ansvar, eftersom den ofta stärker härskarens beteende. Framförallt behöver vi lyfta blicken och våga se att dessa fenomen faktiskt existerar och utspelar sig framför våra ögon. Härskartekniker döljs i många handlingar Det bästa sättet att bevara en konflikt är att inte ta den menar Elaine Bergqvist, retorikkonsult och författare till boken Härskarteknik. Hon har kartlagt sju härskartekniker som kort kan beskrivas så här: 1. Projiceringsmetoden - Du klagar på något men får själv skulden för det du påtalar. Den som använder denna metod tror sig ofta vara allvetande, lida av ett Messiaskomplex. 2. Komplimangsmetoden - En vänlig härskarteknik som inleds med en komplimang. Syftet är att få dig att göra något utöver det förväntade, men kvar blir en olustkänsla trots komplimangen. 3. Stereotypmodellen - Du blir bestraffad eller negativt särbehandlad när du gör något utöver det som förväntas. 4. Uteslutningsmetoden - Du blir inte sedd när du borde bli sedd, i ett samtal eller i en debatt, eller när till exempel ditt tal på bröllopet "glöms bort". 5. Hierarkimetoden - Innebär att vi använder ett överläge eller ett underläge för att tysta någon. Det kan vara chefen som förtrycker sina anställda, eller tvärtom. 6. Tidsmetoden - Många använder tid för att tysta ned andra: "Jag är äldre än vad du är" eller "Jag har varit med längre i det här gänget än vad du har varit". 7. Självförvållad härskarteknik - Du ger ett osäkert intryck med ditt tonläge och kroppsspråk. Du förminskar dig själv och det du säger, "härskaren" får därmed ett överläge. Självförvållad härskarteknik är extra komplicerat eftersom det slår mot den utsatta från två håll. Både från härskaren och från den utsatta själv. En person kan signalera en osäkerhet från början som skapar ett underläge som härskaren utnyttjar för sin dominans. Självförvållad härskarteknik kan också komma som ett resultat av dålig självkänsla efter att ha blivit utsatt för härskartekniker. Här kan det vara viktigt att kartlägga det egna beteendet och vilka gränser den utsatta kan behöva göra. Samtidigt får vi inte glömma härskarens och gruppens ansvar för det som sker. Ofta lägger vi ett större fokus på den drabbades agerande, och vad denna behöver förändra hos sig själv. Det kan lätt ge signaler om att det är den utsatta som är orsak till problemet. Att hjälpa till att utreda vad som verkligen händer och vem som faktiskt bär ansvaret för detta, är lika viktigt som att få stöd och redskap till att hantera situationen. Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 3

4 Att känna igen härskartekniker Det som sägs med miner och gester är ofta svårare att bemöta, eftersom det inte är uttalat vad personen egentligen menar. Härskaren kan också lättare försvara sig och bortförklara sin handling. Nej, så var det inte alls sagt eller menat. På så sätt kan frågan vändas tillbaka mot den drabbade som får höra att han misstolkar eller är överkänslig. Även om det som sker är uppenbart, eller om det sprider sig en obehaglig känsla i hela kroppen, kan det vara svårt att peka på vilka faktorer som ligger till grund för denna upplevelse. Då är det lätt att vi vänder vår frustration inåt, mot oss själva. Vi blir mer upptagna av våra egna känslor och analyser av vårt eget beteende, än att fokusera på den konkreta händelsen. Vad som verkligen sades eller gjordes. Detta ger härskaren ytterligare möjligheter att förstärka sitt härskarbeteende, t.ex. genom att ifrågasätta den reaktion den drabbade visar eller bemöta personen med tillrättavisningar eller oförstående. Detta med avsikt att rättfärdiga sitt eget beteende och skapa ännu mer osäkerhet hos den som är utsatt. Vilket också är en medveten strategi, ingenting benämns, allt är underförstått. Att bemöta härskartekniker Därför är det första steget med att hantera härskartekniker att lära sig känna igen dem. Nästa steg är att kunna hantera dem när vi drabbas. Det smidigaste skulle kunna vara att bara stanna upp och fråga den som kränker vad personen egentligen menar. I bästa fall leder det till att maktspråket byts mot en dialog. Att den som härskar förstår sitt handlande och var omedveten om hur det landade hos den drabbade. I sämsta fall leder det till oförstående och omvänd förövarposition. Den drabbade får höra att han har överdrivit