Avgiftsenkät januari Redovisning och jämförelser med tidigare studier

Transkript

1 Avgiftsenkät januari 2007 Redovisning och jämförelser med tidigare studier

2 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är ett Underlag från experter. Det innebär att det bygger på vetenskap och/eller beprövad erfarenhet. Författarna svarar själva för innehåll och slutsatser. Socialstyrelsen drar inga egna slutsatser i dokumentet. Experternas sammanställning kan dock bli underlag för myndighetens ställningstaganden. Artikelnr Sättning Maj-Len Sjögren Publicerad maj

3 Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa upp och utvärdera konsekvenser och effekter av socialtjänstlagens bestämmelser om avgifter inom äldre- och handikappomsorg. Uppdraget skall avrapporteras årligen fram till och med juni Detta är en underlagsrapport som har tagits fram i samarbete med ARC Aging Research Center. Syftet med rapporten är att belysa förändringar och effekter av bestämmelserna om avgifter inom äldre- och handikappomsorg. Rapporten bygger på en enkät som har skickats till samtliga kommuner. Enkäten är en uppföljning av Socialstyrelsens Avgiftsenkät 2003, 2004 och Författarna Sven Erik Wånell och Sara Hjulström, ARC Aging Research Center svarar för rapportens innehåll och slutsatser. Socialstyrelsens slutsatser och bedömning redovisas i Socialstyrelsens skrivelse till regeringen Uppdrag att följa upp och utvärdera socialtjänstlagens bestämmelser om avgifter inom äldre- och handikappomsorg. Christer Neleryd Chef för äldreenheten 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Bakgrund 9 Taxor i kommunerna 10 Yngre personer med funktionshinder 10 Lägsta och högsta avgift 11 Lägsta avgift 11 Högsta avgift enligt taxan 13 Taxesystem 13 Avgift för förbrukningsvaror, möbler m.m. 14 Sänkt minimibelopp 16 Avgift för mat 18 Ordinärt boende 18 Särskilt boende 18 Höjning av matavgiften mellan 2005 och Jämkning av avgift för mat 20 Avgift för kost vid korttidsvistelse 22 BTP vid inkomstberäkning 22 Avgifter för servicetjänster 24 Antal personer som berörts av reformen 25 Det administrativa stödet 26 Diskussion 28 Hög avgift enligt kommunens taxa 28 Avgifter för serviceinsatser nytt för Jämkning av mat ett kvarstående problem 28 Skilda sätt att beräkna minimibelopp 29 Var femte betalar ingen avgift 29 Det administrativa stödet 30 Bilagor 31 Tabellbilaga 31 Redovisning av svaren per kommun 36 5

6 6

7 Sammanfattning Den 1 juli 2002 infördes nya bestämmelser i socialtjänstlagen (8 kapitlet) om avgifter för äldre- och handikappomsorg. Då fastställdes en lägsta nivå, ett minimibelopp, som tillsammans med hyran utgör det så kallade förbehållsbeloppet. Det infördes också ett högkostnadsskydd. Den 1 januari 2003 infördes regler för hur avgiftsutrymmet ska beräknas. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa effekterna av reformen. Den här rapporten är en del av den uppföljningen, och bygger på enkäter till landets kommuner om taxor januari De senaste taxorna jämförs med tre tidigare studier av läget före reformen (juni 2002) och taxorna i januari 2003, 2004 och Andelen avgiftsbefriade har minskat Ett syfte med taxereformen var att omsorgstagare med låga pensioner skulle få ett bättre skydd mot höga avgifter. Det syftet har uppfyllts genom att kommunerna före beslut om avgift måste förvissa sig om att den enskilde har det av riksdagen fastlagda förbehållsbeloppet kvar efter betald avgift. Den andel omsorgstagare som är avgiftsbefriade har ökat sedan reformen infördes. Troligen kommer fler äldreomsorgstagare successivt att kunna betala en avgift, eftersom allt färre enbart har sin garantipension. Minskade skillnader i vilka avgifter som kan debiteras Ett annat syfte med taxereformen var att minska de stora skillnaderna mellan kommunerna. Högkostnadsskyddet har kraftigt minskat variationerna i högsta avgift. En majoritet av kommunerna har sänkt sina avgiftstak. Höjda lägstaavgifter Skillnaderna mellan kommunerna har också utjämnats genom att den lägsta avgift kommunen anger enligt sina taxeregler i många kommuner har höjts efter juni Lägsta avgiften för omsorgstagare med omfattande insatser har i den genomsnittliga kommunen (medianvärdet) i ordinärt boende ökat från 335 kr i maj 2002 till kr i januari Omsorgstagare som har tillräcklig inkomst har därmed fått en avgiftshöjning. Omsorgstagare som inte har avgiftsutrymme att betala en sådan avgift berörs inte. De är genom lagstiftningen garanterade att få behålla sitt minimibelopp. Det finns dock en risk att den äldre inte tar till sig budskapet om individuell nedsättning, utan tar den angivna avgiften för given. Ett annat dilemma är att om den enskilde får ökad inkomst ökar avgiften lika mycket, tills man är uppe i den avgift som kommunen har fastslagit. Olika tillämpning av regelverket för att fastställa minimibeloppet Det finns skillnader i hur kommunerna fastställer minimibeloppet i särskilt boende. Om vissa kostnader som ingår i minimibeloppet gäller sådant som 7

