KANDIDATUPPSATS. Jag läcker! Kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens. Helena Malm och Sandra Gunnarsson. Sjuksköterskeprogrammet 180hp

Transkript

1 Sjuksköterskeprogrammet 180hp KANDIDATUPPSATS Jag läcker! Kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens Helena Malm och Sandra Gunnarsson Omvårdnad 15 hp Halmstad

2 Titel Författare Sektion Handledare Examinator Jag läcker! Kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens Helena Malm och Sandra Gunnarsson Sektionen för hälsa och samhälle Maria Mirskaya, universitetsadjunkt, Fil. Mag omvårdnad Ing-Marie Carlsson, universitetsadjunkt, Doktorand i vårdvetenskap Tid VT 2014 Sidantal 19 Nyckelord Kvinnor, Livskvalitet, Upplevelser, Urininkontinens Sammanfattning Urininkontinens är ett globalt problem som förekommer hos mer än 50 miljoner av världens befolkning och är tre gånger vanligare bland kvinnor än hos män. Urininkontinens medför en försämrad livskvalitet genom att bland annat påverka kvinnors fysiska, psykiska, sexuella och sociala välbefinnande. Sjuksköterskan kommer i kontakt med kvinnor som har urininkontinens och för att kunna ge god vård och främja hälsa behövs kunskap om hur kvinnor upplever urininkontinens. Syftet med litteraturstudien var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens. Metoden var en litteraturstudie som bestod av 13 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att kvinnors upplevelser av urininkontinens var besvärande men att vissa kvinnor använde sig av strategier för att hantera vardagen. Fyra kategorier var framträdande: upplevelsen av förlorad kontroll, upplevelsen av urininkontinens som tabubelagt ämne, upplevelsen av begränsningar i vardagen och upplevelsen av att hantera vardagen. Trots att urininkontinens är vanligt förekommande finns fortfarande brister i vårdens omhändertagande av urininkontinenta kvinnor. Sjuksköterskor bör bli bättre på att identifiera och informera kvinnor som lever med urininkontinens. Mer kunskap om urininkontinens inom sjuksköterskeutbildning och bland vårdpersonal behövs.

3 Title Author Department Supervisor Examiner I'm leaking! Women's experience s of living with urinary incontinence Helena Malm and Sandra Gunnarsson School of Social and Health Sciences Maria Mirskaya, Lecture, MScN Ing-Marie Carlsson, Lecture, PhD student Period Spring 2014 Pages 19 Key words Experiences, Quality of Life, Urinary incontinence, Women Abstract Urinary incontinence is a global problem that affects more than 50 million people and is three times more common among women than in men. Urinary incontinence means reduced quality of life by affecting women physically, psychologically, sexually and socially. Nurses encounter women with urinary incontinence and in order to provide high quality care and promote health, knowledge is needed on how women experience urinary incontinence. The purpose of this study was to describe women's experiences of living with urinary incontinence. The method was a literature review consisting of 13 articles. The result showed that women's experiences of urinary incontinence were bothersome but that some women used strategies to cope with everyday life. Four categories were prominent: the experience of loss of control, the experience of urinary incontinence as a taboo subject, the experience of limitations in everyday life, the experience of dealing with everyday life. Although urinary incontinence is common, there are still deficiencies in the health care of urinary incontinent women. There is a need for nurses to become better at identifying and informing women living with urinary incontinence. More knowledge about urinary incontinence is needed in nursing education and among health professionals.

4 Innehållsförteckning Inledning... 1 Bakgrund... 1 Definition av urininkontinens... 1 Förekomst och riskfaktorer... 2 Livskvalitet... 3 Den subjektiva kroppen... 4 Sjuksköterskans omvårdnad vid urininkontinens... 4 Problemformulering... 5 Syfte... 5 Metod... 5 Datainsamling... 5 Databearbetning... 7 Resultat... 7 Upplevelsen av förlorad kontroll... 7 Upplevelsen av urininkontinens som tabubelagt ämne... 8 Upplevelsen av begränsningar i vardagen... 9 Upplevelsen av att hantera vardagen Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Upplevelsen av förlorad kontroll Upplevelsen av urininkontinens som tabubelagt ämne Upplevelsen av begränsningar i vardagen Upplevelsen av att hantera vardagen Konklusion och implikation Referenser Bilagor Bilaga A : Bilaga B : Bilaga C : Sökordöversikt Sökhistorik Artikelöversikt

5 Inledning Urininkontinens kan ses som ett folkhälsoproblem (Socialstyrelsen, 2012) som orsakar lidande för människan och leder till ekonomisk påfrestning för samhället (Malmberg & Mattiasson, 2005). Av de totala kostnaderna för sjukvård i Sverige utgör urininkontinens mellan tre och fyra miljarder kronor per år (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2000). Socialstyrelsen (2012) hävdar att minst en halv miljon svenskar är drabbade av urininkontinens. Urininkontinens hos kvinnor uppträder i alla åldrar men ökar i förekomst med stigande ålder (Hunskaar, Lose, Sykes & Voss, 2004) och är tre gånger vanligare bland kvinnor än hos män (Irwin et al., 2006). Urininkontinens är inte ett livshotande tillstånd men det kan påverka kvinnors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande (Milsom, 2009). I en studie av Wennberg, et al. (2009) framkom att 13 % av kvinnorna år 1991 upplevde begränsningar i sitt sociala liv relaterat till urininkontinens. År 2007 hade upplevelsen av begränsningar i det sociala livet ökat till 29 % för samma undersökningsgrupp. Trots att urininkontinens leder till begränsningar och en negativ påverkan på livskvaliteten (Lekan-Rutledge, 2004; Sievert et al., 2012; Wennberg et al., 2009) söker bara en tredjedel av kvinnorna hjälp för sina problem (Wennberg, Molander, Fall, Edlund, Peeker & Milsom, 2009), vilket har resulterat i underdiagnostik och underbehandling (Milsom, 2010). Det är av vikt att sjuksköterskan identifierar kvinnor med urininkontinens (Socialstyrelsen, 2012) och har kunskap om hur människan upplever sin kropp och sitt tillstånd (Lindwall, 2004; Socialstyrelsen, 2005) för att kunna arbeta hälsofrämjande. Bakgrund Definition av urininkontinens International Continence Society s (ICS) definition av urininkontinens är Urinary incontinence is the complaint of any involuntary leakage of urine..."(abrams et al., 2003, s. 38). För att vidare definiera urininkontinens menar ICS att ett antal faktorer behöver beskrivas. Faktorerna är frekvens, typ av urininkontinens, svårighetsgrad, utlösande orsaker, social påverkan, åtgärder som minskar urinläckaget, effekter på hygien och livskvalitet samt om hjälp har sökts för problemet (Abrams et al., 2003). Enligt socialstyrelsen (2012) är urininkontinens ett problem till följd av ofrivilligt urinläckage. I litteraturstudien kommer urininkontinens även benämnas som urinläckage. Urininkontinens klassificeras som en sjukdom enligt World Health Organization (WHO) (2010). I Sverige benämns urininkontinens inte som en sjukdom utan som ett 1

