Regler och riktlinjer angående lärares och övriga anställdas rätt till bisyssla

Transkript

1 / 8 Regler och riktlinjer angående lärares och övriga anställdas rätt till bisyssla I denna PM beskrivs det allmänna regelverk om bisysslor som gäller för lärare och övriga anställda vid Karolinska Institutet (KI) jämte den tillämpningspraxis som hittills utvecklats inom universitetet. I förekommande fall anges också interna riktlinjer för handläggningen av bisyssleärenden. Anställda vid KI har sin primära lojalitet hos KI. De skall i första hand ägna sin tid och kraft åt de uppgifter som ingår i anställningen. Härutöver har KI personal rätt att inom ramen för gällande regelverk och den praxis som utvecklas inom KI anta och genomföra bisysslor. Vad är en bisyssla? Bisysslor brukar definieras som alla sysslor en anställd utför vid sidan av anställningen så länge de inte direkt rör privatlivet. Alla typer av såväl betalda som obetalda uppdrag liksom anställning hos annan arbetsgivare är alltså att betrakta som bisyssla i förhållande till KI-anställningen. Det bör redan här uppmärksammas att KI utgår ifrån att alla uppgifter en anställd utför åt KI sker i anställningen. Om således en lärare utför exempelvis undervisning åt annan institution än den han eller hon är placerad vid, är det likafullt att betrakta som arbete utfört i KI-anställningen och är därmed inte en bisyssla. Ersättning för sådant arbete ingår i lönen. För tydlighetens skull bör också påpekas att den kliniska delen i en kombinationsanställning inte utgör bisyssla. Ibland uppkommer gränsdragningsproblem mellan vad som kan anses ingå i en anställning och vad som ligger utanför. Det gäller inte minst läraranställningar med oreglerad arbetstid inom högskoleområdet. Om tveksamhet råder beträffande visst uppdrag, ska det ingå i KIs (prefektens eller motsvarande) allmänna ledningsrätt att bestämma om uppdraget ligger inom ramen för anställningen. Endast om sysslan konstateras ligga utanför anställningen, blir reglerna om bisysslor tillämpbara. Bisysslor är normalt tillåtna Arbetsgivaren har normalt inget inflytande över vad de anställda gör på sin fritid. Eller annorlunda uttryckt, de anställdas bisysslor är vanligen tillåtna och arbetsgivaren har ingen möjlighet att begära av den anställde att han/hon upphör med sysslan. Endast i undantagsfall har arbetsgivaren rätt eller skyldighet att förhindra anställda att åta sig bisysslor eller att stoppa pågående uppdrag. Det rör sig då alltid om situationer när arbetsgivaren kan anses ha ett objektivt befogat intresse av att den anställde avhåller sig från uppdraget. Så är fallet om bisysslan riskerar att förringa förtroendet för objektiviteten Postadress Besöksadress Telefon Fax Webb Stockholm Nobles väg ki.se Org.nummer Solna

