BIM, Building Information Modeling och kalkyl

Transkript

1 Diarienr: 200X:YYY BIM, Building Information Modeling och kalkyl BIM, Building Information Modeling and estimation Marco Man Examensarbete 10p inom Byggteknik och Design Bachelor of Science Thesis in Constructional Engineering and Design

2 BIM, Building Information Modeling och kalkyl BIM, Building Information Modeling and estimation Marco Man 2007 Handledare: Håkan From, KTH Christer Bygdestam, Bygganalys AB Examinator: Karin Lindskog, KTH Uppdragsgivare: Bygganalys AB ii

3 Sammanfattning Byggbranschen består av många olika aktörer där varje aktör har olika kompetens. Varje byggprojekt kräver att alla inblandade parter samverkar och strävar mot ett gemensamt mål för ett lyckat resultat. Dagens byggprojekt kan liknas vid ett stafettlopp där varje deltagare vill maximera sin vinst och avverka sin sträcka på kortast möjliga tid. Detta gör att informationsförluster mellan aktörerna uppstår pga. exempelvis dålig samordning vilket bl.a. leder till onödigt dubbelarbete. Ett byggprojekt kräver också att ekonomiska analyser utförs för att t.ex. beräkna vad ett byggnadsverk kommer att kosta. De flesta kalkylatorer idag arbetar genom att ta emot ritningar och handlingar och utifrån dessa göra sina kalkyler. För att kalkylen ska bli korrekt måste kalkylatorn tolka handlingarna och ta ut mängderna från ritningarna. Mängdningsprocessen utförs idag av de flesta företag genom att mäta mängderna från ritningarna manuellt eller med hjälp av ett digitaliseringsbord, vilket är ett tidskrävande moment och man får göra en massa dubbelarbete. Idag går byggbranschen mer och mer mot en samverkande byggprocess genom att informationen digitaliseras och kan samlas på ett och samma ställe. Lösningen kallas BIM, Building Information Model(Byggnads Informations Modell), vilket kan definieras som all information om byggnadsverket under dess livscykel. Genom att arbeta med BIM kan vinster göras och tid sparas, samtidigt som kvaliteten höjs. Det finns idag ingen utformad metod för att arbeta med BIM, men för att det ska fungera krävs dels interoperabilitet mellan olika programvaror. En lösning till interoperabilitetsproblemen är att ett standardformat tas fram för att applikationer ska kunna kommunicera med varandra. Ett begrepp som växt fram och som troligen kommer att användas i framtiden är IFC, som utvecklats av IAI, vilket möjliggör interoperabilitet mellan applikationer. Kalkyleringsprocessen kan också effektiviseras med användandet av BIM. Genom att koppla en BIM applikation mot ett kalkylsystem kan man ta ut den information som behövs för att göra olika kalkyler, vilket bl.a. ger fördelen att den manuella mängdningsprocessen försvinner, olika ekonomiska analyser kan göras i ett tidigt skede och olika lösningar gällande ekonomin kan testas. Byggnads Informations Modeller är ett stort framsteg när det kommer till byggbranschen, men dess mål kommer inte att uppnås utan att förändringar görs gällande byggprocessen och projekteringsmetoder. Förutom tekniska frågor som interoperabilitet, är huvudfrågorna kompensation, riskfördelning och kontroll av modellen. Om dessa frågor kan lösas så borde BIM bli en dominant projekteringsmetodik i framtiden. Nyckelord: BIM, IFC, Interoperabilitet, Byggprocess, Kalkyl, Mängdningsprocess, Applikation iii

4 iv

5 Abstract The construction industry comprises many different participants, where each participant has various competences. Each construction project requires that all involved parties interact and strives against a common goal for a successful result. Today s construction project can be compared to a relay race where each participant wants to maximize their profit and to do its leg in shortest possible time. This leads to information losses between the participants because of poor coordination for instance, which leads to unnecessary duplication of work. A construction project also requires that economic analyses are carried out in order to calculate what the construction is going to cost, for instance. Today, most estimators works by receiving drawings and document, and from these do their cost calculations. In order to make the cost estimation correct, the estimator must interpret the documents and take out the quantities from the drawings. The take off process is today carried out by most companies through a manual process by measuring the quantities from the drawings by hand, or with a digitalized table. This process is time-consuming and they have to do a lot of duplicate work. Today the construction industry moves towards a more interacting construction process because of that the information is digitalized and can be collected at the same place. The solution is called BIM, Building Information Model, which can be defined as all the information about the construction during its lifecycle. Through the work with BIM, profits can be made and time can be saved, and at the same time the quality is increased. There is today no formulated method in order to work with BIM, but in order to make it work interoperability between different applications is required. A solution to the interoperability problems is that a standard format is developed so the applications can communicate with each other. A notion that has grown and probably will be used in the future is IFC, which been developed by IAI. IFC makes interoperability between applications possible. The cost estimation process can also be more effective with the use of BIM. Through the linking of a BIM application to a cost estimating system, the necessary information needed to make different types of cost calculation can be taken out. This gives advantages like: the manual take off process disappears, different economic analyses can be made early in the process and different solutions concerning the economy can be tested. Building Information Modeling is a key advance in building technology, but its promise will not be achieved without adopting structural changes to existing project delivery methods. Besides the technical issues like interoperability, the key issues are compensation, risk allocation and control of the model. If these issues can be satisfactorily addressed, BIM should become a dominant design methodology in the future. v

6 vi

7 Förord Examensarbetet på 10 poäng för högskoleingenjörsutbildningen i byggteknik och design vid KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, har utförts mellan juli 2007 och oktober Studien som utvärderar en möjlig effektivisering av byggprocessen genom användandet av BIM, Byggnads Information Modell, och kopplingen mellan BIM och kalkyl, är utförd i ett samarbete mellan Kungliga Tekniska Högskolan och Bygganalys AB. Ett stort tack till Christer Bygdestam som är anställd hos Bygganalys och varit min handledare där, samt till Håkan From som varit min handledare vid KTH, för all hjälp och ert stöd under arbetets gång. Jag vill även passa på att tacka Anders Kivijärvi, VD hos Bygganalys, för att jag har fått sitta där och arbeta, och alla anställda hos Bygganalys som varit väldigt trevliga och hjälpsamma. Jag vill rikta ett speciellt tack till de som har tagit sin tid och ställt upp på intervjuer och tillhandahållit material. Lisa Eriksson Martin Öhlund Fredrik Malmberg Anders Klaza Tobias Jansson Sune Grahn Niclas Engdahl Robert Priller Thomas Westring Florian Lauterbach Johan Sjögren Håkan Lindvall Anna-Karin Eliasson Leif Granholm Bygganalys Bygganalys Bygganalys Bygganalys Bygganalys Tema JM Lasercad Krook & Tjäder CAD&Ritnytt Skanska Skanska Tocoman Tekla Stockholm, oktober 2007 Marco Man vii