6 symtom på en bakomliggande funktionsstörning i de nedre urinvägarna (Malmberg & Mattiasson, 2005). Det finns tre former av urininkontinens: ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens och blandinkontinens (Abrams et al., 2003; Malmberg & Mattiasson, 2005). Ansträngningsinkontinens är den vanligast förekommande urininkontinensen hos kvinnor (Irwin et al., 2006). Den innebär att kvinnan besväras av ofrivilligt urinläckage vid ökat buktryck som ansträngning, nysning eller hosta (Abrams et al., 2003; Edlund et al., 2012; Malmberg & Mattiasson, 2005). Bäckenbotten består av muskler och ligament (Sievert et al., 2012) och har till uppgift att fixera de nedre urinorganen. Under ett högt tryck i buken skall bäckenbotten dra ihop sig för att stabilisera underlivsorganen (Malmberg & Mattiasson, 2005). Vid ansträngningsinkontinens är bäckenbotten försvagad (Lekan-Rutledge, 2004) och har därför försämrad förmåga till kontinens (Hellström & Lindehall, 2006). Internationellt benämns ansträngningsinkontinens som stress urinary incontinence (Abrams et al., 2003). Trängningsinkontinens innebär en trängning i form av ett plötsligt behov av att tömma blåsan vilket leder till ett urinläckage (Abrams et al., 2003; Edlund, Fall & Peeker, 2012; Malmberg & Mattiasson, 2005). Det beror på att blåsmuskeln ofrivilligt och plötsligt kan kontraheras (Lekan-Rutledge, 2004) i kombination med att bäckenbottenmuskulaturen (Hellström & Lindehall, 2006) inte klarar av att hålla emot det ökade trycket från kontraktionen. Den internationella benämningen för trängningsinkontinens är urge urinary incontinece (Abrams et al., 2003). Blandinkontinens är en blandning av ansträngnings- och trängningsinkontinens (Malmberg & Mattiasson, 2005). Kvinnan besväras av urinläckage i samband med trängningar och ansträngningar (Abrams et al., 2003). Förekomst och riskfaktorer Socialstyrelsen (2012) uppger att urininkontinens förekommer hos 50 miljoner av världens befolkning och att av dem är svenskar. Ansträngningsinkontinens är den vanligaste formen av urininkontinens bland kvinnor (Hunskaar er al., 2004). Enligt Hunskaar et al. (2004) och Malmberg och Mattiasson (2005) drabbas yngre kvinnor främst av ansträngningsinkontinens, medan trängnings- och blandinkontinens är dominerande bland kvinnor efter klimakteriet. Risken för att drabbas av urininkontinens ökar med åldern (Hunskaar et al., 2004; Milsom, Altman, Lapitan, Nelson, Sillén & Thom, 2009) och kvinnor som genomgått menopaus har högre risk att drabbas av urininkontinens (Milsom, 2009). Hellström och Lindehall (2006) hävdar att antalet urininkontinenta kvinnor kommer stiga i takt med att de äldre i samhället blir fler. 2

7 Graviditet och vaginal förlossning är de främsta riskfaktorerna för att utveckla urininkontinens hos kvinnor (Lekan-Rutledge, 2004; Milsom, 2009; Sievert et al., 2012) och symtomen förvärras efter varje genomgången graviditet och förlossning. Fler riskfaktorer för att utveckla urininkontinens är bland annat ålder, kön och ärftlighet (Milsom, 2009; Sievert et al., 2012). Forskningsresultat visar att risken för att drabbas av kvinnlig urininkontinens är högre om det tidigare förekommit hos kvinnans moder (Hannestad, Treje Lie, Rortveit & Hunskaar, 2004; Wennberg et al., 2009). Multipel skleros (Sievert et al., 2012), depression, stroke, demens eller diabetes är ytterligare riskfaktorer (Milsom et al., 2009). Andra riskfaktorer är rökning och övervikt (Sivert et al., 2012). Riskfaktorerna diabetes, rökning och övervikt går att förebygga genom att tidigt i livet följa en hälsosam livsstil (Lekan- Rutledge, 2004; Sievert et al., 2012). Sievert et al. (2012) visar i sin studie att viktnedgång minskar frekvensen av urininkontinens med 47 %. Koffein, alkohol, överdrivet vätskeintag (Lekan-Rutledge, 2004) och vissa läkemedelsgrupper, som diuretika, benzodiazepiner och opioider (Blanchette, 2012), är faktorer som kan öka frekvensen av urinläckage. Livskvalitet Livskvalitet är ett multifasetterat och komplext begrepp som används inom vården och i det dagliga livet (Brülde, 2003; Haas, 1999; Mandzuk & McMillan, 2005; Rustøen & Wentz-Edgardh, 1993). Trots att begreppet är utforskat finns det ingen övergripande och gemensam definition (Haas, 1999; Mandzuk & McMillan, 2005). Enligt en begreppsanalys av Haas (1999) definieras livskvalitet som en multidimensionell värdering av människans liv i det sammanhang och med de värderingar som människan har. Livskvalitet omfattar fysiska, psykiska, sociala och andliga dimensioner och är en subjektiv känsla (Haas, 1999; Mandzuk & McMillan, 2005). Hellström och Lindehall (2006) och Mörlin (2010) instämmer men tillägger att begreppet även omfattar sexualitet och ekonomisk levnadsnivå. Enligt Brülde (2003) handlar livskvalitet om vad som gör livet värt att leva för den enskilda människan. Livskvalitet är ett begrepp som omfattar alla sidor av människans existens (Rustøen & Wentz-Edgardh, 1993). Hopp, mening, gemenskap och identitet är fyra dimensioner som är viktiga för att uppleva god livskvalitet. Urininkontinens medför en försämrad livskvalitet för människan (Lekan-Rutledge, 2004; Sievert et al., 2012; Socialstyrelsen, 2012; Wennberg et al., 2009). Det är betydelsefullt att lindra besvären av att leva med urininkontinens (Malmberg & Mattiasson, 2005; Socialstyrelsen, 2012). Enligt Malmberg och Mattiasson (2005) finns ett samband mellan omfattningen av urinläckage och sänkt livskvalitet. Trängningsinkontinens medför lägre livskvalitet i förhållande till ansträngningsinkontinens och i jämförelse med andra kroniska sjukdomar som exempelvis diabetes har människor med urininkontinens en lägre livskvalitet. 3

