Befolkningsstatistiken

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Befolkningsstatistiken Folkmängden Äldre befolkningsstatistik utgavs för åren i Tabellkommissionens berättelser för varje femårsperiod och för åren i Bidrag till Sveriges officiella statistik, A, Befolkningsstatistik. Befolkningsstatistiken utgavs för åren i Befolkningsrörelsen, för åren i Folkmängdens förändringar, för åren i i Befolkningsförändringar 19xx del 3 och från och med året 1991 i Befolkningsstatistik del 4. Samtliga utgivna i serien Sveriges officiella statistik. Befolkningsförändringar De äldsta publicerade uppgifterna om födda och döda i kommuner och församlingar finns i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, A) Befolkningsstatistik, där uppgifter lämnas för femårsperioderna och samt därefter för tioårsperioder till och med För de därefter följande fem tioårsperioderna finns motsvarande uppgifter i Befolkningsrörelsen, översikt för åren 19xx-19yy. Den sista tioårsöversikten publiceras i Befolkningsförändringar För åren finns inga församlingsuppgifter och inga andra kommunuppgifter än för städerna. De publicerades i Befolkningsrörelsen och avsåg födda, döda och flyttningar. Från och med 1958 publiceras uppgifter för alla kommuner och även dessa uppgifter avser födda, döda och flyttningar och återfinns för åren i Folkmängden inom administrativa områden. För åren finns motsvarande uppgifter i serien Statistiska meddelanden (SM), nämligen i B 1963:6, B 1964:9, B 1965:5, och i Be 1967:7. För församlingar, kommunblock och A-regioner finns uppgifter endast för 1966 och dessa redovisas för församlingar i Be 1967:7 samt för kommunblock och A-regioner i Be 1967:12. Från och med 1967 till och med 1972 har uppgifterna sammanförts i Befolkningsförändringar del 1. Dessa uppgifter baseras på de summariska folkmängdsredogörelserna. Från och med 1973 grundas uppgifterna i Befolkningsförändringar del 1 på aviseringar till RTB. Mellan 1991 och 1996 publiceras uppgifterna i Befolkningsstatistik del 1 och från 1997 i Befolkningsstatistik del 1-2. Befolkningsrörelsen år Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-befror-1911

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR BEFOLKNINGSRÖRELSEN ÅR 1911 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 1914 [131485]

4

5 Innehållsförteckning. Underdånig berättelse. Sid. Inledning 1* A) Folkmängd och folkökning 2* B) Folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd 11* C) Giftermål 25* D) Barnaföderskor 40* E) Fäder till inom äktenskap födda barn 52* F) Födda barn 54* G) Döda 59* H) Nativitetsöverskott 70* I) Omflyttning 74* Tabeller. Tab. 1. Folkmängden och dess förändringar åren Sammandrag för riket... 1» 2. Folkmängden länsvis, år » 3. Folkökningen och dess särskilda faktorer, länsvis, år » 4. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med minst invånare, år » 5. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med mindre än invånare, år » 6. Beräknad folkmängd efter kön, ålder och civilstånd, i hela riket, år » 7. Giftermål, länsvis, år » 8. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder samt första gifte och omgifte, länsvis och i utlandet efter kyrkoskrivningsort, år » 9. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år » 10. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder, år » 11. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder och civilstånd, år » 12. I äktenskap inträdda män, fördelade efter kyrkoskrivningsort, länsvis och i utlandet, samt efter större yrkesgrupper, år » 13. I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år » 14. Antal ingångna äktenskap i varje månad, år » 15. Äktenskapsskillnader och genom skiljobrev upplösta trolovningar, år » 16. Barnaföderskor, länsvis, år » 17. Barnaföderskor, fördelade efter ålder i ettårsgrupper, år » 18. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten, länsvis, år » 19. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år

6 IV Tab. 20. Fäder till under år 1911 födda äkta barn, med fördelning efter ålder » 21. Föräldrarna till under år 1911 födda äkta barn, med fördelning efter bådaderas ålder 47» 22. Fäder till under år 1911 födda äkta barn, fördelade efter yrke 48» 23. Födda barn, fördelade efter börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år » 24. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, länsvis, år » 25. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, kön och civilstånd, år » 26. Döda, fördelade efter kön och civilstånd, länsvis, år » 27. Döda fördelade efter ålder, länsvis, ävensom i första och andra levnadsåren döda, fördelade efter kön, ålder och äkta eller oäkta börd, år » 28. Döda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år » 29. Döda i varje månad, länsvis, år Sid. Table des matières. Rapport au Roi. Pages. Introduction 1* A) Population et accroissement de la population 2* B) Population par sexe, par âge et par état civil 11* C) Mariages 25* D) Femmes accouchées 40* E) Pères des enfants légitimes 52* F) Enfants nés 54* G) Mortalité 59* H) Excédant des naissances 70* I) Migration, en géneral 74* Tableaux. 1 ) Tabl. 1. Mouvement de la population, en Résumé général 1» 2. Population par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 4: Population le 1 er janvier. Col. 5 7: Population moyenne de l'année. Col. 8 10: Population le 31 décembre.» 3. Accroissement de la population et ses différents facteurs, par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 3: Nés vivants. Col. 4 5: Décès. Col. 6 8: Excédant des naissances. Col. 9 12: Immigrés; col. 9: des autres paroisses du pays; col. 10: des pays étrangers: col. 11: du registre des»introuvables» 2 ). Col : Émigrés; col. 13: pour les autres paroisses du pays; col. 14: pour les pays étrangers; col. 15: pour le registre des»introuvables» 2 ). Col : Gain (+) ou perte ( ) par migration. Col : Accroissement (+) ou diminution ( ) de la population. 1 ) Les mots suédois suivants, qui reviennent dans ces tableaux, sont a traduire: Län Départements. Mankön (p. abréviat. M.)... Sexe masculin. Landsbygd (p. abréviat. Lb.)... Campagne. Kvinnkön (» K.)... Sexe féminin. Städer (» St.)... Villes. Summa (» S:a)... Total. Riket Royaume. Hela antalet Nombre total. Hela Riket Royaume. Åldersår Age. 2 ) Personnes, abandonnant leur paroisse sans notification due, sont rayées dans les registres après deux ans; ces personnes sont nommées»obefintlige» (»introuvables»).

7 Pages. Tabl. 4. Mouvement de la population dans chaque ville de habitants ou de plus, eu Col. 1: Villes. Col. 2 4: Population le 31 déc. Col. 5 7: Population moyenne. Col. 8 24: Accroissement de la population et ses différents facteurs (pour les détails voir tabl. 3). Col : Mariages contractés, (voir tabl. 7). Col : Hommes mariés, classés par domicile et par âge (voir tabl. 8). Col : Idem, femmes mariées (voir tabl. 8). Col : Hommes mariés, classés par domicile et par profession (voir tabl. 12). Col : Mariages par mois. Col. 120: Divorces de fiancés. Col. 121: Divorces de mariés. Col : Accouchées, (voir tabl. 16 et 18). Col : Pères des enfants légitimes nés en 1911 (voir tabl. 20). Col : Naissances, (voir tabl. 23 et 24). Col : Décès, (voir tabl. 26, 27 et 29). Tabl. 5. Mouvement de la population dans chaque ville ayant moins de habitants, en Col. 1: Villes. Col 2 4: Population le 31 déc. Col. 5: Accroissement (+) on diminution ( ). Col. 6: Population moyenne. Col. 7: Mariages contractés. Col. 8: Nés vivants. Col. 9: Décès. Col. 10: Immigrés. Col. 11: Émigrés. Tabl. 6. Population calculée par sexe, par âge et par état civil, en a) Groupes d'âge d'un an, le 31 déc. b) Groupes de cinq ans, le 31 déc. c) Groupes de cinq ans, population moyenne de l'année. Col. 1: Age. Col. 2 10: Population; col 2 3: célibataires; col. 4 5: mariés; col. 6 7: veufs, (veuves) et divorcés: col. 8 10: nombre total. Col : Nés vivants; col. 11: année; col. 12: nombre. Tabl. 7. Mariages contractés, par département, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre total. Col. 3: Mariages civils facultatifs. Col. 4: Mariages civils obligatoires. Col. 5 13: État civil des époux aux noces; entre garçons et filles (col. 5), veuves (col. 6), femmes divorcées (col. 7); entre veufs et filles (col. 8), veuves (col. 9), divorcées (col. 10); entre divorcés et filles (col. 11), veuves (col. 12), divorcées (col. 13). Col : Noces premières, secondes etc., du mari. Col : Idem, de la femme. Tabl. 8. Mariés par sexe, par âge, par noces et par departement, en Col. 1: Départements (Utlandet = pays étrangers). Col. 2 13: hommes entrés en premières noces à l'âge indiqué dessous. Col : Idem, hommes remariés. Col : Idem, femmes entrées en premières noces. Col : Idem, femmes remariées. Tabl. 9. Mariés par sexe, par âge et par état civil, en Col. 1: Age. Col. 2 9: Campagne; col. 2 5: hommes mariés; garçons (col. 2), veufs (col. 3), divorcés (col. 4); col. 6 9: femmes mariées; filles (col. 6), veuves (col. 7), divorcées (col. 8). Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 10. Mariages par âge des époux, en a) Campagne. b) Villes. c) Royaume. Col. 1: Age des mariés. Col. 2 17: Age des mariées. Tabl. 11. Mariages par âge et par état civil des époux, en Col. 1: Age des mariés: a) Entre garçons et filles; b) Entre garçons et veuves ou divorcées: c) Entre veufs ou divorcés et filles; d) Entre veufs ou divorcés et veuves ou divorcées. Col. 2 17: Age des mariées. Tabl. 12. Hommes mariés par profession et par département, en Col. 1: Départements (Utlandet = pays étrangers). Col. 3 6: Agriculture, pêche, exploration forestière. Col. 7 16: Industrie. Col : Commerce et transport. Col : Administration publique et professions libérales. Col : Travail domestique et ouvriers sans emploi fixe. Col : Sans profession specifiée. Tabl. 13. Hommes mariés par profession, par noces et par âge, en Col. 1: Professions. I: Agriculture etc.; II: Industrie; III: Commerce et transport; IV: Administration publique et professions libérales; V: Travail domestique et ouvriers sans emploi fixe; VI: Sans profession specifiée. Col. 2 13: Hommes entrés en premières noces à l'âge indiqué dessous. Col : Idem, remariés. Tabl. 14. Mariages par mois, en Tabl. 15. Divorces, en Col. 1: Départements. Col. 2 3: Nombre des divorces; col. 2: des fiancés; col. 3: des mariés. Col. 4 5: Enfants vivants au divorce. Col. 6 8: Durée du mariage; col. 6: années; col. 7: campagne; col. 8: villes. Col. 9: Age des divorcés. Col. 10 V

8 VI Pages. 22: Age des divorcées. Col. 26: Causes des divorces. Col. 31: Professions des divorcés (pour les groupes principaux I VI, voir tabl. 13). Tabl. 16. Accouchées, par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 4: Nombre des accouchées; col. 2: enfants légitimes (=Ä); col. 3: enfants illégitimes (=Oä). Col. 5 10: État civil; col. 5 6: mariées; col. 7 8: veuves et divorcées; col. 9: fiancées: col. 10: filles. Col : Age des accouchées, en groupes de cinq ans. Tabl. 17. Accouchées par âge en groupes d'un an, en Col. 1: Age. Col. 2 3: Campagne. Col. 4 5: Villes. Col. 6 8: Royaume. Tabl. 18. Femmes accouchées d'enfants légitimes, classées par durée des mariages et par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 15: Durée des mariages. Tabl. 19. Femmes accouchées d'enfants légitimes, classées par durée des mariages et par âge, en Col. 1: Durée des mariages. Col. 2 31: Age des accouchées; col. 2 11: campagne; col : villes; col : royaume. Tabl. 20. Pères des enfants légitimes nés en 1911, par âge 46 Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre total. Col. 3 15: Age des pères. Tabl. 21. Pères et mères des enfants légitimes nés en 1911, par combinaison d'âge Col. 1: Age des pères. Col. 2 9: Age des mères. Tabl. 22. Pères des enfants légitimes nés en 1911, par profession 48 Pour les groupes principaux, voir tabl. 13. Tabl. 23. Enfants nés, classés par naissances, par vie, par sexe et par état civil, en Col. 1: Départements. Col. 2 4: Nombre total des naissances. Col. 5 9: Enfants d'accouchements simples; col. 5 6: nés vivants; col. 7 8: mort-nés. Col : Enfants d'accouchements doubles. Col : Enfants d'accouchements triples (et quadruples). Col : Nés vivants; col : légitimes; col : illégitimes; dont enfants des fiancées (col. 26). Col : Mort-nés. Col. 40: Répartition des naissances par nombre des enfants, par vie, par sexe et par état civil. A. Naissances simples. B. Naissances doubles. C. Naissances triples. Tabl. 24. Enfants nés, classés par vie et par mois, en Col. 1 : Départements. Col. 2 : Nés vivants. Col. 3 : Mort-nés. Tabl. 25. Enfants nés classés par mois, par vie, par sexe et par naissance légitime ou illégitime en a) Campagne. b) Villes. c) Royaume. Col. 1: Mois. Col. 2 5: Nés vivants; col. 2 3: légitimes; col. 4 5: illégitimes. Col. 6 9: Mort-nés. Col : Nombre total des naissances. Tabl. 26. Décès par sexe, par état civil et par département, en Col. 1: Départements. Col. 2 6: Enfants au-dessous d'un an; col. 2 3: légitimes; col. 4 5: illégitimes. Col. 7 8: Autres célibataires. Col. 9 10: Mariés. Col : Veufs (veuves) et divorcés. Tabl. 27. Décès par âge et par département, ainsi que décès dans les 2 premières années de la vie par sexe, par âge et par naissance légitime ou illégitime, en Col. 1: Départements. Col. 2 21: Age. Col. 22: Décès dans les 2 premières années de la vie, par jour (du premier mois), par mois (de la première année) et par trimestre (de la seconde année). Col : Campagne; col : enfants légitimes; col : enfants illégitimes. Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 28. Décès par sexe, par âge et par état civil, en Col. 1: Age. a) Groupes d'un an. b) Groupes de cinq ans. Col. 2 9: Campagne; col. 2: garçons; col. 3: mariés; col. 4: veufs et divorcés; col. 5: filles; col. 6: mariées; col. 7: veuves et divorcées. Col : Idem, villes. Col : Idem, royaume. Tabl. 29. Décès par mois, en Col. 1 : Départements. Résumé en français 64

9 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån far härmed avgiva sin underdåniga berättelse angående befolkningsrörelsen år I enlighet med bestämmelserna i nådiga brevet till Statistiska tabellkoin- 1* Btfolkningsrörelsm 1911.

10 2* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. missionen den 29 september 1911 ingår berättelsen i den nya serien Sveriges officiella statistik och framträder såväl i följd härav som av andra grunder i delvis förändrat skick vid jämförelse med föregående årgångar, vilka tillhört serien Bidrag till Sveriges officiella statistik alltsedan år 1851 under titeln A) Befolkningsstatistik. I likhet med föregående berättelser i ämnet grundar sig denna nästan uteslutande på prästerskapets uppgifter. Med hänsyn till innehållet skiljer sig berättelsen från sina föregångare väsentligen därutinnan, att redogörelsen rörande dödsorsakerna och de avlidnas fördelning efter yrke ävensom redogörelsen rörande ut- och invandringen numera helt utbrutits ur berättelsen och meddelas i särskilda sådana, av vilka ut- och invandringsberättelsen redan utkommit av trycket. Ävenså må märkas, att tabellen över folkmängden inom administrativa områden uteslutits och redogörelsen häröver numera meddelas endast i den särskilda berättelse härom, som årligen utkommer. Däremot har berättelsen utökats med en redogörelse angående barnaföderskornas med äkta barn fördelning efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten ävensom med en del internationella uppgifter om befolkningsrörelsens skilda faktorer. Såsom en förbättring kan för övrigt framhållas, att beräkningen rörande folkmängdens fördelning efter kön, ålder och civilstånd denna gång torde vara något tillförlitligare än eljest under de mellan folkräkningarna liggande åren, till följd därav att de i dödboksutdragen numera befintliga uppgifterna rörande efterlevande makes ålder utnyttjats. Slutligen må nämnas, att skiljaktigheterna mellan här meddelade uppgifter rörande folkmängden och dess faktorer under äldre år och motsvarande i denna berättelses föregångare bero därpå, att berörda uppgifter i denna berättelse hämtats ur Bevölkerungsstatistik des Schwedens av G. Sundbärg, samt, vad angår befolkningens uppdelning på stad och land, på vissa här vidtagna korrektioner. I överensstämmelse med tillförene följd plan utbeder sig Statistiska centralbyrån att få tillägga följande upplysningar och jämförelser med hänsyn till innehållet av de till berättelsen hörande tabellerna. A) Folkmängd och folkökning. Såsom Statistiska centralbyrån redan förut i sin under juni månad 1912 offentliggjorda redogörelse för folkmängden inom administrativa områden den 31 december 1911 meddelat, uppgick rikets folkmängd vid sistnämnda tidpunkt till personer. Tillväxten för året utgör personer, eller oo av folkmängden vid årets ingång ( ). Denna tillväxt framgår på följande sätt ur uppgifterna om befolkningsrörelsens särskilda faktorer, med utgång från nyss angivna folkmängd vid årets början:

11 FOLKMÄGD OCH FOLKÖKNING. 3* Under rubriken»annan vinst eller förlust» är här upptagen den skillnad, som framträder mellan folkmängden, å ena sidan sådan den erhålles ur prästerskapets summariska redogörelser, å andra sidan sådan den framgår genom riksfolkmängdens vid årets början ökande med antalet födda och immigranter och minskande med döda och emigranter, varvid dock även, såsom av översikten här ovan synes, hänsyn tagits till dem, som överförts från och till den s. k. boken över obefintliga, varom se gällande kyrkobokföringsförordning. Den förra av nu nämnda folkmängdsberäkningar lämnar ett överskott över den senare av 515 män och en brist av 89 kvinnor. Differenserna äro att tillskriva de smärre felaktigheter, som naturligtvis icke kunna helt och hållet undvikas vid ett verk av så stor omfattning som den svenska kyrkobokföringen. Om den för riket i dess helhet under år 1911 inträffade folkökningen jämföres med tillväxten under närmast föregående år (tab. A å nästa sida), finner man, att 1911 års folkökning, som utgör 7-11 på tusen av medelfolkmängden, är såväl absolut som relativt mindre än motsvarande under något år sedan år "Vid jämförelse med decenniet i dess helhet ter sig 1911 års folkökning visserligen relativt något mindre men absolut sett något större, än vad tioårsmedeltalen utvisa. Året 1911 karakteriseras av ett giftermålstal (5-88 på varje tusental inb.), som är särdeles lågt och lägre än tioårsmedeltalet (6-00 /oo). Födelsetalet har varit lägre än någonsin förut (23-99 / 00 mot / 00 i medeltal för årtiondet). Dödstalet (13-80 %o) är näst 1909 åra tal (13-67 %o) det lägsta, som någonsin iakttagits i vårt land, och avsevärt lägre än tioårsmedeltalet (14-89 / 00 ). I följd av att nativiteten varit så låg, blir, trots dödlighetens ringhet, överskottstalet något mindre än vanligt (10-19 /oo mot 10-88). Vad angår utvandringen, så har den stegring av densamma, som begynte år 1909 och fortsatte under år 1910, under år 1911 följts av en kraftig nedgång (3-61 %o mot 4-85 i medeltal för årtiondet). Även invandringen (1-40 / 0 o) har varit lägre än vanligt (1-59 %o). Tillsammantagna utvisa ut- och invandringstalen en nettoutvandring (2-21 /on), som understiger varje motsvarande tal sedan år 1899, med undantag dock för år 1908.

