Regionalt samordnad planering i södra Småland. Förstudie

Transkript

1 Regionalt samordnad planering i södra Småland Förstudie December 2013

2 2

3 Innehåll Förord Varför regionalt samordnad rumslig planering? Förutsättningar och viktiga regionala planeringsfrågor... 7 En rumslig karaktäristik av länet... 7 OECD:s syn på Småland Blekinges rumsliga styrkor och svagheter...16 Utmaningar...18 Viktiga regionala planeringsfrågor Förslag till samordning och utveckling av rumslig planering i södra Småland...25 Bilagor: 1. Vad kan vi lära av andra? En metodstudie 2. Kommunernas planeringsutmaningar 3

4 4

5 Förord Ett regionalt utvecklingsperspektiv i den kommunala fysiska planeringen främst översiktsplaneringen och en fysisk-rumslig dimension i arbetet med de regionala utvecklingsprogrammen efterfrågas i allt högre grad. Denna växelverkan mellan planeringsformerna har hittills fungerat dåligt. Det regionala utvecklingsprogrammet (RUP) för södra Småland som antogs 2009 är liksom de flesta RUP:ar primärt ett regionalekonomiskt utvecklingsprogram och har ingen fysisk eller rumslig dimension. Omvänt behandlar kommunernas översiktsplaner sällan regionala utvecklingsfrågor. Statsmakterna har under många år påpekat att de båda planeringsformerna borde samordnas bättre. Den plan- och bygglag som trädde i kraft 1 maj 2011 syftar till att åstadkomma detta. Där ställs krav på kommunerna att i översiktsplanerna visa hur man tänker ta hänsyn till nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för hållbar utveckling. Regionförbundet Södra Småland fick för 2013 i uppdrag av regeringen att redovisa vilken samordning som hittills skett mellan kommunernas översiktsplanering och den regionala utvecklingsplaneringen inklusive trafikförsörjningsprogrammet och länstransportplanen. Syftet med denna förstudie har varit att skapa ett underlag för ett eventuellt kommande samarbete kring kommunal översiktsplanering och regional utvecklingsplanering och infrastrukturplanering. Det har också ingått i arbetet att genomföra och redovisa regeringsuppdraget. Erfarenheter på regional och mellankommunal planering i några andra delar av landet har inhämtats. De redovisas i bilaga 1. Projektet har genomförts under perioden En viktig del i arbetet har varit den dialog som hållits med den till projektet knutna kontaktgruppen och vid tre delregionala träffar. Kontaktgruppen har träffats tre gånger. Vid de delregionala träffarna diskuterades planeringsproblemen i och mellan kommunerna i den östra, mellerst och västra delen av länet var för sig. En sammanfattning av vad som framkom på de delregionala träffarna när det gäller de enskilda kommunernas situation och utmaningar redovisas i bilaga 2. I övrigt har slutsatser från såväl dessa träffar som dialogen i kontaktgruppen bakats in i huvudrapporten. I kontaktgruppen har ingått Anna Aracsy, Ljungby kommun, Peter Robertsson, Markaryds kommun, Paul Robertsson, Älmhults kommun, Johan Gustavsson, Alvesta kommun; Mario Jonjic, Växjö kommun, Anette Andersson, Tingsryds kommun, Kjell Kågestad, Lessebo kommun, Annie Öhman, Uppvidinge kommun, Allan Karlsson och Patrik Karlsson, Länsstyrelsen, Bo Svensson och Peter Bernström, Trafikverket samt Ann Mårtensson och Pål Karlsson, Regionförbundet södra Småland Arbetet har letts av en styrgrupp bestående av kommunchef Christina Nyquist (Lessebo kommun), planeringschef Kristina Thorvaldsson (Växjö kommun), länsarkitekt Lars Hederström samt chefen för regional utveckling Anders Unger (regionförbundet). Projektledare har varit Pål Karlsson Växjö 18 december 2013 Pål Karlsson 5

6 1. Varför regionalt samordnad rumslig planering? All mänsklig verksamhet äger rum någonstans. Varje ny byggnad eller andra åtgärder på marken eller i vatten får konsekvenser för omgivningen under en lång tidsperiod. Var de lokaliseras är därför viktigt om det ska bli en bra helhet och en totalt sett hållbar utveckling. Fysisk eller rumslig planering syftar till att det samlade resultatet av många sådana successiva förändringar ska bli så bra som möjligt. Lokaliseringar av till exempel handelscentra, terminaler i transportsystemet, större industrier, vindkraftsparker och andra energiproduktionsanläggningar kan ha regional betydelse och påverkan, liksom det sammanlagda bostadsbyggandet. Ingen kommun är sig själv nog. Varje kommun finns och utvecklas i växelverkan med omvärlden. Den funktionella region som människor rör sig i till vardags tenderar att växa. Såväl arbetsmarknad som bostadsmarknad är gemensamma för allt fler kommuner. Även på fritiden rör sig länets invånare över kommungränserna. De olika delarna och orterna kompletterar varandra. Det som inte finns på en plats finns ofta på en annan inom reseavstånd. För att åstadkomma en bra och hållbar utveckling är det viktigt se till den större helhet som en region utgör. Övergången till ett kommunikationssystem där allt mer av det totala resandet sker med kollektiva färdmedel underlättas exempelvis om bebyggelsen ligger i stråk eller som pärlband. De större bytespunkterna i transportsystemet kan bli viktiga nav för utvecklingen. Naturresursernas utnyttjande, vare sig det handlar om vattentillgångar, områden för storskalig vindkraft, jord- och skogsbruk eller friluftsliv och turism bör också ses i ett sammanhang som är större än den enskilda kommunens. Kommuner, regionen och staten i form av länsstyrelsen behöver kunna agera som ett lag som drar åt samma håll trots olika roller och inte som motparter i arbetet för en god regional utveckling. Detta kräver i sin tur ett samförstånd såväl om utgångsläget som om målbilden och strategin för att nå dit, vilket måste fram i en ömsesidig dialog, där ingen dominerar över en annan. 6

7 2. Förutsättningar och viktiga regionala planeringsfrågor I detta avsnitt ges en bild eller snarare flera bilder av regionen idag och dess framtidsutsikter. Viktiga aspekter av länets rumsliga struktur beskrivs i kartor och text. En viktig utgångspunkt har varit den studie som regionförbunden i Småland och Blekinge lät OECD utföra för ett par år sedan. De av OECD:s slutsatser som bedöms ha bäring på de rumsliga frågorna presenteras. Därefter presenteras några väsentliga utmaningar som regionen står inför. Avsnittet avslutas med ett antal angelägna planeringsfrågor som bör angripas ur ett regionalt perspektiv. Kartorna i förstuden illustrerar i de flesta fall förhållanden enbart i Kronobergs län. Detta beroende på att vi bara haft tillgång till statistik inom länet. Länet är emellertid ingen ö och det är viktigt att i ett fortsatt arbete få med förhållandena också på andra sidan länsgränsen. Inte minst viktigt är detta när det gäller pendling och annat resande. En rumslig karaktäristik av länet Delregioner över länsgränsen Kronobergs län är inte en enda väl sammanhållen naturlig region i funktionell mening. Den består till stor del av några mer eller mindre självständiga delregioner, som i flera fall också omfattar delar av grannlänen. De tre arbetsmarknadsregionerna 1 - Växjö, Ljungby och Älmhult är relativt väl avgränsade och fungerande. Arbetspendlingen inom dem är betydligt större än mellan dem. Utgår man däremot från var och en av kommunerna så består deras lokala region av ett annat område som i de flesta fall innefattar områden i angränsande län. Utifrån dialogen under arbetet med förstudien kan konstateras att gränsen mellan de båda medeltida smålanden Värend och Finnveden, som i huvudsak sammanfaller med gränsen mellan Alvesta och Ljungby kommuner, fortfarande är en mental gräns. Den överensstämmer också med lokaltidningarnas (Smålandsposten och Smålänningen) spridningsområde. Det tycks också som om kontakterna och utbytet över gränsen mot Hallands och Jönköpings län är mindre än över gränsen mot Kalmar, Blekinge och Skåne län. Ljungby kommun är i mångt och mycket en egen delregion, i viss mån tillsammans med Markaryd (de är en gemensam arbetsmarknadsregion) och stråket längs E4. Ljungby stad är också, tack vare sin relativa storlek, ett eget delregionalt centrum. Markaryd är både en del av Ljungbys arbetsmarknadsregion och en del av nordvästra Skåne, med tentakler in i Halland. Halmstad och Helsingborg är viktigare som regionala centra för Markarydsborna än vad Växjö är. 1 SCB:s indelning i lokala arbetsmarknader (LA-regioner) och Tillväxtanalys indelning i funktionella arbetsmarknadsregioner (FA-regioner) är i detta fallet identiska. Ljungby arbetsmarknadsregion består av Ljungby och Markaryds kommuner, Älmhults arbetsmarknadsregion av Älmhult och Osby, medan Växjös arbetsmarknadsregion utgörs av kommunerna Alvesta, Växjö, Uppvidinge, Lessebo och Tingsryd. 7

