Supponera Finans och Kalkyl AB Andreas Vedung

Transkript

1 Det finansiella systemets uppgifter och aktörer en intressentmodell Det finansiella systemets fundamentala uppgifter är att utföra betalningar, tillhandahålla sparprodukter, bevilja lån för finansiering och försäkra. Att förstå hur det finansiella systemet är organiserat och dess fundamentala uppgifter är värdefullt för alla intressenter i en modern penningekonomi. Den viktigaste intressenten är hushållen. Från hushållen delegeras makt till agenter inom det finansiella systemet. Denna PM beskriver systemet och dess uppgifter. Livet utan betala, spara, låna och försäkra finansiella tjänster De finansiella tjänsterna betala, spara, låna och försäkra är nödvändiga för att en modern penningekonomi ska fungera effektivt. Tjänsterna är ett fyrspann av tjänster som både tjänar och drar moderna penningekonomier. Utan betalkonton hos banker skulle betalningar och överföringar mellan hushåll och icke-finansiella företag göras kontant ansikte-mot-ansikte. Vi skulle stå i kö hos arbetsgivare för att få löner och vi skulle ha tjocka plånböcker med kontanter tillgängliga för varje utgift. Ingenting skulle köpas eller säljas på Internet eftersom all interaktion på nätet är virtuell, i motsats till ansikte-mot-ansikte transaktioner som är reala. Utan emitterade räntebärande värdepapper och aktier skulle vi spara kontanter i kakburkar eller köpa de mest värdebeständiga reala tillgångar som kunde säljas i framtiden till ett, förhoppningsvis, högre pris. Vi skulle vara bekymrade över eldsvådor som gjorde våra sedlar till aska. Vi skulle oroa oss för inbrottstjuvar och vi skulle vara sårbara ekonomiskt när allt vårt sparkapital fanns i tillgångar med få möjligheter till riskspridning. Utan möjligheten att låna skulle vi inte kunna finansiera reala tillgångar av större värde med långa livslängder, t.ex. boende för grundläggande skydd och trygghet. Det skulle vara svårt att agera långsiktigt. Inte ens med de bästa intentioner och försök skulle vi lyckas. Vi skulle inte kunna få ett bolån för att bygga hus, inte ett billån för att köpa en pendlarbil. Vi skulle spara kontanter i kakburkar för att kunna finansiera större reala tillgångar. Ungdomar skulle vara helt beroende av sina föräldrar under avsevärt mycket längre tid än vad de är idag. Utan försäkringar skulle vi ackumulera stora kontantbuffertar för att täcka olika liv- och sakrisker. För att sörja för efterlevande barn skulle föräldrar spara kontanter hemma. En eldsvåda i huset eller en bilkrasch skulle vara en ekonomisk katastrof. Effektivisering och välfärd med finansiell sektor Det finansiella systemet och dess huvudsakliga aktörer utför de fundamentala uppgifterna betala, spara, låna och försäkra. Finansiella aktörer banker, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, försäkringsförmedlare, fondbolag, försäkringsbolag gör att ett lands nationalekonomi fungerar effektivare. Med det menas att betalningar utförs snabbt, enkelt och tillförlitligt, att man kan diversifiera sitt sparande enkelt och tillförlitligt med transparenta sparprodukter, att lån beviljas efter kreditprövning till riskjusterad ränta, samt att försäkring beviljas efter riskbedömning till riskjusterade premier. Finansiella tjänster medför inte bara en effektivare nationalekonomi. Finansiella tjänster ökar även välfärden. Att kunna betala snabbt och effektivt sparar tid. Tid är värdefullt eftersom vi kan använda den till alternativa sysselsättningar, t.ex. arbete eller fritid. Att kunna spara och låna gör att vi kan 1