8 viii

9 Innehåll 1. Inledning Bakgrund Mål & Syfte Avgränsningar Metod Presentation av Bygganalys Byggprocessen och dess aktörer Förstudien Projekteringen Upphandling Kalkylering Produktionen Förvaltningen Från CAD till BIM Traditionell CAD Modellorienterat underlättar Databasbaserat höjer kvaliteten Standardformat IAI Behov av standardformat IFC XML BIM Building Information Model Byggnadsinformationsmodell Vad är BIM? Några definitioner Vision och verklighet Fördelar med BIM Hinder för användandet av BIM Tekniska frågor Huvudproblem med BIM BIM och kalkyl Den femte dimensionen 5D Central databas och fördelad databas Tocoman Skanska Flera dimensioner nd Utnyttjande av BIM i Sverige Projekt Forum Nacka Verktyg för arbete med BIM Diskussion och analys BIM BIM och Kalkyler Referenser Bilagor... 1 ix

10 1. Inledning 1.1 Bakgrund Ett byggprojekt består av många olika aktörer och intressenter vilka ska samverka under byggprojektets gång från projekteringen ända fram till förvaltningen. Dessa aktörer måste då jobba tillsammans för att uppnå ett gott resultat inom en överenskommen tidsram, samtidigt som projektet måste hålla en budget. Men dagens byggprocess är fragmenterad och aktörerna fokuserar istället på egen vinst. Eftersom dagens kontraktsformer och upphandlingsmetoder främjar konkurrens och ett kortsiktigt samarbete har det hindrat en samverkande process och utvecklingen av nya arbetsmetoder har avstannats. Trots att CAD-system har fått en stor slagkraft i byggbranschen och underlättat en samverkande process har dessa verktyg endast anpassats till de traditionella förfarandena och inga nya arbetsmetoder har växt fram. Det är svårt att införa nya processer och ny teknik i en så pass mogen industri som byggindustrin och det finns många problem som aktörerna tillsammans måste lösa för att dessa nya metoder ska införas i byggbranschen. Några av dessa problem presenteras nedan: Mycket av informationen som byggs upp av projektörerna i en BIM modell kommer aldrig till produktionsfasen pga. bristande kunskap och erfarenheter bland entreprenörer hur denna information ska utnyttjas. Det saknas kommersiella programvaror, som direkt kan förädla och nyttja den värdefulla informationen som samlas i projektörernas databaser. Det saknas standardiserade överföringsprotokoll mellan olika mjukvaror, vilket omöjliggör detta nya arbetssätt. De flesta befintliga gamla standarder är baserade på ett manuellt arbetssätt och cementerar gammal praxis. Detta omöjliggör införandet av nya rationellare ITstödda processer. Dessa standarder kan t.ex. vara ritteknikregler, mätregler, juridiska avtal mellan parter, ansvarsfördelning etc. (Edgar, 2002) För att kunna införa nya moderna verktyg i byggbranschen krävs det att det finns standardiserade överföringsprotokoll mellan olika system. Det har varit svårt att utveckla ett standardiserat format då aktörerna i byggprocessen använder sig av olika system. Dessa system har utvecklats för ett specifikt ändamål och förklarar ett och samma byggnadsverk på sitt sätt och utifrån sina egna aspekter. Kalkylatorerna/Kalkylprogrammen beskriver en byggnad med byggdelar, recept och produktionsresultat. Tidplanerarna/Tidplaneringsprogrammen beskriver en byggnad i form av aktiviteter. Entreprenörerna beskriver byggnaden såsom olika produktionsresultat, dvs. en kombination av resurser och aktiviteter. Projektörerna/CAD-systemen beskriver en byggnad med grafiska byggdelar och objekt sorterade i lager eller objektsklasser. En egen CAD-modell för varje skrå representerade samma fysiska byggdel, och dessutom en egen modell för varje nisch applikation inom varje skrå, t.ex. för statisk analys. Byggnadsbeskrivare/Beskrivningsprogrammen beskriver byggnaden i textform i byggnadsbeskrivningar i huvudsak uppbyggda enligt AMA 98. 1

11 Mängdningsbyråerna beskriver en byggnad i form av mängdposter med AMAkoder. Inköparna/E-handelsföretagen beskriver en byggnad med inköpsposter. (Edgar, 2002) Anledningen till att vi beskriver ett och samma byggnadsverk på så många olika sätt grundar sig i de manuella arbetsmetoderna och den skråindelade branschen. En materialspecifikation kan göras om 7-9 gånger i processen, eftersom parterna inte litar på arbetet som andra parter gjort, vilket undersökningar har visat. Det finns en mängd olika klassifikationer och standarder som utvecklats för att aktörerna ska kunna överföra information mellan varandra. Men trots alla hinder som finns på vägen befinner vi oss just nu i en övergångsfas från att arbeta med de traditionella arbetsmetoderna till att arbeta med BIM, Building Information Modeling(Byggnads Informations Modell), vilket kommer att främja en samverkande process och många fördelar finns att hämta, t.ex. tidsbesparingar, ekonomiska vinster och kvalitetshöjningar. (Edgar, 2002) 1.2 Mål & Syfte Syftet med examensarbetet var att undersöka vad BIM är och hur det används och utnyttjas i dagens byggprojektering. Vad kan man vinna på att använda detta nya verktyg och hur påverkar det vårt arbetssätt idag. Vad krävs för att implementera BIM i byggbranschen, och vilka problem kan uppstå? Arbetet tar även upp hur man arbetar med kalkyler och möjligheterna att koppla samman BIM och kalkyl. Även en kalkyl som gjorts hos bygganalys och en kalkyl som gjorts med BIM kommer att jämföras. Jämförelsen ska ta hänsyn till vilka fördelar och nackdelar som finns med att göra en kalkyl med hjälp av BIM gentemot det traditionella sättet att kalkylera. 1.3 Avgränsningar Examensarbetet tar upp vad som krävs för att BIM ska bli en del av byggprocessen, och även dess fördelar och nackdelar. Ingen studie har gjorts gällande olika BIM applikationer, och inga tester av BIM applikationer har heller gjorts. Kopplingen mellan BIM och kalkyl har inte heller testats, utan arbetat tar istället upp olika tillvägagångssätt som aktörer kan använda sig av. 1.4 Metod Examensarbetet började med faktainsamling och inläsning av ämnet genom litteraturstudier och sökningar på webben. Parallellt med detta har intervjuer gjorts och rapporten skrivits. Jag har även studerat olika projekt som gjorts tidigare angående BIM och kopplingar till kalkyler. 2