12 Tab. A. Översikt av folkmängdens förändringar i riket, åren ) 4* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. ') Folkmängden för äldre tider är här upptagen i enlighet med beräkningarna av G. Sundbärg i Statistisk tidskrift, häftet 129. Immigranternas antal är känt frän och med 1875 och för aren upptaget pä grund av uppskattning. För åren ingår därför hela (den uppgivna) utvandringen i kol. för»nettoutvandringen». I kol. för»annan vinst eller förlust» ingär även till och frän boken över obefintliga överförda personer.

13 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. Beträffande olika landsdelnr lämnas erforderliga data för bedömande av årets folkmängdsförändring i tab. B, sid. 6*. Åren 1908 och 1909 ägde det mera ovanliga rum, att folkmängden ökades inom vartenda län, Stockholms stod inräknad. Under aren 1910 och 1911 har däremot folkminskning yppat sig inom resp. tre och två län, under det senare året inom Kronobergs och Hallands län. Inom de övriga länen har folkmängden år 1911 ökats. Den största absoluta tillväxten företor under år 1911, liksom de närmast förgående åren, Stockholms län med personer, varefter följa Göteborgs och Bohus län med 4 483, Stockholms stad med och Malmöhus län med 3 122; ökningen inom vart och ett av dessa län, Stockholms stad ej inbegripen, är dock mindre än den var under närmast föregående år. Även relativt sett är tillväxten störst i Stockholms län, eller promille av medelfolkmängden; därefter följa Stockholms stad med 12-41, Norrbottens län med 12-32, Göteborgs och Bohus län med och Västernorrlands län med promille. Både absolut och relativt taget var folkökningen minst i Skaraborgs län, nämligen endast 127 personer eller 0-53 promille, vilket likväl är något högre än länets tioårsmedeltal (0-09 /oo). I elva län har tillväxten ställt sig gynnsammare och i återstående 14 län, huvudstaden medräknad, mindre gynnsamt än medeltalet för åren utvisar. Vid 1911 års slut upptogo de särskilda länen nedanstående andelar av rikets hela folkmängd i %, under jämförelse med motsvarande tal för tjugo år tillbaka samt för år 1910: 5* Under de båda senaste årtiondena har alltså de fem norrländska länens andel av riksfolkmängden ökats från till %, De åtta län (Stockholms stad inberäknad), som av ålder sammanfattas under benämningen Svealand, hava likaledes gått framåt, ehuruväl blott från % till De tolv södra länen åter, eller Götaland, hava minskats i relativ betydelse: deras folk-

14 Tab. B. Folkökningen och dess faktorer inom länen år 1911, jämfört med talen för årtiondet ) 6* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. ') Ar de i kolumnhuvndena använda beteckningarna avses med Omflyttningsresultat (omflyttning) skillnaden mellan inflyttning och utflyttning. Inrikes omflyttning betecknar denna skillnad för såvitt avses endast flyttningen inom landet. Utrikes omflyttning: resultatet av folkbytet med främmande länder. Med ökningstal, överskottstal, Omflyttningstal o. s. v. avses de rdativa talen årligen på tusen invånare av medelfolkmängden; överskottstalet avser överskottet av födda över avlidna pa tösen invånare. 2) Den inrikes omflyttningen vilken här även omfattar till och frän boken över obefintliga överförda personer borde natnrllgen för hela riket utgöra + 0; att smärre differenser uppstå, beror pa ofullkomligheter i kyrkobokföringen. ') I kol. för folkökning eller -minskning för landsbygd och Btäder ar 1911 ingår folkmängden i de områden som vid axets början överfördes frän landsbygden till resp. städer; jfr vidare anm- 3 till tab. 3, sid. 10.

15 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 7* mängd, som för tjugo år sedan uppgick till % av hela rikets, hade vid 1911 års slut gått ned till %. Betydelsen av dessa tal framgår, om man erinrar sig, att en procent av Sveriges folkmängd numera utgör nära människor. Att Götalands andel av riksfolkmängden nedgått med nära 2 2 /a procent, innebär alltså, att denna landsdel nu har närmare inv. färre än den skulle haft, om ståndpunkten från tjugo år tillbaka kunnat bevaras. Relativt taget kan således Götaland sägas hava förlorat så gott som ett mindre län. Norrland åtor har nu nära inv. flera än det skulle haft under nyssnämnda förutsättning, och Svealand nära flera. Avses särskilt året 1911, finner man Norrlands procentiska andel vid årets början utgöra % och vid dess slut %', Svealands andel av folkmängden har ökats från % till %, medan Götalands fortfarande gått tillbaka, från % till i.. Norrlands folkökning har alltså detta år liksom de tre föregående hållit jämna steg med riket i dess helhet, men föga mer. Proportionen mellan lands- och stadsbefolkningen har under år 1911 förändrats i samma riktning, som förut oavbrutet varit händelsen under mer Un ett halvt århundrade. I i. av rikets hela befolkning hava kommit på landsbygden och på städerna för de sistnämnda med särskiljande av huvudstaden vid slutet av vart och ett av efterföljande år: Städernas framryckning har alltså under år 1911 utgjort 0-64 /. mot 0-33 % i medeltal för årtiondet För städerna utom Stockholm var vinsten under redogörelseåret 0-61 %, mot 0-29 % i medeltal för tioårsperioden. Stockholms folkökning, som sedan år 1908 varit så obetydlig, att huvudstadens andel av rikets folkmängd minskats, har under år 1911, såsom ovan framhållits, varit rätt avsevärd, med påföljd att stadens andel av rikets folkmängd åter tilltagit. Landsbygdens folkmängd har under år 1911 minskats från vid

16 8* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. föregående års slut till eller med personer, motsvarande 1-34 /oo av medelfolkmängden. Däremot har städernas folkmängdssiffra ökats från l till , alltså med ej mindre än personer, motsvarande / 0 tt av medelfolkmangden. Landsbygdens minskning och städernas relativt stora folkökning förklaras emellertid genom de på förhållandet emellan stad och land inverkande administrativa förändringarna vid 1911 års början, då S:t Lars socken (med inv.) införlivades med Linköpings stad och Västra Skrevlinge (med inv.) med Malmö samt köpingarna Huskvarna, Eslöv och Arvika (med resp , och inv.) trädde i åtnjutande av sina stadsrättigheter. Tillsammans omfattade dessa administrativa förändringar, då de skedde, en befolkning av ej mindre än personer. Hade de icke ägt rum, skulle landsbygden kunnat uppvisa en folkökning av personer ooh städernas nedbragts till , motsvarande resp och promille på medelfolkmängden. Av de båda absoluta talen är det förra över och det senare nära mindre än motsvarande år Ovan anförda tal avse folkmängdens fördelning den 31 december Med 1912 års ingång införlivades ett område med 11 inv. i Döderhults socken med Oskarshamns stad och en del av Borrlunda socken med 208 inv. med Eslöv. Folkmängden i var och en av rikets städer och köpingar framgår, vad de förra angår, av tab. 4 och 5 och i fråga om de senare av Statistiska centralbyråns redogörelse för folkmängden inom administrativa områden. En klassifikation efter folkmängden av städer och köpingar utfaller som följer: Vid 1911 års slut ägde Sverige alltså 30 städer, som efter svenska förhållanden pläga räknas såsom större, eller ägande mer än tio tusen invånare vardera. Sammanlagda folkmängden i dessa städer uppgick till mot föregående år. Tillväxten, uppgående till ej mindre än personer eller promille, beror dock till större delen därpå att 4 städer Nyköping, Västervik, Visby och Trälleborg flyttat upp i gruppen Härigenom förklaras ock minskningen i de mindre städernas folkmängd, som nedgått från till personer. Sist berörda nedgång i antalet

17 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 9* skulle för övrigt tett sig än större, därest ej såsom förut nämnts tre köpingar kommit i åtnjutande av stadsrättigheter. Efterser man hur stor del de större städernas folkmängd utgör av hela rikets, befinnes densamma uppgå till över en femtedel (20-6 %). Av hela stadsbefolkningen utgör den något över fyra femtedelar (81-0 %). Att Sveriges städer, relativt taget, i stor utsträckning deltaga uti den för vår tid utmärkande starka tillväxten av stadssamhällena, är välbekant och framgår även av följande tal. Folkmängden utgjorde vid 1911 års slut och 20 år förut i var och en av de städer, som numera räknas som större, samt i de övriga, tillsammantagna: I samtliga de större, här ovan specificerade städerna har, såsom en uträkning ger vid handen, folkmängden under de tvenne årtiondena ökats från till personer eller med procent samt den övriga stadsbefolkningen från till personer eller med procent. I dess helhet har stadsbefolkningen vuxit från till eller med procent. Vad särskilt år 1911 beträffar, har folkökningen i de trettio större städerna varit i genomsnitt avsevärt lägre än närmast föregående år. I två av dessa städer, nämligen Hälsingborg och Halmstad, förekommer, såsom tab. D närmare utvisar, folkminskning och i 18 städer därutöver har folkökningen visat sig lägre än den i genomsnitt varit under det närmast förflutna årtiondet. Bland de mindre, i tab. D ej specificerade städerna förete emellertid flera en rätt betydande folkökning; så exempelvis Trosa, Huskvarna, Eslöv, Ulricehamn, Örnsköldsvik och Skellefteå. Folkminskning har bland dessa mindre städer förekommit i femton, I allmänhet äro minskningstalen ringa, den största absoluta folkminskningen kommer på Varberg med 156 personer.

18 Tab. C. Giftermål, födelser, dödsfall, emigration och immigration länsvis, år 1911, jämfört med årtiondet ) 10* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 1 ) Giftermålstal, födelsetal o. s. v. beteckna ärliga antalet giftermål, födelser o. s. v. på tösen invånare av medelfolkmiingden.

19 FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. 11* Folkmängden i köpingarna utgjorde vid 1910 års slut , men vid 1911 års slut endast , utvisande en folkminskning av personer eller 16-1 %. Minskningen är dock från viss synpunkt sett endast skenbar och beror givetvis på meranämnda omvandling av tre köpingar, Huskvarna, Eslöv och. Arvika, med tillsammans inv. vid 1910 års slut, till stadssamhällen. Lämnas dessa tre f. d. köpingar utom räkningen, utvisa siffrorna i stället ett överskott av personer, vilket dock icke ens till hälften är att räkna som en verklig folkökning, beroende som detsamma delvis är därpå, att Nynäshamn, som vid årsskiftet räknade inv., då erhöll köpingsrättigheter. Omkring de stora städerna samlar sig i våra dagar ofta en växande folkmängd i den närmast omgivande bygden. Under år 1911 skönjes företeelsen i fråga genom folkökningen uti bland annat följande landssocknar, nämligen: Däremot har folkökningen i Norrköpings, Hälsingborgs och Sundsvalls grannkommuner varit, relativt sett, tämligen obetydlig. Åven å den landsbygd, som ej omedelbart angränsar till städerna, uppstå i våra dagar mångenstädes samlingspunkter för industri och handel, med i regel starkt växande folkmängd. Bland sådana samlingspunkter framstår under år 1911 Gällivare socken genom sin stora folkökning, från till inv. eller med 3-4 %. Åven ett par mellansvenska bergslagsbygder visa rätt stor tillväxt, exempelvis Gamla Norbergs bergslag med 429 inv. (2-7 %) och Karlskoga härad med 498 inv. (2-8 %). Inom flertalet industritrakter har dock folkmängdens tillväxt år 1911 endast varit medelmåttig, om än något starkare än året förut, då efterverkningarna från det närmast föregående årets arbetskonflikter synas gjort sig gällande. De egentliga jordbruksbygderna visa som vanligt stillastående eller folkminskning. B) Folkmängdens fördelning efter kön, ålder, civilstånd och större yrkesgrupper. a) Proportionen mellan könen inom rikets befolkning har under senare tider förbättrats, såsom framgår av följande tal:

20 12* FOLKMÄNGD OCH FOLKÖKNING. Tab. D. Befolkningsrörelsen på 1000 inv. av medelfolkmängden å landsbygden och i städerna åren l ) Vad angår de stora folkökningssiffrorna för år 1911 för Malmö och Linköping: samt för lövriga städer», bero dessa för de bada förra pä inkorporering 1 dem av viss» områden frän närliggande landsbygd och för de senare av tillkomsten under aret av tre nya stadssamhällen; jfr sid. 8*.

21 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER KÖN OCH ÅLDER. 13* Mot män i kela riket svarade således vid årets slut kvinnor. Sedan den svenska befolkningsstatistikens begynnelse har kvinnkönets relativa övertalighet aldrig varit så ringa som de senaste åren. År 1909 inträdde dock, vad städerna beträffar, ett avbrott i utjämningen vilket gjorde sig gällande även under åren 1910 och Fortfarande är kvinnkönets övertalighet mycket större i städerna än på landsbygden. Av de olika länen (varom se tab. 2) visa såsom vanligt Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens överskott av mankön. Avse3 endast landsbygden, är mankönet år 1911 övertaligt inom samtliga de fem norrländska länen ävensom inom Kopparbergs, Västmanlands och Södermanlands län. Summan för dessa olika landsbygder visar år 1911 en folkmängd av mankön uppgående till mot endast kvinnor, eller mot män endaat 981 kvinnor. Tager man Norrland och Dalarne såsom helhet (land och stad), visar sig även här mankönet övertaligt; hela folkmängden inom denna landsdel uppgår nämligen till män och kvinnor, d. v. s. 993 kvinnor mot 1000 män. Tab. G innehåller jämväl relativa tal för proportionen mellan könen inom olika Åldrar. Jämföras förhållandena i detta avseende vid 1911 års slut med talen för åren , finner man, att kvinnornas relativa antal inom alla åldrar numera är avsevärt lägre än förr. Detta är emellertid första gången under det innevarande århundradet, som något dylikt inträffat. Eljest har det städse varit en eller några få åldrar, som härutinnan bildat undantag. I övrigt må observeras, att den minsta sänkningen utvisa åldrarna 20 25, och år. Att kvinnornas antal är jämförelsevis lågt mot förr i vissa av de yngre åldrarna, beror därpå, att under flera av de senare åren med ringa emigration utvandringen varit större bland kvinnorna än bland männen. Proportionen mellan könen inom ollkn civilstånd är av intresse företrädesvis i fråga om de ogifta. Upplysningar härom meddelas, för såvitt de absoluta talen angår, i tab. 6. För vinnande av en sammanfattning har man brukat jämföra antalet ogifta män i åldern år med antalet ogifta kvinnor i

22 Tab. E. Folkmängdens fördelning efter ålder, åren Absoluta tal. 1 ) 14* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. 1) Fglkmângdeu för Mdre tider Sr bär upptagen i enlighet med beräkningarna»v Q, Smdbärq i Statistisk tidskrift, häftet 129,

23 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 15* åldern år. Begränsningen av dessa grupper blir naturligtvis alltid i någon mån godtycklig, men antages nämnda jämförelse såsom åtminstone ungefärligen motsvarande de faktiska förhållanden, som böra tagas i betraktande, blir resultatet för senare tider följande: Dessa tal giva en helt annan föreställning om det kvinnliga överskottet än den vanliga jämförelsen mellan folkmängden av vartdera könet i dess helhot. Mot varje tusental män svara här ej mindre än à kvinnor. De jämförelsevis emigrationsfria åren på senaste tiden hava åstadkommit en märkbar förbättring i denna proportion. b) Åldersfördelningen inom rikets folkmängd vid 1911 års utgång framgår av tab. 6. Fördelningen är, såsom vanligt för år då ej folkräkning hålles, beräknad. I huvudsak har härvid begagnats samma metod som närmast finnes antydd i 1901 års berättelse. Dock har denna gång en förbättring i beräkningarna kunnat göras genom utnyttjande av de nya uppgifter om från och till den s. k. boken över obefintliga överflyttade personer, som från och med år 1911 lämnas i de summariska folkmängdsredogörelserna. Enligt omnämnda beräkningar (och 1910 års folkräkning) utgjorde Åldersfördelningen inom rikets folkmängd vid slutet av vart och ett av åren ävensom tillväxten inom skilda åldrar under sistnämnda år:

24 Tab. F. Folkmängdens fördelning efter ålder, åren På inv. av hela folkmängden. 1 ) 16* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. ') Folkmängden för äldre tider är här upptagen i enligrhet med beräkningarna i Statistisk tidskrift, häftet 129.

