Delegeringsutbildning inom Rehabilitering

Transkript

1 Kungsbacka Kommun Delegeringsutbildning inom Rehabilitering Parkinsons sjukdom Sammanställt av: Sofia Johansson, Helena Fahlén, Ingrid Säfblad-Drake, Maria Hellström, Sandra Arvidsson, Jenny Andersson, Christina Heden, Camilla Nordh

2 1. PARKINSON SJUKDOM VAD ÄR PARKINSONS SJUKDOM ORSAK SYMTOM Akinesi Rigiditet Tremor Övriga symtom Nedsatt rörlighet och balans Trötthet Smärta Sväljningssvårigheter Problem med saliven Viktförändringar Blodtrycksbesvär Synstörningar Svettningar Hudproblem Restless legs PROGNOS REHABILITERING Fysioterapeutiska åtgärder Arbetsterapeutiska åtgärder KUNSKAPSTEST / INSTUDERINGSFRÅGOR - PARKINSONS SJUKDOM KÄLLOR:

3 1. PARKINSON SJUKDOM 1.1 Vad är Parkinsons sjukdom Parkinsons sjukdom är en kronisk sjukdom där en nedbrytning av nervceller, där dopamin lagras, leder till funktionsnedsättningar som ökar gradvis. Med stigande ålder blir sjukdomen vanligare. Den vanligaste åldern för insjuknande är år, men cirka 10 procent insjuknar före 45 års ålder. Cirka svenskar insjuknar varje år. Det finns inga prov eller röntgenundersökningar som kan svara på frågan om man har Parkinson sjukdom eller inte. Diagnosen ställs vid undersökning hos läkare. När man är nyinsjuknad har man vanligen endast ett eller två av de symtom som beskrivs nedan. Finner man dem och inget annat vid kroppsundersökningen så blir diagnosen Möjlig Parkinsons sjukdom. Efter några års observation och förnyad undersökning kan diagnosen sedan ställas med större säkerhet. Parkinsons sjukdom innebär i sig inte att intellektet påverkas, trots att det i slutskedet kan uppfattas på annat sätt. 1.2 Orsak Symtomen vid Parkinsons sjukdom framkallas av en långsamt tilltagande brist på signalsubstansen dopamin i olika delar av hjärnan. Dopaminet finns lagrat i nervceller och mängden minskar i takt med att man sakta förlorar dessa nervceller. Orsaken till cellförlusten är ännu okänd. Dopaminet är viktigt för att signalerna från olika delar av hjärnan ska nå varandra. När det uppstår en brist på dopamin förlorar vi en del av förmågan att starta och styra kroppsrörelser. Ju större bristen är desto tydligare blir symtomen. All rörlighet som styrs av viljan påverkas, även tal och sväljförmåga. Den process med vilken man förlorar dopaminet går mycket långsamt, vanligen under årtionden. 1.3 Symtom Parkinsons sjukdom utvecklas ofta långsamt och symtomen varierar från individ till individ. Vissa kan få flera symtom samtidigt, för andra kommer de smygande ett efter ett under en längre period. Symtomen kommer när allt fler nervceller i hjärnan slutar fungera. Inte sällan är det först när symtomen blir besvärande som diagnosen Parkinsons sjukdom ställs. Tidiga tecken på Parkinsons sjukdom kan vara stelhet, lättare skakningar vid vila i händer, armar och ben samt dålig balans. Tidiga tecken kan också vara stelhet och smärtor i ryggen, viss fumlighet och våldsamt upplevda mardrömmar. De tidiga symtomen kan uppträda långt innan sjukdomen kan diagnostiseras med sedvanliga neurologiska undersökningar. 2