2 planera våra liv bättre. Vi kan ta lån i unga år för att finansiera ett boende anpassat till livets tidlösa boendebehov utan att vara begränsad av unga års brist på kapital. Vi kan spara i olika sparprodukter som sprider vårt kapital över tusentals marknadsnoterade aktiebolag. Vi slipper ta stora risker som kan leda till ekonomisk katastrof. Att kunna försäkra sig mot liv- och sakrisker frigör kapital till alternativa ändamål, t.ex. sparande eller konsumtion. Finansiella tjänster är nödvändiga men det är sällan vi tänker så kring dem. Istället tar vi tjänsterna för givna. Vi använder våra telefoner och personliga datorer för att, via olika aktörer i det finansiella systemet, betala, spara, låna och försäkra utan att ägna en tanke åt om enskilda aktörer är pålitliga eller om systemet är säkert. Få av oss, om ens någon, förstår helheten i det finansiella systemet. Endast i enstaka fall tänker vi på hur förunderligt det är att allt faktiskt fungerar. Istället förutsätter vi omedvetet närvaron av ett finansiellt system med olika aktörer, som utför fundamentala finansiella tjänster. Att finansiella tjänster har förtjänster är också något som vi är skeptiska till. Bidragande till detta är nyheter om SMS-lån, dålig finansiell rådgivning, stora absoluta vinster hos vissa finansiella aktörer, svårigheter att få försäkring. Men det finns avarter i alla branscher och sett till vad finansiella tjänster faktiskt möjliggör är helhetsintrycket av den finansiella sektorn positivt. Dessutom har alla användare möjligheten att välja bort aktörer som erbjuder tveksamma eller dyra produkter. Hushåll har ett personligt ansvar, företag ska vara professionella. Ett intressentperspektiv där hushållen styr de andra Eftersom det finansiella systemet är nästintill infrastruktur och dess uppgifter är fundamentala i en penningekonomi är det viktigt för alla ekonomins intressenter att ha ett helhetsperspektiv. En intressentmodell (stakeholdermodell) är en modell som beskriver olika intressenters intressen. Utgångspunkten i en intressentmodell är att alla intressenter har likvärdiga intressen. Så t.ex. likställs hushållens intressen med bankernas intressen. Detta är en svaghet i intressentmodellen eftersom intressen i verkligheten är över- och underordnade varandra. Så t.ex. behöver en bank kunder, men ingen kund behöver en enskild bank eftersom det finns alternativa leverantörer av finansiella tjänster. I denna PM kompletteras intressentmodellen med ett principal-agentperspektiv. Det innebär att hushållen som intressenter är det finansiella systemets principaler (huvudmän). Alla andra intressenter i det finansiella systemet är agenter som utför, exekverar och berörs av det som hushållen säger till dem att göra. Det finansiella systemets aktörer banker, kreditmarknadsbolag, liv- och sakförsäkringsbolag, fondbolag, försäkringsförmedlare, värdepappersbolag ägs av hushållen som aktieägare. Det finansiella systemets aktörer utför sedan tjänster som hushållen vill ha. Med andra ord, hushållens intressen dominerar. 2

3 Staten Företag (ickefinansiella) Riksdag och Riksbank Liv- och sakförsäkring sbolag Hushåll Regering, departement och myndigheter Fondbolag Kommuner Banker och kreditmarkna dsbolag Ett helhetsperspektiv är viktigt för intressenter som vill minimera sina transaktionskostnader vid betalningar, minimera sina kapitalkostnader vid lån, maximera sin riskjusterade avkastning efter avgifter vid sparande och få bästa möjliga försäkringsskydd till lägsta möjliga försäkringspremie. Låt oss konkretisera lönsamheten av en helhetssyn i kronor. En perpetuity är en tillgång som är evig. Nuvärdet av en perpetuity beräknas som (Årligt kassaflöde/diskonteringsränta). Perpetuityformeln är en enkel formel som alla intressenter kan använda. Anta en person som har kr i lån och månatliga småutgifter om 100 kr. Vilken långivare ska hon välja? Är alla långivare lika? Hur ska hon spara? Är alla sparprodukter lika? Vilken aktör erbjuder bästa sparprodukter? En helhetssyn hjälper henne att ställa dessa frågor, varpå hon sedan kan gå vidare i sitt sökande. Anta att hon lägger om sitt lån och får 0,1 procents lägre låneränta, vilket sparar henne kr per år. Hon ändrar sitt konsumtionsbeteende och sparar kr per år. Totalt sparar hon kr per år. Om vi antar att förändringen är evig och den alternativa sparräntan hon kan få på ett konto (diskonteringsräntan) är 2 procent är det finansiella nuvärdet av hennes ansträngningar värda kronor (=4 200 kr/0,02). De kronorna manifesteras inte som sedlar i hennes plånbok. Istället höjer det värdet av hennes immateriella tillgångar och värdet av hennes egna kapital på hennes balansräkning. Poängen med exemplet är att kunskap om finansiell ekonomi och hur det finansiella systemet fungerar är värdefullt. De kronorna tillfaller alltid något hushåll eller hushålls agent. Därför är det viktigt med ett helhetsperspektiv. Nedanstående bild är ett försök att belysa detta helhetsperspektiv. 3

4 FSB BCBS IAIS EBA EIOPA ESMA IASB Riksdagen FiU JuU EUN SkU Regeringen RB FI RGK FiDep JuDep KV KFM Banker Livförsäkringsbolag Placera Privata fondbolag AP-fonder Aktie-, valuta-, och Kreditmarknadsbolag Sakförsäkringsbolag räntemarknad Värdepappersbolag Spara Inlåning Hushåll Investera Företag Låna Stat Låna Låna Kommuner Betala Försäkra Försäkringsförmedlar e Fondförmedlare 4

