Adoptioner Bistånd Fadderskap. Nr

Transkript

1 Bistånd Fadderskap Nr

2 Kontakter BFA:s kontor Energigatan 11, Kungsbacka. Tel: Telefontid: mån, ons, tor, fre: kl Tis: kl Lunchstängt kl E-post: Hemsida: Har du frågor om adoption? Ring eller skicka e-post till kontoret där Maria Berg, Helle Holst-Nielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Anna-Karin Stahre, Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Lia Vinitskaia, Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson arbetar. Vill du bli medlem? Medlem i föreningen blir du genom att sätta in 450 kronor på pg: Styrelsen Patrik Elisson, Ordförande, tel: Sven-Åke Kvaldén 1:e viceordförande, tel: Martin Thörnqvist 2:e viceordförande, tel: Johan Persson Ekonomiansvarig, tel: Anna Söderström Ledamot, tel: Isabel Borrás Auli Ledamot, tel: Daniel Kanebratt Ledamot, tel: Helen Holm Ledamot, tel: Har du frågor till styrelsen? Om du har frågor eller funderingar som du vill att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av ledamöterna/suppleanterna eller skicka e-post till info@bfa.se Fadderbarnsverksamheten Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burundi, Kongo Kinshasa, Kenya, Litauen, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka och Vietnam. Fadderbarnsverksamheten samordnas av Erna Lagerfors, tel: Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på plusgiro: Biståndsverksamheten Föreningen har biståndsverksamhet i Bolivia, Indien, Kongo Kinshasa, Namibia, Kenya, Lituaen, Burundi, Vietnam. Biståndsverksamheten samordnas av Sven-Åke Kvaldén, tel: Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på plusgiro: Redaktionen Ansvarig utgivare: Patrik Elisson Redaktör: Christina Zaar Redaktion: Anna-Karin Stahre, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Zaar och Eva Överhammar Grafisk formgivning: Eva Överhammar Tryckeri: Tabergs tryckeri AB Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med fyra nummer per år. Vill du skriva en artikel i tidningen? Skicka e-post till redaktion@bfa.se Deadline för material till nästa nummer Lämna in din artikel senast 14 november Vill du/ni annonsera i tidningen? Skicka e-post till redaktion@bfa.se Omslagsfotot Jamilla Olsson, som spelar fotboll i Båstad GIFs flicklag, fick en mycket åtråvärd autograf på sin tröja. Självaste Zlatan Ibrahimovic skrev den. I juni hade herrarnas fotbollslandslag uppladdning inför fotbolls-em 2016 i Båstad. Flicklaget fick frågan om de ville vara bollisor under uppladdningslägret. Jamilla hade den stora turen att bli placerad vid spelarbänken. Hon fick prata med flera av landslagets spelare och tränare förutom att hon fick Zlatans autograf. Jamilla är adopterad från ISSA, Kolkata, Indien. Foto Niklas Gustavsson/Helsingborgs Dagblad 2 Barnen Framför Allt nr

3 Ordförande har ordet Innehåll Presentation av nya styrelsemedlemmar 4 Relationen är viktigast 6 Unika med ändå ganska vanliga 8 Beställ besök av en blå banan 10 Sommarträffen Tjeckien 16 Hösten nalkas och med den kommer den årliga arbetshelgen som styrelsen och kansliet har runt månadsskiftet augusti september. Efter att ha genomfört årets upplaga av sagda möte kan vi konstatera att vi har utmaningar kvar, men att vi definitivt är på rätt väg! De omstruktureringsåtgärder vi gjort börjar ge effekt: Vi har bra koll på verksamheten och ekonomin börjar rätta till sig. Efter att under några år gått med minusresultat i verksamheten kommer vi i år att närma oss nollresultat. Vi är inte riktigt framme, men nästan. Eftersom vi har en del pengar på banken är situationen helt under kontroll under överskådlig tid. Vi i styrelsen har så klart gett något bidrag till den positiva utvecklingen, men framförallt är det personalen på kansliet som gjort, och gör, storverk. Ett stort och varmt tack till er alla! I förra numret av tidningen skrev jag om att adoptionsvärlden är under förändring och att vi måste hitta vår roll i denna nya värld. Det har vi inte gjort ännu. Mest för att vi inte riktigt vet hur Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) vill utveckla det regelverk vi måste följa. De som jobbar där vill lika mycket som vi att adoptionsverksamheten ska fungera på ett bra sätt. Så, med lite förtröstan och vetskapen om att alla inblandade vill väl, så kan vi se framtiden an med tillförsikt. Medlemsverksamheten är bra fast vi kan göra mer. Vår utmaning är att den här delen av vår verksamhet måste drivas av ideella krafter. Ett sådant engagemang måste födas ur glädje och vilja och inte ur tvång och plikt. Hittills har vi inte hittat någon, eller några, som känner att de vill engagera sig så mycket som krävs för att ta ett helhetsgrepp. Kanske har vi letat på fel ställe och missat någon som verkligen vill? Om du är den vi missat kontakta mig eller någon annan i styrelsen. Bistånd- och fadderverksamheten fortsätter att imponera. Vi i BFA ska vara riktigt stolta över att vi tillsammans kan hjälpa så många barn till ett bra liv. Ett stort tack till alla er som på ett eller annat sätt engagerar er i detta. Thailand 17 Burundi 18 Meme Lahjas inköpslista 19 Samarbete med Röda Korset i Da Nang, Thailand 20 Tidningens grafiska formgivare 24 Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell organisation för adoption, fadderskap och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är auktoriserad att arbeta med adoptioner från Bolivia, Bulgarien, Indien, Litauen, Polen, Thailand, Tjeckien, Taiwan och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i de länder föreningen har kontakt med. Medel för biståndet kommer från bl.a. medlemsavgifter, donationer och hjälpinsamlingar. Vi i BFA gör tillsammans fantastiskt mycket bra. Vi bidrar till att barn världen över får ett bra liv. Det är ett starkt fundament att bygga vidare på, och definitivt något vi alla ska vara stolta över. Om du som medlem eller fadder vill veta mer om den ekonomiska situationen, eller om något annat i verksamheten kontakta mig eller någon annan i styrelsen. Patrik Elisson, ordförande Adoptioner Bistånd Fadderskap Barnen Framför Allt nr

