Regionala skillnader i boendeförhållanden RAPPORT 3:2010

Transkript

1 Regionala skillnader i boendeförhållanden RAPPORT 3:2010

2 Regionala skillnader i boendeförhållanden rapport 3:2010

3 Regionplanekontoret ansvarar för regionplanering och regionala utvecklingsfrågor i Stockholms län. Kontoret arbetar på uppdrag av Regionplanenämnden och tillhör Stockholms läns landsting. Vi bidrar till Stockholmsregionens utveckling genom en utvecklingsplanering som grundas på kvalificerat underlag och analys. Genom samverkan och kommunikation bidrar vi till att regionens aktörer når en gemensam syn på regionens utveckling. Vi ger förutsättningar och tar initiativ för att visionen, mål, strategier och åtaganden i den kommande Regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS 2010) ska bli verklighet. Vi bevakar systematiskt utvecklingen i regionen och omvärlden. I Regionplanekontorets rapportserie presenteras kunskapsunderlag, analyser, scenarios, kartläggningar, utvärderingar, statistik och rekommendationer för regionens utveckling. De flesta rapporter är framtagna av forskare, utredare, analytiker och konsulter på uppdrag av Regionplanekontoret. På finns möjligheter att ladda hem digitala versioner, beställa eller prenumerera på våra rapporter. Citera gärna innehållet i rapporten men uppge alltid källan. Även kopiering av sidor i rapporten är tillåtet förutsatt att källan anges och att spridning inte sker i kommersiellt syfte. Återgivning av bilder, foto, figurer och tabeller (digitalt eller analogt) är inte tillåtet utan särskilt medgivande. Regionplanekontoret är i likhet med Stockholms läns landstings (SLL) samtliga förvaltningar miljöcertifierade enligt ISO och jobbar med ständiga förbättringar i ett särskilt Miljöprogram, femte steget. SLL:s upphandlade konsulter möter särskilt ställda miljökrav. Denna trycksak är tryckt enligt SLL:s miljökrav. Regionplanekontoret Box 4414, Stockholm Besök Västgötagatan 2 Tfn , Fax info@regionplanekontoret.sll.se Konsulter Björn Alfredsson Grafisk form och produktion Autotech Teknikinformation i Stockholm Omslag Anna Kern/Johnér RTN ISSN ISBN

4 Förord Den här studien handlar om regionala skillnader i boendeförhållanden. Två centrala frågeställningar är: vad kännetecknar dem som bor i en viss boendeform och var återfinns dessa egen skaper? Studien baseras på basområden, drygt i hela länet, med data om demografi, utbildningsnivå, inkomst och etnicitet och avser förhållandena vid årsskiftet 2005/2006. Studien visar att ekonomiska data i hög utsträckning kan användas för att beskriva boendemönstret. Ju högre andel boende i enskilt ägda småhus, desto högre inkomster. För allmännyttiga hyresrätter är förhållandena de omvända. erna är något av ett genomsnitt för länet i sin helhet men i länets centrala delar närmar sig nivån på resurserna i bostadsrätterna de som finns i de enskilt ägda småhusen utanför centrum. En studie liknande denna genomfördes tidigare med data från Det har därför varit möjligt att studera utvecklingen under perioden Denna period kännetecknas främst av en omfattande omvandling av hyresrätter till bostadsrätter koncentrerat till regionens centrala delar. Andelen höginkomsttagare i bostadsrätt har ökat. I hyresrätterna är utvecklingen den motsatta. Hustyper och upplåtelseformer har stor betydelse för hur välfärdslandskapet och segregationen gestaltas. I ett regionalt pers pektiv förekommer förvisso skillnader men de är inte alltför extrema. På den regionala nivån, finns trots olikheterna, goda förutsättningar för mångfald och variation. Men utan tillskott av nya bostäder av varierande hustyp/upplåtelseform finns risken att mångfalden kommer att minska och segregationen att tillta. Stockholm i oktober 2010 Sven-Inge Nylund Regionplanedirektör

5

6 Innehåll Sammanfattning 7 Regionala mönster 7 Vad och var? 8 Analys av samband 10 En samlad bild av skillnaderna 10 Skillnader på delområdesnivå 11 Förändring Ökad integration eller segregation? 14 Ensartat i detalj, mångsidigt i helheten 14 ry 15 Regional patterns 15 Regional differences 16 Undersökningen 17 Variabler i undersökningen 17 Hustyp och juridisk form 19 Geografisk indelning 20 Detaljeringsgrad 21 Rapportens uppläggning 21 Hustyp/upplåtelseform som skiljelinje 23 Social kartering 23 Regionala skillnader 23 Områdens sociala utsatthet 24 Planering för minskad boendesegregation 24 Åtagande i RUFS Analysen fördjupas 25 Var och hur bor Stockholms regionens invånare? 27 Gammal och ung demografi och boende 35 Yngre i småhus 35 Äldre i bostadsrätt och hyresrätt 38 Familjestrukturen bekräftar åldersstrukturen 41 Demografin sammanfattas 45 Utbildning 47 Inkomster 51 Hög- och låginkomsttagare 54 Personer med utländsk bakgrund 61 Ett regionalt mönster? 67

7 Andelar och antal 71 Fler antalsredovisningar 72 Basområdesegenskaper 75 Regionala skillnader 79 Förändring mellan 1999 och Mest ombildningar i regioncentrum 87 Utvecklingen av medellönen 97 Ökad integration eller segregation? 101 Tabeller 105