8 Figur 1. Delregioner. Älmhult och Osby är redan idag en etablerad arbetsmarknadsregion, där Älmhult är den största motorn. Älmhult-Osby ingår också i en större delregion med kommunerna i nordöstra Skåne, för vilka Kristianstad är den mest närbelägna metropolen. Växjö-Alvesta är regionens centralbygd med mer än hälften av länets invånare. Såväl arbets- som bostadsmarknaden är till stor del gemensam. De båda huvudorterna utgör tillsammans regionens kärna. Här strålar såväl de stora vägarna (utom E4) och järnvägarna samman. Linnéuniversitetet är av mycket stor betydelse för hela regionens utveckling. Kommunerna i den östra regiondelen (Tingsryd, Lessebo, Uppvidinge) har en hel del gemensamma problem och utmaningar. Men funktionellt vänder de sig var och en mer mot Växjö och mot grannlänen än mot varandra. Detta är en följd av att vägnätets och kust-tillkustbanans sträckningar. Tydlig stråkstruktur Länet har en radiell stråkstruktur med Växjö-Alvesta som det stora navet. Detta kombineras med det nord-sydliga E4-stråket i den västra delen. Genom att E4 och riksväg 25 korsar varandra i Ljungby utgör den staden också en nod i bebyggelse- och kommunikationsstrukturen. Ett mindre utpräglat stråk löper i östvästlig riktning strax norr om gränsen mot Skåne och Blekinge. Områdena mellan stråken och framför allt de nordöstra och västra delarna av länet är mycket glest befolkade. Kartan nedan visar antal invånare per kvadratkilometerruta. I stråken utmed de viktigaste transportlederna bor cirka 85 procent av länets invånare. Här finns också nio tiondelar arbetsplatserna. 8

9 Figur 2. Befolkningstäthet och stråk utmed de stora transportlederna. I Kronoberg är folkmängden (2012). Inom de mörkgrå stråken utmed transportlederna bor personer, 85 procent av länets invånare. Figur 3. Arbetstillfällenas läge. Av totalt arbetsställen i Kronobergs län finns inom stråken (87 procent). Antalet arbetstillfällen (=förvärvsrabetande dagbefolkning) var , varav låg inom stråken (91 procent). En klar majoritet av dessa arbetar inom stråken Växjö-Alvesta, Växjö-Älmhult samt Ljungby. Siffrorna gäller

10 En större stad, många småorter Figur 4. Tätorterna i Kronobergs län i proportionerlig storlek. En tätort har mer än 200 invånare och högst 200 m mellan husen Länet har bara en större stad, Växjö, som har nära invånare. I Ljungby som är näst störst bor cirka personer. Tätorterna Alvesta och Älmhult har vardera invånare. Femte största orten i länet är Markaryd. Totalt har länet 51 tätorter där det sammantaget bor personer, 78 procent av länets invånare. Störst andel tätortsbefolkning är det i Lessebo (87 procent) och Växjö kommuner (86 procent), medan andelen tätortsinvånare i Tingsryds kommun endast är 62 procent. 10

11 Kommun Tätortsbefolkning Landsbygdsbefolkning Totalbefolkning Andel i tätort Växjö Ljungby Alvesta Älmhult Tingsryd Markaryd Uppvidinge Lessebo Hela länet Tabell 1: Befolkningen i Kronobergs län, fördelat på tätort och landsbygd. Siffrorna avser Källa: Statistiska centralbyrån Figur 5. Strukturen av större orter i södra Sverige. Växjö är den enda staden i sydöstra Sverige som har mer än invånare. Kalmar, Karlskrona och Kristianstad har alla mellan och invånare. Av kartan ovan framgår tydligt att det är betydligt tätare mellan de större orterna i Skåne och längs västkusten än i södra Småland. Kronobergs län har dock många små tätorter. 11

12 Figur 6. Arbetspendling över kommungräns. Densitetsberäkning av andelen förvärvsarbetande i nattbefolkningen som pendlar över kommungräns (2011). Densitetsberäkning sker genom att ett raster skapas utifrån kända värden runt om. Cirkeldiagrammen avser tätorter. Mörkröd nyans visar andel pendlare över kommungräns. Ljus nyans visar andel pendlare inom kommunen. För pendlingen utanför tätort betyder blå färg hög andel som pendlar över kommungräns, medan gul innebär relativt låg andel. Pendlingsmönster Länet har nettoinpendling. Här finns alltså fler arbetstillfällen än förvärvsarbetande boende. Av kommunerna är det endast Alvesta och Lessebo som har nettoutpendling. Tingsryd och Ljungby har i stort sett balans mellan in- och utpendling. I Växjö, Älmhult, Uppvidinge och Markaryd är arbetsplatserna fler än antalet invånare med förvärvsarbete. Kartan ovan visar pendlingen över kommungräns. Kartorna på nästa sida visar var de bor som har sin arbetsplats i kommunernas centralorter. Då vi bara haft tillgång till data inom länet har det tyvärr inte varit möjligt att visa var inpendlare från grannlänen bor. TECKENFÖRKLARING TILL KARTORNA PÅ NÄSTA SIDA 12

13 Figur 7. Arbetspendling till kommunernas centralorter. 13

14 Figur 8. Områden av förhållandevis stort turistiskt intresse (preliminär bedömning) Turismområden Det utan jämförelse största enskilda besöksmålet i länet är IKEA i Älmhult. Som största stad inom ett ganska stort område och med bland annat Linnéuniversitetet är antalet besökare i Växjö också förhållandevis stort. I övrigt är besöksnäringen framför allt knuten till natur- och kulturmiljön på landsbygden, inklusive glasbruken i östra delen av länet. Den absolut största andelen turister kommer från utlandet, till skillnad från turisterna på Öland och västkusten. Många kommer hit för att fiska i regionens många sjöar och vattendrag. OECD-studien (se sid 16-17) framhåller turistnäringens utvecklingspotential och landskapets och naturtillgångarnas stora betydelse som attraktion. Man förordar också en rekreationsbaserad territoriell utveckling som bygger på natur- och kulturlandskapets attraktivitet. En sådan områdesbaserad utveckling kopplad till turistnäringen kan vara värd att pröva. Ett första försök har därför här gjorts att avgränsa större områden med särskilda kvaliteter för turism och rekreation. Det bör ses som ett underlag för fortsatt analys och diskussion. Några av områdena är redan mer eller mindre etablerade. 14