4 Parkinsons sjukdom känns igen på framförallt tre huvudsymtom: - Hypokinesi = långsamma rörelser - Rigiditet = muskelstelhet - Tremor = skakning Hypokinesi Hypokinesi är oftast det första som drabbar en person med Parkinsons sjukdom. De viljemässiga rörelserna sker allt långsammare än vanligt. Det tar allt längre tid att till exempel äta, dricka och klä sig. Gången blir långsammare, stegen kortare och medrörelserna med armarna minskar. Mimiken blir fattigare genom att ansiktets muskulatur blir allt långsammare. Reflexmässiga rörelser som att blinka, le och svälja sker allt långsammare för att till slut i stort sett upphöra Rigiditet Rigiditet beror på en generell ökning av spänningen i muskulaturen, vilket gör att muskeln känns stel. Då man tar ut rörlighet i lederna kan det kännas som rörelsen i leden hakar upp sig, så kallat kugghjulsfenomen Tremor Tremor uppträder oftast i vila. När en person med Parkinsons sjukdom ligger stilla skakar händerna rytmiskt och ibland även fötterna. Sträcker personen ifråga ut en hand för att gripa om ett föremål, minskar skakningarna i handen påtagligt och kan upphöra helt, så länge rörelsen pågår. Då patienten vilar återkommer skakningarna Övriga symtom Huvudsymtomen påverkar en del av de övriga symtomen. En del av de övriga symtomen påverkas snarare av förändringarna i hjärnan Nedsatt rörlighet och balans Nedsatt rörlighet vid Parkinsons sjukdom beror bland annat på de tre huvudsymtomen. Rörligheten försämras successivt och muskulaturen kan förkortas. Kontrakturer i leder är därför vanligt i senare delen av sjukdomsfasen. Det är också vanligt att personen rör sig långsamt och med små steg, ofta lätt framåtlutad. I vardagen kan detta innebära att en person med Parkinsons sjukdom får svårt med att knäppa sina knappar, skriva, äta och dricka på egen hand samt att tala. Nedsatt balans vid Parkinsons sjukdom påverkas också av de tre huvudsymtomen. På grund av den nedsatta balansen ökar risken för fall. I vardagen kan detta innebära att en person med Parkinsons sjukdom får svårare att gå och inte tar sig ut på egen hand. 3

5 1.3.6 Trötthet Personer med Parkinsons sjukdom upplever ofta en stark trötthet, så kallad fatigue. Tröttheten kan vara rent fysisk men kan även yttra sig som hjärntrötthet. Fatigue uppträder ofta tidigt i sjukdomsförloppet, när huvudsymtomen ännu är lindriga. Fatigue ska inte förväxlas med sömnighet. Snarare är det en kraftlöshet och svaghet som inte försvinner med vila eller sömn. Fysisk trötthet kan delvis hänga samman med sömnproblem, men även personer utan sömnproblem drabbas. Sannolikt är det en kombination av olika faktorer som orsakar tröttheten Hjärntrötthet kan yttra sig som koncentrationsproblem, minnesstörningar och mental uttröttbarhet, men även som ökad stresskänslighet och aggressivitet. En del personer med Parkinsons sjukdom blir känslomässigt instabila och får lätt till gråt och skratt. En möjlig förklaring till hjärntrötthet är att sjukdomen gör att man inte kan skärma av omvärlden på det sätt som friska människor kan. Därför bryts uppmärksamheten gång på gång, och man måste koncentrera sig för att hitta tillbaka till uppgiften. Det finns en risk att omgivningen feltolkar tröttheten som ointresse. Det är därför viktigt att även omgivningen får information om vad trötthet vid Parkinsons sjukdom innebär Smärta Smärta är ett symtom på Parkinsons sjukdom som sällan uppmärksammas, trots att det är mycket vanligt och kan orsaka stort lidande. Ofta blir smärtan värre under perioder då medicinen inte har full effekt. Det är även vanligare att kvinnor har smärta än män. Smärta är också vanligare då man haft Parkinsons sjukdom under lång tid Sväljningssvårigheter Sväljningssvårigheter, eller dysfagi, beror i flertalet fall på svårigheter att föra maten bakåt i munnen och att svälja ned den. Besvären kan ofta leda till viktnedgång Problem med saliven Den som har Parkinsons sjukdom kan få problem med både för mycket och för lite saliv i munnen. Många upplever att de har för mycket saliv. Det beror i första hand inte på att det bildas för mycket saliv utan på svårigheter att svälja ned saliven. Den som inte har Parkinsons sjukdom sväljer några gånger i minuten utan att tänka på det, men vid Parkinsons sjukdom fungerar inte sväljningsreflexen utan saliven blir kvar i munhålan. Vissa mediciner kan ge upphov till muntorrhet. Det kan i sin tur orsaka sköra slemhinnor i munnen och dålig andedräkt, och eftersom saliven motverkar bakterier och hjälper till att hålla rent i munnen innebär muntorrhet ökad risk för karies och infektioner munnen. Muntorrhet kan också leda till munsveda, framför allt på tungan, i gommen och på läpparna. 4