5 Internationella organisationer arbetar med standarder Högst upp i bilden ser vi de tongivande internationella organisationerna som arbetar med regelgivning av det finansiella systemet. Eftersom betalningar, sparande, låntagande och försäkringar utförs över nationella gränser måste reglering av det finansiella systemet och finansiella marknader styras internationellt. 1 Om olika länder hade egna regelsystem skulle det utnyttjas av olika aktörer (regelarbitrage) och det skulle sannolikt leda till bristande tillit och finansiell instabilitet i lägen av finansiell stress. De tongivande internationella organisationerna är Financial Stability Board (FSB), Basel Committee on Banking Supervision (BCBS), International Association of Insurance Supervisors (IAIS), European Banking Authority (EBA), European Insurance and Occupational Pension Authority (EIOPA), International Accounting Standards Board (IASB), European Securities and Markets Authority (ESMA). Financial Stability Board arbetar med global finansiell stabilitet. Financial Stability Boards främsta uppgift är att identifiera globalt systemviktiga banker, vilket i sin tur leder till högre kapitalkrav. De globalt systemviktiga bankerna anses vara så viktiga att deras fallissemang måste förebyggas. Baselkommittén arbetar också med finansiell stabilitet, men på en mer detaljerad nivå. Baselkommittén arbetar främst med kapitalkrav för banker och kreditmarknadsbolag. Kapitalkravstankar manifesteras i Baselkommitténs regelbundet uppgraderade regelverk (Basel I, Basel II, Basel III, ). Baselkommittén har detaljerade rekommendationer på kapitalkrav vid kreditrisk, marknadsrisk och operativ risk. International Association of Insurance Supervisors arbetsområde är försäkringssolvens och konsumentskydd, vilket främst kommer till uttryck i regelbundet uppgraderade solvensregelverk (solvency I, solvency II, ) som behandlar frågor om diskonteringsräntor, vad som får räknas som skuldtäckningsgilla tillgångar, minimisolvens- och minimikapitalkrav. European Banking Authority arbetar detaljerat med bankfrågor inom EU så att EU:s banker regleras likartat, men också så att tillsyn utövas lika i alla EU:s medlemsländer. European Insurance and Occupational Pension Authority arbetar med tjänstepensioner och konsumentskydd. Dess arbetsområde är likartat med International Association of Insurance Supervisors. European Securities and Markets Authority arbetar med finansiella marknadsplatsers funktionssätt, t.ex. centrala motparter för att minimera motpartsrisk. International Accounting Standards Board arbetar med redovisningsfrågor som påverkar hur noterade bolag värderar sina tillgångar och skulder. Detta är viktigt för tilliten på aktie- och räntemarknaderna. Sveriges revisorer tillämpar International Accounting Standards Boards 1 En angränsande fråga är varifrån de internationella organisationerna får sina idéer? Forskning och forskare i huvudsak, men också händelser som påvisar brister i systemet, t.ex. USA:s bolånekris föranledd av stora intressekonflikter i olika led. Tongivande forskare inom det finansiella området är Eugene Fama, Merton Miller, William Sharpe, Harry Markowitz, Daniel Kahneman, Martin Hellwig, Anat Admati, Carmen M. Reinhart, Kenneth S. Rogoff. Böcker man kan läsa är Thinking, fast and slow om man är intresserad av konsumentskydd, The bankers new clothes om man är intresserad av finansiell stabilitet och This time is different om man är intresserad av statistiska sammanställning av finansiella kriser. 5

6 rekommendationer och statliga Bokföringsnämnden ger policyinput till International Accounting Standards Board. Även om de internationella organisationerna har separata arbetsområden tar de hänsyn till varandra. Inte minst har de internationella organisationerna synpunkter på varandras konsultations-pm och rapporter som regelbundet publiceras. Det är t.ex. svårt för European Banking Authority att agera åt det ena hållet i ett ärande om Financial Stability Board och Baselkommittén vill åt det andra hållet. European Banking Authoritys fokusområde är EU, men EU är del av världen, vilket gör att myndigheten tar hänsyn till vad som sägs i de internationella organisationerna Financial Stability Board och Baselkommittén. Ett annat exempel är att det är svårt att reglera om en viss andel finansiering med nedskrivningsbara obligationer för systemviktiga banker om institutionella investerare såsom försäkringsbolag är begränsade från att investera i vissa tillgångsslag. Därmed blir Financial Stability Board och Baselkommitténs tankar om bankcertifikat som kan investeras i av försäkringsbolag avhängigt av regelverk som fastställs av International Association of Insurance Supervisors och European Insurance and Occupational Pension Authority. Ett tredje exempel är International Accounting Standards Boards bokföringsregler som anger hur tillgångar och skulder ska värderas. International Accounting Standards Board handhar även periodiseringsregler för hur inkomster och utgifter ska bokföras i marknadsnoterade bolag. Financial Stability Board, Baselkommittén, International Association of Insurance Supervisors, European Insurance and Occupational Pension Authority måste ta hänsyn till hur International Accounting Standards Board definierar olika poster i noterade företags balansräkningar. I bilden indikerar den streckade gråa rektangeln som omger de internationella organisationerna det ömsesidiga utbytet av tankar och idéer som finns på internationell nivå. Svenska organ och myndigheter Under de internationella organisationerna ser vi Sveriges nationella organisationer som anpassar internationell reglering till nationella lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna rekommendationer. Först ser vi riksdagen och regeringen. I bilden visar den streckade bruna rektangeln som omger riksdagen och regeringen det ömsesidiga beroende som råder mellan dem. I riksdagen är det främst finansutskottet (FiU) som handhar frågor om finansiell reglering. Då Sverige är medlem av EU och en stor del av finansiell reglering kommer från EU har även EU-nämnden (EUN) ett ansvar i finansiella frågor. EUN:s arbete handlar om att försöka påverka EU kommissionens direktiv innan de hamnar som färdiga direktiv på riksdagens bord och EU kommissionens förordningar måste direkttillämpas i Sverige. Konsumentskydd inom det finansiella området brukar avhandlas inom justitieutskottet (JuU). Man kan även nämna skatteutskottet (SkU) där frågor om hur låns räntor och kapitals inkomster ska behandlas i skattesystemet regleras. Den blå rektangeln som omsluter riksdag och de tongivande utskotten markerar deras ömsesidiga beroende. Riksbankens inflationsmål ska minska den reala skuldbördan Under riksdagen finner vi Riksbanken (RB). Riksbanken är en självständig myndighet under riksdagen. Riksbanken har prisstabilitet som mål och banken har själv anammat den internationella prisstabilitetsnormen om två procent. Den gula rektangeln runt riksdag och Riksbanken anger deras ömsesidiga beroende. 6

