ÖKTUELLT. för Luleå skärgårdsförenings medlemmar, juli NU är det sommar...

Transkript

1 ÖKTUELLT för Luleå skärgårdsförenings medlemmar, juli 2014 NU är det sommar... När isen går och vintern tvingas släppa sitt grepp då sätts många krafter in. Det finns som synes inget som kan stoppa ismassornas framfart, inte ens stora stenblock. Det var kvällen före Valborgsmässoafton. Klockan hade just passerat halv-tio-strecket och jag hade inte intresse av något av programmen i kvällens TV. Jag tittade ut över fjärden där solen var på nedgång och där isen nu började sjunga sin svanesång. Under eftermiddagen började den röra sig när den halvkraftiga nordvästen gav sig till känna. Men efter ett par hundra meter så blev det stopp. Men fortsättningen följde, som vanligt. Efter två dagar var det dags att sjösätta och göra vårens första båttur. I det här numret av ÖKTUELLT så kommer det i hög grad att handla om hur skärgårdsfrågorna mals i kommunens kvarnar. Som skribent, journalist, reporter, samhällskritiker, kalla det vad du vill, så är jobbet att berätta för läsekretsen om hur det står till naturligtvis från den skrivandes horisont, men så objektivt som möjligt. Tyvärr så får man ta på sig rollen av angripare, och jag ställer mig frågan: vem skulle annars göra det? Nä, den breda massan skulle tiga, men ute i stugorna, lägenheterna, lyxvillorna är resonemanget annorlunda. Men som regel stannar det där Som sagt, vi ska i det här numret bland annat ta upp två centrala frågor: Att ge blanka tusan i beslut som tidi - gare tagits, och Att försöka ta död på vår så kallade lokal - trafik. Mer om detta senare. Och så telefonsamtalet som jag fick på väg till skärgårdsföreningens årsmöte. Vi har ju också fått förfallstrafiken att fungera med svävare genom Flying Condor som kom till allas glädje. En god ersättare till helikoptertrafiken, inte lika snabb, men väldigt mycke billigare. I det här numret vill jag också ta upp frågan om begreppet Norrbotten visavi Norrland Är du kär i mäj ännu Klas-Göran, sjöng Lill-Babs en gång. Men nu skulle hon väl sjunga E du tje i mäj ännu I programmet på måndagarna, Fråga doktorn, så tog man upp frågan om umgänget på Internet. Programledaren, hon sa Netet, läkaren hon sa Nätet. Om det är så, att det skall heta e (är), he (här), de (där), le (lär), sve (svär) så får vi accepptera stockholmsdialekten, men då ska vi ha i åtanke att vi inte kan läsa och förstå nätfiskeförbudet: Idag står det (kortfattat) att man inte får fiska med nät på grundare vatten är tre meter. Om du råkar ut för en kontroll, så åberopa då att du naturligtvis avser netet på trä märter Och en förmildrande omständighet är att du är bosatt i Norrland. Kanske inte i Norrbotten. När hörde du att en person från Skåne säga att han eller hon bor i Götaland? Men det är så här, vi från Norrbotten, Västerbotten, Lappland, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland och så vidare, tiger stilla. Eller kanske vi skall brösta ut oss när vi blir kallade Norrlänningar. Varför inte? Sommarhälsningar Hubbe Långön, Luleå skärgård, Luleå kommun, landskapet Norrbotten, Norrbottens län, Norrland, Sverige, Europa, Världen, Universum. (Jag heter inte Fexmo).

2 Årsmöte - igen Vid årsmötet 2014 samlades ett 60-tal medlemmar på Malmudden, närmare bestämt Malmgården. Här syns några av dem med full uppmärksamhet inför personval. Så var det dags för årsmötet, som i år förlades till Malmgården på Malmudden. En ny lokal för oss, men mycket funktionell. Här samlades cirka 60 medlemmar torsdagskvällen den 27 mars, och egentligen fri från konkurrerande aktiviteter. Normalt brukar årsmötet dra drygt ett hundratal medlemmar, men nu har deltagarantalet sjunkit. Man kan fråga sig varför En avancerad gissning är att föreningen gått från att bjuda på en middag i sammanhang med mötet, till att bara bjuda på lättare förtäring, vilket kanske gjort årsmötet mindre intressant. Jomenvisst, så är det troligen, men ett årsmöte som normalt handlägger val och mest omval av personer till förtroendeuppdrag innebär ofta också ett tillfälle att träffa bekanta. Om vi så går till det här med val av förtroendeposter. Jag kan för mitt liv inte förstå att de flesta medlemmar är så negativa när andra människor vill visa att de har förtroende för dem. Valberedningen får ibland tampas med problem. Medlemskap är OK, men om medlemmarna vill att någon av dessa skall företräda dem i olika situationer, då blir det Nej. Det är enbart löjligt att anföra att man inte hinner med Det handlar ofta om en offrad tid på en halvtimme PER ÅR. För andra kan det bli tal om några timmar PER ÅR. Frågan är vad man prioriterar Här ska vi inte drömma oss in i fantasins värld och tro att utveckling av Luleå skärgård är det helt dominerande. Alla vi skärgårdsbor har våra egna problem, våra egna framtidsplaner, våra egna förhoppningar, våra egna förargelser och så vidare. Men som