rapporten 2010 Låt barnen komma till tals! Och ta dem på allvar! Om myndighetskontakter, skola, psykisk ohälsa och pojkar

Transkript

1 rapporten 2010 Låt barnen komma till tals! Och ta dem på allvar! 2010 Om myndighets, skola, psykisk ohälsa och pojkar

2 BRIS Kanslier BRIS Karlavägen Stockholm Tel: Fax: E-post: Barnens Hjälptelefon för dig upp till 18 år. Måndag till fredag: kl Lördag, söndag och helgdag: kl BRIS Vuxentelefon om barn Måndag till fredag: kl BRIS-mejlen BRIS-mejlen ger personligt svar inom några dagar. På Diskussionforum som också finns på BRIS. se kan barn och ungdomar kommunicera med varandra med översyn av en vuxen moderator. På BRIS-chatten kan du anonymt chatta direkt med en vuxen på BRIS. BRIS anser att bristen på kunskap många gånger är större än bristen på resurser. Det finns också tendenser till att sätta in resurser kring ett barn först när det har gått så långt att individen är ett hot mot samhället och mot sig självt. BRIS region Nord Kungsgatan Umeå Tel: Fax: E-post: BRIS region Väst Hvitfeldtsgatan Göteborg Tel: Fax: E-post: BRIS region Mitt Karlavägen Stockholm Tel: Fax: E-post: BRIS region Syd Östra Rönneholms - vägen Malmö Tel: Fax: E-post: bris.syd@bris.se BRIS region Öst Korsgatan 2, Hus E Norrköping Postadress: BRIS Norrköping Tel: Fax: E-post: bris.ost@bris.se Barnens Rätt I Samhället är en ideell, partipolitiskt och religiöst obunden organisation som bistår barn och ungdomar som BRIS far illa. bris är en länk mellan barn, vuxna och övriga samhället. Kärnan i bris verksamhet är Barnens Hjälptelefon, bris -mejlen och bris -chatten dit barn och ungdomar upp till 18 år anonymt och kostnadsfritt kan vända sig när de behöver stöd av en vuxen. bris fungerar också som opinionsbildare och remissinstans för att öka vuxnas respekt för barn som individer och för att de principer som slagits fast i FN:s barnkonvention ska tillämpas fullt ut. bris använder sin samlade kunskap om barns och ungdomars situation för att på olika plan informera, påverka och skapa opinion i barnrättsliga frågor. bris tar även emot samtal från vuxna som behöver någon att prata med om egna eller andras barn. bris bildades år 1971 och är organiserat i ett förbundskansli och fem regionala kanslier. Kanslierna finns i Malmö, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Umeå. bris verksamhet bygger på frivilligt arbete samt ekonomiska bidrag och gåvor från såväl privata som offentliga givare. bris har sammanlagt över 600 frivilliga medarbetare som bemannar Barnens Hjälptelefon, bris-mejlen och bris-chatten. De frivilliga medarbetarna rekryteras, utbildas och handleds av anställd bris-personal. bris Vuxen telefon om barn, bemannas vanligtvis av anställda bris-ombud och kostar som ett vanligt samtal. 4 7 Låt barnen komma till tals! BRIS ska vara det ledande alternativet i barnrättsfrågor 9 Varför dokumenterar och statistikför BRIS sina stödjande? 10 Sammanfatt ning statistik år Otryggheten värst Nu inte senare Mer flexibilitet krävs Skola skolk 30 Misslyckande i skolan ökar risken för självmordsförsök 31 Skola Okunskap förvärrar mobbning 34 Skolorna måste ändra attityd till mobbning Att inte duga som man är Kunskap har förlorats 43 Reflekterande pojkar söker konkreta råd 46 Självskador vanligt även bland pojkar BRIS behövs! ILLUSTRATION LISA J KARLSSON 2 3

3 BRIS-rapporten 2010 Barn har inte bara rätten att komma till tals (artikel 12 i barnkonventionen), utan det är också en förutsättning för barns utveckling och psykiska hälsa. Tyvärr saknar många vuxna kompetens att se och möta framför allt utsatta barn, och ofta är bristen på kunskap större än bristen på resurser. Låt barnen komma till tals! Och ta dem på allvar! BRIS kräver ökad kompetens om barns behov och utveckling, och då framförallt utsatta barn, hos alla som möter barn, säger Göran Harnesk, BRIS generalsekreterare. FOTO JOHAN BERGLING BRIS LYSSNAR PÅ tiotusentals barn varje år. Och då menar jag verkligen lyssnar. bris intervjuar aldrig de barn som kontaktar oss, utan vårt syfte och mål är att varje enskild barn självt ska styra kontakten med oss. De berättar det de behöver prata om, eller få hjälp med, i den stunden. Varför gör vi det? Varför styr inte bris kontakten med barnet och intervjuar? Varför låter vi dem prata, eller mejla, eller chatta, om precis vad som helst? Därför att alla barn behöver bli mötta och lyssnade på utifrån deras individuella behov. Det är bara då tillit kan byggas upp, och då vågar barnet också till slut prata om det som är riktigt svårt och jobbigt. Därför får bris veta hur barnet verkligen har det, och det är först då vi också kan hjälpa och stötta. Ett barn som inte får komma till tals blir på lång sikt osjälvständigt och tyst. Dess förmåga att bidra till samhället minskar kraftigt. Att inte lyssna är att kuva och kränka, ett sätt att tala om för barnet att det barnet känner och försöker förmedla inte har något värde. Konsekvenser Varje dag ser bris exempel på att barn inte får komma till tals. Vi möter till exempel barn som utsätts för grov mobbning i skolan, men som inte blir tagna på allvar när de försöker få hjälp av skolpersonalen. Att inte få komma till tals när man utsätts för grova kränkningar förvärrar ett barns utsatthet. Mobbning är en fråga som barn själva ber bris att driva. I en webbenkät som gjordes senhösten 2009 frågade vi barnen vilken fråga de tyckte att bris skulle driva till valet 2010 och det enskilt vanligaste svaret blev skolan och mobbningsfrågor. bris tar barnen på allvar och vi kommer att driva frågor kring mobbning, och andra frågor, under valåret En konsekvens av att inte bli sett eller lyssnat på i skolan är att barnet helt slutar gå dit. bris möter barn som inte har varit i skolan på flera månader, ibland ännu längre. De här är utlämnade barn vars redan dåliga självbild försämrats av att de vuxna inte agerat och tagit dem på allvar, med allvarliga konsekvenser för barnet. Vi möter barn som söker hjälp hos oss därför att de inte lyckats få hjälp av samhällets vårdande och skyddande instanser. De har inte heller blivit lyssnade på eller tagna på allvar. Vi möter också barn som av olika skäl har omhändertagits av samhället och som kontaktar oss därför att de inte har en enda vuxen att prata med. 4 5

4 BRIS-rapporten 2010 BRIS-rapporten 2010 Varje placerat barn kan ses som ett misslyckande från samhällets sida, men barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet och vid en placering av ett barn måste de vuxna ha kompetens att förstå barnets situation och det enskilda barnets behov. Varje placerat barn ska därför ha enskild kontakt med en dedikerad professionell vuxen som lyssnar och tar vara på barnets behov, och som kan skapa den tillit som barnet behöver. bris ser också negativa konsekvenser på barns psykiska hälsa när de inte får komma till tals. Barn som mår dåligt psykiskt pratar ogärna om det, vilket gör problemet i grunden svårt att hantera. Om barnet då heller inte blir lyssnat på, är det inte ovanligt att barnet också blir bärare av en negativ hemlighet och barnets psykiska hälsa försämras, utan att någon känner till det. Det är oerhört viktigt vid psykisk ohälsa att få tidigt stöd och en förutsättning för det är att barn vågar berätta hur de mår. Barnen måste få komma till tals! I våra med barn och unga kan vi se att många vuxna, trots att de möter barn varje dag, saknar kunskap om barns behov och barns utveckling. Alltför många gånger berättar barn om vuxna som inte vågat lyssna, eller som inte tagit barnets berättelse på allvar. bris anser att bristen på kunskap många gånger är större än bristen på resurser. Det finns också tendenser till att sätta in resurser kring ett barn först när det har gått så långt att individen är ett hot mot samhället och mot sig självt. Det krävs en större kunskap hos alla som möter barn när det gäller att se tidiga signaler på att barnet inte mår bra. De här vuxna måste också ha kunskap i att möta barn så att barnet vågar be om hjälp om han eller hon har det svårt. Kravställan BRIS-rapport 2010 BRISTEN PÅ KUNSKAP ÄR STÖRRE ÄN BRISTEN PÅ RESURSER BRIS kräver att socialtjänst och BVC har specialistkompetens för att möta utsatta barn. BRIS kräver också att alla yrkesgrupper som arbetar med barn får utbildning i barns utveckling samt i att se och möta barn. BRIS kräver alla barns rätt till enskilda samtal med vårdande och skyddande instanser som socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin. Idag sker alltför ofta att utsatta barn ges samtal med vårdande och skyddande instanser i vårdnadshavarnas närvaro, vilket innebär att barnen inte vågar berätta vad de utsätts för. BRIS kräver att alla skolor använder sig av evidensbaserade antimobbningsmetoder. Många av de antimobbningsmetoder som används i skolor idag saknar utvärdering och effekterna av dem är därför osäkra. Då mobbning ger allvarliga och långsiktiga konsekvenser för den som utsätts för det, krävs att skolorna arbetar effektivt och förebyggande mot mobbning med evidensbaserade metoder. BRIS ska vara det ledande alternativet i barnrättsfrågor BRIS BRIS har under år 2010 tre prioriterade områden: opinionsbildning, ökad tillgänglighet för barn och unga i stödverksamheten och ökade intäkter för att trygga stödverksamheten på lång sikt. Alla tre områden är lika viktiga, säger BRIS förbundsstyrelseordförande Lars-Johan Jarnheimer, och mynnar alla ut i samma mål att hjälpa så många barn som möjligt som behöver BRIS stöd. STYRKA ÄR att vi har ett av de starkaste varumärkena av alla ideella organisationer i Sverige. Det ger oss stor trovärdighet, men innebär också ett stort ansvar i att vi måste vara oerhört genomtänkta och genomlysta i allt vi gör och kommunicerar, säger Lars-Johan Jarnheimer, ordförande i bris förbundsstyrelse. bris verksamhet kommer att fokusera på tre områden under år 2010: opinionsbildning, vilket innebär att föra fram frågan om barns rättigheter i den politiska debatten, ökad tillgänglighet för barn och unga i stödverksamheten samt finansiering, det vill säga öka intäkterna till bris för att trygga stödverksamheten på lång sikt. I år är det valår och vi vill givetvis utnyttja tillfället till att föra fram barns rättigheter enligt barnkonventionen. Det är oerhört sorgligt att Sverige får kritik av FN:s barnrättskommitté för att vi fortfarande inte lyckas leva upp till de rättigheter som Sverige faktiskt skrivit under på att barn har. Genom de tusentals bris har med barn och unga varje år har bris fantastiska kun- TEXT Cecilia Nauclér FOTO Johan Bergling 6 7