4 Presentation av nya styrelseledamöter daniel kanebratt Jag heter Daniel Kanebratt och är född 1973 på Sri Lanka och jag adopterades till Sverige när jag var ca 1 år gammal. Jag är uppväxt i ett litet samhälle utanför Göteborg med mina föräldrar och min lillasyster. Mina föräldrar berättade tidigt om min adoption, varför jag var här och om min bakgrund. Efter värnplikten började jag jobba på Volvo Personvagnar 1994 och har sedan dess haft olika befattningar i Sverige men även utomlands. Just nu arbetar jag på motorutveckling på Volvo Lastvagnar med att sluttesta lastbilar i bl.a. olika klimat innan de går i produktion, vilket innebär en hel del resor. Genom mitt arbete har jag fått möjligheten att få se världen med egna ögon, vilket jag är oerhört tacksam över. Jag tycker det kul att möta människor, de berikar mitt liv. Jag är en glad och utåtriktad människa som har stor empati för andra männsikor. Som person gillar jag att umgås med familj och vänner och vara ute vid havet, det ger mig harmoni. Jag fick tidigt intresse för sjön, då både mina mor- och farföräldrar hade sommarställe vid kusten. Dessutom började vi tidigt segla i vår familj. Adoptioner Bistånd Fadderskap 4 Barnen Framför Allt nr

5 helene holm Jag heter Helene Holm och är född 1979 i Finland. Jag är uppvuxen i huvudstadsregionen i en stad som heter Esbo. Efter studenten flyttade jag till Sverige för att plugga till jurist i Stockholm. Vår familj bor på Värmdö utanför Stockholm. Våra tvillingkillar kommer från Taiwan. Vi adopterade dem hösten 2015, då var de 4,5 år gamla. För oss var inledningen till adoptionsprocessen långsam. I samband med att vi fick medgivandet från kommunen under våren 2014 bytte vi även adoptionsorganisation till BFA. Trots att vi inte tidigare varit medlemmar och inte hade någon kötid gick det väldigt snabbt att få iväg handlingarna till Taiwan, det tog bara någon månad. I samband med adoptionsresan, innan vi fick barnen, passade vi på att resa runt i Taiwan för att få en uppfattning om landet, människorna och kulturen. Det var en underbar resa. Då vi fick tvillingar valde min man och jag att vara föräldralediga tillsammans i ett helt år. Jag har nu i höst återgått till vardagen och jobbet som jurist på ett försäkringsbolag, främst med finansiell juridik. På fritiden försöker vi få tid till att segla i Stockholms skärgård. martin thörnqvist Jag heter Martin Thörnqvist och är 45 år. Jag bor med min fru och son i Kungälv utanför Göteborg. Vi adopterade vår son Nikolas från Tjeckien under hösten Nikolas kom till oss när han var 14 månader. Idag är han 3 ½ år och full av energi. Yrkesmässigt har jag de senaste 20 åren arbetat med försäljning. Jag har arbetat med allt ifrån att vara butiksföreståndare för ett Garden Center, resande säljare med att sälja blomsterlökar och plantskoleväxter. Efter 10 år med växter valde jag att byta område till miljösektorn. Inom återvinning och miljösektorn har jag arbetat bl.a. som säljare, key account, försäljningschef och produktchef. Idag arbetar jag som försäljningschef på återvinningsföretaget IL Recycling i Göteborg. Vår adoptionsresa har varit lång och krokig. Vi startade vår process redan 2011 med att vi blev godkända av kommunen. Efter många turer med bl.a. två resor till Ryssland som tyvärr inte gick som planerat, fick vi möjligheten att bli matchade i Tjeckien. På fritiden ägnar jag mig åt att snickra på huset hemma, och om det blir en stund över försöker jag spela golf eller komma ut till havet, dock blir det inte så mycket tid över. Nikolas håller oss sysselsatta. Barnen Framför Allt nr

6 Relationen är viktigast Adoptionspedagog Cecilia Pusch var årets föreläsare vid Sommarträffen på Billingehus i Skövde. Hon talade dels om språk och språkutveckling, dels om att börja förskolan och vad som då är viktigt att tänka på. TEXT OCH FOTO: Christina Zaar språket är mer än enbart ord, sa Cecilia Pusch. Språket hör ihop med utvecklingen av jaget och anknytningen till de närmaste. De små barnens första språk är skriket som visar att de vill ha uppmärksamhet och att de behöver något. De söker dialog och relation genom sina skrik och genom ögonkontakt. De barn som förlorar sina föräldrar och kommer till barnhem upplever ett avgörande brott i sin utveckling. På barnhemmet finns ingen som svarar på deras signaler, de känner det som att ingen är där för att skydda dem. Världen blir farlig. Hoppet om relation och kommunikation är borta, vilket är mycket ångestframkallande. Barnet upphör med sina signaler men ångesten finns kvar inombords. Ett barnhem kan se aldrig så fint ut - rent, välskött och välutrustat men det hjälper inte. Att få mat är viktigt men inte tillräckligt. Ett barn behöver också tröst och att bli lugnat när det övermannas av känslor. Om ingen finns där och svarar mot barnets behov leder det ofta till vissa problem med känslor, ögonkontakt, turtagning bland annat. Dessa färdigheter utvecklas i relation. Jaget och språket hör ihop. Vem är jag? Vem är jag utan språk? Alla barn har en påbörjad språkutveckling, menar Cecilia Pusch. Alla barn har också ett inre språk. Den som inte har fått forma sitt språk i relation med Cecilia Pusch, själv mamma till en adopterad dotter från Kina, uppmuntrar föräldrar till att värna relationen barn - föräldrar i första hand. 6 Barnen Framför Allt nr

