Temanummer: HANDSLAGET i samarbete mellan CIF och RF

Transkript

1 SVENSK Temanummer: HANDSLAGET i samarbete mellan CIF och RF

2 INNEHÅLL nr 3/ LEDARE Per Renström UPPDRAG HANDSLAG Karin Mattsson FYSISK AKTIVITET ÅT ALLA ELEVER I SKOLAN Erwin Apitzsch KULTURELL MÅNGFALD INOM FÖRENINGSIDROTTEN Rolf Carlson ATT FRÄMJA FYSISK AKTIVITET HOS BARN OCH UNGDOM Charli Eriksson, Camilla Ulvmyr, Margareta Johansson och Peter B Virtanen HANDSLAGET FRÅN IDÉ TILL UTVÄRDERING Sten Eriksson, Göran Patriksson och Owe Stråhlman ATT RÄTTA MUN EFTER MATSÄCKEN Sten Eriksson, Göran Patriksson och Owe Stråhlman MÅNGA SMÅ DÖRRAR UTAN DÖRRVAKT Karin Book NÄRIDROTTSPLATSER = SPONTANIDROTT = BÄTTRE HÄLSA HOS BARN OCH UNGA Josef Fahlén ÖPPNAS DÖRREN FÖR FLER OCH AV VEM Jesper Fundberg och Oscar Pripp ETT HANDSLAG FÖR DEMOKRATISK UTVECKLING Per Gerrevall IDROTTSLEDARE I SKOLAN BEHÖVER UTBILDNING Ingegerd Ericsson SAMHÄLLSEKONOMISKA VÄRDET AV SKOLSAMVERKAN I HANDSLAGET Gun Sundberg HANDSLAGET: EN UTVÄRDERING AV HALLANDSMODELLEN UTIFRÅN SKOLAN SUCCÉ ELLER Hansi Hinic, Rauni Hannula och Urban Johnson FRÅN PROJEKT TILL MODELL Ingela Kolfjord HANDSLAGETS SPECIELLA INSATSER MED INRIKTNING MOT MÅNGFALD OCH INTEGRATION Suzanne Lundvall NÄR FÄLTEN KORSAS OM HANDSLAGSPROJEKT PÅ SKOLTID Tomas Peterson IDROTTSLEDARE SOM DÖRRÖPPNARE Britta Thedin Jakobsson och Karin Redelius VAD BETYDER HANDSLAGSPROJEKTEN FÖR DE MINDRE IDROTTERNA Tor Söderström, Staffan Karp och Eva Olofsson SATSA PÅ FLICKORS IDROTTANDE! Jenny Svender och Håkan Larsson HANDSLAGETS KAMP MOT DROGER Per Tillgren och Emmie Wallin KONTINUITET OCH SAMVERKAN Olof Tydén VAR HAMNADE HANDSLAGSPENGARNA Joakim Åkesson SLAGET PÅ FÄLTET Tommy Gustafsson och Birgitta Fagrell 91

3 Ansvarig utgivare Ingemar Ericson Chefredaktör Artur Forsberg Adress Centrum för Idrottsforskning, Box 5626, Stockholm tel , fax Hemsida Prenumerationspris Helår med fyra nummer kostar 100 kr. Insätts på postgiro Betalningsmottagare, CIF Prenumerationsärenden Marie Broholmer Grafisk form Tomas Svensson Grafiska Huset i Stockholm AB Tel tomas@grafiskahuset.se Tryckeri Grafiska punkten i Växjö AB Adresser till CIFs styrelse Per.Renstrom@telia.com Håkan.Alfredsson@idrott.umu.se Ingemar.Ericson@adm.umu.se Eva_B.Holmstrom@med.lu.se Eva.Jansson@ki.se Jon.Karlsson@vgregion.se Hakan.Larsson@lhs.se lars.nyberg@physiol.umu.se Eva.Nylander@lio.se Goran.Patriksson@ped.gu.se Tomas.Peterson@lut.mah.se Karin.Piehl-Aulin@ikm.oru.se Karin.Redelius@gih.se Alf.Thorstensson@gih.se Artur.Forsberg@gih.se SVENSK Ledare nr 3/ HANDSLAGET en framtidssatsning Idrottsvetenskapen och forskningen spelar en väsentlig roll för idrotten och kommer att bli allt viktigare för dess utveckling. Idrottsvetenskapen bör därför enligt mitt sätt att se anses vara en naturlig och integrerad del av idrotten som sådan, eftersom denna verksamhet är en förutsättning för att idrottsrörelsen kontinuerligt skall kunna utvecklas och förbättras. Det är viktigt att utvärdera idrottens verksamheter. Särskilt en så stor satsning som Handslaget. Nästan ofattbara en miljard kronor gavs från regeringen till Idrottsrörelsen med syfte att utveckla ungdomsidrotten och få fler att idrotta Öppna dörrarna för fler! Det var därför med stor glädje som CIF kunde konstatera att RF för några år sedan beslöt att avsätta fem miljoner kronor av dessa medel till en vetenskaplig utvärdering av Handslaget. RF skapade en styrgrupp för Handslaget som tog kontakt med CIF för att diskutera hur CIF skulle kunna vara behjälplig i utvärderingen av denna stora satsning. Målet med detta arbete var inte enbart att ge en redovisning av tex ökat deltagande, utan också att initiera en forskning om effekter, som kan ge långsiktig kunskapsutvekling. CIF har forskningkompetensen och kunde i detta arbete tillföra sakkunskap och ge legitimitet. De avsatta medlen utlystes och ett stort antal ansökningar inkom. Dessa var huvudsakligen inom fälten humaniora och samhällsvetenskap. Det var få sökande i fysiologi och traumatologi/rehabilitering. Projektansökningarna bedömdes av CIFs vetenskapliga råd som gjorde ett fördelningsförslag som fastställdes av CIFs styrelse. Detta förslag sändes över till RF som bekräftade och handlade logistiken Nu har dessa forskningsprojekt slutförts och här kan 22 projekt presenteras. CIF har beslutat att göra ett dubbellnummer med dessa redovisningar. Det är vår övertygelse att detta kan bli en mycket stimulerande läsning. Dessa projektredovisningar kommer att utgöra en bra grund för bedömningen av framtida medelsbehov för svensk idrottsrörelse. Men det väsentligaste är att fånga upp den kunskap och de erfarenheter som projekten givit och med den avstampen fortsätta att utveckla ungdomsidrotten och öka den fysiska aktiviteten bland unga. Avslutningsvis vill CIF tacka RF för förtroendet att medverka i denna process samt rikta ett stort tack till artikelförfattarna och projektledarna för det omfattande arbete som ligger bakom varje redovisning. Per Renström Ordförande i CIF Temanummer: HANDSLAGET i samarbete mellan CIF och RF Foto framsida: Scanpix 3 51

4 Karin Mattsson Ordförande Riksidrottsförbundet: Uppdrag Handslag Den 1 januari 2004 gick startskottet för Handslaget idrottsrörelsens stora satsning för att öppna dörrarna för fler. Fyra år har gått och Handslagets verksamhet är idag en självklar del av idrottens verksamhet. Under resans gång har vi reflekterat, anpassat oss och hittat nya lösningar för att göra möjligheterna så bra som möjligt för idrottsföreningarna att öppna sina dörrar på vidare gavel. Vi är stola och nöjda med resultatet så här långt men slår inte av på takten, tvärtom. Nu ligger fokus framför allt på att få ungdomar att stanna kvar inom idrotten, genom att vi utvecklar verksamheten så att alla känner sig hemma. Samtidigt ska vi summera Handslagets fyra år och utvärdera insatserna. Vi ska blicka tillbaka. Hur såg uppdraget och förutsättningarna ut Hur har processen där föreningar och förbund tilldelas medel sett ut och vad har Handslaget inneburit för idrottsrörelsen Riksidrottsförbundet beslutade att 5,4 miljoner kronor skulle avsättas till idrottsforskare att söka medel för att studera Handslagets utfall. Nu har vi resultaten. Men vi börjar med att backa tillbaka bandet till valrörelsen Socialdemokraterna lanserade i sitt valmanifest, under rubriken Barn och unga vår framtid, tanken på Ett handslag med idrottsrörelsen. Förslaget formulerades så här: 4 Den svenska idrottsrörelsen är bra både i toppen och på bredden. Tusentals idrottsledare gör storartade insatser. Men även idrottsrörelsen behöver stöd utöver de ideella insatserna. En socialdemokratisk regering kommer därför att bjuda in idrottsrörelsen och kommunerna till Ett handslag för Sveriges barn och ungdomar. En större del av Svenska Spels överskott måste komma idrottsrörelsen tillgodo. Vi är beredda att under mandatperioden tillföra idrottsrörelsen totalt en miljard kronor, om idrottsrörelsen tar på sig att öppna dörrarna för fler, hålla tillbaka avgifterna, satsa mer på flickidrotten, delta i kampen mot droger och intensifiera samarbetet med skolorna. Svensk idrott hade en omfattande och mångsidig verksamhet redan innan Handslaget startade. I och med den nya satsningen fick vi chansen att göra det vi redan gjort, fast ännu mer och ännu bättre. Handslaget gav oss en möjlighet att låta idrottens lokala föreningar prova nya idéer och på så sätt mobilisera folkrörelsens hela kraft för en varaktig positiv utveckling. Socialdemokraterna vann valet och Riksidrottsförbundet fick efter riksdagsoch regeringsbeslut i december 2002 i uppdrag att senast i mars året efter berätta vilka insatser vi planerade och vilka effekter vi förväntade oss skulle uppnås genom satsningen. Diskussionerna var många och intensiva. Vi behandlade frågan på RF-stämman i maj 2003 och gick under hösten ut med ett remissförslag till special- och distriktsidrottsförbunden (SF och DF). I december 2003 beslutade riksidrottsstyrelsen (RS) hur pengarna för första året skulle fördelas. Handslaget var igång. En verksamhet med Handslagets storlek var givetvis tvunget ett ha en tydlig inriktning och tydliga mål. Hur skulle vi fördela pengarna, hur skulle organisation byggas upp och vad ville vi se för resultat Det övergripande syftet formulerades att idrottsrörelsen ville utveckla verksamheten för att öppna dörrarna för fler barn- och ungdomar. Men lika viktigt var att behålla deras engagemang. Att idrottsrörelsen ska nå alla barn och ungdomar var och är förmodligen en utopi. Däremot skulle alla som knackar på idrottens dörr släppas in utan hinder. Lika viktigt var att utrymmet skulle vara tillräckligt stort för att ge alla plats så länge de själva vill vara kvar. Därför har Handslaget snarare varit en metod för att utveckla och förbättra idrottens verksamhet, än ett projekt med en början och ett slut.