15 Figur 9. Naturgeografiska regioner och delregioner Naturgeografiska regioner Nordiska Ministerrådet upprättade 1984 en naturgeografisk indelning av Norden. Kronobergs län ingår i tre regioner: Sydsvenska höglandets och Smålandsterrängens västsida, Sydöstra Smålands skogs- och sjörika slättområden samt Sydsvenska höglandets centrala och östra delar. Här har ett försök gjorts att dela upp dessa regioner i några delregioner baserat på kartunderlag som redovisar höjd över havet och höjdrelief, våtmarker, jordbruksmark, lövskogar samt landskapets brutenhet. I ett fortsatt arbete måste mer djupgående analyser göras för att få fram en relevant indelning Sydsvenska höglandets och Smålandsterrängens västsida (område I på kartan ovan) bildar i länet en jämn slätt med enstaka restberg. Många grunda sjöar och myrar förekommer. Den vanligaste jordarten är morän. Isälvsbildningar finns rikligt. Kalt berg är mycket ovanligt. Särskilt i den västra delen (Ia) finns en stor mängd våtmarker. I den östra delen (IIb) löper ett antal ådalar som präglas av ett mer öppet jordbrukslandskap. Här är våtmarkerna färre. Sydöstra Smålands skogs- och sjörika slättområden (område II) utgör Sveriges största sammanhängande slättområde om man ser till nivåskillnaderna. Berggrunden varierar mer än i länets västra del. Terrängen är flack med få restberg. Också här är morän dominerande jordart. Välutbildade åsar och andra isälvsbildningar har varit vanliga. Det finns gott om grunda sjöar. Kalt berg är ovanligt förekommande. I västra delen (IIa) är andelen våtmarker betydligt större än i resten av området. Delområdet mellan Alvesta, Växjö och Tingsryd (IIb) utgör det gamla Värends centralbygd. Här finns länets mest storskaliga jordbrukslandskap. Större delen av Tingsryds kommun (IIc) präglas av det typiskt småländska mosaiklandskapet. 15

16 Sydsvenska höglandets centrala och östra delar (område III) utgörs i Kronobergs län av det som ibland också kallas Höjdvärend. Stora delar av området ligger högre än 200 m över havet. Alsteråns och Mörrumsåns djupa dalgångar utgör karaktäristiska drag för regionen. De uppvisar ett oregelbundet mönster av platåer, dalar, höjdryggar och kullar som tydligast framträder i anslutning till sjöarna. Sjöarna är djupa i förhållande till länet i övrigt. Andelen jordar med finsediment är liten, medan berg i dagen förekommer rikare. Torvarealen är måttligt stor. OECD:s syn på Småland Blekinges rumsliga styrkor och svagheter OECD-rapporten 2 betonar att regionens näringsliv behöver omstruktureras från den traditionsenliga specialiseringen på medellåg- och lågteknologisk tillverkning till mer kunskapsintensiva verksamhetet. För att möjliggöra detta krävs satsningar inom humankapitalförsörjning, tillgänglighet och kommunikation samt på regionens attraktionskraft. De av OECD-rapportens slutsatser och rekommendationer som har fysisk och rumslig koppling sammanfattas i nedanstående punkter. Förbättrad tillgänglighet i regionen är avgörande för utvecklingen av regionens potential. Regionen d.v.s. Småland-Blekinge är mindre åtkomlig för de stora europeiska marknaderna än vad läget antyder. En stor del av järnvägsnätet har kapacitetsproblem, är föråldrad eller saknar direkta förbindelser till storstadsområdena. Behovet av att stärka de interna förbindelserna genom förbättringar av infrastrukturen och mer strategiska förbindelser är uppenbart. Bättre transport- och kommunikationsnät kan förstärka agglomerationen utan att befolkningstätheten ökar. Flaskhalsarna måste tas bort genom att man förbättrar väg- och järnvägsförbindelserna från de fyra länshuvudstäderna (Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona) till Malmö och Göteborg. Med tanke på att Småland Blekinge är så glesbefolkat är det även viktigt att förbättra förbindelserna mellan de större städerna/noderna och den omgivande landsbygden. Att utöka pendlingsområdena och att integrera kommunerna i väl fungerande gemensamma arbetsmarknadsområden är särskilt viktigt för den framtida utvecklingen i länens perifera områden. De förbindelser som bör prioriteras är: o Bättre fraktförbindelser med Östersjön per järnväg och väg via hamnarna i Blekinge och Kalmar län. o Ökad kapacitet med en förbindelse i östvästlig riktning från kust till kust. o Bättre förbindelser med Karlskrona Infrastrukturprogrammen bör integreras med sektorsprogrammen till breda regionala utvecklingsstrategier. Det skulle också vara bra att samla allmänna utvecklingsprogram och landsbygdsprogram till en samlad regional utvecklingsstrategi. Åtskillnaden mellan landsbygdsutveckling och regional utveckling skapar artificiella gränser. Arbeta med sambandet stad land. Områdets stora naturtillgångar och livskvalitet är en uppenbar regional tillgång som bör marknadsföras bättre. Vildmarken, sjöarna, skogarna, kusten, faunan och floran, den 2 OECD Territorial Reviews, Småland-Blekinge, Sverige Svensk utgåva: Regionförbundet södra Småland,

17 rena luften och det klara vattnet gör området till ett av de hälsosammaste i Europa. Miljötillgångarna, livskvaliteten i de medelstora regionala städerna och de stora universitetscentren är fördelar som är tillräckligt attraktiva för att påverka människors val av boplats. Det är viktigt med rätt avvägning mellan främjande, utveckling, skydd och ekonomisk användning av naturtillgångar. En platsbaserad strategi/politik bör eftersträvas, i stället för en sektorsbaserad. Rekreationsbaserad territoriell utveckling (eller rekreationsbaserad landsbygdsutveckling) är en metod för platsbaserad utveckling som verkar vara förenlig med naturresurserna och det kulturella utbudet i större delen av Småland Blekinge. Metoden fokuserar på användningen av lokala tillgångar som grund för utveckling och baseras på föreställningen om att landsbygdsområden har övergått från tillverkning och utvinning till en modell där landsbygdsområdena är attraktiva platser med rekreationsmöjligheter som kan konsumeras. Ett territoriums omsättningsbara och icke omsättningsbara varor kan locka människor, idéer och investeringar och leda till utveckling, om de hanteras på rätt sätt. Tecken tyder på att tillväxten och välståndet på landsbygden är starkt korrelerade med tillgången på goda lokala rekreationsmöjligheter Även om RTU ursprungligen formulerades med landsbygdsområden i åtanke gör övergången till en kunskapsbaserad ekonomi där platsen är viktigare än människorna RTU-principerna tillämpliga på vilket område som helst. Turismen skulle kunna vidareutvecklas. Naturliga och kulturella tillgångar kan, om de hanteras på ett hållbart sätt, utgöra grunden för vidareutveckling av den regionala turismen Stärk sambanden mellan universiteten i Småland-Blekinge och mellan universiteten och företagen. Universiteten borde komplettera varandra i stället för att konkurrera om forskningsmedel. Satsa på produktion av förnybar energi Det behövs en vision som går utöver länets gränser 17

