Redovisning av internationellt kulturytbyte Kajsa Bohlin, cirkusartist Push Me, Pull You! Circus Space LAB, London Spoffin Festival, Amersfoort

Transkript

1 Redovisning av internationellt kulturytbyte Kajsa Bohlin, cirkusartist Push Me, Pull You! Circus Space LAB, London Spoffin Festival, Amersfoort (Holland) 5-10 Juni & 1-26 Augusti 2012

2 Inledning Det har varit otroligt svårt, spännande, och lärorikt att regissera föreställningen Push Me, Pull You. Även om man alltid önskar att det fanns mer tid, har projektet på alla sätt övergått mina förväntningar. Strax innan bifallet från konstnärsnämnden fick vi reda på att vi även fått bifall från The brittish art council för en så kallad R&D (research and development) vilket gjorde att vi fick betalt för vårat arbete, och kunde kosta på oss nytt material. Det gjorde också att vi redan innan vi var klara i Holland, bestämde oss för att vi vill vidareutveckla projektet och gå djupare i vår research. Under våra två residenser har vi tillsammans skapat en extremt stark plattform för vidareutveckling, och jag känner att jag hittat en ny roll som jag trivs och vill växa i. En föreställning har tagit form, och vi har upptäckt unikt cirkusmaterial genom dialogen mellan tekninkern och artisten. Både i Circus Space Lab ( London) och Laastwerkplatz ( Spoffin Festival, Amersfoort) har vi haft möjligheten att tänka stort vad det gäller teknisk utrustning och riggning, och konceptet; relationen mellan teknikern och artisten har hjälpt oss att hitta nya kreativa lösningar. Genom att belysa teknikerns roll har vi alla tänkt annorlunda, vilket i slutändan gett oss ett helt nytt sätt att använda oss av framför allt materialet. Den slaka linstruktur vi började med ändrade form, och blev skelettet för föreställningens uppbygnad. London Vi började projektet med en reasearch-vecka i Circus Space LAB lokal i London. Mycket handlade då om att plocka fram den egentliga relationen mellan artisten och teknikern. Vad gör en tekniker, när dominerar hen scenutrymmet, vad händer när artisten kommer in? Eftersom denna vecka var tillägnad just research, arbetade vi med improvisation, både fritt och strukturerat. Förutom relationen mellan teknikern och artisten fanns några konkreta fysiska förslag, bl.a en höj och sänkbar lina. När denna lina kom upp, och vi började testa olika sätt att rigga strukturen, öppnades en ny värld. För att hålla allt på plats krävdes att vi riggade ett topprep, det i sin tur gjorde att vi började använda oss av taket, vilket blev en viktig byggsten för föreställningen. Dagarna planerades tillsammans och allt eftersom, för att lämna plats för nya upptäkter (som denna).

3 Den tekniska och den artistiska världen Från början har det varit tydligt att vi arbetar med två världar i symbios. Under skapelseprocessen har vi valt att kalla dem för den tekniska världen och den artistiska världen, där teknikern (Tom) dominerar den tekniska världen, och artisten (Linn) den artistiska världen. Vi har diskuterat maktstrukturerna i dessa och försökt hitta sätt att bryta de konventioner som finns, som till exempel att den tekniska världen vanligtvis inte uppfattas förrän någonting går fel (musik på fel ställe, ljuset släcks...). För vidareutvecklingen av föreställningen skulle jag vilja arbeta mer med den egenheten. Regissörsrollen De två världarna blandas under researchen. Vi har alla tagit olika roller för att processen ska röra sig framåt. Det har varit en kollaborativ process där alla haft ideér om de tekniska och artistiska valen, utifrån sina egna perspektiv. Eftersom jag inte är upphovskvinna till konceptet, har jag tagit min regissörsroll som en intensiv lyssnare. Mitt mål har varit att fomulera Linn och Toms visioner i ett stycke som är interessant både för dem och publiken. Jag har försökt att se deras styrkor och svagheter, och byggt scener utifrån ett performativt perspektiv som jag tror passar dem. Jag är tacksam för det stora förtroendet, men ser också mina brister. Vi blev så inspirerade av de tekniska möjligheterna att den artistiska världen blev lite försummad, och det är något att ha i åtanke för framtiden. Jag fick Tom att vara bekväm med sin roll, men Linn blev ensam mot slutet. Hisorien blev aldrig riktigt hennes, och det är extremt viktigt att det händer i nästa steg av kreationen. Jag tycker också att våra roller kunde varit tydligare under processen, och ser att jag ibland varit rädd för att inkräkta på deras koncept istället för att ta kommandot när det behövts. Amersfoort (Holland) Vi fortsatte med en tre veckord residens i Amersfoort ordnad av Spoffin Festival i lokalen Laaswerkerplatz. I början lade vi stort fokus på att leka och improvisera med ljuset, eftersom vi inte haft möjlighet till det innan. Vi testade även saker vi inte hann med i London, men började ganska snabbt att konstruera scener eftersom tiden var knapp.