8 Regionala skillnader 7 Sammanfattning Den här rapporten analyserar främst geografiska skillnader utifrån en differentiering av befolkningen med hänsyn till i vilken hustyp och upplåtelseform de bor. Rapporten visar att resultaten är relevanta för planeringen i minst två avseenden. För det första råder det stora skillnader i struktur demografi, utbildning, inkomster och etnicitet mellan olika områden. Dessa skillnader förklaras i stor utsträckning av sammansättningen av hustyper och upplåtelseformer inom områdena. Ur ett planeringsperspektiv är detta viktig information som samtidigt signalerar att förhållandena måste bevakas så att inte strukturskillnaderna ökar och segregationen tilltar. Segregation är ett begrepp som ska användas med försiktighet. Det enskilda villaområdet eller bostadskvarteret med bara hyresrätter har förvisso en ensartad struktur men de blir inte segregerade förrän de i jämförelse med andra områden uppvisar stora skillnader främst i socio-ekonomiska avseenden, d.v.s. resursmässigt. I den bemärkelsen återspeglar den här rapporten att det råder segregation i Stockholmsregionen. Den andra aspekten på kartläggningens planeringsrelevans är på sätt och vis motsatsen till segregation. Segregationen yttrar sig som dominans eller avsaknad av en grupp eller företeelse. I ett regionalt perspektiv existerar inte dessa ytterligheter. I regiondelar med exempelvis låg medelinkomst lyser inte höginkomsttagarna med sin frånvaro. I regiondelar med hög andel familjer utan barn bor trots allt ett stort antal barn. Det som utmärker segregationen den extrema homogeniteten i enskildheter har sin motpol i en diversifiering i stort. Det betyder att i ett regionalt planeringsperspektiv finns mångfalden som utgångspunkt och resurs men för det lilla området behöver ensidigheten uppmärksammas och kanske åtgärdas. Regionala mönster Den här rapporten handlar om egenskaper hos grupper av boende, som har det gemensamt att de bor på samma sätt och uppvisar homogena mönster. Det handlar också om boendeformer och om det samband som råder mellan dessa boendeformer och olika grupper av boende. I rapporten belyses också den regionala fördelningen utifrån ett demografiskt perspektiv och utifrån utbildningsnivå, inkomster och etnicitet. I rapporten finns också en jämförelse över tid och en beskrivning av utvecklingen från 1998 till och med En liknande undersökning som denna gjordes för några år sedan och i princip samma metodik har använts. Till denna undersökning har uppgifter om etnicitet tillkommit. Två centrala frågeställningar i rapporten är: vad som kännetecknar dem som bor i en viss boendeform och var dessa egenskaper återfinns? Det är således fråga om dels en kvalitativ bestämning med utgångspunkt i hur många och hur mycket, dels en kvantitativ bestämning i form av en geografisk lokalisering. Den här rapporten baseras på data vars minsta redovisningsenhet är så kallade basområden, sammanlagt i hela länet. För varje basområde finns observa-

9 8 Regionala skillnader tioner om hur be folk ningen bor med avseende på hustyp och upplåtelseform och befolkningens egenskaper med avseende på demografi, utbildningsnivå, inkomst och etnicitet. Vad och var? En grov bild av boendestrukturen i Stockholmsregionen skulle kunna formuleras på följande sätt: drygt en tredjedel av Stockholmsregionens invånare bor i småhus, en något större andel bor i hyresrätter i flerbostadshus och knappt en fjärdedel bor i bostadsrätter i flerbostadshus. n dominerar som bland hyresrätterna och drygt hälften av alla som bor i hyresrätt hyr av allmännyttan. Tabell 1. Befolkning i Stockholms län Sektor Bostadsrätnytta Allmän- Stockholm Västerort Stockholm Järvafältet Nordväst Solna Sundbyberg Norr Inre nordost Yttre nordost Norra innerstaden Södra innerstaden Ost Stockholm sydost Sydost Stockholm sydväst Sydväst Stockholms län Procentuell fördelning 32,2 3,2 1,8 24,0 20,2 8,6 9,9 100,0 Befolkningsfördel ning en på hustyper och upplåtelseformer redovisas också på kartan härintill per geografisk sektor. Kartbilden återspeglar betydande skillnader vad gäller hustyp/upplåtelseform. De enskilt ägda småhusen dominerar i ytterområdena, andelen bo stads rätter är överraskande höga i centrum, speciellt i den norra delen. Där är också andelen privat ägda hyresrätter omfattande. Andelen allmännytta är relativt hög i många sektorer men låg i Nordost, Ost, Sydost och i Norra innerstaden. De här strukturskillnaderna vad beträffar hustyp/upplåtelseform får också sitt genomslag för andra variabler. Områden med hög andel småhus innebär också hög andel barnfamiljer. I dessa områden är också vanligtvis medelinkomsten hög. Det finns också en lägesaspekt. I grova drag gäller att ju närmare centrum desto bättre resurser givet en och samma hustyp/upplåtelseform. Det här är speciellt markant för bostads rätterna.

10 Regionala skillnader 9 Medelinkomsten mätt som den sammanlag da förvärvsinkomsten för familjer har det största förkla rings värdet enligt den följande sambandsana lysen och uppvisar stora skillnader mellan olika hustyper och upplåtelseformer. På länsnivån är medelinkomsten dubbelt så hög i den hustyp/upplåtelseform som har högsta inkomsten (enskilt ägda småhus) jämfört med den som har den lägsta (allmännyttiga flerbostadshus). När uppgifterna differentieras geografiskt ökar skillnaderna. De som bor i småhus i Inre nordost har en medelinkomst som är mer än fyra gånger högre än de som bor i allmännytta i Stockholm på Järvafältet. Samma faktor-fyra-förhållande kan också hittas inom en kommun (Täby). Inom Stockholms stad är skillnaderna inte fullt så stora men inom stadsdelsnämndsområdena Maria-Gamla stan, Östermalm, Bromma och Rinkeby är motsvarande skillnader drygt trefaldiga. Antal invånare i Stockholms län fördelade på hustyp/upplåtelseform Enskilt ägda småhus Hyresrätt, Hyresrätt, flerbostadshus Cirklarnas areor är proportionella mot folkmängden i respektive område Norr Yttre nordost Nordväst Stockholm Järvafältet Solna Sundbyberg Inre nordost Stockholm Västerort Stockholm sydväst Norra innerstan Södra innerstan Ost Sydväst Stockholm sydost Sydost Cirklarnas areor är proportionella mot antalet invånare i respektive område km Figur 1. Det röda de enskilt ägda småhusen dominerar i ytterområ den, det blå hyreslägen heterna i centrum. Grönt bostadsrätter na är relativt jämnt fördelat över regionen med undantag av den norra delen av centrum. På några håll, både halv centralt och perifert är det ljusblå allmännyttan rikligt representerat.

