Män & våld. En skriftserie om män och jämställdhet producerad av Manliga nätverket

Transkript

1 Män och våld Sida 1 Män & våld En skriftserie om män och jämställdhet producerad av Manliga nätverket

2 Producerad av Manliga nätverket Redaktörer: Jerker Jansson och Anders Åbom Omslagsfoto: Michael M. Carlsen/Pressens Bild Grafisk form: Svensk Information Tryck: Edita Västra Aros, mars 2005

3 Jämställdhet Hittills har jämställdhetsarbetet i stort sett drivits av kvinnor. Många, både män och kvinnor, har också tyckt att jämställdhet är en angelägenhet enbart för kvinnor. Men på senare år har alltfler börjat förstå att även männen måste engageras i detta arbete för att någonting ska hända. Och männen börjar sakta men säkert reagera, förstå att mäns attityder till jämställdhet måste ändras. Men i allmänhet har män svårt att se vilka fördelar som ökad jämställdhet kan leda till, inte bara för kvinnorna utan också för dem själva och för samhället i stort. Jämställdhet handlar om att kvinnor ska ha lika stor makt och samma möjligheter som män och det innebär att mäns makt och privilegier minskar. Att kvinnor ska få reella medborgerliga rättigheter är och kommer alltid att vara målet för den rörelse som också Manliga nätverket har anslutit sig till. Vi menar att också män förlorar på manssamhället. På många områden förlorar män mer än de tjänar. Trots att vi lever i ett manssamhälle har den roll som pojkar och män fostras in i ofta förödande effekter för den enskilde mannen. Det är nästan bara män som sitter i fängelse och fler män än kvinnor är intagna på psykiatriska institutioner. Fler män dödas och skadas i trafiken än kvinnor. Och vad ett förtorkat känsloliv och överkonsumtion av alkohol och droger leder till är lätt att se i statistiken över dödligheten. Män dör flera år tidigare än kvinnor. Jämställdhet kan alltså leda till att män kommer att leva ett bättre liv. Ökad jämställdhet ger en möjlighet till att det ställs mänskligare krav på pojkar och män. Ofta beskrivs jämställdhetsarbetet som en kamp mellan könen. Men det är snarare en gemensam kamp mot föreställningar som finns i samhället och hos oss själva. När vi talar om manssamhälle menar vi inte att alla enskilda män automatiskt har makt över alla kvinnor, utan att chansen är större att du får makt om du är man och att män som grupp har mer makt. En enskild kvinna kan ha både mer makt, pengar och frihet än de flesta män, ändå tjänar de flesta män på den nuvarande situationen. otståndet mot en förändrad syn på män ligger Minte främst hos kvinnorna, även om kvinnor också kan stödja gamla värderingar och normer, utan i första hand hos männen. Män har dubbla roller. Dels rollen som representant för det patriarkala samhället, dels rollerna som individ, som man och offer för manssamhällets krav. Idag drivs frågor om mäns utsatthet ofta av män som söker revansch för upplevda oförrätter, efter till exempel vårdnadstvister, misshandelsfall eller kraschade relationer. Detta kan leda till att diskussionerna kring jämställdhet polariseras i onödan. Manliga nätverket ser inte kvinnor eller kvinnorörelsen som motståndare, utan som allierade. Det handlar med andra ord om att ta vara på den gemensamma kraften hos såväl män som kvinnor för att kunna förändra det stela könsrollstänkande som finns i samhället. Texten i denna skrift är en av fyra. Skrifterna handlar om män och sexualitet, män och våld, män och makt och om män och barn. De har kommit till som ett resultat av diskussioner inom projektet Män och jämställdhet och är tänkta att fungera som ett underlag för diskussioner. Det är alltså inte fråga om en redovisning av Manliga nätverkets åsikter. För en genomgång av dessa hänvisar vi istället till vårt idéprogram som du hittar på vår hemsida Manliga nätverket Män och våld 1

