Bubblan berättelser på väg

Transkript

1 Bubblan berättelser på väg Utvärdering av ett lässtimulansprojekt Utvärderare: Eva Bergstedt December 2012

2 Bubblan berättelser på väg Utvärdering handlar om att i efterhand upptäcka, kartlägga och bedöma offentliga åtgärders resultat i syfte att åstadkomma ökad självreflektion, fördjupad förståelse och bättre grundade beslut. Evert Vedung, professor emeritus i statsvetenskap, Uppsala universitet BAKGRUND Bubblan berättelser på väg är ett lässtimulerande projekt som pågått mellan Tanken har varit att utveckla det uppsökande barnbiblioteksarbetet genom att skapa ett mobilt upplevelsecentrum (en husvagn) med berättelsen som bas. Den uppseendeväckande blå husvagnen har inretts med material som ska passa för olika åldersgrupper och stimulera till berättelser i alla dess former, exempelvis genom film, dans, teater, skrivna, ritade och muntliga berättelser. Materialet i vagnen har bestått av alltifrån utklädningskläder till pennor, filtfigurer och ipads. Ingen utlåning av böcker har skett även om böcker med anknytning till aktiviteterna ibland funnits med bland materialet. FN:s barnkonvention och ett barnperspektiv har utgjort en grund i projektet. Bubblan har drivits av länsbiblioteken i Sörmland, Västmanland och Örebro län och 19 kommuner av 31 möjliga har deltagit, under ett eller flera år. Inriktningen har under 2010 varit mot barn mellan 6 12 år, 2011 har verksamheten riktat sig mot ungdomar upp till 18 år och 2012 var målgruppen de små barnen, 0 6 år. Materialet i husvagnen har anpassats utifrån målgruppen. Bubblan har använts under sommarhalvåret. Bibliotekspersonalen har då lämnat biblioteket under en eller flera dagar och tillsammans med eventuella samarbetspartners gett sig ut på vägarna för att arbeta med lässtimulans på olika ställen, alltifrån bostadsområden och parker till idrottstävlingar och campingplatser. Samarbetspartners har bland annat varit konstnärer, dramapedagoger, campingföreståndare och företrädare för bostadsområden. Samarbetet har därmed ibland inneburit ett tätt gemensamt arbete kring aktiviteterna i vagnen, medan det ibland varit av mer praktisk karaktär som att till exempel få tillstånd att parkera Bubblan på en campingplats. Syftet med Bubblan har varit att hitta nya metoder för lässtimulans och öka barns intresse för berättelser i alla dess former. Fem viktiga principer har varit ledstjärnor: 1. Fokus ligger på berättande i olika former. 2. Barnen ska vara aktivt delaktiga i berättandet. 3. Biblioteken ska försöka nå barn och unga som annars inte kommer dit. 4. Uppsökandet ska ske på barnens fritid. 5. Samarbete ska utvecklas med yrkesgrupper med andra kompetenser. Projektet har finansierats av Statens kulturråd och deltagande kommuner samt av länsbiblioteken i Sörmland, Västmanland och Örebro län. 2

3 Utvärderingens syfte Syftet med utvärderingen är att ta reda på: Bibliotekspersonalens, bibliotekschefers och samarbetspartners uppfattning om lässtimulansprojektet Bubblan. Om bibliotekspersonalen har lärt sig något av att jobba med Bubblan och i så fall vad. Om bibliotekspersonal och chefer tycker att verksamheten ska fortsätta. Vad de i så fall tycker ska utvecklas/förändras? Om samarbetspartnerna vill fortsätta samarbetet. Tanken med utvärderingen är, enligt beställarna, att den ska ha ett kritiskt perspektiv med fokus framåt. Evert Vedung, som citeras först i denna utvärdering, har skrivit flera böcker om utvärderingar. Jag lyfter ytterligare några citat av honom: Utvärderarna bör inte bara ställa frågan om insatserna bidragit till resultaten utan även varför. Beslutsfattaren måste veta vad misslyckandet beror på för att kunna göra något åt saken. En reflektion från mig som utvärderare är därmed att även om resultatet blir lyckat så är det viktigt att veta vad det är som gjort det lyckat. Liksom att ta reda på vad som gjort att det inte lyckats, om så är fallet. METOD Alla biblioteksanställda (och i några få fall även kulturarbetare med motsvarande arbetsuppgifter) som arbetat med Bubblan en eller flera gånger fick en enkät att besvara. Den skickades därmed ut till 65 personer. Ett visst bortfall skedde på grund av att några slutat och vissa inte gick att nå av andra anledningar. Sammantaget nådde enkäten 57 personer. Av dessa svarade 36 stycken. Svarsfrekvensen var därmed 63 procent. En dryg tredjedel valde alltså att inte besvara enkäten. Det finns ingen entydig förklaring varför. En anledning kan gissningsvis vara en viss allmän enkät trötthet, i detta fall innehöll enkäten dessutom många frågor. De biblioteksanställda prioriterar kanske annat i sitt jobb. En annan förklaring kan vara att en del bara deltagit någon enstaka gång och inte tycker de har så mycket att tillföra, eller anser att det räcker att en kollega på samma arbetsplats fyller i den. En mindre enkät med ett fåtal frågor skickades också ut till ett urval av de samarbetspartners som ingått i Bubblan arbetet, däribland konstnärer, filmkonsulenter, områdesutvecklare och dramapedagoger. Sammantaget fick 18 personer enkäten, varav 12 svarade. Svarsfrekvensen var därmed 67 procent. Enkäterna var upplagda så att det gick att utveckla och kommentera det svarsalternativ man valt. På så vis blev svaren fylligare och mer kompletta. För att följa upp svaren från enkäterna gjordes också längre telefonintervjuer med tio bibliotekarier (eller motsvarande kulturarbetare i ett fall) och med tre 3