25 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH KÖN. 17* Tab. E lämnar tillfälle att utsträcka jämförelsen längre tillbaka i tiden. Vad särskilt angår år 1911, visar det sig, att folkmängden ökats inom var och en av do åldersklasser, som pläga kallas huvudgrupper, utom inom gruppen 0 5 år, inom vilken nedgång i siffrorna yppade sig redan år I detta sammanhang må för övrigt erinras, att tillväxt eller minskning inom de olika åldersgrupperna endast i ringa mån är beroende av dödligheten, vilken i våra dagar blott föga varierar från det ena året till det andra. Huvudanledningen till ökning eller minskning inom varje ålder är talrikheten av den nya årsklass, som inträder i resp. åldersgrupp, jämförd med talrikheten av den årsklass, som utgår ur densamma för att inträda i närmast högre femårs- eller större grupp. Men en mycket betydelsefull omständighet är också utvandringen, vilken ju i övervägande grad drabbar vissa åldersgrupper ooh därjämte från år till annat företer synnerligen stora växlingar. För vinnande av en noggrannare föreställning om befolkningens nuvarande fördelning efter ålder bör densamma jämföras med förhållandena under föregående tider och särskilt med tal, som så nära som möjligt utvisa den för vårt folk normala fördelningen. Såsom sådan har i de närmast föregående årgångarna använts fördelningen i medeltal under den långa tidrymden En jämförelse med dessa såsom normala begagnade tal meddelas i tab. G-, Tab. G. Folkmängdens fördelning efter ålder och kön, dr 1911, jämfört med äldre tider. ') Om den relativa fördelningen av folkmängden efter ålder varit densamma, som under perioden (första elffcrkol.). 2* Befolkningsrårelaen tätt.

26 18* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. medan tab. E och F visa, den förra i absoluta, den senare i relativa tal, folkmängdens fördelning efter ålder vid olika tidpunkter från 1750 fram till våra dagar. De mest betydelsefulla fakta, som härvid träda i dagen, äro senare tiders stora folkbrist inom såväl åldersgruppen 0 5 år som mittelåldern, mot å andra sidan den stora övertaligheten inom de högre åldrarna. Folkbristen inom åldern år, räknad såsom helhet, nådde sin höjdpunkt år 1893, då denna grupp nedsjunkit till att omfatta endast 462 /o 0 av rikets folkmängd, medan den i normala fall utgör i vårt land (och i andra länder även) vid pass 500 / 0 o- En så stor undertalighet för denna betydelsefulla folkgrupp är i vilket land som helst en utomordentligt sällsynt företeelse. Utan tvivel måste det betraktas såsom en stor fördel, att från och med 1801, efter utvandringens tillbakagång, en förbättring härutinnan hos oss nästan årligen givit sig tillkänna. Förbättringen har dock varit mycket långsam. Vid 1911 års slut nådde åldern till något över / 00, i stället för det normala 500 / 00. I tab. G lämnas, såsom förut skett, en beräkning av, huru folkmängden i varje åldersklass skulle ställt sig, om fördelningen varit den under äldre tider vanliga, samt huru densamma i stället gestaltat sig i verkligheten. Upplöser man då den stora gruppen år i femårsgrupper, finner man, att vid 1911 års utgång brist fortfarande förefanns inom varje femårsgrupp mellan 20 och 45 års ålder. Av livets arbetsdugligaste åldrar eller åldrarna mellan 20 och 50 är det således endast femårsgruppen år, som utvisar överskott. Intill år 1905 utvisade för övrigt även denna ålder brist. Sammanlagda bristen uti ifrågavarande åldrar utgjorde (efter frånräknande av nyssnämnda överskott) år 1911 och föregående år: Störst visade sig bristen omkring mitten av 1890-talet. Sedermera hava dock förhållandena, om än långsamt, förbättrats, men likväl förefinnes inom åldersgruppen år en lucka i Sveriges folkmängd på ej mindre än personer. I övrigt må framhållas, ait bland femårsgrupperna nu i fråga företer gruppen år den ojämförligt största avvikelsen, beroende på de ytterst svaga årskullar födda, i slutet av och början av 1870-talet, från vilka nämnda femårsgrupp härflyter. Det andra stora faktum, som ovan omnämnts i fråga om den nuvarande åldersfördelningen, är överskottet i de högre åldrarna. Jämfört med vad under normala förhållanden borde vara händelsen har folkmängden i åldern över 65 år utvisat en övertalighet av:

27 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 19* Denna företeelse har alltså snart sagt för varje år blivit allt mera utpräglad, och för närvarande har Sverige omkring flera åldringar än som normalt skulle vara händelsen. Även denna avvikelse är relativt så betydande, att något motstycke svårligen skall kunna uppvisas i något annat europeiskt land. Relativt sett ter sig överskottet, såsom en närmare undersökning ger vid handen, allt större och större ju högre upp man kommer i åldersserien. Särdeles stark har tillväxten under senare tider varit inom den höga åldern av 80 år och däröver, vilken ock numera nått en utomordentlig talrikhet. Medan folkmängden sedan år 1860 vuxit t. ex. inom den spädaste barndomsgruppen (0 5 år) från till endast , eller på ett halvsekel med föga mer än 20 %, har gruppen av åttioåringar och däröver vuxit från till och alltså nära nog fyrdubblats. Betydelsen av den abnorma fördelningen efter ålder inom nutidens Sverige har ofta blivit framhållen. Det säger sig självt, att en starkt utpräglad övertalighet inom de åldrar, som till stor del äro ur stånd att försörja sig själva, alltid måste bliva en ekonomisk tunga helst när förhållandet motsvaras av en lika utpräglad folkbrist inom de mest arbetsföra åldrarna. Och då av de övriga åldrarna gruppen år är övertalig, innebär detta naturligen också stora krav såväl på samhället som den enskilde i fråga om det uppväxande släktets uppfostran och undervisning. Ställningen kan alltså i korthet uttryckas så, som den ofta redan förut karakteriserats: att Sverige i våra dagar har överflöd på skolbarn och framför allt på åldringar men brist på arbetsdugligt folk. Den yttersta orsaken till alla dessa missförhållanden är naturligtvis emigrationen. c) Civilståndsfördelningen. Frän och med 1891 hava beräkningar årligen utförts även angående fördelningen efter civilstånd, såväl för befolkningen i dess helhet, som för varje särskilt åldersår. Helt naturligt kunna dessa beräkningar endast bliva approximativa..närmare redogörelse för deras utförande är lämnad i Folkräkningsberättelsen för år 1910, del II. Från och med redogörelseåret hava dock beräkningarna kunnat göras något tillförlitligare, väsentligen genom användning av de uppgifter om efterlevande makes ålder, som numera finnas upptagna i utdragen ur dödböckerna. I tab. 6 av förevarande berättelse är resultatet infört för såvitt angår 1911 års folkmängd, medan i lab. H och I å sid. 20* och 22* till jämförelse återgivits även några sammanfattande tal för närmast föregående och tidigare år. Enligt de sålunda lämnade data rörande civilståndsfördelningen har densamma vid slutet av vart och ett av åren ävensom tillväxten under det sista av dem varit följande:

28 Tab. H. Folkmängdens fördelning efter hon och civilstånd, åren ) 20* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND. ') Folkmängden för äldre tider är här upptagen i enlighet med beräkningarna av Cl. Sundbårg i Statistisk tidskrift, häftet 139.

29 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 21* Folkmängden har alltså år 1911 ökats inom alla civilståndsgrupper. För barn under femton år är emellertid ökningen, liksom året förut, anmärkningsvärt låg, nämligen år 1911 endast 0-33 '/.. Den relativa talrikheten av varje grupp framgår av tab. H K. Vad som här i första rummet tilldrager sig uppmärksamheten är det allt fortfarande mycket höga antalet vuxna ogifta (över 15 års ålder). I medeltal för ett och ett halvt sekel ( ) har denna grupp beräknats utgöra på varje million av folkmängden; siffran bleve dock betydligt lägre, om man holle sig endast till äldre tider med deras så väsentligt mindre frekvens av ogifta mot i våra dagar. För år 1911 befinnes nu den vuxna ogifta befolkningen utgöra ända till på varje million, och, såvitt känt är, har denna grupp av befolkningen aldrig förr i vårt land varit så talrik. Förhållandet är naturligen delvis att tillskriva det förhållandet, att utvandringen under åtskilliga av de senare åren varit jämförelsevis ringa. Den ogifta ungdomen, som förr emigrerade, fick nu under några år stanna hemma likväl utan att i hemlandet finna nämnvärt talrikare tillfällen än förr att ingå äktenskap. Under avdelningen för åldersfördelningen här ovan påvisades en brist för närvarande i åldern år av ej mindre än personer jämfört med den folkmängd, som skulle funnits i dessa åldrar, om åldersfördelningen varit normal. Undersökes nu förhållandet även från synpunkten av kön och civilstånd, befinnes denna brist fördela sig på ett ganska egendomligt sätt. Vad först vartdera könet beträffar, visar mankönet en brist inom dessa åldrar av personer och kvinnkönet en brist av personer. Men mankönets brist av befinnes vara sammansatt på det sätt, att av ogifta män i själva verket fanns ett överskott av , medan däremot bristen av gifta uppgick till ej mindre än Härförutom funnos 1468 färre änklingar än man efter normal fördelning skulle väntat. För kvinnkönet är förhållandet ej mycket annorlunda. Av ogifta kvinnor finnas flera än som vederborde, men de gifta äro färre än väntat, i dessa åldrar. Vad beträffar änkorna är deras antal ej mindre än personer lägre, än som efter normal fördelning skulle beräknas. Förestående tal vittna oförtydbart om de ogynnsamma förhållandena med avseende å giftermålsfrekvens i nutidens Sverige. Och likväl äro talen här ovan jämförda med siffrorna för hela tidrymden ända fram till år 1900.

30 Tab. I. Folkmängden inom vissa större ålders- och civilståndsgrupper, åren ) 22* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. ') Folkmängden i dess helhet för äldre tider är här upptagen i enlighet med approximativa korrigeringar, och folkmängden inom här upptagna grupper är före är 1870 blott approximativ. 2) Ogifta, änkor och frånskilda.

31 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 23* Inskränktes jämförelsen till äldre tider, skulle de senaste årens resultat framträda ännu långt ofördelaktigare. Den brist, som särskilt utmärker antalet änkor, är givetvis även beroende på deu utomordentligt stora minskningen av dödligheten, särskilt bland männen. Den del av folkmängden, som närmast är att sammanställa med de föddas antal, är gruppen av gifta kvinnor i åldern 15 i5 år. Från denna synpunkt förtjänar alltså sagda grupp en särskild uppmärksamhet. I medeltal för hela tidrymden har densamma beräknats uppgå till på varje million av folkmängden, och tab. I å föregående sida visar, att ännu så sent som år 18G0 siffran var Men år 1911 funnos blott gifta kvinnor i denna ålder på varje million av folkmängden. På inv. vid 1911 års slut borde enligt medelproportionen hava funnits sådana kvinnor, men i verkligheten funnos endast Ovanstående tal vittna tillräckligt om, att när antalet födda barn i våra dagar är så betydligt lägre än i äldre tider, så ligger förklaringen härtill, om än icke enbart, så dock till stor del uti den så betydande nedgången av giftermålsfrekvensen, vilken nedgång är ett av de mest iögonenfallande drag den svenska befolkningsstatistiken har att uppvisa. Att antalet ingångna äktenskap så starkt minskats i Sverige, har dock ej på långt när medfört en lika stor omkastning av proportionen mellan gifta och ogifta inom folkmängden. Orsaken härtill är naturligtvis emigrationen. Den uppväxande ungdomen, som ej i fäderneslandet trott sig finna tillfälle att grunda eget hem, har nu under årtionden utvandrat för att söka sin bärgning i främmande land. På detta sätt har ett stort avbräck skett i folkökningen inom Sverige, särskilt inom ungdoms- och mannaåldrarna, vilka därför nu äro relativt betydligt fåtaligare representerade inom folkmängden än förr. Men då företrädesvis de ogifta utvandrat, är det tydligt, att härigenom procenten av gifta har kunnat hållas uppe bland de hemmavarande. Också finner man att, inom de härutinnan betydelsefullaste åldrarna, procenten nv glftn har omfattat av hela befolkningen inom varje ålder, vad först männen beträffar, de belopp, som framgå av följande tal (för 1750 och 1800 enligt beräkningar av G. Sundbärg, varom se Statistisk tidskrift, häftet 139):

32 24* FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER OCH CIVILSTÅND. Man finner här för de yngre åldrarna icke någon nedsättning av de giftas procenttal sedan år I och för sig betyder detta icke alltför mycket, då talen för år 1870, såvitt känt är, äro ogynnsammare än för något föregående år. Men i alla fall vittna talen härovan, att inom den hemmavarande befolkningen icke någon ytterligare sänkning ägt rum av procenten för de gifta, om än detta resultat, såsom nämnts, åstadkommits blott genom utflyttning av de ogifta. Vad särskilt året 1911 angår, företer detsamma en nedsättning av de giftas antal i samtliga här upptagna åldersgrupper, utom den första (15 20 år). Tab. E. Befolkningens fördelning efter ålder och civilstånd, på 1 million inv.

33 FOLKMÄNGDENS FÖRDELNING EFTER ÅLDER M. M. 25* För kvinnkönets del är resultatet tämligen enahanda. Av kvinnorna inom envar av nedanstående åldrar voro gifta, %'. Här framträder till och med en ganska märkbar höjning av procenttalen inom de yngre åldrarna från 1870 räknat, men på grund av ars låga giftermålstal har denna höjning under dessa år ej kunnat fortgå. Några beräkningar av folkmängdens yrkesfördelning, motsvarande dem i föregående årgångar, hava icke ansetts lämpligt att meddela i denna berättelse då den på 1910 års folkräkningsmaterial fotade yrkesräkningen icke ännu slutförts och 1900 års ligger alltför långt tillbaka i tiden för att vidare tjäna som grundval för dylika beräkningar. C) Giftermål. a) Antalet giftermål. I föregående årgångar av befolkningsstatistiken hava städse vigslarna räknats till lysningsorten, d. v. s. den kvinnliga kontrahentens kyrkobokföringsort. Att så skett, har haft sin grund i gällande bestämmelser om vigslarnas kyrkoskrivning, vilka i sin ordning betingats av allmän lags stadganden om lysning. Att vid sidan härav en fördelning av de vigda männen efter deras hemort är av stort intresse, är givet. I synnerhet gör sig detta gällande, då härmed sammanställes de vigda männens fördelning efter deras yrke. Det har därför också länge varit för Statistiska centralbyrån ett önskemål att taga vederbörlig hänsyn till även de vigda männens kyrkobokföringsort, ehuru detta av kostnadsskäl icke förut kunnat ske. Emellertid

34 26* ANTALET GIFTERMÅL. sedan centralbyrån nu erhållit förstärkning av sina arbetskrafter, har dock nämnda önskemål kunnat tillgodoses, och har det därvid nedlagda arbetet fått sitt uttryck däri, att i tab. 8 och 12 ävensom tab. 4 de vigda männens fördelning på län samt på landsbygd och städer skett efter deras egen kyrkobokföringsort, varemot i övriga, för de under året ingångna giftermålen redogörande tabellerna, där jämväl hemorten beröres, d. v. s. tab. 7, 9 11 och 14, de kvinnliga kontrahenternas kyrkobokföringsort varit den bestämmande. En följd av nämnda anordning har varit, att i tab. 8 och 12 ävensom i tab. 13, den speciella yrkestabellen för de vigda männen, kommit att ingå även de fall, då svensk man (eller rättare i Sverige kyrkobokförd man) utrikes gift sig med utländska, vilka fall i övriga tabeller här ifråga och tillf orene i alla dylika tabeller lämnats utom räkningen. Antalet sådana fall uppgick år 1911 till endast 51, varmed sålunda slutsiffran i de tre förstnämnda tabellerna överstiger slutsiffran i de övriga tabellerna här i fråga. Hela antalet äktenskap, som under år 1911 ingingos av i vårt land kyrkobokförd man eller kvinna, uppgick till I fall härav voro båda kontrahenterna här kyrkoskrivna, men i 123 fall endast den kvinnliga och i 51 fall, såsom ovan antytts, endast den manliga.') De i äktenskapet inträdda fördelade sig efter kyrkoskrivningsorlen på landsbygd, städer och utlandet jämlikt tab. 8 sålunda: Såsom synes, bliva resultaten, vare sig man vid fördelningen av de ingångna giftermålen håller sig till mannens eller kvinnans hemort, föga skiljaktiga. Relativt större skillnader yppa sig visserligen, då man med tillhjälp av de i tab. 8 framlagda siffrorna taga de skilda länen i skärskådande, men även härvidlag äro i regel skillnaderna av föga avsevärd storlek. Skiljaktigheterna göra sig nog på ett mera väsentligt sätt gällande, först då man tager mannens yrke med i räkningen. En fördelning, där mannens yrke och kvinnans kyrkoskrivningsort sammanställas, är naturligtvis principiellt oriktig och måste leda till i varje fall något missvisande resultat. Men eljest torde det säkerligen vara till fyllest om man med avseende â giftermålens fördelning efter kontrahenternas hemort fäster sig endast vid kvinnans. Också har man, såsom förut här ovan nämnts, i samtliga de under år 1911 ingångna äktenskapen berörande tabellerna, i vilka kyrkobokföringsorten utgör en bland indelningsgrunderna, utom i tab. 12. där mannens yrke jämväl bildar ett indelningsmoment, och i tab. 4 och 8 på grund av deras sammanhang med tab. 12, låtit kvinnans kyrko- ') Av de 123 utlänningar, som är 1911 gifte sfg med i värt land kyrkoskrivna kvinnor, voro nära hälften eller 55 frän Finland, 19 voro tyskar, 15 danskar, 11 norrmän, 12 av annan europeisk nationalitet och 11 från Amerika. Även bland de 51 utländskor, som gifte sig med svenskar, voro flertalet eller 28 frän Finland, 8 voro från Norge, 7 Ma Tyskland, 6 frän Danmark (och Island), 1 från England och 1 från Italien.