5 BRIS-rapporten 2010 BRIS-rapporten 2010 skaper om hur barns situation i Sverige ser ut idag. Vi vet vad utsatta barn säger. Vi har så kallade marknadsundersökningar varje dag och mäter temperaturen på samhället varje kväll. Och tack vare bris med skolor, socialtjänst, kommuner, landsting och inte minst företag, är bris redan en stor opinionsbildare inom barnrättsfrågor. Att röra sig på många olika arenor ger organisationen kunskap och styrka, menar Lars-Johan Jarnheimer, men inte minst kräver det att bris tar på sig ansvaret att verkligen föra ut barnens röst och deras behov. Det är ett ansvar som vi har med oss varje dag i vårt arbete. Barnens förtroende för oss måste vi förvalta och därför ska bris uppfattas som det ledande alternativet inom barnrättsfrågor. bris ska under år 2010 utöka sin stödverksamhet gentemot vuxna som har frågor om barn. Under våren 2010 lanseras Barnperspektivet.se, en stödjande webbplats för vuxna om barn. Den riktar sig mot föräldrar och vuxna som arbetar med barn och webbplatsen ger verktyg, råd och tips om hur vuxna kan möta barn i olika situationer. Tillgängligheten för barn och ungdomar i stödverksamheten kommer att ökas. Bland annat så kommer Barnens Hjälptelefon att ha öppet alla dagar hela året och bris-chatten kommer att få utökade öppettider. bris-chatten är ett ypperligt exempel på hur kommunikationsvägarna förändras. Barn och unga vill kommunicera med bris på olika sätt, och via olika medier kan vi utöka vår verksamhet och förhoppningsvis också nå den grupp av barn som inte kontaktar oss i samma utsträckning pojkarna. Finansiering är bris tredje prioriterade område, men inte på något sätt mindre viktigt än de andra. Delar av BRIS förbundsstyrelse: Christian W Jansson, ledamot Matilda Westerman, ledamot Cecilia Carnefeldt, ordförande BRIS Mitt Ove Olsson, ordförande BRIS Öst Agneta Forsvik Lundmark, ordförande BRIS Nord Ola Lindholm, ledamot Finansiering ses av många som en väldigt tråkig bit av verksamheten, men det är en nödvändighet för att vi ska kunna leverera inom de andra områdena. Vi ska vara stolta över att vi kan erbjuda olika typer av samarbeten för insamling av medel. Ett exempel är 50 öres-kampanjen Dammsug Sverige där svenskarna uppmanas att samla in alla 50-öringar innan de tas bort från marknaden. De insamlade medlen fördelas mellan bris, World Childhood Foundation och SOS- Barnbyar och går till organisationernas olika verksamheter för utsatta barn. Samarbetet kring insamlingen av 50- öringar är en utveckling av bris finansierings arbete för att uppnå större genomslag och effektivitet. Men i andra projekt kan vi vara ensamma, och vi får heller inte glömma bort Svenska Postkod- Lotteriet som är vår största bidragsgivare och en mycket viktig samarbetspartner. Lars-Johan Jarnheimer tillträdde som ordförande för bris förbundsstyrelse i maj 2009 och ser sig själv och förbundsstyrelsen som en serviceorganisation till bris verksamhet. Vi och de regionala styrelserna ska utgöra ett stöd för bris verksamhet. Vi är en serviceorganisation till de som möter våra uppdragsgivare barnen. Vårt arbete är att förenkla för de som arbetar med de här frågorna. Hur bris verksamhet kommer att se ut om några år vill han ännu inte tala om, utan nämner att det pågår ett visionsarbete för vilket det första utkastet ska vara färdigt under våren Men det är alltid viktigt att vi vågar ifrågasätta vår roll i samhället. BRIS har inte bara valt att statistikföra hur många vi har med barn och unga varje år, utan vi dokumenterar också varför barnen och ungdomarna kontaktar oss. Anledningen till det är att BRIS anser att det är väldigt viktigt att sammanställa vilka tankar och problem barn och unga har i Sverige idag. Varför dokumenterar och statistikför BRIS sina stödjande? TACK VARE ATT alla är anonyma i kontakten med bris får vi verkligen reda på vilka svårigheter barn och unga har. Det är en unik kunskap som är viktig att dokumentera så att vi kan föra deras berättelser vidare till allmänheten, beslutsfattare och media. På så sätt kan vi förändra och förbättra utsatta barns situation och arbeta för att alla barn ska få en positiv framtid. Dokumentationen används i bris-rapporten och i bris-tidningen som är våra viktigaste underlag för opinionsbildning och kunskapsförmedling. bris-rapporten är vårt viktigaste dokument som vi arbetar med under hela året. Vi utgår även från barnens berättelser och vi söker förändringar och gör analyser när vi bestämmer teman för bris-tidningen. Och barnens berättelser har lett till förbättringar och en ökad kunskap. Bland annat var bris väldigt tidiga med att berätta om barns ökade psykiska ohälsa och då till exempel om flickor som skar sig. Dokumentationen är också en kunskapsförmedling om hur en problematik kan yttra sig för barnet och vilka konsekvenser den kan medföra. Till exempel samlade och analyserade vi alla berättelser om psykisk misshandel, som visade sig vara svår att upptäcka för en utomstående utan specifika kunskaper om hur den går till och hur den påverkar barnet. Hur går dokumentationen till? När ett barn kontaktar oss, antingen via telefon eller via mejl eller chatt, frågar vi alla barn om kön och ålder, men sedan får barnet styra samtalet. Det är barnets berättelse och behov som är det viktiga för oss i kontakten med henne eller honom. Om barnet självt väljer att ge oss fakta om sitt boende så dokumenterar vi det. Vi dokumenterar också det huvudproblem som de kontaktar oss om. Dokumentationen går till så att efter ett samtal, ett mejl eller en chatt, fyller den jourare som tagit emot kontakten i ett frågeformulär som läggs in i en databas. Informationen behandlas sedan av en statistiker. Det händer att vi gör fördjupningar inom ett visst område. Då får jouraren några extra frågor att fylla i efter kontakten, men vi ställer aldrig några frågor till barnet. Sedan läser vi alla enkätfrågor, samtalsbeskrivningar, mejl och chattar inom det området för att kunna analysera och hämta in kunskap. Samma sak görs inför bris-rapporten, fast i mycket större omfattning. Då läser några av bris anställda alla samtalsbeskrivningar, mejl och chattar för att se tendenser och förändringar, och för att bättre se och förstå barnens situation. Efter att ha läst och analyserat, diskuterar vi vilka förändringar vi kunnat se eller om någon ny problematik har visat sig i na, för att kunna ta upp det i bris-rapporten. En viktig del i vårt arbete är att föra kunskapen vi får vidare till föräldrar och vuxna som arbetar med barn eller som möter barn i sin vardag. Det gör vi för att öka förståelsen för barns och ungas situation. Vi berättar om deras försök att nå vuxenvärlden när de behöver hjälp och hur deras behov ser ut. Sammanfattningsvis är det tack vare barnens egna berättelser, och vår egen långa kunskap i att möta barn, som vi kan utbilda vuxna i att möta barn på barnens villkor. Eva Waltré chef BRIS operativa verksamhet 8 9

6 BRIS-rapporten 2010 statistik Sammanfattning statistik ILLUSTRATIONER Thomas Fröhling, år 2009 Under år 2009 hade BRIS stödjande med barn och unga, det vill säga samtal i Barnens Hjälptelefon, mejl i BRIS-mejlen och chattar i BRIS-chatten

7 statistik Antal Totalt antal Stödjande Övriga Summa Kanalfördelning Stödjande st 8,50% st 34,40% st 57,10% Barntelefon Mail Chat Totalt antal stödjande Stödjande barn År Hjälptelefon Mejl Chatt Totalt antal Olika kanaler Den stora förändringen i bris stödjande kanaler är att bris-chatten växt explosionsartat under året. Antalet har mer än fördubblats, från 805 chattar 2008 till chattar En anledning till detta kan vara att öppettiderna för bris-chatten utökats under året, och därigenom har fler barn möjlighet till kontakt med bris genom chatten. Tillgänglighet Under året gjordes hela försök att ringa Barnens Hjälptelefon, en ökning med 5,7 procent jämfört med året innan. Av de försök som gjordes skedde 87 procent under hjälptelefonens öppettider, vilket motsvarar försök. När det gäller antalet stödjande samtal i Barnens Hjälptelefon har dessa minskat något jämfört med år En anledning till denna minskning kan vara att den genomsnittliga tidsåtgången för varje samtal är något längre för 2009 än för föregående år. bris har som mål att ett barn inte ska behöva vänta längre än 3-4 dagar på ett svarsmejl från bris. År 2008 tog det i genomsnitt 57 timmar för ett barn att få ett svar. Den tiden har dock minskat under år 2009 då den genomsnittliga väntetiden uppgick till 51 timmar. Vanligaste kontaktområden DE 20 VANLIGASTE KONTAKTOMRÅDENA OMRÅDE Antal Andel av ifyllda områden Vanligaste kontaktområden Varje gång bris har ett stödjande telefonsamtal, mejl eller chatt, registreras detta som en stödjande kontakt i bris databas. Efter varje kontakt dokumenterar den jourare som mött barnet vilka olika ämnen kontakten handlat om. Det är sällan ett samtal, ett mejl eller en chatt endast berör ett enda område; den genomsnittliga siffran för antal områden en kontakt handlat om är tre stycken. Om ett barn exempelvis ringer till bris och berättar att hon eller han är nervös över sina betyg, så registreras detta samtal som en kontakt och som två områden: skola och rädsla/oro Andel av antal Antal Andel av ifyllda områden Andel av antal Kamrater ,8% 27,7% ,0% 22,8% Rädsla/oro ,7% 24,3% ,1% 20,2% Skolan ,2% 22,8% ,7% 16,2% Familjekonflikter ,9% 18,4% ,7% 19,0% Kärlek ,1% 16,1% ,5% 15,5% Ensamhet ,1% 15,9% ,1% 14,5% Mobbning ,5% 14,1% ,9% 13,8% Annan psykisk ohälsa ,1% 9,8% ,3% 9,3% Identitetsutveckling ,0% 9,5% ,0% 8,4% Sorg ,9% 9,2% ,2% 9,0% Sex ,9% 9,0% ,9% 8,2% Fysisk misshandel ,8% 8,8% ,0% 8,5% Boende ,8% 8,7% ,6% 7,4% Existentiella/livsfrågor ,7% 8,5% ,2% 9,2% Kropp/utseende ,7% 8,5% ,6% 7,3% Fritid ,4% 7,5% ,8% 5,0% Sexuella övergrepp/ ofredanden ,3% 7,3% ,3% 6,5% Stress ,2% 7,1% ,1% 5,9% Självmord/självmordstankar ,2% 7,0% ,8% 7,9% Skilda föräldrar ,2% 6,9% ,4% 6,7% Totalt antal ifyllda områden Till följd av detta kan man läsa statistiken över kontaktområden på två olika sätt: 1. Det första sättet svarar på följande fråga: Hur stor andel av de ifyllda områdena handlade om just detta område? Svaret på frågan visar hur många av alla ifyllda områden som handlat om just detta specifika område. För att få fram siffran delas antalet gånger ett visst ämne fyllts i med det totala antalet ifyllda ämnesområden, vilket för år 2009 är stycken. I en tabell som visar hur stora andelar varje område utgjort av det totala antalet ifyllda områden blir summan av andelarna 100 procent Totalt antal statistik 2. Det andra sättet svarar på följande fråga: Hur stor andel av BRIS stödjande handlade om just detta område? Svaret visar hur många av bris stödjande som handlat om just detta specifika område. För att få fram siffran delas antalet gånger ett visst ämne fyllts i med det totala antalet stödjande, vilket för år 2009 är stycken. I en tabell som visar hur stora andelar av bris stödjande som handlat om varje område blir summan av andelarna mer än 100 procent, vilket beror på att varje enskild stödjande kontakt kan handla om flera olika områden

8 statistik Kön & Ålder Könsfördelning Barnets kön Antal Andel Tjej ,8% Kille ,2% Antal där barnets kön framkommit Genomsnittsålder Genomsnittsålder/kön Kön 14,4 Snittålder Tjej 14,2 Kille 14,5 10 vanligaste områdena för pojkar Område Antal pojkar Andel av ifyllda områden för pojkar Andel av totalt antal av pojkar Skolan ,70% 25,8% Kamrater ,50% 25,3% Mobbning 963 7,10% 21,2% Rädsla/oro 861 6,40% 19,0% Ensamhet 704 5,20% 15,5% Kärlek 682 5,10% 15,0% Familjekonflikter 590 4,40% 13,0% Sex 583 4,30% 12,9% Fritid 535 4,00% 11,8% Fysisk misshandel 485 3,60% 10,7% Antal ifyllda kontaktområden för pojkar Antal pojkar som kontaktat BRIS vanligaste områdena för flickor Område Antal flickor Andel av ifyllda områden för flickor Andel av totalt antal av flickor Kamrater ,9% 28,4% Rädsla/oro ,0% 25,7% Skolan ,9% 22,0% Familjekonflikter ,2% 19,9% Kärlek ,2% 16,5% Ensamhet ,0% 16,0% Mobbning ,8% 12,1% Annan psykisk ohälsa ,4% 11,0% Sorg ,1% 9,9% Identitetsutveckling ,0% 9,5% Antal ifyllda kontaktområden för flickor Antal flickor som kontaktat BRIS statistik Ökningar och minskningar kontaktområden Fördelningen över kontaktområden 2009 är ganska lik den för år 2008, men för vissa ämnen har antalet förändrats en del. Kontaktområdena som ökat mest under år 2009 är kamrater och rädsla/oro, samt skola. Kamrater har ökat från år 2008 till år Rädsla/oro har ökat från till år Skola har ökat från till år Stress är ett mindre kontaktområde som dock har ökat kraftigt under år 2009, från år 2008, till Ett område som minskat är självmord/ självmordstankar som har gått från år 2008 till år Även existentiella frågor och livsfrågor har minskat från år 2008 till under år Kön och ålder Flickorna är i majoritet i kontakten med bris, och denna skillnad mellan pojkar och flickor har ökat sedan Flickorna stod 2009 för nästan 80 procent av na med bris och pojkarna för 20 procent. Genomsnittsåldern har ökat marginellt under 2009, från 2008 års siffra på 14,3 år till 14,4 år under Man kan ur 2009 års siffror också utläsa att skillnaden mellan pojkar och flickor är ganska liten när det gäller genomsnittsålder, då snittet för flickor var 14,2 år och snittet för pojkar var 14,5 år. Könsfördelning kontaktområden Kontakterna om flickor handlar oftast om kamrater, rädsla/oro och skolan. Till skillnad från ontakter om pojkar är det dock förhållandevis vanligt att om flickor handlar om sorg och om annan psykisk ohälsa. Kontakterna om pojkar handlar oftast om skolan, kamrater och mobbning. När det gäller områden där andelen pojkar är förhållandevis hög i jämförelse med andelen flickor så är bland andra områdena sex och fritid exempel på detta