6 Viktförändringar Det händer ofta är vanligt att personer med Parkinsons sjukdom går ner i vikt. Det kan bero på att man har svårt att skära, tugga och svälja maten, eller på att kroppen förbrukar extra mycket energi på grund av skakningar och muskelspänningar. Det kan också vara så att maten förlorar en del av sin lockelse när smak- och luktförmågan försämras. Även depression, illamående och nedsatt matlust på grund av mediciner kan leda till viktnedgång och i vissa fall undernäring. Det förekommer också att man går upp i vikt vid Parkinsons sjukdom, även om det är betydligt ovanligare. Viktförändringar kan påverka förmågan att orka delta vid olika vardagsaktiviteter och eventuell träning Blodtrycksbesvär Lågt blodtryck är vanligt vid Parkinsons sjukdom. Många läkemedel som används vid behandling av Parkinsons sjukdom sänker dessutom blodtrycket Synstörningar Parkinsons sjukdom kan påverka synen på flera olika sätt, bland annat i form av nedsatt färgoch kontrastseende. Ett annat problem är hämning av ögonrörelserna, även blinkreflexerna, som gör att man blir trött av att läsa. Ibland uppträder även dubbelseende Svettningar Vid Parkinsons sjukdom kan man få problem med att reglera kroppstemperaturen. Det kan innebära att personen svettas för mycket eller för lite. Kraftig svettning kan vara mycket besvärande. Då bör man tänka på att dricka ordentligt för att undvika uttorkning. Det kan också vara skönt med lite lägre rumstemperatur Hudproblem Hudproblem i form av fjällande, flagig, kliande och röd hud är mycket vanligt, framför allt i ansiktet och hårbotten. Vissa personer får istället mycket slät, blank hud. Det kallas ibland salvansikte, eftersom det ser ut som om man smörjt in ansiktet med fet salva Restless legs Restless legs-syndrom (RLS) kallas på svenska rastlösa ben och är vanligare bland personer med Parkinsons sjukdom. Symtomen beskrivs som en obehagskänsla i benen med krypningar, domningar, ryckningar, kramper och ibland smärta. RLS kan leda till trötthet och koncentrationssvårigheter som i sin tur påverkar aktivitetsförmågan och ork att träna. 5

7 1.4 Prognos Parkinsons sjukdom kan inte botas med mediciner. Nedbrytningen av nervceller som producerar dopamin fortsätter sakta. Bristen på dopamin kan inte hävas genom att dopamin tillförs kroppen, men väl genom L-Dopa, som är ett förstadium till dopamin. Väl inne i nervsystemet omvandlas L-Dopa till dopamin. I början brukar effekten av mediciner vara god, men med tiden avtar effekten. Effekten av behandlingen kan variera starkt över dagen. Tecken på underbehandling kan vara rörelsefattigdom, stelhet och skakningar. Tecken på överbehandling kan vara överrörlighet. 1.5 Rehabilitering Parkinsons sjukdom drabbar personer i olika åldrar. Konsekvenserna av sjukdomen kan skilja sig mycket mellan individer i olika delar av livet, något som man också måste ta hänsyn till i rehabiliteringsarbetet. Den första tiden efter att diagnos har ställts är det viktigt att få mer kunskap om sjukdomen. Rehabiliteringen syftar främst till att göra personen och anhöriga medvetna om möjligheterna utifrån resurser och begränsningar och alltså mycket mer än bara fysisk träning. Rehabiliteringen syftar också till att få kunskap och insikt om sjukdomen och dess konsekvenser, lära sig nya strategier i vardagen och kunna ta ansvar för sin nya livssituation. Tidpunkten då rehabiliteringen ska utföras planeras efter när personen med Parkinsons sjukdom har bäst förutsättningar att tillgodogöra sig den. Viktigt är att undvika stress eftersom detta kan göra att personen med Parkinsons sjukdom får svårt att utföra den tänkta aktiviteten. Det kan upplevas som att personen fastnar i en aktivitet. Vid ett samtal eller när en instruktion ges är det viktigt att invänta svar från personen. Sjukdomssymtomen gör att det tar extra lång tid att formulera ett svar eller utföra en handling. Med tanke på den trötthet som en person med Parkinsons sjukdom kan uppleva är det viktigt med pauser i rehabiliteringen och i det dagliga livet. Avsikten med rehabilitering vid Parkinsons sjukdom är att bibehålla/öka fysisk och kognitiv förmåga för att lösa problem och förbättra personens förmåga att möta krav i vardagen. Bibehållande aktiviteter kan vara dagliga promenader och att uppmuntras att fortsätta utföra sin personliga hygien och påklädning även om det tar lite längre tid. Modern neuroforskning har visat att hjärnans förmåga att återhämta sig förbättras av träning och en stimulerande miljö. Med tillräckligt stöd kan god livskvalitet upprätthållas under många år. Parkinsons sjukdom påverkar förmågan att utföra automatiska rörelser och aktiviteter. Att lära ut strategier för att hantera dessa svårigheter på ett annat sätt är därför en del av rehabiliteringen. I stora drag går strategierna ut på att hitta stimuli för att starta upp rörelseprogrammet. Det kan handla om att hitta korta kommandon till sig själv för att till exempel komma igång och gå. Exempel på kommando kan vara att räkna högt eller att visualisera steg. En annan strategi är att lära personen att dela upp rörelsen/aktiviteten i mindre sekvenser och träna medvetet del för del. 6