11 10 Regionala skillnader Sektor Tabell 2. Medelinkomst inklusive 0-inkomster i Stockholms län 2004, 1000-tal kronor Stockholm Västerort Stockholm Järvafältet Nordväst Solna Sundbyberg Norr Inre nordost Yttre nordost Norra innerstaden Södra innerstaden Ost Stockholm sydost Sydost Stockholm sydväst Sydväst Stockholms län Analys av samband Det stora antalet observationer har gjort det möjligt att med stor säkerhet analysera sambandet mellan boendestruktur (hustyp/upplåtelseform) och övriga variabler. Inte oväntat är hushållens inkomster viktiga för att beskriva denna struktur. I viss mån har också utbildningsnivån betydelse medan däremot demografiska data i form av åldersstruktur och familjesammansättning beskriver sambandet sämre, bortsett då från boendeformer som är speciellt lämpade för framför allt barnfamiljer. En samlad bild av skillnaderna Analysen av sambanden har mer detaljerat genomförts för fyra hustyper/upplåtelseformer: Enskilt ägda småhus, bostadsrätter, allmännytta och kategorin övriga flerbostadshus vilken består av ungefär lika delar bolagsägda och privatägda hyresrätter med viss övervikt för privatägda. Länsbilden kan komprimerat sägas bestå i stora ekonomiska resurser (hög medelinkomst) i områden som domineras av enskilt ägda småhus, små ekonomiska resurser (låg medelinkomst) i områden som domineras av hyresrätter. Områden där bostadsrätter dominerar ligger däremellan. Vad beträffar utbildningsnivå utmärker sig bostadsrättsområdena med hög utbildningsnivå medan områden som domineras av allmännytta har låg utbildningsnivå. I småhusområdena är utbildningsnivån genomsnittlig och motsvaras inte av den höga inkomstnivån. De olika områdenas egenskaper som redovisas i nedanstående tabell är i varje enskilt fall statistiskt säkerställd och kan sägas utgöra en typbeskrivning av olika bostadsområden.

12 Regionala skillnader 11 Basområdet domineras av Enskilt ägda småhus er flerbostadshus Hög andel övre medelålder Hög andel yngre medelålder Hög andel yngre medelålder Hög andel yngre medelålder Hög andel barnfamiljer Låg andel yngre barnfamiljer Låg andel barnfamiljer Låg andel barnfamiljer Låg andel äldre Hög andel äldre Hög andel äldre Hög andel äldre Genomsnittlig utb. nivå Hög andel högutbildade Låg andel högutbildade Genomsnittlig utb nivå Hög andel höginkomsttag. Jämn inkomstfördelning Hög andel låginkomsttag. Hög andel låginkomsttag. Goda inkomster Genomsnittliga inkomster Låga inkomster Låga inkomster Låg andel personer med utländsk bakgrund Låg andel personer med utländsk bakgrund Hög andel personer med utländsk bakgrund Hög andel personer med utländsk bakgrund Skillnader på delområdesnivå Bilden blir delvis en annan när analysen sker på delområdesnivå. Basområdena har grupperats i sex grupper i förhållande till centrum: inre, mellan och yttre i norr respektive söder. För områden där de enskilt ägda småhusen dominerar skiljer sig inte förhållandena inom delområdena från länsgenomsnittet utom i ett avseende. Analysen visar att det finns ett svagt positivt samband för dem med eftergymnasial utbildning. För områden där bostadsrätter dominerar blir skillnaderna mellan delområden mer markerade. Inom de centrala delarna är andelen äldre lägre, andelen högutbildade högre och medelinkomsterna högre. Dessa samband förstärks i den statistiska analysen. Där allmännyttan dominerar bryts det negativa sambandet med medelinkomsten inom regionens centrala delar medan sambandet med sämre ekonomiska resurser förstärks inom mellanområdena. För områden med övriga flerbostadshus råder inga större skillnader mellan delområdena och länsgenomsnittet. Den allmänna slutsatsen blir att de skillnader som uppstår på grund av uppdelningen på de sex delområdena innebär att sambandet med resurser i form av medelinkomst och eftergymnasial utbildning blir mer positivt oavsett upplåtelseform. De mest markerade skillnaderna är dock att basområden som domineras av bostadsrätter i länet framstår som speciellt resursstarka inom regionens inre delar i dessa avseenden. I mellan- och ytterområdena kan motsvarande trend också ses för de enskilt ägda småhusen. För de basområden som domineras av allmännytta är bilden delvis omvänd och framför allt är utbildningsnivån lägre i mellanområdena. Inom regionens centrala delar övertar bostadsrätterna många av de egenskaper som gäller för småhusen i mellan- och ytterområdena. Det gäller uteslutande de egenskaper som avser resurser, inkomster och utbildning och inte de som avser demografin, ålders- och familjestrukturen.

13 12 Regionala skillnader Förändring För flertalet av de variabler som ingår i denna studie finns uppgifter också för 1998 (för inkomster 1997) varför förändringen under perioden kan redovisas. Stockholms läns befolkning ökade under de sju åren, 1999 till 2005, med drygt personer. Det betyder en total tillväxt på sex procent. Fördelningen av befolkningen mellan småhus och flerbostadshus har inte förändrats nämnvärt, trots ökningen av bostadsbyggandet under det tidiga 2000-talet eftersom tillskottet är litet i förhållande till beståndet. Andelen boende i småhus ökade med drygt en procentenhet och andelen boende i flerbostadshus minskade i motsvarande utsträckning. Samband mellan medelinkomst och andel boende i olika hustyper/upplåtelseformer +1,00 Stockholm län Korrelationskoefficient +0,75 +0,50 +0,25 ±0,00 0,25 0,50 Enskilt ägda småhus Hyresrätt, Hyresrätt, +1,00 +0,75 +0,50 +0,25 ±0,00 0,25 0,50 Yttre norr Yttre norr +1,00 +0,75 +0,50 +0,25 ±0,00 0,25 0,50 Mellan norr Mellan söder +1,00 Norra inner +0,75 Södra inner +0,50 Mellan söder +0,25 ±0,00 0,25 0,50 Yttre söder Yttre söder +1,00 +0,75 +0,50 +0,25 ±0,00 0,25 0,50 +1,00 +0,75 +0,50 +0,25 ±0,00 0,25 0,50 +1,00 +0,75 +0,50 +0,25 ±0,00 0,25 0,50 Inre norr Inre söder km Figur 2. Den samlade bilden på karta: Sambandet mellan medelinkomst och andelen boende i olika hustyper/upplåtelseformer.