7 För att uppnå målet om två procents inflation ökar Riksbanken penningmängden så att inflationstakten når målet. I det finansiella systemet påverkar Riksbankens mål det reala värdet av alla skulder/fordringar. Detta är viktig information eftersom både låntagare och långivare förväntar sig urholkande inflation vid ingången av alla lån- och sparavtal. En inflationstakt om två procent halverar den reala bördan av en skuld på 35 år. 2 Samma inflationstakt innebär noll real avkastning om ett nominellt sparbelopp dubblerats på 35 år. Att skulder och sparande ska påverkas av Riksbankens penningpolitik är något som alla låntagare, sparare och aktörer i det finansiella systemet förväntar sig. Riksbanken spelar också en roll i det finansiella systemet som förvaltare av RIX som är betalningssystemet för stora betalningar i Sverige. Riksbanken sitter även som medlem i centralbankernas bank, Bank for International Settlements (BIS), som även organiserar Baselkommittén. Riksbanken är den myndighet som har monopol på att tillhandahålla allmänt accepterade betalningsmedel (det som kallas för pengar i vardagligt tal). Det är Riksbanken som tillhandahåller kronor, sedlar, mynt i både fysisk och elektronisk form som sedan möjliggör att betalningar kan ske i det finansiella systemet. Till sist, Riksbanken är det finansiella systemets lender of last resort, vilket innebär att Riksbanken kan ge lån till banker som i grunden är solventa men som har likvida problem som de ej kan hantera. När Riksbanken agerar som lender of last resort antyder det att Finansinspektionen misslyckats, samt att Riksgäldskontoret inte bedömer en bank som redo för avveckling. Regeringen, dess departement och myndigheter Hushållen väljer partier som väljer riksdagsledamöter i riksdagen. Regeringen utses därefter av riksdagen och regeringen har departement som ska bereda lagförslag och myndigheter som ska implementera lagar i samhället. Av regeringens departement är finansdepartementet (FiDep) det viktigaste för att bereda lagförslag inom det finansiella området. Men även justitiedepartementet (JuDep) är viktigt eftersom lån är legala avtal, företagsinsolvens kräver en juridisk insolvensprocess med rättigheter och skyldigheter, liksom även skuldsanering för hushåll gör. Finansinspektionens arbete ska upprätthålla tilliten När lagar är beslutade av riksdagen använder sig regeringen av sina myndigheter för att omsätta lagarna i verkligheten. Finansinspektionen (FI) är den myndighet som har ansvaret för föreskrifter och allmänna råd som reglerar banker, kreditmarknadsbolag, försäkringsbolag, fondbolag, marknadsplatser och försäkringsförmedlare. Finansinspektionen är också den myndighet som beviljar tillstånd för finansiella aktörer, liksom den även utövar tillsyn över bolagen som fått tillstånd att de uppfyller krav, följer föreskrifterna och de allmänna råden. Finansinspektionen har två operativa mål: finansiell stabilitet och konsumentskydd. Dessa mål är inte sällan i konflikt med varandra. Man brukar säga att finansiell stabilitet dominerar konsumentskydd. Att konsumentskydd får stå tillbaka för finansiell stabilitet manifesteras i inkonsistenta relativa riskvikter där bolån riskviktas högt trots låga historiska kreditrisker. Amorteringskravet som gör unga generationer än mer exponerade mot fastigheter är ett annat exempel. 2 En finansiell tumregel är att dividera 70 med en takt för att få en halveringstid, 70/2 = 35. 7