8 Den subjektiva kroppen Den subjektiva kroppen är en enhet av kropp, själ och ande (SSF, 2008). Genom kroppen får människan kontakt med sitt liv och världen runt omkring (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003). Den subjektiva kroppen är människans medelpunkt. Allting kretsar runt medelpunkten samtidigt som den subjektiva kroppen är ett ankare som gör att kroppen finner sig tillrätta i den verklighet som existerar. Kroppen är en trygghet för människan och där finns känslor, själ, ande och krafter (Dahlberg et al., 2003; Lindwall, 2004). Kroppen är mer än bara det synligt fysiska och förstås som ett subjekt eftersom den är full av erfarenheter och minnen och handlar om hur människan själv upplever sin kropp. Människan ser kroppen som något självklart och tar den för givet. Först när kroppen utsätts för prövning eller när problem uppkommer blir kroppen märkbar (ibid.). Makt över sin egen kropp är eftersträvansvärt för människan och när kroppen inte kan kontrolleras uppstår känslor av maktlöshet (Lindwall, 2004). Kroppen upplevs som svag, opålitlig, motvillig och otillfredsställande. Människan vill kunna styra och lita på sin kropp och när det inte är möjligt upplevs en förlorad värdighet. Känslor som skuld och skam är kopplade till den förlorade värdigheten eftersom människan vill kunna styra sin kropp med viljan. Om människan drabbas av sjukdom förändras den subjektiva kroppen (Dahlberg et al., 2003). Sjukdom upplevs begränsa livet och leda till obalans i tillvaron. Vid sjukdom kan människan uppleva sig vara förändrad i sin helhet (Lindwall, 2004) och att den subjektiva kroppen är skadad. Det är viktigt att som vårdare förstå hur människan erfar sin kropp eftersom det bringar klarhet i människans upplevda värld. Sjuksköterskans omvårdnad vid urininkontinens Sjuksköterskan skall arbeta för att främja hälsa hos människan (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2007; SSF, 2008) samt stödja och stärka människans tilltro till sina egna resurser (SSF, 2008). Socialstyrelsen (2012) framhåller betydelsen av att sjuksköterskan identifierar kvinnor med urininkontinens. Många kvinnor upplever det som besvärligt att prata om urininkontinens och Socialstyrelsen (2012) menar att sjuksköterskan bör ta upp ämnet om urinläckage. Hunter Koch (2006) framhåller att ämnet urininkontinens är känsligt att prata om. Urininkontinens kan både förebyggas och lindras (Länsstyrelsen i Västra Götalands län & Socialstyrelsen, 2006) och enligt hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) har kvinnor med urininkontinens rätt att erbjudas bindor som inkontinenshjälpmedel av kommun och landsting. Hunskaar et al. (2004) konstaterar att behandlingen mot urininkontinens fokuserar på inkontinenshjälpmedel utan att individen först genomgår en utredning. I de fall en utredning förekommer (Malmberg & Mattiasson, 2005; Socialstyrelsen, 2012) utförs den av en sjuksköterska och bygger på att identifiera orsaken till 4

9 urinläckageproblematiken eller utesluta om besvären är medicinskt relaterade. Om det finns misstankar om att det kan vara nödvändigt med medicinska åtgärder är det sjuksköterskans ansvar att initiera kontakt med läkare (Socialstyrelsen, 2012). Sjuksköterskor som har behörighet kan prova ut och förskriva inkontinenshjälpmedel för att sedan instruera (SOSFS 2008:1), följa upp och utvärdera hjälpmedlet. Lekan- Rutledge (2004) anser att sjuksköterskan kan ordinera omvårdnadsåtgärder som toalettassistans i form av vaneträning, uppmärksamhetsträning eller schemalagda toalettbesök, informera kvinnor om att undvika koffein och inte dricka överdrivet med vätska och se över eventuella mediciner som kan öka risken för urinläckage. Sjuksköterskan skall även lära ut knipövningar för att minska urinläckaget (Lekan- Rutledge, 2004; Newman, 2004). Problemformulering Det är vanligt förekommande att kvinnor drabbas av urininkontinens. Sjuksköterskan kommer ofta i kontakt med kvinnor som har problem med urinläckage. För att kunna erbjuda en god vård av hög kvalitet behöver sjuksköterskan förståelse för kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens. Syfte Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens. Metod Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie (Forsberg & Wengström, 2013). Genom strukturerad och dokumenterad sökning av vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes forskningsläget inom det aktuella problemområdet. Datainsamling Datainsamlingen påbörjades med en inledande litteratursökning (Friberg, 2012) i databaserna Cinahl, PubMed, Academic Search Elite, SweMed+ och Psycinfo för att få en överblick av valt problemområde. Därefter skapades problemformulering och syfte. I relation till syftet valdes sedan relevanta sökord. Den systematiska litteratursökningen utfördes i Cinahl och Pubmed (Karlsson, 2012) eftersom de databaserna innehåller omvårdnadsforskning. De sökord som användes var: urinary incontinence, experience, life experience, perception, quality of life, emotion, emotions, nurs och shame (Bilaga A). Orden söktes som ämnesord eller som fritext (Forsberg & Wengström, 2013). Sökorden kombinerades med varandra genom booleska operatorer AND, OR och NOT (Karlsson, 2012) där enbart kombinationer 5

10 med AND gav relevanta träffar. Trunkering (*) användes till fritextorden experience och nurs för att täcka in olika varianter av orden (Forsberg & Wengström, 2013; Bilaga A). Nya sökord, shame och quality of life, identifierades under den systematiska sökningen med hjälp av funna artiklars ämnesord. Kompletterande sökningar gjordes i Psycinfo, Academic Search Elite och Swemed+ för att säkerställa att relevant forskning inte förbisågs. I Academic Search Elite hittades ytterligare en resultatartikel genom kombination av ämnesord och fritext. I SweMed+ och Psycinfo gjordes sökningar med olika kombinationer av sökord, som ämnesord eller fritext. Ingen sökning i SweMed+ eller Psykinfo ledde fram till nya relevanta resultatartiklar. I Bilaga A redovisas de använda sökordens fördelning i relation till de databaser som gav relevanta resultatartiklar. Använda kombinationer av sökord i databaserna är redovisade i Bilaga B. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara publicerade , vara skrivna på engelska, vara research article och handla om kvinnors upplevelser. Artiklar innehållande upplevelser från män, sjuksköterskor eller barn exkluderades. Även artiklar om urininkontinens i relation till enbart behandlingar samt sexualitet exkluderades. En artikel exkluderades trots att den uppfyllde inklusionskriterierna. Exklusionen motiverades med att artikeln skilde sig från de övriga resultatartiklarna gällande sanitära förhållanden. En artikel inkluderades trots att den innehöll exklusionskriterien barn. Inklusionen förklarades med att barnen hade genomgått graviditet och förlossning. Sammanlagt resulterade artikelsökningen i 192 antal träffar. Samtliga titlar lästes vilket ledde fram till totalt 71 lästa abstrakt (Bilaga B). De abstrakt som inte studerades hade titlar som innehöll något av exklusionskriterierna. Efter genomläsning av abstrakt exkluderades de artiklar som inte svarade mot litteraturstudiens syfte. 23 artiklar lästes i fulltext varav fem artiklar fick beställas då de inte fanns tillgängliga i fulltext. Sju artiklar varav fyra beställda exkluderades under fulltextläsningen på grund av att de saknade ett vetenskapligt upplägg. 16 artiklar kvalitetsgranskades sedan enskilt (Rosén, 2012) för att därefter jämföras och graderas gemensamt. Bedömningen skedde enligt en poängskala I-III för kvalitativa och kvantitativa artiklar (Olsson & Sörensen, 2011). Grad I motsvarade hög vetenskaplig kvalitet, grad II motsvarade medelhög kvalitet och grad III kunde jämföras med låg vetenskaplig kvalitet. Åtta artiklar var av grad I och fem var av grad II. Enligt Rosén (2012) bör endast studier med hög eller medelhög kvalitet inkluderas. Därför exkluderades tre artiklar som fick grad III. Efter genomläsning och granskning återstod 13 resultatartiklar, varav elva kvalitativa och två kvantitativa (Bilaga C) som gick vidare till urval 2 (Bilaga B). 6