5 Hur skulle vi då gå till väga för att fördela pengarna ut till idrotten Eftersom det övergripande syftet var att utveckla verksamheten i idrottsföreningarna var just föreningarnas kreativitet och vilja till utveckling avgörande för om Handslaget skulle bli framgångsrikt. Föreningar med inspiration och ambition att utveckla sin verksamhet formulerade sina satsningar inom ramen för uppdraget. Specialidrottsförbunden och distriktsförbunden fick huvudansvaret för att informera och stimulera föreningarna. Vi visste att förbundens och föreningarnas villkor och problemställningar såg och ser väldigt olika ut. Därför blev utgångspunkten att låta hundra blommor blomma. Den centrala styrningen minimerades. Var och ett av förbunden fick arbeta fram sin strategi för att, utifrån sina förutsättningar, uppnå Handslagets mål, intention och riktning. De fick stor frihet i arbetet och att utforma satsningens inriktning inom den egna idrotten och regionen. Föreningarna fick i uppmaning att formulera och skicka in ansökningar till sitt SF eller DF, som i sin tur fick tog ställning till satsningen. Riksidrottsförbundets förhållningssätt är att varje SF själv bestämmer över sin idrott och att de olika idrotterna själva vet bäst hur verksamheten ska utformas och bedrivas. Samma förhållningssätt genomsyrade Handslaget. Det var viktigt att hanteringen skulle vara enkel. Samtidigt var det ett krav att varje förening och förbund kunde redogöra för vad pengarna betalats ut till och vilken verksamhet som bedrivits. Vi lärde oss att de två linjerna inte alltid är så lätta att sammanföra. Men vi har alltid haft dem med oss i all planering och allt genomförande. Förutom de Handslagsmedel som specialidrottsförbunden och distriktsidrottsförbunden skulle fördela till idrottsföreningar valde vi att lägga till tre delar som vi kallat speciella insatser: förbund. Satsningen på tillgänglighet till anläggningar i storstäderna, där bristen är som störst, blev en succé. Ett trettiotal anläggningar i distrikten Stockholm, Göteborg och Malmö har tilldelats sammanlagt 60 miljoner kronor. Kommuner, näringslivet och föreningar har investerat ytterligare drygt 277 miljoner kronor. Ekvationen är enkel vill vi öppna dörrarna för fler måste vi även kunna erbjuda anläggningar för idrott. Samma ekvation går att använda på tillgången till ledare. Fler och bättre ledare ger oss möjlighet att ta emot fler barn och ungdomar och bidrar också till att stimulerar dem att stanna kvar. SISU-distrikten fick därför möjlighet att inom Handslaget skapa strategier för ledarrekrytering och planera ledarutbildning. Under Handslagsperioden har SISU Idrottsutbildarna startat den första gränsöverskridande ledarutbildning över idrottsgränserna, Plattformen. Även den har blivit en succé. De fleråriga projekt som vi fördelat resurser till har handlat om att utveckla och pröva nya arbetsformer som har gett varaktig förändring i föreningarna. Genom projekten ville vi att föreningarna skulle få nya erfarenheter och utveckla den lokala idrotten till att bli tillgänglig för fler barn och ungdomar. Många projekt har handlat om kampen mot droger och satsningarna har ofta skett i samverkan mellan olika idrotter och föreningar. I samband med att vi år 1 formulerade Handslagets inriktning och mål tog vi fasta på uppföljningens och utvärderingens betydelse. Det är viktigt att de satsningar som görs följs upp och utvärderas, såväl på vetenskaplig grund i samverkan med forskare som i form av enklare egna undersökningar, för att bedöma effekterna. Detta ger också idrotten som helhet nya kunskaper, som kan användas i framtida utvecklingssatsningar. En sådan uppföljning måste ske kontinuerligt för att eventuellt nödvändiga justeringar ska kunna ske under processens gång. Våren 2004 antog vi en övergripande utvärderingsplan för Handslaget, som omfattade fem områden: redovisning/rapportering av fakta, granskning och värdering, forskning, stöd till SF:s och DF:s egna utvärderingar och erfarenheter från handläggningen av satsningen. Viktigt att poängtera här är att utvärderingsplanen uppdaterats löpande. Förbunden har efter varje avslutat år lämnat in rapporter som legat till grund för hur vi utvecklat och anpassat Handslaget. Under resans gång har vi har hittat former och rutiner för satsningen och börjar utmaningen att dra nytta av alla erfarenheter och goda exempel som finns runt om i landet. Nu befinner vi oss i realtid. Handslagets fyra år är slut och vi ska summera och utvärdera. Vad har Handslaget inneburit för idrottsrörelsen I Riksidrottsförbundet utvärdering ingår att genom olika forskningsprojekt undersöka och visa Handslagets effekter och att få ny kunskap om arbetet inom de prioriterade områdena. RF har valt att samverka med Centrum för idrottsforskning (CIF) för att välja ut och bedöma forsknings- och utvärderingsprojekten. Arbetet genomfördes av CIF:s vetenskapliga råd under våren De 23 projekten representeras av forskare och forskargrupper vid elva av landets lärosäten. Forskarna har genomfört utvärderingsprojekten under åren Vid årsskiftet ska alla projekt presentera sina slutrapporter. Riksidrottsförbundet har engagerat professor emeritus Lars-Magnus Engström för att vetenskapligt bedöma samtliga projekt och utifrån sin genomgång göra en samlad analys vad vetenskapen säger om Handslagets resultat och effekter. Alla forskningsrapporter kommer att publiceras på Riksidrottsförbundet hemsida, och den samlade rapporten är färdig i slutet av januari Den kommer att ingå i den slutrapport om Handslaget som vi lämnar till regeringen under februari Eftersom Handslagsuppdraget var av karaktären att utveckla och förbättra idrottens verksamhet, känns det lite missvisande att sätta en definitiv punkt. Vi kommer att fortsätta arbetet med att öppna dörrarna för fler barn och ungdomar, och vi kommer att lägga ännu mer kraft på att behålla dem längre upp i åldrarna. Men när vi nu ska summera de fyra åren som förlöpt kan vi konstatera att Handslaget betytt mycket för idrotten. Att tre fjärdedelar av de idrottsföreningar som fått lokalt aktivitetsstöd är engagerade i satsningen visar vilken kraft Handslaget fått. Satsningen gav många barn i Sverige en möjlighet att möta idrotter som de aldrig annars skulle ha kommit i kontakt med. Förhoppningen är att vi har väckt deras intresse och att de fortsätter att vara aktiva hela livet. I Handslagets slutrapport kommer vi att redovisa siffror och berätta om goda exempel från idrotten. På följande sidor kan ni redan nu ta del av de olika forskningsrapporternas sammanfattande artiklar. Vi hoppas att de skapar ett ännu större engagemang inom idrottsrörelsen. Många dörrar är öppnade. Alla som vill ska ha möjlighet att vara med inom idrotten och ska känna sig välkomna oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller social och ekonomisk bakgrund. Vi ska vi se till att ännu fler kliver igenom våra dörrar. Karin Mattsson 5

6 Fysisk aktivitet åt alla elever i skolan Det yttersta syftet med Handslaget var att få fler barn och ungdomar att ägna sig åt fysisk aktivitet. Åtgärder skulle vidtas för att erbjuda lustfyllda och hälsofrämjande aktiviteter. I den här studien har vi undersökt varför de fysiskt inaktiva ungdomarna på högstadiet och gymnasiet inte ägnar sig åt idrottslig aktivitet och vad som skulle kunna få dem att bli fysiskt aktiva. ERWIN APITZSCH INSTITUTIONEN FÖR PSYKOLOGI LUNDS UNIVERSITET Bakgrund Fysisk inaktivitet är en stor riskfaktor för ohälsa, medan fysisk aktivitet och god kondition är viktiga hälsofaktorer för barn och ungdomar (1). Fysisk aktiva barn är oftare aktiva som vuxna (2, 3, 9, 10) och den fysiska aktiviteten antas minska risken för olika sjukdomstillstånd bland vuxna såsom hjärt-kärlsjukdomar (5) och fetma (11). Förutom de positiva fysiska effekterna tycks fysisk aktivitet i barn- och ungdomsåren vara viktigt för en fysiskt aktiv livsstil som vuxen (6). I en studie av skolelever i åldrarna 8-12 år fann man att barnens självskattning av fysisk aktivitet kan användas för att identifiera de barn som är i riskzonen för ett fysiskt inaktivt liv och därför mera utsatta för ohälsa. Ju tidigare denna grupp kan identifieras desto mer tid finns för att ge vägledning till ett hälsosamt beteende (7). Erfarenheten av det första året med Handslaget visade att deltagandet i fysisk aktivitet avtar med stigande ålder och är lägst på gymnasienivå. Det är således mycket viktigt att samla kunskap om orsakerna till det avtagande intresset för att delta i idrottslig verksamhet. Tillvägagångssätt Fem högstadie- och fem gymnasieskolor i Skåne, som hade medverkat under Handslagets första två år, valdes ut. För att identifiera de fysiskt inaktiva eleverna, startade skolbesöken på morgonen genom att låta eleverna besvara en kort enkät. De som svarade Mindre än en gång på frågan Hur många gånger i veckan rör du på dig under fritiden så att du blir lite varm och andfådd erbjöds att delta i en fokusgrupp senare på dagen. Deltagare Av de 745 eleverna som besvarade enkäten var det 67 (9%) som uppfyllde kriteriet på fysisk inaktivitet, 29 flickor (42%) och 38 pojkar (58%). De tio fokusgrupperna bestod av sammanlagt 30 elever (14 flickor och 16 pojkar), fem grupper på högstadiet med 16 elever (6 flickor och 10 pojkar) och fem grupper på gymnasiet med 14 elever (8 flickor och 6 pojkar). Bortfallet var således 37 elever. De vanligaste orsakerna att inte delta i fokusgrupperna var andra åtaganden t ex tandläkarbesök, att tidpunkten låg efter skoldagens slut, att man var ensam av sitt kön, att ingen kamrat var med, att man inte ville vara med eller att man uteblev utan angivande av orsaken. Metod Fokusgrupp valdes som metod för att eleverna skulle känna sig trygga i intervjusituationen och för att få ämnet belyst så allsidigt som möjligt. Denna metod, att utgå från ungdomars egna erfarenheter, rekommenderas i hälsofrämjande arbete (8) och visade sig vara framgångsrik i en tidigare studie (4). Fokusgrupperna bestod av 2-4 elever och diskussionerna varade ungefär en timme. Nyckelfrågorna var: 6