7 någon annan har inte kommit så långt i sin utveckling. När adoptivbarnet kommer till sin familj behöver det alltså mycket hjälp med att förbättra sitt språk i samverkan med föräldrarna. Ett litet barn ska vara tillsammans med sina nära hela tiden. Ett barn som lämnar sitt barnhem utan att fälla en tår och utan att vända sig om har inte haft det så bra. Det lämnar ingenting, enligt Cecilia Pusch. Ett barn som lämnar ett fungerande fosterhem sörjer däremot och måste också få göra det. Det är bättre att barnet gråter när det ser en bild på fostermamman än att det inte får ge uttryck för den sorg det faktiskt inneburit att lämna henne. Det första språket, det som aldrig fick så gynnsamma möjligheter, blir snabbt bortglömt när barnet kommer till sin familj. Det nya språket behöver mycket tid för att utvecklas. Enligt Cecilia Pusch tar det mellan ett och två år innan barnet har ett fungerande vardagsspråk, mellan fyra och åtta år innan skolspråket är tillräckligt väl utvecklat. Även om barnet inte talar, kan föräldrarna känna att det nya språket fungerar. Kontakten finns, barnet kanske förstår utan att själv kunna använda orden. Så kan språket komma ett, tu, tre det har byggts upp under en längre tid. Föräldrarna ska söka hjälp först om de känner att de inte har en fungerande kontakt med sitt barn eller om barnet inte kommer i gång med språket, tycker Cecilia Pusch. Och det finns hjälp att få, underströk hon i sitt föredrag på Sommarträffen. Barnet lär sig genom sina sinnliga upplevelser det som är konkret. Via sinnena får barnet information om sin omvärld. Som förälder sätter du ord på upplevelserna och på så sätt byggs språk och färdigheter upp, förklarar Cecilia Pusch. Visa på lika olika. En kudde ligger i sängen, en annan sorts kudde finns i soffan. Därtill finns en bilkudde. Frukter kan vara många olika; äpplen, bananer och många fler sorter men de är alla frukter. Om vi sjunger en sång om kroppen kanske barnet hänger med bra men när sången är klar och barnet får frågan var näsan sitter så kan det inte svara. Språkförståelsen kan vara grund. Vantarna är bekanta på vintern när vi står i hallen och ska ta på kläderna men på sommaren, vet barnet då vad vantar är för något? Än svårare är de abstrakta begreppen. Vad är tid? Hur visar man det? Ett sätt kan vara att lägga sju färgglada kulor i en skål och varje morgon flytta en av dem till nästa skål. När kulorna i första skålen är slut har det gått en vecka. Konsekvens är ytterligare en svårighet. Om ett ben på stolen går av, har det någon betydelse? Ja, för det går inte längre att använda stolen och sitta på den. Språket tränas allra bäst hemma tillsammans med dem man skapar relationer till, anser Cecilia Pusch. När anknytningen till föräldrarna känns trygg och vardagsspråket fungerar då som först är det dags för förskolan, tycker hon. Gå till förskolan, gör besök även när det är stängt för att visa att barnen går hem till sina föräldrar på kvällen, låt inskolningen vara lång! Ta bilder på miljön och personalen. De vuxna i förskolan är viktigast. Atmosfären betyder mer än hur gården ser ut, tycker Cecilia Pusch. Barn som levt på barnhem har upplevt brott i sina relationer, brott i sin utveckling, ingen har funnits där för dem och deras slutsats har blivit att de inte är värda att älskas och skyddas. De tystnar, biter ihop och försöker klara sig själva men ångesten är kvar inombords. Barnhemsbarnens strategier leder ofta till att de verkar självständiga, sociala, duktiga och öppna för kontakt med alla men den sunda självständigheten kommer ur en trygg miljö med nära, djupa och skyddande relationer. Föräldrarna känner till barnets bakgrund men det gör inte pedagogerna i förskolan. Adopterade barn har ett trauma och barnen ska läka, utvecklas, kanske sörja och kompenseras för brister. Sätt ett frågetecken om personalen säger att de inte gör någon skillnad mellan adopterade barn och andra, uppmanar Cecilia Pusch. Stå upp för era barns behov! Tyvärr ser vi ofta att den som ingen kämpar för får mindre. Barnet ska knyta an till pedagogen innan föräldern kan lämna barnet ensamt i förskolan. Och det är inte förskolans uppgift att ta emot barn som bör vara kvar i sin familj, säger hon. Om Cecilia Pusch: Utbildad sjuksköterska och förskollärare. Utbildare i den obligatoriska föräldrautbildningen inför adoption. Grundare av Adoptis tillsammans med Karin Werholt. Adoptis utbildar om adoption i förskola, skola och socialförvaltningar. Har nu lämnat Adoptis och just börjat ett nytt jobb som förskolechef på en privat förskola i Lund. Mamma till Daniela, adopterad från Kina 2003, och till en icke-adopterad son född Barnen Framför Allt nr