18 Utmaningar Ojämn och osäker befolkningsutveckling Kartan här bredvid illustrerar förändringstrycket i Sverige. Den baseras på data om befolkningsförändring, nya fastigheter och ändrade taxeringsvärden mellan åren Trots att det gått några år sedan den gjordes ger den sannolikt en god bild av situationen också idag. Trenden att den starkaste utvecklingen sker framför allt i de röda områdena har snarast förstärkts de senaste åren. Urbaniseringen till framför allt storstadsregionerna och andra större städer förväntas fortsätta. Kronoberg ser därför ut att ha fortsatt svag befolkningsutveckling med Växjö och i viss mån Älmhult som undantag. Befolkningsförändringen påverkas till största delen av invandring, varför den är svår att prognostisera. De små och glesbefolkade kommunerna är också värst drabbade när det gäller en åldrande befolkning. Utmaningen är att med dessa förutsättningar skapa och upprätthålla en god livsmiljö i alla delar av länet. Figur 10. Förändringstrycker i olika delar av Sverige. Rött visar högtrycksområden och blått lågtrycksområden. Källa: Förvaltningsindex som metod för att mäta förändringstryck. Resultat av metodutveckling och pilotstudier. Riksantikvarieämbetet

19 Figur 11. Befolkningsutvecklingen mellan år 1994 och För tätorter gäller år Rött cirkeldiagram = tätort med minskat antal invånare. Grönt cirkeldiagram = tätort med ökat antal invånare. Tätort utan cirkeldiagram = relativt statisk befolkningsutveckling. Två nyanser i diagrammen visar utvecklingen relativt den totala folkmängden år 2010 Utanför tätorter: Lila = minskat antal invånare. Grön = ökat antal invånare Figur 12 Medelålder och åldersfördelning (2012) i tätorter (cirkeldiagram) och församlingar. 19

20 Uppnå miljömålen FN:s klimatpanel lämnade nyligen sin femte rapport. Forskarna slår där fast att läget när det gäller klimatförändringen är mycket allvarligt. Snabba och kraftfulla åtgärder krävs om inte klimatsystemet ska tippa över och en katastrofal utveckling bli oåterkallelig. Om vi ska undvika detta måste temperaturhöjningen stanna under två grader. Med dagens nivå på utsläppen av västhusgaser är vi på väg mot över fyra graders ökning. Klimathotet är inte vårt enda miljöproblem. Riksdagen antog för tolv år sedan det svenska miljömålssystemet. Det övergripande målet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser (generationsmålet). Sexton nationella miljökvalitetsmål beskriver bilden av hur miljön då ska se ut. Fjorton av dessa är relevanta för Kronobergs län. Varje mål är konkretiserat i ett antal preciseringar. Länsstyrelsen i Kronobergs län har antagit regionala miljömål för åren som komplement till de nationella 3. Miljömålsuppföljningen visar att vi är långt från att uppnå de flesta av miljömålen. Utmaningen är således att hitta nya vägar som vänder utvecklingen åt rätt håll. Naturtillgångarna i länet med mycket skog, ett näringsliv som traditionellt till stor del varit baserat på trä som råvara, pågående forskning och utveckling om modernt trähusbyggande och annan användning av träråvaran, samt den berömda klurigheten är resurser att bygga vidare på för att åstadkomma en hållbar utveckling. Stärka regionens olika delar Som beskrivits ovan är regionen inte homogen, utan kan sägas bestå av ett antal delregionen av vilka flera omfattar områden också i angränsande län. Resandet mellan och inom delregionerna är relativt stor. Det är inte bara arbetspendlingen som är betydande. Invånarna åker till olika orter också för att handla, gå på kulturevenemang, etc. och då inte bara inom länet. Många av länets invånare har dessutom sommarstuga vid någon av kusterna eller på Öland. De olika orterna i och utanför länet kompletterar varandra. Såväl Kronobergs län som storregionen länet ligger i är redan idag flerkärning, eller komplementär. Inte ens Växjö kan räkna med samma utbud och dragningskraft som storstäderna. Det är därför viktigt att bejaka och stärka flerkärnigheten och de olika delregionerna. I stället för att alla orter och kommuner ska försöka få allt till sig, borde man satsa på att identifiera säregenheterna och utveckla dessa, samt att satsa på snabba och moderna kollektivtrafikförbindelser mellan dem. Exempelvis kunde Alvesta med sitt unika transportläge utvecklas både som nod för godstrafiken 3 Regionala miljömål i Kronobergs län; och-klimat/miljomal/regionala%20miljömål/regionala-miljomal-kronobergs-lan med-etappmal pdf 20

21 och som konferenscentrum. Åtminstone inom delregionerna kan ett samarbete kring bostadsfrågan vara motiverat. Utmaningen består således i att både stärka sambanden i länet och inom delregionerna inklusive de delar som sträcker sig in i grannlänen. Det vill säga att utveckla länet som en komplementär region i sin helhet, men som också har tydliga delregioner. Det nyligen startade pilotprojektet Linnéstråket, som är ett utvecklingssamarbete mellan kommunerna Växjö, Lessebo, Emmaboda, Nybro, Kalmar samt de båda regionförbunden, är ett exempel på ett delregionalt samarbete, som kan tjäna som förebild Hållbara transporter och bättre tillgänglighet i en gles region Figur 13. Invånarnas resor med bil (tv) respektive kollektivtrafik (th) mellan orter i sydöstra Sverige. Streckens tjocklek är proportionerligt till antal resor. Resströmmar med <400 resor/dygn visas ej i figuren. Från Resvaneundersökning i sydöstra Sverige, Trafikverket, Som OECD-rapporten konstaterar krävs förbättrad tillgänglighet för utvecklingen av regionens potential. Att transportinfrastrukturen har brister har också konstaterats bland annat i Trafikverkets arbete med åtgärdsplaneringen. Bara en liten del av alla önskemål om investeringar i infrastrukturen kommer dock att kunna tillgodoses inom rimlig tid. Det gäller därför framför allt att få det som redan finns att fungera bättre. De åtgärder som nu görs eller planeras i väg- och järnvägsnätet kommer att befästa nuvarande bebyggelsestruktur. Resandeströmmar och bosättningsmönster kommer ändå att påverkas, inte minst av de nya tågstoppen och av en satsning på snabba stombusslinjer. Det är viktigt att kartlägga och analysera vad nya och planerade satsningar kommer att innebära. Och vad som skulle ske med nya satsningar, som exempelvis tågstopp i Skruv och Åryd. För en attraktiv kollektivtrafik är restiden betydelsefull. De största tidsvinsterna finns att göra inom tätorterna. 21

22 Det är därför viktigt att vidta åtgärder som gör det snabbare för linjebussarna att ta sig in i och ut ur orterna. Växjö flygplats är viktig för regionen. För de sydöstra och östra delarna av länet är emellertid flygplatserna i Ronneby respektive Kalmar kanske lika viktiga. Swedavia har Ronneby som en i ett nationellt perspektiv långsiktigt viktig flygplats, vilket däremot inte flygplatserna i Växjö, Kalmar och Jönköping bedöms vara. Utmed stambanan och även på sträckorna Växjö-Stockholm och Växjö-Köpenhamn är också tåget attraktivt. Tågförbindelserna till och från Göteborg är betydligt sämre än med Malmö/Köpenhamn trots att avståndet inte är mycket längre. Det är både glest mellan avgångarna och tar lång tid. Det senare beror till stor del på att banan mellan Borås och Göteborg är dålig. Endast 8 procent av lastbilstransporterna är långväga, det vill säga över 30 mil, och kan därför svårligen föras över till järnväg. Att hitta hållbara och klimatsmarta lösningar för varudistributionen i och till orterna och till konsumenterna är därför angeläget. Samordnade transporter är t.ex. betydligt effektivare än att var och en ska hämta sina varor. Utmaningen är att skapa ett klimatsmart och även i övriga bemärkelser hållbart kommunikationssystem, som också förbättrar tillgängheten och kommunikationerna såväl inom regionen som med grannregionerna och de europeiska metropolerna. I detta framtida kommunikationssystem kommer informationsteknologin att spela en allt större roll, varför bredbandsutbyggnaden är en viktig parameter. Främja omstrukturering av näringslivet Som OECD-rapporten och flera andra studier och analyser hävdar behöver näringslivet omstruktureras från medellåg- och lågteknologisk tillverkning till mer kunskapsintensiva verksamheter. Hur kan en rumslig och fysisk planering stötta en sådan utveckling? Tillgängligheten är en avgörande aspekt, men det finns också andra saker som avgör företags lokalisering och vilja att stanna kvar och utvecklas. Här behövs mer djupgående analyser än vad som varit möjligt inom denna förstudie. Bland annat bör det kartläggas hur olika typer av näringsliv och andra verksamheter fördelas geografiskt i regionen och dess omland. Det bör också analyseras vilka lägen och typ av miljö som är attraktiv för framtidens näringsliv, och vilka förutsättningar det finns i regionen att skapa sådana miljöer. Det är sannolikt inte samma typ av stora verksamhetsområden som vi hittills ofta planerat för som är framtidens melodi. Med andra ord är utmaningen att utveckla en fysisk och rumslig planering som främjar etablering och utveckling av ett omstrukturerat och framtidsinriktat närings- och arbetsliv. Tillvarata länets naturtillgångar Det skogs- och sjörika landskapet är länets viktigaste naturresurs i flera bemärkelser. Skogens betydelse som råvaru- och energikälla ökar i och med omställningen till ett mer hållbart och klimatsmart samhälle. Samtidigt är natur- och kulturlandskapet avgörande för länets attraktivitet 22