8 Finansiell stabilitet handlar om mer och bättre kapital hos främst systemviktiga banker, medan konsumentskydd handlar om kreditbedömningsprocesser, lånemarginaler, rådgivning och försäkringsåtaganden. Finansinspektionens yttersta mål är att upprätthålla tilliten i det finansiella systemet. Riksgälden som avvecklingsmyndighet Riksgälden (RGK) fyller flera funktioner i det finansiella systemet. Riksgälden är statens internbank och förvaltar statsskulden genom att emittera statsskuldsväxlar och obligationer med olika löptider. Eftersom svenska staten anses kreditvärdig används marknadsräntorna på dess värdepapper som riskfria diskonteringsräntor för försäkringsbolagens försäkringsåtaganden. Riksgälden är också förvaltare av insättningsgarantin. En bank eller ett kreditmarknadsbolag som fått tillstånd av FI att ta emot inlåning från allmänheten betalar premier till RGK för att insättare ska känna sig trygga med att ha pengar på inlåningskonton. Riksgäldens insättningsgaranti (en försäkring till alla inlånare) motiveras av allmänintresset att förhindra uttagsanstormningar ( bank runs ), men samtidigt är det en explicit garanti som ger banker och kreditmarknadsbolag billig finansiering av hushåll och företag som inte ifrågasätter hur banker och kreditmarknadsbolag använder medlen. Riksgälden är också resolutionsmyndighet, vilket innebär att det är Riksgälden som ska avveckla en stor bank som är konkursmässig genom att skriva ned bankens tillgångar och skulder enligt en viss prioritetsordning. Små banker och kreditmarknadsbolag som går i konkurs gör att aktieägare förlorar allt sitt kapital omedelbart. Avveckling av en systemviktig stor bank har aldrig skett i Sverige och RGK arbetar aktivt för att avskräcka stora banker för att hamna i en resolutionsprocess. Därför ska de upprätta rekonstruktions- och resolutionsplaner. Konsumentverket verkar för allmänt konsumentskydd, Kronofogdemyndigheten är en viktig indrivare Under regeringen finner vi även Konsumentverket (KV) och Kronofogdemyndigheten (KFM). Konsumentverket är en renodlad myndighet för konsumentskydd, vilket gör att myndighetens arbetsfält även omfattar konsumtionslån, bolån och sparprodukter. Kronofogdemyndigheten hjälper företag att driva in sina fordringar när företag eller hushåll inte betalar för det som de köpt eller lånat. Kronofogdemyndigheten är också myndigheten som hushåll vänder sig till när de ansöker om skuldsanering. Kronofogdemyndigheten är inkassobolagens enforcer of last resort samtidigt som Kronofogdemyndigheten är ett skydd för skuldsatta låntagare. Utan Kronofogdemyndigheten skulle det finnas risk för våldsam skuldindrivning. Den ljusblå rektangeln som omger regeringen, departementen och myndigheterna anger deras ömsesidiga beroende. Det finansiella systemet sammanlänkat via fordringar och skulder Under de nationella organisationerna ser vi det finansiella systemet och dess huvudsakliga aktörer. Ingen bild kan fånga verklighetens komplexitet, men bilden är ett försök. För att förstå systemet, låt oss börja i hushållens efterfrågan eftersom allt som produceras i en penningekonomi är styrt av privat konsumtion på lång sikt. Den intressent som har störst nytta av det finansiella systemet är hushållen. Det är hushållens behov som påverkar efterfrågan i ekonomin. Alla hushållsbehov kan inte tillfredsställas eftersom hushållen har inkomstbegränsningar, men de behov 8

9 som kan finansieras resulterar i faktisk efterfrågan av reala varor och tjänster som tillhandahålls av icke-finansiella företag, staten och kommunerna (som inkluderar landstingen). Notera är att alla pilarna är dubbelriktade. De dubbelriktade pilarna försöker illustrera ömsesidigheten och sammanlänkningen i det finansiella systemet. Så t.ex. är hushållens inlåningskonton hos banker och kreditmarknadsbolag samtidigt en skuld och finansieringskälla för banker och kreditmarknadsbolag. Notera också att en pil som träffar en aktörs box på höger (vänster) sida alltid träffar en annan aktörs box på vänster (höger) sida. Det är ett försök till att illustrera aktörers balansräkningar som består av skuld- respektive tillgångssidor. En pil som träffar en box på höger sida innebär en skuld för aktören. Det innebär att andra änden av den dubbelriktade pilen träffar en annan aktörs box på vänster sida, som då representerar en tillgång för den andra aktören. Så t.ex. utgår hushållens aktiesparande från hushållsboxens vänstra tillgångssida medan sparandet träffar fondbolags, försäkringsbolag eller företags boxar från höger skuldsida. Med hushållens efterfrågan som utgångspunkt kan vi ställa frågan: Hur använder sig hushållen av det finansiella systemet och dess aktörer? Hushållen och betalningar, inlåning som indirekt effekt Hushållen öppnar konton hos banker för att kunna göra betalningar. Till dessa konton kopplar hushåll andra konton och därmed har hushållen möjlighet att vara länkade till alla företag och hushåll med konton oavsett var i världen de befinner sig. Med ett konto kan man bo i Uppsala och betala för varor som köps Sydney. Det fundamentala syftet med ett bankkonto är att kunna utföra betalningar från kontot. Möjligheten att göra betalningar och överföringar är en finansiell tjänst. Det är i princip omöjligt att leva i en modern penningekonomi utan ett bankkonto. Ett bankkonto är i allra högsta grad nödvändigt. En indirekt effekt av ett konto är att allt medel på kontot är billig inlåning för de banker och kreditmarknadsbolag som erbjuder konton. Banker och kreditmarknadsbolag kan locka hushåll att öppna konton genom att erbjuda inlåningsräntor. Ju högre inlåningsränta på ett konto desto mer attraktivt blir det för ett hushåll att placera pengar hos en enskild bank eller kreditmarknadsbolag. Men höga inlåningsräntor är samtidigt en kostnad för banker och kreditmarknadsbolag, vilket gör dem ovilliga att betala höga inlåningsräntor. Inlåning från hushåll och företag har dock en stor fördel. Det anses vara en stabil finansieringskälla för banker och kreditmarknadsbolag. Samtidigt kan banker och kreditmarknadsbolag vars konton omfattas av den statliga insättningsgarantin inte erbjuda en för alltför hög inlåningsränta eftersom det innebär att de måste bevilja lån med hög kreditrisk för att kompensera den höga inlåningsräntan. För vissa hushåll är statligt garanterade inlåningsräntor hos kreditmarknadsbolag alternativ till t.ex. fonder som placerar i statsskuldsväxlar. Hushållen sparar i kombinationer av olika finansiella instrument Utöver bankers inlåningskonton kan hushåll spara i stamaktier, preferensaktier, förlagslån och obligationer (finansiella instrument) utgivna av företagen, staten och kommunerna. 9