föreningsmänniska så kan man kanske tycka att det kan vara plats för att ta del av och påverka den livssituation man befinner sig i, och som man kan befinna sig i, i framtiden. Och inte bara vi själva, vi har ju människor omkring oss. I skärgårdsfrågor så är ett aktivt medlemskap något som gynnar oss alla. Bra valberedning Valen blev som vanligt en snabb historia att avverka. Tack vare en engagerad valberedning. Några förtroendevalda hade valt att lämna sina platser, men de flesta ville stanna kvar och vara med och påverka. Birger Wikström som i många år (förmodligen från kung Harald Blåtands tid i Danmark) varit föreningens kassör ville att någon annan skulle ta över. Vi tackar Birger för det jobb han lagt ner genom åren och önskar honom ett fortsatt gott liv både när han ska handskas med lägenheter på Hertsön eller köra grävmaskin på Sandön. Birger Wikström från Sandön har funnits i styrelsen sedan föreningens start. I många år som kassör, och en hejare på att tigga ihop lotterivinster. Avgick som kassör men fortfarande styrelsemedlem med humorns glimt i ögonvrån. Ann Jonsson tar över det arbetsamma Den mest arbetsamma rollen i föreningen, kassörens, tas nu över av Ann Jonsson, och det var ett kanonbra val föreningen kunde göra. Kunnig, engagerad, rutinerad. Välkommen in i gänget. I övrigt så lämnade Ellinor Sjöberg sin styrelsepost och agerade själv valberedning och föreslog som sin ersättare maken Stefan, som också antogs. Det enda som kan tala mot hans deltagande är att han ofta lite för tidigt börjar sjunga SM-Guld, SM-Guld, hockeyfanatiker som han är. (Men det sägs att han överväger att hoppa över till Northland Basket, inte minst för att få sjunga SM-Guld, SM-Guld.) Stig-Arne Andersson från Kälkholmen ville redan vid förra årsmötet hoppa av, men övertalades att vara kvar ett år till. Han har varit föredömlig på att delta i styrelsemöten och annat och genom sina riksdagskontakter hjälpt oss att få vår röst hörd på hög nivå. Tack Stig- Arne! Han får en riktigt god ersättare, Lars-Göran Karlsson,

3 Stig-Arne Andersson i förgrunden avgick och bakom honom ser vi Lars-Göran Karlsson, Kälkholmen och Stefan Sjöberg, Långön, bägge nyvalda. fastboende på Kälkholmen och kunnig i många ämnen. Dessutom så har vi i andra sammanhang upplevt honom som saklig och stridbar. En stark ledamot på den styrelseflanken. Jan Brenna, Småskär, avgår som revisor och ersätts av Tina Gedeborg, Långön som dessutom tillhör valberedningen tillsammans med Lotta Sundling och Mats Malmström som huserar på Storbrändön och som ersatte Runo Lundström från samma ö. Alla di övrige, vart tog de vägen? Jo, de omvaldes. erbjudas lokaltrafik med bogserbåt när isen varken bär eller brister. Det kallas förfallstider och trafiken förfallstrafik. Tillsammans med kommunens (läs fritidsförvaltningens) tjänstemän och politiker (bl. a. Mårten Ström om jag minns rätt), så skapade vi den så kallade jobbtrafiken. Avsikten var att kommunen skulle medverka i satsningarna på skärgården och dess kommunikationer så att man skulle kunna bo i skärgården och arbeta på fastlandet och vice versa. Ett embryo (ägg) till en året-runt lokaltrafik i skärgården. Då kom också frågan om biljettpriserna upp, och här kom vi överens om att en enkelresa med jobbtrafiken skulle kosta samma som en enkelresa med LLT:s bussar till Gammelstad. Och med förfallstrafiken det dubbla. Frågan är nu om man ska hålla de överenskommelser man gjort, eller om man skall hitta på nya, utan att fråga de som berörs, dvs skärgårdsborna. Kjell berättade hur det går till Kjell Eriksson, som i sin yrkesutövning befunnit sig i maktens korridorer (stadshuset) hade tagit reda på vad som hänt och kunde berätta om hur den här frågan skridit fram. Från början kom ett förslag från tjänstemännen på fritidsförvaltningen om att biljettpriserna skulle höjas till 100 kr per enkelresa både för jobbtrafik, som man nu vill kalla pendeltrafik. Och samma summa vid förfallstrafiken. Det här förslaget kom upp i fritidsnämnden (politiker) och där beslutade man att biljettpriset för pendelbåtsfärd skulle vara 60 kr och för förfallstrafik 100 kr. Enkel resa. Detta föreslog man nu att kommunstyrelsen skulle föreslå fullmäktige, som är sista instans, berättade Kjell Eriksson. Risk att lokaltrafiken upphör Skulle beslutet bli i den riktningen så innebär det att skärgårdsborna börjar som tidigare, att använda egna båtar, skaffa egna hydrokopters osv. Med andra ord: Skärgårdstrafiken för oss skärgårdsbor upphör! Och vi är, enligt de beräkningar som gjorts, cirka personer. Och där bara en liten del nyttjar lokaltrafiken, om sanningen skall fram. Varför? Jo den här trafiken omfattar bara ett fåtal öar i vår, en av landets örikaste skärgårdar. Fortsättning följer??? Ellinor Sjöbrrg avtackas med en bukett blommor efter sina många år i styrelsen och engagerad i Riksförbundets verksamhet. Glödhet potatisfråga Den stora frågan