11 Databearbetning De 13 utvalda resultatartiklarna lästes och sammanställdes i en artikelöversikt som redovisas i Bilaga C (Friberg, 2012). Därefter fick varje artikel en individuell siffra från Samtliga artikelresultat genomlästes individuellt och meningar eller stycken som var relevanta i förhållande till valt syfte markerades med färgpenna. I artiklarnas marginal sammanfattades de markerade meningarna eller styckena till ett eller flera stödord som representerade innehållet i texten. Stödorden skrevs ner på häftlappar som sedan jämfördes gemensamt för att säkerställa att alla väsentliga ord hade plockats med. Varje häftlapp fick en siffra som tydliggjorde vilken artikel den representerade för att därefter fästas på framsidan av tillhörande artikel. Samtliga häftlappar på de 13 artiklarna jämfördes mot varandra för att urskilja likheter och olikheter. Ord med gemensam innebörd sammanfördes i ett separat dokument. Sammanföringen resulterade i fem temagrupper. Därefter analyserades de fem temagrupperna och det framkom under analysen att en temagrupp kunde föras samman med en av de andra. Fyra temagrupper i relation till att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens framträdde. Nästa steg var att identifiera preliminära rubriker för varje temagrupp. De relevanta resultaten från samtliga temagrupper sammanställdes i arbetet. Samtidigt som temagrupperna skrevs in i arbetet växte de fyra kategoriernas namn fram. Resultatet redovisas utifrån de fyra kategorierna: upplevelsen av förlorad kontroll, upplevelsen av urininkontinens som tabubelagt ämne, upplevelsen av begränsningar i vardagen, upplevelsen av att hantera vardagen. Resultat Upplevelsen av förlorad kontroll Kvinnorna berättade att kroppen upplevdes som okontrollerbar (Bradway & Barg, 2006; Hägglund & Ahlström, 2007; Komorowski & Chen, 2006; MacDonald & Butler, 2007). När urinläckaget inte kunde förhindras resulterade det i känslor av osäkerhet hjälplöshet, ångest, frustration och ilska (Hägglund & Ahlström, 2007). Även känslan av maktlöshet och desperation väcktes när urinläckaget inträffade. MacDonald och Butler (2007) beskrev känslor som förlorad värdighet, förlorad självständighet, förlorad kroppskontroll och förlust av möjligheten till ett aktivt liv i relation till urininkontinens. I studien av Bradway och Barg (2006) beskrev kvinnorna det första urinläckaget som en förlust av stolthet. Urinläckaget resulterade i att flera kvinnor upplevde känslor som de hade när de var barn (Andersson, Johansson, Nilsson & Sahlberg-Blom, 2008; Hägglund & Ahlström, 2007; MacDonald & Butler, 2007). Urininkontinens medförde att kvinnorna upplevde en förlust av kontroll över kroppens renlighet (Komorowski & Chen, 2006; MacDonald & Butler, 2007; van den 7

12 Muijsenbergh & Lagro-Janssen, 2006). Kvinnorna kände sig blöta, kalla och smutsiga. Förlorad kontroll över den fysiska och psykiska kroppen resulterade i försämrad självkänsla och självförtroende (Bradway & Barg, 2006; Papanicolaou, Hunskaar, Lose & Sykes, 2005). Urininkontinens ledde till att kvinnorna kände sig beroende av andra människor (MacDonald & Butler, 2007). Upplevelsen av urininkontinens som tabubelagt ämne Ämnet urininkontinens var tabubelagt och kvinnor upplevde det som pinsamt, skamligt och obekvämt att prata om (Higa, Soares Chvatal, de Moraes Lopes & Turato, 2011; Hägglund, & Ahlström, 2007; Hägglund & Wadensten, 2007; Zeznock, Gilje & Bradway, 2009). Anledningar till att inte prata om urinläckage kunde vara att kvinnorna hade svårigheter med att hitta rätt ord (MacDonald & Butler, 2007) och att urinläckaget upplevdes vara för personligt att prata om (Hägglund, & Ahlström, 2007; Hägglund & Wadensten, 2007; Zeznock et al., 2009). Kvinnorna beskrev att ämnet urininkontinens var för intimt för andra att förstå och därför svårt att förklara (Hägglund & Ahlström, 2007). Det upplevdes enklare att berätta om andra sjukdomar och problem som diabetes eller ett operationsärr (Hägglund & Ahlström, 2007; Hägglund & Wadensten, 2007). Rädslan för att bli kritiserad för sin urininkontinens var en anledning till att inte säga något om problemet (Higa et al., 2011). Oro, skuld och smärta framhölls som orsaker till att inte diskutera urininkontinens. Upplevelsen av skam var en återkommande känsla som beskrevs i ett flertal studier (Andersson, Johansson, Nilsson & Sahlberg-Blom 2009; Higa et al., 2011; Komorowski & Chen 2006) vilket resulterade i att kvinnorna inte vågade ta upp ämnet eller söka hjälp (Hägglund & Wadensten, 2007). Urininkontinens upplevdes inte vara socialt accepterat i samhället och blev därför omöjligt att prata om (Bradway, 2005; MacDonald & Butler, 2007). Samhällets bild fick kvinnorna i studien av Bradway (2005) att känna sig värdelösa och därför uteslöts urininkontinens som samtalsämne. Hägglund och Wadensten (2007) menade att kvinnor i Sverige allmänt har lättare att prata om intima ämnen, men ändå uteblev samtal om urininkontinens. Kvinnorna vågade inte prata om urininkontinens med vårdpersonal (Andersson et al., 2008; Bradway & Barg, 2006; Komorowski & Chen, 2006; Zeznock et al., 2009). En önskan fanns istället att vårdpersonalen skulle ta upp frågan (Hägglund & Wadensten, 2007). Urininkontinensen upplevdes bli minimerat och togs inte på allvar av vården. En kvinna berättade hur hon upplevde att en läkare hade förminskat problemet genom att nonchalera hennes urininkontinens (Bradway & Barg, 2006). 8