9 statistik statistik Boende & områden 10 vanligaste områdena Skilsmässa 12 vanligaste områdena Placerade barn 10 vanligaste områdena Kärnfamilj 10 vanligaste områdena Eget boende Område Antal Andel av ifyllda områden Skilsmässa Jämförelse: andel ifyllda områden totalt Jämförelse: andel av antal totalt Familjekonflikter ,8% 5,9% 36,2% 18,4% Skilda föräldrar ,0% 2,2% 33,1% 6,9% Rädsla/oro ,9% 7,7% 28,6% 24,3% Ensamhet 875 5,8% 5,1% 23,8% 15,9% Boende 850 5,6% 2,8% 23,1% 8,7% Kamrater 845 5,6% 8,8% 23,0% 27,7% Skolan 843 5,5% 7,2% 22,9% 22,8% Fysisk misshandel 596 3,9% 2,8% 16,2% 8,8% Sorg 527 3,5% 2,9% 14,3% 9,2% Mobbning 444 2,9% 4,5% 12,1% 14,1% Totalt antal ifyllda områden vid skilsmässa Totalt antal Område Antal Andel av ifyllda områden Placerade barn Jämförelse: andel ifyllda områden totalt Andel av antal Placerade barn Jämförelse: andel av antal totalt Boende 242 9,1% 2,8% 43,2% 8,7% Rädsla/oro 191 7,2% 7,7% 34,1% 24,3% Familjekonflikter 161 6,1% 5,9% 28,8% 18,4% Ensamhet 156 5,9% 5,1% 27,9% 15,9% Myndighets 139 5,2% 1,7% 24,8% 5,3% Annan psykisk ohälsa Sexuella övergrepp/ ofredanden 106 4,0% 3,1% 18,9% 9,8% 105 4,0% 2,3% 18,8% 7,3% Fysisk misshandel 104 3,9% 2,8% 18,6% 8,8% Skolan 104 3,9% 7,2% 18,6% 22,8% Kamrater 102 3,8% 8,8% 18,2% 27,7% Självdestruktivitet 97 3,7% 2,0% 17,3% 6,3% Andel av antal Skilsmässa Självmord/självmordstankar 94 3,5% 2,2% 16,8% 7,0% Område Antal Andel av ifyllda områden Kärnfamilj Jämförelse: andel ifyllda områden totalt Andel av antal Kärnfamilj Jämförelse: andel av antal totalt Familjekonflikter ,9% 5,9% 30,3% 18,4% Kamrater ,0% 8,8% 27,0% 27,7% Rädsla/oro ,0% 7,7% 26,9% 24,3% Skolan ,7% 7,2% 26,2% 22,8% Ensamhet 920 5,5% 5,1% 18,6% 15,9% Mobbning 872 5,2% 4,5% 17,6% 14,1% Fysisk misshandel 657 3,9% 2,8% 13,3% 8,8% Kärlek 542 3,2% 5,1% 10,9% 16,1% Sorg 513 3,1% 2,9% 10,4% 9,2% Fritid 479 2,9% 2,4% 9,7% 7,5% Totalt antal ifyllda områden vid kärnfamilj Totalt antal där det framkommit att barnet bor i kärnfamilj Område Antal Andel av ifyllda områden Kärnfamilj Jämförelse: andel ifyllda områden totalt Andel av antal Kärnfamilj Jämförelse: andel av antal totalt Rädsla/oro 128 8,4% 7,7% 35,0% 24,3% Ensamhet 120 7,9% 5,1% 32,8% 15,9% Graviditet 80 5,3% 1,0% 21,9% 3,1% Boende 73 4,8% 2,8% 19,9% 8,7% Sexuella övergrepp/ ofredanden 73 4,8% 2,3% 19,9% 7,3% Skolan 71 4,7% 7,2% 19,4% 22,8% Annan psykisk ohälsa Existentiella/ livsfrågor 69 4,5% 3,1% 18,9% 9,8% 69 4,5% 2,7% 18,9% 8,5% Familjekonflikter 62 4,1% 5,9% 16,9% 18,4% Kamrater 60 4,0% 8,8% 16,4% 27,7% Totalt antal ifyllda områden vid eget boende Totalt antal ifyllda områden för placerade barn Totalt antal där det framkommit att barnet har eget boende 366 Totalt antal där det framkommit att barnet bor i familjehem, fosterhem, på behandlingshem eller motsvarande 560 Boende Eftersom den samtalsmetod bris använder i na med barn innebär att barnets berättelse har huvudfokus ställs inga frågor till barnet om hans eller hennes boendesituation. Detta gör att det i många fall, drygt hälften av alla, inte framkommer vilken boendesituation barnet har. Detta gör det svårt att uttala sig om fördelningen när det gäller boendesituation för de barn som kontaktar bris. En av de saker som däremot går att utläsa ur bris dokumentation är vilka ämnen som barn från en viss boendesituation kontaktar bris om. Områden Skilsmässa När det gäller om barn från ett hem med en ensamstående mor, ensamstående far, med växelvis boende eller boende i styvfamilj är det familjekonflikter som är det allra vanligaste området. Även skilda föräldrar är vanligt förkommande i dessa, samt rädsla/oro och ensamhet. Anmärkningsvärt är också att hela 596 om barn som kommer från denna typ av boende handlade om fysisk misshandel. Områden Placerade barn Om en kontakt handlar om ett barn som bor i familjehem, fosterhem, på behandlingshem eller motsvarande handlar kontakten allra oftast om barnets boende. Familjekonflikter är vanligt även i den här gruppen, liksom frågor om rädsla/oro. Kontakter om placerade barn handlar också i stor utsträckning om myndighets och sexuella övergrepp/ofredanden. Även om självdestruktivitet och självmord eller självmordstankar är förhållandevis vanligt när det gäller placerade barn. Områden Kärnfamilj Av alla där barnets boendesituation dokumenterats är det vanligast förekommande att barnet bor i en kärnfamilj. Som en följd av detta är det ganska stor likhet mellan frekvensen för olika ämnen när det gäller barn från kärnfamilj och frekvensen för bris totala antal stödjande med barn. Avvikande är dock att familjekonflikter är det som om barn från kärnfamiljer oftast handlar om. Områden eget boende bris vänder sig till alla barn upp till och med 18 år, och av dessa barn finns många som flyttat till eget boende. I na om barn som har just den boendesituationen, är om rädsla/oro och ensamhet allra vanligast. Anmärkningsvärt är också att om barn med eget boende ofta handlar om graviditet, boende och sexuella övergrepp/ofredanden

10 statistik myndighets Diskussionsforum Totalt antal inlägg i Diskussionsforum Könsfördelning Diskussionsforum Antal Andel Tjej ,3% Kille ,7% Antal inlägg där barnets kön framkommit Godkända inlägg Antal Godkända Övriga Övriga inlägg innefattar de inlägg som nekats eller raderats Diskussionsforum Den ihållande ökning av publicerade inlägg i bris diskussionsforum som pågått ända sedan forumet sattes igång verkar under 2009 har övergått till en stabilisering. Antalet publicerade inlägg under 2009 var vilket är en liten minskning från år 2008 då inlägg publicerades. Om man tittar på könsfördelningen i diskussionsforumet kan man se att andelen flickor här är ännu större än vad den är för antalet i telefon, mejl och chatt. Hela 91 procent av inläggen som skickades till forumet skickades av just flickor, medan pojkarna stod för 9 procent av inläggen. 10 vanligaste kategorierna i diskussionsforum Kategori Antal Andel Kärlek ,4% Att vara ung ,8% Känslor ,7% Familjen ,4% Våld och övergrepp ,7% Kompisar ,8% Vad gör dig glad? ,8% Skolan ,8% Mobbning ,5% Straff i skolan 84 0,3% Totalt antal inlägg Genom Diskussionsforum på bris.se kan barn och ungdomar diskutera med varandra, men till skillnad från mejl- och chatt där barnet kan skriva om vad som helst är det bris som bestämmer vilka kategorier barnen kan göra inlägg i. De tre kategorier där det gjordes flest inlägg under år 2009 var Kärlek, där det postades över inlägg, Att vara ung, med nästan inlägg, samt Känslor, med mer än inlägg. Det var alltså i någon av dessa tre kategorier mer än hälften av alla inlägg gjordes. Resterande inlägg gjordes i sammanlagt åtta kategorier, bland annat i kategorierna Familjen, Våld och övergrepp och Kompisar. Många barn som hör av sig till BRIS är mycket missnöjda med socialtjänsten och Barn- och ungdomspsykiatrin. De berättar om sina innersta känslor men får inte den hjälp de behöver och känner sig övergivna, säger Helén Malmberg, BRISombud, BRIS Syd i Malmö. Och barn som är omhändertagna av samhället berättar att de sällan ens fått veta skälet till sin placering. Otryggheten värst TEXT FOTO Martin Magntorn INFÖR ÅRETS bris-rapport har Helén Malmberg djupläst den dokumenterade kontakt bris har haft med barn och unga under det gångna året. Hon har granskat vad barnen berättar via mejl, chattar och i Diskussionsforum om sina myndighets, bland annat med socialtjänsten och bup, barn- och ungdomspsykiatrin. Barnen kontaktar oss sällan när det är bra, utan när de har bekymmer. Det är viktigt att komma ihåg. Men det som framkommer är en negativ bild av myndigheterna barnen känner sig övergivna, säger hon. I första hand är barnen besvikna över att vuxna inte agerar. En 14-årig flicka skriver i ett inlägg på bris Diskussionsforum: Jag har blivit misshandlad ända sen jag var 6 och har anmält det, men ingen har gjort något. Har pratat med soc men ingen bryr sig. Hjälp!! Vad de framför allt vill är att bli lyssnade på, säger Helén Malmberg. Men när tiden går och ingenting händer tror de att de inte kan få hjälp av socialtjänsten. Det innebär att de tystnar och finner sig i sin situation, som kan ha blivit ännu värre. I kontakten med bup händer det att barn är rädda för att ingen ska förstå hur de mår. Barnen efterfrågar fler samtal men säger att de bara får mediciner. Det barnen vill är att få prata, att samtalet ska vara den läkande delen. Omhändertagna barn har svårt att påverka Barn som hör av sig till bris och som på olika sätt är föremål för insatser enligt lvu, Lagen om vård av unga, säger att de har väldigt lite inflytande över sin situation. De känner inte till vilka rättigheter de har. De ringer till bris och frågar om Vad gör soc? Vad gör soc igentligen? Mejl, flicka 16 år Vem kan man prata med om hur man verkligen mår. Utan att föräldrarna måste få reda på det. Kan man inte bara få prata, det är ju det jag behöver! Flicka 14 år jag vill värkligen inte gå till soc om det här! Jag vill inte att nån som inte tar mig på alvar ska få veta mina problem hemma... Mejl, flicka 13 år Finns det någon i detta land som har tystnadsplikt? Varje gång jag ska gå och prata med någon så säger dom alltid i början: vi har tystnadsplikt och detta stannar mellan oss. Vilket gör att jag känner mig trygg. Men sen i slutet av samtalet, så säger dom: detta får vi gå vidare med till dina föräldrar eller något liknande... jag vågar knappt prata med någon vuxen nu... på grund av allt sånt, för när jag var mindre pratade jag med några från bup, och jag litade på dom, tills jag fick reda på att min pappa visste allt och han blev inte glad... sen dess har jag inte vågat prata med någon, eller lita på någon vuxen, det enda jag sakt till vuxna är hej, hejdå. Mejl, flicka 15 år säg inte igen att jag ska gå till soc, det har jag hört innan och också gjort men aldrig att jag gör det igen. Där händer ju ingenting och så står man med skiten själv Chatt, pojke 15 år Ingen tog det seriöst... Jag blir misshandlad ända sen jag va 6 och har anmält det men ingen har gjort nåt har prata med soc och ingen bryr sig hjälp!! Tjej 14 år 18 19

11 myndighets grundläggande information, som varför ett visst beslut har fattats eller hur en omprövning kan gå till. De som är mest berörda vet minst, säger Helén Malmberg. Det händer också att barn inte vill bo kvar i sin familj. De känner sig inte skyddade, efter att ha berättat om övergrepp och misshandel. De önskar och hoppas på att få flytta någon annanstans, kanske till ett familjehem. Många barn hör av sig till bris för att berätta om sina upplevelser och känslor. En del vill att bris ska kontakta myndigheterna, som socialtjänsten eller bup; ett beslut som ska vara noga övervägt, enligt Helén Malmberg. Vad man inte får glömma är att till exempel BUP i vissa fall är skyldig att föra informationen vidare. Barnen måste bryta anonymiteten och uppge sin identitet när bris tar på sig ett sådant uppdrag. Vi kan ju inte bestämma vad socialtjänsten ska göra, men vi kan absolut påtala vårt perspektiv och föra barnets talan. Kontakten mellan bris och barnet fortsätter tills barnet upplever att det fått det stöd och den hjälp som det behöver. Barn berättar i förtroende Det är enligt Helén Malmberg otryggheten i kontakten med myndigheten som är värst för barnen. Ett barn som vänt sig till en myndighet och vill berätta om sina problem, gör det i förtroende. Det är ofta ett stort steg och barnet vill kanske inte att föräldrarna ska få veta vad som sagts. Barnet kan ha avslöjat familjens hemlighet för en skolkurator eller socialtjänsten, och uppfattar att det blivit lovat både hjälp och tystnad. Men plötsligt vet föräldrarna ändå vad barnet berättat. Mamman och pappan ogillar ofta offentligheten och kan då bli ännu mer aggressiva och hota barnet: Om du inte berättar att allt är bra nästa gång du pratar med soc, så kommer det att bli ännu värre för dig. Vad man inte får glömma är att till exempel bup i vissa fall är skyldig att föra informationen vidare. Om ett barn far illa eller om det finns risk för att barnet skadar sig själv, måste bup anmäla detta till socialtjänsten. På bris diskussionsforum hjälper barnen ofta varandra och kommer med stöd och råd. Någon skriver ett huvudinlägg och så svarar andra. Exempelvis råder en 16-årig kille en tonårstjej, som blir misshandlad hemma, att flytta: Jag har flyttat från min farsa och det har gått mycket enklare nu. Helén Malmberg gläds åt att barnen uppmanar varandra att inte ge upp, att ta kontakt med socialtjänsten igen och igen, och att inte tappa hoppet: det går att förändra sitt liv. Det är en ren glädje att se utbytet dem emellan. Det finns oerhört stora resurser hos våra barn och ungdomar. De är fantastiskt kloka. Område Antal Andel av totalt antal ifyllda områden Totalt antal ifyllda områden Totalt antal Myndighets År Antal Andel av totalt antal ,7% 5,3% Könsfördelning Myndighets Barnets kön Antal Andel Tjej ,2% Kille ,8% Antal om Myndighets där barnets kön framkommit Genomsnittsålder för om Myndighets Flicka 14,8 Pojke 13,2 Myndighets Genomsnittsålder för om myndighets 14,5 TEMA MYNDIGHETSKONTAKTER om myndighets handlade boende. Nästan lika stor andel, myndighets även om juridiska frågor. drygt 8 procent av na om myndighetsna också och drygt 7 procent om fysisk misshandel