situationen, överreagerat eller anklagat den andre som inte förstår någonting. Då är risken att vi börjar förklara oss själva, istället för att stanna kvar med uppmärksamheten hos den andre. Den som har utsatt oss. Detta ger härskaren återigen övertag. Det finns egentligen ingen generell lösning för att bemöta härskartekniker. Att slå tillbaka genom att använda härskarens metoder är inte ett alternativ som leder framåt. Det innebär istället att vi hamnar i en härva av härskartekniker fram och tillbaka, som till slut slår ut den som inte är lika härskarbenägen. Det är oftast den som drabbades från början. Att ställa raka frågor För den som säger ifrån kan det alltså bli ännu värre och vi riskerar att få en ny härskarteknik tillbaka. Samtidigt har vi i alla fall markerat att vi har uppmärksammat beteendet och visat att vi inte accepterar det. Därför är det viktigt att ändå försöka bemöta det som sker. Börja med att fokusera din iakttagelse hos den andre. Visa att du är intresserad av att få veta vad som pågår. Ju tydligare du är, desto svårare är det för härskaren att förvilla bort dig. Sedan är det viktigt att du också kan leda tillbaka uppmärksamheten till ditt ärende, utan ursäkter och förklaringar. Nedan visas ett exempel på hur du skulle kunna bemöta ett osynliggörande. Upprepa vad någon sagt eller gjort: När du bläddrar med dina papper fram och tillbaka Säg hur du upplever det: " blir jag osäker på om du är beredd att höra min rapport. Säg vad du vill ska hända: "Jag behöver veta det innan jag fortsätter prata. Det kan mycket väl vara så att motparten inte haft som avsikt att osynliggöra dig. Om så är fallet har du ändå markerat att du har registrerat beteendet och uttryckt din önskan om att få uppmärksamhet runt ditt ärende. Ett annat sätt att formulera sig på är att nyfiket lägga fokus på den andres agerande. Om du sedan kan göra det lite käckt och med glimten i ögat kan du avdramatisera situationen och lättare undvika pinsamma avslöjanden. Fokusera på mottagaren Hej, hur går det, är det något som är oklart? Mmmm vadå Visa intresse för mottagaren Jo, jag bara undrar, du ser ut att leta efter något. Det som försvårar en rak och öppen dialog är ofta en känslighet för den sortens ärlighet. Vanligtvis för att vi hör det som negativ kritik, som vi måste gå emot och försvara. Det är oftare mer accepterat att manipulera och förtrycka människor, än att inleda en dialog runt sådana beteenden. Av rädsla skyddar vi oftare de som utsätter oss själva och andra, än de som blir utsatta. Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 4

5 Härskartekniker kan drabba alla Det är viktigt att poängtera att användandet av härskartekniker inte handlar om att den utsatta argumenterar dåligt eller inte får fram sitt budskap tillräckligt bra. Det har inte något med dig som enskild person att göra, det handlar om de som attackerar. De som tror att deras egenvärde endast kan upprätthållas genom att förminska och förtrycka andra. De vill inte bemöta dina frågor, eftersom de inte är intresserade av en lösning. Vi har också olika acceptansnivåer för olika människor. Medan några kan prata och agera ganska hänsynslöst och ändå bli accepterade och godkända, kan andra granskas och värderas i det mesta de säger och gör. Dessa motsägelser går emot våra värderingar om jämlikhet och rättvisa och får oss att tvivla på om verkligheten är som vi upplever den. Vilket gör härskartekniker ännu mer komplicerade att få grepp om. Vi värderar människor olika Med största sannolikhet hittar vi orsaker till härskartekniker i den ojämlika maktfördelning som dominerar samhället. En maktfördelning där vi värderar människor olika beroende på vilken position de har, men också utifrån kön, ålder, utbildning och erfarenhet. Vi har våra hierarkiska system i alla led, och även inom dessa grupper. När vi värderar positioner eller personer som bättre eller sämre är det lätt att vi förstärker vår tro på makt och konkurens. Rädslan att förlora sitt inflytande blir stark och i kampen om status börjar vi motarbeta varandra. Följden av detta blir en samhällsordning som bygger på jämförelser och konkurrens, snarare än på mångfald och lika värde. Nu är det inte den hierarkiskt ordningen i sig som är problematisk. Det är lika självklart som värdefullt att vi har