13 Upplevelsen av begränsningar i vardagen Urininkontinens upplevdes begränsa det sociala livet (Andersson et al., 2009; Bradway & Barg, 2006; da Silva Leroy & de Moraes Lopes, 2012; Higa et al., 2011; Hägglund & Ahlström, 2007; Hägglund & Wadensten, 2007; Komorowski & Chen, 2006; MacDonald & Butler, 2007; Papanicolaou et al., 2005; van den Muijsenbergh & Lagro-Janssen, 2006). Kvinnorna ansåg sig inte kunna lämna hemmet (Bradway & Barg, 2006; Komorowski & Chen, 2006; MacDonald & Butler, 2007). Komorowski och Chen (2006) fann i sin studie att kvinnor med urininkontinens kände att de inte kunde träffa vänner för att de var i behov av toaletten och ständiga klädbyten. Kvinnor med urininkontinens isolerade sig från omgivningen eftersom de inte upplevde att de kunde utföra några aktiviteter då de ofta kände sig blöta (Komorowski & Chen, 2006) eller inte ville att andra människor skulle upptäcka problemet med urinläckage (MacDonald & Butler, 2007). I en studie med interventionsgrupp och kontrollgrupp av da Silva Leroy och de Moraes Lopes (2012) jämfördes urininkontinenta kvinnor med kontinenta kvinnor. Det framkom att kvinnorna med urininkontinens kände sig socialt begränsade i det dagliga livet. Urininkontinensen begränsade kvinnorna i det sociala samspelet med andra människor (Komorowski & Chen, 2006; Papanicolaou et al., 2005). Urininkontinensen begränsade sexuallivet (Hägglund & Wadensten, 2007; Komorowski & Chen, 2006; van den Muijsenbergh & Lagro-Janssen). Kvinnor i studien av Hägglund & Wadensten (2007) beskrev att sexualiteten länge hade varit påverkad av urininkontinensen eftersom det kändes ofräscht att vara intim om sex inte var planerat i förväg. Därmed försvann också spontaniteten och sexuallivet begränsades eller valdes bort. Njutningen minskade och resulterade i en otillfredsställelse av livet (Komorowski & Chen, 2006). Urininkontinensen begränsade de dagliga aktiviteterna (da Silva Leroy & de Moraes Lopes, 2012; Hägglund & Wadensten, 2007; MacDonald & Butler, 2007; Papanicolaou et al., 2005) och kvinnornas förmåga till att leva ett aktivt liv (da Silva Leroy & de Moraes Lopes, 2012; Papanicolaou et al., 2005). Alla aktiviteter som skulle utföras var tvungna att planeras i förtid (Hägglund & Wadensten, 2007; Komorowski & Chen, 2006) och det begränsade och upprörde kvinnorna (Hägglund & Ahlström, 2007; Hägglund & Wadensten, 2007). Att skratta upplevdes vara ett problem då det kunde leda till ett urinläckage (Komorowski & Chen, 2006). För att undvika urinläckage behövde benen alltid placeras ihop vilket upplevdes besvärande. Därför undvek kvinnorna att skratta. Urininkontinensen begränsade förmågan till att utföra fritidsaktiviteter som dans, klättring och träning (Komorowski & Chen 2006). I studien av Hägglund och Ahlström (2007) beskrev kvinnorna hur urininkontinens påverkade vardagslivet genom att de inte längre kunde hoppa, lyfta, leka med sina barn eller bada bastu med familjen på grund av rädsla för få ett urinläckage. 9

14 Urininkontinensen försämrade sömnen (da Silva Leroy & de Moraes Lopes, 2012; Higa et al., 2011; Komorowski & Chen, 2006) och kvinnorna i studien av Higa et al. (2011) förklarade att det berodde på att urininkontinensen orsakade irritation på huden. Upplevelsen av att hantera vardagen I tre studier framkom det att kvinnor hanterade upplevelsen av urininkontinens genom att betrakta problemet som en naturlig konsekvens efter förlossning (Andersson et al., 2008; Hägglund & Wadensten, 2007; Komorowski & Chen, 2006). Ett flertal kvinnor ansåg att urininkontinens var en del av livet (Andersson et al., 2009; Bradway, 2005; Higa et al., 2005; McDonald & Butler, 2007). Urinläckage ansågs vara en normal del av att bli gammal och det bidrog till att kvinnorna uppfattade urininkontinens som ett mindre problem (Andersson et al., 2008; Bradway & Barg, 2006; Papanicolaou et al., 2005; van den Muijsenbergh & Lagro- Janssen, 2006). En kvinna i studien av Andersson et al. (2008) uppgav att hon hade valt att acceptera sin urininkontinens och att den nu ingav en trygghet för henne eftersom urininkontinens var en del av livet. Positivt tänkande (Bradway, 2005; Higa et al., 2011) i form av att se urinläckaget som en utmaning framhölls som ett sätt att hantera urininkontinensen (Andersson et al., 2008). Kvinnorna i studierna av Andersson et al. (2008) och Bradway och Barg (2006) underströk vikten av att avdramatisera urininkontinens då andra tillstånd betraktades som allvarligare. I en studie av Bradway och Barg (2006) berättade kvinnorna att reumatoid artrit eller psykologiska sjukdomar hade varit besvärligare att hantera. Ett flertal kvinnor uppgav att de distanserade sig från urininkontinensen (Andersson et al., 2008; Bradway, 2005; Hägglund & Wadensten, 2007) genom att exempelvis tänka på annat och skratta åt problemet. Att engagera sig i familj och arbete var ett annat tillvägagångssätt för att distansera sig från urininkontinensen (Hägglund & Wadensten, 2007). Genom kontakt med andra urininkontinenta upplevde kvinnorna i studierna av Andersson et al. (2008) och Higa et al. (2011) att de lättare kunde hantera problemet. Kvinnorna fick ny kunskap och praktiska tips vilket kunde användas till att hantera urininkontinensen (Andersson et al., 2008). Inkontinenshjälpmedel som bindor användes för att hantera det dagliga livet med urininkontinens (Andersson et al., 2008; McDonald & Butler 2007). Några kvinnor använde sig av knipövningar (Andersson et al., 2008). När kvinnorna rörde sig utanför hemmet ville de lokalisera platsen för toaletten (Hägglund & Ahlström, 2007) och kvinnorna i studien av Komorowski och Chen (2006) och McDonald och Butler (2007) berättade att de ofta besökte toaletten som en strategi för att inte läcka urin. Även medtagandet av skydd (McDonald & Butler 2007; van den Muijsenbergh & Lagro-Janssen, 2006) och rena kläder till platser utanför hemmet var 10