35 ANTALET GIFTERMÅL. 27* bokföringsort vara den avgörande. Och i den följande framställningen har man även, utom då motsatsen uttryckligen angivits, av de ovannämnda fallen tagit endast de fall i betraktande, dä här i landet kyrkobokförd kvinna under redogörelseåret ingått äktenskap, varemot de få övriga 51 fallen, då svensk man gift sig utrikes med utländska, lämnats å sido; något som torde anses motiverat av såväl deras ringa antal som fördelen av att i framställningen slippa operera med två skilda slutsiffror på antalet ingångna giftermål, varjämte vunnits, att jämförligheten med äldre år ej rubbats. Nyssnämnda fall, sammanställda med redogörelseårets medelfolkmängd, utvisa en giftermålsfrekvens av 5-88 på varje tusental invånare. En jämförelse med närmast föregående år utfaller sålunda: Antalet giftermål, som under befunnit sig i ett sakta stigande, har sedan dess, med undantag för år 1910, åter nedgått och var år 1911 avsevärt lägre än medeltalet för åren , som utgjorde 6-00 / 00. Detta gäller även för landsbygden och städerna tagna var för sig. Som vanligt är dock giftermålstalet för städerna i och för sig högre än motsvarande tal för landsbygden. Sveriges giftermålstal ter sig numera synnerligen lågt, om det ställes i jämförelse med andra länders, såsom framgår av följande översikt.

36 28* ANTALET GIFTERMÅL. Endast Sveriges grannar i väster och öster, Norge och Finland kunna uppvisa med vårt land närmast jämförliga tal på en låg giftermålsfrekvens och blott Irland ett ännu lägre. Även år 1911 utmärktes sistnämnda land av den lägsta frekvenssiffran, men därnäst kom Sverige. Av de särskilda länen i vårt land hava under året endast sju, bland dem Stockholms stad, höjt sig över tioårsmedeltalet, medan aderton län visa större eller mindre undermålighet. Mest framträder denna inom Hallands län, med 11 procent färre äktenskap än vanligt. Den gynnsammaste ställningen i förhållande till tioårssiffran har Stockholms stad och Uppsala län. Stockholms stad företer därjämte efter vanligheten det i och för sig högsta giftermålstalet, nämligen 9-28 på tusen invånare. Det lägsta giftermålstalet (4-79 / 00 ) förekommer i Hallands län. I de större städerna (tab. D, sid. 12*) äro årets giftermålstal i allmänhet utpräglat låga. Nio städer, däribland Stockholm, utvisa högre siffror än årtiondets medeltal. De återstående tjugoen större städerna stå däremot ogynnsammare än vanligt; bland dem framträda med utpräglad underlägsenhet flera av våra viktigare industristäder, såsom Malmö, Eskilstuna, Borås, Halmstad och Landskrona. I de smärre städerna äro talen i allmänhet ock låga. Undantag härifrån göra några städer, mestadels belägna inom övervägande jordbruksbygder, samt en och annan helt liten stad, varest de relativt höga talen dock bero på tillfälligheter. En närmare föreställning om de ingångna äktenskapens relativa antal vinnes, om detsamma jämföres, ej såsom nyss med folkmängden i dess helhet (vilken jämförelse dock även är av betydelse från sin synpunkt), utan i stället med folkmängden av äktenskapsledlga Inom mitteläldrarna. I Sverige har denna jämförelse plägat ske med folkmängden av män i åldern år och med kvinnor i åldern år. Av särskild betydelse är här att utröna frekvensen av första giften, och bör denna naturligtvis jämföras med folkmängden av ogifta män och kvinnor i sagda åldrar. ') Preliminära uppgifter for är s ) Med Ceuta och Kanariska öarna. s ) Med Azorern och Madeira. 4) ») Utom Finland och Polen. ") 1906.

37 Tab. L. Ingångna och upplösta äktenskap samt vissa relativa tal för de vigda, åren M Talen för åren 1S enligt de korrigerade beräkningarna av G. Sundbärg 1 Statistisk tidskrift, haft ) För åren bar ingen franräkning kunnat ske för genom skiljobrer upplösta äktenskap. 8 ) Frän och med är 1910 Ingå jämväl andra äktenskapsskillnader än sådana, för vilka skiljobrev utfärdats, se tab. IS, sid 38. INGÅNGNA OCH UPPLÖSTA ÄKTENSKAP M. M. 29*

38 30* ANTALET I FÖRSTA GIFTET INTRÄDDA. Vad först angår männen, utfaller denna jämförelse pä följande sätt: Från denna synpunkt sedd blir 1911 års giftermålsfrekvens underlägsen medeltalet för näst föregående årtionde. Såsom av tab. M synes, framträder årets giftermålssiffra som mycket svag, ifall därmed jämföras medelförhållandena under 1860-, och 1880-talen, som voro resp. 70, 75 och 69 promille, att ej tala om tidrymden med dess 100 promille. Faktiskt är 1911 års siffra den lägsta av samma slag, som hittills observerats. Ses giftermålsfrekvensen, på samma sätt uträknad, från kvinnornas synpunkt, blir resultatet för de senaste åren sådant, som framgår av följande tal: Från kvinnkönets synpunkt ställer sig giftermålsfrekvensen år 1911 ungefär lika ofördelaktigt som från mankönets, och årets tal är underlägset medelsiffran för de tio närmast föregående åren och torde för övrigt, liksom motsvarande för mankönet, vara lägre än något förut iakttaget.

39 Tab. M. Antalet i första giftet inträdda jämfört med medelfolkmängden av ogifta, åren ) ') För tidrymden äro talen i enlighet med de korrigerade beräkningarna av O. Sundbärg i Statistisk tidskrift, haft ) Hela antalet vigda män, i första giftet, pa tusen ogifta män i àldem är. 3) Hela antald vigda kvinnor, i första giftet, pä tusen ogifta kvinnor i åldern ar. ANTALET I FÖRSTA GIFTET INTRÄDDA. 31*

40 32* DE VIGDAS FÖRUTVARANDE CIVILSTÅND OCH ÅLDER. För frekvensen av omgiften, jämfört med folkmängden av änklingar och änkor inom giftermålsåldern, redogöres här nedan. b) De vigdas förutvarande civilstånd. Med hänsyn till inträde i första giftet elles i omgifte har de vigdas antal, av vartdera könet, procentiskt fördelat sig på det sätt, som framgår av tab. L. Man finner att, från årtiondet räknat, antalet i omgifte inträdda nedgått, bland männen från % till 7-73 % och bland kvinnorna från % ända till blott 3-18 %. Omgiftenas procenttal för männen är år 1911 något högre, men för kvinnorna något lägre än året förut. För männen är det bland de lägsta och för kvinnorna det näst lägsta, som förekommitf. Tab. L utvisar även kombinationen mellan mannens och hustruns förutvarande civilstånd. I % av samtliga fall voro under redogörelseåret båda kontrahenterna förut ogifta; åren var detta händelsen endast med %. Den starkaste tillbakagången utvisa giftermålen mellan ogift man och änka, vilka åren utgjorde 8-62 % av samtliga giftermål, men år 1911 endast 1-88 %. Antalet omgriften bör naturligtvis, för noggrannast möjliga fastställande av frekvensen, jämföras med folkmängden av änklingar och änkor (samt frånskilda) inom de åldrar, inom vilka omgiften förekomma. Bortsett från undantagsfall kan denna ålder anses omfatta, för männen grupperna under 65 år och för kvinnorna grupperna under 55 år. År 1911 utgjorde medelfolkmängden av änklingar (och frånskilda) inom förstnämnda ålder personer och hela antalet vigda änklingar (och frånskilda) utgjorde 2 522, eller oo av nämnda medelfolkmängd. Motsvarande medeltal för åren är 61-8 /oo. Av änkor (och frånskilda) utgjorde under 1911 medelfolkmängden i åldern år personer, och antalet vigda änkor (och frånskilda) 1 037, eller 20-3 / 00 av folkmängden. Motsvarande tal för åren var 22-0 %o- Såväl för män som kvinnor hava alltså under år 1911 omgiftena varit, relativt taget, avgjort färre än under årtiondet i medeltal. c) Åldern vid äktenskapets ingående. Vid undersökningen av giftermålens fördelning å olika åldrar är den främsta synpunkten att beräkna frekvensen av de vigda i förhållande till den samtida folkmängd, inom vilken äktenskapen ingås. Avses endast att lämna en översikt av de huvudsakligaste fakta, kan denna beräkning inskränkas till första giftet och jämförelsen alltså göras med folkmängden av ogifta. För männens del ställer sig förhållandet då på följande sätt, under år 1911 och i medeltal för närmast föregående årtionde :

41 DE VIGDAS ÅLDER. 33* Året 1911 visar således i jämförelse med tioårsmedeltalet överlägsenhet inom halva antalet åldersgrupper, därav den för männens giftermålsfrekvens viktiga åldersgruppen år samt ovanligt nog inom samtliga åldersgrupper över 40 år. För kvluuornas del har giftermålsfrekvensen inom olika, åldrar varit följande, om fortfarande endast första giftena avses: Här påträffas således inom blott en av femårsgrupperna en större giftermålsfrekvens än tioårsmedeltalet, nämligen inom den högsta. Vid en sammanställning med äldre tiders förhållanden möter den svårigheten, att uppgifterna om de vigdas ålder äro fullt korrekta först från och med 1880-talet. Emellertid hava beräkningar verkställts, som möjliggöra åtminstone en ungefärlig jämförelse även med åren Jämföres nu året 1911 med årtiondet (se tab. M), finner man för kvinnorna i åldern år en höjning från 8-4 / 0,> till 9ö och för åldern år från 66 "/oo till 70, i åldern år däremot en sänkning från 98 % till 90, i åldern år från o till endast 59, i åldern ar från 53 till 33, o. s. v. Vad då angår stegringen inom de yngre åldrarna, är densamma naturligen att tillskriva utvandringen, som så starkt decimerar den ogifta befolkningen i dessa åldrar och således låter antalet giftermål framslå såsom rätt betydande i jämförelse med den kvarvarande folkmängden. I de mera framskridna åldrarna åter, där utvandringen är mindre, avtecknar sig giftermålsfrekvensens verkliga minskning skar-

42 34* DE VIGDAS ÅLDER. pare. På detta sätt måste en betydande del av den konstaterade förskjutningen betecknas såsom endast skenbar. Till ytterligare belysning av nu behandlade fråga torde tjäna en uppdelning av de vigdas antal i och för sig, utan hänsyn till folkmängden. Av hela antalet vigda män tillhörde, i %, envar av nedanstående åldersgrupper: För hela antalet vigda kvinnor äro motsvarande procenttal: Väl äro dessa tal ej fullt tillfredsställande för denna frågas lösning, enär procentbeloppen också äro beroende av folkmängdens ständiga växlingar inom åldersgrupperna inbördes. Men i alla fall torde dock, vid jämförelse mellan talen för de båda årtiondena och , kunna sägas, att åtminstone för kvinnornas del har yppat sig en förskjutning i riktning mot yngre åldrar, fastän på de allra senaste åren en tendens i motsatt riktning kan skönjas. Utvecklingsgången blir föga olika, om man, såsom ännu korrektare är, inskränker sammanställningen till endast första giftena, alltså med frånseende av omgiften. Talen bliva då, vad först männen angår:

43 DE VIGDAS ÅLDER OCH YRKE. 35* För kvinnorna i första giftet utgöra motsvarande procanttal: Medelåldern för de vigda finnes uträknad i tab. L. Under är 1911 har medelåldern i första giftet för såväl män som kvinnor något stigit mot året förut, nämligen för männen från år till och för kvinnorna från till Åldersskillnaden mellan man och hustru framgår, i medeltal, av de i tab. L meddelade siffrorna, överhuvud har under de senaste årtiondena denna skillnad visat benägenhet att ökas. Under redogörelseåret utgjorde densamma 2-49 år (om första giftena avses), mot under 1870-talet endast 1-75 år. d) Kombination av de vigdas ålder. De ytterst detaljerade uppgifter, som härom meddelas i tab. 10 och 11, torde icke lämpligen för varje år kunna underkastas en utförligare bearbetning, utan har denna alltid ansetts böra sparas till de sedvanliga tioårsöversikterna e) Yrkesfördelningen bland de vigda. Från och med 1901 års årgång bearbetas uppgifterna om de vigda männens yrke, med åtskiljande även av ålder och gifte (första giftet eller omgifte). Den nu använda yrkesgrupperingen är densamma som begagnas vid den ännu ej avslutade bearbetningen av 1910 års folkräkningsmaterial. I tab. 12 och 13 är resultatet framlagt för år 1911, dock även denna gång, av skäl. som i föregående berättelser anförts, i en sammandragen form, d. v. s. med sammanslagning av yrkena uti färre och större grupper.

44 36* DE VIGDAS YRKE. Enligt den sålunda verkställda bearbetningen har antalet under ar 1911 ingångna äktenskap, de 51 fall inräknade, då svensk man gift sig utrikes med utländska, befunnits fördela sig på följande sätt, efter mannens yrke räknat : Några beräkningar över giftermålens relativa frekvens inom skilda yrkesgrupper kunna icke för närvarande framläggas, utan får därmed anstå, tills den på 1910 års folkräkningsmaterial grundade uppdelningen av folkmängden efter yrke hunnit slutföras. Med den noggrannhet, som uppgifterna i tab. 13 medgiver, ha de i sitt första gifte inträdda männens medelålder inom olika yrkesgrupper beräknats, och har densamma befunnits uppgå till: för idkare av industri och bergsbruk samt för personer anställda vid husligt arbete och för arbetare av obestämt slag till 28-1 år, för idkare av liandel och samfärdsel 29-1 år, för idkare av jordbruk med binäringar 29-6 år, för personer anställda i allmän tjänst 29-8 år och för personer utan närmare angivet yrke, till stor del bestående av s. k. för detta yrkesutövare, 308 år. Skiljaktigheterna äro ju icke stora, men visa dock att inom de näringsgrenar, som huvudsakligen äro att betrakta som stadsnäringar, ingå männen tidigare äktenskap än inom övriga näringsgrenar. Detta står också i överensstämmelse därmed, att medelåldern för de vigda männen i städerna är lägre än på landsbygden. Beräknad med tillhjälp av tab. 8 befinnos nämligen den förra uppgå till ej fullt 28-7 år och den senare till 29-0 år. För kvinnorna ställer sig förhållandet omvänt, i det nit ifrågavarande medelålder för dem belöper sig på resp. 2(3-9 och 2(3.H år. Till ytterligare belysning av de vigdas fördelning efter ålder inom olika yrken må meddelas följande. Av de i första oiftet inträdda männen voro yngre än 30 år:

45 ÅRSTIDEN vid.äktenskaps INGÅENDE. BORGERLIGA ÄKTENSKAP M. M. 37* +n jämförelse med de föregående årens tal visar, att de skillnader, som här framträda, äro mera äd en tillfällighet. Slutligen är att uppmärksamma i tab. 13 frekvensen av om-giften inom de olika yrkena. I allmänhet uppgår omgiftenas antal till ungefär en tolftedel av första giftena, men bland jordtorpama till en fjärdedel. Eget nog bilda statare och övriga jordbruksarbetare här i det närmaste den andra ytterligheten, med ett omgifte endast för vart tjugotredje första gifte. Tabellens data tala i övrigt för sig själva, där ej siffrorna äro för små för att slutsatser skola kunna av dem dragas. f) Årstiden vid äktenskaps ingående. Beräknas antalet inom varje manad ingångna äktenskap pr år och inv., finner nian för är 1911 följande resultat, jämfört med förhållandena under åren : Medeltalet för samtliga månader är för årtiondet 6-00 och för redogörelseåret Såsom sedan mer än hundra år iakttagits, ingås i vårt land få äktenskap under månaderna januari mars och juli september, men däremot särdeles många under årets sista kvartal. g) Borgerliga äktenskap. Kontrahenternas konfessionella förhållanden. Med lagen av den 6 november 1908, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1909, har, såsom i 1909 års berättelse sid. xvil närmare utvecklades, åt den borgerliga formen för äktenskaps ingående givits en ojämförligt vidsträcktare användning än förut. Bearbetningen av 1911 års vigselboksutdrag har givit vid handen, att av nyingångna äktenskap ej färre än avslutats inför borgerlig myndighet, däribland 1863 valfritt och obligatoriskt. I förhållande till hela antalet utgöra de valfritt borgerliga äktenskapen.v71 %, de obligatoriskt borgerliga äktenskapen 3-84 % och samtliga borgerliga äktenskap 9-55 %. På landsbygden utgöra motsvarande siffror resp #, 3-51 % och 5-74%, i städerna %, 4-56 % och 1790 %. Fördelningen a olika landsändar är särskilt vad de valfritt borgerliga äktenskapen beträffar ganska ojämn. I ögonen fallande är det stora antalet, av dylika äktenskap i Stockholm, eller 958, medan Göteborgs stad, som i allt har nära två femtedelar så många giftermål som Stockholm, endast uppvisar 49 valfritt borgerliga. Med avseende på de obligatoriskt borgerliga äktenskapen meddelas i anmärkningarna till tab. 7 (intagna å sid. 19) parens fördelning å de olika tros-