10 Det finns en senioritetsordning mellan dessa finansiella instrument. Denna senioritetsordning prioriterar i vilken ordning som investerare får betalt av överskottet vid vinst och i vilken ordning som investerare förlorar sitt kapital vid förlust. Innehavare av stamaktier får utdelning efter alla andra. Dessutom kan de förlora allt sitt kapital vid företagskonkurs. Innehavare av preferensaktier får begränsad utdelning före stamaktieägare och de kan förlora sitt kapital vid företagskonkurs. Investerar ett hushåll i ett förlagslån får hushållet ränta, vilket är säkrare än utdelning, men förlagslån har ofta en evig löptid, vilket gör att förlagslån kan liknas vid aktier utan rösträtt. Slutligen kan hushåll spara i obligationer som ger ränta och som förfaller efter en definierad tidsperiod. Hushållen kan spara direkt i olika instrument, t.ex. genom att köpa en aktiepost i ett noterat bolag, eller indirekt genom att spara i en aktieindexfond. Direktsparande i instrument orsakar begränsade förmedlingsavgifter per transaktion medan fondsparande orsakar förvaltningsavgifter i procent baserat på värdet av sparandet. I bilden ser vi hur sparande antingen investeras direkt hos företagen, i statsobligationer eller kommunala certifikat, eller indirekt placeras av försäkrings- och fondbolag i samma värdepapper. Den finansiella sektorn erbjuder ett stort utbud av sparprodukter: breda indexfonder, passiv och aktiv förvaltning, nischfonder, börshandlade fonder, räntefonder, räntebevis, kapitalförsäkring, Man kan också investera i aktier eller obligationer direkt via värdepappersbolag. Att spara är frivilligt och inget enskilt hushåll är tvingad att spara. Hushåll behöver alltså inte använda sig av den finansiella sektors sparalternativ. Ett alternativ till olika sparprodukter är att amortera bolån. Bankens värderar hushållens återbetalningsförmåga vid lån Hushåll som vill låna vänder sig till banker och kreditmarknadsbolag. Organisatoriskt är banker och kreditmarknadsbolag agenter för stamaktieägande hushåll. Banker och kreditmarknadsbolags främsta uppgift är att göra kreditbedömningar innan lån beviljas för att på så sätt minimera kreditrisken som tas vid all utlåning. Låntagande hushåll kan stärka bilden av sin kreditvärdighet och återbetalningsförmåga genom olika åtgärder. Man kan erbjuda egen insats, man kan pantsätta det som ska finansieras, man kan be anhöriga gå i borgen, man kan säkerställa en historik utan betalningsanmärkningar. Alla dessa faktorer värderas vid lån och resulterar i lägre utlåningsräntor eftersom faktorerna ger utslag i bankers och kreditmarknadsbolags kreditriskmodeller. Att låna är frivilligt och inget hushåll eller företag är tvingad att låna. Detta är viktigt att förstå eftersom frivilligheten indikerar att det alltid är låntagare som skrivit på kreditavtal frivilligt. När avtal väl skrivits på ska de hållas, d.v.s. den latinska sentensen pacta sunt servanda gäller. Den finansiella sektorn erbjuder ett stort utbud av låneprodukter: fakturabelåning, finansiell leasing, blancolån, projektlån, billån, företagslån, maskinlån, syndikerade lån, klubblån, kreditkortslån, Hushållen kan försäkra om de löper försäkringsbara risker Ingen försäkring är obligatorisk i sig. Har hushållet ingen bil behöver det inte någon trafikförsäkring. Hushåll behöver heller ingen hemförsäkring, reseförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring. Men 10