4 Vad är våld? När vi talar om mäns våld mot kvinnor tänker vi oss lätt att det enbart handlar om fysisk misshandel. Psykiskt och sexuellt våld ingår ofta i den misshandel som drabbar kvinnor och kan ha minst lika allvarliga konsekvenser. Våld kan också bestå i att inte handla, i att undvika att hjälpa någon som mår dåligt eller i att hindra någon från att söka vård eller hjälp. Vårt samhälle har och har alltid haft en kluven relation till våld. Vi tar avstånd från det, både när människor slåss och när länder går i krig, men samtidigt hyllar vi det. Våra hjältar är ofta män som utövar våld, i krig eller i film och tv. De är överlägsna sina motståndare samtidigt som de är goda. I leksaksaffärerna är hyllorna fulla med vapen för unga krigare och i dataspelen är det ofta besinningslöst mördande och lemlästande som gäller. Idrotten uttrycker ofta samma dubbelhet, inte bara i sporter där fysisk kontakt eller våld ingår, utan också när det gäller idrotter där direkt våld är mot reglerna. En hockeyspelare som inte ger tillbaka efter en ful attack anses inte kunna stå upp för sig själv, är inte en riktig karl. Fotbollssupportrar förväntas ställa till med kravaller och upplopp. Det ingår sedan länge i sporten, trots att idrotten säger sig stå för rent spel och förbrödring. Vi bär alla på föreställningar om vad som är våld och inte, om vad som är berättigat våld och vad som är misshandel. Ena stunden anser vi en snyting vara ett övergrepp. Nästa stund är det självförsvar eller något som offret har förtjänat. För att kunna förstå oss på de mekanismer som ligger bakom mäns våld måste vi fundera på vad våld är och hur det fungerar. Stiftelsen Alternativ til vold i Oslo arbetar bland annat med misshandlande män för att få slut på våldet. Deras definition av våld är att: Våld är en funktion av handling med avsikt att såra, skada eller skrämma. En annan definition av våld som har föreslagits är: En person begår våld mot en annan människa om ens handlingar eller icke-handlingar försätter en i en position av makt och kontroll visavi den andre. Denna definition talar både om handlingar och brist på handlingar. Ibland kan våld med andra ord utövas genom att inte göra något, till exempel genom att inte hjälpa någon som behöver hjälp. Dessutom sägs att den som använder våld gör det för att hamna i en maktposition, skaffa sig kontroll över den andre. Men våld har ofta som syfte att skada, vilket saknas i denna definition. Det gäller också att kunna skilja våld från den form av maktutövning som till exempel polisen utövar. Våld beskrivs ofta som ett irrationellt, ointelligent och obegripligt fenomen. Men våld går att begripa sig på och går att göra något åt. Det finns egenskaper som de flesta typer av våld delar. Våld är hierarkiskt. Det riktas oftast nedåt eller åt sidorna. Fattiga, förtryckta pojkar slåss med andra fattiga pojkar istället för att kämpa för ett rättvist samhälle. Ett slagsmål mellan två personer är mycket sällan en öppen affär utan handlar om att en som är starkare spöar en som är svagare. Våld förflyttas. Den som får stryk blir själv våldsam, men det kommer sällan till uttryck i den situation det uppstod i. Ungar som får stryk i skolan blir våldsamma hemma. En man som förtrycks på sitt arbete tar ut det hemma. Våld är intelligent. Den som slår tar oftast hänsyn till plats, tid och person. En man som har en ängels tålamod på jobbet kan ha mycket kort stubin med sin fru eller sina barn. Om han är rasande svartsjuk på en fest kan han vänta tills de kommer hem innan han börjar slå. Väl hemma ser han till att slå så att det inte syns, han kanske höjer ljudet 2 Män och våld