8 Personer med Parkinsons sjukdom kan även ha hjälp av yttre stimuli för att få igång rörelseautomatiken. Exempelvis markeringar på golvet för rätt steglängd, rytmisk musik, gunga/vagga/klappa på benen före uppresning. Det går inte att ange något generellt tidsintervall mellan rehabiliteringsperioder utan nya insatser måste alltid behovsprövas individuellt. Återkommande rehabiliteringsperioder är därför viktigt Fysioterapeutiska åtgärder De fysioterapeutiska åtgärderna varierar beroende på vilken fas av sjukdomen patienten befinner sig i. Det finns allt mer bevis på att en tidig fysioterapeutisk handledning och träning har god effekt. Exempel på fysioterapeutiska åtgärder kan vara. Bedömning och träning av balans och hållning. Träningen kan innebära tyngdöverföringar, bålrotationer och balansövningar i sittande eller stående. Bedömning och träning av förflyttnings- och gångförmåga. Träningen kan innebära olika strategier för uppresning och gångträning. Bedömning och träning av rörlighet. Utformning av individuellt träningsprogram inriktat på rörelse och styrka. Förskrivning av hjälpmedel och träning i att använda dessa. Exempelvis kan en rollator förskrivas och gång med denna tränas i boendemiljön. Bedömning av fallrisk samt behov av eventuella fallpreventiva åtgärder. Bedömning av smärta och smärtbehandling med exempelvis TENS eller rörelseträning Arbetsterapeutiska åtgärder De arbetsterapeutiska åtgärderna varierar beroende på vilken fas av sjukdomen patienten befinner sig i. Insatserna från arbetsterapeuten syftar till att möjliggöra för patienten att utföra de vardagssysslor som han/hon önskar och har behov av att utföra. Exempel på arbetsterapeutiska åtgärder kan vara. Bedömning och träning av arm- och handförmåga för att hitta ett sätt att underlätta eller möjliggöra utförande av önskad aktivitet. Bedömning och träning i personlig vård, exempelvis toalettbesök, äta och dricka och av/påklädning. Ge tips om val av kläder som underlättar på- och avklädnngen. Bedömning och träning i vardagliga aktiviteter som rör boendet, exempelvis inköp, städning och matlagning. Bedömning och träning av andra aktiviteter i vardagen så som att ta del av sociala aktiviteter, exempelvis att besöka träffpunkter, åka till Kungsmässan, åka till biblioteket och besöka vänner. Förskrivning av hjälpmedel och träning i att använda dessa, exempelvis kan en toaförhöjning eller badkarsbräda förskrivas. Bedömning av fallrisk samt behov av eventuella fallpreventiva åtgärder. Bedömning av hemsituationen och åtgärder i hemmet som möjliggör ett fungerande boende, exempelvis hjälpmedelsförskrivning och bostadsanpassning. 7

9 2. KUNSKAPSTEST / INSTUDERINGSFRÅGOR - Parkinsons sjukdom 1. Vad orsakar symtomen vid Parkinsons sjukdom? 2. Vilka är de tre huvudsymtomen vid Parkinsons sjukdom och vad innebär de? 3. Vad är viktigt att tänka på vid val av tidpunkt då rehabiliteringen ska utföras? 4. Förmågan att utföra automatiska rörelser och aktiviteter påverkas vid Parkinsons sjukdom, vilka strategier kan hjälpa patienten och vad går de ut på? 5. Vad kan den nedsatta rörligheten och balansen innebära i vardagen för en person med Parkinsons sjukdom? 6. Vid Parkinsons sjukdom talar man om olika sorters trötthet, vilka är de? Ge tre exempel på hur tröttheten påverkar personen? 7. Vad är avsikten med rehabliteringen vid Parkinsons sjukdom? 8. Nämn tre fysioterapeutiska åtgärder vid Parkinsons sjukdom? 9. Nämn tre arbetsterapeutiska åtgärder vid Parkinsons sjukdom? 8

10 3. KÄLLOR: Parkinsonförbundet Neuroförbundet Vårdhandboken 9