23 som bostadsort och för turism. Inför hotande klimatförändring, sannolikt stigande oljepriser och en fortsatt ökning av jordens befolkning ökar också betydelsen av att värna jordbruksmarken. Den stora utmaningen är att samtidigt utnyttja skog och jord som råvarukälla och för matproduktion, bevara och utveckla en attraktiv landsbygd med stora natur- och kulturmiljövärden samt främja biologisk mångfald. Alltså att finna en lämplig avvägning mellan dessa anspråk och värden, och utnyttja dem på ett hållbart sätt för bland annat landsbygdsutveckling. Viktiga regionala planeringsfrågor Utifrån ovanstående analys identifieras nedan ett antal planeringsfrågor av regional betydelse och som ett fortsatt arbete bör ta sig an. Infrastrukturen, transporterna och bebyggelsestrukturen. Ökad tillgänglighet inom regionen, med omgivande regioner och residensstäder samt med omvärlden i övrigt är A och O för en lyckad utveckling. Samtidigt innebär kravet på omställning till en hållbar utveckling att transportsystemet i sig måste bli hållbart och till stor del fritt från fossila bränslen. Kollektivtrafiken måste byggas ut kraftigt. Informationsteknologi och bredband kan ersätta en del av resandet. Upprättandet av trafikförsörjningsprogram (TFP) och länstransportplan (LTP), som båda görs i regionförbundets regi, är processer där de rena kollektivtrafik- och infrastrukturfrågorna klaras ut. För att åstadkomma ett hållbart transportsystem måste dock stads- och bebyggelseutvecklingen, som sker hos kommunerna, samordnas med dessa gärna i en delvis gemensam process. En övergripande och för regionen gemensam syn i den regionala utvecklingsstrategin på utvecklingen av bebyggelse, infrastruktur, kollektivtrafik och andra transporter samt IT/bredband bör läggas till grund för såväl TFP och LTP som för kommunernas översiktsplanering. Skogen, landskapet och landsbygdsutveckling. Anspråken på skogen och landskapet i övrigt ökar. OECD-rapporten lyfter fram naturtillgångarna som attraktion och tillgång för den regionala utvecklingen och betonar att det är viktigt med rätt avvägning mellan främjande, utveckling, skydd och ekonomisk användning av naturtillgångarna. Rapporten påtalar också behovet av att integrera landsbygdprogrammet (som länsstyrelsen har ansvaret för) med den regionala utvecklingsplaneringen i övrigt (som regionförbundet ansvarar för) till en samlad strategi och förespråkar en s.k. rekreationsbaserad territoriell utvecklingsstrategi. Detta bör vi ta fasta på. Som nämns ovan är det mot bakgrund av hotande klimatförändring, stigande oljepriser och ett ökat intresse för närodlad mat också angeläget att värna om jordbruksmarken och lantbruksnäringen. Ett samlat grepp på dessa frågor bör därför tas, där såväl region, länsstyrelse och kommuner som skogsbruket, jordbruket och turistnäringen involveras. De funktionella gränsregionerna. Den regionala planeringen får inte stanna vid länsgränsen. Det behöver utvecklas metoder och former för gränsöverskridande samarbeten i de funktionella delregioner som omfattar kommuner på båda sidor länsgränsen, t.ex. Älmhult-Osby, Markaryd-nordvästra Skåne-södra Halland, Tingsryd- Blekinge samt Uppvidinge-grannkommunerna i Kalmar och Jönköping län. I arbetet bör 23

24 ingå att ta fram strategier för näringslivets utveckling i delregionen och att identifiera de krav och önskemål på markanvändning och fysisk miljö som detta innebär. Projektet Linnéstråket är ett samarbete mellan regionförbunden i Kalmar län och södra Småland och kommunerna utmed stråket Växjö Kalmar inom paraplyprojektet Den attraktiva regionen som drivs av Trafikverket i samarbete med bland andra Boverket, Sveriges kommuner och landsting och KTH. Det kan tjäna som ett pilot för ett delregionalt angreppssätt. Den komplementära regionen. Här handlar det om att medvetet utveckla en komplementär region, som alternativ till storstadsregionen. "Allt" finns inom rimligt tidsavstånd i regionen (eller i dess omedelbara närhet) men inte i samma ort, samtidigt som gleshetens fördelar med ett attraktivt natur- och kulturlandskap kan utnyttjas. Kommunerna och orterna konkurrerar inte utan kompletterar varandra och samverkar för bästa helhet. Att hitta metoder för att identifiera och utveckla de olika orternas säregenheter och regionala roll, skapa snabba och hållbara kommunikationer mellan orterna, främja en regional bostadsmarknad samt identifiera och stärka företagskluster blir kärnfrågor. Att utveckla stråk och pärlband av orter/bebyggelse kan vara en strategi. Exempelvis har Alvesta med sitt unika transportläge särskilt goda förutsättningar att utvecklas till regionens huvudsakliga konferensort. Vissa delar av länet exempelvis Åsnen-Mien-området, Bolmen-området, vildmarken i nordöst (Höjdvärend) och Glasriket är sannolikt mer attraktiva för turism än andra delar av länet. Tingsryd satsar redan på Hästriket. Ljungby och Markaryd är starka industriorter. Andra frågor som bör tas upp i ett regionalt eller delregionalt sammanhang är: Bostadsförsörjning Mark och lokaliseringsprinciper för verksamheter Vattenförsörjning och andra vattenrelaterade frågor 24