som diskuterades var meddelandet att fritidsförvaltningens tjänstemän hade föreslagit att biljettpriserna vid åkandet med jobb-trafikbåtarna och förfallstrafikens fordon skulle chockhöjas till 100 kr per enkel resa. Där lokalpressen antydde att skärgårdsbefolkningen instämde rent lögnaktigt. Med ålderns rätt, och minnets klara bilder, så kunde jag (Hubbe) konstatera att den här trafiken startades på initiativ från bland annat Stig Grahn, som då var ordförande i skärgårdsföreningen och där jag var sekreterare. Genom ett gammalt beslut i samband med kommunsammanslagningen ska de fastboende i skärgården Sunt förnuft avgör Jo det gjorde det. Kommunsyrelsens arbetsutskott återremitterade ärendet till Fritids, och bad dem komma med ett nytt, vettigare förslag. Äntligen tar förnuftet över... Men vad som troligen inte gått hem fortfarande är att det här med biljettpriser inte är en kommunal angelägenhet- det är upp till respektive entreprenör! Skärgårdsföreningen skall höras... Och så kom årsmötet att diskutera en fråga som i viss mån har anknytning till biljettprisdiskussionen. Och där finns historiska beslut För många år sedan, Göran Wallin hade tillträtt som skärgårdssamordnare efter Håkan Isaksson, så hade vi ett samtal med politiker och beslutet blev att i stora skärgårdsfrågor skulle kommunens nämnder och för-

4 valtningar begära remissvar från skärgårdsföreningen. Så blev det också, men tekniska ville inte vara med Den enda förvaltningen som faktiskt håller sig till löftet är Stadsplanerings(byggnads???) kontoret. Sedan några år sedan så har också Fritidsförvaltningen skippat det här med att höra vad de närmast sörjande och kunniga, anser. Och det har som vi nog vet inneburit att upphandlingar fått göras om, byggen har startats utan bygglov osv. Jag vill inte påstå att det här med byggen hade kunnat styras med hjälp av ortsbefolkningen, men upphandlingarna av diverse trafik har skötts på ett heldrumligt sätt. Varför? Jo, det hade kunnat undvikas om man hade kontaktat skärgårdsföreningen först och på det sättet Nåja, du valde kanske att klicka på Delite (ta bort). Det var ditt val, och du kommer inte att bli störd och inte att få Öktuellt och klicka på Spam eller liknande. Nä, du slipper det här. För nu har Ann, datakunnig som hon är, skapat fram ett par dokument som visar vilka som betalt (varit medlemmar) årsavgiften för 2013 och vilka som betalt (är medlemmar) för Så nu kan jag göra upp en lista över prenumeranter på Öktuellt. Den här utgåvan går till, enligt de förteckningar som finns, de som har varit medlemmar 2013 och 2014, Men nu finns det ett men Från och med nu stryks de som inte betalt årsavgiften för Med nu menas de som inte betalt två bankdagar före sommarfesten den 2 augusti. Om sommarfesten kan du läsa på annan plats. Tycker du att det här är fel? Fråga då de som betalar!!! Skippa det här, betala in din hundring och gärna en hundring per familjemedlem till föreningens bankgirokonto Kom ihåg att det är ett bank- GIROkonto, inte ett bankkonto. Glöm inte epost-adress. I det här sammanhanget bör vi nog ta upp det här med århundraden För några hundra år så kommunicerade skärgårdsbefolkningarna med varandra med eldbrasor och röksignaler. Ännu tidigare med vårdkasar inför krig. Omtalat i dikten. Sen kom den industriella revolutionen och med den så småningom radio och telefoni. Och folk accepterade kunna skapa stabila grunder för entreprenörsupphandlingarna. Och samma sak med de nya föreslagna biljettpriserna. Årsmötet utsåg lobbing-grupp Mötet beslutade att styrelsen skulle utse en grupp som skulle ta tag i de här frågorna, efter ett förslag från Bror- Einar Johansson som tyckte att vi måste SKÄRPA oss mot kommunen i det här sammanhanget. Årsmötet avslutades med kaffe/the och jättegoda smörgåsar producerade av S m ö r g å s n i s s e - M a t s o c h Smörgåsnissa Barbro, som enligt obekräftade rykten kommer att starta kurser i smörgåstillverkning på Junkön. Jahaa, du fick ju Öktuellt detta, skaffade sig radioapparater och i samband med telefonledningsutbyggnaden även telefon. Vilken utveckling inom möjligheterna att förmedla information mellan varandra. Ingen satte sig till motvärn, ja kanske någon ytterst konservativ sa nä, inga nymodigheter. Och så kom TV-n Det fanns de som sade att detta var djävulens påfund, de som sa att här ska man inte sitta och titta på en TV-ruta hela dagarna. Men snart så accepterades TV-n. För några år sedan blev Internet allas egendom. Nu kunde man kommunicera med varandra, dels med ord, dels med bild. Och nu kan man till och med se TV-program efter sändningstd, man kan skriva och tycka om olika företeelser. Man kan göra sin stämma hörd över hela Sverige, över hela världen om man så vill. Men det finns dom som inte fattat detta. När man tjatar med dessa så är svaret: Jag klarar mig bra utan sån där e-post, för jag har klarat mig hittills. Men det är lätt att sy ihop käften på sådana: Hur klarar du dig utan telefon, utan radio, utan TV? Hur har du tänkt betala dina räkningar i framtiden, gå in på Luleå Energi med dina hundralappar i handen och bli utskrattad? Men fortfarande finns några få medlemmar som framhärdar i att Internet-anslutning och därtill e-post inte behövs. Dom borde gå på kurs och lära sig nutidshistoria. Snälla ni, som läser detta och har bekanta som vill leva i forntiden, hjälp dem. Du har väl inte glömt MEDLEMSAVGIFTEN 100 kr per person och år Bankgiro