8 kommunen tillhandahåller avgiftsfritt kan kommunen sätta ned minimibeloppet i motsvarande mån. Det gäller t.ex. förbrukningsvaror, personlig hygien, möbler, lakan och handdukar etc. Kommunerna har i ökad utsträckning låtit den enskilde själv ordna och bekosta t.ex. lakan, handdukar och möbler, medan städmaterial och säng tillhandahålls avgiftsfritt och minimibeloppet sätts ned. Skillnaderna mellan 2005 och 2007 i antal kommuner som överlåter åt den enskilde eller dennes anhöriga att ordna detta har inte förändrats nämnvärt, medan något fler kommuner som tillhandahållit detta avgiftsfritt nu sänker minimibeloppet. Vilka poster minimibeloppet sätts ned för varierar mellan kommunerna. Också de belopp som minimibeloppet sätts ned med varierar. Den sammanlagda minskningen varierar mellan kommunerna med som lägst under 50 kr och som högst över kr. Totalt sätter 164 av de 253 kommuner som svarat på enkäten ner minimibeloppet för tjänster som tillhandahålls gratis. Avgift för kost, stora skillnader mellan kommunerna Mellan 2005 och 2007 har avgifterna för kosten höjts i mer än hälften av landets kommuner, och i var fjärde kommun med mer än 5 procent (konsumentprisindex har gått upp med 2,6 procent under samma tidsperiod). Färre kommuner jämkar avgift för mat i särskilt boende Andelen omsorgstagare som bor i kommuner där avgiften för mat jämkas har för särskilt boende sjunkit med 30 procent sedan taxereformen infördes. För ordinärt boende har andelen sjunkit med 6 procent. Fler kommuner tar hänsyn till yngre personer med funktionshinder Yngre personer med funktionshinder kan ha högre levnadsomkostnader än ålderspensionärer. Enligt förarbetena till lagen ska kommunerna ta hänsyn till det. Taxereformen har inneburit att betydligt fler kommuner lagt fast ett högre minimibelopp för yngre personer med funktionshinder och i högre utsträckning tillämpar individuell bedömning av minimibeloppet för yngre personer. Avgifter för serviceinsatser En tredjedel av kommunerna har valt att tillämpa den nya lagstiftningen som ger möjlighet att tillhandahålla serviceinsatser. Vissa kommuners kommentarer visar dock att även i kommuner som inte tillämpar lagen ges serviceinsatser i form av fixar-malte. Principerna för avgifter och jämkning skiljer sig åt mellan kommunerna. 8

9 Bakgrund Den här rapporten är en redovisning av den fjärde rikstäckande enkäten till landets kommuner med syfte att belysa vissa effekter av ändringar i socialtjänstlagen (2001:453) som rör avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Lagändringarna är i korthet följande: Regler för förbehållsbelopp har fastställts. Förbehållsbeloppet består av ett minimibelopp, för ensamstående kronor (2007 års nivå), och av bostadskostnaden. Kommunerna får alltså inte ta ut så höga avgifter att den enskilde kommer under sitt förbehållsbelopp. Det här är dock ingen grundgaranti. Den enskildes nettoinkomster kan vara lägre än förbehållsbeloppet, främst beroende på BTP-reglerna. Det infördes också bestämmelser för att reglera den högsta avgift som kommunen får ta ut av den enskilde för hemtjänst, dagverksamhet och viss kommunal hälso- och sjukvård (1 612 kr med 2007 års nivå) samt för boende i sådant särskilt boende som inte omfattas av hyreslagens bestämmelser (1 679 kr med 2007 års nivå). Inom den här ramen har kommunerna frihet att utforma sina taxesystem. De nya bestämmelserna reglerar också hur den enskildes avgiftsunderlag och inkomst ska beräknas. Genom så kallat förvaltningsbesvär kan kommunens beslut om avgift och förbehållsbelopp överklagas av den som berörs av beslutet. De nya bestämmelserna om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen finns i 8 kapitlet 3 9 socialtjänstlagen. Bestämmelsen i 8 kap. 4 om beräkning av inkomst och avgiftsunderlag trädde i kraft den 1 januari 2003, medan övriga bestämmelser om avgifter trädde i kraft den 1 juli Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och utvärdera konsekvenser och effekter av riksdagens beslut. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum har fått Socialstyrelsens uppdrag att tillsammans med Socialstyrelsen utarbeta enkäter till landets kommuner och sammanställa och analysera svaren. Frågorna i årets enkät rör både ålderspensionärer och yngre personer med funktionshinder med insatser enligt SoL. Frågorna redovisas i en bilaga. De behandlar minimibelopp för yngre funktionshindrade, lägsta och högsta avgift enligt kommunens taxesystem, taxemodell, avgifter för serviceinsatser enligt ny lagstiftning, särskilda avgifter för förbrukningsvaror m.m., avgift för mat och om avgift för mat jämkas, regelverket för BTP, statistik om hur många omsorgstagare som betalar avgift respektive betalar kommunens maximala avgift samt frågor om de administrativa stödsystemen. Enkäten skickades ut i december 2006 och gällde förhållandena i januari Totalt, efter påminnelser, har 253 kommuner (87 procent av samtliga) svarat på enkäten. Det innebär att bortfallet av kommuner är större än vid de två första enkätstudierna men något lägre än vid studien Det är främst mindre kommuner och glesbygdskommuner som inte har svarat på enkäten (27 av 37 kommuner). Två kommuner med invånarantal över innevånare (Göteborg och Örebro) har inte svarat på enkäten. 9

10 Taxor i kommunerna Yngre personer med funktionshinder Vid den ändring som gjordes i mars 1993 av avgifter för äldre och handikappomsorg betonades i såväl propositionen (1992/93:129) som socialutskottets betänkande (1992/93:SoU 12) att yngre personer med funktionshinder förbehålls medel för kostnader för rehabilitering och boende liksom kostnader för andra former av verksamheter och aktiviteter som är rimliga och naturliga för icke funktionshindrade i motsvarande ålder (1992/93:SoU 12). I propositionen 2000/01:149 (sid. 41) framhålls på samma sätt yngre personer med funktionshinder. Denna grupp har ofta merkostnader på grund av funktionshindret som skall beaktas i skälig omfattning. Något belopp preciseras inte. Regeringen pekar dock på två situationer som bör höja nivån på minimibeloppet, dels att kosten i minimibeloppet är räknat på normal konsumtion för personer som är 61 år och äldre, dels yngre omsorgstagares behov av medel för att möjliggöra bosättning och familjebildning etc. I propositionen hänvisas till Avgiftsutredningen (SOU 1995:35) som beräknat att minimibeloppet för yngre personer med funktionshinder bör överstiga äldre omsorgstagares med upp till tio procent. I meddelandeblad december 2007 Uppgifter för beräkning av avgifter för äldre- och handikappomsorgen 2007 hänvisar Socialstyrelsen till regeringens proposition. Tabell 1 Har kommunen fastställt ett annat minimibelopp för personer under 65 personer än för personer 65 år eller äldre? Andel (i procent) Svar andel kommuner År Ja nej nej, alltid individuell bedömning*) 9 5 Annat Inget svar antal kommuner *) 2003 och 2004 fanns enbart svarsalternativet nej I taxeundersökningen i november 1997 redovisade 13 procent av kommunerna att de hade högre förbehållsbelopp för yngre personer med funktionshinder i ordinärt boende. I maj 1999 hade andelen kommuner som hade fastställt högre förbehållsbelopp för yngre personer ökat till 25 procent. I januari 2003 hade 60 procent lagt fast ett högre minimibelopp för yngre personer med funktionshinder. I januari 2004 hade två tredjedelar av kommunerna lagt fast ett högre förbehållsbelopp, i januari 2005 var andelen oförändrad medan den i januari 2007 hade ökat något (med fem procentenheter). Knappt var femte kommun anger att de i januari 2007 normalt sett tillämpar samma förbehållsbelopp för yngre personer som för ålderspensionärer. Var 10