46 38* UPPLÖSTA ÄKTENSKAP. samfunden ävensom å landsbygd och städer. Antalet obligatoriskt borgerliga äktenskap, där endera eller båda kontrahenterna tillhörde främmande trossamfund, var 115; till främmande trossamfund hava da, på grund av ordalagen i lagen av den 6 november 1908, räknats även utländska luterska kyrkosamfund. Bland kontrahenterna inom de övriga till samma grupp hänförda äktenskapen voro 200 män ooh 221 kvinnor icke döpta samt 371 män och 427 kvinnor icke konfirmationsberedda. Oavsett de obligatoriskt borgerliga äktenskapen funnos en del andra, där kontrahenterna icke tillhörde svenska kyrkan. Så var nämligen fallet med 3 valfritt borgerliga äktenskap, där kontrahenterna tillhörde samma främmande trossamfund, med prästerskap berättigat att förrätta laga vigsel, i förevarande fall mosaiskt trossamfund, samt vidare 56 äktenskap, som avslutats med vigsel inför främmande trossamfunds prästerskap. Antalet äktenskap, där båda kontrahenterna tillhörde svenska kyrkan, utgjorde således , ocli övriga äktenskap 1 311, mot 1,314 år Ii) Hela antalet upplösta äktenskap såväl genom döden som genom skilsmässa, varom mera här nedan har under år 1911 uppgått till eller på varje million av folkmängden (jfr tab. L). Då de ingångna äktenskapens antal var , uppstod alltså ett överskott av ingångna, eller: mot varje tusental nya äktenskap svarade 766 upplösta, överskottet av ingångna äktenskap har, såsom tab. L visar, under senare tider plägat vara åtskilligt lägre än förr. Under årtiondena , och , som i detta hänseende stå främst, uppgick detta överskott till omkring på varje million av folkmängden, mot blott 1293 under åren ; sistnämnda tal är dock högre än motsvarande för 1890-talet. Året 1911 står jämförelsevis gynnsamt med ett överskott av 1377 på varje million av folkmängden; dock tedde sig de tvenne närmast föregående 'åren, 1909 och 1910, ännu förmånligare med resp och 1457 i överskott. Förutom de äktenskap, som upplösas genom död eller skilsmässa, brytas många familjer genom emigrationen, i de fall då endast endera av makarna (vanligen mannen) utflyttar till det främmande landet. I de flesta fall följer den kvarlämnade makan om ett eller annat år efter; dock finnas numera alltid i vårt land flera tusen gifta kvinnor, vilkas män utflyttat motsvarande alltså lika många äktenskap, som äro på detta sätt upplösta. Vid 1911 års slut funnos sålunda i allt i landet gifta män och gifta kvinnor, vadan kvinnornas överskott var Vid 1910 års folkräkning var detta överskott , vid 1900 års och vid 1890 års men till och med detta sistnämnda för den tiden mycket höga tal har nu överskridits av siffrorna för åren i) Genom döden upplösta äktenskap äro till antalet kända genom tab. 26 (kol. 9 och 10). av vilken inhämtas att under år 1911 avlidit gifta män och gifta kvinnor, vadan alltså'sammanlagt 24,377 äktenskap på detta sätt upplösts. På varje million inv. upplöstes under redogörelse-

47 UPPLÖSTA ÄKTENSKAP OCH TROLOVNINGAR. 39* året genom döden äktenskap, vilket är en ganska, låg siffra. En jämförelse med äldre tider meddelas i tab. L. Medeltalet för årtiondet är 4 6J5. k) Äktenskapsskillnader och genom skiljobrev upplösta trolovningar. Till ooh med år 1909 omfattade hithörande statistiska uppgifter blott sådana fall, då skiljobrev av domkapitel utfärdats, varemot bland annat i uppgifterna icke ingingo de äktenskapsskillnader, för vilka inga skiljobrev ifrågakommo, d. v. s. då äktenskapet avslutats antingen med vigsel av präst inom främmande trossamfund, vars prästerskap äger att med laga verkan förrätta vigsel, eller ock inför borgerlig myndighet. Till utfyllnad av denna brist förordnades därför i en nådig kungörelse av den 31 december 1909, att det i dylika fall skall åligga vederbörande domstol eller tjänsteman i justitiedepartementet att därom skyndsamt göra anmälan hos Statistiska centralbyrån. Det oaktat kunde statistiken över äktenskapsskillnader ännu år 1911 betraktas som ofullständig, särskilt enär fortfarande icke sådana fall kommo med i räkningen, då ingendera av tvenne makar, vilka hänvisats till domkapitel för undfående av skiljobrev, ställt sig denna föreskrift till efterrättelse. Ej heller förelåg någon statistik rörande skillnad på ett år till säng och säte. Från och med innevarande år (1914) kommer dock en fullständig skilsmässostatistik att publiceras, sedan jämlikt nådiga kungörelsen den 19 december 1913 angående rättsstatistikens omorganisation uppgifter om alla äktenskapsskillnader och skillnader till säng och säte skola från domstolarna och justitiedepartementet insändas till Statistiska centralbyrån. Ett sammandrag av de till centralbyrån inkomna skillsmässouppgifterna för år återfinnes i tab. 15. Enligt densamma utgjorde antalet trolovningar, som under år 1911 upplösts genom skiljobrev; 136, varav 70 på landsbygden, 23 i Stockholm, 8 i Göteborg, likaledes 8 i Malmö och återstående 27 i andra städer. På varje hundratusental invånare kommo 2-45 dylika skilsmässor mot under 1880-talet i genomsnitt 2-81 och under 1870-talet Minskningen är alltså för längre perioder oavbruten. De 136 trolovade paren, som skildes år 1911, ägde vid skilsmässan 25 levande barn. Genom skiljobrev upplöstes under år äktenskap och utan sådant 31 eller sammanlagt 603, varav 208 på landsbygden, 186 i Stockholm, 42 i Göteborg, 23 i Malmö, 11 i Uppsala, 10 i Hälsingborg och övriga 123 i andra städer. I förhållande till medelfolkmängden och de ingångna äktenskapen framgå för äktenskapsskillnaderna följande relativa siffror för 1911 och de närmast föregående åren:

48 40* UPPLÖSTA ÄKTENSKAP. BARNAFÖDERSKOR. Frekvensen under äldre tider fr. o. m talet framgår av tal). L (sid. 29*). Såsom synes, har antalet fall av äktenskapsskillnader under årens lopp alltsedan 1870-talet visat en omisskännlig tendens till ökning, och vad särskilt 1911 års tal angår, är detta det näst högsta som förekommit och övirtiäffas endast av siffror för år Detta äger sin giltighet, även om for jämförlighetens skull de 31 fall franräknas, då äktenskapet upplösts utan skiljobrev. Antalet genom skiljobrev upplösta äktenskap på hundratusen av medelfolkmängden visar sig nämligen uppgå till och mot ingångna äktenskap svara äktenskapsskillnader, sådana som nu i fråga. På landsbygden var år 1911 skilsmässornas antal på varje hundratusental invånare 5-02 och i städerna ej mindre än Av de 31 äktenskap, som upplösts utan skiljobrev, voro 28 ingångna inför borgerlig myndighet och 3 genom vigsel. De år 1911 skilda äkta paren hade tillsammans 939 levande barn. Före skilsmässan hade äktenskapet varat mindre än tio år i 271 fall, mellan tio och tjugu år i 209 fall, mellan tjugu och tretlio år i 97 fall, mellan trettio och fyrtio år i 22 fall samt över 40 år i 2 fall. I 2 fall var tiden okänd. Angående de skilda makarnas ålder samt mannens yrke lämnas i tabellen en del uppgifter, och likaså angående orsakerna till äktenskapets upplösning, bland vilka senare»egenvilligt övergivande» nu såsom annars varit den oftast förekommande: år 1911 i 305 fall av 603. Till skilsmässan sägas männen hava varit vållande i 226 fall, huslrurna i 178 och båda makarna i 199 fall. D) Barnaföderskor. a) Hela antalet barnaföderskor under redogörelseåret uppgick till eller på varje tusental av medelfolkmängden. Tab. N utvisar, att detta relativa antal är lägre än det närmast föregående årets tal och likaledes lägre än tioårsmedeltalet (26-030); det är för övrigt det allra lägsta kända, som förekommit i Sverige. Då sammansättningen av rikets folkmängd under årens lopp ändrat sig i den riktningen, att medelålderns grupper blivit ganska fåtaligt representerade, vore det att förvänta, att, därest man anställde en jämförelse emellan barnaföderskornas antal och t. ex. folkmängden av kvinnor i åldern år, resultatet tedde sig något mindre skarpt markerat än nyss, men såsom tab. N giver vid

49 HELA ANTALET BARNAFÖDERSKOR. 41* handen, visar sig detta knappast vara förhållandet, vad senare årtionden angår, beroende därpå att proportionen mellan kvinnorna i nämnda åldersgrupp ocb folkmängden sedan ett kvarts sekel tillbaka förhållit sig närmelsevis konstant. Av jämförelsen framgår emellertid bland annat, att mot varje tusental kvinnor i åldern 20 ib år svarade under redogörelseåret ett antal barnaföderskor uppgående till Frekvensen av födelser är mycket varierande inom olika Mdrar av den kvinnliga folkmängden. Oaktat dessa variationer i främsta rummet äro beroende av de giftas olika antal inom olika åldersgrupper, har det sin betydelse att jämföra födelsernas antal även med hela den kvinnliga folkmängden, oavsett civilstånd. En sådan jämförelse utfaller på följande sätt, för år 1911 och för årtiondet: Endast för den yngsta åldersgruppen påträffas sålunda högre tal för år 1911 än för närmast föregående årtionde, men eljest äro 1911 års tal genomgående underlägsna, icke allenast i de mera framskridna åldrarna utan även i medelåldern år. Sistnämnda förhållanden äro icke egendomliga för det år, som nu föreligger, utan hava tämligen länge karaktäriserat Sveriges befolkningsförhållanden. Till någon del sammanhänga dessa företeelser naturligtvis med den utveckling i samma riktning, som i det, föregående konstaterats i fråga om giftermålsfrekvensen. De procentiska andelar, med vilka varje särskild åldersgrupp ingår uti det samfällda antalet barnaföderskor, utvisas av nedanstående tal:

50 42* BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN OCH MED OÄKTA. Även här visar sig, att de yngre åldrarnas andel ökas. Också finner man, att medelåldern, som åren uppgick till år och, enligt vad tab. N utvisar, under tidrymden översteg 32 år, numera nedgått så, att 1911 års medeltal utgör endast år (på landsbygden 30-70, i städerna blott 29-38). Till någon del beror naturligtvis detta förhållande på den relativa ökningen av antalet barnaföderskor utom äktenskapet, vilka i allmänhet äro yngre än de gifta barnaföderskorna. b) Barnaföderskor med äkta barn och med oäkta. Barnaföderskornas fördelning från synpunkten av huruvida de nedkommit med äkta eller med «äkta barn, har varit följande: Av samtliga barnaföderskor år 1911 hava således % fött barn utom äktenskapet. Denna siffra är den högsta, som någonsin i vårt land iakttagits. Tab. N visar, att i allmänhet både landsbygd och städer förete en betydande stegring av denna proportion under de senaste åren, under det för städerna förändringen länge gick i motsatt riktning. Under årtiondena födde ej mindre än 23 à 27 % av alla barnaföderskor i städerna oäkta barn. Landsbygdens siffra för redogörelseåret (12-11 %) är högre än något föregående års. c) Barnaföderskor med äkta barn. Antalet bör helst jämföras med folkmängden av gifta kvinnor i åldern år. För år 1911 och närmast föregående år utfaller denna jämförelse på följande sätt:

51 BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN. 43* Det relativa talet för ar 1911 (236-2 / u0 ) är icke blott lägre än för varje år av tioårsperioden, utan även, sä vitt man vet, lägre än under något föregående år. Tab. 0 ådagalägger, att medeltalet för årtiondet (258-6 %o) i sin ordning är betydligt lägre än förhållandet var under tidrymden , vars medeltal är 294 promille, liksom ock lägre än,medeltalet för århundradet , som är ungefär 288 promille. En väsentlig minskning under senare år av den äktenskapliga fruktsamheten har således obestridligen ägt rum. Intill de senaste åren har denna minskning, som för övrigt icke är för Sverige något speciellt egendomligt, kunnat till ej ringa del förklaras genom det minskade antalet nyingångna äktenskap, men de allra sista årens minskning synes dock huvudsakligen bero på andra faktorer. Till civilståndet äro barnaföderskorna med äkta barn naturligtvis nästan alla gifta; den ringa återstoden utgöres av änkor, och uppgick dessas antal under år 1911 till % av hela antalet; medeltalet för det närmast förut förflutna årtiondet är %. Inom olika Åldrar har den äktenskapliga fruktsamheten varit följande, under år 1911 och under årtiondet : Tab. O lämnar tillfälle till jämförelse även med längre tillbaka liggande tider. Till förklaring av den betydliga höjning, som i fråga om åldern år företes av de två senast förflutna årtiondena i förhållande till det närmast

52 Tal». N. Relativa tal angående barnaföderskorna och deras fördelning, åren * BARNAFÖDERSKORNAS FÖRDELNING. ') För landsbygden ocli städerna åren avse talen antalet levande oäkta födda barn i >i ar samtliga levande födda, vilken proportion naturligtvis icke mycket avviker från den för följande år uträknade, eller antalet barnaföderskor med oäkta barn i % av samtliga barnaföderskor; jfr tab. R, sid. 56*. 2) För åren är åldersfördelningen känd blott för lemiragrupper, vilket naturligtvis gör beräkningen av medelåldern något p»äker,

53 BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN. 45* då förflutna, åren , bör härvid emellertid ihågkommas, att till och med år 1894 rubrikerna i formuläret för utdragen ur födelseboken upptogo mödrarnas»senast fyllda åldersår», men från och med 1895 åter födelseår, -månad och -dag. Såsom redan i 1895 års berättelse erinrades, är tydligt, att i äldre tid understundom ett löpande åldersår räknats såsom fyllt, till följd varav talen för de yngsta åldersåren blivit något för låga. Sin största betydelse har naturligtvis detta förhållande för gruppen år, i vilken en så betydande del av hela antalet tillhör gruppens sista åldersår. För övriga grupper torde felet hava varit tämligen oväsentligt. Fästes avseende vid nu anmärkta oegentliglieter, bliver höjningen av fruktsamheten inom åldern år, gentemot äldre tider, avgjort mindre än som här ovan framträder, och även för övriga åldrar torde smärre modifikationer äga rum. Men huvudresultatet kvarstår säkerligen oförändrat: att även här de yngre åldersgrupperna förete ungefär samma frekvens som förut, medan däremot de högre åldrarna visa en avgjord tillbakagång i jämförelse med närmast föregående årtionden. För någon tid tillbaka kunde förhållandet anses till god del bero på en motsvarande företeelse i fråga om giftermålsfrekvensen, men under närmare liggande tider har denna förklaring nog icke varit tillfyllest. Från vad nu sagts, utgör år 1911 så till vida ett undantag, att detsamma i förhållande till tioårsmedeltalet företer en genomgående och i allmänhet belysande tillbakagång inom alla vidkommande åldrar dock minst inom åldern år. Hela antalet med äkta barn nedkomna barnaföderskor fördelar sig från synpunkten uv pmcevtisha andelar på följande sätt på de olika femårsgrupperna : Även av dessa siffror kan skönjas, att en förskjutning till de yngre åldrarna gjort sig gällande. För de allra sista årens vidkommande kan dock spåras en svag rörelse i motsatt riktning. "Vad beträffar medelåldern för barnaföderskorna med äkta barn, har den på grund av ovan skildrade förhållanden, såsom av tab. N framgår, befunnit sig i ett nästan kontinuerligt sjunkande. Är 1911 utgjorde sålunda denna medelålder endast år, mot år under 1870-talet; fur äldre tider kan detta tal ej uträknas. Att anförda siffra för 1870-talet sannolikt är i någon ringa mån

54 Tab. O. Barnaföderskor på tusen kvinnor (gifta och ej gifta) inom olika åldrar, åren ) 46* BARNAFÖDERSKORNAS FÖRDELNING EFTER ÅLDER. ') Direkt kända äro talen i denna tabell endast för åren För aren äro de resultatet av approximativa beräkningar, angående vilka se Statistisk tidskrift, haft ) Talen för de olika åldrarna av foderskor med oäkta barn (tabellens åtta sista koll.) avse endast aren Talet i kol. >20 45 ar» för dessa tre ar var 35'4 promille (möter, talet 37'1 för hela årtiondet). 3) Hela antalet barnaföderskor med äkta barn pä tusen gifta kvinnor i åldern år. 4) Hela antalet med oäkta barn nedkomna barnaföderskor På tusen ej gifta kvinnor i åldern go tä år. 5) Om talen för denna ålder se yexçen sid. 4?» och 45»,

55 BARNAFÖDERSKOR MKD ÄKTA BARK. 47* för hög ändrar ej i väsentlig 1 mån slutsatsen. På landsbygden var 1911 år» medeltal 31-54, i städerna endast år. En undersökning av åtminstone för vårt lands vidkommande nytt slag är den fördelning av barnaföderskorna med äkta barn efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten, som finnes framlagd i tab. 18 oeh 19, varuv den förra därjämte redogör för vart län och den senare kombinerar sagda tidsintervall med ifrågavarande barnaföderskors ålder. Ett sammandrag av uppgifter i tab. 19 återfinnes i tab. P å nästa sida, vilken sistnämnda tabell även i relativa tal åskådliggör nu omhandlade undersöknings huvudresultat. Undersökningen har möjliggjorts därigenom, att det nya formulär för födelseboksutdragen, som fr. o. m. år 1911 använts, även upptager för varje äkta födsel en uppgift om tiden, då föräldrarna ingingo äktenskapen. I allmänhet torde vara tillfyllest att hänvisa till de nu nämnda tabellerna. Av alldeles speciellt intresse vore dock att urskilja de gifta barnaföderskor, som under redogörelseåret nedkommit med sitt första barn, och tillse, huru dessa fördelade sig efter tiden emellan äktenskapets ingående och nedkomsten; men till en dylik utredning lämna födelseboksutdragen i sitt förhandenvarande skick icke tillfälle. Något klargörande för berörda fråga vore dock att närmare undersöka de födslar, som tillkommit under första äktenskapsåret. Av de 114 2J90 gifta barnaföderskor, som tab. 18 och 19 upptaga, hade nedkommit inom en tid efter äktenskapets ingående som understeg ett år, därav eller % inom 3 månader, eller % inom 3 6 månader, eller % inom 6 9 månader och eller % inom 9 12 månader. Sammanlagt hade således % av dem, som under första äktenskapsåret fött barn, nedkommit inom 9 månader. Motsvarande tal för de olika länen samt för landsbygd och städer te sig sålunda: Det må observeras, att nästan alla de län, som med avseende å oäkta barn intaga den relativt förmånligaste ställningen nämligen Smålandslänen, Västgötalänen och Västerbotten, samtliga, med undantag dock för Skaraborgs län.