olika erfarenheter och kunskaper utifrån yrke, ålder, kön och livserfarenhet. Att några kan mer och andra kan mindre utifrån sina kunskaper och erfarenheter. Utan dessa skillnader skulle vi inte leva i ett samhälle med en så bred och varierad kunskapsutveckling. Det som skapar härskartekniker är när vi börjar jämföra och gradera varandras olikheter som bättre eller sämre för att själva kunna framstå som klokare och kunnigare. Eller när vi söker syndabockar att skuldbelägga, för att dölja våra egna brister och markera att vi själva är så mycket bättre. De passiva deltagarnas agerande Härskartekniker omfattar inte bara förövare och offer. Här finns många fler inblandade. Ofta omges vi av ett stort antal människor som också är delaktiga i det som sker. Antingen genom att stödja och förstärka härskaren eller genom att passivt tillåta dessa beteenden. Vi kan kalla dem de passiva deltagarna, den stora massan eller åskådarna. Varför reagerar inte de? Vad är det som pågår i dem? När vi är tysta och medgörliga bidrar vi till att upprätthålla de normer och regler som härskaren utformar. Samtidigt som vi förlorar de möjligheter vi har att medverka till sunda och utvecklande relationer där vi kan lyfta fram och värdera det bästa hos var och en av oss. Istället för att samarbeta så motarbetar vi varandra. Detta beteende pågår så länge rädslan att säga ifrån är kopplad till att själv bli sårad, utsatt eller förlora sin position. Eller för att vi inte är medvetna om vad som händer. Det finns ett välkänt citat från Martin Luther King som lyder: Den stora tragedin är inte de onda människors ondska, utan de goda människornas tystnad. Vilket innebär att de godas tystnad inte bara blir ett passivt ställningstagande eller ett tyst godkännande. Det blir också ett slagkraftigt vapen i händerna på de onda. Detta faller återigen tillbaka på de passiva deltagarna och att de vågar framträda. För den som blir utsatt är det svårare att stoppa processen på egen hand. Därför behöver vi uppmärksamma de människor som finns runtom. Bli aldrig en åskådare Jag lyssnade på en föreläsning av en kvinna som hade överlevt fångenskapet i ett koncentrationsläger. Hon använde sig av begreppen förövare, offer, hjälpare och åskådare. Vi kan ju ana dess roller i den obegripligt svåra situationen hon beskrev och något som hon tydligt poängterade var åskådarnas roll. De som blundade för det fruktansvärda, istället för att gå samman och med gemensam styrka agera, förhindra och stoppa. Hennes uppmaning var: Bli aldrig en åskådare! Det kan vara svårt att jämföra en så fruktansvärd historisk händelse med att bli osynliggjord på sitt arbete. Men faktum är att många människor mår riktigt dåligt av detta. Varje år uppskattas antalet självmord relaterade till vuxenmobbing till ca 300. Det är lika många som omkommer i trafiken under ett år. Det är nog så allvarligt för att inte reagera. Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 5

6 Härskartekniker på arbetsplatsen Härskartekniker förekommer på många arbetsplatser, mer eller mindre utbrett. När personer eller grupper dominerar över andra personer eller grupper uppstår en hierarkisk ordning som föder en härskarkultur. Att ha makt och kunna påverka andra ger status och värderas högre. För den som har makt är det viktigt att slå vakt om den. Härskaren eller härskarna styrs av rädsla att förlora sin rangordning, position eller status. De kan också vara rädda för att bli avslöjade för sina egna tillkortakommanden och ger sig på de som på något sätt upplevs som ett hot. Dessa hot är ofta personer som visat sig vara kompetenta, starka, och sociala. Övergreppen kan ofta börja med små handlingar som är så vardagliga att de faller inom ramen för det normala. Ett från början respektlöst beteende kan leda vidare till lögner och manipulationer. Trots att det är kännbart för den som är utsatt, är det inte alltid självklart att människor runtomkring uppfattar vad som händer. Eftersom ingen annan reagerar så känner sig den drabbade osäker på vad som pågår. Om det är som personen upplever, om det är möjligt att bli förstådd. Ofta tiger och lider personen i tysthet. Om människor inte reagerar på det som sker kan dessa trakasserier långsamt öka eller blir långvariga och till slut normaliserade. Ingen förstår vilken