4 Föreställningen I föreställningen Push Me, Pull You! delade vi tydligt upp den tekniska världen och den artisktiska världen. Första steget blev att hitta rätt ordning för den komplicerade riggningen. Med hjälp av två riggpunkter i taket hittade vi olika sätt att konstruera och dekonstruera dess naturliga form. Jag fick kontinueligt assosiationer till en båt. De två A-ramarna är trianglar, vi använde oss mycket av rep, och själva riggningen involverar mycket hissningar och dragningar. Tom och Linn träffades också på en båt, vilket jag tänkte kunde tillföra en personlig nivå till det jag såg utifrån, och hjälpa oss att bygga en historia. Vi fortsatte genom att placera fokus, och kategorisera vilka scener som tillhörde vilken värld, samt när de blandades. Dramaturgin byggde på relationen mellan dessa två världar, och i mitten av föreställningen byter teknikern och artisten plats. Min vision var att ha två paralella berättelser, en som är teknikerns, och en som är artistens. Det finns också ett till lager som är verkligheten ; den faktiska relationen Linn och Tom har. Jag ville att den teatrala berättelsen skulle behandla något stort och djupt för att kontrastera den enkelhet som den tekniska värlen naturligt har och därmed använda den största styrkan en artisk besitter; att röra en publik. Berättelsen blev väldigt simpel i denhär versionen; En sjökvinna befinner sig på en båt, det blir storm och hon försöker rädda båten, men båten sjunker och hon tvingas acceptera döden. Om vi väljer att fortsätta i denhär riktningen måste utvecklingen av berättelsen förtydligas, och cirkusscenerna omarbetas så att de bär historien på ett starkare sätt. Under föreställningen gör sig den tekniska världen påmind för att uppenbara teknikern. I en scen ändrar teknikern drastiskt musiken och ljuset och tvingar därmed artisten att ändra sin ursprungliga plan. Artisten tar då över teknikbordet och tvingar teknikern att uppträda. Detta är en nyckelscen i stycket, och vi behöver spendera mer tid att utforska betydelsen av detta, och placera konflikten mellan de två mer omsorgsfullt. När artisten tar över tekniken spelar hon bara sånger som refererar till båtar (titanic, pirates of the carribean), detta är ett sätt att fortsätta sin berättelse utanför sin domän. Jag tycker att detta är ett intressant berättargrepp, och skulle vilja använda mig mer av historien inuti historien.

5 Det tredje lagret verkligheten dyker upp I en scen mot slutet, då Linn och Tom möts på ett personligt plan. Det är som att vi får se dem tillsammans bakom scenen. För mig är det här en scen där man får se tekniken bakom artisten. Hon är ingen superhjälte utan en person som behöver andas och dricka vatten precis som alla andra. Detta är också vanligvis någonting man döljer i ett framträdande, och en interessant vinkel att använda. Jag skulle vilja förankra detta bättre i föreställningen och anknyta det till Linns berättelse, på samma sätt som musiken i förra scenen. Historien som fortsätter i historien... På grund av tidsbegränsningen valde vi att skapa en frontal föreställning. För framtiden tycker jag att vi ska experimentera även med omgivningen. Showerna Vi spelade fyra föreställningar under Spoffin Festival. Jag var nervös på gransen till vansinne på premiären. Jag antar att det är så när man gör ett sånt här jobb för första gången. Jag är så ovan att inte stå på scenen, att inte kunna påverka. Vi hade haft en work in progress presentation dagarna innan som mötte blandade reaktioner, men jag tyckte att min position stärktes av kritiken. Det var som att jag med vissa kommentarer förstod vad det är jag absolut inte vill göra, och med andra vad jag borde tänkt mer på. Det var en lättnad när publiken applåderade i slutet av varje show, som ett förlösande regn. De gillar det! tänkte jag och pustade ut. Och vi fick mycket bra respons av publiken. Erfarenheter & Kontakter Jag hoppas att man genom att läsa det här förstår att jag fått så mycket erfarenheter av olika slag att jag har svårt att lista dem. Jag har axlat en helt ny yrkesroll och ständigt lärt mig genom processen. Det bästa av allt är att vi ska fortsätta, att det inte tar slut här. Under spelperioden på Spoffin Festival mötte vi Fabrizio Gavosto, producent för Mirabilia festival i Italien, vi har nu kontakt med honom om en eventuell residens i mitten av maj till mitten av juni 2013, och nypremiär av föreställningen på nämnda festivalen. Vi hade en kompositör som kom in vid namn Alex Stoloff som också kommer fortsätta arbeta med oss i framtiden. Och Alfred Konijnenbelt som anordnar Spoffin Festival tillika residensen vi fick, väntar med spänning på nya projekt från vårt håll. Kajsa Bohlin