2 / 8 och sakligheten i verksamheten (förtroendeskadlig bisyssla). Likaså har arbetsgivaren ett befogat intresse av att kunna stoppa bisysslor som påtagligt försämrar den anställdes möjligheter att sköta sina ordinarie uppgifter (arbetshindrande bisysslor) eller som konkurrerar med arbetsgivarens egen verksamhet (konkurrensskadliga bisysslor). I det följande ges en närmare beskrivning av reglerna som begränsar rätten till bisysslor. Exempel på bisysslor som inte kommer i konflikt med regelverket och som alltså är tillåtna, såvida omfattningen är rimlig, men som ska anmälas är: - uppdrag för stat, kommun och landsting - politiska eller fackliga förtroendeuppdrag - uppdrag i vetenskapliga sammanslutningar - förtroendeuppdrag i ideella föreningar utan samband med anställningen Utvidgad rätt för högskolelärare till bisysslor (s k ämnesbundna FoU-bisysslor) Statsmakterna, riksdag och regering, uppmuntrar lärare och forskare vid universitet och högskolor att överföra sin kompetens till det omgivande samhället. Därav exempelvis reglerna om den s k samverkansuppgiften. På motsvarande sätt ser KI positivt på att anställda åtar sig uppdrag och i övrigt aktiverar sig i verksamhet utanför universitetet inom sina respektive kompetensområden. I linje härmed har också den högskolespecifika lagstiftningen uttryckligen medgivit lärare vid universitet och högskolor att ha bisyssla inom sitt forskningsområde (FoU-bisyssla). Regeln är till skillnad från vad som gäller för övriga bisysslor tillåtande, d.v.s. de anses ge uttryck för statsmakternas i grunden positiva inställning till att högskolelärare utanför anställningen åtar sig uppdrag inom sitt ämnesområde. Dock gäller här, som för övriga bisysslor, att dessa inte får vara förtroendeskadliga. Av 3 kap 7 första stycket högskolelagen framgår följande: En lärare vid en högskola får vid sidan av sin anställning ha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, om läraren därigenom inte skadar allmänhetens förtroende för högskolan. En sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens arbete inom ramen för anställningen. Bestämmelsen som endast avser professorer, lektorer, adjunkter, forskarassistenter, timlärare och gästlärare tar alltså sikte på engagemang inom den enskilde forskarens ämnesområde. Hit hör exempelvis kommersialisering i egen regi av forskarens uppfinningar och övriga forskningsresultat, rådgivning och andra konsultuppdrag inom ämnesområdet eller i övrigt olika typer av uppdrag inom företag som är verksamma inom forskningsområdet. FoU-bisysslan skall hållas väl skild från forskarens arbete inom anställningen. Det innebär att KIs allmänna resurser såsom lokaler, utrustning, förbrukningsmaterial normalt inte får användas i bisyssleverksamheten. Om arbetsgivaren medger undantag ska skrift-

3 / 8 liga avtal upprättas, genom vilka KI får ersättning för de kostnader som bisysslan skapar. I den mån bisysslan medför att KIs lokaler upplåts, skall det ske via skriftliga hyresavtal som ålägger forskaren (forskarens företag) att tydligt utmärka vad som tillhör bisyssleverksamheten till skillnad från vad som tillhör den ordinarie institutionsverksamheten. Utgångspunkten för bedömningen av FoU-bisysslor är alltså att sådana normalt skall anses tillåtna. Som framgått får de emellertid inte skada allmänhetens förtroende för högskolan. Beträffande förtroendeskada hänvisas till de allmänna reglerna om förtroendeskadliga bisysslor. Förbud mot förtroendeskadliga bisysslor Av regeringsformen framgår att myndighet som fullgör uppgift inom den offentliga förvaltningen skall iaktta saklighet och opartiskhet (KI är betrakta som en sådan myndighet). Denna grundläggande utgångspunkt objektivitetsprincipen slår igenom på ett antal områden inom den statliga verksamheten. Exempel är reglerna om jäv enligt förvaltningslagen liksom bestämmelserna om förtroendeskadliga bisysslor. Det bör uppmärksammas att förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor till skillnad från vad som gäller för arbetshindrande och konkurrerande regleras genom lag. Det finns därför inte någon möjlighet för myndigheten att efterge kravet på att förtroendeskadliga bisysslor inte får förekomma. Om alltså myndigheten i visst fall konstaterar att förtroendeskada föreligger, måste den agera för att bisysslan skall upphöra. Förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor som gäller för samtliga anställda vid KI framgår av 7 lagen om offentlig anställning (LOA). Bestämmelsen lyder: En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Allmänheten måste alltså kunna lita på att funktionärer i offentliga organ utför sina uppgifter på ett objektivt sätt utan ovidkommande hänsyn. Regeln är naturligtvis utomordentligt viktig inom maktutövande och rättsvårdande verksamhet, men är också av stor betydelse inom högskolesfären för upprätthållandet av allmänhetens förtroende för forskning och utbildning. Riktlinjer för bedömning av förtroendeskadlighet Den vanligaste frågan är att avgöra om en bisyssla är förtroendeskadlig. Bestämmelsen öppnar för ett brett fält av bedömningar. Vad krävs i ljuset av det faktum att främst forskares bisysslor normalt skall vara tillåtna för att allmänhetens förtroende för verksamheten skall ifrågasättas? Frågan måste avgöras från fall till fall och mallar som säkert passar i det enskilda ärendet kan knappast ges på förhand. Uppenbart är att bisysslans beskaffenhet och ibland också dess omfattning är av betydelse, liksom huruvida den ligger inom ramen för myndighetens verksamhetsområde. En viktig utgångspunkt är också om bisysslan medför uppenbara personliga fördelar som typiskt sett kan tänkas medföra att innehavaren påverkas att ta ovidkommande hänsyn i