8 Unika men ändå ganska vanliga -inga mer än bröderna Boigs är adopterade Familjen Boigs i småländska Mörlunda består av pappa Martin, mamma Jenny och sönerna Jonas, 17 år, och Emanuel, 14 år. Båda pojkarna kommer från samma indiska barnhem, Navajevan. I sommar har de planerat en kommande återresa tillsammans med en annan familj. TEXT: Christina Zaar BILD: BJÖRN AXEL JOHANSSON av bröderna är jonas ivrigast inför en återresa. Han har till och med minnen från Indien trots att båda pojkarna kom till familjen som spädbarn, Jonas fem månader och Emanuel 9 månader gammal. På barnhemmet fanns en manlig barnskötare som Jonas tyckte om. Den mannen arbetade kvar när han fick följa med föräldrarna för att hämta lillebror Emanuel och minnet finns kvar. Jonas visar en bild från det lilla album som barnhemmet skickade med sina barn när de reste därifrån. Martin och Jenny Boigs har hållit kontakten i alla år med de par som gick i studiecirkel tillsammans med dem inför den första adoptionen. Då bodde de i Jönköping. I början träffades de två gånger om året men numera blir det endast en gång per år. Senast möttes gruppen hos familjen Boigs i Mörlunda och då var det länge sedan de hade kunnat vara med. Både Jonas och Emanuel uppskattade att få träffa andra adopterade tonåringar. Vi bodde i höghus i Jönköpings utkant i många år. Så småningom längtade vi efter en villa och då blev det Mörlunda, säger Jenny Boigs. Hela familjen trivs bra i den rymliga 70-talsvillan med trädgård och uteplats längst bort på gatan. Visserligen får Martin pendla flera mil till jobbet men han kan arbeta hemma vissa dagar och ibland sover han över. Jenny har anställning på en förskola i närbelägna Målilla. Alla familjer från studiecirkeln har gjort återbesök på sina barnhem utom vi, berättar Jenny. Under sommaren som gått har de besökt en familj som har barn från samma barnhem och familjerna planerar nu att göra sin återresa till Indien tillsammans. Den andra familjen bor i Piteå så de träffas inte så ofta. Tre gånger har de varit på samma sommarträffar då både Jonas Boigs fick följa med tillbaka till sitt barnhem när lillebror Emanuel skulle komma till familjen. Förutom sitt album har han också minnen kvar från barnhemmet fast han var baby när han kom till Sverige. barn och föräldrar har kunnat umgås. Denna sommar reste familjen Boigs till Piteå. Nästa år far bägge familjerna till Indien om allt går som planerat. Både Jonas och Emanuel har gått i skola i Virserum där det finns en friskola med idrottsinriktning. Jonas har just slutat högstadiet och börjar kocklinjen på gymnasium i Oskarshamn denna höst. Lite spänd är han inför att komma till en ny skola och träffa nya kompisar, men han hoppas att det blir bra. Emanuels största intresse är musik förutom att han spelar innebandy. I slutet av juli framträdde han med sin gitarr vid en allsångskväll i Storebro tillsammans med flera andra. Pappa Martin har långa arbetsresor men ibland kan han jobba hemma för att få mer tid tillsammans med familjen. Det går också bra i skolan, inte minst i tyska som är pappa Martins modersmål. Föräldrarna träffades när Jenny i ungdomen arbetade som au pair i en familj i Kiel. Varken Jonas eller Emanuel har några adopterade kompisar vare sig i Mörlunda eller bland skolkamraterna i Virserum. I Jönköping hade Jonas en vän som är adopterad från Vietnam. De lärde känna varandra genom adoptionsträffarna. Familjerna umgicks och det växte fram en betydelsefull relation för Jonas. Han upplevde en särskild samhörighet med den pojken. 8 Barnen Framför Allt nr

9 Familjen Boigs i Mörlunda, pappa Martin, mamma Jenny och sönerna Jonas och Emanuel planerar att göra en resa tillbaka till Indien nästa sommar. Emanuel Boigs ser fram emot att få resa till Indien men i vardagslag är han mest intresserad av musik och att spela och sjunga själv. Barnen Framför Allt nr

10 Jenny Boigs har en väska med material för besök på förskolor och vid andra tillfällen då hon kan dramatisera sin saga om den blå bananen tillsammans med barn. 10 Barnen Framför Allt nr

11 Beställ besök av en blå banan Redan under sin utbildning till förskollärare skrev och tecknade Jenny Boigs Sagan om Bibbi, den blå bananen. Nu har hon gjort en bok av sagan och har flera idéer till hur den kan användas. TEXT: Christina Zaar BILD: BJÖRN AXEL JOHANSSON "Sagan om Bibbi, den blå bananen" finns både som e-bok och tryckt på papper. Den kan beställas från Nomen förlag. när jenny boigs skapade sin berättelse och ritade figurerna ville hon beskriva för små barn hur en bra kompis ska vara. Alla är olika men ändå lika mycket värda. Hur känns det när man inte får vara med? Varför är det viktigt att säga förlåt? Det är sådana angelägna frågor som hennes bok för förskolebarn handlar om. Den blå bananen får inte vara med och leka eftersom den inte är gul som andra bananer. Det lilla runda röda äpplet bryr sig inte om vilken färg bananen har utan är gärna tillsammans med en rolig lekkamrat, oavsett färg. Så småningom löser sig det hela och alla fattar att det går bra att vara tillsammans även om en banan inte är gul utan faktiskt blå. Åren har gått och Jenny har blivit mamma till två pojkar som är adopterade från Indien. Sagan om den blå bananen har blivit aktuell då och då. Tack vare modern teknik har hon kunnat trycka upp boken och nu kan den beställas via internet från Nomen förlag antingen som tryckt bok eller som e-bok. Jenny Boigs vill använda sin saga som underlag för lek och samtal med barn. Tillsammans med en väninna har hon gjort en samling enkla dräkter som hon förvarar i en gammal fin resväska. I sällskap med sin väska kan hon besöka förskolor och andra barngrupper och göra en föreställning där barnen också till slut får vara med och klä ut sig till gula bananer och en blå. Hon har märkt att barn tycker det är roligt att först höra sagan och sedan, när de redan kan innehållet, tycker de om att själva dramatisera innehållet och improvisera. Jenny Boigs, som bor i Mörlunda i Småland, har använt sin saga i flera sammanhang i närheten av hemorten och hon vill gärna göra det på fler ställen. Barnen Framför Allt nr