7 med fysisk aktivitet fysiskt aktiv bli mera fysiskt aktiv för att få fler elever att bli fysiskt aktiva Resultat Av de 67 eleverna som uppgav att de tillhörde kategorin fysiskt inaktiva, var det 51 (76%) som ville bli mera aktiva, 26 flickor (90%) och 25 pojkar (66%). Av de 30 eleverna som deltog i fokusgrupperna var det 26 (87%) som ville bli mer fysiskt aktiva, 13 flickor (93%) och 13 pojkar (81%). En stor majoritet av de elever som rapporterar att de är fysiskt inaktiva skulle alltså vilja bli fysiskt aktiva. Detta gäller i större utsträckning för flickor än för pojkar. De som deltog i fokusgrupperna var mer positiva till att bli mera fysiskt aktiva än de som inte deltog, varför en del av bortfallet troligen kan förklaras med mindre intresse för frågeställningen. Varför slutade man med fysisk aktivitet Av de 30 deltagarna hade 23 varit fysiskt aktiva tidigare. Den huvudsakliga anledningen till att man slutade med fysisk aktivitet var att det inte längre var roligt. Fyra grupper av orsaker framkommer: 1) Aktiviteten har upplevts som enformig, 2) Man har inte känt sig tillräckligt bra i förhållande till andra, 3) Andra aktiviteter har skänkt mera glädje, 4) Att utöva en aktivitet ensam har inte varit roligt i längden. Andra orsaker är prioritet av andra aktiviteter, sociala skäl och ökande krav. När det gäller prioriteringar har man känt sig tvungen att välja bort den fysiska aktiviteten till förmån för någon annan aktivitet. De sociala skäl som anförs är att det krävs stor självdisciplin för att motivera sig för att träna ensam, att man bytte umgängeskrets och att kamraterna i laget slutade. Ett typexempel på ökande krav är att man spelade fotboll för att det var roligt, men allteftersom tiden gick blev träningarna hårdare och konkurrensen större, vilket gjorde det jobbigare och ledde till att man slutade. Det upplevs som jobbigt när andra blir bättre medan man själv inte hänger med i utvecklingen. Hinder för att bli fysiskt aktiv I samtliga grupper uppger man lättja, bristande ork eller trötthet som ett hinder för att utöva fysisk aktivitet. Det kan också handla om att man är dålig på att ta initiativ. När man väl har blivit passiv och slö så är det svårt att komma igång igen, vilket i sig leder till att man blir ännu mera passiv och trött. Skolan kan vara orsaken till tröttheten. Om man redan har haft idrott i skolan den dagen och skolarbetet är så krävande orkar man inte vara fysiskt aktiv på fritiden också. Psykologiska faktorer är ett annat hinder. Flickor beskriver hur jobbigt det är när andra tittar på dem när de tränar och känner rädsla för att andra skall tänka att de är för stora eller för smala. Man vill helst inte träffa vissa människor när man är helt svettig. Speciellt jobbigt är det när killar tittar på ett ohämmat sätt. Det kan också vara så att man är rädd för att göra bort sig inför andra jämnåriga kamrater. Ett annat hinder var att man kan få ångest när man inte är lika bra som de andra, speciellt i lagidrotter där man lätt jämför sig med andra. Själva jämförandet kan alltså utgöra ett hinder. Ett typiskt förlopp som alla känner igen är när en duktig elev börjar störa sig på att någon i laget är långsam eller dålig och uttrycker det. Då hänger de övriga på och då blir det ha bra självförtroende, man måste tro att man kan klara av aktiviteten. Om man hoppar in i en grupp sent på terminen och hamnar efter de andra blir man lätt utfryst, vilket kan leda till att man kanske hoppar över någon träning, vilket i sin tur leder till att man får skäll för det. Då är det inte längre roligt och det kan vara början på slutet. Sociala skäl som hinder kan vara att det är svårt att börja när man inte påverkas man av vännernas val. Om vännerna struntar i att träna så är det svårt att göra det själv. Eller omvänt, om man tränar regelbundet och alla kompisarna skall ut på en fredag så är det lätt hänt att man struntar i träningen. Man konstaterar också att vissa ungdomar är aktiva för att deras föräldrar uppmuntrade dem som små och ger samtidigt uttryck för att de hade önskat att deras föräldrar också hade gjort det. En annan synpunkt är den skillnad på det sociala umgänget man får då man tränar tillsammans i ett lag jämfört med när man umgås på fritiden utan att vara fysiskt aktiv. När man träffas på fritiden så är man fri att själv bestämma vad man vill göra under de timmar man är tillsammans, medan exempelvis fotbollsträningen äger rum på bestämda tider. Ytterligare ett hinder är att aktiviteten uppfattas som tråkig. Det kan vara att den är enformig, att man känner motstånd eller bävar inför den, eller tycker att det är skönt att hoppa över aktiviteten. Övriga faktorer som nämns är avstånd, tidsaspekter, konkurrerande intressen, dåligt utbud, tåget har gått, ekonomi och seriös satsning. Om avståndet till den fysiska aktiviteten är för stort upplevs det som jobbigt, besvärande och motivationssänkande att ta sig dit. Eftersom tiden upplevs som knapp leder det till att man måste prioritera bland det man vill eller måste göra. Det kan vara läxorna som kommer före, men framför allt att andra aktiviteter antingen är roligare, känns viktigare eller mer meningsfulla. De konkurrerande intressena som nämns är vänner, datorspel, Ett annat skäl handlar om att träningstiderna i många idrotter är fasta, vilket gör att man måste anpassa sig till dessa trots att de inte alltid passar en själv. Det krävs hög motivation för att prioritera just den fysiska aktiviteten med tanke på att det är så mycket annat som skall hinnas med. Ett alltför skralt utbud av fysiska aktiviteter utgör också ett hinder. Man vill testa andra aktiviteter men man vet inte vad som erbjuds. Ett annat hinder kan betecknas som tåget har gått. Man upplever att det är för sent att börja med vissa idrotter. Om andra har tränat sen de var små är det för svårt att komma ikapp. Det upplevs som pinsamt att som nybörjare träna med sådana som är yngre. Det är också svårt att komma in i en grupp där de andra har hållit på med något i många år. Ekonomin kan vara ett hinder för fysisk aktivitet. Det handlar om för höga omkostnader eller medlemsavgifter som direkt avskräcker från deltagande. En alltför seriös satsning på idrott kan också utgöra ett hinder för fortsatt fysisk aktivitet. I många fall upplever man idrotten som alltför tävlingsinriktad. Om man satsar på en idrott 7

8 Orsaker till att ungdomar slutar idrotta beror ofta på att de inte känner sig motsvara kraven eller att tiden inte räcker till. Foto Scanpix som är tävlingsinriktad så ökar tiden man måste lägga ner på den dramatiskt allteftersom man blir äldre eller bättre. Anledningar till att bli mera fysiskt aktiv bli mera fysiskt aktiv för denna grupp ungdomar De mest frekventa faktorerna är hälso- och kroppsskäl, sociala skäl och kompetensglädje. När det gäller hälsan är det vanligaste svaret att man mår bättre genom att man blir piggare, får bättre kondition och därmed bättre hälsa. Möjligheten att gå ner i vikt, alternativt bli starkare, nämns också som anledningar. Man får bättre självkänsla, känner sig nöjd och stolt över sig själv och mår väldigt bra efteråt. Man kan också motiveras av känslan av att uppnå något, som till exempel att man klarar vissa kriterier vid mönstringen. Flickorna menar att fysisk aktivitet leder till att man får en finare kropp. Man vill få en snyggare kropp för att kunna visa upp sig på stranden. Det blir viktigare 8 och viktigare med kroppars utseende. Den allmänna uppfattningen är att alla killar anser att tjejer ska ha en fin rumpa. Anledningen till att de har blivit så här anses vara att det är så tjejer porträtteras i musikvideor. Många talar om hur just det faktum att man kan känna och uppleva förändringar, som till exempel förbättrad kondition, i sin vardag är motiverande. Man kan exempelvis märka att man inte blir lika andfådd då man springer efter bussen. Andra fördelar med fysisk aktivitet är att man sover bättre, orkar med skolan bättre och återhämtar sig fortare från förkylningar. De sociala faktorerna handlar om hur härlig gemenskap man kan uppleva när man idrottar tillsammans. Man talar också om att kompisarnas intresse kan inspirera en till att prova en idrott och att det kan leda till att man får nya vänner. Om man känner någon som utövar en aktivitet så känns det tryggare att börja. Ett annat skäl till att syssla med fysisk aktivitet är kompetensglädje. Man är aktiv för att man är bra på det man gör eller att man utvecklar sig. Det ger en kick att märka att man utvecklas snabbt. Känslan av att bli bättre är det som lockar. Hur skall ett projekt läggas upp för att få fler elever att bli fysiskt aktiva När de fysiskt inaktiva ungdomarna själva får diskutera hur ett projekt i syfte att få fler elever att bli fysiskt aktiva skall läggas upp, framträder ökat utbud och tillgänglighet och att informera på ett adekvat sätt som de viktigaste faktorerna. Andra åtgärder som nämns är att skapa intresse, minska kostnaderna, höja ledarkompetensen, erbjuda prova på-aktiviteter och starta nybörjargrupper för äldre deltagare. Utbudet och tillgängligheten av fysiska aktiviteter är nyckelfaktorer. Det borde finnas fler alternativ där även ovanliga fysiska aktiviteter är representerade. Utbudet på fritidsgårdarna borde förbättras och öppettiderna ökas till fler timmar per dag och fler dagar i veckan. Utbudet på