14 Regionala skillnader 13 Andelsförskjutningarna mellan småhus och flerbostadshus var således marginella. Där emot skedde betydande andelsförskjutningar inom kategorin flerbostadshus. Ökningen på drygt personer döljer en ökning på över av personer boende i bostadsrätt och en minskning på nära av personer boende i hyresrätt. Dessa siffror återspeglar också det som hände på bostadsmarknaden under perioden. Nytillskottet av lägenheter i flerbostadshus dominerades av bostadsrätter, cirka 67 procent bostadsrätter mot 33 procent hyresrätter. Dessutom ombildades ett stort antal hyreslägenheter, såväl privata som allmännyttiga, till bostadsrätter. Inriktningen av nyproduktionen, ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter och försäljningen av allmännyttiga hyresrätter, innebar betydande andelsförskjutningar mellan olika hustyper/upplåtelseformer i området flerbostadshus under perioden. Tabell 3. Befolkning i Stockholms län och efter hustyp/upplåtelseform Fritidshurätnytta Bostads- Allmän- Alla Förändring Procentuell förändring 10,3 9,5 30,0 39,4 11,5 9,5 6,5 6,0 Ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter har betytt mer för andelsförskjutningarna än bostadsbyggandet procent av den ökade andelen i bostadsrätter beror på ombildningar. Det är svårt att ange mer exakt eftersom data saknas och man måste förlita sig på uppskattningar. I storleksordningen personer har berörts, ungefär lika många i allmännyttiga som i privata hyresrätter. Det är i regionens centrum, främst Stockholms stads centrala delar, där omfördelningen inom flerbostadshusgruppen är mest markant. Norra innerstaden och Södra innerstaden svarar för hälften av den absoluta ökningen av boende i bostadsrätt. För hela Stockholm stad är motsvarande siffra drygt 70 procent. Andra områden där förändringarna är påtagliga inom flerbostadshusgruppen är Stockholm sydväst och Stockholm sydost samt Solna Sundbyberg. Det finns anledning att se på förändringen vad beträffar ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter på en mer detaljerad nivå, nämligen på stadsdelsnämndsnivå inom Stockholms stad. Här svarar Stockholms innerstad för nära 70 procent av den totala ökningen på drygt personer varav uppskattningsvis kan härledas till ombildningen. I områden som Enskede-Årsta, Skarpnäck och Liljeholmen har ökningen också varit omfattande.

15 14 Regionala skillnader Ökad integration eller segregation? De strukturförändringar som skett vad gäller fördelningen av befolkningen på hustyp/upplåtelseform har också fått socio-ekonomiska konsekvenser. Den sammanfattande bilden kan sägas vara att boende i småhus har stärkt sina ekonomiska resurser. Skillnaden gentemot dem som bor i flerbostadshus har ökat. I flerbostadshus har de ekonomiska resurserna hos de boende ökat i bostadsrätterna jämfört med de boende i hyresrätterna vilket till en del beror på ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter. Det kan vara av intresse att också se hur variablerna förändrats i ett område där strukturen för hustyp/upplåtelseform genomgått stora förändringar, till exempel Norra innerstaden där ombildningen av hyreslägenheter till bostadsrättslägenheter varit betydande. Mönstret från länsöversikten upprepas i huvudsak för denna enskilda sektor. Utbildningsnivån har utvecklats positivt i bostadsrätterna och negativt i hyresrätterna i jämförelse med länet. I de allmännyttiga hyresrätterna har inkomstutvecklingen inte hållit samma takt som i länet. Ensartat i detalj, mångsidigt i helheten Förvisso är skillnaderna betydande mellan sektorerna vilket också innebär stora skillnader inom sektorerna eftersom redovisningen på sektornivå suddar ut en del av de förekommande ytterlighetsvärdena. Samtidigt är det viktigt att notera att i områden där variablerna antar värden långt ifrån genomsnittet trots allt förekommer en blandning av höga värden och låga värden. Ingen sektor befolkas enbart av höginkomsttagare, ingen sektor saknar helt personer med utländsk bakgrund och ingen sektor domineras totalt av personer med akademisk utbildning. Det förekommer alltid en blandning vilket diagrammen nedan illustrerar. Stockholm Järvafältet har den i särsklass högsta andelen personer med utländsk bakgrund. Antalsmässigt finns dock ett stort antal personer med utländsk bakgrund i många sektorer. I de sektorer där andelen är långt under länsgenomsnittet på 25 procent bor runt personer med utländsk bakgrund. Det är en betydande numerär i planeringssammanhang. Andel personer med utländsk bakgrund efter sektor Antal personer med utländsk bakgrund efter sektor Procentuell andel av totalbefolkningen Nordost Norr Yttre nordost Solna Sundbyberg Inre nordost Stockholm Järvafältet Stockholm västerort Norra innerstaden Södra innerstaden Stockholm sydväst Stockholm sydost Sydväst Sydost Ost Nordost Norr Yttre nordost Solna Sundbyberg Inre nordost Stockholm Järvafältet Stockholm västerort Norra innerstaden Södra innerstaden Stockholm sydväst Stockholm sydost Sydväst Sydost Ost

16 Regionala skillnader 15 ry This report primarily analyses geographical differences on the basis of differentiation of the population in terms of their housing type and form of tenure. The report demonstrates that the results are relevant to planning in at least two respects. Firstly, major structural differences demography, education, income and ethnicity are found between different areas. These differences can largely be explained by the housing types and forms of tenure prevalent in these areas. This is important information from a planning perspective, which, at the same time, signals that conditions must be addressed to ensure that structural differences do not grow and segregation does not increase. Segregation is a term that must be used with care. While individual areas of detached homes or areas containing only rental properties will have a uniform structure, they do not become segregated until they demonstrate major socio-economic differences compared with other areas, in other words, in terms of resources. In this sense, this report reflects the fact that there is segregation in the Stockholm region. The second aspect of the survey s relevance to planning is, in a way, the opposite of segregation. Segregation expresses itself as the dominance or the lack of a particular group or phenomenon. These extremes do not exist at regional level. In parts of the region with a low average income, for example, high earners are not conspicuous by their absence. Parts of the region with a high proportion of families without children do still contain large numbers of children. What distinguishes segregation the extreme homogeneity of individual areas is countered by diversity on the larger scale. This means that from the point of view of regional planning, diversity acts as a starting point and a resource, while in smaller individual areas homogeneity needs to be highlighted and possibly tackled. Regional patterns This report looks at the characteristics of groups of residents, who have in common the fact that they live in the same way and demonstrate homogenous patterns. It also addresses types of housing and the link between these types of housing and different groups of residents. The report sheds light on regional distribution on the basis of a demographic perspective and on the basis of education, income and ethnicity. The report also contains a comparison over time and a description of development from 1998 up to A similar study was carried out a few years ago, using in principle the same methodology. Information on ethnicity has been added in this study. Two central questions in the report are: what characterising those who live in a particular type of housing and where are these characteristics found? It is thus a question firstly of a qualitative assessment on the basis of how many and how much, and secondly a quantitative assessment in the form of geographical location.