11 tjugonde kommun anger att de alltid tillämpar individuell bedömning. Svaret Annat kan betyda att kommunen har olika regelverk för olika åldrar, eller att de har fastställt ett högre minimibelopp som dock inte tillämpas generellt. Tabell 2 Nivå på förbehållsbelopp för yngre personer med funktionshinder (de kommuner som svarat att de har högre förbehållsbelopp). Andel (i procent) Intervall (kr) andel kommuner År *) *) antal kommuner *) Förbehållsbeloppet för äldre + 10 procent låg under åren i intervallet och för år 2007 i intervallet Knappt sex kommuner av tio som lagt fast ett högre minimibelopp har räknat upp det lagstadgade beloppet med 10 procent (till kr för år 2007). En dryg tredjedel av kommunerna har räknat upp förbehållsbeloppet, men med ett lägre belopp än vad 10 procent av beloppet blir. De har då vanligen utgått från vad som sägs i propositionen om högre matkostnad. Lägsta och högsta avgift Lägsta avgift Lägsta avgift är den minsta avgift som omsorgstagaren enligt kommunens taxesystem får betala innan kommunen har tagit hänsyn till personens betalningsförmåga (förbehållsbelopp). Redovisningen nedan ska därför inte ses som lägsta faktiskt debiterade avgifter. Tabell 3 Lägsta avgift i ordinärt resp. särskilt boende i lägsta resp. högsta omsorgsnivå/timantal (5:e percentilen = 5 procent har lägre värde; 95:e percentilen = 5 procent har högre värde, median = mittersta värdet) Ordinärt boende lägsta lägsta lägsta lägsta lägsta högsta högsta högsta högsta högsta jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 5:e percentilen Median :e percentilen Särskilt boende lägsta lägsta lägsta lägsta lägsta högsta högsta högsta högsta högsta jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 5:e percentilen Median :e percentilen

12 Den lägsta avgiften i genomsnittskommunen (medianvärdet) har i ordinärt boende och med högsta omsorgsnivå ökat från 335 kr i juni 2002 till kr i januari 2007, och i särskilt boende från 294 kr i juni 2002 till kr i januari En jämförelse med Socialstyrelsens kartläggning av taxor från maj 1999 visar att ökningen mellan 1999 och 2002 var relativt liten, från 243 till 335 kr i ordinärt boende och från 276 kr till 294 kr i särskilt boende. Därefter har många kommuner anpassat den lägsta avgiften till den högsta som får debiteras. Eftersom kommunerna ska ta hänsyn till den enskildes betalningsförmåga är det då i realiteten få som betalar den enligt taxesystemet lägsta avgiften. Tabell 4 Lägsta avgift i lägsta och högsta omsorgsnivå för hemtjänst i ordinärt boende; andel kommuner i respektive avgiftsintervall (i procent) Lägst avgift, Lägsta omsorgsnivå i ordinärt boende Högsta omsorgsnivå i ordinärt boende intervall (kr) jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan ,4 0,4 0, Antal svar Kommentar: Den högsta avgift som från och med juli 2002 kan debiteras låg för åren i intervallet , och för 2007 i intervallet över I den högsta omsorgsnivån i det ordinära boendet hade räknat i fasta priser var sjätte kommun (16 procent) i juni 2002 en lägsta avgift som var lika med eller högre än nu gällande högkostnadsskydd. En majoritet av kommunerna hade en lägsta avgift som var lägre än nu gällande högkostnadsskydd. Efter taxereformen har det skett en förskjutning uppåt. Knappt hälften av de kommuner som har besvarat frågan i januari 2007 har redovisat att den lägsta nivån är lika med avgiftstaket. Den största förändringen var när den nya lagstiftningen genomfördes, och förändringarna därefter är relativt små. Andelen kommuner som anger 0 kr som lägsta avgift har ökat marginellt. Tabell 5 Lägsta avgift i lägsta och högsta omsorgsnivå för hemtjänst i särskilt boende; andel kommuner i respektive avgiftsintervall (i procent) Lägst avgift, Lägsta omsorgsnivå i särskilt boende Högsta omsorgsnivå i särskilt boende intervall (kr) jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan Antal svar Kommentar: Den högsta avgift som från och med juli 2002 kan debiteras låg för åren i intervallet , och för 2007 i intervallet över

13 För den högsta omsorgsnivån i det särskilda boendet är utvecklingen liknande. Något fler än i ordinärt boende var fjärde kommun (21 procent) hade i juni 2002 en lägsta avgift som var lika med eller högre än nu gällande högkostnadsskydd. I januari 2007 hade hälften av landets kommuner en lägsta avgift som var lika med högkostnadsskyddet. Andelen kommuner som anger 0 kr som lägsta avgift i särskilt boende har minskat något. Högsta avgift enligt taxan Före taxereformen var det en stor spännvidd mellan kommunerna i den högsta avgift som kunde debiteras. Enligt Socialstyrelsens kartläggning från maj 1999 skiljde det kr per månad mellan kommunen med lägst respektive högst tak. I den nya lagstiftningen infördes ett högkostnadsskydd, dvs. den högsta avgift som enligt en kommuns taxesystem får debiteras (1 612 kr 2007). Tabell 6 Vilken var/är den högsta avgiften enligt kommunens taxeregler i ordinärt resp. särskilt boende, andel kommuner (i procent) Högst avgift Ordinärt boende Särskilt boende intervall (kr) jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan ,0 0,7 0,4 0,0 0 0,0 0,7 0,0 0, ,4 0,7 0,4 0,0 0,4 0,4 0,4 0,4 0, ,4 0, , , , , Antal svar Kommentar: Den högsta avgift som från och med juli 2002 kan debiteras låg för åren i intervallet , och för 2007 i intervallet över När taxeförändringarna genomfördes den 1 juli 2002 innebar det i en majoritet av kommunerna sänkta avgiftstak, eller att avgiftstak infördes där kommunens självkostnad för insatsen tidigare varit tak. I nästan två tredjedelar av kommunerna låg avgiftstaket över det nu lagstadgade i ordinärt boende, medan det i särskilt boende var tre fjärdedelar av kommunerna som hade ett högre avgiftstak. Andelen kommuner som före taxereformen hade ett avgiftstak som låg under kr var i ordinärt boende 22 procent och i särskilt boende 16 procent. I januari 2007 hade knappt var sjunde kommun (15 procent i ordinärt och 13 procent i särskilt boende) ett lägre tak än det lagreglerade högkostnadsskyddet. Taxesystem Under 1990-talet skedde en utveckling mot taxor som var både insats- och inkomstrelaterade. I ordinärt boende sjönk andelen kommuner med enhetstaxa eller en taxa som enbart var relaterad till insatsen från 36 procent 1989 till 13 procent Med den nya lagstiftningen är alla taxor inkomstrela- 1 Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 2000:1; Taxor och avgifter för vård och omsorg 13