9 flicklag bör ökas i idrotter och på orter föreslås att fritidsgårdarna borde satsa på annorlunda aktiviteter och inte bara de traditionella. I stället för att ha fasta träningstider skulle man kunna ha fri tillgång till gymnastikhallar, där man kan göra vad man vill. När det gäller information om fysiska aktiviteter är det viktigt att sprida den på ett lockande sätt till fysiskt inaktiva ungdomar. Idrottsföreningar borde besöka skolor och presentera vilket utbud av aktiviteter som finns. Det är inte alls säkert att eleverna känner till utbudet av udda sporter i ens närheten. Eftersom målgruppen är lågmotiverade elever så måste informationen komma till dem och inte tvärtom. Man bör särskilt sprida information om aktiviteter som inte är tävlingsinriktade. Marknadsföring och information på Internet bör också utnyttjas. Mer information om träning generellt och dess effekter på hälsan efterlyses. För att aktivera individer måste man skapa intresse. Det krävs ett incitament för att bli fysiskt aktiv eller en väckarklocka i form av en insikt om att man har dålig kondition. Ett sätt att skapa intresse är att satsa på bättre tränare. En bra tränare är utbildad och kan på ett pedagogiskt sätt visa och förklara hur man skall göra, accepterar att man ligger på olika nivåer och uppmuntrar inte bara sina favoriter - det vill säga de som är bäst - utan alla. Han eller hon skäller inte om man förlorar och lyssnar på personen de tränar och varierar upplägget. Ett annat sätt att skapa intresse är att starta nybörjargrupper för äldre elever. Detta hade inneburit en möjlighet att uppleva att man ligger på en likvärdig nivå med övriga deltagare. Diskussion Varför slutade man med fysisk aktivitet De faktorer som förorsakar att ungdomarna slutade med fysisk aktivitet är välbekanta. Två grupper av idrottsavbrott kan urskiljas, dels de som slutar därför att de av olika anledningar inte känner att de motsvarar de krav som ställs, dels de som hade fortsatt med fysisk aktivitet om tiden hade räckt till. Hinder för att bli fysiskt aktiv Det största hindret för att bli fysiskt aktiv ligger hos individen själv. Lättja och orkeslöshet kan endast övervinnas av den enskilde individen. Under tonåren tillkommer hindrande faktorer i form av hur man uppfattas av andra och hur man presterar i jämförelse med andra. Det idrottsföreningarna skulle kunna bidra med är att vinnlägga sig om att minimera risken för att bli trakasserad för det man presterar, tillhandahålla aktiviteter på motionsnivå och underlätta för dem som vill komma med i en etablerad grupp eller börja med en idrott först i tonåren. Ett intressant resultat är synen på föräldrarnas engagemang, där man framhåller föräldrar som uppmuntrar sina barn till fysisk aktivitet. Anledningar till att bli mera fysiskt aktiv De faktorer som framförs skiljer sig inte från de som myndigheter och organisationer själva anger som argument för att aktivera sig fysiskt. Något förvånande är det kanske att denna grupp elever tar upp kompetensglädje som ett motiv för att syssla med fysisk aktivitet. För flickorna tycks fysisk aktivitet ibland vara viktigare som ett medel för att uppnå en snyggare kropp än att vara ett mål i sig. Hur skall ett projekt läggas upp för att få fler elever att bli fysiskt aktiva De viktigaste åtgärderna som föreslås är att öka utbudet på aktiviteter och tillgängligheten samt informera på ett rer som bra ledare och låga kostnader framkommer också. Avslutande diskussion Det tycks finnas två typer av fysiskt inaktiva elever, dels de som kan aktiveras med externt stöd, dels de som prioriterar annat. De flesta finns i den förstnämnda gruppen och det gäller således att erbjuda det stöd som dessa ungdomar behöver för att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det skolan kan göra är att kartlägga elevernas intressen för fysisk aktivitet och informera om vilket utbud som finns. Idrottsföreningarna kan vara behjälpliga med detta och skulle dessutom kunna erbjuda prova på-aktiviteter, tillhandahålla aktiviteter som inte är tävlingsinriktade och starta nybörjarträning för äldre deltagare. kunna starta nya och annorlunda idrotter. Slutligen skulle kommunerna kunna öppna idrottshallarna för fri användning under vissa tider. Det bästa sättet att nå de fysiskt inaktiva ungdomarna är att möta dem i deras egen värld, vilket innebär att informationen måste komma till dem via Internet eller genom uppsökande verksamhet och att aktiviteterna läggs upp så att de upplevs som motiverande när det gäller nivå, ålder och frekvens. Om dessa önskemål uppfylls finns goda förutsättningar att nå den målgrupp som Handslaget syftade till. Referenser 1. Bouchard, C., Shephard, R.J. (1994). Physical activity, fitness, and health: the model and key concepts. In: C. Bouchard, R.J. Shephard, T. Stephens (Eds). Physical activity, fitness, and health: International proceedings and consensus statement. Champaign IL: Human Kinetics. 2. Janz, K.F., Dawson, J.D., Mahoney, L.T. (2000). Tracking physical fitness and physical activity from childhood to adolescence: the Muscatine study. Med Sci Sports Exerc, 32, Malina, R.M. (1996). Tracking of physical activity and physical fitness across the lifespan. Res Q Exerc Sport, 3, Nilsson, A. & Pavlovic, E. (2005). Det måste vara roligt Otillräckligt fysiskt aktiva högstadieelever om rörelse och motion. Psykologexamensuppsats. Institutionen för psykologi, Lunds universitet. physical activity and risk factors for coronary heart disease: the Cardiovascular Risk in Young Finns Study. Med Sci Sports Exerc, 8, Riddoch, C., Savage, J.M., Murphy, N., Cran, G.W., Boreham, C. (1991). Long term health implications of fitness and physical activity patterns. Arch Dis Child, 12, Sollerhed, A-C., Apitzsch, E., Råstam, L., & Ejlertsson, G. (2007). Factors associated with young children s self-perceived physical competence and self-reported physical activity. Health Education Research 2007; doi: /her/cym Stjerna, M-L. & Marttila, A. (1999). Hur få ett innehållsrikt material vid fokusgruppsintervjuer Socialmedicinsk Tidskrift, 76, , 9. Taylor, W.C, Blair, S.N., Cummings, S.S., Wun, C.C., Malina, R.M. (1999). Childhood and adolescent physical activity patterns and adult physical activity. Med Sci Sports Exerc, 1, J. (1997). Physical activity in childhood and adolescence as predictor of physical activity in young adulthood. Am J Prev Med, 4, Togashi, K., Masuda, H., Rankinen, T., Tanaka, S., Bouchard, C., Kamiya, H. (2002). A 12-year follow-up study of treated obese children in Japan. Int J Obes Relat Metab Disord, 6, Kontakt med författaren: Institutionen för psykologi, Lunds universitet, Box 213, Lund Erwin.Apitzsch@psychology.lu.se Tel

10 Kulturell mångfald inom föreningsidrotten Vi hade en liten tjej som började när hon var 7 år och tränade simning år efter år. Hon var duktig och var med på tävlingar. Sen så skulle vi ha en tävling i ett bad som var en klubbmatch. Jag stod vid startpallarna och skulle se till att de kom upp i god ordning. Så kommer den tjejen som då var 12 år gammal. Hon hade linnebyxor och långarmad tröja. Över allt det där hade hon en baddräkt. Hennes pappa stod och höll koll på det här. Det var sista gången jag såg henne. ROLF CARLSON GYMNASTIK- OCH IDROTTS- HÖGSKOLAN, GIH STOCK- HOLM Inledning Vid möten med nya människor underlättar det ofta om det finns något gemensamt att prata om eller att syssla med - en uppsättning värden som fler delar. Ett vanligt förhållande är ju också att lära känna nya människor utifrån en gemensam intresseinriktning. Idrottslig verksamhet i dess olika former är exempel på en uppsättning värden som delas av många i de flesta kulturer och etniska grupper. Idrottens globala värde är obestridligt vilket inte minst manifesteras genom tävlingsidrottens förankring i termer av den olympiska rörelsen och en mångfald av annan internationell tävlingsverksamhet. Lockelsen till idrotten skall också betraktas i ljuset av det materiella belöningssystem som driver allt fler utövare att prestera sitt yttersta. Möjligen med undantag av musikens värld torde få kulturyttringar ge utövarna liknande möjlighet att inom ramen för några få aktiva år skaffa sig en ekonomiskt tryggad framtid. En genomgång av idrottsrörelsens måldokument visar också att RF väl tagit fasta på den integrerande potential och globala styrka som föreningsverksamheten besitter och därigenom kunnat rekrytera ett stort antal nya medlemmar. RF har så att säga kunnat förena egna syften med de samhälleligt allmängiltiga. Invandring förr och nu Förutsättningarna för att kunna göra detta vad beträffar integration varie- rar dock över tid bl a beroende på att invandringens karaktär markant förändrats under senare decennier. Med en avstamp i efterkrigstiden kom många människor till Sverige av arbetsmarknadsmässiga skäl och från kulturer liknande vår egen. De kom hit frivilligt därför att det fanns jobb. Förhållanden som rörde etnisk tillhörighet och intresseinriktning bland de nyanlända framstod därför inte som oöverstigliga problem. Ett exempel är de italienska arbetare som kom till dåvarande ASEA i Västerås. Med fotbollskulturen i ryggen bildade de redan 1948 fotbollsföreningen Juventus (1). Invandringen under senare decennier uppvisar ett helt annat mönster. Krigstillstånd, förföljelser och andra påtvingade skäl har gjort att många sökt sin tillflykt till Sverige från oroshärdar i Afrika, Asien, Mellanöstern och Sydafrika. Oaktat rent geografiska skäl framstår levnadsmönster i vid bemärkelse och inrättningar som t ex allemansrätt och folkrörelser ofta som helt främmande. Måldokument i urval Hösten 1965 tillsattes en statlig utredning vars betänkande 1969 framhöll att idrotten är en viktig och integrerad del i samhället (2). Idrottsrörelsen tog naturligtvis signal och vid Riksidrottsmötet (RIM) 1977 enades ledamöterna bl a om att idrott skall utformas så att den i någon form blir tillgänglig för alla Idrott skall verka som interna- 10

11 De flesta invandrare har begränsad erfarenhet av vinteridrotter, vilket givetvis gör det svårare att få dem med i verksamheten. Foto Scanpix tionellt kontaktmedel och respektera alla människors lika värde. Mötet gav Riksidrottsstyrelsen uppdraget att utarbeta ett handlingsprogram för 80-talet. Resultatet Idrott 80 fick oerhört stor betydelse under den 15-årsperiod det fungerade. Ur ett integrationsperspektiv sågs bl a flera regionala och grenspecifika målskrivningar dagens ljus. Som exempel kan barn- och ungdomsverksamheten i Luleå Hockey Club samt fotbollsföreningen Brommapojkarna anföras (3). Diskussioner om jämlikhetstänkande och likaberättigande växte sig allt starkare inom idrottens organisationer under 1990-talets första hälft. Vid RIM i Umeå 1995 antogs därför ett idèprogram med syftet att ge en klar ideologisk bas för verksamheten med utgångspunkt från samhällets demokratiska grundvärderingar (4). Idrotten Vill kom att framstå som något av en idrottsrörelsens egen läroplan med en uttalad avsikt att föreningar och förbund skulle ta fram sina egna måldokument utifrån sina egna förutsättningar. Som ytterligare ett exempel på engagemanget med integrationsfrågor kan nämnas att RF-stämman 2003 gav uppdraget att under kommande tvåårsperiod som ett av tre områden prioritera framtagandet av utbildningsmaterial om idrott och etnisk och kulturell mångfald för ledare, tränare, anställda och förtroendevalda. Handslaget Satsningen innebar en enorm möjlighet för RF att nyrekrytera ungdomar. Föreliggande uppdrag koncentrerades till delområdet Öppna dörrarna för fler. Enligt statistikunderlag från SISU idrottsutbildarna uppgår antalet projekt som beviljats medel inom detta delområde till av totalt (5). En rundringning till ett antal SF gav vid handen att ca en fjärdedel av projekten behandlade frågor som rör ungdomar med invandrarbakgrund. Det innebär ca 350 projekt. Variationen mellan olika förbund var dock anmärkningsvärd. Vissa förbund pekade vidare på svårigheter att definiera projekt som rena invandrarprojekt eftersom många riktade sig till alla grupper i samhället. Det var inom ramen för beviljade medel inte möjligt att analysera alla SF något som i allra högsta grad hade varit önskvärt. Projektet begränsades därför till 10 idrotter med en uttalad avsikt att täcka det breda spektrum de olika förbunden uppvisar. Idrotterna var skidor, gymnastik, fotboll, basket, simning, tennis, orientering golf, ishockey och handboll. Vad skulle undersökas Det övergripande syftet var att utifrån en analys av beviljade projekt från förbunden och med specifik inriktning ungdomar med invandrarbakgrund söka svar på följande; Handslaget beskrivas från respektive SF och vilka resurser har ställts till förfogande projekt beviljats och hur har hanteringsprocessen gått till rer för rekrytering av invandrarungdomar tade resultat Så gick det till För att få svar på frågorna ovan intervjuades en ansvarig tjänsteman på varje förbund. För att få ett föreningsperspektiv på Handslaget ombads de intervjuade ge förslag på några olika projekt som sedan skulle kunna följas upp med intervjuer på ort och ställe ute i landet. Två att de 10 förbunden hade inget projekt som direkt riktade sig till rekrytering av invandrarungdomar. Totalt genomfördes 18 intervjuer. Var och en tog ca 1 timme och ibland mer. Intervjuerna spelades in på band 11