5 Foto: Lars-Peter Roos på stereon för att inte grannarna eller barnen ska höra. Våld är cykliskt. Våld föder våld. Pojken som slåss i skolan, rasistmobbar eller gatufighters har ofta en förhistoria fylld av våld. Våld ingår i en ond cirkel där våld i familjen föder våld i samhället som föder nytt våld i familjen. Mäns våld mot kvinnor kan diskuteras ur flera olika perspektiv, men de har det gemensamt att de försöker förklara varför män så ofta använder våld i nära relationer. De tydligaste perspektiven är: 1. Det feministiska perspektivet. Mäns våld mot kvinnor är ett logiskt sista uttryck för den patriarkala samhällsstrukturen, för manssamhället. Män tar till våld när de ser sin överordnade ställning hotad. Våldet gör nytta och uppmuntras av vår kvinnoförtryckande kultur. 2. Social inlärningsteori. Mäns våld mot kvinnor är ett inlärt beteende. Pojkar ser från barnsben att män kan utöva makt genom att hota eller slå kvinnor. De ser att det faktiskt fungerar och ser att män som dominerar kvinnor är framgångsrika, medan män som domineras av kvinnor är misslyckade. Detta förstärks av förebilder inom framförallt massmedia och underhållningskulturen. 3. Individualpsykologisk teori. Mäns våld mot kvinnor är uttryck för personlighetsstörningar. Få psykiskt friska män förmår våldta, misshandla eller döda en annan människa. 4. Systemteoretiska förklaringar. Ett familjeterapeutiskt perspektiv som menar att en relation upprätthålls av båda människorna som ingår i den. Att våld och förtryck utvecklas mellan två människor, där också den som utsätts för våldet har någon form av ansvar för det. Beskrivningarna av de olika modellerna är starkt förenklade, men de visar åtminstone att ingen av dem ensamt kan förklara mäns våld. Ändå är det viktigt att ta ställning till dem. Vi får inte fastna i förvåning eller frustration inför våld. Det är möjligt att begripa både en våldsam man och en våldsam kultur och det går att ändra på bägge. Män och våld 3

6 Män och våld Män står för en övervägande del av allt våld som utövas. Manlighet har traditionellt haft en tydlig koppling till våld och aggressivitet. I form av legitima våldsutövare poliser, militärer men även i det olagliga våldet dominerar männen. Män misshandlar främst andra män, men också kvinnor och barn. Även om våld mot kvinnor och barn inte uppmuntras av vår kultur är det svårt att inte inse att mäns våld har en tydlig koppling till patriarkala värderingar. Mäns makt är knuten till rätten att utöva våld. Manlighet förknippas med styrka, aggressivitet och män förväntas stå upp för sig och de sina. Också de män som inte slåss har nytta av den rädsla de våldsamma männen skapar. Rädslan ger alla män makt. Foto: Pernille Tofte 4 Män och våld