14 terade i den bemärkelsen att handläggaren ska ta hänsyn till den enskildes inkomst när han eller hon fastställer den individuella avgiften. När kommunens taxesystem ska bestämmas menas dock den taxa som gäller generellt, före den individuella avstämningen mot minimibeloppet. Efter taxereformen 2002 blev det åter vanligare med insatsrelaterade taxor. Andelen kommuner som i juni 2002 angav att de hade en insatsrelaterad taxa var sex procent, att jämföra med 22 procent år I januari 2007 var andelen 19 procent. I särskilt boende anger många kommuner att det bara finns en nivå. I sammanställningen nedan redovisas därför kommunerna efter hur de har beskrivit sina taxor i ordinärt boende. Det särskilda boendet kan då ses som en av nivåerna i kommunens taxesystem. Tabell 7 Andel kommuner med viss taxemodell i ordinärt boende, utvecklingen (i procent) jun-02 jan-03 jan-05 jan-07 Inkomstrelaterad Insatsrelaterad Kombination Enhetstaxa Annat Avgift för förbrukningsvaror, möbler m.m. Kommunerna har möjlighet att sänka minimibeloppet, om kommunen i det särskilda boendet fritt tillhandahåller sådant som minimibeloppet normalt sett ska kunna täcka, som förbrukningsvaror, möbler, tv-licens och tidningar. Kommunerna har också möjlighet att ta ut avgift om sådant tillhandahålls. Det är inte ovanligt att kommunerna har olika regler för servicehus och övrigt särskilt boende, där den som hyr en lägenhet i ett servicehus svarar för mer av det som hör till hushållet än den som bor i någon annan form av särskilt boende. De svar som redovisas nedan gäller särskilda boenden av den typ som traditionellt har kallats sjukhem, ålderdomshem eller gruppboende. 14

15 personliga hygienartiklar lakan och handdukar boende själv avgift avgiftsfritt TV-licens tidningar Figur 1 Antal kommuner där den boende får skaffa vissa nyttigheter själv, där de tillhandahålls mot avgift respektive där de tillhandahålls utan avgift, januari 2007 I de flesta kommunerna får den boende själv hålla sig med hygienartiklar, lakan, möbler och tidningar. Förbrukningsvaror, städmaterial och säng tillhandahålls oftast avgiftsfritt i särskilt boende med heldygnsomsorg. I de fall då kommunen tillhandahåller tjänsten avgiftsfritt sker normalt sett en sänkning av minimibeloppet. Antalet kommuner som överlåter åt den enskilde eller dennes anhöriga att ordna det här har inte förändrats nämnvärt mellan 2005 och 2007, men något fler kommuner som har tillhandahållit det avgiftsfritt sänker nu minimibeloppet. 15

16 (%) förbrukningsvaror städmaterial personliga hygienartiklar lakan och handdukar möbler avgift för alla avgift för den som vill ha Figur 2 Andel kommuner som tar ut avgifter som inte ingår i hemtjänstavgiften och därmed inte i högkostnadsskyddet för förbrukningsvaror, lakan och handdukar, möbler, hygienartiklar och liknande i särskilda boendeformer (i procent). Det är ovanligt med avgifter, utom för förbrukningsvaror och städmaterial, och andelen kommuner som tar ut avgift för olika hushållsposter har minskat mellan 2003 och Sänkt minimibelopp För den enskilde kan det bli samma effekt om kommunen tar ut avgift och om minimibeloppet sänks när en tjänst tillhandahålls avgiftsfritt. När minimibeloppet sänks ökar den enskildes avgiftsutrymme, vilket för omsorgstagare i särskilt boende i de flesta av landets kommuner innebär att hemtjänstavgiften höjs i motsvarande mån. I likhet med perioden finns det stora variationer mellan kommunerna när det gäller vilka av de tjänster kommunen tillhandahåller avgiftsfritt som påverkar förbehållsbeloppet. Om förbrukningsvaror och tv tillhandahålls sänks som regel förbehållsbeloppet dock inte i alla kommuner. Om städmaterial, säng, lakan och handdukar tillhandahålls är det vanligare att förbehållsbeloppet inte sänks. Totalt 164 av de 253 kommuner som har svarat sänker minimibeloppet för tjänster som tillhandahålls gratis. 16

17 personliga hygienartiklar lakan och handdukar TV-licens tidningar avgifsfritt, förbehållsbeloppet sänks inte avgiftsfritt förbehållsbeloppet sänks Figur 3 Antal kommuner som erbjuder en viss tjänst avgiftsfritt, uppdelade utifrån om kommunen inte sänker respektive sänker förbehållsbeloppet, januari Mellan 2005 och 2007 har minskningarna av minimibeloppet räknats upp i cirka hälften av kommunerna. Den sammanlagda minskningen varierar mellan kommunerna med som lägst under 50 kr och som högst över kr. Kommunerna skiljer sig åt i vilka poster som minimibeloppet reduceras för, och med hur mycket (tabell 9 i tabellbilagan). Flera kommuner hänvisar i sina kommentarer till riktlinjer från Kommunförbundet eller Konsumentverkets hushållsbudget. Medianvärdet (beloppet för kommunen med det mittersta värdet) för den totala sänkningen av minimibeloppet är 400 kr för januari 2007 (tabell 8), men elva kommuner har angett att de sänker minimibeloppet i intervallet kr, och fyra kommuner sänker med ett belopp som överstiger kr. Tabell 8 Antal kommuner som har angett belopp för nedsättning av minimibeloppet samt medianvärdet för nedsättning (kr), januari Typ av tjänst Antal Median Förbrukningsvaror Städmaterial 9 44 Personliga hygienartiklar 6 87 Lakan och handdukar Säng Övriga möbler Tv-licens Tidningar Annat Summa sänkning Kommentar: Med Annat avses vanligen hushållsel. 17