15 ett sätt att hantera det eventuella urinläckaget (Hägglund & Ahlström, 2007; van den Muijsenbergh & Lagro-Janssen, 2006). Genom att lära sig förstå den egna kroppen blev kvinnorna medvetna om när läckage kunde inträffa och kunde därmed vara förberedda med inkontinensskydd (Andersson et al., 2008; Hägglund & Ahlström 2007). Bradway (2005) fann att kvinnorna tog lärdom av varje läckageolycka. En kvinna beskrev att hon förebyggande satte sig på toaletten i samband med hosta eftersom hon var medveten om att hosta resulterade i urinläckage. En strategi för att hantera urininkontinensen var att tömma blåsan innan aktiviteter (Hägglund & Ahlström, 2007) eller välja att inte delta i olämpliga aktiviteter som kunde resultera i ett läckage. Kvinnorna kunde även hantera sin urininkontinens genom att reducera vätskeintaget eller sina vätskedrivande mediciner (Andersson et al., 2008; Bradway & Barg 2006; McDonald & Butler 2007). Diskussion Metoddiskussion Artiklar söktes i databaserna Cinahl, PubMed, PsycINFO, Academic Search Elite och SweMed+ vilket är en styrka då ett stort antal databaser har genomsökts. Det är en styrka att sökningen gjordes i databaserna Cinahl och PubMed eftersom de är omvårdnadsinriktade. Flertalet artiklar som hittades i PubMed återfanns i Cinahl. Kompletterande sökningar gjordes i PsycINFO, Academic Search Elite och SweMed+ och resulterade endast i en ny resultatartikel. De övriga sökningarna gav dubbletter av redan funna artiklar från Cinahl och PubMed. Sökorden skapades i relation till litteraturstudiens syfte. I de fall de var möjligt söktes orden som ämnesord. Det kan ses som en styrka att använda ämnesord då det preciserar sökningen. De orden som inte fanns som ämnesord söktes som fritext. Trunkering (*) användes på nurs och experience för att utöka sökningen. Nurs söktes och trunkerades enbart i PubMed för att utesluta medicinska artiklar. Sökorden quality of life och shame framkom som ämnesord i relevanta resultatartiklar och användes därför vidare i sökningen. Möjligtvis kan det negativa ordet shame ha påverkat litteraturstudiens resultat i en negativ riktning. En styrka är att sökningarna inte begränsades till fulltext vilket medförde ett större utbud av relevanta resultatartiklar. Artiklar som innehöll både män och kvinnor exkluderades eftersom svårigheter fanns med att urskilja kvinnors upplevelser. Det är till litteraturstudiens fördel då manliga och kvinnliga upplevelser inte riskerar att förväxlas och på så sätt avvika från syftet. Artiklar som skildrade upplevelser av urininkontinens i relation till sexualitet eller behandling valdes bort eftersom de var specifikt inriktade och inte gav någon allmän beskrivning av kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens. Samtliga artikeltitlar lästes men enbart de som ansågs 11

16 vara relevanta till litteraturstudiens syfte gick vidare. Det kan ses som en svaghet eftersom möjligheten finns att artikelns titel är missvisande och relevant data har förbisetts. Anledningen till att artiklar från och med år 2004 inkluderades motiveras med att det inte fanns tillräckligt med vetenskapliga artiklar från år 2009 och framåt. Det kan uppfattas som att problemområdet är relativt outforskat inom åren Det finns en risk att litteraturstudiens resultat därför bygger på studier som inte representerar nuläget men det kan antas att ingen förändring skett i hur det upplevs att leva med urininkontinens. Kritik kan riktas mot detta antagande då möjligheten finns att nya inkontinenshjälpmedel har påverkat upplevelsen av att leva med urinläckage. Litteraturstudiens resultat bygger främst på kvalitativa artiklar (11 st). Det kan ses som en styrka eftersom kvalitativa artiklar gör det möjligt att studera subjektiva upplevelser, tankar och känslor (Friberg, 2012) vilket var syftet med litteraturstudien. De kvantitativa artiklarna (2 st) medförde en överförbarhet och generaliserbarhet genom att de fångade in upplevelsen från en större mängd kvinnor (Olsson & Sörensen, 2011). Artiklarna som utgjorde litteraturstudiens resultat kom från Sverige (4), USA (3), Nederländerna (1), Kanada (1), Brasilien (2) och Kina (1). En studie omfattade fyra länder i Europa vilka var Frankrike, Tyskland, Spanien och Storbritannien. Det är en styrka att fyra studier är producerade i Sverige eftersom litteraturstudien har utförts i Sverige. Studierna från USA, Nederländerna, Kanada, Kina, Frankrike, Tyskland, Spanien och Storbritannien inkluderades då de länderna ansågs uppfylla samma levnadsstandard som Sverige, vilket gör att litteraturstudiens resultat antas kunna appliceras i svensk sjukvård. En studie från Etiopien uppfyllde inklusionskriterierna men exkluderades på grund av att den kraftigt avvek från de andra studierna gällande sanitära förhållanden. Med sanitära förhållanden menas att kvinnorna inte har tillgång till vatten, underkläder och inkontinensskydd. Studien ansågs därför inte kunna appliceras i den svenska sjukvården. En kvantitativ studie från Brasilien inkluderades trots att den innehöll barn (Bilaga C, Artikel 5). I studien deltog kvinnor i åldern år som genomgått graviditet och förlossning. Det kan ses som en svaghet då 0-17 år är klassat som barn i Sverige. Studien inkluderades för att kvinnorna drabbats av urininkontinens till följd av graviditet och förlossning samt upplevde urinläckaget på samma sätt som kvinnorna år. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades enskilt vilket kan ses som en styrka då granskningen skedde oberoende av varandra. Det är till litteraturstudiens fördel att resultatet bygger på åtta artiklar av grad I. Fem artiklar fick grad II men inkluderades eftersom de svarade på syftet. Återkommande artikelförfattare kan påverka litteraturstudiens resultat då problemet inte belyses ur tillräckligt många synvinklar. Samtidigt kan flera artiklar av en och samma författare ses som en styrka eftersom det då kan antas att författaren har en god ämneskunskap. Databearbetningen 12

17 genomfördes och beskrevs på ett tydligt sätt vilket gör den möjlig att reproducera. En risk föreligger att feltolkningar kan ha skett under databearbetningen då engelska meningar översatts till svenska stödord. Resultatdiskussion I litteraturstudien framkom fyra områden som beskrev kvinnors upplevelser av att leva med urininkontinens. Kvinnorna beskrev upplevelsen av förlorad kontroll, upplevelsen urininkontinens som tabubelagt ämne, upplevelsen av begränsningar i vardagen och upplevelsen av att hantera vardagen. Upplevelsen av förlorad kontroll Socialstyrelsen (2012) menar att urininkontinens är ett problem till följd av ofrivilligt läckage av urin. I ett flertal studier framkom det att kroppskontrollen upplevdes som förlorad i samband med urininkontinens (Bradway & Barg, 2006; Hägglund & Ahlström, 2007; MacDonald & Butler, 2007) vilket väckte känslor av hjälplöshet och ilska (Hägglund & Ahlström, 2007). Det styrks av Lindwall (2004) som beskriver att bristen på kontroll leder till en upplevelse av maktlöshet. Lindwall (2004) beskriver att människor upplever en förlust av värdighet när kroppen inte kan kontrolleras. MacDonald och Butler (2007) förklarade att förlorad värdighet var en av de känslor som kvinnorna upplevde i samband med urininkontinens. Det kan bekräfta att kvinnor upplever förlorad kontroll på grund av sin urininkontinens. Att värdigheten blir påverkad bekräftas av Ternent, Vale, Buckley, och Glazener (2009) som konstaterar att kroppsuppfattningen förändras på grund av urininkontinens. Litteraturstudiens resultat visade att kvinnorna upplevde starka känslor i förhållande till den förlorade kontrollen (Hägglund & Ahlström, 2007; MacDonald & Butler, 2007). Studien av Hermansen, O`Connell och Gaskin (2010) beskriver att kvinnor med urininkontinens påverkas känslomässigt. Kvinnorna upplevde att självkänsla och självförtroende blev påverkat av den förlorade kontrollen över kroppen (Papanicolaou et al., 2005). Förlorad kontroll över kroppen kan antas påverka livskvaliteten då Haas (1999) beskriver att upplevelsen av livskvalitet innefattar både en fysisk och en psykisk dimension. Kvinnorna upplevde att urininkontinensen gjorde att de inte kunde känna kontroll över sin hygien och resulterade i att kvinnorna kände sig blöta och smutsiga (Komorowski & Chen, 2006; MacDonald & Butler, 2007; van den Muijsenbergh & Lagro-Janssen, 2006). Ternent et al. (2009) menar att den personliga hygienen är påverkad av att leva med urininkontinens. Kvinnornas upplevelser av att vara blöta och känna sig smutsiga skulle sannolikt kunna vara en risk för att bli hämmad i sin vardag och uppleva försämrad livskvalitet. Det kan förstås utifrån Malmberg och Mattiasson (2005) som nämner att lukten från urinläckaget blir en psykisk 13