12 BRIS-rapporten 2010 analys NU inte senare! Att arbeta förebyggande eller ge barn rätt hjälp i tid är de bästa alternativen såväl mänskligt som ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Bitte Lundborg visar i rapporten Nu inte senare! bland annat på hur samhällsinstanser kan samverka och hur förödande TEXT Ulla Tillgren FOTO Johan Bergling ettårsbudgetar kan vara. SIFFROR ÖVERTYGAR POLITIKER mer än ord. Lågkonjunkturen innebär en chans att sätta sig ned och tänka igenom hur pengarna kan användas på bästa sätt. Att ge rätt hjälp i tid blir billigare, säger Bitte Lundborg, journalist och författare till rapporten Nu inte senare! Om att hjälpa barn i tid och om klok samhällsekonomi (Stiftelsen Allmänna Barnhuset). Budskapet är att förebyggande arbete är samhällsekonomiskt lönsamt. Det helt avgörande är att politikerna pekar ut att så här vill vi ha det ute på fältet där barnen finns. Nytta för alla Nu inte senare! riktar sig till politiker och chefer i kommuner och landsting, men är skriven så inspirerande och enkelt att alla som arbetar med barn har nytta av den. Med exempel från bland annat Helsingborg, Norrköping och Gävle får läsaren konkreta tips på hur förebyggande arbete ger ekonomiska och mänskliga vinster. Som i exemplet Gävle: I nio månader samarbetade socialtjänst, skola och barnpsykiatri för att hjälpa Kalle och hans familj. Sju socialarbetare, en lärare, tre personer från barn- och ungdomspsykiatrin plus en samordnare stöttade pojken och hans familj med gott resultat till en kostnad av kronor. Om Kalle vårdats utanför hemmet hade det kostat samhället kronor. När ekonomer sätter siffror på insatserna blir det tydligt vad som är lönsamt i längden. Om en ung människa fått en svår start i livet och hamnar i utanförskap kan han/hon varje år kosta samhället från kronor till 1,6 miljoner kronor. Förödande ettårsbudgetar Få ser eller räknar på helheten. Det viktigaste blir att hålla budgeten i balans som lagen kräver. Ettårsbudgetar är förödande efter som barn kan behöva uppbackning under flera år för att klara skolan så att de senare får jobb och ett bra liv. Men nu börjar både politiker och ekonomer tala om att se satsningar på barn som sociala investeringar. Ett nytt synsätt behövs eftersom samhällets kostnader för barns psykiska ohälsa bara ökar. Barnets bästa hamnar inte alltid i fokus när många enheter är inblandade. När många ska hjälpa gäller det att alla vet vad de gör och varför! Det borde finnas en fredad zon för förebyggande arbete i kommunens budget, säger Bitte Lundborg. Tydliga gemensamma mål, prislappar, samverkan, slopat revirtänkande och barnens behov i centrum ger framgång. Det lönar sig att satsa i tid, att mäta resultat och att koppla samman ekonomi och förebyggande arbete. Jag är optimist. Synen på förebyggande arbete som en god investering börjar slå igenom. Nu finns också siffror som bevisar det

13 analys analys Det är det enkla som är det svåra. Att få skolor och socialtjänst att samarbeta för snabb hjälp till barn som riskerar att fara illa det låter lättare än det är. Men nu är tiden mogen. Det finns en drivkraft ute i kommunerna som gör mig hoppfull, säger Eva-Lotta Eriksson, undervisningsråd på Skolverket. TEXT FOTO Johan Bergling När ettårsbudgeten styr är det svårt att väga in långsiktiga vinster på samhällsnivå och, framför allt, för barnen, säger Eva-Lotta Eriksson, undervisningsråd på Skolverket Mer flexibilitet krävs SEDAN ÅR 2007 har en tredjedel av Sveriges kommuner fått dela på 100 statliga miljoner kronor för att utveckla samverkan mellan skolan, socialtjänsten, polisen och bup, barn- och ungdomspsykiatrin. Skolverket, med projektledaren Eva-Lotta Eriksson, sammanställer erfarenheterna och rapporterar tillbaka till regeringen. Om man utgår från barnets olika behov måste man tänka in samverkan, säger Eva-Lotta Eriksson. Men det fungerar inte att samlas som till ett kafferep och bara prata. Samverkan är när alla agerar samstämmigt med de tre S:en som utgångspunkt: styrning, struktur och samsyn. Styrning betyder bland annat att cheferna för de olika instanserna, som skola och socialtjänst, förstår vad samverkan innebär och satsar klokt. Särskilt viktigt är det att även politiker deltar, på kommunal och nationell nivå, enligt Skolverkets rapport. Idag är de flesta ledningar inriktade på sitt eget uppdrag och på att hålla budget. Men när ettårsbudgeten styr är det svårt att väga in långsiktiga vinster på samhällsnivå och, framför allt, för barnen. Gemensam förståelse Struktur är en annan viktig del, i form av tydliga mål, rutiner och överenskommelser. Samsyn be

14 analys skolan rarna kan börja lita på de professionella. Enligt Berith Josefsson är skolan särdeles viktig för barn som har en jobbig hemsituation. Därför är det bra om socialtjänsten i vissa fall kan gå in och stötta, eftersom det inte alltid är så vattentäta skott mellan pedagogiskt och socialt arbete. Det behövs mer flexibilitet. Många barn har ett tufft liv men även om skolan ibland inte vill, tror jag att tillfälliga speciallösningar kan vara helt nödvändiga. Långvarig frånvaro från skolan har ofta ett giltigt skäl. Barns kontakt med BRIS när det gäller långvarig frånvaro är många och handlar snarare om att de vill, men inte förmår gå till skolan. TEXT Åsa Lekberg FOTO Om skolan blir väldigt fyrkantig kan det försvåra flexibilitet och samverkan, befarar Berith Josefsson Strategi för samverkan gav Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling (numera Skolverket) och Rikspolisstyrelsen ut en gemensam Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. Där har de tre framgångsfaktorerna formulerats styrning, struktur och samsyn och de har varit utgångspunkt för arbetet i Skolverkets samverkansprojekt. tyder en gemensam förståelse för barns problem och vad som är till hjälp. Berith Josefsson utreder barn- och ungdomsfrågor och är med som Socialstyrelsens representant i samverkansarbetet. Samverkan förutsätter ofta statliga projektinsatser: När pengarna försvinner, riskerar också de goda försöken att försvinna. Till en början kräver långsiktig samverkan resurser och det kanske inte går att hämta hem vinsten direkt. Men resultatet för barn och familjer blir bättre. Eva-Lotta Eriksson nämner Pinocchio som ett fungerande exempel på samverkan. Det är en landsomfattande satsning av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och flera projekt har fått pengar från Skolverket. I exempelvis Rosengård är erfarenheterna av Pinocchio goda: Teamet säger vilken skillnad mot tidigare!. Socialtjänsten, bup och lärare sitter ner när läsåret börjar och kartlägger vilka barn som behöver stöd. Teamet bestämmer vad alla ska bidra med, så att varje person gör det den är bra på. Barnet får snabbare hjälp, frustrationen minskar och föräld- Oro för ökad specialisering Berith Josefsson oroar sig för trenden med ökad specialisering, bland annat inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Det gör det ännu svårare att samarbeta över gränser och se helheten. Dessutom är hon bekymrad över skolans allt hårdare inriktning på kunskap: Om skolan blir väldigt fyrkantig kan det försvåra flexibilitet och samverkan. Enligt Skolverket har ett nytt synsätt lett till en viktig tyngdförskjutning: från att tala om barns problem till att tala om deras behov. Barnen räknas som individer och får en chans att bli delaktiga, säger Eva-Lotta Eriksson, som även vill att kunniga koordinatorer och coacher ska finnas till hands för de barn som riskerar att fara illa. Redan 1959 rekommenderade Kunglig Majestät (det vill säga regeringen) att kommunerna skulle börja samordna sitt arbete för barn och ungdomar. Alltså för 50 år sedan! Å ena sidan är det bedrövligt, men å andra sidan vet vi att saker tar tid, säger Eva-Lotta Eriksson. Nu börjar människor runtom i landet äntligen se resultat. Skolk JAG HAR SLAGITS av hur jobbigt många tycker det är att bara gå in i skolbyggnaden. Depressioner och långvarig frånvaro från skolan hänger ihop, säger Maria Cederlund, bris-ombud på bris Väst. Barn som skolkar från enstaka lektioner för att istället göra något roligt med kompisar hör sällan av sig till bris. Barn som däremot vill gå till skolan men inte kan för att de mår för dåligt, kontaktar bris, via samtal, chatt eller mejl. Maria Cederlund har sammanfattat dessa bris har haft under år Hon menar att långvarig frånvaro från skolan handlar om något helt annat än att stanna hemma för att hitta på något roligare. De här barnen isolerar sig ofta i hemmet och mår väldigt dåligt. Genomgående hos dem som skolkar är att många känner ångest, depression, självhat, huvudvärk, låg motivation, uppgivenhet och stor oro, säger hon. Vanligast är att tonårsflickorna kontaktar bris när det gäller långvarig frånvaro. Anledningarna till att de har börjar skolka är att de mår dåligt av olika anledningar: de kan ha det jobbigt hemma, känner sig pressade eller är så pass deprimerade att de inte orkar gå till skolan. Flera orsaker till skolk Det kan också finnas en mobbningsproblematik som ligger till grund för skolket och många formulerar brist på framtidstro och avsaknad av mål och mening med sin tillvaro, vilket gör att de väljer att stanna hemma. Dagar bli veckor och veckor blir månader. Frånvaron från skolan gör 26 27

15 skolan skolan Skolångest. Å jag klarar det inte mer! Snart ett och ett halvt år har jag kämpat mig till skolan, med gråten i halsen hela dagen. Gjort mitt bästa, aldrig bra nog, aldrig nöjd, kan inte bättre, måste bättre, åh jag bryter ihop, nej måste kämpa vidare, får inte ge upp, nej det går inte, jag kan inte, jo jag måste, jag orkar inte längre, åh vad misslyckad man kan vara! Till slut klarar man ju inte mer, hur mycket man än vill. Ja jag VILL ju vara studiemotiverad, lycklig, smart, att det ska gå bra i livet. Klart att jag vill det. Klart att jag vill ha viljan att gå till skolan och lära mig. Klart jag vill. Men jag kan inte. Tjej 14 år, BRIS-mejlen Nu har det gått nästan en månad sedan jag var i skolan, jag har ingen aning om vad jag ska göra, mina föräldrar tjatar på mig, skolan skickar hem brev om möten. Det är som ett stort svart moln som bara blir större och större. Kille 16 år Jag är sjukskriven sedan december. Jag kan inte åka någonstans utan får krångel med magen och ångest, därför är jag hemma nu och går inte till skolan eller ens ut någonstans. Bara promenerar lite och övningskör ibland med bilen Åh jag gör ju ingenting! Jag försöker inte tänka att jag är helt värdelös, det är ju inte mitt fel! Tjej 17 år, BRIS-mejlen För en tonåring kan en vecka vara en lång tid, en månad en evighet. Till slut tappar de sina sociala och blir helt isolerade, säger Maria Cederlund, BRIS-ombud på BRIS Väst. att de mår ännu sämre. Ganska snart blir det näst intill omöjligt att återvända. För barnen är kopplingen mellan alla problem och skolk mycket tydlig, vilket det däremot inte alltid är i vuxenvärlden. Vuxna tenderar att tjata eller se skolket som en ordningsöverträdelse istället för att fråga efter en förklaring till varför barnen skolkar. Barnen beskriver mest hur de får skäll istället för förståelse av vuxna. För en tonåring kan en vecka vara en lång tid, en månad en evighet. En massa saker hinner hända i skolan och kompiskonstellationer förändras. Skolan är en så pass viktig del i barns liv och om den inte fungerar, påverkar det barnets hela tillvaro. Till slut tappar de sina sociala och blir helt isolerade, så som en 15-årig tjej beskriver det: Jag försöker ju, jag vill inte ha det såhär, de är jättejobbigt. Jag är inte dum, jag är inte lat Nu kan du ju tro att när jag väl stannar hemma från skolan så hittar jag på något kul med kompisar eller något, men nä, jag sitter hemma själv de är inte så himla kul. Känner mig helt isolerad och utanför missar mycket som blir omöjligt att ta igen. Tidiga insatser avgörande Maria Cederlund tror på tidiga insatser i samverkan mellan hemmet och skolan och även med bup, eftersom det bakom långvarig frånvaro ligger en problematik som barnet behöver hjälp med. Att uppmärksamma frånvaro så tidigt som möjligt är ett första viktigt steg för att förebygga att den inte hinner bli långvarig. För när den väl är det, krävs det mycket större insatser för att få tillbaka eleven till skolan, förklarar hon och menar vidare: Man måste vara lyhörd och ta barnets signaler på allvar och sätta in åtgärder utifrån barnets behov. Många av de vi har haft kontakt med vill inte ens vistas i skolbyggnaden. Skolan borde då kunna erbjuda hemundervisning, för att ta igen det eleven missat. Samtal behöver inte nödvändigtvis ske i skolan, utan kan genomföras hemma, på ett fik eller någon plats där barnet känner sig tryggt. Kanske finns det möjlighet för barnet att jobba i en mindre grupp, att slussas tillbaka sakta. Barn som skolkar känner ofta skuld och skam och möjligheten att vara anonym förenklar kontakten med bris. Här finns alltid någon som kan lyssna, stötta och inge hopp. Att de hör av sig till bris visar att de vill berätta, men saknar någon att berätta för. Förutom att de möts av vuxna, kan de få stöd av jämnåriga som delar samma erfarenhet och kanske har hittat en väg ut. Maria Cederlund tror på att barnen kan hjälpa varandra. I möten på diskussionsforum stöttar de verkligen varandra. De uppmuntrar, sporrar och delar med sig av egna känslor. De ger så mycket kärlek till varandra. De kan också vara raka och ärliga på ett annat sätt än vad vuxna kan med sin kontakt med barn. Ibland kan en jämnårigs råd vara mer värt än en vuxens. Det viktigaste är dock att föremedla att det alltid finns en utväg och flera olika sätt att komma igen, fortsätter hon. Det tråkiga är att många av de barn som tappat sin kontakt med skolan mår så pass dåligt att de inte kan se de möjligheter som faktiskt finns. Antal Skolan Område Antal Andel av totalt antal ifyllda områden Andel av totalt antal Skolan ,2% 22,8% Totalt antal ifyllda områden Totalt antal Skolan År Antal Könsfördelning Skolan Barnets kön Antal Andel Tjej ,1% Kille ,9% Antal om Skolan där barnets kön framkommit Genomsnittsålder för om skolan Flicka 13,2 Pojke 12,7 Genomsnittsålder för om skolan 13,09 TEMA SKOLAN även om kamrater och drygt 5 procent av na handlade även om mobbning. Vidare kan man se att om skolan i drygt 6 procent av fallen 28 29