11 försäkringar förhindrar att enskilda hushåll utsätts för ekonomiska katastrofer när de drabbas av olycka eller inkomstbortfall. Försäkring är ett poolingarrangemang där många försäkringstagare betalar in premier som tillsammans täcker enskilda försäkringstagare olyckor eller inkomstbortfall. Av tradition delar man upp försäkring i liv- och sakförsäkring. Livförsäkring handlar om skydd mot långt liv (utan försäkring räcker inte inkomsterna) och skydd mot kort liv (utan försäkring räcker inte inkomsterna för efterlevande). Sakförsäkring kan delas in i marin, flyg, motor. En förutsättning för försäkring är ett försäkringsbart intresse (insurable interest). Det innebär att man inte kan försäkra mot förluster som uppstår av slumpen (t.ex. spelförluster), ej heller försäkra sig själv mot självmord. Allt annat kan man försäkra sig mot, t.ex. regn om två veckor som orsakar oväntade kostnader vid ett planerat bröllop. Agenter i det finansiella systemet Denna PM framhåller hushållen som huvudmän i det finansiella systemet, medan aktörer i det finansiella systemet är hushållens agenter i någon mening. Det innebär att agenter är hushållens förlängda armar och utför tjänster som hushållen vill att de ska göra. Med ett huvudman-agentperspektiv är det klart att försäkringsbolag och fondbolag är agenter eftersom de placerar hushållens sparande enligt sparprodukternas villkor. Exempelvis förväntar sig alla hushåll som investerar i en aktieindexfond att fondbolagets kapitalförvaltare inte ska investera i räntebärande värdepapper. Med ett huvudman-agentperspektiv framstår det även som klart att staten och kommunerna är agenter eftersom både stat och kommuner tjänar hushållen. När staten och kommunerna lånar pengar för att investera har hushållen som väljare röstat för dessa investeringar. Några som ska agera som hushållens agenter är försäkrings- och fondförmedlare, liksom värdepappersbolag. Dessa har tillstånd att agera som mellanhänder mellan hushållen som sparare och fond- och livbolagens produkter som de rekommenderar. Även företag är agenter till hushållen. De hushåll som äger företagen styr företagen så att dessa kontinuerligt anpassar sitt utbud utifrån vad andra hushåll som konsumenter efterfrågar. Företag anpassar sin produktion till hushållens efterfrågan. I bilden ser vi livförsäkringsbolag, fondbolag, AP-fonder och sakförsäkringsbolag som agenter. Vi ser också icke-finansiella företag, staten och kommuner som agenter. Eftersom banker och kreditmarknadsbolag ägs av hushåll är även dessa finansiella bolag agenter till hushåll. En grundläggande konflikt finns i alla huvudman-agentförhållanden. Denna konflikt handlar om agenten verkligen agerar i huvudmannens intresse. Exempel på en sådan konflikt i det finansiella systemet är provisioner från fondbolag till försäkringsförmedlare när förmedlarna rekommenderar hushåll att placera i fondbolagens sparprodukter. I och med att de inte direkt får betalt från hushållen finns misstanken att de inte agerar i hushållens långsiktiga intressen. Finansiella intresseorganisationer Runt omkring det finansiella systemet och aktörer finns det olika intresseorganisationer. Här ska vi kort nämna de mest tongivande. 11

12 Bankföreningen företräder banker och kreditmarknadsbolags intressen. Villaägarna företräder låntagande villaägarnas intressen. Svenskt Näringsliv företräder de stora icke-finansiella företagens intressen. Aktieägarna företräder de små aktie- och fondägarnas intressen. Företagarna företräder småföretagens intressen. Svenska Försäkringsförmedlares Förening företräder försäkrings- och fondförmedlares intressen. Fondbolagens förening företräder fondbolagens intressen. Svensk Försäkring företräder liv- och sakförsäkringsbolagens intressen. Fastighetsägarna företräder privata fastighetsbolags intressen. Finansförbundet företräder bankanställdas intressen. Ibland är det uppenbart att intresseorganisationerna driver sina egna särintressen (vilket inte är fel i sig), medan det i andra fall handlar om frågor där intresseorganisationer har likartade åsikter, d.v.s. deras intressen sammanfaller. Intresseorganisationerna kan ha tydliga och kommunicerade åsikter, men även tystnad i en fråga är en ståndpunkt. Man kan t.ex. medvetet inte uttala sig i en fråga för att slippa publicitet i en annan fråga som har större vikt. Inte heller är de statliga myndigheterna Riksbanken, Finansinspektionen, Riksgälden, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten fria från åsikter och policy som påverkar det finansiella systemet. Systemen som inte syns men som påverkar Bilden är ett försök att illustrera det finansiella systemet och finansiella tjänster. Det finansiella systemet lever inte i splendid isolation från det övriga samhället. Istället är kreditgivning och sparande i hög utsträckning påverkad av andra system. Här ska vi kort nämna skattesystemet, socialförsäkringssystemet, Lantmäteriets fastighetsregister och Upplysningscentralens (UC) betalningsanmärkningsregister. Vi ska också nämna statens och kommunernas finanser. Skattesystemet består av fyra skattebaser: inkomst av tjänst, näring, kapital och konsumtion/punktskatter. Om skatten på förvärvsinkomster förändras påverkas hushållens låntagande och sparande. Ett exempel är jobbskatteavdraget som är en skattereduktion. Jobbskatteavdraget sänker skatten för alla förvärvsarbetande. Denna skattesänkning leder till högre disponibel inkomst. Den höjda disponibla inkomsten leder till bättre återbetalningsförmåga vid låntagande, liksom den leder till stärkt möjlighet att spara. Därmed fortplantar sig skattereformer även i det finansiella systemet. Bolån kan tänkas öka när unga hushåll belånar framtida jobbskatteavdrag. Inflödet till fonder kan tänkas öka när äldre hushåll ökar sitt sparande. Volymen betalningar ökar när hushåll ökar sin privata konsumtion. Att investeringssparkonton (ISK) och slopandet av avdragsrätten för individuellt pensionssparande (IP) påverkar det finansiella systemet är kanske inte så konstigt. Hushåll kommer att öppna ISKkonton och sluta spara på sina IP-konton. Även socialförsäkringssystemet påverkar det finansiella systemet. Om ersättningsnivåerna i arbetslöshetskassan och sjukförsäkringen är höga minskar kreditrisken för banker och kreditmarknadsbolag när de beviljar lån. Lantmäteriets fastighetsregister och pantregistret som är kopplat till fastighetsregistret är ett viktigt system för det finansiella systemet. De flesta fastigheter kräver finansiering med lån. Sättet som 12