7 Många män har en kluven relation till våld, en skräckblandad förtjusning. Men också många kvinnor är både lockade av manlig aggressivitet och samtidigt rädda för mäns våld. Små pojkar fostras till överordning, i barnomsorgen och av sina föräldrar. Vi har betydligt mer förståelse för att pojkar slåss än att flickor gör det. Pojkar lär sig att bli män genom att se på sina pappor, genom den manlighet de ser att deras mödrar uppskattar, men också genom de mansbilder de presenteras för i massmedia och i samhället. Vi lever inte längre i en strängt uppdelad värld där män fostras till familjeförsörjare och möjliga soldater och där kvinnor fostras till hushållsrobotar. Men värderingarna finns kvar. De är synliga varje dag, i reklam, i film och på teve och i kvällstidningar och veckopress. På förskolor och i skolor har man på vissa håll börjat titta på hur personalen behandlar barnen olika beroende på deras kön. Ofta är de omedvetna om att de gör skillnad på pojkar och flickor. Precis som föräldrar inte ser att de överför sina värderingar på sina barn. Med en medveten pedagogik går det att förändra detta och eftersom det är i uppfostran som värderingar och normer förs vidare är en satsning på jämställdhetspedagogik en viktig del i att få bukt med mäns våld. VILKA MÄN SLÅR? Vårt samhälle präglas av en könsmaktsordning som bland annat bygger på våld, ett våld som vi samtidigt förnekar. Många män tycker att våld är fel och de flesta anser att våld mot kvinnor är både oförsvarligt och obegripligt. Ändå är det nästan uteslutande män som slår. De slår mest andra män, men män misshandlar också kvinnor och barn. Detta våld är speciellt. Dels för att det är så vanligt, trots att vår kultur absolut inte tillåter det. Vi lever med en kluvenhet inför det. Dels är det ett osynligt våld. Det är så förknippat med skam och skuld för de inblandade att ingen egentligen vill tala om det. Men det typiska för mäns våld mot kvinnor är att den plats där kvinnor löper störst risk att utsättas för våld eller sexuella övergrepp är i sina egna hem. Både unga kvinnor i nya relationer och äldre kvinnor i mångåriga relationer löper större risk att misshandlas av den man de lever med än av någon annan. Gravida kvinnor drabbas av våld som ofta riktas mot det ofödda barnet. Kvinnor med funktionshinder är särskilt utsatta för övergrepp och våld, både från män de känner och män som de möter utanför hemmet. Våld förekommer också i samkönade relationer. Detta våld är inte så olikt våldet i heterosexuella relationer. Manligt och kvinnligt beteende är inte nödvändigtvis knutet till människors biologiska kön. Under tioårsperioden dödades 164 kvinnor av en närstående man i Sverige, i genomsnitt mer än 16 kvinnor per år. Brottsförebyggande rådet redovisar att 80% av gärningsmännen när det gällde mord var psykiskt sjuka. Nära 40% var invandrare. Vanliga är också kopplingar till låg status, arbetslöshet och alkohol- eller drogmissbruk. Genom den ökade uppmärksamheten kring mäns våld mot kvinnor kan det se ut som om att det dödliga våldet har ökat, men det har snarare minskat med 30% sedan 1970-talet (siffrorna kommer från BRÅ). VÅLD I NÄRA RELATIONER DET PARADOXALA VARDAGSVÅLDET Det våld som drabbar kvinnor är speciellt på flera sätt. Det drabbar dem på en plats som de inte har sökt upp och inte kan undvika, deras egna hem, den plats som borde vara deras trygghet. Förövaren är deras man, sambo eller någon annan människa som de har valt att leva med. Förövaren har alltså ständig tillgång till offret. Våldet upprepas ofta, ingår i en tätnande väv av kontroll och förtryck och blandas till och med ihop med kärlek och omtanke. Det kan börja som en olyckshändelse. Som något som händer, trots att mannen inte ser sig som våldsam och inte har använt våld förut. Men det blir oftast till ett startskott för en destruktiv och allt snabbare roterande spiral som kan fortsätta under många år. När situationen avslöjas står alla oförstående. Ändå har många sett tecken på att något är snett. Grannar, vänner, men också polis, socialtjänst, skol- och dagispersonal och sjukvården har egentligen haft inblick i vägen fram till katastrofen. Men de har haft svårt att se helheten bakom det som har hänt. Myndigheternas ingripandet är inte sällan både halvhjärtade och godtrogna. De försöker göra mannens våld till ett relationsproblem eller ingriper allt för sent eller på fel sätt. Det är allför vanligt att kvinnor inte får det skydd de behöver och iställer tvingas fly hemmet. Besöksförbud som inte följs upp räcker heller inte som skydd. Kvinnor mördas inte sällan av män som nyligen har belagts med just besöksförbud. Det finns gemensamma drag hos många misshandelsrelationer. Med tiden hamnar kvinnan under Män och våld 5