56 48* BARNAFÖDERSKOR MED ÄKTA BARN. Tab. P. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år Sammandrag.

57 BARNAFÖDERSKOR MED OÄKTA BARN. även så göra i nu berörda avseende, ävensom att Kopparbergs län i båda hänseendena utmärkes av synnerligen ofördelaktiga siffror. 49* d) Barnaföderskor med oäkta barn. Antalet av dessa jämföres lämpligast med folkmängden av ej gifta kvinnor (ogifta, änkor och frånskilda) i åldern år. Denna jämförelse giver för år.1911 och närmast föregående år nedanstående resultat : Årets relativa tal (43-8) överträffas endast av 1909 års siffra och är liksom denna avsevärt högre än tioårsmedeltalet. Antalet av oäkta födelser kan ses från flera olika synpunkter och därför ock deras relativa talrikhet beräknas på olika sätt. Ses detsamma från strängaste frekvenssynpunkt, bör det beräknas såsom här närmast ovan skett, d. v. s. i förhållande till antalet ej gifta kvinnor inom ungdoms- och medelåldern. Ses åter företeelsen från mödrarnas eller barnens synpunkt, då spörsmålet alltså är, huru många av mödrarna föda barn under de ytterst ogynnsamma sociala villkor, som äro förenade med barnafödsel utom äktenskapet, och huru många av barnen som göra sitt inträde i livet under motsvarande ogynnsamma förhållanden, så uttryckes svaret härå genom att antalet födelser utom äktenskapet sammanställes med hela antalet födelser. Ses förhållandet slutligen från samhällets synpunkt, så att frågan blir, huru stort antal oäkta födda samhället har att mottaga (ej sällan till försörjning på allmän bekostnad), bör antalet oäkta födda beräknas i förhållande till hela folkmängden. Om än dessa olika synpunkter i regeln lämna tämligen enahanda resultat, framträda dock stundom skiftningar. Vad vidkommer år 1911, ter sig dock detsamma, såsom tab. N ger vid handen, från samtliga nu nämnda synpunkter särdeles ogynnsamt. I någon mån torde dock redogörelseårets i nu berörda hänseende till synes ofördelaktiga ställning bero därpå, att antalet oäkta födslar tillförene faktiskt varit något för lågt angivet. Prästerskapet torde nämligen understundom haft benägenhet att i utdragen ur födelseboken såsom äkta födslar beteckna fall, då föräldrarna varit trolovade, i synnerhet då de en kor-

58 50* BARNAFÖDERSKOR MED OÄKTA BARN. tare tid efter barnets födelse gift sig. Detta låter sig emellertid icke vidare göra pä grund av den förut omnämnda, numera fr. o. m. år 1911 gällande bestämmelsen, att i sagda utdrag för moder till äkta barn skall antecknas tiden för äktenskapets ingående. En följd av nu nämnda omständighet är även, att antalet trolovade barnaföderskor bland de med oäkta barn nedkomna ter sig för redogörelseårets vidkommande ovanligt stort. Fördelar man de barnaföderskor, som under år 1911 nedkommit med oäkta barn, efter civilstånd visar sig, såsom av tab. N framgår, de trolovades antal hava utgjort % vilket är avsevärt mer än under något föregående år. Änkor och frånskilda voro 2-99 % och gifta 1-33 %\ de ogifta utgjorde alltså % av hela antalet. Inom olika åldrar av den kvinnliga folkmängden når frekvensen av oäkta födelser den omfattning, som framgår av följande tal. Bland»ej gifta» kvinnor ingå även här änkor och frånskilda. Dessa förhållanden belysas ytterligare av de tal, som tab. O meddelar för äldre år. Från 1870-talet till år 1911 har inom åldern år antalet oäkta födelser ökats från 4-14 till ej mindre än på varje tusental ej gifta kvinnor, och i åldern år från 31-4 till Däremot har i de följande åldrarna antalet minskats, delvis högst betydligt; sålunda i åldern år från 47 /oo till endast 34, och i åldern år från 37 / 00 till 25. Det är tydligt, att en mycket betydande förändring inträffat, på jämförelsevis kort tid, i fråga om dessa barnaföderskors åldersfördelning. För nedanstående tider har denna fördelning utgjort:

59 BARNAFÖDERSKOR MED OÄKTA BARN. Åren voro alltså blott något över 37 % av dessa barnaföderskor under tjugufem år, men åren var detta fallet med mer än 54 procent och år 1911 med nära 57 procent. Att medelåldern skall hava sjunkit betydligt, är under dessa förhållanden självklart. Uträkningar häröver föreligga dock ej längre tillbaka än för talet (jfr tab. N). Under detta årtionde utgjorde medelåldern för de med oäkta barn nedkomna barnaföderskorna år, men år 1911 endast år, på landsbygden 25-33, i städerna år. Angående de med oäkta barn nedkomna mödrarnas fördelning efter yrke har i regeln ej någon redogörelse lämnats i centralbyråns berättelser; de upplysningar i detta hänseende, som kunna hämtas ur kyrkoboksutdragen, äro ock ganska ofullständiga. Från och med år 1908 har emellertid en bearbetning verkställts av förefintliga yrkesuppgifter, med kombination jämväl av åldern. Från bearbetningen hava undantagits trolovade mödrar, enär nästan aldrig för dem någon yrkesbeteckning finnes angiven; för övrigt intaga dessa mödrar en särställning, då barnen i civilrättsligt hänseende äro att anse som äkta. Resultatet av bearbetningen är framlagt i tab. Q. 51* Tab. Q. Med oäkta larn år 1911 nedkomna barnaföderskor, fördelade efter yrke och ålder. [Trolovade mödrar ej här inräknade.] ') Häribiand ingå: för landabygden 78 gifta kvinnor, 138 änkor och 20 frånskilda, för staderna resp. 53, 141 och 41, samtliga utan uppgivet yrke.

60 52* FÄDER TILL INOM ÄKTENSKAP FÖDDA BARN. Såsom synes, saknas för ett stort antal av barnaföderskorna med oäkta barn varje uppgift om yrkesställning. Bland de uppgivna yrkesgrupperna äro tjänarinnorna de talrikaste och därnäst hemmadöttrar hos jordbrukare. Angående de s. k. okända mödrarna hänvisas till vad som härom yttrats i 1906 års berättelse. Under år 1911 har antalet dylika okända mödrar varit rätt stort. e) Barnaföderskor och födda barn. Hela antalet barnaföderskor år 1911 utgjorde och antalet av dem födda barn Mot varje tusental barnaföderskor svarade således födda barn. Såsom tab. R (sid. 56*) utvisar, är sistnämnda siffra lägre än såväl 1910 års som medeltalet för de tio närmast föregående åren. Det överskott av födda barn, som uppstår genom flerbörderna, blir alltid mer än fullständigt uppvägt genom dödfödslarna. Antalet levande födda barn är därför alltid lägre än antalet barnaföderskor. År 1911 liksom under årtiondet var denna skillnad snarast mindre än förut, ty mot varje tusental barnaföderskor svarade omkring 990 levande födda barn. Under 1860-talet, när denna proportion stod som lägst, utgjorde motsvarande siffra endast 981. E) Fäder till inom äktenskap födda barn. I förevarande berättelse liksom i motsvarande berättelser för åren har bearbetning skett även av vissa uppgifter rörande fäder till under året födda äkta barm och har denna bearbetning omfattat ålder och yrke samt kombination mellan fädernas och mödrarnas ålder. a) Åldersfördelningen har, efter utproportionering av några tiotal fall, där uppgift saknas (huvudsakligen fäder, som vid barnets födelse voro avlidna), utfallit på följande sätt, under jämförelse även med motsvarande medelfolkmängd:

61 FÄDER TILL INOM ÄKTENSKAP FÖDDA BARN. Ett närmare studium av hithörande förhållanden reserveras till den sedvanliga tioårsredogörelsen. Den procentiska fördelningen på olika åldrar har under angivna är varit följande: 53* b) Kombination av fädernas och mödrarnas aider. Även om dessa tal, som meddelas i tab. 21 och, såsom annars, äro utförda särskilt för landsbygden och särskilt för städerna, gäller, att deras närmare bearbetning ansetts böra sparas till tioårsredogörelsen. Bland detaljerna i tab. 21 fäster sig uppmärksamheten naturligtvis lätt vid ytterlighetsfallen av hög eller låg ålder eller av egendomliga kombinationer, och äro kanske i det hela dessa ytterlighetsfall flera, än som på förhand skulle väntats. c) Yrkesfördelningen för fäder till inom äktenskap födda barn. Resultatet av denna utredning meddelas i tab. 22, vars huvudsiffror äro följande. Fäderna till år 1911 födda äkta barn utgjorde till antalet inom en var av nedanstående grupper: Beräkningarna över födelsefrekvensen inom skilda yrkesgrupper kunna först framdeles utföras, sedan den på 1910 års folkräkningsmaterial, grundade uppdelningen av folkmängden efter yrke blivit slutförd.

62 54* FÖDDA BARN. F) Födda barn. a) Hela antalet födda barn under år 1911 var , av vilka voro levande födda och dödfödda. På varje tusental av medelfolkm&ngden var antalet levande födda Under vart och ett av de närmast föregående tio åren har födelsetalet varit följande: Födelsetalet år 1911 är icke blott lägre än under något av de tio närmast föregående åren utan t. o. m. det lägsta, som någonsin iakttagits i Sverige. Födelsetalets sjunkande framträder tydligt, om jämförelse sker med äldre tiders förhållanden. Före 1868 inträffade endast under de svåraste nöd- eller krigsår, att födelsetalet nedgick under 30 / 00. Medeltalet för halvseklet 1751' 1800 var %o och för hela det nittonde århundradet År 1884 inträffade för sista gången att födelsetalet höjde sig upp till 30 /oo. Medeltalet för åren är /w Att denna företeelse förut kunnat förklaras genom äktenskapsfrekvensens nedgång, men att under de senaste åren även en minskning av den äktenskapliga fruktsamheten ägt rum, har ådagalagts i det föregående under avd. Barnaföderskor. För övrigt, är nativitetens sjunkande icke något för vårt land egendomligt. Tvärtom kan man spåra företeelsen i de flesta europeiska stater, såsom torde framgår av följande siffror, hämtade ur Statistisk årsbok för Sverige år 1914.

63 FÖDDA BARN. 55* Nästan överallt är nedgången påtaglig. Undantagen utgöras huvudsakligen endast av Ryssland och Balkanstaterna. Sverige intager för övrigt en särdeles ogynnsam ställning. Endast Frankrike, Belgien och Irland intaga en sämre, de två första länderna av kända orsaker och det tredje på grund av detta lands ovanligt låga giftermålsfrekvens. A^ad angår huru förhållandena nu i fråga te sig inom olika delar av landet, visar sig att pä landsbygden var 1911 års födelsetal promille, mot i medeltal för årtiondet, samt i städerna promille, mot i medeltal. Under flera årtionden, fr. o. m talet, plägade städernas födelsetal vara högre än landsbygdens. I senare tid har förhållandet varit omkastat, med undantag dock för åren Av länen (se tab. C, sid. 10*) är det endast Kristianstads län, som år 1911 visar något högre födelsetal än årtiondets. I alla andra län, Stockholms stad inräknad, är födelsetalet mer eller mindre under det normala. Mycket lågt, i jämförelse med tioårstalen, framträda 1911 års födelsetal i de norrländska länen, i vilka alla underlägsenheten utgör från 5 till 12 %. Det i och för sig lägsta födelsetalet visar dock Skaraborgs län, med endast promille. Oaktat Norrbottens läns födelsetal med ej mindre än cirka 12 % understiger tioårsmedeltalet, kan länet dock framgent uppvisa det högsta födelsetalet, eller /oo- Liksom redan år 1910 var händelsen, är det numera det enda län, vars födelsetal når över 30 '7 00. I flera av de större städerna (tab. D, sid. 12*) är de föddas antal numera synnerligen lågt. Lägst står Uppsala med 20-3 promille, vilket dock är något högre än tioårsmedeltalet. I Karlskrona, Linköping, Kristianstad och Trälleborg var 1911 års födelsetal något högre än under föregående årtionde i medeltal. b) Dödfödda barn. Tab. R utvisar, att under redogörelseåret "/ av samtliga födda barn voro dödfödda, särskilt bland de äkta / 00, men bland de oäkta / 00. Bland de äkta födda är frekvensen av dödfödda lika med medeltalet för de närmast föregående 10 åren, bland de oäkta födda däremot avgjort lägre. Under 1860-talet, då bland hela antalet födda dödfödslarna voro talrikare än någonsin, hann promilletalet även bland de äkta födda barnen till 31-30, och bland de oäkta födda barnen till Ännu betydligt högre tal l ) Preliminära uppgifter f9r ftr ) Med Ceata och Kanariska Sarna. ') Med Azorerna och Madeira. «) ) Utom Finland.

64 Tab. R. Relativa antalet födda barn och deras fördelning, åren * FÖDDA BARN. ') För ûrcu 1S01 X830 tordç uppgifterna QIU de dödfödda vara ofullständiga.

65 ÄKTA OCH OÄKTA FÖDDA. 57* för de oäkta födda träffas för äldre tider, såsom av Tab. R framgår för årtiondet ända till nära 60 promille. Denna siffra är dock på samma gång den första kända i fråga om oäkta födelser, och då förbättringen sedermera genast framträder, kan ej med visshet sägas, när den tagit sin början. Möjligen har alltså frekvensen av dödfödda bland oäkta barn i äldre tider varit till och med högre än under 1830-talet. Sedan mitten av 1860-talet har en starkt utpräglad förbättring gjort sig gällande för såväl inom som utom äktenskapet födda barn, och denna förbättring synes i det hela fortgå ännu. c) Äkta födda och oäkta. Antalet äkta födda barn år 1911 var och antalet oäkta födda Av de levande födda voro äkta och oäkta, av de dödfödda resp och 622. Frekvensen på varje million av folkmängden framgår av tab. R, som likaledes utvisar de oäkta föddas procentiska andel av hela antalet födda. Angående dessa proportioner torde få hänvisas till vad som redan är yttrat här ovan, under avd. för Barnaföderskor. Inom vart och ett av rikets län samt å rikets landsbygd och städer har antalet levande äkta födda barn utgjort på varje tusental av medelfolkmängden, såväl för år 1911 som i medeltal för åren : Endast ett län, nämligen Kristianstads, kan under år 1911 förete födelsetal av äkta födda, som uppnår resp. medelsiffra för tioårsperioden. Antalet levande oäkta födda har på samma sätt utgjort, årligen på varje tusental av medelfolkmängden:

66 58* PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. Frekvensen år 1911 får således anses nog; i endast två län, Gottlands och Hallands, har oäkta födelsetalet varit lägre än under årtiondet. d) Proportionen mellan könen. Bland samtliga födda år 1911 svarade gossar mot varje tusental flickor (tab. R). Denna proportion är icke så hög som års, vilken var den veterligen högsta, som förekommit i vårt land. Detta gäller även motsvarande siffra för de levande födda, bland vilka gossarnas proportion var mot tusen. Bland de dödfödda är gossarnas övertalighet alltid vida större; bland dessa barn svarade år gossar Tab. S. Födelsernas och dödsfallens frekvens under olika månader, år 1911, jämfört med årtiondet ) ') Födelse-, döds- och övorskottstalet antalet levande födda, döda och överskott av födda pr år och tusen invånare av medelfolkmäugden.