4 / 8 sin ordinarie statliga anställning. I detta liknar bisysslan tillämpningen av förvaltningslagens regler om jäv. I själva verket kan det med fog hävdas att en bisyssla i vart fall är förtroendeskadlig om den medför att dess innehavare blir jävig i handläggningen av ärenden i sin ordinarie anställning. För bedömningen av jävsfrågor hänvisas till KIs jävsregler. Här finns endast skäl att lämna en kortfattad information. Regler om jäv finns i 11 förvaltningslagen. Där sägs inledningsvis att jäv kan drabba den som handlägger ett ärende. Härmed avses inte enbart den som deltar i beslutet utan också den som innehällsmässigt deltar i beredningen. Det bör uppmärksammas att jävet till skillnad från förtroendeskadliga bisysslor endast kan uppkomma i enskilda ärenden. Följande jävsgrunder är av särskild vikt i detta sammanhang: - ärenden som berör handläggaren eller dennes närstående personligen eller som är av synnerlig nytta eller skada för dessa (sak- eller intressejäv) - ärenden som berör någon (t ex ett bolag) som handläggaren eller dennes närstående är ställföreträdare för (ställföreträdarjäv) - ärenden i övrigt i vilka det förekommer omständigheter som är ägnade att rubba förtroendet för handläggarens opartiskhet (grannlagenhetsjäv). Konsekvensen av att jäv befinnes föreligga, är att den jävige måste avstå från att delta i handläggningen av just det ärendet. På KI kan två huvudfrågeställningar när det gäller förtroendeskadliga bisysslor urskiljas. För det första de situationer när KI-anställda är engagerade i externa bolag eller motsvarande som i sin tur har affärer med den institution som den anställde är verksam vid. Och för det andra de fall där bisysslan i sig själv kan tänkas påverka förtroendet för den ordinarie forskningsverksamheten eller KI, t ex samarbete med tobaksindustrin. En viss praxis har vuxit fram inom KI. Det måste påpekas att denna praxis inte varit föremål för rättslig prövning och att den är uttryck för den typiskt sett tillåtande inställning som hittills kännetecknat KIs bedömningar. - Utgångspunkt för bedömningen skall tas i statsmakternas uttryckliga önskemål om att högskolans kompetens skall tillföras det övriga samhället och den specifika reglering som säger att högskollärare får ha s.k. FoU-bisysslor. - Bisysslor som innebär konsultuppdrag, deltagande i advisory board eller motsvarande är tillåtet så länge uppdraget innebär att tillhandahålla uppdragsgivaren intern kompetens. Uppdrag som innebär att konsulten skall marknadsföra bolaget eller dess produkter utåt risker att bli förtroendeskadligt. - Vid affärsrelationer mellan institution och bolag som medarbetare har intressen i skall det alltid finnas skriftliga avtal som tydligt tillgodoser institutionens intressen och de akademiska kraven på publiceringsrätt och öppenhet. De medarbetare som har intressen i sådant bolag får inte under några förhållanden delta i handläggningen av ärende som rör institutionens förhållande till bolaget. I sådant ärende gäller, enligt rektors beslut