skada det orsakar den utsatta, snarare kan de övriga börja delta i, vad de tror, är ett helt accepterat beteende. Till slut kan det få riktigt allvarliga konsekvenser för den drabbades psykiska hälsa och välbefinnande och personen kanske bryter ihop, blir sjukskriven eller tvungen att sluta sitt arbete. Att inkludera hela personalstyrkan När det handlar om upprepade personangrepp som inte går att lösa i den egna gruppen, är det viktigt ta upp det med sin närmaste chef. De inblandade parterna behöver samtala, men det räcker ofta inte med det. Hela personalgruppen behöver samlas, eftersom alla påverkas av det som sker. Även de som inte agerar, åskådarna behöver förstå vad som pågår. Om det nu är så illa att det är chefen som använder sig av härskartekniker, vilket inte är ovanligt, så blir det än mer problematiskt. För vem ska då stötta den utsatta? Hur stark är personalgruppen? Vem vågar gå emot chefen? Vilka konsekvenser innebär det för den enskilda? När chefen använder härskartekniker En chef med svag självkänsla kan använda sig av härskartekniker för att spela ut arbetskamrater mot varandra. Metoder som kan användas är att lyssna mer till vissa och mindre eller inte alls till andra. Att bedöma, värdera, favorisera och berömma vissa utvalda personer. Att skapa stress och ohållbara deadlines. Att genomföra återkommande omorganisationer, inte ta tag i personalkonflikter, vara otillgänglig, hålla inne med viktig information eller inte ha tid. Genom att omge sig med ja-sägare som stärker chefens handlande kan beteendena förankras. Jasägarna belönas med olika förmåner och får en högre rangordning i gruppen. Den som motsätter sig denna ordning utsätts för härskartekniker och får en lägre status. De övriga håller sig tillbaka av rädsla för att själva bli utsatta, förlora sin ställning, förmåner eller möjligheter till befordran. För den utsatta kan till slut enda möjligheten att komma ur situationen vara att sluta sitt arbete. Någon annan får ta över den utsattas roll och så fortsätter det, i alla fall så länge chefen arbetar kvar. Vi behöver uppmuntrande chefer Om chefen istället vågar stå emot sin rädsla av att förlora makt och inflytande och vända det till ett ledarskap som är gynnsamt för alla, kommer makt och inflytande att byggas på sunda och hållbara värderingar. Genom att uppmuntra sina medarbetare, synliggöra och respektera dem, se till de får den information de behöver, belöna deras insatser och ha förståelse för vad som är rimligt att göra, skapas en positiv arbetsmiljö. En arbetsmiljö där samarbete och sammanhållning dominerar och där kreativitet, arbetsglädje och trivsel frodas. På så sätt grundläggs de bästa förutsättningar för företagets utveckling, inte minst ur ett lönsamhetsperspektiv. Det är märkligt att när vi talar om ekonomiska vinster och lönsamhet så talar vi alltid om siffror. Att det är mänskliga insatser bakom dessa siffror nämner vi sällan. Om en person är framgångsrik med att skapa trivsel och glädje på arbetsplatsen och bra på att uppmuntra och stärka sina medarbetare, ser vi inte alltid detta ur ett lönsamhetsperspektiv. Vi tittar istället på omsättning och säljknep, och använder begrepp som att vinna eller förlora. Det är dags att omvärdera och prioritera sunda mänskliga egenskaper och med gemensamma krafter bidra till utvecklingen av lönsamma företag på alla områden. Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 6

7 Härskartekniker inom familjen Härskartekniker är också vanligt inom den egna familjen och grundläggs ofta i barndomen. Några exempel på härskarbeteenden inom familjen är föräldrar som styr med skuldbeläggande tystnad eller ilska. De övriga i familjen anpassar sig efter föräldrarnas humör och lär sig snabbt hur de ska förhålla sig och vad som förväntas av dem. Det kan också vara en syster som inte får samma status och tillförlitlighet som sin bror. Det kan också vara det yngsta barnet som trots vuxen ålder, aldrig tillåts växa ifatt de andra, de som alltid kunnat och vetat mest och bäst. Härskartekniker mellan syskon är också vanligt i familjer där föräldrar inte är närvarande eller medvetna om vad som pågår. Eller där föräldrarna använder dem själva. Då är det ju så vi har lärt oss att relatera till varandra. I början lyder vi våra föräldrar eller äldre