67 NATIVITETEN MÅNADSVIS. HELA ANTALET DÖDA. 59* mot varje tusental flickor. I över ett hundra år har i vårt land spårats en "tendens till ökning av gossarnas övertalighet bland do födda. e) Nativiteten månadsvis. I tab. S äro födelsetalen för varje månad "beräknade pr år och tusen invånare av medelfolkmängden, såväl för år 1911 som för årtiondet För året 1911 i dess helhet var födelsetalet lägre an tioårsmedeltalet, och detta förhållande återkommer under alla årets månader. Högsta födelsetalet i och för sig (på tusen av medelfolkmängden) företedde september och därnäst mars. Närmare upplysningar meddelas i tab. 24 och 25 samt i tab. S, vilken sistnämnda tabell utvisar de relativa födelsetalen under året jämväl särskilt för landsbygden och för städerna. G) Döda. a) Hela antalet döda. Hela antalet döda under år 1911 uppgick till personer, motsvarande på varje tusental av medelfolkmängden. Under vart och ett av de närmast föregående tio åren har de dödas antal, i absoluta och relativa tal, varit följande: Dödstalet för aret är det näst lägsta, som förekommit sedan vår befolkningsstatistiks begynnelse. Endast 1909 års tal var lägre. Sverige har, såsom känt, under senare tider intagit en av de allra främsta platserna i Europa med hänsyn till fördelaktiga dödlighetsförhållanden, såsom följande ur den nu utkomna Statistiska årsboken för Sverige till fullo torde ådagalägga :

68 60* HELA ANTALET DÖDA. Endast våra skandinaviska grannar i väster och söder, Norge och Damark, kunna uppvisa något gynnsammare tal och därefter Nederländerna och England de närmast jämförliga. Av tab. C, sid. 10*, synes, hur dödligheten under året växlat inom Sveriges olika landsdelar. Jämfört med årtiondet finner man för landsbygden en underdödlighet av 7 procent, för städerna åter av 10 procent. Skillnaden i dödlighet mellan land och stad var tidigare skarpt utpräglad, men har småningom blivit allt obetydligare, såsom nedanstående översikt utvisar: ') Preliminära uppgifter för är s ) Med Centa ocn Kanariska öarna. 3 ) Med Azorerna och Madeira. «) ) Utom Finland.

69 HELA ANTALET DÖDA. Numera tävla landsbygd och städer i vårt land i fråga om ett lågt dödstal. Under tioårsperioden har landsbygden blott för trenne år, nämligen 1901, 1905 och 1910, kunnat uppehålla sin gamla företrädesställning gentemot städerna. Fordom, brukade nämligen städerna i detta avseende vara mycket ogynnsammare ställda än landsbygden. Angående den olika dödligheten å landsbygden och i städerna inom olika grupper av ålder, kön och civilstånd reserveras redogörelsen härom till centralbyråns tioårssammandrag. För första levnadsåret lämnas en del data här nedan. I endast ett av rikets län, nämligen Östergötlands, var dödstalet år 1911 högre än under det närmast föregående årtiondet i medeltal. I Skaraborgs län var det precis lika med tioårsmedeltalet. Särdeles gynnsamma voro årets dödlighetsförhållanden, i jämförelse med vad de på senare tider plägat vara, i Stockholms län, varest underdödligheten uppgick till ej mindre än 19?i, varefter i ordningen följa Norrbottens län, Stockholms stad, Blekinge, Hallands, Kopparbergs samt Göteborgs och Bohus län med en underdödlighet av %. Det i och för sig lägsta dödstalet företedde emellertid Kopparbergs län, med %o. Med hänsyn till den långa tidrymd vår svenska befolkningsstatistik omfattar, är det av rätt stort intresse att iakttaga när inom varje län årsminimum uppnåtts i fråga om dödlighet. Resultatet härutinnan framgår av följande tablå: 61* Aret 1911 betecknar alltså för sex län den lägsta hittills konstaterade dödssiffran. Förut var minimum för Stockholms stad (år 1906), för Blekinge län (år 1909), för Hallands län (år 1887), för Göteborgs och Bohus län (år 1909), för Kopparbergs län (år 1909), och för Västernorrlands län (år 1910). För fyra av dessa län tillhörde sålunda de förutvarande minima något av de båda sistförflutna åren, vilka alltså redan år 1911 hunnit överträffas. Vad beträffar de län, där hittills uppnådda dödlighetsminima inträffat tidigare än under redogörelseåret, så har i tretton fall detta ägt rum på talet, för ett län på 1890-talet, för tvenne på 1880-talet, för två, nämligen

70 62* DÖDA EFTER KÖN. Gottlands och Värmlands, så pass långt tillbaka som under 1870-talet och slutligen för Jämtlands år Sistnämnda tal giver en erinran om de förändrade dödlighetsförhållanden i Norrland, efter det att därstädes allt flera trakter indragits under den moderna industriens herravälde. Emellertid hava de allra senaste åren här medfört en återgång till lägre dödssiffror. Bland de större städerna (se tab. D, sid. 12*), Stockholms stad, varom förut talats, lämnad utom räkningen, hade under år 1911 sex, nämligen Linköping, Norrköping, Lund, Ystad, Örebro och Sundsvall en något högre dödlighet än under närmast föregående årtionde. Eljest understeg dödstalet över allt mer eller mindre det normala; i ett par städer möta synnerligt, låga tal, såsom 10-1 promille i Karlstad och 10-7 i Hälsingborg. Går man till de mindre städerna (se tab. 5), driva naturligtvis tillfälligheterna sitt spel; såsom anmärkningsvärt kan dock påpekas, att i så pass stora samhällen som Eslöv, Mariestad, Arvika och Örnsköldsvik årets dödstal understeg 10 promille. b) Döda efter kön. Dödstalet för vartdera könet samt relationen dem emellan har under år 1911 och närmast föregående tider varit följande: Den under en stor del av nittonde århundradet fortgående tendensen till minskning av mankönets överdödlighet synes även under de senaste åren hava gjort sig gällande. Den vunna förändringen är så betydlig, att då under tidrymden männens dödstal var över 12 % högre än kvinnornas, var skillnaden år 1911 endast 4-4 %, eller omkring tredjedelen. Fortfarande ') D. v. s. mankönets relativa dödstal om dödstalet för kvinnkönet sättes = 100.

71 Tab. T. Dödstalet, / 00, inom folkmängden i dess helhet och inom olika åldrar, åren ) ') Dödstalet,, oo = årliga antalet döda pä tösen av motsvarande medelfolkmängd. DÖDA EFTER ÅLDER. 63*

72 64* DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ALDRAR OCH CIVILSTÅND. råder i detta hänseende en betydlig skillnad mellan land och stad. På landsbygden skilde sig männens och kvinnornas dödstal jämförelsevis litet, utgörande resp och promille. I städerna äter voro dödstalen resp och 12-71, och männens överdödlighet således 12-6 procent. Att för kvinnkönet landsbygdens dödstal är högre än städernas är icke någon nyhet för nu förevarande år. c) Dödligheten inom olika åldrar och civilstånd. Dödstal belysande denna fråga meddelas dels i tab. T, dels i tab. U och V. För bedömande av redogörelseårets ståndpunkt sättes här i varje fall års dödstal = och beräknas 1911 års tal i proportion härtill. Först för barnaåldrarna bliva då 1911 års proportionaltal (»Avvikningstalen») följande: För de vuxna åldrarna (över femton år), där skillnad bör göras mellan gifta och ogifta (om till en början änklingar och änkor ej särskilt upptagas), bliva motsvarande tal: Det allmänna omdömet om 1911 års dödlighetsförhållanden i detta fall bliver tydligen, att året varit för alla åldrar, i synnerhet de yngsta, mycket gynnsamt. För första levnadsåret (varom närmare i det följande) var dödligheten 14-S procent lägre än under föregående årtionde, för åldern 1 3 år 22-2 procent, för åldern 3 5 år 21-1 procent, för gruppen 5 10 år 15-5 procent och för gruppen år 13-6 procent. Bland de vuxna ställde sig avvikningstalen i allmänhet förmånligare för kvinnorna än för männen, ehuru inom vissa åldrar, varvid särskilt torde vara att lägga märke till åldern år, motsatsen ägde rum.

73 DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. I sifferuppställningen här närmast ovan äro änklingar och änkor ej särskilt uppförda (ehuru de naturligtvis ingå i de sammanfattande talen för vartdera könet). I de yngre åldrarna äro för dessa grupper de absoluta, talen alltför små att medgiva närmare slutsatser av resultatet för ett enda år. Inom de mera framskridna åldrarna ändrar sig detta förhållande. Inom grupperna över 35 år utgjorde år 1911 änklingarnas och änkornas dödstal, om i varje fall talen från sättas = 1000: 65* Även här äro årets tal i allmänhet fördelaktiga, om än ett par grupper bland änklingarna och en grupp bland änkorna göra undantag härifrån. Vid behandlingen av frågan om dödligheten bland åldringarna bör ej förgätas den alldeles ovanliga proportion, med vilken dessa i våra dagar ingå å våra dödslistor en naturlig följd av den förut påvisade enorma proportion, i vilken de ingå i folkmängden. Av samtliga avlidna i Sverige år 1911 hade ej mindre än % överskridit åttio års ålder (bland männen %, bland kvinnorna ända till %). Utan allt tvivel äro dessa tal abnormt höga och torde ytterst sällan hava i något annat europeiskt land uppnåtts. Av hundradringar och däröver hava under redogörelseåret avlidit ej färre än 13, nämligen följande 4 män och 9 kvinnor.

74 66* DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. Tab. U. Dödstalen efter hön, ålder och civilstånd, åren och år ') Dödligbeten i första levnadsaret är beräknad pä antalet under aret levande (ödda. ') Dödstalet beräknat pa medelfolkmängden.

75 DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÀLDRAR. 67* Uppgifter om dödligheten, med fördelning efter ålder, hava nu i vart land insamlats under mer än 160 år. Åven i fråga om de olika åldrarna kan då vara av intresse att sammanställa de i varje fall lägsta iakttagna dödstalen, vilken tablå sedan kan revideras i mån av varje nytt års erfarenhet. För närvarande äro de antydda minima följande: För fyra av de 17 femårsgrupperna har således år 1911 att uppvisa gynnsammare resultat än vad någonsin förut kunnat observeras. Detsamma är för övrigt förhållandet även med undergruppen 0 1 år. Förutvarande minima för åldersgrupperna nu i fråga voro för gruppen 0 1 år 72-18, för gruppen 0 5 år 23-39, för gruppen år 5-81, för gruppen år 8-53, vilka samtliga iakttogos år 1909, och för gruppen år 50-73, vilken siffra härrör från år Av övriga femårsgrupper hava ytterligare resp. sex och tre sina dödlighetsminima förlagda till de för synnerlig låg dödlighet bemärkta åren 1909 och 1906, två andra grupper till år 1910 och återstående två, de båda ungdomsgrupperna och år, så långt tillbaka i tiden som till år 1861 (se närmare härom G. Sundbärg, Fortsatta bidrag till en svensk befolkningsstatistik för åren , i Statistisk tidskrift, h&ft. 150). Innan frågan angående dödligheten åldersvis lämnas, böra ägnas några ord särskilt åt dödligheten inom första levnadsåret, som i vår befolkningsstatistik alltid och med full rätt plägat tilldelas en utförligare behandling än övriga åldrar. Under 1911 har dödligheten inom denna den spädaste åldern utgjort 72-0 i promille av antalet under året levande födda. Denna dödssiffra för första levnadsåret är den lägsta, som någonsin förekommit i vårt land. Medeltalet för åren är 84-5, och såsom av tab. V synes, har motsvarande dödlighet i äldre tider plägat vara vida högre. Inom varje län har dödligheten i första levnadsåret, beräknad på ett tusen levande födda, utgjort i medeltal för åren samt år 1911: >) För första levnadsåret: döda bland 1000 levande födda. ) Döda pl av medelfolkmängden.

76 68* DÖDLIGHETEN INOM OLIKA ÅLDRAR OCH CIVILSTÅND. Tob. V. Dödstalen för vissa befolkningsgrupper, åren x ) D. v. s. mankönots relativa dödstal, om det relativa talet för kvinnkönet sättes 100. ) D. v. s. städernas relativa dödstal, om dot relativa talet lör landsbygden sättes = ) Dödligheten i första, levnadsåret är beräknad på antalet under aret levande födda. 4) Dödstalet beräknat på medelfolkmängden.

77 DÖDLIGHETEN BLAND AKTA FÖDDA OCH BLAND OÄKTA. 69* Arets gynnsamma ställning i förhållande till tioårsmedeltalet återfinnes inom vartenda län, ehuru naturligtvis mera utpräglad i somliga län än i andra, jämförelsevis minst i Örebro, Särdeles fördelaktiga hava årets tal varit för Stockholms stad samt Blekinge och Västernorrlands län. Det i och för sig lägsta dödstalet, 51-2 %, företes av Värmlands län; det är ock det näst lägsta, som någonsin blivit antecknat för ett svenskt län. Det överträffas endast och för övrigt i ytterst ringa mån av motsvarande dödstal för Jönköpings län år 1910, vilket belöpte sig till 51-0 /. d) Dödligheten bland äkta födda och bland oäkta. I detta ämnes behandling, som ägnades rätt mycken uppmärksamhet i den äldre svenska befolkningsstatistiken, inträdde med 1860-talet ett avbrott. Från och med 1891 hava uppgifterna härom ånyo bearbetats för de båda första levnadsåren. Särskilt för första levnadsåret, för vilket ett bekvämt jämförelseled gives uti antalet födda, äro dödsriskerna angivna i tab. V, som jämväl lämnar tillfälle till jämförelse med äldre tiders förhållanden. Talen i nyssnämnda tabell giva en tydlig föreställning om den utomordentliga besparingen av barnaliv i våra dagar, jämfört med en icke så synnerligen långt tillbaka liggande tidrymd. Åren bortrycktes 17 procent av de äkta barnen före fyllt ett års ålder; åren var detta fallet blott med inemot 8 procent, således ej fullt hälften mot fordom. Men relativt taget är förbättringen ännu kraftigare för de oäkta födda. Här har dödsrisken sjunkit från 36 procent till något över 13. Aret 3911 ter sig mycket fördelaktigt för barn födda såväl inom som utom äktenskapet; för de förra är årets tal t. o. m. det lägsta och för de senare det näst lägsta, som yppat sig. Skillnaden mellan dödsriskerna för äkta och oäkta barn är, såsom i 1906 års berättelse närmare påpekades, i själva verket något större än vad den enligt dödssiffrorna synes vara. Dels möter nämligen någon gång svårighet i fråga om avlidna barn (t. ex. änkors barn) att i uppgifterna skilja mellan äkta och oäkta börd, och då i tvivelaktiga fall barnen räknas såsom äkta, blir möjligen antalet sådana bland de avlidna upptaget något för högt. Dels bliva flera oäkta födda barn, även sådana som avlida före ett års ålder, efter födelsen legitimerade genom föräldrarnas giftermål. I materialet till dödlighetsstatistiken äro sådana barn räknade till de äkta, och bidraga således att höja dödssiffran för de äkta födda, medan de i statistiken över levande födda äro upptagna bland de oäkta. Denna oegentlighet, som det skulle vara ganska svårt att avlägsna, synes dock, enligt de på försök gjorda uträkningarna för år 1906, icke vara av större betydelse. e) Dödligheten efter årstid. Dödlighetens fördelning på olika månader framgår, vad de absoluta talen beträffar, av tab. 29. De relativa talen äro för vinnande av utrymme samt för möjliggörande av direkt jämförelse införda i tab. S (sid. 58*), som även innehåller de relativa födelsetalen för olika månader. Av sistnämnda tabell framgår, att under år 1911 varenda månad utom augusti företer mindre än normal dödlighet. Jämförelsevis ogynnsamt

78 70* DÖDLIGHETEN EFTER ÅRSTID. ~ NATIVITETSÖVERSKOTTET. näst efter augusti var förhållandet i oktober, som endast obetydligt understeg motsvarande genomsnittstal; gynnsammast åter förhållandet i mars och december. I och för sig hade september det lägsta dödstalet, medan det högsta företräddes av. februari. Under ej mindre än åtta månader av år 1911 var städernas dödstal lägre än landsbygdens, nämligen under årets fem första och tre sista månader, varemot under den varmare årstiden, juni september, förhållandet var det motsatta. Efterses även här för varje fall de hittills i vår befolkningsstatistik konstaterade minima av dödstalen, befinnas desamma hava infallit under följande år och utgjort, pr år och ett tusen inv. av medelfolkmängden: Aret 1911 har alltså fyra månadsrekord. Förut var minimum för mars promille (år 1910), för maj (år 1906), för november (år 1909) och för december (år 1909). I fråga om dödligheten efter årstid inom olika åldrar ävensom beträffande dödlighetsförhållandena inom olika yrken och dödsorsakerna hänvisas till den särskilda årsredogörelse för dessa sistnämnda som är under bearbetning. H) Nativitetsöverskottet eller den naturliga folkökningen. a) Hela natiyitetsöverskottet i vårt land uppgick under år 1911 till eller för varje tusental av medelfolkmängden. Under vart och ett av de tio närmast föregående åren har det absoluta och relativa överskottet av födda utgjort:

79 NATIVITETSÖVEKSKOTTET. 71* överskottstalet för året, promille, är alltså lägre äu vad det varit något år sedan 1905 samt understiger avsevärt medeltalet för årtiondet som uppgick till promille. Sveriges nativitetsöverskott, som under årtiondena utgjorde 12 promille och därutöver, har sedan dess minskats. Under de senaste åren har en liknande minskning yppat sig även i flertalet andra europeiska länder, såsom framgår av följande översikt: Orsaken till nu berörda förändring är givetvis födelsetalets tillbakagång, som mer eller mindre kraftigt gjort sig gällande litet varstädes i Europa. Att förändringen inträtt tidigare i Sverige än i de flesta andra länder, beror emellertid ej blott därpå, att nativiteten hos oss sjunkit hastigare än merendels annars varit fallet, utan har även sin förklaring däri, att våra dödlighetsförhållanden redan under sista årtiondet av förra århundradet nådde den punkt, att några ytterligare mera avsevärda framsteg icke gärna kunde förväntas till kompensation mot nativitetens minskning, medan i flertalet andra länder, med deras högre dödstal, funnits så att säga bättre utrymme för väsentliga förbättringar. Efterser man vidare, huru den naturliga folkökningen tett sig under redogörelseåret i vårt lands städer och å dess landsbygd, befinnes, att städernas överskottstal under år 1911, liksom under de närmast föregående utom under l ) Preliminära uppgifter för är ) Med Conta och Kanariska Oarna. ) Med Azorerna och Madeira. 4) ) Polen ej inräknat.