5 / 8 dnr 2666/06 att beredningen ska ske vid universitetsförvaltningen och beslut fattas av universitetsdirektören. Innan beslut fattas ska berörd prefekt beredas tillfälle att yttra sig. - Avtal mellan bolag som medarbetare är engagerade i, och deras respektive institutioner, rörande finansiering av forskning har normalt accepterats så länge jäv inte föreligger. Motsatsvis gäller att avtal som innebär att institutioner betalar ersättning till sådant bolag normalt inte bör accepteras. Risken är då uppenbar att bolagsengagemanget kan bedömas som förtroendeskadligt. - Uppdrag i och ägande av s.k. uppstartsföretag är normalt tillåtet. Allt återigen under förutsättning att jäv inte föreligger. - Det är inte tillåtet att utöva bisyssla så att det ger intryck av att KI är engagerat i eller auktoriserar bisysslan. Sådan bisyssla bör betraktas som förtroendeskadlig. - Bisysslor inom områden som kan betraktas som vetenskapligt tveksamma riskerar att förringa förtroendet för KI och dess verksamhet. Förtroendeskada föreligger med stor sannolikhet. Förbud mot arbetshindrande bisysslor Regler om att arbetshindrande bisysslor finns i kollektivavtal, d.v.s. Allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA) och Läkaravtalet. Av 1 kap 15 ALFA framgår bl.a. följande. Arbetsgivaren får ålägga arbetstagaren att helt eller delvis upphöra med bisysslan om arbetsgivaren anser att den inverkar hindrande på arbetet (arbetshindrande bisyssla). Av det faktum att det rör sig om en avtalsreglering och mot bakgrund av ordalydelsen följer att arbetsgivaren själv råder över om han skall ingripa mot bisysslan eller inte. Riktlinjer för att bedömning av arbetshindrande bisysslor Bestämmelserna tar sikte på det förhållandet att den anställde missköter sina ordinarie arbetsuppgifter p.g.a. alltför frekventa, omfattande eller i övrigt krävande bisysslor. Exempel på omständigheter som kan föranleda förbud mot arbetshindrande bisysslor är återkommande frånvaro, arbetsprestationer av låg kvalitet eller lång tidsutdräkt för att utföra ålagda uppgifter. Det skall dock framhållas att arbetsgivaren måste ha objektivt fog för sin uppfattning att arbetshindret beror på bisysslan. Det kan vidare i detta sammanhang erinras om KI-anställdas allmänna skyldighet att utföra förelagda arbetsuppgifter inom ramen för anställningsavtalet samt att utföra övertid. Det är naturligtvis inte godtagbart att hänvisa till bisysslor som skäl för att inte leva upp till sin arbetsskyldighet. Förbud mot konkurrensbisyssla

6 / 8 Regler om konkurrensbisyssla finns också i kollektivavtal. Av 1 kap 16 ALFA framgår bl.a. följande. Arbetstagare vid myndighet, som bedriver affärs- eller uppdragsverksamhet, får inte inneha anställning eller uppdrag hos ett företag inom området för denna verksamhet. Arbetstagare får inte heller ha del i eller själv eller genom någon annan driva ett sådant företag och inte heller annars i förvärvssyfte utöva verksamhet som berör detta område (konkurrensbisyssla). Riktlinjer för bedömning av konkurrensskada Även här gäller att arbetsgivaren kan medge undantag från förbudet att inneha konkurrensbisyssla. Genom en uttrycklig regel har emellertid rätten att medge undantag förbehållits regeringen. Förbud mot konkurrensbisyssla torde för KIs del främst bli aktuellt om anställd åtar sig bisyssla som konkurrerar med KIs uppdragsverksamhet. Om den anställde är osäker om bisysslan står i strid med förbudet, bör samråd ske med prefekten. Konkurrensbisyssla föreligger inte om lärare hos KI åtar sig undervisning på annat lärosäte (dock kan naturligtvis arbetshindrande bisyssla föreligga). Om emellertid KI träffat avtal om att svara för undervisning vid annan högskola, föreligger konkurrensbisyssla om lärare vid sidan av uppdragsverksamheten bedriver egen undervisning åt detta lärosäte. KIs informations- och rådgivningsskyldighet Det är i första hand de anställda själva som svarar för bedömningen om en bisyssla är tillåten. För anställda i allmänhet gäller att KI på lämpligt sätt skall informera om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla förtroendeskadlig och därmed otillåten. På motsvarande sätt gäller enligt högskoleförordningen en skyldighet för KI att informera sina lärare om vilka FoU-bisysslor eller slag av sådana som är förtroendeskadliga. KI skall också ge sina lärare råd om en viss bisyssla är förenlig med dessa regler. Om en lärare begär det skall KI lämna skriftligt besked i en sådan fråga. Det måste dock framhållas att ett positivt sådant besked inte fritar arbetstagaren från ansvaret för att viss bisyssla är förenlig med regelverket. Prefekten svarar för att alla anställda är informerade om gällande bisyssleregler. Informationen kan ges skriftligt eller vid personalmöten. Prefektens informationsåtgärder skall dokumenteras skriftigt. Anställdas underrättelseskyldighet För anställda i allmänhet gäller numera en lagstadgad skyldighet att på KIs begäran lämna de uppgifter som behövs för att KI skall kunna bedöma arbetstagarens bisysslor.