18 belastning. Att uppleva sig vara blöt och smutsig kan tolkas som en svårighet i dagens samhälle där mycket kretsar kring att vara ren och fräsch. Sjuksköterskan bör ha förståelse för att kvinnor med urininkontinens känner att de förlorar kontrollen över kroppen och bör därför hjälpa kvinnorna med strategier för att öka kontrollen. Sådana strategier kan vara schemalagda toalettbesök och information om att vätska och koffein kan påverka urininkontinensen negativt (Lekan-Rutledge, 2004). Upplevelsen av urininkontinens som tabubelagt ämne Kvinnorna upplevde att livet med urininkontinens var problematiskt eftersom urininkontinens ansågs vara svårt att prata om (Higa et al., 2011, Hägglund & Ahlström, 2007; Hägglund & Wadensten, 2007; Zeznock et al., 2009). Ämnet urininkontinens betraktades som intimt och privat (Hägglund & Ahlström, 2007) och ansågs inte vara accepterat av samhället (Bradway, 2005; MacDonald & Butler, 2007) vilket överensstämmer med Hunter Koch (2006) som beskriver att kvinnorna inte söker hjälp på grund av att urininkontinens är känsligt att prata om. Griffiths, Pepper, Jørstad-Stein, Fereday Smith, Hill och Lamb (2009) bekräftar att kvinnor upplever urininkontinens som ett tabubelagt ämne. Kvinnor pratade inte om problemet då de upplevde att det var svårt för andra att förstå (Hägglund & Ahlström, 2007). Den mänskliga kroppen upplevs som något självklart och människan blir medveten om kroppen först när den utsätts för problem (Dahlberg et al., 2003; Lindwall, 2004). Därför kan det antas att kvinnor inte vill prata med andra människor som inte befinner sig i en utsatt situation. Sjuksköterskor bör vara medvetna om att kvinnor med urininkontinens upplever problemet som ett tabubelagt ämne och därför inte själva vill ta upp det med vårdpersonalen. Sjuksköterskan förväntas fråga kvinnor om det finns problem med urinläckage vilket även belystes i litteraturstudiens resultat då kvinnorna hävdade att det fanns en önskan att vårdpersonalen skulle initiera samtal om urininkontinens (Hägglund och Wadensten, 2007). Socialstyrelsen (2012) framhåller betydelsen av att sjuksköterskan identifierar urininkontinenta kvinnor men i ett flertal studier (Andersson et al., 2008; Bradway & Barg, 2006; Zeznock et al., 2009) berättade kvinnorna att deras läckageproblematik inte uppmärksammades av vården. En anledning till att urininkontinens minimeras av vården kan bero på huruvida urininkontinens klassificeras som en sjukdom eller inte. I Sverige är urininkontinens ingen sjukdom (Malmberg & Mattiasson, 2005) och det kan tänkas vara en anledning till att urininkontinens inte tas på allvar. I en studie av Fäldt, Hansson, Emilsson och Sandén (2009) framkommer det att sjuksköterskorna inte dokumenterar utredning och bedömning av urininkontinens. Det kan därför antas att det föreligger brister i vårdens uppmärksammande av 14

19 problemet. Vårdens brister skulle kunna leda till att kvinnorna inte finner någon mening med att söka hjälp. Att känna mening är en viktig dimension i att uppleva livskvalitet (Rustøen & Wentz-Edgardh, 1993) och därför kan det antas att kvinnor med urininkontinens kan ha en sämre livskvalitet på grund av vårdens agerande. Ett av sjuksköterskans ansvarsområde (SSF, 2007) är att lindra lidande och för att kunna göra det bör sjuksköterskan samtala med kvinnor om deras subjektiva upplevelser av att leva med urininkontinens (Socialstyrelsen, 2005). Genom att nonchalera kvinnors problem med urinläckage finns en risk att vården uppmuntrar till att fortsätta tabubelägga urininkontinens och att problemet förblir obehandlat. Sjuksköterskan bör förstå att livet med urininkontinens innebär problem för kvinnorna även om det inte klassas som en sjukdom, syns på utsidan eller uttrycks som ett problem. Upplevelsen av begränsningar i vardagen Kvinnorna upplevde att de blev begränsade på grund av sin urininkontinens (Andersson et al., 2009; Bradway & Barg, 2006; da Silva Leroy & de Moraes Lopes, 2012; Higa et al., 2011; Hägglund & Ahlström, 2007; Hägglund & Wadensten, 2007; Komorowski & Chen, 2006; MacDonald & Butler, 2007; Papanicolaou et al., 2005; van den Muijsenbergh & Lagro-Janssen, 2006). Ständiga klädbyten och behovet att vara nära en toalett ledde till att kvinnorna isolerade sig i hemmen (Komorowski & Chen, 2006). Kvinnorna upplevde sig vara socialt begränsade då de var rädda för att urininkontinensen skulle upptäckas av andra (MacDonald & Butler, 2007). Det kan antas att kvinnorna blev socialt begränsade som en konsekvens av att de isolerade sig i hemmen. Livskvalitet påverkas av sociala aspekter (Haas, 1999; Mandzuk & McMillan, 2005) vilket bekräftas av Ternent et al. (2009) som hävdar att det sociala livet påverkas av urininkontinens och resulterar i sämre livskvalitet. Enligt Rustøen och Wentz-Edgardh (1993) är gemenskap med andra människor viktigt för att uppleva livskvalitet. Därför kan det tolkas som att socialt begränsade kvinnor upplever sämre livskvalitet. Sjuksköterskan bör vara medveten om att kvinnor kan uppleva försämrad livskvalitet till följd av urininkontinens. Vården av kvinnor med urininkontinens är främst inriktad på inkontinenshjälpmedel som bindor (Albers- Heitner, Lagro-Janssen, Venema, Berghmans, Winkens, de Jonge, & Joore, 2011; Dingwall & McLafferty, 2006; Hunskaar et al., 2004). Det kan antas att det finns en risk att sjuksköterskan fokuserar på hjälpmedel för urininkontinens utan att identifiera upplevelsen av urininkontinens. Det är av stor betydelse att sjuksköterskan undersöker hur kvinnorna upplever den sociala begränsningen för att på bästa sätt kunna främja hälsa. Det styrks av SSF (2007) som menar att sjuksköterskan är betydelsefull i att främja sociala behov. Sexuallivet begränsades eller upphörde som ett resultat av att leva med urininkontinens (Hägglund & Wadensten, 2007; Komorowski & Chen, 2006; van den Muijsenbergh & Lagro-Janssen). Det bekräftas av Bradway och Strumpf (2008) som 15