12 Sommarträffen 2016 I slutet av maj träffades ca 250 personer, familjer och barn, utlandsgäster, personal och styrelsen i Billingen för att umgås en helg. Inbjudna gäster från utlandet var i år Tjeckien och Thailand. TEXT: Ann-Charlotte särnbratt BFA tvekade inte att kontakta Billinge Hus igen inför årets sommarträff. Vi valde helt enkelt en favorit i repris! Det krävs mycket efterforskningar för att hitta rätt ställe och när vi väl har hittat ett bra ställe att träffas på, är det klokt att ha träffen på samma ställe två år i rad. Det bjöds på härliga bakverk i caféet, såldes lotter med fina priser. För barnen fanns det ridning, tipspromenad, fotboll, ansiktsmålning och hoppborg. Ett av syftena med sommarträffen är att kunna träffas och dela erfarenheter. Många gånger knyts också vänskapsband för livet. BFA har under alla dessa år vi har haft sommarträffar sett hur betydelsefulla de här träffarna är och vi ser alltid fram emot dem. Det gör också våra utlandsgäster och familjerna med! Det är oerhört värdefullt för dem att få träffa barnen när adoptionen är klar i landet för att se hur det går för barnen i sin nya familj och hemland. BFA vill rikta ett särskilt varmt tack till familjen Anette Nyfelt Härnström, maken Leif Härnström och deras barn som har lagt ner hela sin själ med tid och engagemang för att sommarträffen skulle bli av även i år. Utan er hade det inte varit möjligt! Vill ni engagera er i sommarträffen 2017! Tveka inte att höra av er till adoption@bfa.se Preliminärt datum för nästa sommarträff är maj 2017! Boka in datumet i kalendern redan idag! Ordförande Patrik Elisson avtackar Stefan Landelius och Erna Lagerfors på årsmötet efter lång och trogen tjänst. BFA tackar också Francisca Herodes, Lena Österlin och Anna-Karin Vater för deras insatser i styrelsen! stort tack också till följande sponsorer: Tools i Skövde Cervera i Skövde Anette Härnström Cejn AB Skövde ICA Kvantum Skövde Fribergs Fritidscenter Skövde Fossil Knut Östgård Personal, medlemmar, anhöriga och vänner Ahlséns foto i Lerum Apoteket Kronan i Lerum Akademibokhandeln i Lerum Face shop i Lerum Inred i Lerum Lekfyllt i Lerum Sellmans uti Lerum Team Sportia i Lerum TGR i Lerum 12 Barnen Framför Allt nr

13 Barnen Framför Allt nr

14 14 Barnen Framför Allt nr

15 Barnen Framför Allt nr

16 TJECKIEN TEXT: Lena Sundvall den största gruppen på sommarträffen var familjer som adopterat barn från Tjeckien. Några familjer i den tjeckiska kön kom också till träffen. Det blev runt 20 familjer totalt. På fotot saknas några familjer, några barn och även några vuxna. Det var svårt att få med alla på samma bild då många aktiviteter lockade. BFA samarbetar med Tjeckien sedan 2002 och har förmedlat drygt 100 barn från Tjeckien till svenska familjer. BFA samarbetar med myndigheten Urad pro Mezinárodne právni Ochranu Detí / The Office for International Legal Protection of Children, som ligger i Brno. Från Tjeckien kommer två olika typer av barnbesked. Det är antingen ett riktat barnbesked till en familj som får ett matchningsbeslut med alla handlingar eller också önskar man ansökningar från familjer för vissa barn. Dessa barn har ofta en sämre start i livet. De kan ha en diagnos eller misstanke om diagnos, vara sena i utvecklingen, prematura, vara lite äldre eller vara flera syskon. Barnen bor på barnhem över hela Tjeckien. Det är ovanligt att de är placerade i fosterhem. Vår kontakt hos myndigheten i Brno heter Stanislava Kopecká och är jurist. Hon arbetar med familjernas akter och deras beslut. Familjerna träffar henne under det första mötet hos myndigheten och hon håller kontakt med dem under vistelsen, hjälper till med domstols- och passansökan osv. Stanislava ansvarar för den juridiska delen av adoptionsprocessen. Från myndigheten kommer också psykologen Ondřej Bouša. Han går igenom psykolograpporterna till akten, hjälper familjerna under resan och är ett stort stöd. Han är oftast med vid första besöket på barnhemmet och vid den första kontakten med barnet samt finns till hands. Ivona Pokorná tolkar under familjernas möten, både hos myndigheten och på barnhemmet. Ivona pratar flytande svenska och flera andra språk. Hon är hjälpsam och oumbärlig för familjerna. Ivona hjälper också till med översättningar av uppföljningsrapporter och tingsrättsbeslut. Barnen från Tjeckien är klara för internationell adoption i domstol då de blir tillgängliga för våra familjer. Därför kommer resebeskedet ganska snart efter barnbesked. Vistelsetiden i landet är just nu ca en månad. Den som vill adoptera från Tjeckien bör vara ganska frisk då landet har höga hälsokrav. Man accepterar även ensamstående sökanden. Det bör vara en åldersskillnad på max 40 år mellan sökanden och barnet. Man bör också ha möjlighet att vänta några år på barnbesked då alla barn matchas med den bästa familjen för dem. Det finns ingen turordning. Många familjer som adopterat tjeckiska barn håller kontakt och träffas regelbundet. Är du intresserad av att adoptera från Tjeckien eller Thailand hör av dig till anna-karin@bfa.se eller lena@bfa.se. Just nu har vi inga köer för att starta upp för dessa länder. 16 Barnen Framför Allt nr