16 forskning skolan Faktaruta självmord 4 Studien heter School performance and hospital admissions due to self-inflicted injury: a Swedish national cohort study. Den publicerades av Oxford University Press i tidskriften International Journal of Epidemiology i juni I studien sållades nyanlän- för att eliminera andra påtagliga riskfaktorer, men det fanns ändå en överrepresentation av elever med annan etnisk bakgrund i gruppen. bakom självmordsförsöken var en familjebakgrund med dålig ekonomi, låg samhällsstatus och att växa upp med bara en förälder. En ny svensk studie visar att risken för självmordsförsök i årskurs nio är upp till sex gånger högre bland ungdomar med de lägsta betygen, jämfört med de elever som klarar studierna bra. TEXT Gunnar Sandelin Misslyckande i skolan ökar risken för självmordsförsök DET ÄR EN klar majoritet flickor som totalt sett gör självmordsförsök, men då forskarna följde eleverna upp till 28 års ålder visade det sig att riskökningen var lika hög för kvinnor som för män. Det innebär att risken för att göra självmordsförsök på grund av att man är lågpresterande är lika hög för pojkar som för flickor. Beteendevetaren Beata Jablonska är huvudförfattare till rapporten School performance and hospital admissions due to self-inflicted injury: a Swedish national cohort study, och hon menar att resultaten tyder på ett starkt samband mellan skolans kärnuppdrag och ungdomars psykiska hälsa. Då lärandet är särskilt viktigt för självkänsla och status i gruppen krävs också att skolan är en god miljö både psykiskt och fysiskt som ger trygghet, stöd och bekräftelse. Men olika förutsättningar gäller för olika skolor, säger hon. Den närmare halv miljon personer som utgör studiens underlag föddes mellan Cirka elever hade ett betygsgenomsnitt som låg under medelvärdet, ytterligare drygt elever hade ännu lägre betyg. Forskarna hittade en grupp på närmare 5000 av dem som åtminstone vid ett tillfälle hade vårdats på sjukhus för självmordsförsök. Åtta av tio hade gjort det avsiktigt, och av dessa hade nästan nio av tio försökt ta livet av sig genom förgiftning. Rapportens centrala slutsats är att ju sämre betyg, desto större risk löper ungdomen att försöka begå självmord. Vi vet inte hur dåligt de här eleverna mådde från början och om dåliga betyg bara är en utlösande faktor. Det handlar mycket om hur de anpassar sig till skolans krav. Kunskap i sig gör att självförtroendet växer, men barn har olika förutsättningar med sig när de kommer till skolan, summerar Beata Jablonska. Hon menar att det är otroligt viktigt att barn och ungdomar inte upplever sina misslyckanden som definitiva, och hon frågar sig om skolan kan klara av det på egen hand med tanke på alla nedskärningar. Det krävs en vuxen vägledare för vissa elever så att de inte uppfattar sig som odugliga för alltid. Det måste finnas en utväg för dem, säger Beata Jablonska och betonar vikten av att i framtida studier undersöka varför skolbetygen är så avgörande för den psykiska ohälsan. Okunskap TEXT Pernilla Rönnlid FOTO Johan Bergling Knuffar, kränkande ord, utfrysning. Det är vardagen för många barn idag. Och många barn som inte är mobbade är rädda för att bli det. förvärrar mobbning FJORTON PROCENT AV na med bris handlar om mobbning. Det är de kränkande orden och känslan av att vara utanför som barn berättar mest om. Många blir behandlade som luft och går omkring med en känsla av att inte ha några vänner. Det är det svåraste att upptäcka för vuxna och det som är svårast att känna sig trodd och förstådd i, berättar Elena Luckey, bris-ombud som har djupläst barns berättelser till bris om mobbning. Barn berättar om hur de blir retade för sitt utseende, antingen är något för stort eller för litet, och i korridoren kan andra elever knuffas, kasta saker som suddgummin och skrika hora. Eller så sker mobbningen mer utstuderat, som när klasskompisarna reser sig i matsalen och säger att de är klara när en elev sätter sig för att äta. Grövre fysiskt våld, som stryptag, sparkar och slag, förekommer men inte lika ofta. All sorts mobbning förekommer i alla åldrar, men utfrysning och kränkande ord förekommer oftare bland de äldre barnen. Jobbigt klara vardagen Många barn berättar för bris om hur jobbigt det är att klara vardagen när man är mobbad. Det är svårt att hitta kraft att gå till skolan och veta att man kommer att bli knuffad eller att man kommer få stå där ensam. Även om det görs åtgärder mot mobbningen så måste man klara av att gå dit. Mobbningen sker oftast i korridoren, matsalen eller i omklädningsrummet. Inne i klassrummet förekommer inte så mycket mobbning. Men det som sker utanför klassrummet påverkar det som sker därinne. Man blir ofta tyst i klassrummet om man 30 31

17 skolan skolan Hej Bris. Jag vill inte leva nåt mer. Mitt liv känns helt hopplöst och vissa dagar vill jag bara dö. Andra dagar piggar min familj upp mig, men det är sällan. Jag fattar inte varför livet måste vara så orättvist. Jag är jätte-mobbad i skolan, men ingen vuxen bryr sig! För att ta ett exempel så är det en kille i 9:an (jag går i 7:an) som mobbar mig jätte mycket.. Eller det är väl ett par stycken. Jag kan inte ens gå i korridoren förrens dom börjar kasta suddi osv på mig! Jag har aldrig ens pratat med dem, jag känner inte dem. Jag kan inte ens gå in i matsalen förrän de kastar nåt på mig.. Vuxna ser allt, men ingen bryr sig. Det känns som jag är värdelös. Innan kände jag mig osynlig men nu känns det som om alla tittar på mig, på ett negativt sätt och det är så mycket värre. På grund av att jag inte kan äta i fred i matsalen så brukar jag gå hem och äta något på lunchrasten, men nu har mina föräldrar och familj börjat oroa sig, dom tror att jag har kompisar osv. Men det har jag inte. Tidigare hade jag många kompisar, ända fram tills Julen Alltså hela mellanstadiet hade jag kompisar ochså, och första terminen i 7:an. Andra terminen vände allt. När jag kommer hem vill jag bara få tiden att gå! Oftast brukar jag somna. Eller kolla på en film för mig själv. Detta livet går inte och leva, men vadfaan ska jag göra? Jag vill bara hoppa framför 1:a bästa tåg.. Ville bara skriva av mig lite, men detta är lååååångt i från allt! Jag vet inte vem jag ska prata med.ps.. tacksam för svar verkligen! Kille 13 Många vill inte berätta för mamma och pappa, både för att de känner skam och för att de är rädda att mamma och pappa ska bli ledsna. Man vill skydda sina föräldrar, men också sig själv, säger Elena Luckey, BRIS-ombud. är utsatt och mobbad. Koncentrationen påverkas och man vågar inte ställa frågor och vara aktiv i klassrumsarbetet. Elena Luckey är lite förvånad över att gympasalen och omklädningsrum inte nämns ännu mer när det gäller mobbning. Hon tror att det kan bero på att många barn överhuvudtaget inte går dit eftersom det blir för utsatt och jobbigt. Barnen som kontaktar bris har inte förtroende för skolpersonalen. De flesta upplever att ingen lyssnar eller bryr sig. De blir inte trodda. Barnets upplevelser tas inte på allvar och ofta upplever barnet att läraren bortförklarar det som händer. Barnet uppmanas att själv vara mer social och den vuxne kan fråga vad barnet själv gjort och inte gjort. Den vuxne agerar som om det var en konflikt vilket blir ytterligare en bekräftelse på att man inte blir tagen på allvar. Det som det utsatta barnet berättar vänds emot henne eller honom, berättar Elena. Lärare kan förvärra Det finns också lärare som pratar med mobbarna. Barnen beskriver att situationen kan bli bättre först men att det sedan blir värre igen. När barn går tillbaka till sin lärare och berättar igen verkar lärarens handlingsplan ta slut. Läraren saknar kunskap för hur de ska agera om det händer vid upprepade tillfällen, och det är ofta i de sammanhangen som lärarna kan säga att nu har de ju sagt förlåt och var inte så känslig. Känslor av skam gör att det finns barn som inte pratar med sina lärare om mobbningen. Man tror inte att man har rätt. De som säger att man är knäpp har kanske rätt och det vore synd att läraren också kommer på det. Många vill inte berätta för mamma och pappa, både för att de känner skam och för att de är rädda att mamma och pappa ska bli ledsna. Man är också rädd för att mamma och pappa ska göra pinsamma saker som att ringa skolan eller ringa mobbarnas föräldrar. Man vill skydda sina föräldrar, men också sig själv, säger Elena Luckey. Barn kan prata med vuxna på bris via telefon, mejl eller chatt. På bris diskussionsforum skriver barn inlägg och får svar av andra barn. Även här berättar barnen om knuffar, kränkande ord, utfrysning och lärare som inte lyssnar. Här tar de oftare upp att det finns lärare som mobbar elever, till exempel genom favorisering. I diskussionsforum får barnen många konkreta tips. De uppmanas berätta, att gå till rektorn. Barnen peppar varandra och stöttar genom att berätta att de känner igen sig, att de också varit mobbade, men att det gått över. Men det finns också barn som svarar stå ut, det finns inget att göra, berättar Elena Luckey. Vill ha hjälp När barnen kontaktar bris vill de ofta veta vad de ska göra åt situationen. En del är rädda för att gå till skolan på grund av mobbningen. Hos de allra flesta är självförtroendet lågt och en del berättar att de stänger av sina känslor för att klara sig. Det finns också barn som uttrycker att de inte vill leva. Många vill ha hjälp med hur de ska gå vidare efter att ha blivit mobbade. Även om barnet inte är mobbad i sin nya situation så finns ärren kvar och åren som mobbad påverkar självförtroendet. Man tänker på det som hänt hela tiden och man har svårt att tro att man kan få vänner trots att ingen är dum mot en längre. Känslan följer med även om man byter skola. Också barn som aldrig blivit mobbade men som är rädda för att bli det, hör av sig. Många som ingår i den rädda skaran runt omkring kontaktar oss. De som inte vågar gripa in. Då förstår man vilken makt mobbarna har. En person mobbas och runt omkring finns fem sex rädda personer. Man har sett mobbningen och vad den gör på nära håll, och det gäller att inte bli den som blir mobbad. Det tyckte jag kändes skrämmande. Rädslan gör ju att de inte försvarar den som blir mobbad. Då försvinner många som kan stoppa mobbningen på vägen. Område Antal Andel av totalt antal ifyllda områden Andel av totalt antal Mobbning ,5% 14,1% Totalt antal ifyllda områden Totalt antal Mobbning År Antal Könsfördelning Mobbning Barnets kön Antal Andel Tjej ,0% Kille ,0% Antal om Mobbning där barnets kön framkommit Genomsnittsålder för om Mobbning Flicka 10,7 Pojke 11,8 Genomsnittsålder för om mobbning 11.4 TEMA MOBBNING takter som handlade om mobbning procent av na om mobbning berördes området kamrater. Utöver dessa ämnen var det vanligt att na om mobbning hand