5 Styrelse och övriga förtroendevalda fr o m årsmötet Styrelsen Mats Karlsson, ordförande, Junkön e-post: mats.karlsson50@telia.com Ola Berglund, vice ordförande, Sandön e-post: ola.berglund90@gmail.com Maria Kjellgren, sekreterare, Sandön e-post: maria.kjellgren@liliumab.se Ann Jonsson, kassör, adj. Hindersön, e-post: ann.jonsson@ltu.se Micael Degermark, led. web-ansv. Kallaxön, e-post. micke.degermark@gmail.com Anders Olsson, led. Kallaxön, e-post: u @telia.com Robert Karlsson, led. Junkön, e-post: r _karlsson74@hotmail.com Birger Wikström, led. Sandön, e-post: birger.wikstrom@lulebo.se Jan Holm, led. Likskär/Lövgrundet, e-post: holmfishing@hotmail.com Ebbe Högberg, led. Likskär, e-post: eva.ebbe@hotmail.com Lennart Pettersson, led. Kälkholmen, lennart.pettersson49@gmail.com Lars-Göran Karlsson, led. Kälkholmen, lars.goran.karlsson@telia.com Bengt Ökvist, led. Storbrändön, Saknar e-postadress Lars Sandström, led. Storbrändön, larre.sandstrom@gmail.com Herbert Öqvist, led. informatör, Långön e-post: hubbe.okvist@gmail.com Stefan Sjöberg, led. Långön e-post: stefan @telia.com Johnny Stålarm, led. Hindersön, e-post: steelarm@work.utfors.se Kjell Eriksson, led. Hindersön, e-post: kjell.landsgatan@gmail.com Leif Holmberg, led Degerön/Uddskär, Saknar e-postadress Per Pettersson, led. Degerön/Uddskär, e-post: per.pettersson@nkv.se Gunnel, Roland Nygren, adj. Bergön, e-post: gunnelnygren@hotmail.se Stina Westerberg, adj. Brändöskär, e-post: stinawest@hotmail.com Leif Hjelte, adj. Småskär, e-post: leif.hjelte@brfsodrahamn.se Per Hägglund, adj. Luleå kommun, e-post: per.hagglund@fritid.lulea.se Övriga förtroendevalda Göran Littorin, revisor, Kälkholmen, e-post: goran.littorin@telia.com Tina Gedeborg, revisor, Långön, e-post: jan.gedeborg@mail.com Gun-Britt Brindelöv, revisorsuppl. Sandön, e-post: g-b.b@telia.com Glenn Gåhlin, revisorsuppl. Sandön, Lotta Sundling, valberedn. Hindersön, e-post: info@jopik.nu Mats Malmström, valberedn. Storbrändön, e-post: mats.malmstrom@telia.com Tina Gedeborg, sammankall. valberedn e-post: jan.gedeborg@gmail.com Mats Karlsson, Junkön, se ovan, föreningens representant i Lule Byaforum

6 Bottenviken i praktverk För tre år sedan gav paret Jan och Sol-Britt Hertting från Luleå ut sin första bok, Sommarlots till Rödkallen med bilder från den kända ön och texter i diktform. Boken fick ett riktigt gott mottagande och det ledde till att paret beslöt att skapa en ny bok, som skulle skildra livet på och omkring Bottenviken, från isläggning till islossning, alltså den kalla och mörka delen av året. Efter två års arbete, med resor runt hela Bottenviken med olika fortskaffningsmedel har den nu nått läsekretsen. Boken har fått namnet Vinterlots i Bottenviken och består av mängder av bilder, stora som små. Förutom inledningen så kompletteras bilderna med korta texter. Denna fantastiska bilderbok, jag kallar den så därför att bilderna dominerar, visar med tydlighet på de stora likheter som finns runt Bottenviken, oavsett vilket land man befinner sig i. De allra flesta fotona är tagna av Jan men paret Hertting påpekar att hela projektet skett i ett mycket nära samarbete, mellan dem, formgivaren Peo Rask och bildbehandlaren Stig Ahlstrand, Sjöfartsverket, Isbrytarbesättningar och många andra i både vårt land och grannarnas. Bokens produktion (research-delen) har till en mindre del finansierats av Luleå kommun, Piteå kommun och Norrbottens läns landsting. Som jag tidigare påpekat är detta ett praktverk som behandlar en tid på året då de flesta skärgårdsbilder för en tynande tillvaro. När våren kommer då smälter kamerorna fram och kommunernas turistbroschyrer fylls av soldränkta skärgårdsbilder. Hos Jan Hertting finns Canon-kameran alltid redo, vilket han bevisat än en gång. Med framgång. Vinterlots i Bottenviken finns i välsorterad bokhandel samt på Internetbokhandlarna AdLibris och Bokus. Köp den, för egen del, men även som en populär present. Jag garanterar! Sol-Britt och Jan Hertting har från sin bostad en bedårande utsikt över Luleå Södra hamn med isbrytarna i bakgrunden. Vinterlots i Bottenviken, en fotokavalkad på dryga 140 sidor som visar livet runt Bottenviken under årets kalla och mörka tid. En vanlig syn när isen börjar lägga sig. Jan Hertting fanns på plats när Lennart Sundströms trålare fick agera isbrytare i Lövskärs hamn, med Per Ökvist som isbrytarstyrman..