18 Avgift för mat Ordinärt boende I ordinärt boende och ofta i serviceboende kan omsorgstagaren få hem huvudmålet med hjälp av hemtjänsten. År 2006 hade knappt personer en sådan serviceinsats 2. Mediankostnaden i januari 2007 var 43 kronor per måltid (42 kronor i januari 2005, 41 kronor i januari 2004, 40 kr i januari 2003). Kommunen vid femte percentilen hade en avgift om 34 kronor (32 kr 2005, 31 kr 2003 och 2004), kommunen vid 95:e percentilen 53 kronor (51 kr 2005, 50 kr 2004, 48 kr 2003). 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% -19 kr kr kr kr 50- kr juni 2002 januari 2003 januari 2004 januari 2005 januari 2007 Figur 4 Fördelningen av kommuner på avgiftsnivåer för huvudmålet, hemlevererad mat (kostnad per dag) i ordinärt boende, i intervall; juni 2002, januari 2003, 2004, 2005 och 2007 (i procent). Särskilt boende I särskilt boende med heldygnsomsorg är det vanligare med en debitering per månad, som då täcker alla mål. Mer än hälften av kommunerna har en avgift som överstiger kr. Medianavgiften i januari 2007 var kr (2 500 kr 2005, kr 2004, kr 2003). Den lägsta redovisade avgiften i januari 2007 var kr (1 200 kr 2005, kr 2004) och den högsta kr (3 600 kr 2005 och 2004, kr 2003). 2 Sveriges Kommuner och Landsting, Matdistribution, trygghetslarm, service mm en kartläggning

19 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% kr kr kr kr kr juni 2002 januari 2003 januari 2004 januari 2005 januari 2007 Figur 5 Fördelningen av kommuner på avgiftsnivåer för mat i särskilt boende (kostnad per månad), i intervall; juni 2002, januari 2003, 2004, 2005 och 2007 (i procent). Höjning av matavgiften mellan 2005 och 2007 Det har skett en successiv höjning av avgifterna varje år från 2002, men det skiftar mellan kommunerna om man höjer, och i så fall med vilken procentsats. Mellan januari 2005 och januari 2007 har hälften av kommunerna höjt avgiften, medan knappt var tionde (8 procent) har sänkt den och fyra av tio (42 procent) har behållit avgiften oförändrad. I särskilt boende har nästan två tredjedelar (64 procent) höjt avgiften, en tredjedel (34 procent) har behållit avgiften oförändrad och ett mindre antal (2 procent) har sänkt den. Var fjärde kommun har höjt avgiften mer än 5 procent. I ordinärt boende har var åttonde kommun höjt avgiften med mer än 10 procent. Under samma period har konsumentprisindex gått upp med 2,6 procent. 19

20 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% sänkning ingen ändring 0 - <1% 1 - <2% 2 - <3% 3 - <4% 4 - <5% 5 - <10% 10% - ordinärt boende särskilt boende Figur 6 Andel kommuner som har sänkt respektive höjt avgiften för kost i ordinärt och särskilt boende, fördelade utifrån höjningen i procent mellan januari 2005 och januari 2007 (i procent). Jämkning av avgift för mat Före lagstiftningsändringen 2002 var det vanligaste i ordinärt boende och serviceboende att den enskilde betalade självkostnadspris för mat som hemtjänsten levererade hem (matlåda eller liknande). En tredjedel av kommunerna kunde jämka avgiften för mat i ordinärt boende om den enskilde hade låg inkomst. I särskilt boende med heldygnsomsorg har avgiften för mat traditionellt debiterats samtidigt med avgiften för hemtjänst, och före 1 juli 2002 kunde de här båda avgifterna vara sammanbakade till en. Två tredjedelar av kommunerna jämkade avgiften för mat i särskilt boende om den enskilde annars inte hade kvar sitt förbehållsbelopp. Med lagstiftningsändringen 1 juli 2002 blev regelverket lika i ordinärt och särskilt boende. Om maten debiteras separat ska kommunerna höja minimibeloppet. Av lagens förarbeten framgår det att kommunerna då bör höja minimibeloppet med skillnaden mellan den avgift kommunen tar ut för maten och den kostnad för mat som Konsumentverket beräknat. Andelen kommuner som jämkar avgiften för mat sjönk efter taxereformen. Minskningen var störst mellan juni 2002 och januari 2003, fortsatte till 2004 men har sedan stannat av och andelen kommuner som jämkar avgiften var oförändrad mellan 2004 och

21 Tabell 9 Andel kommuner som jämkar resp. inte jämkar avgiften (i procent). Ordinärt boende jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 Jämkar Jämkar inte Antal svar Särskilt boende jun-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-07 Jämkar Jämkar inte Antal svar Eftersom en del större kommuner jämkar avgiften är andelen äldreomsorgstagare som har möjlighet att få sin avgift jämkad större än vad som följer av Tabell 9. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% jämkade jämkade inte juni 2002 januari 2004 januari 2005 januari 2007 Figur 7 Andel omsorgstagare som bor i kommuner som jämkar respektive inte jämkar avgift för kost i ordinärt boende juni 2002, januari 2004, 2005 och 2007 (i procent). 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% jämkade jämkade inte juni 2002 januari 2004 januari 2005 januari 2007 Figur 8 Andel omsorgstagare som bor i kommuner som jämkar respektive inte jämkar avgift för kost i särskilt boende juni 2002, januari 2004, 2005 och 2007 (i procent). Före taxereformen bodde fyra av fem omsorgstagare i särskilt boende i kommuner som jämkade avgiften. Efter taxereformen bodde drygt hälften av omsorgstagarna i särskilt boende i kommuner som jämkar avgiften, vilket var relativt oförändrat mellan 2004, 2005 och I ordinärt boende bodde 21