20 visar i sin studie att kvinnor med urininkontinens upplever en negativ påverkan på sexualiteten. Kvinnor beskrev upplevelsen av att vara ofräscha som en anledning till att inte vilja ha sex (Hägglund & Wadensten, 2007). Griffiths et al. (2009) och Hermansen et al. (2010) framhåller i sina studier att kvinnorna är rädda över att lukta urin vilket kan ses som en ytterligare anledning till att inte vilja ha sex. Även Malmberg och Mattiasson (2005) beskriver att det sexuella samlivet blir stört men framhåller känslor av skam som anledning till den minskade sexlusten. Hermansen et al. (2010) uppger i sin studie att kvinnor med urininkontinens känner skam. Genom att undvika att ha sex mister kvinnorna en viktig gemenskap med sin partner. Det kan tolkas som att den minskade sexualiteten leder till försämrat välbefinnande vilket bekräftas av Rustøen och Wentz-Edgardh (1993) som framhåller gemenskap som en viktig del i att uppleva god livskvalitet. Sjuksköterskan bör vara medveten om att urininkontinens påverkar kvinnornas samliv och vid inskrivning och ankomstsamtal våga fråga om hur urininkontinens inverkar på sexualiteten. Kvinnorna upplevde att förmågan till att utföra dagliga aktiviteter begränsades av urininkontinens (da Silva Leroy & de Moraes Lopes, 2012; Hägglund & Wadensten, 2007; MacDonald & Butler, 2007; Papanicolaou et al., 2005). Urinläckage uppkom i samband med aktivitet (da Silva Leroy & de Moraes Lopes, 2012; Papanicolaou et al., 2005). Därför undvek kvinnorna att skratta, dansa, klättra, träna (Komorowski & Chen, 2006), hoppa, lyfta och leka (Hägglund & Ahlström, 2006). Det kan förstås utifrån ett flertal studier som framhåller att urinläckage vid ansträngning är den vanligaste formen av urininkontinens (Abrams et al., 2003; Edlund et al., 2012; Malmberg & Mattiasson, 2005; Irwin et al., 2006). Hermansen et al. (2010) och Ternent et al. (2009) styrker kvinnors upplevelser av att vara fysiskt begränsade på grund av urininkontinens. Kvinnorna upplevde att urininkontinensen hindrade dem från att vara aktiva vilket kan tolkas som att de blir fångade i sina egna kroppar. Det kan antas att kvinnorna upplever sämre livskvalitet då Haas (1999) menar att livskvalitet påverkas av fysiska aspekter i livet. Dock är känslan av livskvalitet subjektiv vilket kan innebära att alla kvinnor som upplever begränsningar i sitt liv inte behöver ha en sämre livskvalitet. Trots att urininkontinens inte klassificeras som en sjukdom i Sverige (Malmberg & Mattiasson, 2005) kan urinläckaget ändå antas begränsa livet på liknande sätt som en sjukdom. Enligt Dahlberg et al. (2003) innebär sjukdom en begränsning i livet som leder till obalans i tillvaron. Att vara fysiskt begränsad skulle kunna ses som en risk för att utveckla sjukdomar som exempelvis hjärt- och kärlsjukdom som i sin tur leder till ökat vårdbehov. Det är därför angeläget att sjuksköterskan angriper grundproblemet och initierar utredning av urininkontinens. 16

21 Upplevelsen av att hantera vardagen Ett flertal kvinnor ansåg att urininkontinens var ett problem som gick att hantera (Andersson et al., 2008; Andersson et al., 2009; Bradway, 2005; Bradway & Barg, 2006; Higa et al., 2011; Hägglund & Ahlström, 2007; Hägglund & Wadensten, 2007; Komorowski & Chen, 2006; MacDonald & Butler, 2007; Papanicolaou et al., 2005; van den Muijsenbergh & Lagro-Janssen, 2006). Många kvinnor ansåg att urininkontinens var normalt eftersom de hade fött barn (Andersson et al., 2008; Hägglund & Wadensten, 2007; Komorowski & Chen, 2006). Andra kvinnor uppgav att de såg urininkontinens som en naturlig del av att åldras (Andersson et al., 2008; Bradway & Barg, 2006; Papanicolaou et al., 2005; van den Muijsenbergh & Lagro- Janssen, 2006). Både graviditet, förlossning (Lekan-Rutledge, 2004; Milsom, 2009; Sievert et al. 2012) och ålder är stora riskfaktorer för att utveckla urininkontinens (Milsom, 2009; Sievert et al. 2012). Det kan tolkas som att kvinnorna använder optimistiska tankar som en hanteringsstrategi för att inte se urininkontinens som ett problem. Bradway & Strumpf (2008) belyser att kvinnor med urininkontinens använder sig av hanteringsstrategier. Bindor var ett hjälpmedel som kvinnorna använde som en hanteringsstrategi (Andersson et al., 2008; McDonald & Butler, 2007; van den Muijsenbergh & Lagro- Janssen, 2006). Det styrks av Hermansen et al. (2010) och Dingwall och McLafferty (2006) som menar att användning av bindor är en hanteringsstrategi. Eftersom bindor används som en strategi för att leva med urininkontinens samt att kommun och landsting har skyldighet att erbjuda inkontinenshjälpmedel (SFS 1982:763) kan det antas att det är stor åtgång på bindor vilket även kan styrkas av Albers-Heitner et al. (2010) och Dingwall och McLafferty (2006) och Hunskaar et al. (2004) som hävdar att vården för urininkontinens är mest inriktad på inkontinenshjälpmedel. Det kan således ses som en självklarhet att kostnaden är stor för samhället. SBU (2000) uppger en kostnad på tre till fyra miljarder kronor per år för inkontinensvård. Eftersom urininkontinens ökar med åldern (Hunskar et al., 2004; Milsom et al., 2009) och att de äldre i samhället uppskattas bli fler (SBU, 2013) kan det tolkas som att kostnaderna för urininkontinens kommer stiga ytterligare. Det är då tydligt att det vore ekonomiskt lönsamt för vården att istället prioritera behandlingar för att minska eller bota urininkontinens. Att prioritera behandlingar är gynnsamt både för att minska användandet av bindor och för patientens välbefinnande. En del kvinnor använde sig av knipövningar för att hantera sin urininkontinens (Andersson et al., 2008) vilket även framkommer i studien av Hermansen et al. (2010). Lekan- Rutlege (2004) och Newman (2004) menar att sjuksköterskan ska lära ut knipövningar till kvinnor som har urininkontinens, vilket kan ses som en relativt enkel och effektiv omvårdnadsåtgärd. Knipövningar har visat sig vara ett effektivt sätt för att minska besvär av urinläckage (Dingwall & McLafferty, 2006; Sangsawang & Serisathien, 2012; Sjöström, Umefjord, Stenlund, Carlbring, Andersson & 17