17 16 Regionala skillnader Regional differences This report is based on data whose smallest unit is the geographical area (basområde), of which there are a total of 1,302 in the entire county. For each geographical area observations are made of how the population lives in terms of type of housing and form of tenure and the characteristics of the population in terms of demography, education, income and ethnicity.

18 Regionala skillnader 17 Undersökningen I den här rapporten har ett antal variabler demografiska, sociala och ekonomiska redovisade per basområde och fördelade på hustyper och upplåtelseformer analyserats. Undersökningen avser Stockholms län och de flesta data avser årsskiftet 2005/2006. Att de olika variablerna kan fördelas med hänsyn till hustyper och upplåtelseform tillför såväl deskriptivt som analytiskt möjligheter att nyansera den statistiska bilden av Stockholmsregionen. Förutsättningarna gör det också möjligt att studera samband och beroendeförhållanden mellan olika variabler samt om och i vilken utsträckning variablerna förklarar förekomsten av egenskaper i olika typer av bostadsområden. Det differentierade dataunderlaget och det stora antalet geografiska redovisningsenheter gör det möjligt att beskriva det typiska småhusområdet, bostadsrättsområdet osv. Ur ett planeringsperspektiv är varje inventering en plattform för analys och förslag till förändring. Inventeringen i sig är inget självändamål så länge den inte pekar framåt och är ett led i en process. Framåtsyftningen kan dock vara begränsad och inventeringen kan inskränka sig till att konstatera hur sakernas tillstånd förhåller sig. Inventeringens eget perspektiv, dess metodik och dataförutsättningar kan emellertid bidra med nya infallsvinklar och nya resultat. Även om inventering och analys tecknar verkligheten på nytt sätt när punkt sätts i en kartläggningsrapport så är inte det tillräckligt. Det behövs en naturlig och logisk fortsättning in i planeringsprocessen men det kräver fortsatt och fördjupad analys. I inventeringsarbetet behöver denna fortsättning åtminstone antydas. Variabler i undersökningen De uppgifter som behandlas i under sökningen återfinns inom fem huvudområden: Befolkningsstruktur med avseende på ålder Familjestruktur med avseende på antal barn Utbildningsnivå Medelinkomst Inkomststruktur med avseende på hög- och låginkomsttagare Utländsk bakgrund I tabellen på nästa sida redovisas vilka uppgifter som ingår i undersökningen. Uppgifterna om familjestruktur kräver en kommentar. Familjebegreppet här är inte detsamma som hushållsbegreppet. Gifta eller sammanboende med gemensamma barn räknas som en familj. Sam manboende utan gemensamma barn räknas som två familjer. Personer som fyllt 18 år men ingår i hushåll räknas också som familj. Antalet ensamstående överskattas därmed betydligt. Uppgifterna måste användas med försiktighet. Nollinkomsttagare är de vars sammanlagda förvärvsinkomst inte överstiger grundavdraget. Uppgiften om antal hög- respektive låginkomsttagare baseras på den individuellt sammanräknade förvärvsinkomsten för personer i åldern år.

19 18 Regionala skillnader Tabell 4. Registrerade uppgifter Befolkningsstruktur Antal personer i åldern 0 15 år Antal personer i åldern år Antal personer i åldern år Antal personer i åldern år Antal personer i åldern år Antal personer i åldern 80 år och äldre Antal män Antal kvinnor Antal personer totalt Källa: SCBs register över totalbefolkningen, Familjestruktur Antal familjer utan barn Antal familjer med 1 barn under 18 år Antal familjer med 2 barn under 18 år Antal familjer med 3 eller flera barn under 18 år Källa: SCBs register över totalbefolkningen, Utbildningsstruktur Antal personer med förgymnasial utbildning Antal personer med gymnasial utbildning Antal personer med eftergymnasial utb. kortare är 3 år Antal personer med eftergymnasial utb. 3 år eller längre Antal personer med uppgift saknas om utbildning Källa: SCBs utbildningsregister Medelinkomst Antal inkomsttagare inklusive nollinkomsttagare Antal inkomsttagare exklusive nollinkomsttagare Inkomstsumma, sammanräknad förvärvs inkomst, totalt Källa: SCBs inkomst- och taxeringsregister 2004 Inkomsstruktur Antal män år som är höginkomsttagare Antal kvinnor år som är höginkomsttagare Antal män år som är låginkomsttagare Antal kvinnor år som är låginkomsttagare Totalt antal män år Totalt antal kvinnor år Källa: SCBs inkomst- och taxeringsregister 2004 Etnicitet Antal personer med utländsk bakgrund, från Norden Antal personer med utländsk bakgrund, från övriga Europa Antal personer med utländsk bakgrund, från utom Europa I respektive grupp särredovisas födda utom Sverige och födda i Sverige med båda föräldrarna födda utrikes och modern i Norden, övriga Europa och utom Europa. Källa: SCBs register över totalbefolkningen, Till höginkomstagarna räknas de 20 procent av befolkningen i åldern år som tjänar mest i Stockholms län (över kr). Till låginkomsttagare räknas de 20 procent av befolkningen i åldern år som tjänar minst i Stockholms län (under kr). Vid uppdelningen av hög- respektive låginkomsttagare efter kön betraktas de olika grupperna som särskilda populationer varför inkomstgränserna ändras. För manliga höginkomsttagare går gränsen vid kr, för kvinnliga vid kr. Gränserna för låginkomsttagare är för männen kr och för kvinnorna kr.