22 knappt fyra av tio omsorgstagare i kommuner där avgiften för matlåda eller motsvarande kunde jämkas i juni I januari 2004 bodde en tredjedel av omsorgstagarna i sådana kommuner. I januari 2005 noterades en viss ökning av andelen som bor i kommuner som jämkar, men 2007 sågs åter en minskning. Skillnaden mot 2005 kan dock bero på att en av storstäderna, Göteborg, inte har svarat. Avgift för kost vid korttidsvistelse En ny fråga för 2007 är om kommunerna tar ut en avgift för mat vid korttidsvistelse, enligt Socialtjänstlagen (4 1 SoL) respektive enligt Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (9 6 LSS). Nästan alla kommuner (97 procent) tar ut en avgift för maten när en person har beviljats korttidsvistelse enligt SoL, och en stor majoritet (88 procent) gör det även när korttidsvistelsen är en insats enligt LSS. BTP vid inkomstberäkning Från 1 januari 2003 regleras i Socialtjänstlagen vilka inkomster som får ligga till grund för beräkningen av avgiftsunderlaget. Bostadsbidrag, bostadstillägg för pensionärer (BTP) och särskilt bostadstillägg (SBTP) ska räknas som inkomst. Socialstyrelsen uttalar i allmänna råd att inkomsten (avgiftsunderlaget) bara bör påverkas i de fall den enskilde faktiskt får bostadstilllägg, särskilt bostadstillägg eller bostadsbidrag (SOSFS 2002:8 S). För januari 2003 angav drygt fyra kommuner av tio att de, om en person kan ha rätt till BTP men inte själv söker det, gör en egen beräkning av vilket BTP personen borde ha rätt till och lägger till det beloppet till personens inkomst. Andelen kommuner som beräknar ett fiktivt BTP har successivt sjunkit till en av tio i januari

23 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% enbart faktisk inkomst faktisk + fiktiv BTP annat juni 2002 januari 2004 januari 2005 januari 2007 Figur 9 Andel kommuner som vid inkomstberäkning utgår från enbart faktisk inkomst respektive beräknar ett fiktivt BTP, januari 2003, 2004, 2005 och 2007 (i procent). 23

24 Avgifter för servicetjänster Den 1 juli 2006 trädde en ny lag i kraft som gav kommunerna möjlighet att tillhandahålla servicetjänster utan föregående behovsprövning till personer som fyllt 67 år. Servicetjänsterna ska vara sådana som yngre personer normalt sett kan utföra själva och de ska minska risken för olycksfall eller på annat sätt kunna vara förebyggande och hälsofrämjande. Den enskilde kan alltid begära att ett önskemål om att få servicetjänster utförda ska behandlas som en ansökan om hemtjänst enligt SoL. Kommunerna får ta ut skäliga avgifter för servicetjänsterna, men de får inte överstiga kommunens självkostnad. En sådan avgift är momspliktig. Kommunerna har rätt att differentiera avgifterna utifrån den enskildes betalningsförmåga. Regelverket för avgifter för hemtjänst som beviljas som bistånd (kap SoL) gäller dock inte för servicetjänster. En tredjedel av kommunerna (81 av de 251 kommuner som har svarat på frågan) har svarat att de i januari 2007 erbjuder servicetjänster enligt den nya lagstiftningen. Över hälften av de kommunerna (57,5 procent) tillhandahåller servicetjänsterna avgiftsfritt. Var fjärde av de kommuner som tar ut en avgift tar inte ut avgift för alla servicetjänster. När de tar ut en avgift är det vanligen per timme. Medelvärdet är 124 kr per timme (medianvärdet är 100 kr per timme) och det högsta redovisade beloppet är 282 kr per timme. Den högsta avgift som kan debiteras per månad varierar mellan de kommuner som tar ut avgift. Medelvärdet är 947 kr per månad (median kr) och den högsta redovisade avgift som kan tas ut under en månad är kr (samma belopp som enligt socialtjänstlagens taxebestämmelser). Det är dock få kommuner som har svarat på den här frågan, så beloppen får tas med försiktighet (se tabell 16 i tabellbilagan). I knappt var femte (18 procent) av de kommuner som tar ut en avgift kan avgiften jämkas beroende på den äldre personens betalningsförmåga. 24

25 Antal personer som berörts av reformen Kommunerna har ombetts redovisa det totala antalet omsorgstagare samt antal som betalade 0 kr respektive högsta avgift i september Antalet kommuner som har kunnat ta fram statistik var 219 av de 253 kommuner som har svarat. Det angivna antalet omsorgstagare i de här kommunerna var i september 2006 (78 procent av det totala antalet omsorgstagare i landet). Av dem betalade personer (19 procent att jämföra med 33 procent september 2004) ingen avgift alls, medan personer (8,5 procent att jämföra med 12 procent 2004) betalade den högsta avgiften enligt kommunens taxeregler. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% maj 2002 septemper 2002 sepember 2003 sepember 2004 sepember 2006 ingen avgift högsta avgift mellan dessa Figur 10 Andel personer som var helt avgiftsbefriade, betalade högsta avgift enligt kommunens taxa respektive betalade en avgift mellan 0 kr och högsta avgift, (i procent). Andelen omsorgstagare som inte betalar någon avgift respektive betalar den högsta avgiften låg relativt konstant efter taxereformen. Jämfört med maj 2002 ökade andelen avgiftsbefriade kraftigt. Åren 2003 och 2004 var den här andelen relativt oförändrad, men i september 2006 hade andelen personer som inte betalar någon avgift alls sjunkit markant. Även den andel som kan betala den högsta avgiften som kommunen har fastslagit har sjunkit något. 25

26 Det administrativa stödet En farhåga när de nya avgiftsreglerna infördes i juli 2002 var att det skulle bli ett omfattande administrativt arbete. Kommunen blev på ett tydligare sätt än tidigare skyldig att förvissa sig om att den enskilde hade ett avgiftsutrymme som var så stort att han eller hon kunde betala den avgift som kommunen hade fastställt. Det förutsätter att kommunen i varje enskilt fall gör en utredning där uppgifter om inkomster och relevanta kostnader, främst hyran, tas in. Det går snabbt att beräkna vilken avgift den enskilde kommer att få. (antal svar = 236) Det är normalt sett smidigt att få fram äldres inkomstuppgifter. (antal svar = 231) Vi har i princip inget administrativt stöd alls. (antal svar = 147) Nej Vi har ett i stort sett fungerande datorstöd. (antal svar = 247) 100 % 80 % 60 % 40 % 20 % 0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % Ja Figur 11 Det administrativa stödet för kommunens beräkning av avgifter och avgiftsutrymme. Den första utvärderingen visade också att det i många kommuner blev besvärligt att utreda den äldres ekonomiska situation för att kunna bedöma avgiftsutrymme och eventuellt behov av att jämka avgiften. Flera kommuner bedömde då (kring årsskiftet 2002/2003) att det administrativa stödet inte fungerade som det var tänkt. Vissa kommuner var kritiska mot att lagstiftningen tvingar kommunerna att ha ett krångligt taxesystem, som är svårbegripligt för omsorgstagaren. Andra kritiska synpunkter som lyftes fram då var att lagstiftningsändringen gav mycket merarbete, och att det krävs mycket administration att hämta in uppgifter om inkomster, bostadskostnad, betalning för hemlevererad färdiglagad mat m.m. Flera svar lyfte fram att det var svårt att förklara avgiftsreglerna för brukarna på grund av ett krångligt regelverk. 26