80 72* NATIVITETSÖVERSKOTTET. år 1910, varit högre än landsbygdens, nämligen %o mot / 0 o. Före år 1904 var städernas överskottstal städse det lägre. Av de särskilda länen hade som vanligt Norrbottens län att uppvisa det högsta överskottstalet /oo. Det lägsta talet företedde Gottlands och Skaraborgs län, bägge med endast 6-26 /oo. Oaktat det som vanligt låga överskottstalet står dock Gottlands län även denna gång, liksom åren 1909 och 1910, bäst med 15 procent högre överskott än i medeltal för det närmast förflutna årtiondet. Belativt sämst står däremot Östergötlands län med 21 procent lägre tal än vanligt. Inom ej mindre än 20 län var 1911 års överskottstal lägre och inom återstående 5 något högre än tioårsmedeltalet. Av de 30 större städerna (tab. D, sid. 12*) visar denna gång Karlstad det högsta överskottstalet elkr 17-5 %o- Borås, som vanligen brukar intaga första platsen, kommer i andra rummet med 16-8 / 00. Efter vanan företer Uppsala det minsta eller blott 4-7 %o- Av hela antalet större städer uppvisa endast 8 ett högre födelseöverskott än genomsnittet för det närmast förflutna årtiondet och 22 ett lägre. En statistisk proportion av synnerligen stor betydelse är proportionen mellan födda och döda. I vårt land har under senare årtionden denna proportion i allmänhet fallit mellan 160 och 170 levande födda mot hundra döda, alltså ungefär 5 födda mot 3 döda. I denna proportion har ingen nedgång inträtt utan kanske snarare någon höjning. Mellan Sveriges olika lån hava i förevarande hänseende länge rått stora och även ganska konstanta skiljaktigheter. Huru förhållandena gestaltat sig under år 1911 visas av nedanstående tal, under jämförelse med årtiondet Antalet levande födda mot varje hundratal avlidna har utgjort: Till och med år 1907 befann sig Västerbottens län nästan alltid i spetsen med det relativt största antalet födda i förhållande till antalet döda, men fr. o.

81 NATIVITETSÖVERSKOTTET. 73* m. ål 1908 tmdantïttngdes länet från första platsen av Norrbottens lan. Sistnämnda län hade år 1911 ej mindre än 232 födda mot varje hundratal döda, varefter i ordningen följde Västerbottens och Västernorrlands län med resp, 223 och 206. Åven de båda övriga norrländska länen kunna uppvisa ganska höga tal, ehuru inom dem såväl som inom samtliga övriga län antalet födda understeg dubbla antalet döda. Lägsta siffran företer Gottlands län. Förhållandena under årets olika tider med avseende å nativitetsöverskottet ådagaläggas av tab. S, sid 58*. Såsom vanligt visade även under år 1911 september det högsta överskottet, eller pr år och tusen invånare. September månad plägar regelbundet hava mer än dubbelt så många födelser som dödsfall att inregistrera, och var detsamma förhållandet år Mot varje hundratal avlidna svarade nämligen levande födda: För samtliga månader utgör, såsom förut nämnts, medeltalet för årtiondet 173 och för redogörelseåret 174, allt på hundra döda. b) Nativitetsöverskott av vartdera könet. Storleken av den naturliga folkökningen för vartdera könet har sin betydelse för utjämningen av det kvinnliga överskottet inom folkmängden vilket överskott tidigare inom Sverige varit i ovanligt hög grad utpräglat. Förhållandet med avseende å de föddas övervikt över antalet avlidna av man- och av kvinnkön har för senare tider i vårt land ställt sig på sätt som visas av efterföljande tal: ') Proportionen avser förhållandet mellan de relativa 6* Befolkningtrårelsen talen för vartdera k6rtrt.

82 74* NATIVITETSÖVERSKOTTET. OMFLYTTNINGEN. Nativitetsöverskottet har alltså i det hela taget ställt sig: mer och mer gynnsamt för mankönet i jämförelse med kvinnkönet. Utan detta egendomliga förhållande skulle säkerligen utvandringen hava förryckt proportionen mellan könen inom folkmängden i långt högre grad, än den verkligen gjort. I det föregående är ådagalagt, att orsaken till den ovan påpekade företeelsen är tvåfaldig: å ena sidan har de föddas antal alltmera fördelat sig till gunst för mankönet, å andra sidan har mankönets övertalighet bland de döda gått ned till blott ungefär en tredjedel mot förr. I) Omflyttningen. a) Omflyttningen i allmänhet. Till landets särskilda församlingar hava under år 1911 enligt meddelade uppgifter inflyttat personer (jfr tab. 3); häri äro jämväl inräknade återupptagna obefintliga. Antalet utflyttade åter uppgives, efter tillägg av avförda obefintliga, till personer. De utflyttades överskott utgör alltså personer. Fråndrages detta belopp från årets nativitetsöverskott, vilket, såsom förut meddelats, uppgick till personer borde årets folkökning hava utgjort personer, medan den folkökning, som uppgivits, enligt vad jämväl förut omförmälts, belöpte sig till eller till 586 flera personer. Beträffande orsakerna till denna divergens torde få hänvisas till års befolkningsstatistik. Ser man till de särskilda lånen, möter man stundom, om än mera sällan, inflyttningsöverskott. Under årtiondet , såsom helhet (jfr tab. B, sid. 6*), var detsamma fallet med Stockholms stad, Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län. Stockholms stad, som under de tre närmast föregåendeåren fått vidkännas utflyttningsöverskott, visar under år 1911 åter inflyttningsöverskott. För året finner man sådant jämväl i Stockholms, Uppsala samt Göteborgs och Bohus län. Största förlusten genom utflyttning (10-58 promille) har drabbat Kronobergs län. Av våra 30 större städer (tab. D, sid. 12*) hava under år 1911 åtta fått vidkännas utflyttningsöverskott, nämligen Eskilstuna, Norrköping, Visby, Karlskrona, Hälsingborg, Halmstad, Söderhamn och Sundsvall; och utvisa två av dessa städer i följd härav ren folkminskning, nämligen Hälsingborg och Halmstad. I allmänhet har inflyttningen till städerna under senare tider haft att uppvisa lägre siffror än för ett par årtionden sedan, något som torde samman- ') Se noten ä föregående sida.

83 OMFLYTTNINGEN. hänga me<î det välkända faktorn, att industrien begynt i stor skala uppsöka landsbygden; år 1911 har dock att uppvisa ett anmärkningsvärt stort inflyttningsöverskott, beroende dock detta till ej ringa del pä uppkomsten av nya stadssamhällen och vissa administrativa överflyttningar från landsbygden till städerna (jfr sid. 8*). Den samfällda omflyttningen fördelar sig i flyttningen inom landet och folkbytet med främmande länder. b) Flyttningen inom landet. Av tab. B, sid. 6», framgår, att under årtiondet flyttningen ensamt inom Sveriges gränser alltså oavsett emigranter och immigranter lämnat ett -f för Stockholms stad samt Stockholms, Gottlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län. I jämförelse med äldre tider är påfallande att finna Gottland bland dessa läns antal men att däremot sakna Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands. Under år 1911 däremot förekommer inrikes inflyttningsöverskott i endast fem län, nämligen Stockholms stad och län, Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län. c) Folkbytet med främmande länder. Enligt den berättelse rörande utoch invandringen år 1911, som redan för två år sedan utkom av trycket och varest närmare detaljer om ifrågavarande folkbyte kunna inhämtas, belöpte sig hela antalet emigranter under nämnda år till och immigranterna till Huru dessa siffror te sig mot bakgrunden av motsvarande för de närmast föregående tiotal åren framgår av nedanstående tal : 75* Den stegring i emigrationen, som efter 1908 års ytterst ringa utvandring begynte år 1909 och fortsatte under år 1910, har sålunda under år 1911 följts av en kraftig nedgång. I själva verket har, relativt taget, sedan år 1880 endast åren 1894, och 1908 att uppvisa lägre emigration än det sistförflutna

84 76* BEVILJAD SVENSK MEDBORGARRÄTT. året. Även invandringen nar varit lägre Wa vanligt, lägre än under något år sedan Till slut må i detta sammanhang nämnas att under år 1911 erhölls svensk medborgarrätt av 232 personer, ett antal som är högre än motsvarande under något föregående år. Närmare upplysningar härom såväl som om de utlänningar, som erhållit tillstånd att här i riket besitta fast egendom komma att meddelas i centralbyråns berättelse angående rättsväsendet, till vilken ifrågavarande, förut i befolkningsstatistiken lämnade uppgifter överförts. Stockholm den 26 maj HENRIK MALMGREN. Underdånigst LUDVIG WIDELL.

85 Tab. 1. Folkmängden och dess förändringar åren Sammandrag för riket. ') Här införda siffror hänvisa till tabell och kolumn, där uppgifter fur år 1911 lämnai länsvis. Eiempel: 2: 8 = Tub. 2, Vol. 8. 2) fieräknad folkmängd i hela riket vid mitten av året. ") Till och från de särskilda församlingarna. Folkmängden å område,»om inkorporerats i stad, mm t i köping, loin blivit stad, bar icke inräknat» i de in- och utlottades antal. Skillnaden mellan de från inrikes ort inflyttades och de till inriket ort utflyttades antal borde naturligtvis för hela riket vara = 0: att sä ej i verkligheten är fallet, beror ps brister i kyrkobokföringen. 4) Häri inga även rättelser i fråga om siffrorna för folkmängden eller dess förändringar.

86 2 TAB. 1 (forts.)- FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. Är 1911 ut ') Httri iagâ ioke de fall, då i Sverige kyrkoskri ren inan gift sig utomlands med utländska. gjorde dessa 51.

87 TAB..1 (forts). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 3 l ) Häri ingå icke de fall, du i Sverige kyrketkriven mon gift tig utomlands med utländtka. År 1911 utgjorde deiia 51.

88 4 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. M Häri ingå icke de fall, dä i Sverige kyrkoskrived man gift aig utomlands med utländska. Är 1911 utgjorde dessa ) Kör tidigare Sr än 1910 avse» endast de skilsmässor, vid vilka skiljobrev utfärdats.

89 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 5

90 6 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET.

91 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET. 7

92 8 TAB. 1 (forts.). FOLKM. O. DESS FÖRÄNDR. ÅREN SAMMANDR. FÖR RIKET.

93 Tab. 2. Folkmängden länsvis år

94 10 Tab. 3. Folkökningen och dess i) Till och frun de särskilda jörmmlingarnn. Skillnaden mellan de från inrikes ort inflyttades och de till inrikes ort utflyttades untal borde naturligtvis för hela riket vara = 0; att si ej i verkligheten är fallet, beror pa brister i kyrkobokföringen. 2) Hilrl inga även rättelser ifråga om siffrorna för folkmängden eller dess förändringar. 3 ) L'ppgifterna i kol. 'JO 22 inbegripa även den ökning eller minskning, som föranletts av förändrin-

95 särskilda faktorer, länsvis, år gar i den administrativa indelningen vid början av är 1911, da S:t Lars socken (vid 1910 ars slut inv.) inkorporerades i Linköping och Västra Skrevllnge «ocken (4 783 inv.) i Malmö samt Huskvarna köping (5 073 Inv.), Eslövs köping (5 396 inv.) och Arvika köping (4 882 inv.) blevo städer.

96 12 Tab. 4. Folkmängden och dess förändringar i var och ') I folkökningssiffrorna för Malmö ingår även folkm. i Västra.Skrevlinge (vid 1910 ars slut i 783 pers.), som den 1 jan. överfördes till Malmö stad. s ) Häri inga icke de full, da i Sverige kyrkoskriven man gift sig utomlands med utländska.

97 en av rikets städer med minst invånare, år

98 14 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH

99 EN AV RIKETS STÄDER MED MINST INVÅNARE, ÅR

100 16 TAB. 4 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH EN AV RI KETS STÄDER MED MINST INVÅNARE, AR 1911.

101 Tab. 5. Folkmängden och dess förändringar i var och en av rikets städer med mindre än invånare, år >) Tillväxten 1 Linköpings stad omfattar även folkmängden i S:t Lars föra. (vid 1910 ars slut i 008 pers.) «om den 1 Jan. överfördes från landsbygden till staden.

102 18 TAB. 5 (forts.). FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR I VAR OCH

103 EN AV RIKETS STÄDER MED MINDRE ÄN INVÅNARE, ÅR AT de valfritt borgerliga äktenskapen voro 8, dar båda kontrahenterna tillhörde mosaiskt trossamfund. AY de med vigsel avslutade äktenskapen iogingos 66 inför präst tillhörande främmande trossamfund, nämligen 111 fall metodlstiskt, 1 nya kyrkans, 0 romersk-katolskt och 81 mosaiskt.

104 20 Tab. 6. Beräknad folkmängd efter kön, ålder och civilstånd, i hela riket, år 1911.

105 TAB. 6 (forts.). BERÄKNAD FOLKMÄNGD EFTER KÖN, ÅLDER O. CIVILSTÅND ÅR

106 22 TAB. 6 (forts.)- BERÄKNAD FOLKMÄNGD EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND ÅR 1911.

107 Tab. 7. Giftermål länsvis, år ) Se anm. a sid ) Därav för 1 man 4:de äkt. s ) Därav för 3 män 4:de Skt.

108 24 Tab. 8. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder samt första

109 giftet och omgifte, länsvis och i utlandet, efter kyrkoskrivningsort, år

110 Tab. 9. I äktenskap inträdda, fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år

111 27

112 Tab. 10. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder, år [Borgerliga äktenskap inräknade.] 28

113 29

114 Tab. 11. Vigda par, fördelade efter båda makarnas ålder och civilstånd, år [Borgerliga äktenskap inräknade.] 30

115 31

116 32 Tab. 12. I äktenskap inträdda män, fördelade efter kyrkoskrivnings-

117 ort, länsvis och i utlandet, samt efter större yrkesgrupper, år

118 Tab. 13. I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år

119 35

120 Tab. 13 (forts.). I äktenskap inträdda män, fördelade efter yrke samt efter gifte och ålder, år

121 Tab. 14. Antal ingångna äktenskap i varje månad, år [Borgerliga äktenskap inräknade.] 37

122 38 Tab. 15. Äktenskapsskillnader och genom

123 skiljobrev upplösta trolovningar, år

124 40 Tab. 16. Barnaföderskor, (Ä. = barnaföderskor, gom nedkommit med äkta barn,

125 länsvis, år Oä. = barnaföderskor, gom nedkommit med oäkta barn.) 41

126 42 Tab. 17. Barnaföderskor, fördelade efter ålder i ettårsgrupper, år (Ä. = barnaföderskor, som nedkommit med äkta barn, Oä. = barnaföderskor, som nedkommit med oäkta barn.)

127 Tab. 18. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan äktenskapets ingående och nedkomsten, länsvis, år

128 44 Tab. 19. Barnaföderskor med äkta barn, fördelade efter tiden mellan

129 äktenskapets ingående och nedkomsten samt ålder, år

130 46 Tab. 30. Fäder till under år 1911 födda äkta barn, med fördelning efter ålder.

131 Tab. 21. Föräldrarna till under år 1911 födda akta barn, med fördelning efter bådaderas ålder. 47

132 48 Tab. 22. Fäder till under år 1911 födda äkta barn, fördelade efter yrke.

133 Tab. 23. Födda barn, fördelade efter börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år

134 50 Tab. 23 (forts.). Födda barn, fördelade efter

135 börder, liv, kön och civilstånd, länsvis, år

136 52 Tab. 24. Födda barn i varje månad,

137 fördelade efter liv, länsvis, år

138 54 Tab. 25. Födda barn i varje månad, fördelade efter liv, kön och civilstånd, år 1911.

139 Tab. 26. Döda, fördelade efter kön och civilstånd, länsvis, år [Dödfödda ej inräknade.] 55

140 56 Tab. 37. Döda, fördelade efter ålder, länsvis, ävensom i första och andra [Dödfödda ej

141 levnadsåren döda, fördelade efter kön, ålder och äkta eller oäkta börd, år inräknade.] 57 ) 0 1 dag födda och döda samma dag. [ 2 3 dagar döda undor 2:a dagen efter födelsedagen 1 2»» döda under l:a dagen efter födelsedagen. ; o. s. v.

142 Tab. 28. Döda fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år

143 ') Angående de i l:a och 2:a levnadsåret avlidna, jfr tab. 27, kol Dödfödda äro ingenstädes inräknade bland de döda. 59

144 Tab. 28 (forts.). Döda fördelade efter kön, ålder och civilstånd, år

145 61