7 Båttrafiken - än en gång Så är nu sommaren här, och nu ändras drastiskt möjligheterna att ha en fungerande kommunikation till öarna. Förfallstiden har passerat, det vill säga den tid på våren då endast de som vill riskera liv och hälsa ger sig ut på isarna, som vittrar sönder dygn efter dygn. Och till slut ger sig dessa inte heller ut på den vattenmassa som under ett antal månader befunnit sig i ett fast tillstånd, dvs is. Den 22 april inleddes den så kallade förfallstrafiken och fortsatte tills dess att vi fick öppet vatten och kunde färdas över vidderna med båt. Förra året (höstförfallstiden) sköttes trafiken med helikopter och med ett utmärkt resultat. Kallaxflyg skall ha högsta betyg, det enda som är en smolk i glädjebägaren är att deras helikoptrar är baserade utanför Piteå och därför blir framkörningen till vår skärgård en av de stora kostnaderna. Själva körningarna tar ju bara några minuter och kostar i sammanhanget inga katastrofsummor. Tidigare sköttes förfallstrafiken av Offcoast AB, Anna och Anders Innala, men inför höstförfallet 2013 så bestämde de sig för att sälja Vildhäxan (svävaren) och satsa på andra aktiviteter. Välkommen Flying Condor Nu finns återigen en svävare som susar fram på svagisarna och de öppna vakarna, Condor Shippings nyförvärv, Flying Condor. Och den sköter förfallstrafiken med känsla, kunnighet och engagemang. Företaget har flera utbildade piloter vilket borgar för att det inte kan bli problem med förarbrist. Det hör till historien att Condor Shipping är entreprenör bland annat när det gäller jobb-trafiken (som kanske ska kallas pendlar-trafiken) i norra skärgården, trafiken till Klubbviken och vissa körningar till Hindersön. Förfallstrafiken gick måndagar och fredagar från Hindersöstallarna och ut till öarna och därefter tillbaka till Stallarna, morgon och kväll. Trafiken upphörde när det blev öppet vatten och några dagar därefter startade jobb- eller pendlartrafiken (kalla den vad du vill) med båt, i norra skärgården Gajecha och till Junkön Forte. Förfallstrafiken i södra skärgården (Junkön, Sandön, Kallaxön, Kunoön, Halsön) befinner sig i ett rörigt moln. Condor Shipping försöker klara av knepiga situationer, men klart är att det skulle behövas en annan (eller samma) entreprenör, med en svävare (eller hydrokopter) stationerad exempelvis i Kallax. En svävare kan inte befinna sig under samma dag och timme både på Hindersön och Kunoön! Det kan faktiskt en helikopter Förfallstrafiken under årens lopp Låt oss börja från början En gång i tiden bestod vårt område av tre kommuner, Luleå stad, Nederluleå kommun och Råneå kommun. Men så kom kommunsammanslagningen och Luleå kommun bildades. Råneå kommun styckades, så att en del kom att tillhöra Luleå och en del Boden. Nederluleå kommun, Luleå stad och delar av Råneå kommun bildade Luleå kommun. Och i samband med detta så togs många viktiga beslut. Bland annat att skärgårdsborna i f.d. Nederluleå skulle få möjlighet att en dag i veckan under förfallstiderna kunna åka till staden för att handla och göra nödvändiga ärenden. Detta skulle ske genom en bogserbåt, Balder, som sedan många år säkert är återanvänd som råvara vid stålproduktion eller något annat. Hur det blev med dessa transporter finns i den oskrivna historien och klart är att den här båten hade problem att lägga till i dåtidens hamnar på öarna. Frågan är om någon Så bildades skärgårdsföreningen och ett fåtal skärgårdsbor, engagerade medlemmar, valde Stig Grahn som sin förste ordförande. Kommunikationer, en fråga genom årtiondena En av de frågor som engagerade honom var kommunikationer, och genom uppdrag-granskning-arbete så hittade han fullmäktigeprotokollet med beslutet om förfallstrafiken. Föreningen hade nu stabiliserat sig och medlemsantalet började öka. Med protokollet och medlemmarna som drivkraft tog Stig och några i styrelsen samt en av bildarna av föreningen Håkan Isaksson (skärgårdsfrågesamordnare i kommunen) kontakt med politikerna och ganska snart togs beslut om att förfallstrafik skulle etableras. Men också en annan typ av trafik, det som kom att kallas jobb-trafik hamnade snart på agendan. En politisk ide var att skärgården var en stor tillgång för kommunen och att det skulle ges möjlighet att bo i skärgården och arbeta i staden. Senare även det omvända. Det här kom att kallas arbetstrafik eller jobb-trafik. Nu sattes prislappen Och nu beslöt man att biljettpriset skulle bli, med jobbtrafiken samma som en resa med LLT:s buss till Gammelstad och för förfallstrafiken det dubbla. Idag innebär det 30 kr med jobbtrafiken och 60 kr med förfallstrafiken. Kostar det idag 30 kr att åka till Gammelstad från Centrum? Åter till förfallstrafiken Från början sköttes trafiken av Sjöfartsverket med svävare och ibland båt, och platsbokningen av två tjänstemän på fritidsförvaltningens avdelning, Föreningsservice. När trafiksäsongen var över så samlade skärgårdsföreningens styrelsemedlemmar in biljettavgifterna och överlämnade dessa till fritidsförvaltningen. Med åtföljande problem med kontanthanteringen. Olika konton, olika underkonton och så vidare. Den här typen av ekonomi var inte den vanligaste hos Fritids, snarare tvärtom. Det här ville man inte syssla med, utan då beslöts att biljettpriserna skulle vara som tidigare, men att passagerarna skulle betala till den som framförde fordonet (båten, svävaren, helikoptern). Och att dessa intäkter skulle tillfalla entreprenören. Samma sak med jobbtrafiken. Med andra ord så bestämde entreprenören biljettpriserna, vilket medförde att i alla fall Condor Shipping erbjöd rabattkort, beroende på hur många resor man bokade. Hur det blev på linjen till Junkön har vi ingen