27 I enkäten 2007 bads kommunerna åter att svara på hur de bedömer att det administrativa stödet fungerar. En stor majoritet av de kommuner som svarat på frågan bedömer att det administrativa stödet fungerar väl. Få kommuner håller med om påståendet att de i princip inte har något administrativt stöd alls, och en stor majoritet (95 procent) anger att de har ett i stort sett fungerande datorstöd. En majoritet (80 procent) anger också att det normalt sett går smidigt att få fram de inkomstuppgifter som behövs. Flertalet (91 procent) anger att det går snabbt att beräkna vilken avgift den enskilde kommer att få (Figur 11). Vid varje årsskifte måste avgifterna justeras, eftersom prisbasbeloppet förändras och därmed pensionerna, minimibeloppet och avgiftstaket, samt att den enskilde har högre bostadskostnad och kan ha fått höjt BTP. Kommunerna kan som regel beräkna den nya avgiften relativt snabbt, så att äldreomsorgstagaren kan få information om den nya avgiften under januari eller februari (71 procent av kommunerna). I nästan tre kommuner av tio (29 procent) kan informationen dock inte ges förrän i mars eller april (Figur 12 i tabellbilagan). Flera av de kommuner som har angett en sen månad motiverar det med att det framför allt tar tid att få in uppgifter om ny pension, ny hyra och andra nödvändiga uppgifter från den äldre. Kommunerna fick också möjlighet att ge mer allmänna kommentarer. Endast ett mindre antal (5 kommuner) gav kommentarer kring arbetet med avgifterna. En kommun påtalar att handläggarna upplever fortfarande att det är mycket administration för att beräkna avgiften. En annan kommun uppger däremot att våra erfarenheter av nya lagstiftningen är goda. Två kommuner kommenterar problemen med att beräkna bostadskostnaden för eget hem. Den ena skriver dock att de räknar med att det underlättas från 2007 med hjälp av ett nytt administrativt system och att man tillämpar försäkringskassans schablon. En kommun menar att det borde vara tillåtet att använda den taxerade inkomsten, och gå på aktuell inkomst enbart när den enskilde begär det. 27

28 Diskussion Hög avgift enligt kommunens taxa Den tendens som har redovisats i de tre tidigare studierna, att kommunerna anpassar såväl den lägsta som den högsta avgiften till det lagreglerade högkostnadsskyddet, har fortsatt, även om det inte är några stora skillnader mellan 2005 och Det innebär en större likhet i taxorna mellan landets kommuner. I en del kommuner, som tidigare hade låga avgiftstak, har anpassningen till högkostnadsskyddet inneburit högre avgifter för pensionärer med god ekonomi. Samma effekt har ökningarna av den lägsta avgiften haft. I kommuner med hög lägsta avgift har en majoritet av omsorgstagarna ett avgiftsutrymme som ger en lägre avgift än den av kommunen fastlagda avgiften. Skulle inkomsten öka, går hela inkomstökningen till avgiften, tills den enskilde betalar full avgift. Den här marginaleffekten verkar dock inte ha lett till någon större politisk diskussion. Det är en pedagogisk utmaning när kommunen redovisar att avgiften är kr, en avgift som bara knappt var tionde omsorgstagare kan betala. Det kan vara svårt att förstå att man egentligen kan få en betydligt lägre avgift eller ingen avgift alls. Om inte kommunens taxeinformation är mycket tydlig när det gäller individuell prövning av avgiften finns det risk att den enskilde tycker att avgiften är så hög att han eller hon inte efterfrågar de insatser som han eller hon egentligen behöver. Avgifter för serviceinsatser nytt för 2006 Endast en tredjedel av kommunerna har valt att tillämpa den nya lagstiftningen som ger möjlighet att tillhandahålla serviceinsatser. I vissa kommuners kommentarer framkommer det dock att det även i kommuner som inte tillämpar lagen ges vissa serviceinsatser i form av fixar-malte. I de kommuner som tillämpar lagen skiljer det sig mycket åt vad man kan få betala, från 0 kr (sex kommuner av tio) till drygt kr per månad. Det är inte så vanligt att kommuner som tar ut en avgift jämkar den för personer med låg betalningsförmåga. Det kan vara intressant att jämföra kommuner med förhållandevis höga avgifter för de här tjänsterna med kommuner som erbjuder insatserna gratis. Skiljer det sig åt mellan de här kommunerna vilka grupper som efterfrågar tjänsterna? Det finns en risk att äldre ensamboende kvinnor, som är en viktig målgrupp, avstår från en insats som kostar över 200 kr per timme och kan kosta över kr per månad om man behöver insatser vid flera tillfällen. Jämkning av mat ett kvarstående problem Matavgiften är vanligen betydligt högre än de råvarukostnader som Konsumentverket beräknar och som minimibeloppets, liksom riksnormens, nivå utgår från. Konsumentverkets beräknade livsmedelskostnad för en person som är 75 år och äldre är för kvinnor kr för år Det kan jämföras 28