20 Regionala skillnader 19 Hustyp och juridisk form Uppgifterna i undersökningen omfattar också uppgifter om hustyp och juridisk form för varje fastighet i länet. Hustyper na är två, småhus och övriga hus. För enkelhetens skull kallas de övriga husen för flerbostadshus i den fortsatta redovisningen. Den juridiska formen speglar vem som äger fastigheten. Hustyp fastigheter Typkoder som börjar på 2 G1 Hyreshusfastigheter Typkoder som börjar på 3 G2 fastigheter Typkod 221 G3 fastigheter samt Restpost G4 Källa: Fastighetstaxeringsregistret 1999 Juridisk form Stat, kyrka, kommun, landsting, kommunalt bostadsföretag J1 Fysisk person och dödsbo J2 Ekonomisk förening J3 Svenskt aktiebolag J4 J5 Restpost J6 Källa: Fastighetstaxeringsregistret 1999 Uppgifterna bygger på fastighetstaxeringen. I ursprungsmate rialet redovisas således uppgifter om befolkning, familjer, utbildning och inkomster fördelade på sammanlagt 24 grupper, fyra avseende hustyp och sex avseende juridisk form. Materialet har sammanförts till sju grupper vilket resulterat i följande indelning: Omfattar Hustyp G1 G1 G3 G2, G4 G2, G4 G2, G4 G2, G4 Juridisk form J2 J1, J3 J5 J1 J5 J3 J1 J4 J2, J5, J6 Anm: Gruppen övriga småhus avser främst småhus som upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt. flerbostadshus består till övervägande del av privatägda (ej bolagsägda) hyresrätter. Ovanstående indelning används genomgående i den fortsatta redovisningen. Den ligger också till grund för den statistiska analysen. Begreppet Hustyp/upplåtelseform används i den fortsatta redovisningen för denna indelning.

21 20 Regionala skillnader Geografisk indelning Den minsta geografiska redovisningsenheten består av basområde. Stockholms län är indelat i sammanlagt basområden varav har fler än två invånare. När basområ dena tillskapats har en viss homogenitet efter strävats. Basområdenas storlek mätt i folkmängd varierar dock från några enstaka invånare till nära invånare. Sektor Stockholm Västerort Stockholm Järvafältet Nordväst Solna Sundbyberg Norr Inre nordost Yttre nordost Norra innerstaden Södra innerstaden Ost Stockholm sydost Sydost Stockholm sydväst Sydväst Kommun/Församling Bromma, Hässelby, Vällingby, Västerled Kista, Spånga Ekerö, Järfälla, Upplands-Bro Solna, Sundbyberg Sigtuna, Sollentuna, Upplands Väsby Danderyd, Lidingö, Täby Norrtälje, Vallentuna, Vaxholm, Österåker Adolf Fredrik, Domkyrkoförsamlingen, Engelbrekt, Essinge, Gustav Vasa, Hedvig Eleonora, Johannes, Kungsholms församling, Matteus, Oscar, Sankt Göran Högalid, Maria, Katarina, Sofia Nacka, Värmdö Enskede, Farsta, Skarpnäck, Vantör Haninge, Nynäshamn, Tyresö Brännkyrka, Hägersten, Skärholmen Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem, Södertälje Område Yttre norr Mellan norr Inre norr Inre söder Mellan söder Yttre söder Sektor (kommun/församling) Nordväst (Ekerö, Järfälla, Upplands-Bro), Norr (Sigtuna, Sollentuna, Upplands Väsby), Yttre nordost (Norrtälje, Vallentuna, Vaxholm, Österåker) Stockholm Västerort (Bromma, Hässelby, Vällingby, Västerled), Stockholm Järvafältet (Kista, Spånga), Solna Sundbyberg (Solna, Sundbyberg), Inre nordost (Danderyd, Lidingö, Täby) Norra innerstaden (Adolf Fredrik, Dom kyrko församlingen, Engelbrekt, Essinge, Gustav Vasa, Hedvig Eleonora, Johannes, Kungsholms församling, Matteus, Oscar, Sankt Göran) Södra innerstaden (Högalid, Maria, Katarina, Sofia) Stockholm sydost (Enskede, Farsta, Skarpnäck, Vantör), Stockholm sydväst (Brännkyrka, Hägersten, Skärholmen) Ost (Nacka, Värmdö), Sydost (Haninge, Nynäshamn, Tyresö), Sydväst (Botkyrka, Huddinge, Nykvarn, Salem, Södertälje)

22 Regionala skillnader 21 Kommuner Norrtälje Sektorer Delområde Centrum-Periferi Nord-syd Sigtuna Vallentuna Norr Yttre nordost Yttre norr Upplands-Bro Upplands Väsby Österåker Nordväst Sollentuna Täby Järfälla Danderyd Vaxholm Sundbyberg Ekerö Solna Lidingö Stockholm Nacka Värmdö Inre nordost Stockholm Järvafältet Solna Sundbyberg Stockholm Norra innerstan Västerort Södra innerstan Stockholm sydväst Stockholm sydost Ost Mellan norr Norra inner Södra inner Mellan söder Nykvarn Salem Botkyrka Huddinge Tyresö Sydväst Sydost Yttre söder Haninge Södertälje Nynäshamn km km km Figur 3. Indelningarna som används i rapporten. Basområdena kan summeras till en mängd olika områdesindelningar. I den här undersökningen redovisas uppgifterna på sektornivå och kommunnivå. Sektorsindelningen beskriver regionen utmed de stora kommunikationsstråken ut från cent rum och omfattar sammanlagt 14 områden. Vilka församlingar respektive kommuner som ingår i de olika sektorerna framgår av tabellen här intill. Uppgifterna redovisas också per stadsdels nämnds område för Stockholms stad. Ytterligare en områdesindelning utnyttjas i samband med den statistiska analysen. För att utröna eventuella skillnader mellan olika delar i regionen och sam tidigt hålla antalet områden som jämförs på en rimlig nivå har sektorerna sammanförts till sex områden som speglar två geografiska dimensioner i regionen, nämligen centralt och perifert samt nord och syd. I tabellen här invid visas hur denna indelning är uppbyggd. Detaljeringsgrad En statistisk analys och redovisning baserad på den omfattande mängd data som det är frågan om i den här rapporten måste, framför allt ur presentationssynpunkt, innebära vissa generaliseringar. Detaljeringsgraden i redovisningarna får lov att stå tillbaka för behovet av överblick. Detta är naturligtvis en balansgång, vad ska offras i enskildheter för att den stora bilden ska framträda? Rapportens uppläggning Rapporten i sin helhet består av följande delar Undersökningen Presentation av variabler, indelningar och frågeställningar. Hustyp/upplåtelseform som skiljelinje Presentation av tidigare undersökningar och de nya möjligheter som denna undersökning erbjuder.