25 4. Förslag till samordning och utveckling av rumslig planering i södra Småland En bättre samordning mellan kommunal översiktsplanering, regional och kommunal näringslivsutveckling samt infrastruktur- och transportplanering kan underlätta och rationalisera arbetet både i kommuner och regionala organ. Särskilt de små kommunerna kan ha mycket att vinna på en mer eller mindre gemensam process där man kan dra nytta av varandra. Men den kommunala självstyrelsen gäller. Det hela måste bygga på allas frivilliga deltagande och på insikten av att man har gemensamma intressen. Det måste vara fråga om en gemensam planering som växer fram underifrån, inte något som förankras hos kommunerna i ett sent skede. Alla startar och genomför resan tillsammans. Den koordinerande rollen bör ligga hos regionförbundet. Det är viktigt att klargöra övriga aktörers roller och ansvar i inledningen av processen. Regional rumslig målbild i RUS. Den nya regionala utvecklingsstrategin (RUS) som ska antas i början av år 2015 bör ange en övergripande och gemensam rumslig målbild och strategi för regionens utveckling. Vilken regional struktur av bebyggelse, transportstråk och grönområden ska eftersträvas? Vilka strategier bör tillämpas för att nå målbilden? Det kan handla om att klara ut frågor som: o Ska den nuvarande stråkstrukturen bejakas och stärkas? Ska framtida utvecklingsinsatser koncentreras till stråken så att en effektiv och snabb kollektivtrafik möjliggörs? Ska några stråk prioriteras framför andra? Behöver nya stråk eller förbindelser mellan stråken utvecklas? o Hur kan huvuddragen i en komplementär region se ut, där orter och delområden medvetet satsar på att utveckla sina specifika förutsättningar och komparativa fördelar? o Vilka är de regionalt sett mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna? Hur bör de tillvaratas, förvaltas och eventuellt utvecklas för att öka regionens attraktivitet? Översiktsplaner med kommunal målbild som utgår från den regionala. På basis av den regionala målbilden och de tillhörande strategierna utvecklar kommunerna en lokal målbild och lokala strategier i sin översiktsplanering. Därvid sätts kommunen och dess orter och delområden i ett regionalt perspektiv. Exempelvis kan tydliggöras hur sambanden med omgivande kommuners orter kan och bör utvecklas. Gemensamma planeringsförutsättningar i ett gemensamt webbaserat GIS Planeringsunderlag i form av statistik, faktasammanställningar, analyser, intresseområden, med mera tas fram gemensamt för hela regionen. Häri ingår ett antal regionala bilder som illustrerar viktiga förhållanden och som uppdateras med lämpliga mellanrum. Flera av bilderna i denna förstudie är exempel på sådana bilder. Enligt Boverkets vägledning bör översiktsplaneringen baseras på fyra grundläggande analyser 4, vilka med fördel skulle kunna göras och ajourhållas regionalt som en del i förvaltandet av de gemensamma planeringsförutsättningarna: 4 PBL Kunskapsbanken, 25

26 o Identifiering av relevanta mål, planer och program nationella och regionala o Omvärlds- och trendanalys o Den nuvarande fysiska strukturen - dess styrkor och svagheter och i vad mån den främjar en önskvärd och hållbar utveckling o Allmänna intressen var finns sådana och var behöver avvägningar göras emellan dem En samordnad och mer eller mindre gemensam planeringsprocess underlättas avsevärt om alla inblandade har tillgång till samma planeringsunderlag och analysverktyg. Ett gemensamt webbaserat geografiskt informationssystem (GIS) bör därför byggas upp. En del kommuner saknar idag ett sådant, medan andra har kommit långt i utvecklingen av det. Fördelen med ett gemensamt system förutom att det sannolikt är resursbesparande är att det innehåller data för hela länet och inte bara för den egna kommunen, vilket är viktigt om de kommunala översiktsplanerna ska kunna ha ett regionalt perspektiv. Eftersom inte heller regionen är en isolerad ö och särskilt eftersom länets delregioner omfattar områden i grannlänen bör ett gemensamt GIS ge tillgång till data också utanför länet. Regionförbundet bör därför överväga att gå med i den nationella geodatasamverkan som ger tillgång till en stor mängd geodata för hela landet. Vissa planeringsutredningar, strategier och planer tas vid behov fram gemensamt. Förutom de grundläggande analyserna som bör förnyas med jämna mellanrum, kan det vara lämpligt att ta fram gemensamma regionala eller delregionala utredningar och strategier som har bäring på mark- och vattenanvändningen eller den rumsliga utvecklingen i stort. Det kan gälla bostadsförsörjningen, behovet av verksamhetsmark för olika ändamål, landskaps- och landsbygdsanalys, regional grönstruktur, strategi för vindkraftsutbyggnad, strategi för utveckling av särskilt viktiga turismområden, etc. Upprättandet av trafikförsörjningsprogram och länstransportplan hör självklart hit. Samordna länsstyrelsens och regionförbundets redovisning av statliga respektive regionala mål och intressen. Kommunen ska i översiktsplanen visa hur man tänker ta hänsyn till statliga och regionala mål planer och program av betydelse för hållbar utveckling 5. Regionförbundet är numera också obligatorisk samrådspart när kommunerna upprättar eller ändrar sin översiktsplan 6. Inte minst för att underlätta samrådet är det lämpligt att regionförbundet tidigt i ÖP-processen redovisar vad som ur ett regionalt perspektiv är särskilt viktigt att behandla i översiktsplaneringen. Förutom de mål och strategier som framgår av antagna dokument som den regionala utvecklingsstrategin, trafikförsörjningsprogrammet och länstransportplanen kan det gälla angelägna utmaningar och planeringsfrågor, det vill säga komplettering, vidareutveckling och uppdatering av bilder och analyser som gjorts i denna förstudie. Länsstyrelsen är skyldig att minst en gång varje mandatperiod till kommunen redovisa sina synpunkter i fråga om sådana statliga och mellankommunala intressen som kan vara 5 Plan- och bygglagen 3 kap 5 6 Plan- och bygglagen 3 kap 9 26

27 av betydelse för översiktsplanens aktualitet. Detta ska göras i en s.k. sammanfattande redogörelse 7. Länsstyrelsen ska också tillhandahålla aktuella planeringsunderlag avseende allmänna intressen. 8 Genom att samordna arbetet med att ta fram dessa planeringsunderlag kan ansvarsområdena enklare hållas isär. Dubbelarbete undviks och risken att viktiga aspekter tappas bort minskar. Kommunerna får ett samlat underlag vid ett och samma tillfälle vilket underlättar deras arbete. Dialogen mellan kommun, region och stat blir sannolikt bättre. Det kan dessutom vara lämpligt att länsstyrelsen och regionförbundet presenterar materialet som ett samlat paket vid ett rådslag eller motsvarande. Samkör gärna RUS- och ÖP-processerna. De kommunala översiktsplanerna ska vara aktuella och ses över (aktualitetsprövas) en gång per mandatperiod. Ett av syftena med att införa aktualitetsprövningen var att klargöra om den nya majoriteten efter ett val står bakom den översiktsplan som den gamla majoriteten antog. Av det skälet är det lämpligt att översiktsplanen aktualitetsprövas i början av varje mandatperiod. Merparten av kommunerna i länet planerar att anta en ny eller reviderad översiktsplan under Den nya regionala utvecklingsstrategin är tänkt att antas i regionfullmäktige i början av 2015, alltså första halvåret av den nya mandatperioden. Genom att samköra processerna kan arbetet effektiviseras. Kommunerna får stöd och hjälp både av regionen och av varandra. De sammanlagda resurserna och den sammanlagda kapaciteten blir större. Det torde också vara lättare att lösa de mellankommunala frågorna om kommunerna som berörs är i samma skede av planeringsprocessen. Att arbeta fram översiktsplanerna parallellt med den regionala utvecklingsstrategin bidrar dessutom till att den senare inte blir ett uppifråndirektiv som kommunen kan uppfatta som en pålaga eller angrepp på självständigheten. Om RUS och ÖP arbetas fram parallellt i växelverkan och antas i början av mandatperioden kan de tillsammans fungera som paraply över bland annat infrastruktur- och trafikplaneringen och därmed ge ett större inflytande för kommunen och regionen över staten. Att hålla översiktsplanen aktuell och behandla den i kommunfullmäktige vart fjärde år innebär att ett mer rullande arbetssätt än vad som varit vanligt behöver utvecklas. Hittills har många kommuner i landet väntat med att revidera översiktsplanen tills den varit så gammal att den måste göras om i sin helhet vilket är ett omfattande arbete. Med en mer rullande planering kan översiktsplanen byggas på och revideras successivt, ett ständigt pågående underhålls- och renoveringsarbete bestående av fördjupningar, tillägg och andra ändringar, där man fokuserar på de för tillfället mest angelägna planeringsfrågorna. Att revidera översiktsplanen behöver då inte bli en så stor apparat varje gång. Bilden nedan illustrerar hur en samkörd process skulle kunna läggas upp under en fyraårscykel. 7 Plan- och bygglagen 3 kap 28 8 Plan- och bygglagen 3 kap 10 p2 27