12 1.5 Presentation av Bygganalys Bygganalys, grundat 1952, är ett tekniskt konsultföretag och utför tjänster som består av både ekonomisk rådgivning och projektstyrning, vilket är deras spetskompetens. Den långa erfarenheten de har inom byggekonomirelaterade tjänster gör att de kan tillhandahålla tjänster av högsta kvalitet. Projektledarna hos Bygganalys styr projekt från idéskede fram till fulländad anläggning eller fastighet i drift. Årligen utför byggekonomerna drygt 500 uppdrag vilka består av kalkyler, lönsamhetsberäkningar och mängdförteckningar. Bygganalys kunder återfinns i byggprocessens hela värdekedja där uppdrag utförs åt byggherrar och entreprenörer. Exempel på större kunder är Skanska, Banverket, NCC, Peab och Veidekke. 3

13 2. Byggprocessen och dess aktörer Ett byggprojekts syfte är att tillverka en byggnad eller en anläggning, men kan även gälla ombyggnad(ändring) av ett byggnadsverk. När idén väcks eller när beslut fattats om att uppföra en viss byggnad eller anläggning börjar ett byggprojekt. Den som låter uppföra en byggnad eller anläggning för sin räkning kallas byggherre. Redan från start tar byggherren oftast hjälp av projektledare, som planerar och leder utförandet av projektet i samarbete med byggherren. Det är dock byggherren som fattar de viktiga besluten under projektets gång. Ett byggprojekt anses vara fullföljt och avslutat när det blivit föremål för drift, underhåll och andra förvaltningsinsatser. Men det är en lång väg från att ett byggprojekt startar till dess slut, och det finns olika vägar att ta sig dit. De viktigaste aktiviteterna ingår dock i varje projekt och dessa är projektering, produktion och förvaltning. I byggprocessen ingår många olika aktörer med olika roller och det kan lätt uppstå komplikationer. Samordningen mellan dessa är därför väldigt viktig för att uppnå ett gott resultat och god kvalité. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) 2.1 Förstudien Innan man startar ett byggprojekt kan det ibland behövas göra en förstudie. I förstudien sker analyser och utredningar som syftar till att klargöra de olika förutsättningarna för ett visst byggprojekt, t ex behovet av lokaler och ekonomiska konsekvenser av projektet. Beroende på vilken verksamhet det gäller kan det finnas olika alternativ som gynnar verksamheten bäst. Målet är att fatta beslut om att gå vidare med projektet eller inte. I detta tidiga skede bör projektgruppen som genomför förstudien bestå av byggherren samt personer med byggteknisk och ekonomisk kompetens. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) 2.2 Projekteringen När beslut fattats om att gå vidare med byggprojektet krävs stort arbete som ska leda till produktbestämning. I produktbestämningen ska ritningar och beskrivningar redovisas i detalj. Det är med dessa bygghandlingar man tar hjälp av när byggnaden ska uppföras. Det är en lång väg från att beslut fattats till dess att bygghandlingarna är klara och det finns flera sätt att ta sig dit. Men oftast är det två skeden som man måste jobba sig genom, nämligen programskedet och projekteringsskedet. Under denna långa process sker viktiga beslut som måste tas, och ibland måste även tidigare lösningar och beslut ändras eller kompletteras. Byggherren anlitar oftast olika konsulter för att sköta projekteringen, där normalt sett arkitekten och byggnadskonstruktören är de viktigaste aktörerna tätt följda av VVS- och el-konstruktörerna. 4

14 (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) Programskedet Programskedet börjar med ett antal utredningar av olika slag. Analyser och undersökningar som gjordes i förstudien fördjupas, kompletteras och breddas. Därefter skapas dokument efter resultaten från utredningarna, vilket kallas för program eller byggnadsprogram. Syftet är att i programskedet ska man dels precisera byggherrens alla krav på och önskemål om den blivande byggnaden, dels klarlägga alla förutsättningar och villkor som kan påverka den kommande projekteringen, och delvis produktionen. Underlagen från byggnadsprogrammen ger möjlighet till t.ex. mer detaljerade och säkrare ekonomiska kalkyler, som man kan ha som grund för projektets ekonomiska styrning. Även en gestaltning av byggnaden påbörjas under programskedet. Gestaltning innebär att ett antal olika förslag på utformningen av den blivande byggnaden tas fram av arkitekt. Därefter väljer man den bästa lösningen och fortsätter att arbeta med den. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) Projekteringsskedet Gestaltningen fortsätter in i projekteringsskedet. Resultatet från gestaltningen ger sedan ett antal ritningar, t ex situationsplan, fasader och sektioner m.m. Dessa handlingar kallas förslagshandlingar och utgör underlag för den fortsatta projekteringen. Efter att byggnadsprogrammet tagits fram sker en systemutformning av byggnaden. Detta innebär att uppfylla de krav som finns i byggnadsprogrammet gällande konstruktions- och installationssystemen, vilka ska utformas och fastställas. Detta ska sedan resultera i ett antal handlingar, s.k. systemhandlingar vilka ska ligga till grund för den fortsatta detaljutformningen av byggnaden. Detaljutformningen är det sista skedet i projekteringen och all dimensionering av samtliga byggnadskonstruktioner och installationskomponenter ska slutföras. T.ex. ska den slutgiltiga placeringen av dörrar och belysningsarmaturer bestämmas, slutliga val av material och byggnadsdetaljer o.s.v. Detaljutformningen ska leda till de bygghandlingar som ska användas för att huset ska kunna byggas av entreprenörerna. All information som behövs för att uppfylla byggherrens krav på den blivande byggnaden ska redovisas i bygghandlingarna i form av ritningar, beskrivningar och förteckningar m.m. Detaljutformningen är det mest omfattande projekteringsskedet. God samordning mellan konsultgrupperna krävs för att slutresultatet ska bli bra. I vissa projekt finns även en speciell CAD-samordnare som lägger upp riktlinjer för hur de olika konsulterna ska strukturera sina CAD-ritningar. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) 5