18 analys BRIS-rapporten 2010 Barn- och elevombudet, BEO, utreder anmälningar om kränkande behandling av elever i skolan. Många elever som kontaktar oss upplever en ifrågasättande attityd från de vuxna i skolan. Istället för att ta itu med problemet, skuldbelägger de den utsatta eleven, säger BEO Lars Arrhenius. TEXT Pernilla Rönnlid ILLUSTRATION Lisa J Karlsson Skolorna måste ändra attityd till mobbning SIFFROR FRÅN SKOLVERKET år 2007 visade att elever i årskurs fyra till och med gymnasiet kände sig mobbade minst en gång i månaden. beo och Skolinspektionen får in ca 500 anmälningar per år. Det handlar om allt från nedsättande kommentarer, elever som blivit utfrysta, till hot och allvarlig misshandel. Det är allvarliga påståenden som elever kommer med i anmälningarna, säger Lars Lars Arrhenius. Arrhenius. FOTOGRAF HANS ALM Under år 2009 har beo fattat över 30 beslut om skadestånd. Det är en kraftig ökning mot tidigare år. I de fall som anmäls till beo görs en bedömning om det finns förutsättning för skadestånd. Lagstiftningen säger att det inte räcker med att man blivit utsatt för allvarlig kränkning utan det krävs också att skolan inte ska ha vidtagit åtgärder för att stoppa mobbningen. I vissa fall tycker vi att skolan tagit problemen på allvar. Där kan inte vi gå vidare med att begära skadestånd. Det finns också fall där vi har riktat allvarlig kritik, men där anmälaren inte ville gå vidare med skadestånd

19 analys psykisk ohälsa 2009 gav BEO ut boken Du är så jävla ful om mobbing. Många elever som kontaktar beo upplever en ifrågasättande attityd från de vuxna i skolan. Istället för att ta itu med problemet, skuldbelägger de den utsatta eleven. Jag möter också den attityden när jag tar kontakt med olika huvudmän. De försöker hitta andra förklaringar istället för att se att eleven är utsatt. Man kan säga att det utsatta barnet är extra känsligt, eller att barnet provocerar andra. Ändra inställning Lars Arrhenius menar att skolorna och huvudmännen måste ändra inställning och ta till sig det som eleverna berättar om mobbning. Den ifrågasättande attityden är en av orsakerna till att vi har mobbning eftersom den leder till att det inte görs kraftfulla insatser. Istället för att fokusera på de som utsätter riktar man in åtgärderna på dem som utsätts. Många skolor vet inte hur man ska hantera mobbning, och det leder till att man inte vill se att elever är utsatta, tror Lars Arrhenius. Huvudmännen kommunerna och de som äger de fristående skolorna måste se till att personal får utbildning och kompetens om mobbning. Och alla som jobbar inom skolan behöver reflektera över frågorna och över sina egna ställningstaganden. Rektorn har en viktig roll. Om rektorn tycker att frågan är viktig, skapas det ett utrymme för personalen att jobba med de här frågorna. Arbetet mot mobbning är inget man ska plocka fram några gånger om året. Det måste finnas en diskussion hela tiden och arbetet med mobbning bör finnas som en naturlig del i schemat, lika väl som det finns matte och svenska. Många brister En undersökning från Brottsförebyggande rådet visar att ett förebyggande, systematiskt arbete mot mobbning leder till att mobbningen minskar. Alla skolor är skyldiga att upprätta likabehandlingsplaner och planer mot kränkande behandling för att bland annat förebygga mobbning. Men nio av tio skolor som Skolinspektionen granskat, har brister i sina planer. Det kan handla om att man inte kartlägger miljön i respektive skola och att man inte tar med eleverna i arbetet. Det är nonchalant av skolhuvudmännen att inte ta ett Många större ansvar när ett så tydligt skolor vet krav finns i lagstiftningen, säger Lars Arrhenius. De måste se till att alla skolor har ett fungerande arbete mot mobbning. I november 2009 gav beo ut boken Du är så jävla ful. Boken är ett steg i att försöka få igång en diskussion kring mobbning. Det pratas mycket idag om resultat och högre betyg, men en förutsättning för det är ju att eleverna vistas i en god arbetsmiljö, annars finns inte förutsättningarna att ta till sig undervisningen. Vi måste ställa samma krav på barnens arbetsmiljö som vi gör i vuxenvärlden. Elever berättar om situationer som vi inte skulle uthärda, vi skulle sluta på jobbet. Men eleverna har skolplikt. inte hur man ska hantera mobbning, och det leder till att man inte vill se att elever är utsatta Det är komplexa berättelser när barn och unga kontaktar BRIS om att känna att de inte duger som de är. Den dåliga självkänslan leder till allvarliga konsekvenser som ångest, ätstörningar och självdestruktivitet. Berättelserna visar att vuxenvärlden ofta saknar förmågan att ge barn och unga en nyanserad bild av hur livet verkligen är, menar Mona Westman, regionchef BRIS Nord, som studerat 2009 års kring psykisk ohälsa. duga som man är HÖGA KRAV PÅ att vara vacker och prestationshets som leder till ätstörningar, självdestruktivitet och ångest. Det är komplexa berättelser i barns och ungdomars med bris som rör psykisk ohälsa. Och det är framför allt tonårsflickor som i kontakten med bris berättar att de upplever att de inte duger som de är. De ser bara brister hos sig själva och beskriver sig som patetiska, fula, feta och äckliga, berättar Mona Westman, regionchef bris Nord och den som djupläst under år 2009 som rör psykisk ohälsa. Flickornas berättelser ger en bild av en ond cirkel, fortsätter Mona Westman. Den grundläggande känslan av att inte duga och den dåliga självbilden ökas många gånger på med problem med skolarbetet. Vetskapen om hur viktigt det är med bra betyg för att komma in på gymnasiet och in i arbetslivet gör att tonårstjejen upplever sig som än mer misslyckad. Och då tar orken slut, berättar Mona Westman. De mår så dåligt att de inte hinner med läxor eller kan hänga med i skolarbetet. De blir också pressade av att skolan och föräldrarna ofta poängterar vikten av bra betyg. TEXT Cecilia Nauclér FOTO Johan Gunséus För en del leder känslan av att vara totalt misslyckad till en stark ångest som gör att de får svårt att gå ut eller behålla sociala med jämnåriga. En del försöker dämpa ångesten med självdestruktiva beteenden som att skära sig, att sluta upp med att äta, eller att använda droger eller alkohol. En del använder sig av allt det här, men säger till bris att ingenting hjälper. I flickornas berättelser tycker sig Mona Westman se att vuxenvärlden brister i att nyansera bilden av hur det är att leva. Livet går ju upp och ned för alla, men bilden de här flickorna har av livet är att alla andra är perfekta. Jag tror att unga skulle behöva få en nyanserad bild av hur livet verkligen ser ut. Jag tycker att vuxna har en uppgift att tala om att livet går upp och ned. Ångest del av personlighet Det finns de som i kontakten med bris berättar att de har namngett sin ångest, att den har blivit en del av deras personlighet. De beskriver det ofta som två olika sidor av sin personlighet. En som vrålar och skriker och som säger åt henne att skära sig själv, och en sida 36 37

20 psykisk ohälsa Hej Jag är en tjej på 13 år som ofta känner mig tjock och tycker jag är äcklig. Vissa veckor äter jag n ästan ingenting och går ner lite i vikt. Nästa vecka äter jag jättemycket och känner mig äcklig och då måste jag ju svälta lite.. och så börjar det om igen! Jag orkar inte det mer, jag vill bara tycka om mig själv :( Flicka 13 år.. det är som att en del av mig skriker efter att göra mig själv illa, medan den andra säger att det är dumt. den delen som tycker att jag ska göra mig illa är mycket starkare, som att den vrålar och den andra sidan viskar. jag måste alltid ha något vasst till hands, till och med när jag ska sova. jag klarar inte av att sova utan att ha t.ex. en nål brevid kudden, att ha nåt vasst ger nån slags trygghet som jag annars saknar. har ajg nåt vasst nära mig så har jag alltid en väg ut om världen blir för jobbig. jag klarar inte av att se mig som värdefull och värd ett lyckligt liv. jag kan inte se en enda bra sak med mig själv och det känns som att jag inte är värd lycka, inte ens att leva. ijag känner mig som en plåga för vänner eoch familj, nån som bara är i vägen Flicka 16 år Men vem blir jag utan mina rakblad? Vem blir jag utan Lukas?( lukas = min ångest demon) ingen... Jag blir bara en flicka i den otroligt stora mängden av människor som lever på jorden. Jag blir ingenting. Hon den där Fy fan bara tanken av det får mej att få lite lätt panikångest. Det är lixom min identitet känns det som. Lukas har stått vid min sida snart ett år nu.. även om det kanske inte är så lång tid så känns det som evigheter. Jag är helt enkelt både rädd för att bli frisk och samtidigt vill jag inget annat Flicka 16 år När flickorna kontaktar BRIS vill de vanligtvis bara börja med att få prata av sig, säger Mona Westman. som viskar att självdestruktiviteten är fel. Det är som en kamp som de för inom sig själva. I na finns det också flickor som till och med oroar sig för vad som skulle hända om de blev friska. De upplever att de är ingenting utan sin ångest. Bara en vanlig flicka bland alla andra på den här stora jorden. Trots det är majoriteten väldigt hjälpsökande, berättar Mona Westman. De vill verkligen bli friska, ha vänner, skratta och gå till skolan. De vill ha ett vanligt liv. En del av flickorna vet inte varför de mår dåligt. För dem blir kontakten med bris en möjlighet till att få svar på sina frågor och funderingar. Bland annat undrar de om de är psykiskt sjuka som har de här tankarna och de tror också att ingen annan mår som de. Mona Westman menar att det egentligen inte är så konstigt att de inte ser orsaken till att de mår dåligt. När man mår riktigt dåligt är det svårt att själv se situationen i sitt sammanhang. Förklaringar till ohälsa Men det finns där flickorna har förklaringar till sin psykiska ohälsa. De berättar om skilsmässor, utbrända föräldrar, misshandel, kränkningar, föräldrar med missbruksproblem, eller familjer där föräldrarna skyller allt som går fel på barnet. En del berättar att de känner sig i vägen hemma, att föräldrarna inte har tid för dem. Och då blir det också svårt att söka stöd hos föräldrarna. De upplever att de skulle lägga för mycket börda på sina redan pressade föräldrar. Dessutom är de oroliga för att känslan av att vara misslyckad skulle bli ännu större om föräldrarna visste om den. Rädslan för att dömas som psykiskt sjuk, skam och skuld över att må dåligt, gör att de här tonårsflickorna blir obenägna att söka hjälp hos till exempel barn- och ungdomspsykiatrin eller skolkuratorn. Några av dem berättar att de trots allt sökt sig till bup för samtal, men är frustrerade över att de inte känner sig bättre. Många av dem har mått dåligt länge, och när de äntligen får hjälp är förväntningarna ofta höga på att de snabbt ska bli bättre, vilket skapar en besvikelse över att det inte händer på en gång. Här är vuxenvärlden dålig på att göra ungdomarna delaktiga i processen så att de förstår att det tar lång tid att bli bättre och att man till och med kan må sämre i början. Sedan finns det flickor som tycker att de på en mängd olika sätt visat vuxenvärlden hur dåligt de mår, utan att de vuxna tagit dem på allvar. En flicka berättade för bris att hon varit full i skolan och svimmat, men att ingen reagerade. En annan bokade flera tider hos skolkuratorn, som inte kom. Oro för flickvänner Pojkar med liknande problematik som kontaktar bris finns, men de är få. Däremot finns det en del pojkar som kontaktar bris därför att de är oroliga för sina flickvänner som mår dåligt. De märker att flickvännen skär sig eller har ätstörningar, och de kontaktar bris för att få hjälp med hur de ska kunna stötta henne. När flickorna kontaktar bris vill de vanligtvis bara börja med att få prata av sig, säger Mona Westman. Anonymiteten är avgörande, då kan de känna sig säkra på att inte dömas, eller avslöjas, och de vågar vara ärliga och nakna i sina berättelser. Det är otroligt viktigt för dem att vi finns där som bollplank med råd och stöd, och att de kan få diskutera sina tankar och funderingar med oss. Vuxna får heller inte förringa barns känslor, för det är då känslorna växer. I na berättar en del om vuxen som har varit viktiga för dem, och då berättar de om vuxna som lyssnat och inte gjort berättelsen till något stort. De vill att de vuxna ska lyssna utan att skynda sig med att hitta en lösning. Bara att ha blivit sedd av någon annan betyder mycket. psykisk ohälsa Antal som handlat om ett eller flera av de ämnen som ingår i temat psykisk ohälsa Antal gånger något av de ämnen som ingår i temat psykisk ohälsa fyllts i Område Antal Andel av totalt antal ifyllda områden Annan psykisk ohälsa Andel av totalt antal Andel av antal om psykisk ohälsa ,1% 9,8% 36,7% Självdestruktivitet ,0% 6,3% 23,5% Självmord/ självmordstankar ,2% 7,0% 26,3% Ätstörningar 774 1,1% 3,6% 13,5% Totalt Psykisk ohälsa ,5% 19,1% 100,0% Totalt antal ifyllda områden Totalt antal Genomsnittsålder för om Psykisk Psykisk ohälsa ohälsa År Antal Könsfördelning Psykisk ohälsa Barnets kön Antal Andel Tjej ,1% Kille ,9% Antal om psykisk ohälsa där barnets kön framkommit Tjej 14,5 Kille 13,8 Genomsnittsålder för om Psykisk ohälsa TEMA PSYKISK OHÄLSA I samlingsbegreppet psykisk ohälsa ingår fyra olika ämnesområden: självmord eller självmordstankar, självdestruktivitet, ätstörningar samt annan psykisk ohälsa. takter och en kontakt berör ofta flera av ämnesområdena. Utöver detta är det också vanligt att som har med något av ämnena som har att göra med psykisk ohälsa handlar om kamrater, knappt 8 procent, eller skolan, drygt 5 procent