28 Gemensam modell för uppföljning. Det är viktigt att såväl den regionala utvecklingsstrategin som översiktsplanen följs upp. Följs de av dem som ska tillämpa dem? Utvecklas verkligheten enligt målen i planerna? Har något viktigt hänt som ändrar analysernas slutsatser? Ger RUS och ÖP det stöd och den vägledning som behövs? Fungerar strategierna? Behöver de förändras? Också detta arbete kan med fördel göras samordnat och efter en gemensamt utformad modell. Nyttja så långt möjligt nuvarande forum, arenor och organisation: Metodstudien (se bilaga 1) visar entydigt att politiskt engagemang från början är A och O för en lyckad process och ett lyckat resultat. Den här föreslagna processen innebär att arbetet blir en del av den löpande verksamheten. Någon särskild lednings- och styrfunktion bör därför inte upprättas, utan de politiska fora och arenor som finns idag eller som utvecklas till följd av regionbildningen används. Samordningsansvaret bör ligga på regionförbundet. Här ligger redan idag ansvaret för den regionala utvecklingsstrategin, det regionala tillväxtarbetet i övrigt samt arbetet med länsplanen för regional transportinfrastruktur och det regionala trafikförsörjningsprogrammet. Arbetet leds och styrs med fördel av regionförbundets styrelse enligt gängse rutiner, vilket bland annat innebär rapportering och diskussion i styrelsen och dess arbetsutskott. Regelbunden redovisning och diskussion i kommunchefsgruppen bör eftersträvas. Former för politisk medverkan från kommunerna bör utvecklas. När regionförbundet ombildas till region försvinner den direkta koppling till kommunpolitiken som finns idag. Ska den målbild som förordats verkligen bli gemensam är det viktigt att kommunpolitiken är med under hela resan, inte bara i slutet. Det traditionella regiondagarna kan vara ett forum, men det behövs sannolikt en mer strukturerad och grundlig dialog än den som hinns med på en årlig träff där en lång rad andra frågor ska diskuteras. 28

29 Ett tjänstemannanätverk för regionala planeringsfrågor bör skapas och förvaltas. Det handlar främst om tjänstemän som arbetar med strategisk planering, översiktsplanering, infrastruktur och kommunikationer samt näringslivsutveckling, det vill säga i princip lika med den kontaktgrupp som knutits till denna förstudie, nätverket för infrastruktur och kommunikationsfrågor (IKA-gruppen) och den grupp med kommunernas näringslivschefer som träffas regelbundet i regionförbundets regi. Delnätverken finns således till stor del redan idag men behöver kopplas ihop. De kan leva vidare som separata grupperingar för sina specifika ändamål. Då och då bör de dock stråla samman i ett och samma forum. Arbetsgrupper och projektgrupper skapas ur nätverket vid behov. I kommunerna kan det vara lämpligt att de i nätverket ingående personerna bildar ett team som samordnar och bereder frågorna lokalt. På motsvarande sätt kan det vara lämpligt med ett regionalt team med representanter från regionförbundet, länsstyrelsen och trafikverket. Länsstyrelsen och Trafikverket är viktiga aktörer i samhällsplanering och samhällsbyggande och måste finnas med i nätverket och lämpliga undergrupper för att få till stånd ökad samordning och samstämdhet. Om alla viktiga aktörer är överens om de stora tagen går genomförandet smidigare. Förstärkt planeringskompetens på regionförbundet. Det förslag till samordnad planeringsprocess som här presenterats kräver gedigen kompetens i fysisk planering. Idag finns personer med sådan kompetens på regionförbundet men de är fullt sysselsatta inom infrastruktur- och transportplanering. Ska ovanstående förslag kunna förverkligas måste därför ytterligare personresurser tillsättas. 29

30 30

31 Bilaga 1 Vad kan vi lära av andra? En metodstudie Örebroregionen Från hemsidan Regional översiktlig planering kan ses som en övergripande vägledning för kommunernas planering. Samtidigt blir den regionala utvecklingsstrategin ännu tydligare med ett rumsligt perspektiv. ( ) Regional översiktlig planering har tagits fram av regionförbundet på uppdrag av kommun och landsting. Den ska ses som ett första försök att skapa en länk mellan de kommunala översiktsplanerna och den regionala utvecklingsstrategin. Fokus på tre områden: Regionförstoring och hållbart pendlande Hållbar tätortsutveckling och levande landsbygd Etableringslägen och transporter I augusti 2009 fick regionförbundet i uppdrag av kommunerna och landstinget att påbörja ett arbete med en regional översiktlig planering för länet. Första steget blev att ta fram en bakgrundsanalys 9. Den var klar i början av 2010 och presenterades för alla kommuner. Därefter togs ett tjänstemannaförslag till plan fram. Detta var på remiss från den 30 september 2010 till den 28 januari Ett femtiotal remissinstanser yttrade sig. I februari hölls ett seminarium kring knäckfrågor och strategiska vägval i planeringen. Synpunkterna på remissförslaget och de fortsatta diskussionerna låg till grund för revideringar och överväganden i den politiska beredningen av det slutliga förslaget. I oktober 2011 ställde regionfullmäktige sig bakom rekommendationerna i Regional översiktlig planering - Rumsligt perspektiv på Utvecklingsstrategi för Örebroregionen. De rekommenderar också förbundets medlemmar att beakta den i sitt arbete med fysisk och annan planering. Det var alltså en ganska snabb process, ca två år, men bara ett år fram till remissen. Bakgrundsanalysen och remissförslaget togs till stor del fram av en tjänsteman utan större dialog med kommunerna. Bakgrundsanalysen är ett gediget kunskapsmaterial, med många illustrativa kartor. Många av kommunerna och även länsstyrelsen var emellertid mycket kritiska till förslaget. Mycket kortfattat kan man säga att kritiken gick ut på att förlaget hade ett Örebroperspektiv och inte levde upp till målet att hela regionen ska leva. Den upplevdes som accepterande av nuläge och nuvarande trender och i avsaknad av visioner. Askersunds kommun ansåg t.ex. att förslaget inte var ett stöd för kommunernas översiktsplanering, utan snarare ett hinder. 9 Regional översiktlig planering en bakgrundsanalys, Rapport 2010:1

32 Skåne Strukturbild för Skåne är med deras egna ord en arena för dialogen kring den regionala utvecklingen avseende fysisk planering. Syftet är att koppla samman det regionala utvecklingsprogrammet med kommunernas översiktsplanering genom att samverka med regionens 33 kommuner. 10 Arbetet startade år 2005 med att ta fram en gemensam kunskapsbas. År 2010 påbörjades den andra fasen, att ta fram strategier med koppling till fysisk planering Strukturbild 2.0. Sammanlagt har 21 rapporter och TemaPM producerats. Den senaste, Den flerkärniga miljonstaden Skåne, innehåller förslag till strategier och utgör ett manifest för ett samverkande Skåne med idén om Den flerkärniga miljonstaden som målbild 11. Principbild för utveckling av Den flerkärniga miljonstaden Skåne Strukturbild för Skåne genomförs i dialog med kommunerna, som under resans gång blivit allt mer positiva. Flertalet kommuner tycks förstå vikten av att tänka och planera med ett regionalt perspektiv. Skåne har fyra hörn inom vilka kommunerna sedan gammalt samverkar. Detta är inget som står i motsättning till regionens arbete med strukturbilden och strategierna. Om samarbetet med kommunerna fungerat bra så har det varit sämre när det gäller länsstyrelsen. Där har det skurit sig både mellan lst och regionen och mellan lst och flera kommuner. 10 Summerat. En sammanfattning av rapporter och TemaPM. Strukturbild för Skåne. Januari Ur förordet till Förslag till strategier för den flerkärniga miljonstaden Skåne,