15 2.3 Upphandling Upphandling pågår under hela byggprocessen. När en beställare köper eller på något sätt anskaffar sig en tjänst, en entreprenad m.m. sker en upphandling och de inblandade parterna sluter ett avtal. En upphandling påbörjas med att beställaren infordrar anbud. Ett anbud baseras på ett förfrågningsunderlag som man tagit fram genom bygghandlingarna. Därefter sker en anbudskalkyl från anbudsgivarna med hjälp av förfrågningsunderlaget, och ett anbud lämnas till beställaren. Anbudet innehåller ett pris och vilka olika förutsättningar detta pris bygger på. Beställaren väljer sedan, efter prövning, det förmånligaste anbudet och beställer entreprenaden. När parterna kommit överens uppkommer ett avtal och sedan kan kontrakt skrivas. I kontraktet ska all information som krävs framgå så att entreprenaden ska kunna genomföras på ett korrekt sätt. Därefter kan entreprenadarbetena påbörjas. Vid ett större byggprojekt är detta ett omfattande arbete som involverar många olika yrkesgrupper som kalkylatorer, inköpare, entreprenadingenjörer, arbetschef etc. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) 2.4 Kalkylering En byggherre måste oftast i ett tidigt skede, redan under förstudien, försöka beräkna vad det färdiga byggnadsverket kommer att kosta. För att kunna ordna med finansieringen av projektet, eller för att få reda på om den budget man har är tillräcklig, är detta en förutsättning. För att göra en kalkyl i ett tidigt skede krävs det i de flesta sammanhang erfarenhet hos kalkylatorn eftersom ett projekt i ett så pass tidigt skede saknar den detaljerade informationen som behövs för att göra en säker kalkyl. Kalkylatorn kan med hjälp av väldigt lite information, som t.ex. längd, bredd och höjd på byggnaden, genom att göra vissa antaganden t.ex. att ett tak och en platta på mark behövs, och använda sig av sin erfarenhet från tidigare kalkyler skapa en överkådlig kalkyl av projektet. Under projektets gång kan man göra en mer detaljerad och säkrare kalkyl t.ex. när byggnadsprogrammet är klart eller under projekteringsskedet. Ingångsinformationen till kalkyl är anbudshandlingar eller motsvarande. Oftast innehåller handlingarna ritningar och beskrivningar samt annan information om produktionsförutsättningar, önskemål, etapper osv. Informationen är ofta digital, men levereras för det mesta i pappersform t.ex. som en bunt med ritningar. Mängdförteckningar skapas ur anbudshandlingarna, vilka innehåller en sammanställning av det tänkta resultatet indelat efter olika rubriker. BSAB83 eller BSAB96 används ofta. Man kan också fördela mängderna efter så kallade lägen: byggnader, våningar, etapper etc. Kalkylatorn använder sig inte bara av mängder, utan även: Prislistor(pris för mängder, resurser eller artiklar enligt avtal eller offert) Receptdatabaser(som beskriver produkttyper som kvadratmeter väggar i form av resurser t.ex. kvadratmeter gipsskivor, längdmeter reglar och arbetstimmar) Artikeldatabaser(som innehåller alternativa material för varje resurs t.ex. olika fabrikat av gipsskivor) (Wikforss, 2003) 6

16 Oftast talar man om två olika kalkyltyper: Anbudskalkylen och produktionskalkylen. (Nordstrand, Révai, 2002) (Wikforss, 2003) (Intervju med Bygganalys) Anbudskalkyl Att göra realistiska kostnadsberäkningar av sina projekt är av central betydelse för entreprenörer inom byggsektorn. En anbudskalkyl görs i ett tidigt skede och oftast under tidspress. Här gäller det att man i förväg beräknar vad det kommer att kosta att uppföra en byggnad eller anläggning under vissa givna förutsättningar, innan produktionen påbörjats. För att anbudskalkylen ska bli så realistisk som möjligt måste kalkylatorn vara införstådd i projektet och ha god kännedom om de verkliga produktionskostnaderna. Detta kan han/hon få genom erfarenheter och kalkyler från tidigare projekt. I anbudskalkylen beräknar kalkylatorn primärt de direkta produktionskostnaderna. Man utgår från en mängdberäkning, vilket är en uppmätning från ritningar av mängden material som måste anskaffas för att göra byggnadsverket möjligt. Även projektets indirekta produktionskostnader måste beräknas. Här ingår oftast kostnader som har med den tillfälliga fabriken att göra, t.ex. etableringen, underhåll och skötsel och avveckling. Det gäller bl.a. kostnader för bodar och kontor, byggmaskiner, avfallshantering, el-, vatten- och avloppsanläggningar m.m. Man behöver också ta med ett belopp som svarar mot arbetsplatsens utnyttjande av den centrala administrationen. Slutligen lägger man på ett s.k. täckningsbidrag(tb), vilket oftast är ett procentuellt pålägg på den totala arbetsplatskostnaden som ska täcka administrationskostnaderna och ge viss vinst. Summan av alla dessa kostnader och täckningsbidraget utgör ett anbudspris, vilket är kostnaden för att utföra produktionen. (Nordstrand, Révai, 2002) (Wikforss, 2003) (Intervju med Bygganalys) Produktionskalkyl Som regel använder man oftast anbudskalkylen som underlag för produktionskalkylen, men i stor utsträckning måste man sortera om kalkylposterna. En produktionskalkyl upprättas när produktionsplaneringen i samband med byggstarten är klar. På samma sätt som produktionen kommer att genomföras ska kalkylen vara uppbyggd. Utgångspunkten ska vara i de metoder och resurser som kommer att användas. Den ska vara uppställd enligt företagets/byggets kontoplan, alltså redovisas på samma sätt som de verkliga kostnaderna. När anbudskalkylen togs fram kan det ha skett förändringar i metoder och resurser gällande produktionen under upphandlingen. Dessa förändringar kan komma att påverka intäkterna(kontraktssumman) och produktionskostnaderna. Justeringar måste därför göras när man upprättar en produktionskalkyl eftersom produktionskalkylens kostnadsbild måste stämma med den verkliga produktionsuppläggningen. Detta för att enkelt kunna jämföra produktionskalkylens beräknade värden med motsvarande verkliga kostnader under byggandet. 7