8 mannens kontroll. Han tar sig rätten att ha åsikter om hur hon ska bete sig och hans åsikter blir allt viktigare för henne. När kontrollen hårdnar börjar de alltmer umgås med hans vänner. Hennes vänner försvinner efter hand ur hennes liv. Dels orkar de inte så på hur han behandlar henne, dels gör hans svartsjuka det svårt för henne att upprätthålla egna relationer. När de väl flyttar ihop och får barn får hon huvudansvar för hem och barn. Hennes fritidsaktiviteter får anpassas till hans schema. Hon får passa på att göra saker när han har tid och när han vill vara barnvakt. Långsamt blir hon mer och mer isolerad. Han gillar inte när hon talar i telefon eller ägnar sig åt någon annan. Hans respekt för hennes kroppsliga integritet minskar. Till slut får hon inte ens sova ifred. Han kräver samlag, tjatar och håller henne vaken långt in på natten. Även om hon känner sig våldtagen ser hon inte på det som våldtäkt. Inte han heller. I och med att hon ger med sig så är det okej. Att hon har sagt nej tio gånger innan räknas inte. Här kanske den fysiska misshandeln börjar. Men hon berättar ingenting. Skammen över att leva i ett destruktivt förhållande är för stort. Hon skuldbelägger sig själv för att ha valt en så destruktiv man. Skäms för sitt misslyckande, för att hon inte kan få relationen att fungera. De få vänner som finns kvar försvinner och hon blir helt ensam. Många kvinnor lämnar sina män i detta läge. Men det är både svårt och farligt. Han har blivit hennes hela liv. Hon vet att han kan slå och backar. Han vet att han får som han vill om han slår eller om han hotar att slå. Hennes strategi blir att skala bort allt mer av sig själv för att behålla husfriden. Till slut har hon bara ett litet hörn kvar av sitt livsutrymme. Det är när vi ser det som vi tycker att det är så underligt. Men då glömmer vi den nedbrytningsprocess, den långsamma normalisering av våldet, som har lett fram till hennes isolering. Har våld kommit in i en relation är det mer eller mindre omöjligt att reparera den, menar många forskare. En del lyckas leva vidare tillsammans efter att ha gått i terapi. Ju tidigare man kommer in med åtgärder desto större är chansen att han slutar slå. Men långt efter att han har slutat kan kvinnan känna av hotet. Kanske måste de flesta lämna varandra och arbeta vidare med sina problem på var sitt håll. TYSTNADEN KRING VÅLDET: MÄNSKLIGT ELLER MANLIGT ANSVAR? Mannen som slår, hotar eller skrämmer har ensam ansvar för sina handlingar. Det finns inga ursäkter eller förklaringar som att hon provocerade honom eller på något annat sätt tvingade honom. Vi har alltid valet att undvika våld. Det personliga ansvaret är otvetydigt. Våldet är ett brott, ett övergrepp som skall bemötas som allt annat våld polisiärt, rättsligt och medmänskligt. Men upplevelsen av våldet, upplevelsen av vad som egentligen har utlöst det, skiljer sig mellan offer och förövare. Det är en öronbedövande Ur kvinnans perspektiv slår tystnad om mäns våld. Inför mannen för att få makt och vänner, arbetskamrater och släktingar kontroll eller för att straffa ljuger man och förklarar bort problemet henne för att hon har trotsat honom. Män som slår upplever ofta att de slår i en känsla av vanmakt eller maktlöshet. De kan känna hur orden tar slut, att de har tappat greppet om sina liv. De kan känna att de alls inte vinner makt, utan att slagen slår sönder också deras liv. Om vi vill minska våldet räcker det inte med att förstå den slagna kvinnans upplevelse. Vi får inte fastna i en strid om vems upplevelse eller förklaring som är sann eller inte. Både det mannen och det kvinnan känner är på riktigt. Mannens upplevelse av maktlöshet är ingen efterhandskonstruktion eller undanflykt, utan en tragisk effekt av mansamhället, det pris både män och kvinnor får betala för att mäns överordning ska försvaras. Dessutom, vi vet att det går att få våldsamma män att sluta slåss och återerövra ett värdigt liv. Men då måste vi förstå även dem. Bilden av våldet kan alltså verka motsägelsefullt. Men om det skulle vara ett fenomen med enkla orsaker, skulle det vara betydligt lättare att få slut på det. Vi skulle lättare kunna tala om det. Men det är en öronbedövande tystnad om mäns våld. Varken offer eller förövare talar om det. Inför vänner, arbetskamrater och släktingar ljuger man och förklarar bort problemet. Ofta pågår övergreppen under mycket lång tid innan kvinnan söker hjälp. Mannen söker mycket sällan hjälp på eget initiativ. Men det enda sättet att få bukt med våldet är att tala om det. Det finns fungerande terapiformer och mansjourerna gör ett bra jobb med män i kris. 6 Män och våld