syskon för att glädja dem eller för att vi är rädda. Senare kanske vi anpassar oss för att ta hand om dem, för att de verkar olyckliga. Underkastelsen blir ett sätt att få erkännande. Det är att föredra framför att bli övergiven. Strävan efter kärlek och erkännande gör oss blinda för vad som pågår. Att vägra kommunicera Efter hand blir den drabbade alltmer tillintetgjord. Berövad sin fria vilja och sin självständighet blir det till slut ohållbart och den utsatta börjar protestera. Detta får ofta motsatt effekt. Alla försök till att få en förklaring leder istället till försvar eller nya anklagelser, lika otydliga som tidigare. Härskaren kan också bemöta den drabbade med tyst oförstående eller gå in i en martyrroll. Att se till att den utsatta får skulden för de problem härskaren ställer till med, är en annan metod. Om härskaren därefter handlar för att rädda situationen, kan denna ytterligare befästa sin fullkomlighet och sitt martyrskap och framhålla sig själv som en räddande hjälte. När det inte fungerar med samtal kanske den drabbade istället skriver ett brev eller flera, om svar uteblir. Om det kommer ett svar handlar det oftare om något annat, oväsentligt. Härskaren är inte intresserad av att höra den drabbades version. Genom att vägra benämna konfliken förhindrar härskaren en diskussion som skulle kunna leda till en gemensam lösning. Eftersom det inte är meningen att den utsatta ska förstå, eller att parterna ska finna en lösning, berövas den drabbade succesivt sin förmåga till kritiskt tänkande. Lojalitetsband och tacksamhetsskuld När vi utsätts för härskartekniker inom den egna familjen är det ofta mer komplicerat. Vi har levt med dem i åratal, ja sedan vi var mycket små, och inte fått en ärlig chans att visa vem vi är och var vi står. Vi har lärt oss att vara lojala och tacksamma, inte såra och inte avslöja. För om vi gör det bryter vi mot lagen om den egna familjens fullkomlighet. För att överleva förlorar vi oss själva i en roll som vi förväntas att spela resten av våra liv. Det innebär att vi offras i ett familjesystem vars enda uppgift är att upprätthålla en falsk fasad som ska skydda familjens heder. En heder vi sannolikt skulle kunna kalla den västerländska hederskulturen. För den som blir utsatt av familjen är det svårt även på ett existentiellt plan. Vi är sociala varelser och behöver varandra för vår överlevnad. Det finns djupt inpräglat i våra gener. Ett utanförskap från gruppen blir ett hot mot hela vår existens. Att bara bli osynliggjord är därför ett betydligt allvarligare tillstånd än det kanske låter. Det ligger djupt i vår själsliga existens att utanförskap och separation från gruppen är det svåraste vi kan utsättas för. Vårt undermedvetna säger att vi inte överlever ensamma, ett utanförskap bli förödande för den utsatta. Vi tar med oss våra roller ut i livet Vi kan alltså behöva förflytta oss långt tillbaka i tiden för att förstå hur vi har kunnat hamna i dessa mönster. Vilket också förklarar varför vi ofta är så omedvetna om vad som egentligen pågår. Vi har ju alltid levt i dessa strukturer, och mer eller mindre har de blivit ett naturligt inslag i våra liv. Vi anpassar oss och ser inte konsekvenserna av det som sker. För konsekvenser blir det, eftersom vi tar med oss våra tilltufsade erfarenheter ut i livet. Om vi har blivit nertryckta i vår ursprungsfamilj är det lätt att vi tar den rollen även utanför familjen. Samma mönster upprepas i andra grupper och vi undrar varför vi har så svårt att känna oss delaktiga och tagna på allvar. Förmodligen finner vi en stor del av förklaringen till självförvållad härskarteknik här. Vi kan också agera tvärtom, revoltera eller börja härska. Steget mellan offer och förövare är mindre än vi anar. Det skrämmande är att många härskare har varit utsatta själva. Därför behöver vi också vara observanta på vårt eget beteende. Vi behöver använda våra kunskaper och erfarenheter till att lyfta fram och motverka det förtryck vi ser, så att vi kan göra plats för sunda relationer att utvecklas. Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 7