7 / 8 För en lärare gäller härutöver enligt högskoleförordningen att han eller hon är skyldiga att utan någon uttrycklig begäran hålla KI underrättat, skriftligt, om de FoU-bisysslor som läraren har. KI skall dokumentera underrättelserna. Dokumentationen skall vara så ordnad att det går att fortlöpande följa vilka bisysslor varje lärare har. Lärares underrättelseskyldighet inträder t.ex. vid - anställning/medverkan som konsult eller annat engagemang i forsknings- och utvecklingsarbete - anställning som lärare eller annan medverkan i undervisning - anställning eller annat engagemang i egna eller andras bolag eller firmor. Av den allmänna underrättelseskyldigheten följer att lärare alltid måste redovisa engagemang i eget bolag, i fåmansbolag eller i annan typ av företag/firma som helt eller delvis ägs av läraren eller närstående. Redovisningsskyldigheten avser: - bisysslans art - bisysslans omfattning - bisysslans varaktighet - uppgift om vem som är uppdrags-/arbetsgivare. Om bisysslan avser verksamhet i eget eller närstående företag, skall detta särskilt anges. Vidare skall i sådant fall anges omfattningen av det egna ägandet samt vilka funktioner läraren utövar i företaget. Underrättelseplikten avser inte fakultetsopponent, sakkunnig vid tjänstetillsättning, fördelning av forskningsmedel eller vetenskaplig publicering (i t ex tidskrifter). Lärare skall lämna fullständiga uppgifter om sina bisysslor till prefekten eller motsvarande en gång per år. Härutöver skall betydelsefulla förändringar som inträffar mellan de årliga underrättelserna omgående redovisas till prefekten. Prefekten bedömer på grundval av redovisningarna om bisysslan är tillåten. Ställningstagandet återredovisas till den anställde. Prefekten kan föra ärende, som han eller hon bedömer som tveksamt, till rektor. Rektor bedömer prefekters bisysslor. Sanktioner Som framgått måste KI tillse att förtroendeskadliga bisysslor inte förekommer. På motsvarande sätt äger KI rätt att stoppa arbetshindrande - och konkurrerande bisysslor. Upptäcker KI att anställd innehar otillåten bisyssla bör rättelse i första hand åstadkommas genom samtal och rådgivning. Om detta inte hjälper skall KI genom formellt beslut ålägga den anställde att upphöra med bisysslan. Skulle inte heller detta åtlydas återstår sedvanliga arbetsrättsliga åtgärder, d. v. s. disciplinpåföljd eller ytterst skiljande från anställning av personliga skäl.

8 / 8 Arbetstagare som vägrar lämna uppgift eller lämnar felaktig eller ofullständig uppgift, kan på motsvarande sätt drabbas av arbetsrättsliga åtgärder. Prefektens skyldigheter Det åligger prefekterna vid KI att tillämpa ovanstående riktlinjer för bisyssla mm, vilket sammanfattningsvis innebär följande: - det åligger prefekt att informera alla anställda och särskilt nyanställda lärare om bisysslebestämmelserna - det åligger prefekt att begära in uppgifter om bisyssla - anmälan skall innehålla uppgifter om bisysslans omfattning och tidsmässiga förläggning, innehåll samt verksamhetsmässig och organisatorisk koppling - prefekten gör en prövning av bisyssla i det enskilda fallet med utgångspunkt från de regler som finns i LOA, högskoleförordningen och de statliga avtalen samt dessa riktlinjer. Prefekten ansvarar för att återredovisning sker till uppgiftslämnaren - bisyssla som bedöms vara arbetshindrande, förtroendeskadlig för arbetsgivaren eller konkurrerar med den av KI drivna verksamheten, skall i det enskilda fallet förbjudas - vid förbud av bisyssla mm skall skälig tid ges för avveckling. Bilagor till Regler och riktlinjer angående lärares och övriga anställdas rätt till bisyssla: - Blankett, redovisning av bisysslor - Utdrag ur tillämpliga regler om bisysslor