9 Foto: Björn Abelin Kostnaderna för mäns våld Mäns våld är ett allvarligt hot mot hälsa och välstånd, både här i Sverige och globalt. Våld i nära relationer hotar självklart de som drabbas av det, men också förövaren och samhället i stort. Kvinnor tvingas söka läkarhjälp och vårdas på sjukhus. Kvinnor och barn söker skydd i kvinnojourer, får rättslig hjälp. Samhället får bära stora kostnader för läkarvård, polisinsatser, kriminalvård och för rättslig hjälp och domstolskostnader. Det finns uppgifter som visar att kostnaden för mäns våld mot kvinnor uppgick till dryga trehundra miljoner kronor i Finland år I denna siffra ingår kostnaden för skyddat boende, krisstöd, familjeterapi och rättsväsendets insatser. Vi kan alltså anta att den motsvarande årliga kostnaden i Sverige överstiger en halv miljard kronor, försiktigt räknat. Men i första hand drabbar våldet de berörda i form av fysiskt och psykiskt lidande, kanske livslångt och i form av rädsla, ångest och kontaktsvårigheter. Förövaren förlorar också mycket genom sitt handlande. Förutom att han förlorar sin partner och eventuella barn, hamnar han kanske också i fängelse. Ofta lämnas han med en psykologisk skuld som leder till lidande, missbruk och nya misslyckade relationer, om han inte får hjälp. Män och våld 7

10 Att förebygga våldet För att kunna förebygga våldet måste vi ta reda på hur det uppstår. Mycket av det som görs praktiskt idag handlar inte om förebyggande åtgärder, utan om att försöka hindra fortsatt våld. Kvinnor skyddas på kvinnojourer, våldsamma män sätts i fängelse, beläggs med besöksförbud och i bästa fall får de någon form avbehandling. Men skadan är redan skedd. Påfallande litet görs för att komma till rätta med roten till mäns våld. Manscentrum och mansjourer har ibland chansen att träffa män som ännu inte har börjat slåss. Men i allmänhet handlar också dessa verksamheter om att sopa upp skärvorna när katastrofen är ett faktum. För att förhindra våldet och minska mäns övergrepp krävs det mer än att fördöma enskilda män. Ett konsekvent arbete för större jämställdhet är en grundförutsättning och det måste börja med alla, inklusive barnen. Den dubbelhet i relation till våld som är så tydlig i vårt samhälle, överförs redan när vi är mycket unga. Den manlighet som bygger på våldsamhet och muskelkraft är en tickande bomb som det är allas ansvar att desarmera. Vi måste också lära oss att se signalerna, lära oss att se när en relation är på väg att bli destruktiv. Socialsekreterare, lärare och vårdpersonal måste utbildas för att se dessa tecken. Behandlingsmetoder för både de misshandlade kvinnorna och för gärningsmännen måste utvecklas och ges större resurser. Det behövs en genomgripande debatt och aktiva satsningar på åtgärder. Att bara ropa på strängare straff och att stänga in de drabbade kvinnorna är kanske att låta det största hotet mot människors medborgerliga rättigheter växa i styrka. 8 Män och våld

11 Litteratur Eduards, M. (2002a) Förbjuden handling. Malmö: Liber. Eliasson, M. (1997) Mäns våld mot kvinnor. Stockholm: Natur och Kultur Ferguson, H., Hearn, J., Gullvåg Holter, Ø., Jalmert, L., Kimmel, M., Lang, J., Morrell R. & S. de Vylder (2004) Ending gender-based violence. A call for global action to involve men. Stockholm: SIDA Heimer, G. och Posse, B. (red) (2003) Våldsutsatta kvinnor samhällets ansvar. Studentlitteratur. Isdal, P. (2002) Meningen med våld. Gothia. Kaufman, M. Cracking the armour Power, pain and the lives of men. Penguin books Råkil, M. Menns vold mot kvinner, Behandlingserfaringar og kunnskapssstatus, Universitetsforlaget Oslo SOU 2004:121 Slag i luften En utredning om myndigheter, mansvåld och makt.

12 Manliga nätverket verkar för ett jämställt samhälle för mänskliga förväntningar på pojkar och män mot mäns våld och övergrepp Denna skrift är en av fyra i serien om män och jämställdhet. Skrifterna handlar om män och sexualitet, män och våld, män och makt och om män och barn. De har kommit till som ett resultat av diskussioner inom projektet Män och jämställdhet och är tänkta att fungera som ett underlag för diskussioner. Det är alltså inte fråga om en redovisning av Manliga nätverkets åsikter. För en genomgång av dessa hänvisas till vårt idéprogram som finns på vår hemsida Föreningen Manliga nätverket c/o Rädda Barnen, Torsgatan 4, Stockholm Telefon/Fax , E-post info@man-net.nu