12 och motsvarar i utskrivet skick ca 200 sidor. Idrotternas olika förutsättningar Vad beträffar inriktningen av föreliggande arbete etnicitet och kulturell mångfald var förutsättningarna skiftande beroende på enskilda idrotters särart. Idrottsrörelsens breda spektrum av idrotter med skiftande karaktär bidrar naturligtvis till att preferenserna varierar med olika grupperingar i samhället. Att invandrade ungdomar från länder med tropiskt klimat i första hand inte söker sig till vinteridrotter som skidsport eller skridskosporter är ganska självklart. Likaså menar företrädare för idrotter som ställer specifika krav på språklig förmåga, grenspecifikt kunnande eller vana vid skog och mark att de inte lika lätt attraherar ungdomar för vilka just dessa eller liknande kriterier blir betydelsefulla för att kunna vara med. Det är därför föga överraskande att två av de studerade förbunden, skidor och golf inte kunde peka på ett enda projekt som renodlat avsåg etnicitet och kulturell mångfald inom ramen för Öppna dörrarna för fler. Basket menade däremot att så gott som alla projekt rymdes inom den benämningen. Klara vinnare i sammanhanget var globala idrotter som t ex basket och fotboll. Förbundens marknadsföring Alla 10 förbunden vinnlade sig om att marknadsföra Handslaget på bästa möjliga sätt ut till föreningarna. Tillvägagångssättet kunde dock variera. Fem förbund jobbade i huvudsak direkt via distriken, fyra direkt mot föreningarna medan ett förbund gjorde både och. På respektive förbunds hemsidor sammanställdes information. Hälften av förbunden tog också fram broschyrer och annat informationsmaterial som distribuerades vidare i pappersform. I kombination med detta kallade flera förbund till informationsträffar. Basket genomförde t ex en tvådagars framtidsverkstad om Handslaget där representation från klubbarna var en förutsättning för eventuellt erhållande av medel. Ett försök att få flickor att spela tennis var att utbilda kvinnliga tränare. Foto Artur Forsberg Intresset hos föreningarna Engagemanget med Handslaget ute i föreningarna varierade. En förklaring till detta är hur respektive förbund genomförde marknadsföringen neråt i systemet, en annan distrikens kontaktverksamhet till föreningarna. En helt avgörande faktor var den enskilda föreningens förhållningssätt, föreningsfunktionärernas intressen och initiativkraft och vilka resurser som där fanns att driva Handslaget. I de föreningar som tog fasta på den information som fanns, insåg projektets möjligheter och också gjorde någonting fanns ofta ideellt arbetande individer eller eldsjälar som ägnade föreningsidrotten en stor del av sin fritid. Golfare uppgavs t ex allmänt solidarisera sig med andra värden inom sin sport. De ville spela golf och intresserade sig inte alls lika mycket för övrig förenings- eller funktionärsverksamhet. Kanalerna från förbundet till distrikten och föreningarna var väl inarbetade men medlemmarna kunde vara svåra att nå. Föreningsverksamheten i bemärkelsen den enskildes engagemang utöver det praktiska utövandet av golfsporten i sig lämnade därför en del övrigt att önska. Projektansökningarna Förbunden hade vinnlagt sig om att ansökningsförfarandet skulle vara så lätt som möjligt. Det krävdes en projektbeskrivning som inte behövde omfatta mer än någon halvsida, en ekonomisk plan och krav om återrapportering tillbaka till förbundet. Endast i enstaka fall begärde förbundet in kompletteringar från föreningarna. Inriktningen på de åtta föreningsprojekten var av skiftande karaktär. Två huvudgrupper kunde dock urskiljas. Tre av projekten var primärt inriktade på ledarutbildning medan de övriga fem handlade om nybörjaraktiviteter som lägerverksamhet eller idrottsskolor av olika slag. Fem av projekten genomfördes vidare i något av storstadsområdena Göteborg eller Stockholm. Även de övriga projekten genomfördes i södra Sverige - två i medelstora städer och ett i en mindre stad. Alla föreningar samverkade med någon annan institution som skolan, stadsdelförvaltning alt. kommunledning eller båda i kombination. Samarbete med SISU var betydligt vanligare på föreningsnivå jämfört med på förbundsnivå. De intervjuade personerna i föreningarna vittnade vidare om betydelsen av ett upparbetat personligt kontaktnät i kommunala förvaltningar eller motsvarande. Möjligheterna att genomföra projekten berodde därför i hög grad på vilka personer som fanns i ledande befattningar och hur kontaktnäten såg ut. Finansiering Flera av de här studerade föreningarna drev flera parallella projekt med samma personer som projektansvariga. I de projekt som här var föremål för analys erhöll föreningarna i så gott som samtliga fall sökta medel. När så inte var fallet var differensen synnerligen marginell. Summorna varierade från 7 000:- till :- från Handslaget och naturligtvis beroende på projektens karaktär om omfattning. I fem av projekten framfördes särskilt tydligt betydelsen av samverkan med företrädare för stadsdelsnämnder. I samtliga fall rörde sig detta också om samfinansiering samt att projekten nära nog varit omöjliga att genomföra då praktiska omständigheter som kontaktpersoner och annat nödvändiggjorde detta. I två fall erhölls även separata medel från SISU och då på distriktsnivå. Samtliga 12

13 projektansvariga framhöll också att de var vana vid att författa ansökningar och väl förtrogna med datoranvändning. Exemplet tennis I den kommundel i Göteborg där projektet genomfördes levde drygt människor. Där återfanns den största proportionen invandrare i kommunen och med en bred kulturell representation. I den klubb som här var föremål för analys fanns 250 medlemmar varav ca 70 procent var av utländsk härkomst. Snittkostnaden per år för barn och ungdom uppgick till ca 2 000:-. I detta ingick en tennisskola med träningar ungefär två gånger i veckan. Rekrytering av nybörjare gick så att säga av sig själv. Samverkan ägde rum bl a med skolor, stadsdelsnämnder men även med ett större lokalt bostadsbolag. Göteborgsområdet är rikt på föreningar som bedriver lagidrotter och som naturligtvis samlar ett stort antal ungdomar till sin verksamhet. Ända attraherade en tennisklubb ett stort antal barn och ungdomar och dessutom från en närmiljö med hög arbetslöshet och utbredd kriminell verksamhet. Föreningen hade vinnlagt sig om att ha tränare som var väl skickade för uppgiften. Avsevärda resurser avsattes därför åt utbildning av olika slag. Flera tränare var dessutom av utländsk härkomst. Fram till för något år sedan var chefstränaren en person av utländskt ursprung. Tennissporten förknippas ofta med glamour och ett visst statusvärde. Dessa och liknande omständigheter framfördes också som troliga skäl till att söka sig till just tennis. Detta gällde särskilt föräldrar. Tränare fick ibland göra klart för föräldrarna att om barnen inte utvecklades till världsstjärnor om 10 år så är de ok i alla fall. I föreningen fanns ungdomar från 21 länder och från kulturer av vitt skild karaktär. Som exempel kan nämnas Marocko, Iran, Ryssland och delar av forna Jugoslavien. Flickor sökte sig till föreningen i minst lika stor utsträckning som pojkar. Detta speglade dock inte fördelningen manliga respektive kvinnliga tränare. Klubben hade därför satsat på kvinnliga tränare med baktanken att kvinnliga tränare för nybörjarflickor mer positivt skulle kunna påverka nyrekrytering av främst flickor. Föreningen hyllade också principen att utbilda ganska unga till tränare för just barn. Det var inte ovanligt att åringar fick gå kurser lämpade för just den målgruppen. Åldern i sig var dock inte avgörande utan urval gjordes snarare efter mognad och lämplighet utifrån föreningsansvarigas bedömning. Projektet föreningen sökte handslagsmedel för handlade just om att skicka i första hand flickor i mitten av tonåren på instruktörskurser. Medel söktes för 15 ungdomar som sedan fungerat som tränare i klubben. Exemplet orientering Även om park- och stadsorientering blivit allt vanligare på senare år handlar sporten om skogar och att fritt röra sig i naturen. Tävlingar bedrivs dag som natt individuellt och i lag. Det gäller att ha kondition och samtidigt ha koll på karta och kompass. Det är ju inte så konstigt att man inte söker sig till orienteringssporten allra först om man kommer från länder med övervägande ökenområden eller skogar med farliga djur. Sporten har följaktligen fått jobba i motvind av skäl som många andra idrotter sluppit. Samtidigt framhåller orienteringen naturen och miljön värden som allt fler fått upp ögonen för under senare år. I kontakterna med SISU fanns en person som i sin tur hade kontakter med syrianska föreningen i den kommun projektet genomfördes. Föreningen var stor och hade egen kyrka och egen konferensanläggning. Kyrkan var en central och inflytelserik institution i föreningen och samlade de allra flesta av syrianerna. Kyrkans företrädare var vidare intresserade av att barnen skulle ha meningsfull sysselsättning och gärna prova på idrott. Några spelade fotboll men i övrigt just ingen idrott alls. De ledande i föreningen ville att orienteringsklubben skulle komma till kyrkan och visa upp sig där efter en mässa. Så skedde också och med ett 70-tal föräldrar på plats. Tanken var att engagera både ungdomar och föräldrar i ett projekt som gick ut på att lära ungdomarna orientera i det närbelägna skogsområdet. Kyrkan och idrotten Kyrkans företrädare nappade på kroken och föräldrarna var inte sena att följa efter. Projektet genomfördes under två sommarveckor i anslutning till ett litet skogsområde och med ett dagsprogram mellan kl 10 och 14. Ledarna förstod dock ganska snart på både barn och föräldrar att i skogen skulle man inte vara. Det var farligt. Som hjälp till de svenska ledarna ställde också syrianska föreningen upp med en konsulent som var med hela tiden. Personen var omtyckt i gruppen men det var bara så att i skogen gick man inte. Föreningen har nu inga invandrarungdomar alls. Projektet handlade inte om några större pengar. Erhållna medel skulle täcka en del av kartkostnader och resor för några ledare. En ansats som från början verkligen såg ut att kunna locka ett antal invandrarungdomar till sporten rann helt ut i sanden. Initiativkraften i föreningen var det däremot inget fel på. Exemplet simning Simning är en idrott där utövarna tillbringar väldigt mycket tid tillsammans i sina träningsgrupper och med sina ledare och tränare. För många simmare är därför inte själva träningen det mest positiva alla gånger utan samvaron i allmänhet och de aktiviteter som görs tillsammans. Som ett komplement till mängdträningen som vanligtvis kommer in i bilden efter de första två åren - och som beskrevs som det tråkigaste en simmare kan hålla på med togs ett helt nytt initiativ. Det simföreningen sökte handslagspengar för var införskaffandet av material för minipolo, dvs vattenpolo i mindre skala. Det hela föll väldigt väl ut och föreningen menade att det fortsättningsvis blev betydligt lättare att rekrytera nybörjare. Att etnisk eller religiös tillhörighet ibland kan försvåra eller omintetgöra involvering av invandrarungdomar i verksamheten är denna artikels inledande citat ett beklagligt uttryck för. Exemplet fotboll Det hela utspelade sig i en större stad i södra Sverige. Där fanns ett rikt idrotts- och kulturliv med lagidrotter till och från i de högsta divisionerna. Projektet var knutet till en stadsdel med i huvudsak invandrare representerande ett 30-tal länder. I närområdet fanns ca människor fördelade på ungefär hushåll. Av dessa bestod ca 900 av ensamstående föräldrar oftast mammor - med minst två barn. I de fall där det fanns tonårspojkar upplevde mödrarna det många gånger som hopplöst att utöva någon som helst kontroll över dem. Föreningen såg det därför också som viktigt att genom manliga ledargestalter försöka tillgodose behovet av manliga förebilder för dessa pojkar. Kriminaliteten och arbetslösheten var hög i området. Ett problem för många var att fördriva tiden. Även om det ofta var pojkar som stod för destruktiva beteenden så var behovet av meningsfull sysselsättning minst lika påkallat bland flickor. Dans- och fotbollsverksamheten i klubben fick därför helt avgörande 13