8 Att sätta ord på det som pågår Många människor mår riktigt dåligt av den utsatthet de upplever, vare sig det sker i den egna familjen, på arbetsplatsen, i föreningen eller i andra sammanhang. Då kan vi behöva någon att prata med som vi kan ventilera vår sorg, ilska eller maktlöshet med. Att sätta ord på det som pågår innebär ofta en stor lättnad och kan hjälpa till att reda ut vad som är svårt. Samtidigt som det också är en början till att kunna påverka och förändra sin livssituation. Nu är det inte så väl att alla människor har någon att prata med, och söker kanske en professionell samtalskontakt. Då är det viktigt att träffa någon som känner till härskartekniker och vad det innebär för de som drabbas. Någon som verkligen förstår vad det handlar om. Många professionella yrkesutövare, som t.ex. läkare, psykologer och terapeuter, är tyvärr ofta omedvetna om dessa problem, trots att de försiggår runtomkring oss hela tiden. Det kan vara så att de känner till härskarteknikerna som begrepp, men inte hur förekommande de är, hur de yttrar sig, hur de påverkar oss och hur de kan avslöjas. Då är det lätt att känna sig ännu mer ensam och missförstådd. Viktigt att blir hörd och förstådd Dessa omedvetna terapeuter kan ge oss råd som att inte ta åt oss, eller fråga varför vi bryr oss om de som utsätter oss. Vi kan bli utfrågade om vad vi har gjort eller sagt som resulterade i att vi hamnade i den besvärliga situationen på sätt som gör det lätt att tro att det handlar om vårt eget beteende. En vanlig replik är att vi inte kan förändra andra, bara oss själva. Vilket återigen lägger fokus på den drabbades agerande, istället för att hjälpa personen att se hela bilden. När det handlar om härskartekniker i den egna familjen kan vi ofta uppmanas att förlåta och försonas, framförallt från präster och andliga rådgivare. Eftersom vi snarare vill förstå än förlåta de övergrepp vi utsätts för, hamnar vi istället i en fälla av skuld och skam. Nu finns det, tack och lov, terapeuter som vet vad det handlar om. Som kan ge det stöd vi behöver och få oss att känna oss hörda och respekterade i hur det verkligen är för oss. Oavsett om vi hittar en bra samtalsterapeut, behöver vi bygga upp en social gemenskap med personer som förstår vad det handlar om. Det är viktigt att få stöd av människor som är närvarande, tillgängliga och som inte dömer. De som oavsett vad som händer, har förmågan att förbli sig själva. Härskartekniker sätter djupa spår Det är svårt att förstå att härskartekniker är så utbrett och kanske ännu svårare att förstå att vi själva understödjer dessa beteenden. Även om vi inte direkt utsätter någon eller själva är utsatta, medverkar vi till att detta kan pågå genom att inte uppmärksamma och reagera på det som sker. Eftersom det är lättare att ge efter och underkasta sig, än att göra motstånd och riskera en konflikt, krävs det styrka och mod för att konfronterara härskaren. Därför behöver vi börja med att frigöra oss själva från den rädsla och de skuldkänslor som har varit det största hindret från att agera tidigare. Samtidigt som det blir viktigt att handla lugnt och tydligt, utan att visa någon tveksamhet eller rädsla som härskaren kan utnyttja. Då härskaren sannolikt inte kommer att medverka till en lösning, hamnar det på den utsatta att ta över ansvaret för situationen, och vara den som bryter mönstret. Konflikten blir den enda möjligheten att få till en lösning. Från början kan det framkalla en störtflod av aggressioner och provokationer från härskaren. Då är det viktigt att vi kan hålla oss opåverkade och inte ge oss in i det aggressiva spelet. Att konfrontera härskaren För att orka stå på sig i konflikten kan vi behöva skaffa oss ett filter som håller den egna sårbarheten bortkopplad, och som gör det möjliget att vrida verkligheten i rätt riktning. Detta filter kan hjälpa oss att uppvisa ett yttre lugn genom att vi lägger våra egna känslor och reaktioner åt sidan. Att anta en mer likgiltig hållning kan också hjälpa till att hålla våra egna känslor i schack, samtidigt som det kan vara en bra markering mot härskaren. Om vi istället antar en mer positiv hållning, ler eller skämtar, är det viktigt att göra det utan att vara ironisk. Vi behöver vara noga med att uppfatta alla budskap från härskaren. Låt inte härsken komma undan. Be om förtydligande när något är oklart och vägra höra det underförstådda. Det hjälper oss att ta tillbaka kraften till oss själva och sätta de gränser mot härskaren som krävs, utan att reagera på de provokationer vi utsätts för. Det är viktigt att vi anpassar vårt beteende utifrån den aktuella situationen. Att vi stannar upp och är tydliga med vad vi vill och absolut inte använder oss av härskarens egna metoder. Då är spelet förlorat. Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 8