23 22 Regionala skillnader Var och hur bor Stockholmsregionens invånare? En illustration av befolkningens för-delning på hus/upplåtelseformer och sektorer som bakgrund för den fortsatta läsningen. Redovisning av fördelningar, absolut och relativt, vad avser totalbefolkningen. Gammal och ung demografi och boende Här redovisas strategiska uppgifter om ålders- och familjestruktur. Demografin sammanfattas De demografiska uppgifterna sammanfattas för länet i sin helhet och för de olika hustyperna/upplåtelseformerna. Utbildning, Inkomster, Personer med utländsk bakgrund Tre avsnitt som presenterar socioekonomiska variabler som utbildningsnivå (endast förgymnasial utbildning och eftergymnasial utbildning), medelinkomst, inkomstfördelning (hög- och låginkomsttagare) samt personer med utländsk bakgrund. Ett regionalt mönster? En redovisning av hur vissa karakteristiska präglar olika områden. Andelar och antal En diskussion om andels- och antalsbegreppen och dess relevans för planeringen. Basområdesegenskaper Beräkning av korrelationskoefficienter och bestämning av signifikanta samband. Skillnader mellan hustyper/upplåtelseformer och delområden vad avser konstaterade samband. Förändring mellan 1999 och 2005 Jämförelse med tidigare undersökning avseende 1997 (inkomster) och 1998 (demografi och utbildning). Utvecklingen av medellönen Redovisning av medellöneutvecklingen. Ökad integration eller segregation? Summering av utvecklingen från 1998 till Rapporten avslutas med en tabellbilaga. Uppgifterna kan erhållas digitalt från Regionplanekontoret. Vissa restriktioner för användningen råder dock.

24 Regionala skillnader 23 Hustyp/upplåtelseform som skiljelinje Inom Regionplanekontoret har förhållandena inom och skillnaderna mellan olika regiondelar varit föremål för flera studier under 1990-talet och 2000-talet. Studierna har i första hand tagit fasta på förhållanden som handlar om demografi, bostadsfrågor och sociala förhållanden. En tilltagande segregationsproblematik med åtföljande välfärdsförluster har varit den främsta drivkraften för att söka kunskap om hur regionens verklighet gestaltar sig. Social kartering Kontoret har vid två tillfällen under de senaste åren gett ut sociala atlaser, RTKrapporterna 8:1995 och 4:2000. I dessa har ett antal välfärdsindikatorer karterats. Undersökningarna är av deskriptiv karaktär. I rapport 8:1995, Storstockholms sociala geografi, utgör hexagoner med en kvadratkilometers area den geografiska redovisningsenheten. Denna teknik gör det möjligt att skapa en näst intill kontinuerlig projektion av välfärden på markytan. Beskrivningen speglar förhållandena i början av 1990-talet. Vissa jämförelser görs också med situationen I rapport 4:2000, Social atlas över Stockholmsregionen, används närområden som geografisk redovisningsenhet. Sammanlagt finns det 328 närområden i Stockholmsregionen och de har skapats genom att föra ihop basområden. Det är den senare delen av 1990-talet som behandlas. Båda rapporterna visar på betydande skillnader mellan olika delar i regionen. De demografiska, etniska, sociala och ekonomiska strukturerna skiljer sig åt men de bildar inte ett enhetligt mönster. Det är dock osäkert vad skillnaderna betyder för den samlade välfärden i regionen. Båda kartläggningarna visar att det finns områden som är mycket välbärgade liksom det finns områden som är mycket resursfattiga. Tendensen förefaller också vara att skillnaderna förstärks främst genom att resursfattiga områden utvecklats mot större fattigdom. Regionala skillnader I rapporten 5:1999, Regionala skillnader i Stockholms län, genomfördes en analys, baserad på i huvudsak samma uppgifter som använts i de sociala karteringarna, med tonvikt på regionala skillnader. Det är förhållanden från mitten och senare delen av 1990-talet som speglas. Den geografiska analys- och redovisningsenheten utgörs av elva delområden som speglar regionens struktur, centrumperiferi liksom de huvudsakliga kommunikationsstråken in mot regionens centrum. I rapporten konstateras att det råder stora skillnader i regionen. De områden där resurserna är störst återfinns i nordost och nära centrum. De områden där resurserna är minst återfinns i sydväst och nordväst, halvperifert och perifert. En annan slutsats som dras i rapporten är att det råder ett starkt samspel mellan indikatorerna i de olika redovisningsområdena. Det betyder att goda resurser i ett avseende nästan alltid betyder goda resurser i andra avseenden. Motsvarande gäller för bristande resurser. I rapporten konstateras att dessa förhållanden utvecklar ett mönster som det kommer att vara svårt att bryta upp.