17 THAILAND TEXT: Anna-KArin Stahre till årets sommarträff hade vi bjudit in utlandsgäster och från Thailand kom vår handläggare på DCY ms Rattikarn Tutape, hennes kollega mr Yodying Tuonghirunanan och mr Wittaya Butrphetrat, föreståndare för Mahamak Home for Boys. Veckan innan sommarträffen hade vi ett program där våra utlandsgäster fick träffa familjerätten och en familjeutbildare för att höra hur en medgivandeutredning går till och hur kommande adoptivföräldrar förbereds för internationell adoption. Vi besökte även en skola och två familjer som adopterat barn från Thailand. På sommarträffen i Billingen fick våra Thailandsgäster träffa ytterligare några familjer som adopterat barn från Thailand och några familjer på väntelistan. Mötet var uppskattat och det var speciellt roligt för våra gäster att se hur barnen får det här i Sverige. BFA samarbetar sedan 2001 med den statliga adoptionsmyndigheten Department of Children and Youth, DCY, i Bangkok. DCY förmedlar barn från åtta olika barnhem i olika provinser runt om i Thailand. Barnhemmen är av jämförelsevis god standard. Trots knappa resurser försöker de ge alla barn den omsorg och stimulans de behöver. Barnhemmen har även volontärer som engagerar sig i barnens omvårdnad. Sedan januari 2015 samarbetar vi även med den auktoriserade organisationen Thai Red Cross Children s home (Röda Korsets barnhem) i Bangkok. Barnhemmet ligger i anslutning till Röda Korsets sjukhus, Vår kontakt hos DCY heter ms Rattikarn Tutape och är socialarbetare. Hon arbetar med familjers handlingar. Ni träffar henne på myndigheten i Bangkok för att göra passansökan till barnet och hon förbereder er inför intervjun på DCY. Chulalongkorn Hospital i centrala Bangkok. Standarden är hög och personalen välutbildad. Här placeras barn som övergivits i samband med födseln på Röda Korsets sjukhus eller barn som har något bekymmer med hälsan och behöver lite extra omsorg. De senaste åren har vi fått skicka nio ansökningar till DCY och två ansökningar till Röda korsets barnhem. Vi har någon plats kvar på årets kvot till DCY medan vi har fyllt kvoten för Röda Korsets barnhem. Det går också bra att ställa sig i kö för nästa års kvot. I dagsläget beräknas Vår kontakt på Röda Korsets barnhem heter ms Voraporn Kevalin. Hon är socialarbetare och ni möter henne när ni kommer till Röda Korsets barnhem för att hämta ert barn. Någon från barnhemmet brukar också vara med vid intervjun på DCY. väntetiden i landet till runt två år. Familjer reser i regel 4-6 veckor efter barnbesked till Thailand för att hämta barnet i provinsen och sedan delta i en intervju på DCY. Det tar dock längre tid att resa till Röda Korsets barnhem eftersom handlingarna ska gå via DCY för ett slutligt beslut. Den som vill adoptera från Thailand bör ha god hälsa och lägst gymnasieutbildning. Sökande under 40 år kan ansöka om barn 0-3 år. Barnen Framför Allt nr

18 Bistånd och Fadderskap Burundi Staffan Malm har intervjuat Mihigo Mugufi Philippe om hälsocentret i Burundi och fått noggranna svar. TEXT: Staffan Malm hur många personer arbetar på hälsocentret? På den frågan svarade Mugufi att läget i Burundi försämrats och man har fått minska personalen från tio till nio. Därmed finns en läkare, fyra sköterskor, en laboratorieassistent, en administratör, en städerska och en vakt på centret. Till mottagningen kommer under en dag 45 personer för kurativ rådgivning, tio för mödravård, 15 för rådgivning om familjeplanering, 22 för rådgivning och/eller frivillig provtagning för HIV, 37 för annan provtagning och 134 besök till apoteket. Sammanlagt betjänar hälsocentret alltså dagligen 263 personer inom olika områden. På frågan vad centret kan hjälpa patienterna med svarar Mugufi att den medicinska personalen kan ge behandling baserad på sin kunskap och erfarenhet. Fepam Health Centre tar emot människor från Musagaområdet och den närmaste omgivningen. Patienterna är nöjda men bristen på materiel är ett huvudproblem. Centret ligger i Muha kommun i södra delen av Bujumbura. Musagaområdet omfattar endast fyra kvarter men i detta område finns ett stort institut för militärutbildning och träning och Burundis största fängelse, Mpimba prison. Folkmängden är personer. Området är det som har flest invånare som lever med HIV/AIDS. Det finns ett behandlingsrum med ett bord, tre stolar, en säng och två skåp. Familjeplanering bedrivs i ett rum med ett bord, tre stolar, en säng och ett skåp. För lättare kirurgi finns ett rum med ett bord, en säng och ett skåp. Undersökningar kan göras i tre olika rum med sammanlagt fyra bord, sex stolar och sju sängar. Laboratoriet består av ett rum med tre stolar, en säng och ett skåp. Det finns ett amningsrum med ett bord och två stolar, ett kök med ett bord och två stolar, ett förråd och ett kontor som har ett bord, tre stolar och ett skåp. Apoteket har ett bord, en stol och tre skåp. Sammanlagt alltså 14 rum, fem bänkar, tolv bord, 29 stolar, tolv sängar och elva skåp. Utrustningen är alltså mycket enkel. Förutom ett mikroskop och en glukosmätare finns två stetoskop, två måttband, en babyvåg, tre termometrar, en manuell centrifug, tre mikropipetter, en våg och ett kylskåp. Vad behöver ni? På den frågan svarar Mugufi att behoven är mycket stora men en särskild dröm är att bygga upp laboratoriet steg för steg. För det behövs en analysator för blodvärden, möjligheten att sterilisera och en spektrofotometer, ett optiskt instrument som mäter exempelvis metallhalter. Så går Mugufi noga igenom vilka utrymmen och vilken utrustning som finns på centret. I hallen, som består av ett rum, finns tre bänkar. Receptionen är också ett rum men där finns två bänkar, ett bord och sex stolar. 18 Barnen Framför Allt nr