17 (Nordstrand, Révai, 2002) (Wikforss, 2003) (Intervju med Bygganalys) Kalkylatorns arbetsgång traditionellt För att en kalkyl ska bli korrekt så måste kalkylatorn sätta sig in i anbudshandlingarna. Han/hon måste vara införstådd med den kvalitet som efterfrågas och med produktionsförutsättningarna för att kunna välja, editera eller skapa rätt recept till olika mängder. Under inläsningen av handlingarna måste olika byggdelar och recept som byggnaden består av analyseras. Recepten innehåller resurser, kostnader och koder vilket hämtas in i kalkylen från företagets egna register eller från någon programvara t.ex. MAP:s receptregister. Mängdavtagning och mängdberäkning sker från framställda ritningar manuellt eller med digitaliseringsbord, och redovisas i form av en mängdförteckning. Många recept måste anpassas till projektet och andra måste nyskapas, som sedan kan sparas i receptregistret för andra projekt. Även mängdposter på AMA-nivå i form av aktiviteter eller produktionsresultat kan hämtas in från receptregistret, och mängdförteckningar kan importeras från andra program. Vissa mängder kan ersättas av en extern offert t.ex. en putsentreprenör som lämnat offert per kvadratmeter puts. Vissa delar mängdas inte alls, t.ex. kan den del av anbudsunderlaget som berör el-arbeten motsvaras av en offert från en underentreprenör. Kalkylatorn måste även lägga till AK(allmänna omkostnader) t.ex. kostnader för produktionsutrustning som maskiner, bodar, transporter, drift m.m. vilka inte framgår av anbudsunderlaget. Även kapitalkostnader, riskkostnader, vinst etc. tillkommer ovanpå dessa kostnadsposter. I kalkylprogrammen kan sedan informationen struktureras, och den information som för tillfället önskas kan väljas. Alla kalkylposter redovisas i programmet och olika typer av kalkyler kan tas fram, t.ex. omkostnadskalkyl, offertkalkyl, totalsammanställningar m.m. Det finns även möjligheter att upprätta en komplett á-prislista i programmen genom en á-prishanterare. I mängdförteckningens direkta byggkostnader kan de gemensamma kostnaderna och täckningsbidraget fördelas på valfritt sätt, med bibehållen total anbudssumma. Hur en kalkylator tolkar anbudshandlingarna kan skilja sig beroende på vem det är som gör kalkylen. Det finns inget system för att kontrollera att mängdförteckningarna är korrekt och inte finns det heller någon metod att kontrollera vilka kostnader som inte grundas i mängdförteckningen. Men kalkylerna blir oftast korrekta ändå med tanke på kalkylatorernas noggrannhet och erfarenhet. De kan även ta hjälp genom att återanvända erfarenheter från tidigare kalkyler eller genom att kontrollera kalkylen via nyckeltal kr/m 2 lägenhetsyta, antal arbetstimmar/m 2 gipsväggar osv. Det finns ingen direktlänk mellan innehållet i anbudsunderlaget och kalkylens poster. (Wikforss, 2003) (Intervju med Bygganalys) (Intervju med Niclas Engdahl, JM) 8

18 Bilderna till vänster visar en detaljkalkyl ur kalkylprogrammet CalcFrame som Bygganalys använder för att göra kalkyler. (Bygganalys) 9

19 2.4.4 Vad händer med kalkylen? Under kalkylskedet har man redan bestämt resursåtgången på bl.a. material, yrkesarbetare, maskiner, UE m.m. vilket gör det naturligt att använda denna information i den fortsatta byggprocessen. Ett grundsyfte för kalkylering är att ta fram en tidig produktionskostnad, helst fördelad på kategorier och etapper. Kalkylatorn kan då återanvända databaser med recept och priser genom beräkningar av resurser och artiklar. Kalkyler kan även användas för produktionsplanering, men dessa angår bara de anbud som leder till entreprenader. Då räcker det inte med att felen i kalkylen tar ut varandra, utan delposterna måste vara rätt. Kalkyler som görs i dagens kalkylsystem ger oftast förutsättningarna att senare kunna omvandlas till produktionskalkyler när rätt underlag finns tillhands. Man kan säga att kalkylen används som underlag för kostnadsbudgeten mot vilken ekonomin regelbundet stäms av. (Wikforss, 2003) De kalkyldata man fått fram under kalkylskedet kan överföras till andra typer av system t.ex. vid planering av tidplaner, avstämningar och arbetsplatsrutiner, inköpsprocesser osv. (Wikforss, 2003) (Intervju med Bygganalys) 2.5 Produktionen I detta skede ska man, genom tidigare projektering och uppgjorda planer, förverkliga den tänkta byggnaden. Produktionsfasen är oftast mycket intensiv och misstag kan få stora konsekvenser i tid och pengar. Innan själva byggandet kan starta måste man skaffa olika produktionshjälpmedel och en s.k. tillfällig fabrik etableras på eller intill byggområdet. Den består av transportvägar, kontors- och personalbodar, tillfälliga försörjningssystem för el, vatten och avlopp, maskiner, materialupplag och avfall m.m. När etableringen av byggarbetsplatsen är genomförd kan själva byggproduktionen starta. Det är entreprenörer av olika slag som står för huvuddelen av all byggproduktion, där den största gruppen är byggentreprenörerna. Andra grupper är t ex VVS-entreprenörerna, elinstallatörer och målare. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) Byggstart Innan byggproduktionen startar måste byggentreprenören utföra en noggrann produktionsplanering, vilket är nödvändig för ett lyckat byggprojekt. Oftast brukar planeringen inledas med ett byggstartmöte. Detta möte är en viktig länk i kunskapsöverföringen från de som arbetat med projektet i anbudsskedet och de som ska genomföra projektet i produktionsskedet. 10