14 betydelse. Föreningen genomförde ingen riktad marknadsföring just mot tjejer i området. De marknadsförde sig själva inte minst genom dansen. Brotten halverades Rent konkret handlade det aktuella handslagsprojektet om ledarskap. Målgruppen var äldre tonåringar eller andra vuxna kriminellt belastade ledargestalter i närområdet. De var kända av de flesta och delade ett antal värden med många i området. Ett 80-tal individer lockades till olika utbildningar. Det handlade i huvudsak om ledarverksamhet i olika fotbollslag. Då många var tonåringar fanns också äldre mentorer. Målet var att stänga dörrarna för destruktiva beteenden och öppna dörrarna för det positiva. Vad som gjorde projektet särskilt intressant för analys var inriktningen att de som hade varit som mest busiga själva skulle sättas in som ledare tillsammans med andra vuxna. Det mest konkreta och intressanta resultatet var att brottsligheten i området radikalt sjönk från projektets iscensättande. Detta framkom i allmänna termer under intervjun och kunde beläggas genom statistiska underlag från berörd myndighet. Brottsstatistik kan mätas på många sätt men enligt länspolisen i distriktet torde frekvensen anmälda brott bäst beskriva den förändring av kriminalitet som ägt rum i området (6). Genom att endast ta med årets första åtta månader vid beräkningen kan även innevarande kalenderår inräknas i statistiken. Av tabell 1 framgår att fördelningen anmälda brott minskat i samtliga kriterier utom en där ingen förändring alls kunde iakttagas. Störst var förändringen i kriterierna inbrott i offentlig miljö och bilinbrott. I augusti 2007 uppgick antalet anmälda brott i dessa två avseenden endast till ungefär en tredjedel jämfört med i augusti 2003, dvs året innan projektet sjösattes. Totalt nära nog halverades antalet anmälda brott under perioden. Vid en beräkning av hela kalenderår perioden kunde en liknande förändring också iakttagas i alla kriterier utom ett. Den skillnaden förelåg dock att det inte var samma variabel och att ökningen dessutom var mindre. Som framgår av tabell 2 gällde detta biltillgrepp. Minskningen var mest markant i variablerna inbrott i bostad och inbrott i källare. I likhet med fördelningen ovan nära nog halverades antalet anmälda brott under perioden. Typ av brott Skadegörelse Misshandel Inbrott i offentlig miljö Inbrott i bostad Inbrott i källare Biltillgrepp Bilinbrott Olaga hot, ofredanden Totalt Tabell 1. Fördelning antal anmälda brott i angivet närområde under årets första åtta månader perioden Typ av brott Skadegörelse Misshandel Inbrott i offentlig miljö Inbrott i bostad Inbrott i källare Biltillgrepp Bilinbrott Olaga hot, ofredanden Totalt Tabell 2. Fördelning antal anmälda brott i angivet område perioden , hela kalenderår. Reflektioner över resultaten Att sysslolöshet och upplevt främlingsskap kan kopplas till destruktiva och kriminella beteenden är en vanlig uppfattning. Men vad talar för att just idrottsaktiviteter skulle ha en reducerande effekt på kriminella beteenden I det här redovisade fotbollsprojektet antogs ledarskap kunna fylla den funktionen under förutsättning att det fanns ett intresse för idrott. Tävlingsidrottens ideal förknippas ofta med traditionellt maskulina epitet vilket i så fall skulle kunna förklara att pojkar ingick i projektet. Flickors positiva attityder till tävlingsidrott skulle därmed inte vara lika framträdande. Pojkar var också i betydligt större utsträckning involverade i projektet. En förenande aspekt torde dock vara ledarskapet i sig. Många flickor knöts till fotbollen genom sociala aktiviteter som t ex dans och kunde då få möjligheter att vara ledare för flickor. Så blev också fallet vilket anfördes som en förklaring till framväxten av flicklag i fotboll. Nichols framhåller i sammanhanget det betydelsefulla i att aktiviteten i sig utgör incitamentet för deltagande och att idrottsligt ledarskap ur den aspekten på sikt skulle kunna åstadkomma ett avståndstagande från kriminalitet (7). Poängen är då ledarskapets gemensamma värden förmedlat genom idrott och kriminalitet men att aktivitetsformerna idrott och kriminellt beteende - i grunden skiljer sig åt och därmed är oförenliga. Statsmaktens intresse av att idrott inte skall understödjas som en isolerad företeelse utan som ett medel att påverka och förändra skeenden utanför det rent idrottsliga är inget unikt för Sverige. Cuskelly framhåller i sammanhanget idrottens roll som en institution genom vilken brottslig verksamhet kan reduceras och därmed bidra till att skapa ett säkrare samhälle (8). Vad gäller ledarskapets status och förverkligande intar Redelius en liknande hållning då hon menar att ledarnas förhållningssätt till sitt uppdrag förknippas med makt att påverka och bestämma över andra men att också bidra till deras egen personliga utveckling (9). Förebilder Ledarskapets sociala status tillämpat på en stor och allmänt välbekant idrott kom också tydligt till uttryck genom det faktum att i många ensamstående familjer saknades en manlig förebild. Mammorna hade svårt att kontrollera sina pojkar. Fundberg framhåller att fotboll liksom mycken annan idrott är skapad av män och för män. Fotbollen tilldrar sig också allt större intresse i allt fler grupperingar (10). Han menar vidare att pojkfotbollen blir allt mer 14

15 vuxenorienterad och tillskrivs ett högt värde för relationer mellan fäder och söner. Ur den aspekten torde idèn att utnyttja ledarskapet som verktyg i en avnämargrupp där manliga förebilder ofta saknades vara ett gott exempel på hur destruktiva beteenden skulle kunna förändras i en positiv riktning. Ledarskapet Betoning på ledarskapets betydelse och dess komplexitet genomsyrade flera av de projekt som granskades. Att lära invandrade syrianska barn vana vid krigstillsånd och från en miljö där skogen betraktades som något i grunden farligt torde framstå som en utmaning utöver det vanliga. Med detta i åtanke sökte orienteringsklubben därför också en förankring i en social institution som den etniska gruppen ifråga väldigt starkt förlitade sig till, nämligen kyrkan. Nichols använder benämningen sport as a hook och menar att idrottens värden är överförbara till så mycket annat vilket ledarskapet då kan anses vara ett uttryck för (11). Invandrarsporten tennis Tennisprojektet är ett annat exempel på den betydelse ledarens kvaliteter ansågs ha. Från den invandrartäta stadsdelen i Göteborg sökte sig ett stort antal barn särskilt flickor - till sporten. Detta är glädjande då forskning annars visar att invandrarflickor tillhör de stora förlorarna vad gäller proportionen fysiskt aktiva i föreningsverksamhet (12). Barnen representerade dessutom ett stort antal etniska grupper. Det ansågs därför viktigt med flickor som ledare flickor som var väl bevandrade inom tennis och som genom sin kunskap om sporten och genomgången grundläggande ledarutbildning för barn bäst ansågs kunna leva upp till de förväntningar barnen hade. Enligt projektledaren var denna satsning mycket lyckad. I en tidigare studie om svensk elittennis framkom att vad spelarna mest uppskattade under tidiga nybörjarår var egenskaper som var förknippade med ledarnas personligheter och ageranden samt deras förmåga att entusiasmera och stimulera snarare än ren grenspecifik kunskap (13). I närområdet i Göteborg fanns två tennisklubbar. En intressant utveckling under senare år är att allt fler barn av utländsk härkomst sökt sig dit. Av intervjun med projektledaren i Göteborg framkom att många utländska barn sökte sig till tennissporten på föräldrarnas initiativ. Det är samtidigt välbekant att tennis besitter ett prestigevärde som många andra idrotter saknar samt att framgångar belönas rikligt. Ur internationell synvinkel har damtennis de senaste åren kommit att uppmärksammas allt mer. Under en period under våren återfanns inte mindre än sju ryska flickor bland de 10 högst rankade i världen. En möjlig förklaring till ett nyvaknat intresse från invandrarfamiljer att engagera sig med tennis skulle då kunna vara den uppskattning och status tennis ofta förknippas med. Individuella idrotter lockar invandrare Ett skäl som angavs till att invandrarflickor sökte sig till tennis var att det var en individuell idrott. Orsaken till detta uppgavs bl a vara att flickorna då inte skulle behöva befinna sig i ett lag med allt vad det skulle kunna innebära som t ex jämförelser av prestationsnivåer eller förmåga att kommunicera. Ett sånt resonemang skulle kunna stödja Blomdahl och Elofsson som hävdar vad gäller invandrarflickor att första generationens invandrare i störst utsträckning är fysiskt passiva (14). I sitt resonemang om unga vuxnas inställning till mångkulturalismens ideal visade vidare Trondman att utövare av individuell idrott i större utsträckning var positiva till mångfald jämfört med utövare av lagidrotter (15). En berättigad utgångspunkt är då på vilka grunder detta sker. Attraherar föreningsidrotten individer med en mer positiv syn på invandrare företrädesvis till individuella idrotter Om så skulle vara fallet torde detta vara en förklaring till att lagidrottsverksamhet är mer omfattande bland pojkar än bland flickor. I tennisexemplet ovan framkom också att pojkar i motsats till flickor - inte sökte sig till tennis för att det var en individuell idrott. Avslutning Erfarenheterna från att ha studerat de 10 idrotterna utifrån syfte och frågeställningar är övervägande positiva. Förbunden engagerade sig intensivt med Handslaget och insåg möjligheterna till nya initiativ för nyrekrytering. Följande bör särskilt framhållas; mycket för nyrekrytering av invandrarungdomar ser för Handslagets genomförande och med ett okomplicerat ansökningsförfarande de projekt som lyckades bäst ofta om ledarskap i kombination med sociala värden utanför de rent idrottsliga okunskap och praktiska svårigheter de främsta hindren för deltagande i föreningsidrott rande potential har stärkts genom Handslaget Referenser 1. Fundberg, J. (1996). Möten på fotbollsplan. En studie av den mångkulturella idrotten. Botkyrka. Mångkulturellt centrum. 2. Idrott åt alla. Betänkande avgivet av idrottsutredningen. Statens offentliga utredningar (SOU 1969:29), s. 37. Handelsdepartementet. 3. Rosendahl. K. (1992). Luleå kommunserie för barn i åldrarna 8-11 år. Brommapojkarna. (1994). BP-mallen. 4. Sveriges Riksidrottsförbund. (1995). Idrotten Vill. 5. Material som ställts till förfogande av Tor- Erik Henriksson, RF:s LOK-stödgrupp, april Statistikuppgifterna är utsökta ur Polismyndighetens i Kronobergs län anmälningssystem RAR (RationellAnmälningsRutin) av ansvarig tjänsteman Nichols, G. (2007). Sport and Crime reduction. The Role of Sports Tackling Youth Crime, s. 198 f. London: Routhledge. 8. Cuskelly, G. & Hoye, R. & Auld, Ch. (2006) Working with Volunteers in Sport. Theory and Practice, p. 146 ff. London: Routledge. 9. Redelius, K. (2002). Ledarna och barnidrotten. Idrottsledarna syn på idrott, barn och forstran, s Diss. Studies in Educational Sciences 55. Stockholm: HLS Förlag. 10. Fundberg, J. (2003). Kom igen, gubbar! Om pojkfotboll och maskuliniteter, s Diss. Stockholm: Carlssons. 11. Nichols s. 199 f. 12. Carlson, R. (2001). Etnicitet och social mångfald belastning eller tillgång inom barnoch ungdomsidrotten. Rapport i pedagogik 02. Idrottshögskolan. Blomdahl, U. & Elofsson. S. (2006). Hur många motionerar och idrottar för lite och vilka är dom Ung livsstil nr 7. Stockholm: Idrottsförvaltningen. Forskningsenheten. 13. Carlson, R. (1988). The Socialization of Elite Tennis Players in Sweden: An Analysis of the Players` Backgrounds and Development. Sociology of Sport Journal 5, s Blomdahl, U. & Elofsson. S. (2006). Hur många motionerar och idrottar för lite och vilka är dom Ung livsstil nr 7. Stockholm: Idrottsförvaltningen. Forskningsenheten. 15. Trondman, M. (2005). Mångkulturella ideal i idrottens värld: Föreningsidrottande unga vuxnas uppfattning om mångkulturalism. I: A. Forsberg (red.) Svensk Idrottsforskning. Nr 3. Organ för Centrum för Idrottsforskning. Stockholm. 15