33 Norra Bohuslän Bakgrund: upptäckte man att man saknade politiskt verktyg för utvecklingen av besöksnäringen på ett hållbart sätt. Man tog fram Strategisk plan för besöksnäringens tillväxt. Beslutades av de fem KF Den stora utmaningen var Hur främja hållbar tillväxt inom besöksnäringen utan att äventyra norra Bohusläns natur, de unika magiska värden som är det kapital som näringen bygger på. En viktig bakgrund är också det förändrade boendet. Arbetssätt: Kommunernas översiktsplaner analyserades och jämfördes. Man konstaterade att det fanns målkonflikter, att det var hårt tryck mot fr a kustbandet och att det därför var viktigt att hushålla med resurserna. Ett otal tvärsektoriella temagrupper bildades som tog sig an frågor som nuläge, båtliv, vindkraft, VA och utsläpp av närsalter, kulturarvet, verksamhetsområden, boendefrågor (helår), besöksboendet, m.m. Länsstyrelsetjänstemän deltog i dessa. Länsstyrelsen var inte bara en granskare utan också en samarbetspartner. Klimatet mellan kommuner och länsstyrelse har blivit mer öppet och konstruktivt. Strukturbild för Norra Bohuslän Resultat: Gemensamt kunskapsunderlag (tjänstemännens verktyg). Rapporter från olika temagruppers. Pärm som alla kommuner använder, samlad kunskap från både kommuner och länsstyrelse. En slags Gemensamma Planeringsförutsättningar (GPF). Är underlag för både daglig verksamhet och långsiktigt planeringsarbete. Samarbete ger kraft - gemensam strukturbild (politikernas verktyg): Strukturplan/överenskommelse om användning av mark och vatten kopplat till kustzonsplanering och landsbygdsutveckling i norra Bohuslän, som antogs i alla fem kommunfullmäktige. Även länsstyrelsen skrev under. Strukturbilden består av ett antal skikt. Den kan se enkel ut - en principbild utan kommungränser och underlagskarta - men den har underlättat diskussionerna väsentligt. Man fastnar inte i den egna kommunen eller orten. Gemensamma arbetsmetoder och arenor som lever vidare Erfarenheter: Arbeta bort kommungränserna Utmana sektoriseringen Det politiska engagemanget och stödet till tjänstemännen är viktigt 3

34 Kommunalråd och oppositionsråd i styrgruppen, kommunchefer i ledningsgrupp Principiell och schematisk strukturbild utan kommungränser och utan bakgrundskarta, vilket underlättar dialogen och den politiska diskussionen I begynnelsen lärde vi känna varandra Har visat att den fysiska planeringen är ett av de viktigaste verktygen för att skapa hållbar tillväxt. Snubbeltrådar: Gränserna både kommungränser och sektorsgränser; arbeta bort dem så långt som möjligt Visa respekt för varandras roller och uppdrag inse att vi har olika mål och incitament annars kan det gå snett. Svårt med kontinuiteten i arbetsgrupperna där pers ingick och där många kom och gick under resans gång. Viktigt ta hand om de nya som kommer in mitt i projektet Det var varierad insikt hos kommunerna (både politiskt och mellan tjänstemän). Det tar tid att få en gemensam insikt. Göteborgsregionen Göteborgsregionen (GR) är ett kommunalförbund med 13 kommuner runt Göteborg, varv 12 ligger i Västra Götalands län och en (Kungsbacka) i Halland. GR som inte ska förväxlas med Västra Götalandsregionen är regionplaneorgan med rätt att upprätta en regionplan enligt plan- och bygglagen. Man har dock valt att inte göra detta utan fokuserar på en process för ökad delaktighet och skapande av samsyn och förståelse för regionala samband, ett gemensamt förhållningssätt i frågor av regional betydelse. Detta började man med i början på 2000-talet. Man jobbar med rådslag, en konstruktiv dialog där GRs förbundstyrelse (politikerna) har besökt de 13 kommunernas kommunfullmäktige. Fem rådslag har genomförts, det tredje resulterade i man blev överens om målen ett gemensamt mål- och strategidokument Uthållig tillväxt där man lägger fast huvudriktningen för arbetet med att utveckla såväl den regionala strukturen som miljön. Det antogs 2006 och har sedan uppdaterats 2013, efter den femte rådslagsrundan. För att nå målen processades en strukturbild, som innebär att medlemskommunerna är överens om hur den regionala strukturen ska utvecklas och som slogs fast i dokumentet Strukturbild för Göteborgsregionen (antogs 2008). Bilden innehåller sex element: Kärnan, det sammanhängande stadsområdet, huvudstråken, kustzonen, de gröna kilarna och Göta älv. Strukturbilden ska vara en vägledning och utgöra ett stöd för kommunernas eget arbete med sina översiktsplaner. Strukturbild för Göteborgsregionen 4

35 Genom delaktigheten och samsynen har kommunerna lättare kunnat identifiera sin egen roll i regionen och se sig i ett större sammanhang. Kommunerna har i sin planering utvecklat strukturbilden på olika sätt. Några exempel: Lilla Edet frågade sig: vilken roll kan vi spela för regionens utveckling och lyfte i sin ÖP fram centralorten, som ligger vid Göta älv, och Löddöse, som är en av knutpunkterna i ett av huvudstråken. Kungälv gjorde en egen strukturbild som knyter an till den regionala. Härryda, Marks och Borås kommuner samarbetade i rapport ten Boråspendeln, där en gemensam utvidgad strukturbild togs fram. Kungälvs strukturbild GR jobbar vidare bland annat med pendlingsstråken och utvecklingen av de urbana stationssamhällena. Man koncentrerar sig också på grön- och blåstrukturen, på de gröna kilarna. Stockholmsregionen Regionplanering har bedrivits i Stockholmsregionen i drygt 50 år. Sedan 1971 är Stockholms läns landsting (SLL) huvudman och arbetet bedrivs av en enhet som nu heter Tillväxt, miljö och regionplanering (TMR). Den senaste planen RUFS2010 är både en regionplan enligt plan- och bygglagen och en regional utvecklingsplan (RUP). I Stockholms län är det länsstyrelsen som har ansvaret för RUP-arbetet och RUFS har därför varit ett samarbete mellan SLL och Länsstyrelsen. Man har lagt stor möda på att få med politikerna. Ett motiv för planering är att skapa beredskap. Regionplanering handlar om de stora tagen på lång sikt. Det som spelar roll är hur vi arbetar och vilken kunskap vi har med oss och hur bra vi är på att få med oss andra. Ytterst handlar det om vilken nytta kommunerna och andra har av att sätta in prioriterade frågor i ett gemensamt långsiktigt regionalt sammanhang. Övergripande strukturbild för Stockholmsregionen RUFS har gått från förankrad till gemensam. De tidigare regionplanerna stämde man av och förankrade men RUFS ska vara en gemensam plan för många aktörer när det gäller regional utveckling och fysisk struktur. Den ska ge underlag för samordnade insatser inte minst för kommunerna i deras planering. Ett motiv för planering är att skapa beredskap för framtiden. Regional planering handlar om de stora tagen på lång sikt. RUFS fysiska bild handlar om att utnyttja läget och se sambanden: att bygga tätt nära kollektivtrafik, att länka samman 5