20 Planeringen innefattar att ta fram ett antal planer som t ex produktionstidplan, inköpsplan, leveransplaner, maskinplan och produktionskalkyl m.m. Dessa utgör ett produktionsprogram vilket kommer att styra arbetet. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) Byggskede Under byggskedet sker etableringen, samt att stå för drift och underhåll, av den tillfälliga fabriken. Produktionsprogrammet som man tagit fram under byggstartsskedet ska användas som underlag för produktionen. Eftersom planerna visar det bästa sättet att bygga ska produktionsledningen arbeta för att följa planerna. Detta arbete kan omfatta rekrytering av personal och anskaffning av övriga resurser som material, underentreprenörer och maskiner etc. Planerna ska följas för att minska störningar i produktionen, men i verkligheten kan det uppstå störningar i vilket fall, t.ex. sena leveranser, väder, maskinhaverier, bristande samordning och felaktig planering m.m. För att byggandet ska gå enligt produktionstidplanen behövs en detaljerad beskrivning om vad som ska göras på byggarbetsplatsen. Därför har man möten varje vecka för att gå igenom vilka arbeten som ska utföras den närmaste framtiden, en s.k. veckoplan. Veckoplanernas syfte är att utnyttja arbetsplatsens resurser så effektivt som möjligt, och t ex vid eventuella förseningar omfördela resurserna så att man inom kort tid kommer i fas med arbetsplanen igen. När byggnadsverket står färdigt och efter att besiktningar har gjorts kan byggnadsverket lämnas över till byggherren. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) 2.6 Förvaltningen När den färdiga byggnaden eller anläggningen överlämnas till byggherren inleds förvaltningsskedet. Då kan den verksamhet som byggnadsverket är avsett för påbörjas som t ex boende, försäljning, undervisning etc. Byggherren ska stå för drift och underhåll av byggnadsverket. Vid drift ska byggnaden försörjas med vatten, elektricitet och energi för bl.a. uppvärmning och ventilation, avfall ska tas om hand m.m. Det krävs också ett underhåll av byggnaden i form av utbyte och reparation av komponenter som inte fungerar. Förebyggande underhållsåtgärder som t ex ommålning, utbyte av tvättmaskiner, färgning av puts etc. måste också göras. Kostnaderna för förvaltningen täcks vanligen med någon form av hyror. (Nordstrand, 2003) (Nordstrand, Révai, 2002) 11

21 3. Från CAD till BIM 3.1 Traditionell CAD Året var 1981 då persondatorn lanserades. Några år senare under mitten av 1980-talet hade det amerikanska programmet AutoCad fått ett starkt fäste i byggbranschen. Redan under den här tiden fanns det behov av att kunna utföra automatisk mängdavtagning och kostnadskalkylering samt att effektivisera produktionsplanering, administration och uppföljning. CAD-program innebar i början ett ritningsorienterat sätt att arbeta, där programmet enbart används till att göra det traditionella ritningsarbetet med ritbord och penna mer effektivt och med mindre fel. Under åren som gått har projekteringsmetodiken med CAD utvecklats och många fördelar har uppnåtts. T.ex. har kommunikationen mellan projektörerna förbättrats, risken har minskat för kollisioner mellan byggnads- och installationskomponenter, möjligheterna har ökats för att ta fram tydliga och enhetliga ritningar i olika skalor för olika ändamål etc. En bidragande förutsättning för detta var att lagerstandards dök upp i ritningarna. Lagerstandards innebär att man ritar med olika typer av lager, där ett lager representerar en sak, medan ligger den på ett annat lager representerar den något helt annat. Dessa lager kan även tändas och släckas och de visas i olika färger beroende på vad de representerar. Genom att tända och släcka olika lager kan man ta fram den önskade ritningen utan att onödiga lager finns med, vilket gör det lättare att upptäcka kollisioner med mera. När man arbetar på det här sättet får man oftast göra om samma arbetsmoment flera gånger om, eftersom det oftast inte finns någon eller att det är få kopplingar mellan olika delar av en byggnad. Det tar lång tid att göra en kvalitetskontroll och det finns en tydlig risk att man lägger ner mycket tid och kraft på ritningsproduktion, när man istället borde fokusera sig på arkitektur och funktion. Figur 3, traditionell CAD innebär ritningar med dumma linjer. (Wikforss, 2003) (CAD&Ritnytt, 2005:3) 12

22 3.2 Modellorienterat underlättar Att arbeta modellorienterat under projekteringen innebär att man arbetar med en modell vilket man sedan skapar underlag utifrån. Till skillnad från traditionell CAD så leder ett modellorienterat arbetssätt till mer intelligenta handlingar. Här kan man arbeta med t.ex. ADT, Autodesk Architectural Desktop, och en stor fördel är att all information skapas i en och samma modell, det är även relativt smidigt att generera ut de handlingar som behövs. Om förändringar skulle behöva göras i modellen så uppdateras inte alla underlag ögonblickligen och ingen återkoppling sker heller, vilket är en stor nackdel. Även detta verktyg är ritningsorienterat, dock kan man arbeta modellorienterat. För att skapa en smidig produktion av underlag som sektioner, fasader, förteckningar etc. krävs ett arbete med modellfiler i samverkan med olika inlänkade underlag. I figur 4 kan man se att pilarna är enkelriktade, detta pga. att förändringar som görs varken uppdateras eller återkopplas direkt. 3D & Planer Ritningar Sektioner Fasader Uppställningar Detaljer Förteckningar Visualisering Figur 4, ändringar som görs varken uppdateras eller återkopplas direkt. (Wikforss, 2003) (CAD&Ritnytt, 2005:3) 13

23 3.3 Databasbaserat höjer kvaliteten Den teknologi som bygger på databaser(bim) kommer troligen vara den som används i framtiden. Med BIM arbetar man modellorienterat med objekt, se figur 5, och på ett smidigt och enkelt sätt kan man producera ritningar. Om man jämför med de två tidigare beskrivna teknologierna finns här inga enkelriktade pilar. All information samlas i databasen och alla handlingar, ritningar, kalkyler, förteckningar etc. är bara olika sätt att se på en och samma information. Gör man ändringar i en BIM modell så slår det igenom i alla vyer och handlingar samtidigt. Detta gör att kvalitetskontrollen förenklas drastiskt eftersom informationen endast sparas en gång och på ett och samma ställe. Genom att skapa relationer mellan olika databastabeller kan informationen återanvändas i något annat sammanhang. Figur 5, inga fler dumma linjer, BIM använder sig av objekt! (CAD&Ritnytt, 2005:3) 14