9 Motstrategier och bekräftartekniker En grupp doktorander vid Stockholms universitet har studerat Berit Ås fem första härskartekniker. Utifrån dessa har de tagit fram fem motstrategier som kan bemöta och vända ett härskarbeteende. De har också beskrivit fem bekräftartekniker som ska hjälpa till att skapa nya, sunda relationsmönster och förhållningssätt, se bild nedan. Rent konkret kan detta beskrivas i tre steg. Det första steget handlar om att medvetandegöra situationen. Att sätta fingret på vad som har hänt, alltså att påvisa ett härskarbeteende. Det andra steget handlar om att definiera motstrategier. Det gör vi genom att synliggöra och påtala beteendet. Det tredje steget är det motsatta till det första steget, att bekräfta och bemöta personer på ett sunt och värdigt sätt. Vad modellen vill visa är att vi kan skapa nya, sunda relationsmönster och förhållningssätt genom att föregå med gott exempel. När tillräckligt många är tillräckligt starka, kan vi vända förloppet. Härskarna får inte medvind till att fortsätta sitt beteende och vi kan andas ut och välja mer hållbara relationsmönster. Vi kan skapa nya sunda relationsmönster Trots all kunskap vi har om härskartekniker kan det ändå vara svårt att bemöta dem när vi drabbas. Personer som använder dem mer eller mindre omedvetet, kan vara lättare att nå genom kommunikation. Medan personer som medvetet härskar för att skapa makt och förtyck, kan vara helt omöjliga att komma någonstans med. I alla fall om vi måste ta striden själv. Men att tro att vi är maktlösa och inget kan göra, rättfärdigar endast det förtryck som får övergreppen att fortsätta. Ju fler vi blir, desto lättare kan vi hjälpa och stötta varandra att tro på vår egen förmåga och den kraft vi har till att kunna påverka och förändra. Vi behöver genomskåda härskarteknikerna Vi behöver lära oss att genomskåda det öppna och dolda förtryck som gömmer sig bakom denna mångfald av härskarbeteenden. Det förtryck som är så förödande för hela vår existens och som hindrar oss från att delta i livet på lika villkor. Vi behöver inte slå vakt om våra positioner eller konkurrera med varandra om kunskaper och erfarenheter. Det är förutsättningar som tillför något till oss alla, det drar inte ifrån. Genom att inkludera varandra kan vi bara skapa bättre möjligheter för alla. Ju fler vi blir, desto lättare kan vi hjälpa och stötta varandra att bygga upp den tillit till livet som vi har förlorat När vi kan agera tillsammans och när vi vågar ta ställning för oss själva och varandra, kan vi ta ett steg vidare i vår utvecklingskurva. Vi kan lämna offer och slaveri bakom oss och vi får ett större och friare handlingsutrymme. Vi lämnar inte över ansvaret för våra barn och våra livsvillkor till andra. Vi blir medskapare till en värld där vi istället värnar om varandra och vår livsmiljö. Där vi aktivt tar ansvar för att ge våra barn en trygg och jämlik uppväxt, och på ett meningsfullt sätt kan engagera oss i jordens naturtillgångar och resurser. När vågskålen tippar över Det finns en anekdot om den 100:e apan som beskriver hur ett nytt beteende, som med framgång utfördes av en apa, snart spreds till den övriga gruppen. När tillräckligt många lärt sig detta, spreds det även till andra grupper, utanför den egna. Om det är sant eller inte kan jag inte bedöma, men ett symboliskt värde kan denna anekdot ändå ha. Frågan är om en sådan medvetandeförändring även skulle kunna ske för oss människor? Hur många av oss behöver förstå och lära sig att gå emot härskartekniker för att skapa den förändring som kommer alla till del? När kan det nya tankesättet bryta igenom? När tippar vågskålen över? Härskartekniker Osynliggörande Förlöjligande Undanhållande av information Dubbelbestraffning Påförande av skuld och skam Motstrategier Ta plats Ifrågasättande Korten på bordet Bryta mönstret Intellektualisera Bekräftartekniker Synliggörande Respekterande Informera Dubbel belöning Bekräfta rimliga normer Åsa Häggström, asa@harskartekniker.se, Sida 9