21 analys Ökade krav på prestationer och utbildning, sammantaget med att samhället förlorat mycket av sin professionella barnkompetens, gör att allt fler barn och unga kommer att hamna i utanförskap och psykisk ohälsa. Men lösningar finns, säger professor i barn- och ungdomspsykiatri Per-Anders Rydelius. TEXT Gunnar Sandelin FOTO Johan Bergling Kunskap VUXENSTÖD TILL BARN som mår dåligt är ytterst en politisk fråga, menar nestorn Per-Anders Rydelius, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Karolinska Institutet i Stockholm. Något bedrövad betraktar han en vuxenvärld som han tycker har förlorat mycket av sin professionella barnkompetens sedan sextiotalet. Den psykiska ohälsa som ökar idag är till stor del en konsekvens av detta, menar han. Per-Anders Rydelius recept för att vuxna ska ta problemet på allvar: Sätt politikerna på skolbänken! Till att börja med handlar en del av det som vi idag kallar för psykisk ohälsa om en normalmognad där man kan känna att livet är pest och ha ångest över att man inte duger innan man går in i vuxenvärlden. Det är faktiskt helt normalt, inleder han. Risken är att barn från förskolan till gymnasiet stressas av symptom som är en del av normaliteten. Istället för att dagens vuxna stöttar och tröstar, så finns det en större tendens att sjukförklara barnet. har förlorats Men psykisk ohälsa handlar inte så mycket om hur man mår i sitt inre utan är främst en fråga om yttringar, som skolk, missbruk, kriminalitet och självdestruktivitet, fortsätter han. Expertkunskap försvann Fram till mitten av sjuttiotalet gav utbildningarna av psykologer, barnläkare och lärare mer kunskap om hur barn och ungdomar fungerar, menar Per-Anders Rydelius. Han anser att oförmågan idag att stötta de barn och unga som mår sämst har sin grund i att viktig expertkunskap försvann när barnavårdsnämnderna lades ned i landet mellan mitten av sjuttiotalet och början av åttiotalet. Den barnhälsovård, skolhälsa och barnpsykiatri som byggdes upp fram till slutet av 60-talet revs faktiskt ner. Det kom nya tankar och det gamla var skräp. Sociallagarna förändrades då de gamla vårdlagarna för barnavård, nykterhet och socialhjälp ersattes av det som kom att bli den nuvarande 40 41

22 analys pojkar Omgivn ingen lägger skulden på barnet och säger: Du fick chansen, men du tog den inte! socialtjänstlagen. Samtidigt kommunaliserades skolan och ansvaret för den lades under kommunpolitiker med dålig kunskap om barn. Idag klarar 20 procent av eleverna inte av skolan. Där har vi de barn som mår sämst! Gamla stöttande lärarinsatser och pedagogisk kunskap har tagits bort och istället har vi återgått till en inställning som fanns för hundra år sedan, menar Per-Anders Rydelius. Omgivningen lägger skulden på barnet och säger: Alla har samma möjligheter. Du fick chansen, men du tog den inte! Det är en dyster bild av nutida vuxenstöd mot barns och ungdomars psykiska ohälsa som Per-Anders Rydelius utmålar, och han håller med om att bilden är olustig. Sedan han började inom barnpsykiatrin år 1969 tycker han att det har skett en väldig samhällelig förändring. Då, för fyrtio år sedan, hade professionen, det vill säga barn- och ungdomspsykiatrin, socialtjänsten och skolan, en beredskap och ett gemensamt språk vilket innebar att de kunde agera snabbt om ett barn for illa. Större krav Samhället ställer större krav idag, menar Per-Anders Rydelius, när alla ska vara välutbildade. Den grupp som halkar efter blir utanför i samhället och han uttrycker flera gånger att det ökande antal flickor som tidigt börjar dricka stora mängder alkohol är en grupp som riskerar att hamna i permanent utanförskap och psykisk ohälsa. Jag är dessvärre övertygad om att fler barn kommer att haverera i skolan. De alternativa lösningarna har försvunnit, behandlingshemmen har minskat och det har blivit ett lapptäcke där det har blivit avgörande var i landet ett barn bor för vilken hjälp som kan erbjudas. Förr fanns det riktade statsbidrag, och då blev det också en mer enhetlig skola och barnavård, fortsätter han. Vad anser du att man ska göra för att förstärka vuxenstödet mot psykisk ohälsa idag? Först behöver vi utbilda politikerna om barns utveckling och behov. Ge sedan småbarnsföräldrarna reducerad arbetsdag så kommer barn och ungdomar att må bättre! Utöver det tror jag mycket på sådana insatser som bris Vuxentelefon, där trötta och utarbetade föräldrar kan få handfasta råd. Mycket av det du talar om är samhällsförändringar som tar tid, men hur ska vuxna agera när en tonåring har självmordstankar här och nu? Vi borde se det på samma sätt som när ett barn kommer in akut med hög feber och misstänkt leukemi. Lägg in pojken eller flickan för observation och gör en utredning istället för att tro att allt kan lösas genom öppenvård. Självmordstankar eller försök att ta livet av sig är rop på hjälp och då ska vi vuxna ta barnet på allvar på ett handfast sätt. Då visar vi att vi bryr oss. Reflekterande pojkar söker konkreta råd Statistiken visar att det är färre pojkar än flickor som kontaktar BRIS. Men BRIS dokumenterade med pojkar visar att bredden på ämnen är slående och precis som för flickor handlar kontakten ofta om relationsproblem, utseende- och identitetsfrågor. TEXT Åsa Wallentin FOTO Stina Svanberg JAG SKULLE VILJA slå hål på myten att grabbar är fåordiga. Jag har själv varit fast i den uppfattningen, men jag ser många exempel på lätt tillgång till språk och uttryckssätt. De är reflekterande, förändringsbenägna och kan verkligen beskriva sin situation. Det säger Henrik Brolinson, bris-ombud Region Öst. Han har studerat bris-mejlen, bris- chatten och Diskussionsforum när han har gått igenom pojkars med bris under år Enligt statistiken är det färre pojkar än flickor som kontaktar bris. Av bris samtliga dokumenterade kommer bara drygt 20 procent från pojkar. Samtidigt pratas det i princip lika mycket om pojkar och flickor i bris vuxentelefon, och till Barnens Hjälptelefon ringer både pojkar och flickor

23 pojkar pojkar Hej, jag är 14 år gammal och fyller 15 nu i sommar. Jag har det just nu väldigt jobbigt hemma hos mina båda föräldrar. Dom är skilda och vart jag än åker så blir det bråk hela tiden. Mamma kör ut mig ur huset och tar min dator och sånna grejer. Det som ofta leder till bråk är om jag kanske kommer lite sent eller liknande. Då blir det en jättestor grej av det. Jag har flera gånger slagits med min mamma och pappa tar mig ofta stenhårt i nacken och sånt. Men nu känner jag att det har gått aldeles för långt. Jag hamnar i trubel i skolan och ingen förstår mig. Mamma och pappa bråkar om vem jag ska vara hos och det känns som att dom inte vill ha mig längre när jag beter mig illa. Hur ska jag lösa allt? Dom berömmer mig aldrig, men skälla gör dom så fort jag gör något dummt. Orkar verkligen inte längre Vad ska jag göra? Kille 14 år Jag har frågat chans på en tjej och hon svarar aldrig på mina medelanden. Vad ska jag göra? Kille 11 år Min pappa är helt störd han hotar mig med stryk väldigt ofta Kille 12 år Hejsan igen! Jag har försökt nu väldigt länge att försöka lämna hon som jag gillar jätte mycket hon som blev tillsammans med en kille i hennes klass. Men de är totalt omöjligt eftersom det hänt så pass mycket mellan oss innan hon blev tillsammans med han i hennes klass. Gör vad som helst för att få henne!! Ett tag så funderade jag på självmord men efter mycket om och om igen så blev de inte så efter jag prata med mina kompisar o så försökt förklara hur det låg till. Men vad fan ska jag göra nu??1?! Klarar inte av att sitta här och vänta på henne!!:( Kille 15 år Pojkarna är nästan lika frekventa som flickorna, men jag upplever att de testar oss i större utsträckning innan de vågar berätta vad det egentligen gäller. Många pojkar kanske börjar med att berätta roliga historier, bara lägger på eller skriker något. Först efter några så kallade testsamtal kommer berättelsen, säger Henrik Brolinson. Flest pojkar i telefonen Enligt honom hamnar därför många av samtalen från pojkarna inte i bris dokumentation. Ser man till statistiken är cirka 30 procent av de som ringer till Barnens Hjälptelefon pojkar; i chatten och mejlen är det mellan tio och tolv procent pojkar. Telefonen verkar passa fler pojkar än vad chatten och mejlen gör, det verkar vara en kanal som de tycker är bra. Om man jämför mejl och telefon kanske det passar pojkar bättre att ringa istället för att skicka ett mejl, där man ibland får vänta ett par dagar på svar, säger Henrik Brolinson, och fortsätter: Det ser kanske lite ut i statistiken, men man måste komma ihåg att trots allt kommer var femte kontakt från en pojke. Och det är ett fantastiskt material som jag har gått igenom. De mest frekventa områden som pojkar kontaktar bris om gäller frågor som rör fritid, könsutveckling, mobbning, misshandel och sex. Men Henrik Brolinson framhåller att bredden på ämnen är slående. Det är stort som smått, och det skiljer sig egentligen inte så mycket från vad flickor vill diskutera. Det handlar mycket om relationsproblem, utseende- och identitetsfrågor, berättar han. Tankarna och frågorna kan handla om föräldrarnas skilsmässa, vem av föräldrarna man vill bo hos, andra problem med föräldrarna, funderingar kring kärleksrelationer, men också funderingar kring utseende och klädstil. Områdena är alltså i stort sett desamma, men Henrik Brolinson tycker att många av pojkarna efterfrågar lite mer handfasta råd än vad flickorna generellt gör. Pojkarna är ofta väldigt konkreta, och har fler frågor av typen vad ska jag göra?. Han tycker inte att det är ovanligt med långa berättelser där man vrider och vänder på problemen, och frågar och söker efter information. Ofta avslutas tankarna med en direkt fråga vad man ska göra för att komma vidare och hur man ska hitta en lösning på sina problem. Tankar om kulturkrockar Ett annat område där pojkar kontaktar bris är mångkultur- och invandrarfrågor. Henrik Brolinson berättar att deras tankar och funderingar kan handla om kulturkrockar, att man känner sig annorlunda och inte passar in, men det kan också ha med mobbning att göra. Det faktum att färre pojkar än flickor kontaktar bris, och att fler pojkar ringer och testar bris gör att man ställer sig frågan om det finns anledning att bemöta pojkar på ett annat sätt? Självklart är vi alla olika tränade i att formulera och uttrycka oss, och det är möjligt att en del pojkar har längre startsträcka. Det kan finnas en rädsla att inte bli trodd eller tagen på allvar. Men vi måste finnas till också för de barn och ungdomar som inte är tränade i att prata om sina tankar, svarar Henrik Brolinson, och fortsätter: Jag brukar tänka att trägen vinner. Om pojkarna blir motade i dörren hela tiden kommer de ju inte kunna träna sig i att uttrycka sig. Vi måste visa att vi är mottagare av deras funderingar och tankar. Om man kan hitta någon slags öppning så får man ett förtroende som man måste kunna förvalta. Och då kommer berättelserna. Vi måste finnas till också för de barn och ungdomar som inte är tränade i att prata om sina tankar. Kön Antal Andel av totalt antal där barnets kön framkommit Pojkar ,2% Totalt antalstödjande där barnets kön framkommit Kanalval utifrån kön Snittålder Pojkar 14,5 220 st 4,80% st 79,90% 10 vanligaste områdena för pojkar Område Antal Andel av ifyllda områden om pojkar/ flickor Barntelefon 692 st 15,20% Mail Chat Antal om pojkar Andel av totalt antal om pojkar/ flickor Skolan ,7% 25,8% Kamrater ,5% 25,3% Mobbning 963 7,1% 21,2% Rädsla/oro 861 6,4% 19,0% Ensamhet 704 5,2% 15,5% Kärlek 682 5,1% 15,0% Familjekonflikter 590 4,4% 13,0% Sex 583 4,3% 12,9% Fritid 535 4,0% 11,8% Fysisk misshandel 485 3,6% 10,7% Antal ifyllda kontaktområden i om pojkar Antal om pojkar TEMA POJKAR jande, och detta motsva- antalet stödjande. Det allra vanligaste ämnet för om pojkar är skolan vilket förekom tan lika vanliga var om procent av na. Jämfört med om flickor är det är betydligt vanligare att om pojkar handlar om sex och fritid.