24 4. Standardformat 4.1 IAI IAI, International Alliance for Interoperability, är en allians av organisationer världen över med dess syfte att definiera kraven för att dela information mellan programvaror i Bygg- och Förvaltningsindustrin. IAI grundades 1994 i USA av en grupp företag som ville visa att det var möjligt att, via utveckling av prototyper, få en samverkan mellan applikationer för byggsektorn. Denna utveckling ledde till en standard som kom att heta IFC, Industry Foundation Classes. IAI s uppgift är endast att arbeta med IFC och dess fortsatta utveckling. Några viktiga mål för IAI är: att vara industridriven och nära praktiken, att vara handlingskraftig, snabb i utvecklingen, att nå konsensus utan byråkrati, att leverera inkrementella resultat. ( (Wikforss, 2003) (Intervju med Robert Priller, Lasercad) ( 4.2 Behov av standardformat Redan under mitten av 1970-talet utvecklades projekt för digitala informationsutbyten mellan olika applikationer inom byggsektorn. Idag har informationen som är nödvändig i byggprojekten blivit allt mer komplex och behoven att kunna överföra informationen mellan de olika aktörerna i byggprocessen större. Utöver ritningar och 3D-modeller vill byggsektorn kunna överföra t ex mängdförteckningar, utrymmen, tider och kostnader. Detta för att förmå en effektivare byggprocess och slippa bearbeta samma information flera gånger om, som man oftast gör under ett byggprojekt. Några exempel på behov av informationsöverföringar: byggdelar mellan två olika cad-system i ett projekt, byggdelar från ett cad-system till ett analysverktyg t ex för statiska beräkningar, mängdfiler från cad-system till kalkylprogram, produkter/artiklar från kataloger/databaser in i ett cad-system. (Wikforss 2003) (Wikforss 2003) 4.3 IFC För att informationen som skapas under byggprocessen ska kunna delas mellan olika aktörer och mellan olika applikationer krävs det att det finns en standard för hur denna information ska representeras. Då olika program inte alltid har samma ändamål och 15

25 används av olika aktörer i byggbranschen är det inte speciellt vanligt att kunna importera och exportera data från ett program till ett annat. Ett krav för att informationen eller data ska kunna delas är att det finns standardiserade beskrivningar för alla delar som ingår i processen, exempelvis material i en byggnad, olika typer av komponenter, ritningar och kalkyler. Det finns en del olika standarder som utvecklats, däribland STEP som är den mest omfattande och utvecklade standarden för produktmodeller oavsett bransch. Framförallt inom den tillverkande industrin, där bl.a. bil- och flygplanstillverkning ingår, har STEP fått stor tillämpning. För produktmodeller inom bygg är det IFC-standarden som kommit längst i utvecklingen där arbetet sker i nära samverkan med STEP. IFC, Industry Foundation Classes började utvecklas redan för cirka 10 år sedan av IAI, och syftet var att möjliggöra interoperabilitet. Med interoperabilitet menas att utbyte av intelligent information mellan olika applikationer ska vara både pålitlig och genomgående, det ska alltså kunna ske utan behov av mellanliggande mänsklig tolkning. Idag sker dataöverföringen mellan olika aktörer genom parvis överenskommelser, se figur 6, men IFC gör det möjligt att arbeta mot ett gemensamt format. Förhoppningarna med IFC är att det ska fungera som en internationell standard för byggbranschen. A B D C Figur 6, dataöverföring genom parvis överenskommelse. Varje pil står för informationsutbytet mellan olika aktörer. (Intervju med Robert Priller, Lasercad) (Wikforss, 2003) (Taranadi, 2002) (Fischer, Kam, 2002) IFC:s uppbyggnad Målet med IFC är att skapa gemensamma begrepp och en gemensam terminologi, samt ett gemensamt filöverföringsformat hos medverkande system. Man kan beskriva IFC som ett begreppsmässigt ramverk vilket ska omfatta alla objekt som är av intresse för bygg- och förvaltningssektorn. Mellan olika applikationer ska uppbyggnad av begreppsscheman och informationsutbyte kunna tillämpas. IFC är uppbyggt av ett modulärt schema vilket har en struktur med fyra lager. Dessa har en strikt referenshierarki, vilket betyder att moduler endast får referera moduler på samma nivå eller lägre. De fyra lagren är: Resource Layer Core Layer 16

26 Interoperability Layer Domain Models Layer Varje specifikation(byggdel) i IFC kallas för en klass. Uppsättning av objektsklasser och regler för samband(relationer) mellan dessa definieras av IFC. Detta leder till att olika applikationer kan kommunicera sina objekt med bibehållen intelligens, eftersom objektsklassen definierar och tolkar egenskaperna av objekten, se figur 7. (Wikforss, 2003) (Taranadi, 2002) Figur 7, exempel på kommunikation mellan BIM modeller och aktörer via det neutrala filformatet IFC Problem med IFC Versionshantering och ägarskap till objekten är ett problem när det gäller applikationer som importerar och exporterar data i IFC format. Det är även svårt att veta var originalet finns om flera olika applikationer utväxlar data. Det återstår fortfarande mycket arbete kring utvecklingen av IFC för att hela BIM modellen ska kunna lagras i en gemensam databas. IFC formaten kan idag inte hantera en lika detaljrik information(semantik) som applikationerna kan. En IFC modell bygger på principen om minsta gemensamma nämnare mellan de existerande kommersiella programvarorna, vilket leder till att en hel del detaljrikedom går förlorad vid en konvertering till ett IFC format, se figur 8. 17