8 aning om för tillfället, vi har sökt representant för L-Line utan resultat. Man beslutade samtidigt att Skärgårdsföreningen skulle sköta själva bokningen av platser i förfallstrafiken och att bokning av platser till jobbtrafiken skulle ske genom respektive entreprenör. Nytt läge. Inför upphandlingen av skärgårdstrafiken för 2015 och framåt så blåser nya vindar. Frågan är, om de inblandade har känt av historiens fläktar Tjänstemän på Fritidsförvaltningen har föreslagit att biljettpriserna för både jobb- (pendel)- och förfallstrafik skall höjas till 100 kr per enkel resa. Detta för att man anser att jobb-trafiken eller vad man nu vill kalla den, konkurrerar med turbåtstrafiken (den som går med Eskil, mer än 100 passagerare till vissa öar) och att därför personer kan snålåka med någon av jobbtrafikens båtar. Ser ref. från årsmötet Och vad säger skärgårdsföreningen? Vi lämnade en skrivelse till Fritids och krävde att tjänstemannaförslaget skall placeras i papperskorgen, säger Mats Karlsson, ordförande. Så blev det tydligen inte, men vi framhärdar i åsikten att det inte skall vara mer kostsamt att åka kommunalt i skärgården än på fastlandet. Hur kan det ha blivit på det här viset? (jmfr Rumpnissarna i Ronja Rövardotter). Mats Karlsson deltog i Skärgårdarnas riksförbunds årsmöte, som i år hamnade i Sörmland. Som vanligt när det gäller årsmöten så är själva årsmötet en snabbhanterad historia. Det gäller val till olika förtroendeuppdrag. Och när det gäller SRF så särskiljer förbundet inte sig från andra föreningar och förbund, med andra ord, det blir samma personer som återfinns år efter år, efter år, efter år. Det kallas omval. (Vad jag kunnat läsa ur SRF:s material så är den enda förändringen i styrelsen att Dag Lundman från Bohuslän avgår. Dag var under flera år befälhavare på isbrytarna här i Luleå och hade mycket god kännedom om vår skärgård. På styrelsemötena var han en av de få som hade åsikter och ville driva utvecklingen framåt. På icke mötestid var han en utomordentligt intressant berättare, som verkligen lyssnade på vad andra tyckte. Men han avgick med ålderns rätt och SRF förlorade en mänsklig tillgång.) Problem att rekrytera, syns ej i debatten. Varför blir det så. Jo, jag tror att det beror på bristande utbud i marknaden, om man ska svänga sig med ekonomiska termer. På ren svenska: Det finns inga, eller ett fåtal, som vill ställa upp. Och när det gäller SRF så blir det så att de som försöker driva förbundet framåt är inte styrelsen eller representantskapet, det är de anställda för dom har betalt. Ideella insatser är precis som i alla andra föreningar mindre och mindre framträdande. I samband med årsmötet fick deltagarna berätta om vad som hände i deras hemföreningar och delta i vissa Jo, det är som vanligt, en fråga om informationshantering. Tjänstemännen har inte frågat de som vet, utan funderat fram egna förslag, som de tycker är bra och framtidsinriktade. Och fört detta till politikerna, som har samma brister. Men frågan är om alla dessa har den erfarenhet, insikt i skärgårdsfrågor och kontaktkrävande som man kan tycka skall föregå förberedelser för kommunala beslut. Tidigare beslut följs inte Tillbaka till årsmötet där man konstaterade att beslutet att kolla med skärgårdsborna inför viktiga skärgårdspolitiska beslut (remissförfarande) inte längre följs. Nu är det dags att agera det är det vi medlemmar skall göra, som en samfälld grupp, vi har ju en skärgårdsförening. Eller? Men kära läsare, nu måste vi skrika till! Det här med biljettpriserna är inte en fråga som tjänstemännen på Fritidsförvaltningen, politikerna i Fritidsnämnden, Kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige har att göra med. De har inte insett att detta inte är en kommunal fråga över huvud taget. Det är ett internt beslut som respektive entreprenör bestämmer. Eller som Göran Widén säger: Kommungubbarna kan bestämma biljettpriser, men Vi har all rätt i världen att lämna rabatter på det sätt vi själva bestämmer. Har tjänstemännen på fritids och politikerna därstädes bitit sig i tummen? Från riksförbundet grupper, där man träffas och resonerar om vissa företeelser, exempelvis färjetrafik, skärgårdsskolor, miljöfrågor i framför allt Östersjöregionen, fiskefrågor, kassatjänster (ex. bankomater på öarna) och skärgårdsbönders situation. SRF i framtiden Sverige är långt och livsbetingelserna mycket olika. Vi kan konstatera att de allra flesta frågor som SRF behandlar inte berör oss i Norrbottens skärgårdar. Här har vi inga skolor, en enda bonde, inga färjor... Vi har frågor om strandskydd (som i princip löst sig), säl-invasionen, ta-död-på-skärgårdskulturen, dvs nätfiskeförbudet och annat. På andra håll var färjan skall ligga på natten. På andra håll frågan om militära övningar i skärgården. Och så vidare, och så vidare.vi har inte sett till några rejäla, nationella aktioner (debattartiklar, uppvaktningar etc.) från SRF när det gäller den här typen av agerande. SRF:s språkrör är alldeles för snälla! Några rejäla skrikhalsar skulle välkomnas. Men SRF skall ju agera nationellt, ta hand om svenska skärgårdarnas glädjeämnen, problem, och framtidstro och med det nya initiativ. Inte bara några öars, inte bara några utvalda skärgårdsområden. Det blir som i många andra fall så att man koncentrerar sig på frågor som berör en själv, sina egna intressen och närmaste omgivningen, de perifera frågorna läggs åt sidan.. En eloge till Åse Blombäck, som talade klartext i Debatt. (Hon bor i en kustby i Kalix och medverkade i skapandet av Mare boreale. Nu i Hela Sverige ska leva.)