19 Bistånd och Fadderskap Meme Lahjas inköpslista TEXT: Margareta Wilholm FOTO: LAhja Reino Längst bak står Meme Lahja bland några av alla barnen hon lagar mat åt. meme lahja, en kvinna i 45-årsåldern i norra Namibia och hennes medhjälpare köper in och lagar mat till föräldralösa eller utblottade barn två gånger i veckan. Ena dagen utspisar de 85 barn i staden Oshakati, den andra dagen får lika många barn mat i Ompunja, en liten by utanför staden. Meme Lahja lagar all mat över öppen eld. Hennes inköpslista för varje bespisningstillfälle ser ut så här: 12 kg torkad spenat 20 kg lök 20 kg tomater 20 kg potatis 50 kg omahango (lokal säd, hirs, basfödan som man gör en sorts gröt/bröd av) 40 kg djupfryst fisk (Namibia har en stor fiskeflotta, hamnarna finns i landets södra del) 10 kg sötpotatis 8 rejäla vedträn, 80 cm långa Barnen har med sig egna kärl att äta ur, de flesta har en plastlåda. Det blir 172 kg mat plus ved varje gång! Meme Lahja och hennes medhjälpare gör detta åtta gånger per månad och de har hittills hållit på i fem år. Sanna vardagshjältar! Barnen Framför Allt nr

20 Bistånd och Fadderskap Samarbete med Röda Korset i Da Nang, Vietnam. Phuoc, 8 år, är en flitig skolelev men han tycker också om att leka. Han har en leksak en hemmagjord jojo som han gömmer hos grannen så att inte hans syster kan ta den. 20 Barnen Framför Allt nr

21 Bistånd och Fadderskap Sedan drygt tio år samarbetar BFA med Röda Korset i Da Nang, Vietnam. Vi har tillsammans med dem bland annat skapat ett fadderprojekt där vi tydligt kan se att det förbättrar villkoren för de barn som ingår i programmet. TEXT: maria berg fler än 60 barn har fått ta del av fadderprojektet. De flesta är föräldralösa eller kommer från fattiga hushåll med svåra familjeförhållanden. Många av de barn som ingår i projektet har deltagit i många år. Under de senaste åren har antalet faddrar från BFA ökat. BFA:s tidigare kontaktperson i Vietnam, Quynh Huong, är idag ansvarig för fadderprojektet från BFA:s sida och översätter rapporter från barnen samt värvar nya faddrar. Behovet av fler faddrar finns hela tiden. Röda Korset uppskattar det genuina intresse de ser hos faddrarna för att lära känna sina fadderbarn och att de månar om hur det går för dem i skolan. Hos Röda Korset finns idag en anställd person som sponsras av BFA för att aktivt jobba med fadderprojektet. De anstränger sig för att rapporter om fadderbarnen ska komma faddrarna tillhanda kontinuerligt. Röda Korset åker även ut i byarna och besöker de barn som inte bor i själva staden Da Nang. De pengar som BFA:s faddrar skänker till barnen går till att köpa skolböcker, anteckningsböcker och skoluniform. Röda Korset har även ett stipendium som delas ut till de barn som nått bra studieresultat. Röda Korset jobbar aktivt med barnen för att de ska slutföra grundskolan. Sedan kan inriktningen ändras till en yrkesutbildning om man ser att kapaciteten inte finns för att fortsätta studera. Familjerna behöver ibland vägledning innan de gör nya val för sina barn. Röda Korset ger då råd till familjerna. Några av de barn som har ingått i fadderprojektet är idag unga vuxna. De har avslutat sina studier och har nu hittat egna arbeten. De gör en insats för Röda Korset genom att träffa de fadderbarn som nu ingår i projektet vid olika tillfällen. De kan visa att det finns möjligheter att nå långt och få ett bra jobb som man klarar sig på ekonomiskt. BFA fick under vårt senaste besök i landet förmånen att besöka Phuoc, en pojke på 8 år och ett av de barn som ingår i fadderprojektet. Han bor tillsammans med sin farmor och två äldre systrar utanför Da Nang. Båda föräldrarna är avlidna och familjen försörjer sig genom att de båda systrarna jobbar. De har fått hjälp att bygga sitt hus genom att grannarna har bidragit med pengar och byggmaterial. Huset består av några rum med mycket få ägodelar i. Det är många hål i den korrugerade plåt som utgör taket. Phuoc har aldrig träffat några västerlänningar förut och är ganska förundrad inför oss. Farmor tuggar betel och är alldeles röd i munnen. Phuoc går i skolan sex dagar i veckan. Det är långt att gå till skolan och farmor går med honom på morgonen, följer med hem vid lunch, går tillbaka efter lunch och hämtar honom vid klockan fyra när skolan är slut. På kvällen studerar han fram till halv nio. Phuoc har en leksak, men den har han gömt på ett mycket hemligt ställe, hos grannarna, så att hans syster inte ska hitta den. Det är farmor som avslöjar hans Sponsorbarnet Ba, som är svårt funktionshindrad, lever i en mycket fattig familj. Familjen har fått en ko, en gris och en vattentank. Nu ser deras ekonomi mycket ljusare ut. Foto Mrs Linh Gitarren som specialpedagogen Mr Ha spelar på kommer från Sverige. Den används bland annat när ungdomsgrupperna träffas. Foto Mrs Linh Barnen Framför Allt nr