13 fastighetslån beviljas är genom pantsättning. Lantmäteriets fastighets- och pantregister är viktiga stödsystem till det finansiella systemet. I Upplysningscentralens system noteras om företag och hushåll inte betalar sina räkningar. Gör hushåll inte det får de betalningsanmärkningar. Upplysningscentralens betalningsanmärkningar påverkar banker och kreditmarknadsbolag vid lån. Slutligen har vi staten och kommunerna vars budgetunderskott, investeringsplaner och skulder påverkar det finansiella systemet. Om t.ex. regeringen fattar beslut om att bygga väldigt många nya bostäder eller investera i infrastruktur måste staten finansiera detta genom att emittera obligationer. Därmed kan man tänka att räntorna stiger för alla aktörer i ekonomin och vi får en s.k. crowding-out situation. Osäkerhet och nödvändigheten av information Det finansiella systemet som presenterats i bilden ger intrycket av ett elektriskt kopplingsschema som fungerar perfekt. I bilden ser det ut som att man kan slå på och av systemet med en knapp. Så ska man inte se på systemet. Över hela systemet svävar hotet från osäkerhet som skapar ett stort behov av information. Vi ska artikulera hur information och brist på tillförlitlig information påverkar det finansiella systemet. Information är viktigt i alla avtalssituationer. Rent analytiskt kan man kategorisera information som antingen publik eller privat information. 3 Publik information är sådan information som alla avtalsparter har tillgång till. Det kan handla om inflationstakt, tillväxttakt, offentliga bolagsräkenskaper, kreditupplysningar hos Upplysningscentralens, institutionella ramverk, skattesystem o.s.v. Privat information är sådan information som bara en enskild avtalspart har tillgång till. Det kan handla om en begagnad bils dolda fel, självmordsbenägenhet, ens verkliga identitet, tillståndet i ett bolags IT-system, lämnade borgensåtaganden, avtal som inte är offentliga men som påverkar ett företags balansräkning. Att det finns privat information som inte är tillgänglig för motparten ökar graden av osäkerhet. I ett försäkringsavtal blir försäkringsgivaren mer osäker på försäkringstagaren och för att kompensera sig för denna osäkerhet kräver försäkringsgivaren en högre försäkringspremie. I ett låneavtal blir långivaren mer osäker på låntagaren och för att kompensera sig för denna osäkerhet kräver långivaren en högre ränta. Vad händer om osäkerheten kring informationens tillförlitlighet ökar? I ett sådant läge börjar det finansiella systemet att fungera allt sämre. Vi ska exemplifiera med ett extremt exempel: Grekland och dess statsskuldsproblematik. Utan att gå in på orsakerna till den grekiska statsskuldsproblematiken kan man konstatera att ingen har förtroende för den grekiska staten som låntagare. Detta får spridningseffekter. Grekiska hushåll vill inte ha kvar sina löner på grekiska bankers lönekonton när den grekiska statliga insättningsgarantin sannolikt fallerar. Grekiska banker kan inte finansiera de lån som förfaller, än 3 Se George Akerlof, nobelpristagare i ekonomi, och hans artikel The Market for Lemons: Quality Uncertainty and the Market Mechanism", som publicerades i Quarterly Journal of Economics En lemon är begagnad bil i amerikanskt slang. Köper man en begagnad bil kan ha otur och få en bil med många problem. Det blir en sur citronsmak i munnen efter köpet. Om det sprids en uppfattning att alla begagnade bilar är lemons kan andra-handsmarknaden sluta fungera. Med andra ord, prismekanismen slutar fungera. 13

14 mindre emittera nya obligationer. Det gör att grekiska banker inte kan låna ut till grekiska företag som bankerna ändå ser som solventa. Grekiska hushåll vill inte spara i grekiska aktier eller grekiska statens räntebärande värdepapper. Företagen tvingas ställa in sina utdelningar för att kunna återbetala existerande lån som de ej får återfinansiera. Samma sak händer med grekiska staten som inte kan återfinansiera de obligationer som förfaller till betalning. Utländska kapitalägare vill inte placera sitt kapital i nyemitterade grekiska statsobligationer. Bristen på tillit till den information som kommit och kommer ut från Grekland är påtaglig. Detta illustrera vikten av pålitlig information för att ett finansiellt system ska fungera såsom det beskrivits i bilden. Om inte pålitlig information finns kollapsar det finansiella systemet och vi är tillbaka i ett läge där betala, spara, låna och försäkra det finansiella systemets fundamentala uppgifter ej längre fungerar. Synpunkter och förbättringsförslag på denna PM tas tacksamt emot. 14