16 Att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdom en studie av handsslagssamverkan mellan idrotten och skolan i Örebro län Skolan + Idrotten= SANT Kan skolan och idrottsrörelsen mötas och samarbeta för att främja fysisk aktivitet hos barn och ungdomar Kan två skilda kulturer samarbeta mot ett gemensamt mål I denna artikel redovisas erfarenheterna från Handslaget mellan idrotten och skolorna i Örebro län. Vi låter båda sidorna komma till tals. CHARLI ERIKSSON MARGARETA JOHANSSON Handslaget i Örebro län Örebro läns Idrottsförbund (ÖLIF) är ett av 21 distriktsförbund (DF). ÖLIF har ansvaret för att administrera och handlägga den del av Handslaget som handlar om Samverkan mellan idrottsförening och skola i distriktet. Distriktet omfattar Örebro län undantaget Karlskoga och Degerfors kommuner som tillhör Värmlands Idrottsförbund. Totalt under Handslagssatsningens fyra år har kr fördelats till 123 idrottsföreningar i distriktet. 173 skolor och ca barn och ungdomar har aktiverats genom föreningarnas olika handslagsprojekt. Projekten ska erbjuda fysisk aktivitet under eller i anslutning till skoldagen, vara förankrade hos skolledning och i föreningsstyrelse, ske i samförstånd mellan båda inblandade parter, ska inte ersätta ämnet Idrott och Hälsa samt särskilt nå fysiskt inaktiva. Genomförandet i Örebro län har skett på en rad olika sätt: CAMILLA ULVMYR PETER B VIRTANEN NCFF, NATIONELLT CENTRUM FÖR FRÄMJANDE AV GOD HÄLSA HOS BARN OCH UNGDOM, ÖREBRO (1) Det kraftfulla Handslaget ÖLIF och många lokala idrottsföreningar arrangerar gemensamma friluftsdagar där många skolor deltar. En mötesplats erbjuds mellan skolan och föreningslivet, som ger eleverna en rolig upplevelse med fysisk aktivitet och friluftsliv. Mötesplatsen erbjuder skolorna en kontakt med idrottsföreningar för ökat samarbete på lång sikt (Bergvall 2004, Bergvall 2005). (2) Det gemensamma Handslaget - Denna modell innebär att flera föreningar och flera skolor samverkar i ett gemensamt projekt. (3) Föreningshandslaget - Flera föreningar samverkar med en skola. (4) Storklubbens Handslag - Den stora föreningen med stora resurser utvecklar ett program tillsammans med flera skolor. (5) Det lilla Handslaget En förening arbetar med en skola. (6) Den erfarna skolan Denna modell förekommer och utgörs av skolor som sedan länge samverkat med föreningslivet. Skolorna har varit kreativa och fått medel från flera finansiärer sedan länge. I denna artikel redovisas erfarenheter av samverkan mellan idrotten och skolan sedd från båda parters sida. Den speciella Handslagssatsningen det kraftfulla handslaget samordningen av två friluftsdagar för skolor i Örebro kommun belyses särskilt. 16

17 Friluftsdagar 2004 och 2005 Vid ett lunchseminarium på Idrottens hus i slutet av februari 2003 träffades ett antal skolledare och politiker tillsammans med tjänstemän från Örebro läns idrottsförbund (ÖLIF) och föreningsrepresentanter från två lokala idrottsföreningar, IF Spartacus och Örebro AIK. Föreningarna hade tagit ett initiativ till en dialog om samverkan för att erbjuda barn och ungdomar inspirerande aktiviteter i anslutning till de Svenska mästerskapen i terränglöpning som de skulle arrangera våren Idén om att arrangera upplevelserika och inspirerande friluftsdagar i anslutning till SM i terränglöpning växte fram. Där skulle elever inspireras till fysisk aktivitet och förhoppningsvis upptäcka nya spännande aktiviteter som de kanske inte visste fanns eller haft möjlighet att prova. Konceptet innebar att en mötesplats skapades mellan föreningslivet och skolan. Friluftsdagarna blev en konkret aktivitet och en början till ett långsiktigt samarbete mellan föreningslivet och skolan genom Handslagssatsningen för att inspirera fler barn och ungdomar att välja fysisk aktivitet framför stillasittande. Syftet med friluftsdagarna var att erbjuda en mötesplats mellan skolan och föreningslivet samt att ge eleverna en rolig upplevelse med stimulans till fysisk aktivitet och friluftsliv. Mötesplatsen mellan föreningslivet och skolan är något som vi hoppas och tror kan leda till fortsatt och utökad samverkan mellan skola och föreningsliv. ÖLIF utgör ett stöd i den processen. Kommunen har också en viktig roll här för att skapa förutsättningar i skolorna för att kunna erbjuda fysisk aktivitet för alla barn under skoldagen. Under tre soliga majdagar 2004 och fyra sensommardagar i september 2005 erbjöd föreningslivet i Örebro ett smörgåsbord av roliga aktiviteter för grundskoleelever i alla skolor i Örebro kommun. Fiske, överlevnadsövningar, fäktning, amerikansk fotboll, inlines, mountainbike, stavgång, orientering, löpning, hockey, fotboll, klättring, volleyboll, kanot, yxkastning och mycket annat fick eleverna möjlighet att prova på på vilket bilderna visar.. Det fanns aktiviteter för alla; pojkar, flickor, långa, korta, små, stora, med eller utan funktionshinder. Alla hittade sin grej och hittade rörelseglädjen. Utfallet av dessa två friluftsdagar blev att drygt 35 idrottsföreningar erbjöd ett drygt 40-tal aktiviteter deltog drygt 5600 elever och lärare i skolår 4-9 från 45 grundskolor, friskolor samt den statliga Birgittaskolan för döva och hörselskadade var deltagandet ännu större, 8000 elever och lärare i skolår 4-9 från 47 skolor i Örebro kommun. Det var en mäktig upplevelse att se hur kraftfullt det kan bli när föreningar, representerande i stort sett halva idrottsrörelsen och skolan samlas kring en gemensam sak, nämligen att inspirera till idrott och fysisk aktivitet och att skapa goda förutsättningar för att öka den fysiska aktiviteten hos barn och ungdomar. Metod och Material För att få en bild av handslaget användes en kombination av olika metoder. Ansökningshandlingar och rapporter granskades från de olika projekten. För att få olika parters perspektiv skickades postenkäter till en skolledare och en lärare i idrott och hälsa vid varje grund- och gymnasieskola i Örebro län och en postenkät till en kontaktperson inom de idrottsföreningar som fått medel från handslaget för att intensifiera samarbetet med skolan. Enkätstudierna kompletterades med intervjuer med ett urval idrottsledare. I Tabell 1 redovisas deltagandet. Bortfallet är stort och beror delvis på att vi skickade enkäterna till alla skolor inte bara till dem som haft projekt. Det var också ett antal skolor med skolår 1-6 som inte hade särskilda lärare inom idrott och hälsa. Enkäter utformades av två representanter från ÖLIF två från NCFF (Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom). Frågor handlade om transport till och från skolan, om att främja god hälsa och daglig fysisk aktivitet, om skolans idrottsämne, samverkan med idrottsföreningar samt hur väl de känner till ÖLIF och NCFF. Under våren skickades enkäter ut till alla föreningar som hade genomfört Handslagsprojekt mot skolan. Sammanlagt skickades 99 enkäter ut till idrottsledare tillika kontaktpersoner för Handslaget i Örebro län. 80 av dessa föreningar tillhör ÖLIF och resterande 19 tillhör VIF (Värmlands Idrottsförbund). Denna enkät handlade om policy och handlingsplaner, om Handslaget och samverkan med skolan, om friluftsdagarna (gäller endast föreningar i Örebro), om samverkan med skolan, frågor om hur väl de kände till ÖLIF/ VIF, SISU Idrottsutbildarna och NCFF samt om de kunde tänka sig att delta i en kompletterande intervju. Grunden för urvalet till intervjuerna var att föreningarna skulle representera de olika arbetsmodellerna för Handslaget och det skulle vara både små och stora föreningar. Tillsammans bestämde forskargruppen vilka föreningar som var intressanta för en intervju med syfte att ge en djupare kunskap som komplement till enkätsvaren. Intervjuaren tog telefonkontakt med de utvalda föreningarna för att informera om syftet med intervjun och för att sedan bestämma ett intervjutillfälle. Alla tillfrågade var positiva. Intervjuerna har kunnat genomföras enskilt och ostört på en 17