29 med snittkostnaden (medianvärdet) för hemlevererad lunch varje dag i månaden, kr räknat på 30 dagar, och alla mål i särskilt boende, kr. Reglerna för om matavgiften får jämkas eller inte har varit oklara, vilket har medfört att kommunerna gör olika. Skillnader i avgiftsnivåer för maten och olika förhållningssätt till jämkning av matavgiften leder till att även pensionärer med låga inkomster får mycket olika kostnader beroende på i vilken kommun de bor. Den enskilde kan på så sätt få klart mindre än riksnormen för försörjningsstöd kvar även när hemtjänstavgiften är nedsatt till 0 kr. Den information Socialstyrelsen lämnade kring den legala rätten att jämka för mat 3 gjorde inte att fler kommuner i januari 2005 använde sig av jämkning. Om matavgiftsutredningens förslag (SOU 2006:24) genomförs kanske det blir mer tydligt och enhetligt mellan kommunerna. Skilda sätt att beräkna minimibelopp Kommunerna har olika sätt att beräkna reduktion av minimibelopp i särskilt boende för sådant som möbler, lakan och handdukar, förbrukningsvaror, personliga hygienartiklar, tv-licens m.m. Det finns kommuner som tillhandahåller de här sakerna gratis utan att det påverkar minimibeloppet, medan andra kommuner tillhandahåller dem och minskar minimibeloppet. Åter andra tar ut en avgift. Det är också olika hur mycket minimibeloppet sänks i de fall då kommunen tillhandahåller någon av de här nyttigheterna avgiftsfritt. Det kan skilja över kr per månad för den enskilde beroende på om man bor i en kommun som tillhandahåller de här hushållsposterna avgiftsfritt och inte sänker minimibeloppet eller om man bor i en av de fyra kommuner som sänker minimibeloppet mest. För den som har fått sin avgift reducerad på grund av låg inkomst blir effekten densamma om kommunen tar ut avgift för att tillhandahålla de här tjänsterna som om kommunen reducerar minimibeloppet. Genom att fler kommuner låter den enskilde klara de här hushållsutgifterna själv, alternativt sätter ned minimibeloppet, har den enskildes kostnader för de här hushållsutgifterna ökat i särskilt boende jämfört med före taxereformen. Var femte betalar ingen avgift Ett syfte med taxereformen var att omsorgstagare med låga pensioner skulle få ett bättre skydd mot höga avgifter. Det här syftet har uppfyllts genom att kommunerna före beslutet om avgift måste förvissa sig om att den enskilde har sitt förbehållsbelopp kvar efter att avgiften är betald. När taxereformen genomfördes ökade andelen som inte betalade någon avgift alls från 14 till 34 procent. I september 2006 hade andelen som inte betalade någon avgift alls minskat, till knappt var femte. Att fler äldreomsorgstagare successivt kommer att kunna betala en avgift är förväntat, med hänsyn till att allt färre enbart har sin garantipension. Den snabba förändringen mellan september 2004 och september 2006 är dock överraskande. Samtidigt har den andel som kan betala den högsta avgiften som kommunen har fastslagit sjunkit, vilket är en delvis motstridig trend. 3 Socialstyrelsen Meddelandeblad december 2004; Jämkning av matavgiften inom äldre- och handikappomsorgen 29

30 Det administrativa stödet Jämfört med kommentarerna i den första avgiftsstudien efter lagstiftningsändringen 2002 verkar de problem med de administrativa rutinerna som då rapporterades från många kommuner nu i huvudsak ha klarats av. Det går enligt de flesta kommuner snabbt att beräkna avgifter och är smidigt att få fram inkomstuppgifter. Nästan alla kommuner är nöjda med sitt datorstöd. 30

31 Bilagor Bilaga 1 Tabellbilaga Tabell 10 Andel kommuner som tar ut avgifter som inte ingår i hemtjänstavgiften och därmed inte i högkostnadsskyddet för förbrukningsvaror, lakan och handdukar, möbler, hygienartiklar och liknande i särskilda boendeformer (i procent). År avgift för alla avgift för den som vill ha Förbrukningsvaror Städmaterial Personliga hygienartiklar Lakan och handdukar Möbler ,4 31

32 Tabell 11 Antal kommuner som sänker förbehållsbeloppet, fördelade utifrån nivån på sänkningen, januari 2007, per tjänst och summa för alla (summa sänkning avser det totala belopp som kommunen sätter ned minimibeloppet med). Intervall Förbrukningsvaror Städmaterial Personliga hygienartiklar Lakan och handdukar Säng Övriga möbler Tvlicens Tidningar Annat Summa sänkning Antal svar Tabell 12 Avgiftsnivåer för mat, huvudmålet, som levereras till hemmet i ordinärt boende, i antal kommuner per avgiftsintervall. juni 2002 januari 2003 januari 2004 januari 2005 januari kr kr kr kr kr antal svar

33 Tabell 13 Avgiftsnivåer för mat, alla mål under månaden, i särskilt boende, i antal kommuner per avgiftsintervall. juni 2002 januari 2003 januari 2004 januari 2005 januari kr kr kr kr kr antal svar Tabell 14 Sänkning eller höjning av avgiften för matlåda i ordinärt boende respektive alla mål under en hel månad i särskilt boende, i andel kommuner efter höjningens storlek i procent samt andel kommuner som har besvarat frågan om avgift för mat för januari 2005 och januari ordinärt boende särskilt boende Sänkning 7,9 % 2,3 % ingen ändring 41,6 % 34,2 % 0 <1 % 0,5 % 1,8 % 1 <2 % 2,3 % 6,4 % 2 <3 % 14,5 % 20,5 % 3 <4 % 3,3 % 5,5 % 4 <5 % 6,5 % 4,1 % 5 <10 % 11,7 % 17,4 % 10 % 11,7 % 7,8 % Svar Inget svar 6 1 Tabell 15 Avgift för mat vid korttidsvistelse Ja Nej Svar Inget svar Debiterar kommunen avgift för kost i samband med korttidsvistelse utanför det egna hemmet (4 1 SoL)? Debiterar kommunen avgift för kost i samband med korttidsvistelse utanför det egna hemmet (9 6 LSS)? 96,8 % 3,2 % ,4 % 11,6 %

34 Tabell 16 Kommuner som tillämpar lagen om servicetjänster, och antal kommuner som tar ut en avgift för tjänsterna Avgift? Antal kommuner Andel Tjänsten tillhandahålls avgiftsfritt 46 57,5 % Vissa tjänster tillhandahålls avgiftsfritt 8 10,0 % Tjänsten debiteras per timme 17 21,3 % Annat 9 11,3 % Svar 80 Inget svar 1 Avgift per timme (kr) Medelvärde 123,58 Median 100 Minimum 0 Maximum 282 Svar 24 Inget svar 57 Avgift som kan debiteras per månad (kr) Lägsta avgift som kan debiteras, kr/månad Genomsnitt 89,56 946,77 Median 62, Lägsta 0 0 Högsta Svar Inget svar Högsta avgift som kan debiteras, kr/månad Kan avgiften för serviceinsatser enligt denna lag sättas ned på grund av låg inkomst? Antal Andel Ja 6 18,2 % Nej 27 81,8 % 34