25 24 Regionala skillnader Områdens sociala utsatthet I PM 17:2000, Områdens sociala utsatthet Har segregationen ökat i Stockholms län? undersöktes hur den etniska, sociala och ekonomiska segregationen ökade i länet mellan mitten av 1980-talet och slutet av 1990-talet. Utvecklingen i 328 närområden beskrevs för de fyra faktorerna invandrarandelar, inkomster, utbildningsnivå och förvärvsfrekvens. Andelen områden med extremt eller mycket höga inkomster ökade kraftigt under perioden liksom områden med extremt låga inkomster. I rapporten konstaterades att de extrema grupperna hade växt, vilket skulle tyda på att en ökad segregation ägt rum när det gäller inkomster. Ett visst mått av ökad etnisk segregation kunde också konstateras. Utbildningsnivån ökade och det var i slutet av 1990-talet betydligt mer vanligt med högskoleutbildning än vad som var fallet i mitten av 1980-talet. Spridningen mellan områdena i förhållande till länsgenomsnittet hade minskat något men områden som fått en påtagligt försämrad utbildningsnivå under perioden hade en lägre utbildningsnivå än länet som helhet redan i mitten av 1980-talet. Sammanfattningsvis redovisades att en mycket stor del av närområdena i länet blivit mindre socialt utsatta, men skillnaderna mellan områdena hade blivit större. Det fanns ett antal områden som blivit mer socialt utsatta och många gånger handlade detta om områden som redan i mitten av 1980-talet betecknades som socialt utsatta. Utvecklingen hade gått åt olika håll även lokalt. Vissa delar av en kommun eller en stadsdel hade blivit allt mer socialt utsatt medan majoriteten av områdena blivit mindre socialt utsatt. Planering för minskad boendesegregation I rapport 1:2007, Planering för minskad boendesegregation, konstateras att den etniska segregationen kännetecknas av att det finns en stark sortering som kan kopplas till upplåtelseformernas geografiska mönster samt en etnisk hierarki. För det första är personer födda utomlands eller med två utlandsfödda föräldrar starkt överrepresenterade i kommunal hyresrätt, d.v.s. allmännyttan, och kraftigt underrepresenterade i egnahem och bostadsrätt. För det andra finns också en tydlig segregation inom varje upplåtelseform, oavsett om det rör sig om allmännyttan, bostadsrätt eller egnahem. Detta innebär att personer med utländsk bakgrund är koncentrerade till vissa stadsdelar. Slutsatser i forskningsöversikten och de problemområden som identifierats och avgränsats efter samtal med praktiker har i nästa steg lett fram till idéer om hur segregationsfrågorna kan integreras i den regionala utvecklingsplaneringen. En allvarligt menad antisegregationsstrategi måste vara hela regionens ansvar och dessutom vara långsiktigt uthållig. Regionplaneorganet har i det sammanhanget en roll som ingen annan planerande instans kan fylla. Om man väger samman den vetenskapliga insikten om segregationens mekanismer och konsekvenser med olika planerande och beslutande instansers uppdrag och domäner, kan man urskilja tre möjliga huvuduppgifter för den regionala planeringen enligt rapporten.

26 Regionala skillnader 25 Det är för det första angeläget att utveckla system för uppföljning på översiktlig nivå, för det andra att initiera riktade studier av olika slag samt för det tredje att i samarbete med andra aktörer verka opinionsbildande i planeringsdebatten. När det gäller uppföljning är det angeläget att utveckla metoder för att kontinuerligt kunna följa hur socioekonomiska skillnader förändras. För att kunna peka på olika möjligheter att korrigera utvecklingen har det stor betydelse att man kan följa dynamiken i segregationsprocessen. Åtagande i RUFS 2010 I samrådsunderlaget för den nya regionala utvecklingsplanen, Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen RUFS 2010, Samrådsförslag, Remisshandling 13 juni 28 november 2008, uppmärksammas just de frågor som den här rapporten tar upp. I samrådsförslaget påpekas att det är viktigt att skapa attraktiva och varierade boendemiljöer inom regionens olika delmarknader. Det konstateras att områden med homogen befolkning, vare sig den är välbeställd eller fattig, förhindrar möten mellan människor. I sådana områden ökar främlingsskapet vilket innebär att det sociala kapitalet i samhället minskar. För att minska segregationen och öka variationen ska bostadsområden kompletteras med sådana bostadsstorlekar, upplåtelseformer och hustyper som det är brist på i respektive område. I samrådsunderlaget påpekas att insatser mot segregation ska vara långsiktiga och syfta till att minska den socioekonomiska polariseringen i regionen. Erfarenheter visar att regioner där ett brett spektrum av befolkningen hyr lägenheter har en mindre skarp socioekonomisk segregation. Samhällsinstanser kan påverka boendesegregationen genom väl planerad lokalisering och utformning av nya bostäder, förändringar av det befintliga bostadsbeståndet eller förmedling av lägenheter. Hyresrättens roll på bostadsmarknaden bör stärkas för att värna om regionens konkurrenskraft och eventuellt behövs det incitament för byggande av nya hyresrätter. Analysen fördjupas Den här rapporten utgör ett led i den kontinuerliga uppföljningen av hur de socioekonomiska skillnaderna förändras. Den ger också perspektiv på hur problematiken ska tas till vara i planeringssammanhang. Rapporten möjliggör också en fördjupad ansats vad beträffar den fortsatta analysen. I samtliga tidigare genomförda studier från Regionplanekontoret redovisas enskilda uppgifter och välfärdsindikatorer. Med några få undantag görs inte någon samlad analys. De undersökta variablerna kopplas inte ihop och analyseras inte tillsammans, inte heller studeras sambandet mellan dem systematiskt. Detta har heller inte varit möjligt beroende på framför allt den geografiska detaljeringsgraden för de data som använts. I den här undersökningen är förutsättningarna annorlunda. Uppgifter finns för bas områden. Det finns således observationer vad beträffar befolknings-, familje-, utbildnings- och inkomststruktur samt uppgifter om antalet personer med

27 26 Regionala skillnader utländsk bakgrund. Varje struktur beskrivs också av en uppsättning variabler, exempelvis åldersfördelning och utbildningsnivå. Data om befolknings-, familje-, utbildnings- och inkomststrukturerna samt etniciteten kan också hänföras till den hustyp/ upplåtelseform som strukturen avser. Datamaterialet i denna undersökning gör det således möjligt att studera samband och beroenden mellan å ena sidan boendeförhållanden och å andra sidan demografiska och sociala frågor. Studien behöver inte heller inskränkas till parvisa jämförelser utan det går att inkludera flera variabler samtidigt. Någon multipelanalys har inte gjorts i denna studie. Det ska också noteras att antalet observationer är så pass många, även om datamaterialet differentieras på de olika kategorierna för hustyp/ upplåtelseform, att de statistiska säkerhetsmarginalerna är tillräckliga för att dra bestämda slutsatser. Basområdet står i centrum för analysen och utgör det objekt för vilka de i undersökningen ingående data kan sägas vara egenskaper. Egenskaperna uttrycks som andelar i respektive basområde. Analysen omfattar i ett första steg studier av sambandet mellan andelen boende i en viss hustyp/upplåtelseform i basområdet och övriga egenskaper i basområdet, till exempel andel personer i åldersgruppen 0 15 år eller andelen med enbart förgymnasial utbildning. Det är fråga om en korrelationsanalys för att utröna om det föreligger samband och vilken karaktär detta samband har. För flertalet av de variabler som ingår i denna studie finns uppgifter också för Förändringarna under denna period kan därför redovisas för vissa centrala variabler som befolkningen totalt och i olika åldersgrupper, familjer, utbildning och inkomster. Däremot fanns inga uppgifter beträffande personer med utländsk bakgrund från 1998.