24 forskning Sedan slutet av 1980-talet har vi blivit bättre på att uppmärksamma ätstörningar, men uppmärksamheten på självskadebeteende släpar efter, och det släpar efter ännu mer, säger Jonas Bjärhed. Självskador vanligt även bland pojkar Det är inte bara flickor som skadar sig själva. Ny forskning visar att det är ganska små skillnader mellan flickor och pojkar, även om tillvägagångssätten skiljer sig åt. Men uppfattningen att det främst är flickor som har självskadeproblematik har kanske stämt bättre överens med vår schablonmässiga bild. TEXT Åsa Wallentin FOTO Martin Magntorn FORSKARE VID LUNDS universitet lät ungdomar i sjunde och åttonde klass svara på frågor om de avsiktligt har skadat sig själva och hur ofta de har gjort det. 45 procent av flickorna och 38 procent av pojkarna svarade att de har skadat sig själva vid något tillfälle. Vi hade sett samma mönster i tidigare uppsatser och pilotstudier, och det stämde inte riktigt med bilden av könsfördelningen, det vill säga att det här främst skulle röra flickor, utan det var ganska jämt fördelat mellan könen, säger Lars-Gunnar Lundh, psykologiprofessor vid Lunds universitet, och en av dem som genomfört studien. Men för många av dem som har svarat att de har skadat sig själva handlar det om någon enstaka gång. Om man sätter gränsen vid att beteendet har skett fem gånger eller mer blir svaret tretton procent av flickorna och tio procent av pojkarna. Enligt Lars-Gunnar Lundh har resultaten nu bekräftats både på olika håll i Sverige och internationellt. När man tittar på generellt självskadebeteende är skillnaderna mellan flickor och pojkar ganska små. Det är fortfarande något fler flickor än pojkar som har ett självskadebeteende, men det är fler pojkar än vad den allmänna uppfattningen har varit. Tidigare har man sett det uteslutande som ett problem bland flickor, säger Jonas Bjärehed, psykolog och doktorand vid Lunds universitet. Förväntat beteende Han har tillsammans med Lars-Gunnar Lundh genomfört det aktuella projektet som handlar om psykisk hälsa hos ungdomar. Enligt Jonas Bjärehed är det främst bland flickor och kvinnor som självskadebeteende tidigare har uppmärksammats i psykiatrisk litteratur, och pojkar förväntas ha ett annat uttryck för sina problem som kriminalitet, alkohol och droger. Jag tror att den uppfattningen kan bero på sociala konventioner på så sätt att man ser till andra symptom hos flickor, som t.ex. ätstörningar och självskadebeteende. Uppfattningen att det främst är flickor som har självskadeproblematik har stämt bättre överens med vår schablonmässiga bild, säger han, och fortsätter: Det kan också vara så att det är mer självklart att fråga flickor om de har självskadebeteende. Man kanske inte alltid ställer frågan till pojkar, och det är möjligt att de då inte heller själva tänker på det här. Ofta har man flera problem och då kanske det här bara är ett av problemen. En annan förklaring till att pojkarna inte har uppmärksammats kan vara att vi har en något förenklad bild av vad självskadebeteende verkligen är, berättar Jonas Bjärehed. Den typen av beteende som uppmärksammats är när någon skär eller rispar sig, och där är flickor överrepresenterade. Att slå sig själv eller slå huvudet emot något är lika vanligt bland pojkar och flickor. Sedan slutet av 1980-talet har vi blivit bättre på att uppmärksamma ätstörningar, men uppmärksamheten på självskadebeteende släpar efter, och det släpar efter ännu mer när det gäller pojkar. Det är ett nytt område som man behöver sätta sig in i, fortsätter han. Varför man skadar sig själv är individuellt, men det finns enligt Jonas Bjärehed två uppenbara anledningar. Dels är det ett sätt att skicka signaler till omgivningen om att man mår dåligt, dels är det ett sätt att hantera ångest och omforma den psykiska smärtan till fysisk smärta. I nuläget är det svårt att svara på om det finns någon skillnad mellan flickors och pojkars beteende i det avseendet, eftersom det ännu inte finns någon forskning på området. Vi är i den fasen att vi fortfarande ställer frågor för att komma vidare, säger Lars- Gunnar Lundh, och fortsätter: Vi tittar just nu på vilka riskfaktorer som leder till ett ökat självskadebeteende. Vi ser att relationen till föräldrarna verkar spela in, men vi är fortfarande bara i början av att analysera data. Jag hoppas att vår forskning ska leda till ökade kunskaper om ungdomars problem i allmänhet så att vi kan förstå mekanismer och orsakssamband för att komma vidare och kunna utveckla olika behandlingsmetoder

25 BRIS-rapporten 2010 Vad tycker egentligen barn och unga om BRIS och om den hjälp de får av BRIS? För att få reda på det gjordes två webbenkäter under år 2009, riktade till barn och unga. Och svaret blev nästan enhälligt BRIS behövs! BRIS behövs! hårt för att öka tillgängligheten för barn och unga i vår stödverksamhet. bris hade till exempel för första gången öppet i Barnens Hjälptelefon både på julafton och nyårsafton, vilket innebär att barn nu kan ringa oss varje dag, året om. Vi utökar bris-chattens öppettider så att fler barn kan chatta med oss. Statistik enkäter Men framför allt är vi oerhört ödmjuka inför barnens förtroende för oss! Barn behöver vuxna som lyssnar på dem och som ser dem. Barn behöver bli tagna på allvar och de behöver få komma till tals. Därför finns bris och därför fortsätter vi att arbeta för alla barn som vill kontakta oss. Jag tycker att bris är jätte bra, de är tur att dom finns, för jag tror inte att vi skulle klara oss utan Bris. Bris har gett mig ett nytt liv, så tack såmycket! Jag tycker att BRIS är en perfekt grupp för barn som blir mobbade eller ha psysiska problem. BRIS behöver inga tips, det är en perfekt grupp som vet vad de gör. BRIS är också perfekt eftersom att man har nån att prata med om man känner sig mobbad, sjuk eller nåt annat. Utan BRIS hade inte sveriges mobbade barn klarat sig. Det är bra att BRIS finns annars skulle det vara problem här i sverige. Sverige är ett bra land, och ett förslag på varför det är ett bra land, vi har demokrati och så har vi BRIS! UNDER ÅRET GJORDES två webbenkäter riktade mot barn och unga där de fick svara på frågor om hur de upplever bris och den hjälp som bris ger. Den första enkäten gjordes på se under två dagar och gav nästan enkätsvar. Den andra enkäten gjordes på bris.se, och under två veckor kom nästan 400 svar. I enkäten på fick barnen svara på om de besökt bris.se eller använt någon av bris stödverksamheter någon gång och vad de tycker om bris arbete. I enkäten på bris.se fick de svara på frågor om vad de tycker om den hjälp de fått från bris, vad de upplever som bra och dåligt i kontakten med bris och slutligen vad de tycker att bris kan bli bättre på. I båda enkäterna var det en klar majoritet som ansåg att bris verksamhet är bra. Framför allt uppskattar barnen och ungdomarna möjligheten att få tala ut och att någon lyssnar, att det är anonymt och gratis och de tycker att råden och svaren de får är bra och verkligen hjälper. Den kritik som barnen och ungdomarna för fram är att det kan vara svårt att komma fram till bris, telefonlinjerna kan vara upptagna länge, att kön till brischatten är lång och att det tar tid att få svar på bris-mejlen. Några tycker att hjälpen har varit otillräcklig och att svaren var för standardiserade eller att den som barnet pratat med inte har förstått barnets situation. Den här kritiken tar bris på allvar! Vi arbetar kontinuerligt med att utbilda och vidareutbilda alla jourare i vår stödverksamhet och vi arbetar Vad ska BRIS lyfta fram i riksdagsvalet? (192 synpunkter) allt mobbningsproblemen. mår dåligt till exempel pga utsatthet hemma, till följd av övergrepp eller pga samhällets utseendefixering. Sammanställning av BRIS-enkät på bris.se 2009 Är du nöjd med den hjälp du fick är du kontaktade Barnens Hjälptelefon, BRISmejlen och BRIS-chatten? (n=358) Nej Vad var bra? (307 synpunkter) Man tycker det är bra att få prata med någon som lyssnar. Man upplever att man fått bra stöd och hjälp och bra bemötande. Man upplever att man fått bra svar. bra. Vad var dåligt? (163 synpunkter) Man får vänta länge, framför allt på svar i mejlen men även i chatten och telefonen. Man upplever att man fått dåligt bemötande i form av förutsägbara standardsvar, man upplever inte att den man talat med förstod eller man upplevde inte att bemötandet var konstruktivt. Man var missnöjd med de råd man fick och den hjälp man erbjöds. Vad ska BRIS lyfta fram i riksdagsvalet? Skolfrågor och då framför allt mobbningsproblemen. pga utsatthet hemma, till följd av övergrepp eller pga samhällets utseendefixering. Enkät om bris på Habbo.se juni 2009 n= % av svararna hade åtminstone någon gång besökt bris.se. 33 % av svararna hade åtminstone någon gång nyttjat BRIS stödverksamheter. Av de 817 som någon gång nyttjat BRIS stödverksamheter och skrev ett svar på frågan om vad de tyckte om BRIS, uttryckte sig 87 % positivt eller mycket positivt om BRIS. Det är ett schysst ställe förstår inte vad dom tjänar på de] [Bris är en jätte bra organisation. De hjälper barn mot galna föräldrar. Kan inte komma på nåt som de kan göra bättre. BRIS Äger! jag tycker BRIS är jätte bra för kanske 80% av alla vuxna (över 20 år) bryr sig inte om vad barnen säger eller gör.. Ni behöver inte förbättra det, det är redan bra :) Jag tycker att BRIS är väldigt bra, man känner sig inte pressad, man får prata om vad man vill och avsluta samtalet när man känner för det. Jag känner mej väldigt trygg med BRIS. Det är ett otroligt bra företag som sträcker ut en hand för barn som behöver hjälp. Det känns skönt att veta att dom finns där. BRIS är verkligen jätte bra. jag har själv ringt många gånger då jag känner mig nere och det har verkligen hjälpt

26 BRIS-rapporten 2010 BRIS-rapporten 2010 Barnens Hjälptelefon byter telefonnummer till det europaharmoniserade numret Rent praktiskt innebär bytet ingen förändring, det är fortfarande gratis för barn och unga att ringa till BRIS och alla samtal är fortfarande helt anonyma. Fördelen är att BRIS nu har ett kortare nummer som är lättare att komma ihåg och att det är samma som alla telefonlinjer för hjälpsökande barn i Europa har. TEXT Cecilia Nauclér ILLUSTRATION Helena Lunding Fler uppgifter på webben! I den tryckta BRIS-rapporten redovisar vi en del av den statistik som går att hämta ur vår databas. Är du intresserad av fler uppgifter finns en tabellbilaga att ladda ned från BRIS webbplats BRIS.se. Där finns även hela rapporten som pdf. BRIS Karlavägen Stockholm Tel: Fax: info@bris.se Medlemskap och gåva: Pg Redaktion DET VAR GANSKA självklart att bris skulle ansöka om att få numret tilldelat oss, eftersom tjänsten Telefonjour för hjälpsökande barn som numret innefattar är en verksamhet som vi redan bedriver, säger Peter Irgens, bris internationelle sekreterare. Det var år 2007 som EU-kommissionen beslöt att varje medlemsstat ska ha europaharmoniserade telefonnummer för tjänster av samhälleligt värde, det vill säga varje medlemsstat ska ha samma telefonnummer för tjänster som bistår medborgarna på olika sätt. Ett nummer, en tjänst, oavsett land. Numret leder därför alltid till en telefonjour för hjälpsökande barn oavsett europeiskt land, förutsatt givetvis att det i landet bedrivs en sådan verksamhet. År 2008 tilldelades bris numret av Postoch Telestyrelsen och med hjälp från Tele2 att driftsätta numret, fungerar det sedan år 2009 i alla teleoperatörers nät i Sverige. Rent praktiskt är det ingen skillnad för barnen och ungdomarna när de ringer bris. Telefonsamtalen är gratis, barnen och ungdomarna är helt anonyma och det syns inte på telefonräkningen att man har ringt oss, berättar Peter Irgens. Den stora fördelen med numret är att det är enklare att komma ihåg, fortsätter han. Dessutom är det ingen förändring om barnet skulle flytta inom Europa eller befinna sig i ett europeiskt land och behöva få hjälp. Dock kopplas alltid samtalet till den telefonjour i det land som barnet befinner sig i. Ett barn kan alltså inte ringa från Frankrike och bli kopplat till bris i Sverige. Det finns flera skäl till att det inte går att komma i kontakt med sitt hemlands telefonjour via numret när man befinner sig utomlands; dels så fungerar inte gratistjänsten för internationella samtal, och dels kan vi ha svårt att hjälpa barnet när det befinner sig i ett annat land. Svenska barn som befinner sig utomlands kan istället kontakta bris via den nätbaserade stödverksamheten på www. bris.se, bris-mejlen eller bris-chatten, för att få stöd och råd. De europaharmoniserade numren med vidhängande tjänster får ingen finansiering från EU-kommissionen eller medlemsstaten utan varje organisation som fått numret tilldelat sig får själv finansiera tjänsten. Hur finansiering ser ut varierar mellan staterna. I Sverige står idag Tele2 för bris telekostnader för numret. Hittills har organisationer i 17 medlemsstater fått numret tilldelat sig och i juli 2009 fungerade numret i följande tolv europeiska länder: Danmark, Estland, Finland, Irland, Litauen, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Tjeckoslovakien, Tyskland och Ungern. ILLUSTRATION YUSUKE NAGANO BLI MEDLEM I BRIS OCH GÅ IN PÅ Barncitaten från stödverk sam heten är autentiska, men vissa uppgifter är förändrade för att garantera att inget enskilt barn ska kunna identifieras. Adress BRIS-tidningen Karlavägen Stockholm Redaktion Cecilia Nauclér, Jenny Ingårda, Peter Irgens, Karin Johansson, My Zinderland, Eva Stenelund, Eva Waltré Chefredaktör Cecilia Nauclér Ad Helena Lunding Text Åsa Lekberg, Cecilia Nauclér, Pernilla Rönnlid, Gunnar Sandelin, Ulla Tillgren, Åsa Wallentin Foto Johan Bergling, Johan Gunséus, Martin Illustrationer Thomas Fröhling, Lisa J Karlsson, Korrektur Corinna Müller Tryck Grafiska punkten, Växjö Papper Ansvarig utgivare Göran Harnesk, generalsekreterare BRIS 50 51