9 En legend lämnar SRF Vid det senaste årsmötet med Skärgårdarnas Riksförbund deltog från vår förening Mats Karlsson. Som vanligt handlade det om valfrågor, och i de flesta fall omval. Så ock i år. Men nu lämnar en av förgrundsfigurerna styrelsen på grund av åldersskäl, men ej av minskat-intresse-skäl. Det handlar om Dag Lundman, numera boende i Hamburgsund på Västkusten. Och en man som känner Luleå skärgård hur väl som helst. Varför? Jo, han var chef för isbrytarna här i Luleå i flera år och genom sitt öppna sätt fick mängder av goda vänner i skärgården och i rederinäringen. Dag Lundman hade (och har) många strängar på sin lyra. Bland annat var han lärare åt vår nuvarande kung när denne gjorde sin militärtjänst-utbildning. Under åren inom riksförbundet hade jag förmånen att bli personligt bekant med Dag, och vi tillbringade många sena kvällar och nätter med att resonera om olika ämnen, från militär historia till familjepsykologi. Dag Lundman skulle kunna vara en huvudperson i en bok eller film om hans liv. Jag önskar honom allt gott i sitt framtida liv som jag hoppas blir långt. För övrigt så samlades deltagarna i olika grupper, beroende på intresse, och Mats hamnade i en grupp som behandlade miljöfrågor inom skärgårdarna. Här syns legenden Dag Lundman i samspråk med Anna Andersson, numera Innala, skärgårdsboende, numera samelandboende. Men se det gårt inte att tvätta bort ränderna på en zebra och inte att tvätta bort skärgårdskärleken hos Anna. Och inte att tvätta bort skärgårdsintresset hos Dag. Den som vill veta mer kan få information på skargardarnasriksforbund.se Det kallas Snabba ryck! Det gick undan i svängarna. En dag träffade Ola Berglund en kille från Skogsstyrelsen, fd Skogsvårdsstyrelsen i samband med ett Lionsmöte. Denne man, Jim Degerman, undrade om Ola visste någon som kunde hyra ut några roddbåtar under sommaren. De skulle användas på insjöar där man skulle mäta vattendjupet. Ola tyckte att det här skulle skärgårdsföreningen kunna hjälpa till med och tjäna en liten slant, så han ringde och ville att jag skulle efterlysa villiga uthyrare. Sagt och gjort. Jag la ut en kort information som ett gruppmail till medlemmarna, och döm om min förvåning när telefonen ringde bara några sekunder efter utskicket. Det var en kille på Hertsölandet som just hade slagit på sin dator och som tog mot meddelandet, och han hade en båt liggande. Några minuter senare kom ett mail, där en grabb från Storbrändön meddelade att han också hade en båt. Och en halvtimme senare vårt barnbarn, i Solna som har haft sin roddbåt liggande här på Långön i flera år. Så det var dags att stoppa prenumerationen. Tanken var att skärgårdsföreningen skulle hålla i ärendet administrativt, skriva avtal, fakturera etc. Men som Ann riktigt påpekade så finns det inget i stadgarna om att föreningen skall syssla med båtuthyrning. Så det blev så att respektive båtuthyrare fick klara ut affären med Skogsstyrelsen. Lätt som en plätt. Nu används båtarna ute på sjöarna och till hösten så får våra medlemmar kassera in hyrespengarna, fem långschalar vardera. Ibland blir vissa båtar bara liggande, år ut och år in. Men plötsligt så händer något, någon vill använda båten. Här en av båtarna som i sommar för SMHI:s räkning skall undersöka vattendjupen i Norrbottens insjöar.