27 Figur 8, detaljrik information går förlorad vid en konvertering till IFC format pga. principen om minsta gemensamma nämnare mellan de kommersiella programvarorna. (Intervju med Robert Priller, Lasercad) (Wikforss, 2003) ( 4.4 XML XML 1.0 släpptes 1998 och utvecklades av en arbetsgrupp under World Wide Web Consortium, W3C. Användningen av XML är främst för att överföra meddelanden och strukturerad dokumentinformation. Utan att specificera deras mening, använder sig XML av element och attribut. Det liknar HTML men kan fritt definiera elementen både till namn och också relationer, vilket är den avgörande skillnaden. XML kan överföras, definieras och presenteras av ett stort antal filtyper. För att innehållet och strukturen i en XML fil ska definieras kan DTD eller XML schema användas. DTD står för Document Type Definition och styr hur elementen kan förekomma antal, ordning etc. XML schema är ett XML dokument, som också uttrycks i en XML syntax, vilket är mer avancerat och har datatyper och restriktioner, förekomstregler, stöd för definierade namn m.m. Det har blivit betydligt enklare att modellera andra relationer än rent hierarkiska i en informationsmodell genom utvecklingen av XML schema. En XML specifikation, sbxml, från Svensk Byggtjänst för bl.a. mängdförteckningar har testats för att koppla samman sbxml och IFC. Formatet sbxml har fyra huvudrubriker: Dokumentdata Information om dokumentet såsom dokument-id, utgivningsdatum, ändringsdatum, status, sändare och mottagare. ListForteckning Förteckning över samtliga listor som dokumentet refererar till såsom BSAB-tabeller och inbäddade projektlistor(t.ex. lägesindelning). Under Listförteckning finns även möjlighet att lagra adress/distributionslista på projektets deltagare. Projekt Projektinformation relaterat till hela projektet. T.ex. projektnummer, projektnamn, projektdatum, projektstorheter(nyckeltal) m.m. 18

28 Detalj Data angående projektets struktur och innehåll. T.ex. detaljposter med kopplingar och information om mängder, resurser, priser, artiklar, tider, beskrivningstexter, föreskrifter, koder och CAD element. Rubriken Detalj kan sedan delas in i ett antal poster, se figur 9. (Wikforss, 2003) Figur 9, översikt av sbxml där rubriken Detalj expanderats. 19

29 5. BIM Building Information Model Byggnadsinformationsmodell 5.1 Vad är BIM? BIM är ett sätt att hantera information hela vägen från idé till projektering, produktion och sen till förvaltningen. En struktur finns för hur och var informationen sparas. Det kan vara i ett CAD-system baserad på databasteknologi eller enbart i en databas eller i en kombination av dessa. Informationen kan vara både grafisk och ickegrafisk och utbyte ska kunna ske på ett strukturerat sätt i databasen eller mellan flera gemensamma databaser. BIM innebär en förutsättning för informationsanvändning, informationsutbyte och återanvändning av information. Man kan definiera BIM som all information om byggnadsverket under dess livscykel, se figur 10. Figur 10, all information om byggnadsverket under dess livscykel ska finnas i BIM. I ett BIM system är ritningar, specifikationer och konstruktionsdetaljer m.m. inte separata dokument, utan en del utav själva modellen. Eftersom alla aspekter av ett projekt drivs från en enda databas eller en kombination av databaser minskar olika typer av fel drastiskt t.ex. samkörning och konflikter. Integration av information från flera olika discipliner stöds också genom visualisering av projekt, simulationer och optimeringar. En förutsättning för en byggnadsinformationsmodell är att informationen är samlad och som är i stort sett tillgänglig för alla inblandade. Dess användbarhet är beroende av att konstant vara uppdaterad med den senaste informationen från t ex konsulter, entreprenörer och leverantörer m.m. Så fort BIM modellen blir den centrala informationsbäraren kommer entreprenörerna att förlita sig till modellen för samkörningar och sammandrabbningar, samt att den kommer att användas till att beräkna tidsplaner. Byggherren kommer att förlita sig på framberäknade ytor och kostnadskalkyler. Om modellen skulle visa sig innehålla fel kommer de drabbade med största sannolikhet söka sig till de som designat modellen för kompensation. Detta leder till att designern som inledningsvis bygger upp modellen får ut lite i vinst, men samtidigt får en ökad ansvarsskyldighet. Detta kommer att hindra användningen av BIM, om inte någon form av kommersiell och lagenlig struktur balanserar ersättning, risk och vinst. (Ashcraft, 2006) (Wikforss 2003) 20

30 5.2 Några definitioner För att förstå sig på processerna, utfärdandet och fördelarna med BIM finns några viktiga begrepp som måste behandlas D och BIM Det finns en klar skillnad mellan 3D och BIM. En 3D modell innehåller ingen intelligens och används främst som ett visualiseringsverktyg. En BIM modell däremot innehåller en massa intelligens. Man kan säga att det är en prototyp av en byggnad som innehåller detaljerad information om dess beståndsdelar som t ex stomme, väggar, dörrar och fönster m.m. Meningen är att man ska kunna visualisera en BIM modell i 3D, men samtidigt innehåller modellen viktig information där 3D inte är nödvändigt, t ex i kalkylberäkningar där mängderna kan plockas ut och energiberäkningar där volymer m.m. kan tas fram. 3D är alltså en del utav BIM, där BIM även står för information. Informationen sparas i en gemensam databas som aktörerna i byggprocessen kan ta del av och ändra i vid behov. Denna information kan sedan överföras genom databasen till olika program där man kan bearbeta informationen till dess ändamål. BIM fungerar även som en pålitlig bas för beslutstagande och tillför automatiserade analyser som kan assistera i planering, design, konstruktion, drift och förvaltningsaktiviteter. (The National 3D-4D-BIM Program, 2006) Polygonal Surface Modeling Polygonal surface modeling är en process för att skapa 3D-bilder av en konstruktion eller ett objekt. 3D-ytan är uppbyggd av en kombination av geometriska objekt som är belagd med lämpliga skins och texturer. Objektet kan ses från flera olika vinklar och under olika ljusförhållanden, och om det är tillräckligt komplext blir det nästan fotorealistiskt. Genom att ändra kamera vinklarna kan man flyga genom och runtomkring modellen och på så sätt få en noggrann bild av hur konstruktionen kommer att se ut. Tredimensionella modeller används ofta av arkitekter och för att visa kunder en bild av helheten. Grunden för polygonal surface model är enbart en bild. Exempelvis så är ett fönster enbart ett grafiskt element i modellen. Information om fönstret som konstruktion, ljudisolering, struktur m.m. saknas. Intelligensen att kommunicera med modellen eller andra objekt finns inte heller. Polygonala 3D-modeller har använts länge för att skapa visualiseringar av design. Dessa modeller skiljer sig dock markant från de intelligenta modellerna som används i en BIM process. Man kan säga att polygonala modeller enbart är ett uttryck av design beskrivet i olika typer av dokument, medan BIM modellen är själva designen. (The National 3D-4D-BIM Program, 2006) (Ashcraft, 2006) 21