22 Bistånd och Fadderskap I föräldragrupper kan mödrarna till funktionshindrade barn stötta varandra och få råd om hur de ska lösa olika problem. Foto Mrs Linh I ungdomsgrupperna kan också de som kommer från avlägsna byar få träffa andra ungdomar. Ibland är det undervisning i sex och samlevnad, ibland matlagning och ibland bara social umgänge. hemlighet och till slut väljer Phuoc att hämta sin leksak. Han går över till grannen och är borta en stund. Han kommer tillbaka med en hemmagjord jojo. INGEN får röra den och det märks att han är väldigt stolt över sin jojo. Phuoc visar hur den fungerar och vilka trix han kan göra med jojon. Han springer och gömmer den igen så att hans syster inte ska kunna hitta den. Sedan visar han oss runt i sitt hem. Under trappan i det stora rummet har Phuoc sitt skrivbord och det är där han sitter och studerar. barnen mår och hur det går för dem i skolan. Vi fick följa med några av barnen när de gick in till sköterskan. De har alla var sitt vaccinationskort och sätter sig lydigt i stolen för att få sin spruta. Barnen är väldigt sammanbitna men lugna när de får sin spruta. Efteråt ser de lättade ut. Barnen som sitter och väntar ställer lite frågor till oss och sedan sjunger några av barnen ett par sånger. Han talar om att han tycker om sin farmor för hon ger honom mat. Det han önskar mest är att få tillräckligt med mat så att han ska orka studera mera. Vaccinationsprojekt Under 2015 startade BFA ihop med Röda Korset ytterligare ett projekt. 32 av de barn som är fadderbarn får ta del av ett vaccineringsprogram för Japan B. De två första vaccinationerna har de fått och en sista behövs om ett år. I projektet ingår även en försäkring så att barnen under 15 månaders tid kan gå till läkare och få gratis medicin. Totalt har 117 barn fått ta del av vaccinationsprojektet. Röda Korset tog med BFA till vårdcentralen där några av barnen som ingår i vaccinationsprojektet väntade på att få sin vaccinationsspruta. Vi träffade tre personer från Röda Korset som är med och övervakar att alla barnen får sina sprutor. Röda Kors-personalen verkar känna barnen ganska väl och förhör sig om hur Alla barn har sitt eget vaccinationskort. Programmet innebär att barnen får tre injektioner. 22 Barnen Framför Allt nr

23 Bistånd och Fadderskap Bfa:s samarbete med Röda Korset, Da Nang omfattar också ett vaccinationsprogram. Barnen är sammanbitna när de får sprutan och lättade efteråt. Barnen Framför Allt nr

24 Retur: B Barnen Framför Allt Energigatan Kungsbacka Sverige Porto betalt Port Payé Avs: TMG Tabergs Tidningens grafiska formgivare Jag heter Eva Överhammar och är 43 år. Jag bor i Stockholm tillsammans med min man, Lars och vår dotter Martina. Martina adopterade vi från Tjeckien då hon var 14 månader. Det var en fantastisk resa vi började tillsammans den där varma dagen i augusti för 5 år sedan. Vi har hunnit med att göra en återresa till Tjeckien och det barnhem där Martina bodde sitt första år i livet. Det var fantastiskt att komma tillbaka och återuppleva den miljö vi befann oss i under ett par veckor. Det var också viktigt för oss att ge vår dotter en chans att få fler upplevelser av landet hon föddes i. Hon tyckte det var roligast att se alla små bebisar på barnhemmet. Tur att vi har Tjeckien så nära, det blir fler resor dit kan jag lova. Resan fortsätter och nu ska vi snart bli fyra i familjen. Vi har blivit matchade med en flicka på 2 år som är född i Taiwan. Ett nytt land, en ny resa. Förhoppningsvis får vi snart åka och få varandra. Jag har jobbat som pedagog i olika sorters verksamheter under flera år. På senare år jobbar jag även som originalare, layoutare och grafisk formgivare. Sedan årsskiftet ansvarar jag för hur formen av tidningen ska se ut. Jag kom i kontakt med den tidigare formgivaren av BFAs medlemstidning, via en Facebook-grupp för adoptionsfamiljer. Redaktionen sökte en ny medarbetare och jag var så klart intresserad. Jag tycker det är mycket spännande att jobba med kommunikation och alla former av trycksaker. Det här uppdraget är speciellt roligt eftersom jag är personligt engagerad och känner att jag gör en insats. 24 Barnen Framför Allt nr