10 Jaha, jaja! Medlemsavgiften är på tapeten igen! Så var det dags igen, jag vet inte vilken i ordningen. Men det handlar om medlemmar som så gärna vill vara med i skärgårdsföreningen, men har svårt att knappa in den enorma summan av ett hundra svenska kronor på ett bankgirokonto. Och så skyller man att man inte har fått någon faktura Skärgårdsföreningen är inte ett företag med fakturor, inköpsordrar, tertialbokslut och annat vanligt inom företagsvärlden. Nej, något helt annat. En samling människor som tillsammans vill förbättra villkoren för de som bor och vistas i vår skärgård. Sånt här kostar några kronor, men ingen bland de förtroendevalda får en enda spänn i ersättning i kronor mätt. Däremot ser de gärna att de får ett erkännande för de insatser man gjort. Nåja, de förtroendevalda bjuds på en jul-lunch tillsammans med andra medlemmar som via lottens hjälp hamnat vid borden, och jag tror inte att det finns en enda medlem som tycker illa om det. Om det finns, kontakta mig, jag har jobbat journalistiskt och kan det här med att hålla käft om vem som sagt bu eller bä. Nu har ni sommarens Öktuellt på era skärmar (skriv ut den gärna och distribuera), och den går till de som betalt medlemsavgift för 2013 och Men vi har fått en fantastisk ekonomiansvarig, som har sett till att jag nu har en förteckning på de som betalt för 2013 och Hon heter Ann Jonsson. Så nu blir det så att inför nästa utskick, så kommer ett antal strykas från distributionslistan, och förmodligen nya införas. Så brukar det bli vid sommarfesten. Ska du tas ur listan och lämna skärgårdsfrågorna vind för våg? Valet är ditt. Tycker du att de kommunala skärgårdsinsatserna inte skall kommenteras eller diskuteras, ja då är valet ditt hoppa av skärgårdsföreningen. Ni andra, och jag hoppas det blir en rungande majoritet, ni betalar snabbare än en tornsvala (sveriges snabbaste flygare), men det går ännu snabbare att med den nya tekniken låta det gå ännu kvickare. Det handlar om betalning via nätet, och det gör ju nästan alla av er. Det finns några som har en helt annan inställning, men snart kommer även de att inse att vi lever i 2000-talet. Bankgirokontot är och inget annat. Ange framför allt din e-postadress. Fotnot: I förra numret av Öktuellt eller något annat utskick så hoppade hos vissa mottagare ett helt tokigt bankgironum - mer in. Tack och lov så fanns det ingen med det numret. Och vi hoppas allt ordnat sig. Sommarfest på Klubbviken Den första sommarfesten i Skärgårdsföreningens regi anordnades på Altappen. Pengar hade avsatts till musikunderhållning, men några musikanter syntes ej till. Maten, en finsk fisksoppa ansågs nog av de flesta inte vara någon höjdare. Men en höjdare var priserna på vin. När middagen var uppäten tackade nästan alla för sig, for ut med båtarna och hade båt-hajk ute på den spegelblanka fjärden. Den första sommarfesten blev sannerligen ingen sukke. Men det blev de kommande. På Småskär fick vi tävla om bland annat sjökortskunskap, på Hindersön kastgrenar och förmågan att träffa en rullande oliv, på Långön musikfrågesport, på Junkön samla växter och så vidare. De deltagande indelades i ö-lag och det vinnande laget fick som pris åtagandet att arrangera nästa års sommarfest, som om möjligt skulle förläggas till den sista fredageller lördagen i Juli. Men vid förra årets fest på Hindersön så föll tävligen mellan stolarna. Musikgissning arrangerades, men inget ö-lag korades som vinnare, och därmed utsågs ingen arrangör för årets sommarfest. Nåväl, efter dividerande hit och dit så kunde styrelsen, läs Mats och Ola, fixa så att festen förläggs till Klubbviken. Herrarna hade diverse prisdiskussioner med Johan Björklund innan man enades om datum: 2 augusti, starttid kl. 17, pris (exklusive dryck) 100 kr för medlemmar. Och så ingår förutom entré, Skärgårdsbuffén, dessert samt musikunderhållning av bluesbandet Bluesblanders. Hur kan det vara så billigt kanske du frågar dig. Jo, Skärgårdsföreningen har en god kassabehållning och subventionerar medlemmarnas mat och annat. Anmälningstiden går ut den 27 juli, och du anmäler dig till Mats eller Maria. (Se annons). Kolla om du har betalt medlemsavgiften för Om inte, så får du betala 225 kr, men då ingår ju årets medlemsavgift. Däremot är det tacknämligt om vi får slippa smitare dvs de som säger sig ha betalt men vid senare kontroll visat sig ha hoppat över inbetalningen av hundringen. Styrelsen sammanträder en halvtimme före festens start, och vad som sker därefter hör till statshemligheterna.

11 DIGGILOO -gänget kommer kanske till sommarens och skärgårdsföreningens som i år landar på KLUBBVIKEN Festen startar 2 augusti kl och beräknas avslutas vid midsommartid Under kvällen serveras Klubbvikens berömda skärgårdsbuffé med dessert. Överraskningar kan förekomma.. Deltagarna får möjlighet att delta i div. aktiviteter som kommer att leda till huvudbry för någon eller några. Under hela kvällen bjuds på underhålling av bluesbandet BLUESBLANDERS Allt detta för det resonabla medlemspriset av 100 kr per person. (Dryck tillkommer) Men... du som inte är medlem får betala 225 sekiner, men... då ingår ett års medlemskap i skärgårdsföreningen, värde enligt senaste börsrapport betydligt över 500 Euro. Naturligtvis är Du själv som medlem välkommen, men...ta gärna med dig släktingar, vänner, politiker från Almedalen, diverse prinsessor och övrigt löst folk - kravet är att de ska vara normalt trevliga. Surpuppor och gnällspikar undanbedes. Som sagt... Festen går av stapeln lördag 2 augusti, och bindande anmälan skall ske till Mats Karlsson, , mats.karlsson50@telia.com eller Maria Kjellgren , maria.kjellgren@liliumab.se senast 27 juli i nådens år 2014 Välkommen LULEÅ SKÄRGÅRDSFÖRENING BG