18 plats som idrottsledarna själva har valt. Intervjuerna var halvstrukturerade och utfördes med hjälp av en intervjuguide. Intervjuerna bandades och tog mellan minuter. Alla intervjuer skrevs sedan ut ordagrant och analyserades med kvalitativ metodik. Resultat Skolan och Handslaget Skolans bild framkommer i enkätsvaren från de 118 skolledare (91 från grundskola och 27 från gymnasieskola) och de 92 lärarna i idrott och hälsa (81 från grundskola och 11 från gymnasieskola). Det var totalt 40 procent av skolledarna och 50 procent av lärarna som uppgav att det på deras skola fanns ett utvecklat samarbete med idrottsförening under de senaste åren. Handslagsprojekt förekom hos 37 % av skolledarna och 42 % av lärarna i idrott och hälsa. I merparten av skolorna med Handslagsprojekt fanns en särskild utsedd kontaktperson, i något mindre utsträckning på gymnasieskolorna. På skolan var det främst lärare och skolledare som samarbetade med föreningen i planeringen av handslagssatsningen. Elever och föräldrar deltog i mindre utsträckning i planeringen. Kännedomen om handslagssatsningen varierade (Figur 1). De allra flesta idrottslärare kände till satsningen, medan nära var femte skolledare saknade kunskap om handslaget. Handslagssatsningens effekter I de skolor som bedrivit handslagssatsningen anser 62 % av skolledarna och 54 % av idrottslärarna att föreningsaktiviteterna bidragit till ökad fysisk aktivitet hos eleverna. Dessa andelar är högre i grundskolan än i gymnasieskolan (66 mot 42 %). Handslagssatsningen har bidragit till fortsatt samverkan med någon idrottsförening i större utsträckning bland grundskolorna än gymnasieskolorna (97 mot 27 %). I enkäterna fick de tillfrågade bedöma om de sett olika slags effekter av handslagssatsningen utöver ökad Antal Besvarade antal fysisk aktivitet. De vanligaste effekterna på grundskolenivån var att fler barn och ungdomar har fått prova på olika idrotter, ökad fysisk aktivitet bland eleverna, fler föreningar som sökt kontakt med skolan, mer aktiv samverkan mellan idrottsföreningar och skola, stärkt samverkan mellan fritid, idrott och skola samt ökad efterfrågan på aktiviteter från eleverna. På gymnasienivå var det generellt färre effekter som rapporterades. De vanligaste var att fler barn och ungdomar har fått prova på olika idrotter, fler flickor som idrottar och fler aktiviteter på eftermiddagarna. Av idrottsledarna angav 87 % att man kunnat märka effekter av handslagssatsningen. Den vanligaste effekten var bättre ekonomi i föreningen (48 %) följt av fler flickor som idrottar och föreningen utbildat fler ledare (båda 44 %), mer aktiv samverkan mellan idrottsföreningar och skola (42 %) samt fler icke föreningsaktiva flickor och pojkar har börjat idrotta (40 respektive 36 %). Idrottsledarna anser att Handslagsprojektet till största del har levt upp till deras förväntningar och målsättning (Figur 2). Stora föreningar har till större del levt upp till förväntningarna jämfört med de mindre föreningarna. De som fortsatt samarbetet har i högre grad angett att handslagssatsningen levt upp till förväntningarna mer än de som inte fortsatt samarbetet. I intervjuerna med idrottsledare framkommer att satsningen haft betydelse såväl för föreningen som ledarna (Tabell 2). Den främsta orsaken till att man ansökte om handslagspengar var att man ville utveckla verksamheten och få fler medlemmar. Något som stämmer väl överens med resultatet. - att vi tog initiativet och att vi sedan har genomfört det och att det blev en rätt lyckad verksamhet som dessutom kan fortsätta - och när man jobbar med barn och barns hälsa så är det enkelt. Besvarade % Bortfall % Skolledare/ Rektor Enkät Idrott och Hälsa lärare Enkät Föreningsledare Enkät Metod Föreningsledare Intervju Tabell 1. Deltagare i utvärderingen av Handslaget i Örebro län våren Jag är nog nöjd med hela projektet måste jag nog säga. när jag har pratat med barnen och ser att dom tycker att det har varit så kul. En fråga som ställts är om handslagssatsningen påverkar den ideella kraften negativt. Bilden som framkommer från föreningarna visar på motsatsen. Idrottsledarna fick bedöma om satsningen påverkat föreningen generellt vad gäller ideellt engagemang och entusiasm samt kraft och ork (Figur 3). I alla dessa avseenden redovisar en stor andel ökningar medan endast en ledare anger att kraften och orken minskat. Föreningens samverkan med skolan Samarbetet med skolan har fungerat bra enligt idrottsledarna. I enkäten fick ledarna bedöma hur samarbetet varit med avseende på lokaler, planering, roller/ansvar, bemötande och engagemang (Figur 4). Det är endast ett fåtal ledare som anser att det inte alls funderat i dessa avseende. Bilden domineras av ett väl fungerande samarbete. Vad gällde samverkan med skolan så kan man se att det är föreningarna som har tagit det första initiativet till samverkan och att det är vanligast att den inledande kontakten tas med rektorn på skolan. Det handlar även mycket om att man ska få kontakt med rätt person. - Vi har haft ett bra samarbete med skolan, framförallt med lärarna. Dom har verkligen velat det här så därför är det roligt att hålla på. 18

19 Idrott och hälsa lärare gymnasiet Idrott och hälsa lärare grundskola Skolledare Rektor gymnasiet Skolledare Rektor grundskola Figur 1. Hur väl känner Skolledare/ Rektorer och Idrott och hälsa lärare till handslagssatsningen % Föreningen Fler aktiva tjejer/killar Goodwill Ny verksamhet Nya medlemmar Stabilare verksamhet 0% 20% 40% 60% 80% 100% Mycket väl Figur 2. Hur väl har idrottsföreningarna uppnått sin målsättning Kraft och Ork Entusiasm Ideellt engagemang Figur 3. Hur har Handslagsprojektet påverkat idrottsföreningarna Tabell 2. Hur har Handslaget påverkat föreningen och ledaren Lokaler Planering Roller/ansvar Bemötande Engagemang 0% 20% 40% 60% 80% 100% Ledare Ekonomisk ersättning Fler ledare Kompetensutveckling Inte alls 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 4. Hur har samarbetet med skolan fungerat enligt föreningsledarna Mycket väl Inte alls Ökat mycket Ökat något Oförändrat Minskat något Minskat mycket Vet ej Mycket väl Inte alls De intervjuade fick även ta ställning till vad som hade varit svårt och vad som hade varit enkelt i projektet. Det svåra hade varit brist på ledare, samverkan med skolan, sökvägar och planering och tillgången på lokaler. Det enkla var själva genomförandet, den positiva kontakten med barnen och ansökningsförfarandet. - Det har tagit tid men nu har vi en bra relation - Så fort vi kom till rätt person så var det inga problem Alla utom en förening nämner att det blir en fortsättning och den föreningen upplever att inte tiden finns. De flesta beskriver även att de har tänkt utveckla projektet, göra lite nytt, nya grupper samt ny verksamhet. Friluftsdagarna i Örebro En speciell satsning inom ramen för Handslaget var genomförande av två stora friluftsdagar, som beskrivs närmare i bakgrunden. Några frågor i undersökningen berörde effekterna av dessa och fortsatt samverkan mellan föreningarna och skolan. Föreningens perspektiv: Av de föreningar som besvarade enkäten deltog 17 föreningar vid friluftsdagarna 2004 varav merparten (71 %) var stora föreningar på mer än 100 medlemmar. Vid friluftsdagarna 2005 deltog 22 föreningar varav 51 % stora föreningar. Det var 16 föreningar som deltog båda åren. Föreningarna anger många positiva effekter av friluftsdagarna. Den främsta är att det har genererat fler medlemmar till föreningarna. Man ser även att fler icke föreningsaktiva flickor och pojkar har börjat idrotta. Totalt har 10 % fortsatt samverkan med skolan efter friluftsdagarna, varav 8 % med stöd av Handslagsmedel. Majoriteten av föreningarna har således inte fortsatt någon samverkan med skolan. Som ett av hindren inom de stora idrottsföreningarna anges att man inte hade den ambitionen när med anmälde sitt intresse för att delta vid friluftsdagarna samt brist på ledare. De mindre föreningarna anger för mycket jobb för föreningen, lågt intresse från elever och skolor samt att man saknar ekonomiska resurser. Skolans perspektiv: Efter friluftsdagarna var det 12 % av skolledarna och 16 % av idrottslärarna som anger att satsningen har lett till fortsatt samverkan med idrottsföreningar. 19

20 På grundskolan hade Handslaget framgångar. Men satsningen på gymnasieungdomar kräver mer riktade insatser. Foto Scanpix Diskussion Denna studie av Handslagets insatser för att intensifiera samarbetet mellan idrotten och skolan visar på en betydande variation mellan olika skolstadier och skolor. På gymnasienivån är kännedomen om satsningen sämre. Färre projekt har genomförts och efter projektens avslutande har samarbetet fortsatt i mindre utsträckning än efter Handslagsprojekt i grundskolan. I ett särskilt forskningsprojekt görs en studie av Handslagssatsningen på två yrkesinriktade gymnasieskolor i Örebro. Det behövs mer insatser riktade till gymnasieskolorna. Inom grundskolan verkar Handslagssatsningen fungerat bra. Positiva effekter på den fysiska aktiviteten hos eleverna redovisas. Samarbetet fortsätter efter projekttidens slut, ibland i form av ny projektansökan och ibland i andra former. I vår huvudrapport belyser vi den variation i arbetsformer som funnits i länet. Den särskilda satsningen på friluftsdagar det kraftfulla Handslaget fungerade utmärkt som ett prova på tillfälle men det ledde i relativt få fall till ett fortsatt samarbete mellan idrottsföreningar och skolor. Här kan finnas olika uppfattningar om vad som egentligen var målsättningen med dessa dagar. Ledarna i föreningarna bedömer att de i mycket stor utsträckningen uppnådde målen med projekten. Arbetet hade positiva effekter för ledarna och föreningarna. Det ideella engagemanget, entusiasmen och orken ökade, vilket är ett intressant resultat med 20 tanke på de farhågor som rests. Det är också en mycket positiv bild av samarbetet med skolan som ledarna redovisar. Det har i huvudsak fungerat mycket väl med bemötande, engagemanget, lokaler, planering och roller/ansvar. Den stora utmaningen har varit att få Handslagssatsningen att inte bara bli ett kortsiktigt projekt utan bidra till en bestående utveckling och stöd för barns och ungdomars fysiska aktivitet och rörelseglädje. Handslagsprojekten bör inte vara enbart projekt på genomresa i skolan (Nilsson 2003). Skolan en viktig arena Det har återkommande påtalats att barn och ungdomar är en angelägen grupp för hälsofrämjande och förebyggande insatser. Den ökande utbredningen av övervikt och fetma är ett angeläget problem (Britton, Östman, Ränzlöv 2004). Den psykiska hälsan hos ungdomar och särskilt tonårsflickor visar tecken på att försämras (SOU 2006). Samtidigt är den ökande ojämlikheten ett viktigt område för samhällets ansvar. Skolan är med andra ord en viktig arena för insatser att främja en god folkhälsa (Hammarberg 2001; Bremberg 2004). I uppdraget till skolan finns hälsofrågorna med, men det finns inget specifikt hälsoämne, vilket till exempel finns i många andra länder som Danmark och Finland. Hälsa är ett ämnesövergripande område där teman integreras i olika ämnen (Nilsson, Norgren 2001). Uppföljningen av undervisningen inom ANT (alkohol, narkotika, tobak) och sex- och samlevnad visade dock på stora brister (Nilsson, Sandström 2001). Idag pågår ett omfattande utvecklingsarbete inom skolan bland annat när det gäller utveckling av undervisning i livskunskap för att stödja elevernas sociala och emotionella kompetens (Kimber 2004). Statens folkhälsoinstitut har ett särskild uppdrag att stödja förebyggandets konst i skolan ( som inkluderar att stödja föräldrarna och skapa mer likvärdiga förutsättningar för barns och ungdomars hälsa (Bremberg 2004a). Flera undersökningar visar att majoriteten av våra barn och ungdomar rör på sig i relativt hög utsträckning, men en alltför stor minoritet är fysiskt inaktiva (Engström 1999; Folkhälsoinstitutet 2002; Eriksson o a 2003). Skolämnet idrott och hälsa har genom sin benämning fått ett särskilt ansvar när det gäller att ge eleverna möjlighet till att lära om hälsa och då särskilt i relation till rörelse och livsstil. Samtidigt kan inte detta ämne bli ett alibi för andra ämnen att avstå från sin del av undervisningen och lärande inom hälsoområdet. Under de senaste tio åren har det publicerats en rad böcker om idrottsämnet och dess didaktik (Annerstedt 1990, 1995; Ekberg, Erberth 2000; Annerstedt, Peitsen, Rönholt 2001; Engström, Redelius 2002). Ett par akademiska avhandlingar har behandlat idrottslärarna och idrottsämnet (Annerstedt 1991; Karlefors 2002; Swartling- Widerström 2005; Quennerstedt 2006). Andra studier har fokuserat bl.a. utbildning av lärare (Lundvall, Meckbach 2003), läromedel (Ekberg, Erberth 1997), genusaspekter (Carli 1995, 2004), pojkar och flickors inställning till ämnet (Cit-