4 samarbetspartners. De intervjuade kommer från samtliga tre län som ingått i Bubblanprojektet och från olika kommuner med olika storlek. Att följa upp enkätsvaren med intervjuer innebär att svaren fördjupas. Man har tid att tänka, samtala och reflektera. Svaren blir inte lika stumma, inte lika svart vita. På så vis nyanseras och förtydligas bilden, vilket gör det sammanfattande resultatet mer trovärdigt. Utöver intervjuer med bibliotekspersonal och samarbetspartners gjordes dessutom längre telefonintervjuer med sex bibliotekschefer, även de fördelade på de tre länen och med olika kommunstorlekar. RESULTAT I det här avsnittet redovisar jag först enkätsvaren. Därefter redogör jag för intervjuerna med tio bibliotekarier och sex bibliotekschefer. Sist redovisar jag intervjuerna med tre samarbetspartners. 1. Sammanställning av enkätsvaren från de biblioteksanställda De som svarade har arbetat inom sitt yrke i mellan tre och 35 år. Jag redovisar svaren främst genom att ange citat från de biblioteksanställda, citat som på ett talande sätt representerar gruppens åsikter. En öppen fråga handlade om varför de valde att vara med i Bubblan projektet. Svaren visar på stor samstämmighet, några ord som återkommer är spännande och roligt. Det verkade spännande att göra nåt annorlunda och få kontakt med barn på ett helt annat ställe än biblioteket. Tyckte det verkade vara en bra möjlighet att vara på ett annat ställe än biblioteket, för att marknadsföra sig, en rolig idé helt enkelt. Vi på biblioteket ville ta oss ut ur vår lokal och möta barnen på andra ställen. Speciellt ville vi försöka träffa de barn som inte kommer till biblioteket. Bubblan är en fantastisk möjlighet för att få synas och uppmuntra barnen till att berätta på sitt sätt. Jag såg det som en rolig chans att uppsöka och träffa barn på nya platser. Ville vara delaktig i det nya sättet att arbeta med läsfrämjande. Få nya besökare/användare. Bubblan var ett roligt och spännande sätt att komma ut där barnen befinner sig Roligt med något nytt. 4

5 En stor majoritet, 86 procent, tycker att Bubblans inriktning med att ha berättelsen i centrum är ett bra sätt för att arbeta lässtimulerande. Resterande svarar att de inte vet om det är bra eller inte. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% Ja 86,11% Nej 0% Vet inte 13,89% 86 procent tycker det är bra att ha berättelsen i fokus. Ibland kan det bli för mycket fokus på just skriven text och då glömmer man bort alla andra fantastiska sätt att berätta på. Dessutom passar det inte alla att läsa skriven text! Det egna skapandet, lyssnande och mottagandet av berättelser/samtal är viktigt. Idag är det också viktigt att behålla och utveckla det sociala samspelet människor emellan. Tja berättelser är ju så mycket mer och att vara uppseende och flyttbar är ju utmärkt om man vill nå sådana som inte kommer till biblioteket. Man behöver inte vara bunden till text, kunna läsa etc för att ta del av en berättelse. Det kan också ske spontant och kanske lättare uppmuntra till delaktighet. Det är inte lika exkluderande som det kan vara om man lägger mycket fokus på den tryckta texten. En husvagn där böckerna står i fokus skulle inte göra lika många barn och vuxna nyfikna. Vi får inte glömma bort boken. I princip bra, men jag tror vi behöver arbeta mer och mer genomtänkt. Kanske koppla mer till böcker och text. Så många som 97 procent tycker att Bubblans arbete med att söka upp barn och unga på deras fritid, utanför biblioteksmiljön, är ett bra sätt för att nå nya grupper. 0% 25% 50% 75% 100% Ja 97,22% Nej Vet inte 0% 2,78% I stort sett alla tycker att Bubblans uppsökande arbete är ett bra sätt för att nå nya grupper. Det är ett bra sätt att visa att vi kan också komma till er, sedan är det mest en engångsföreteelse, så det är svårt att veta vad den sätter för spår hos barnen. 5

6 Genom Bubblan kan vi visa att vi finns, och att biblioteket inte är något stelt och tråkigt. Vi behöver tänka i nya banor. Du kommer i kontakt med barn som du kanske inte annars skulle träffa. Ett nytänk i rätt riktning. Biblioteket som institution kan vara lite hämmande. Många vi når utanför kanske aldrig tar sig dit och genom vår närvaro utanför så väcker vi förhoppningsvis en nyfikenhet att komma till oss. Barnen får upp ögonen för att sagor och berättande kan vara mer än bara fulla bokhyllor. Många barn kommer aldrig till biblioteket på sin fritid. Speciellt barn med andra språk och barn till föräldrar med lägre utbildning. Nu hade vi valt ut ett sådant bostadsområde, som dessutom ligger ganska långt från biblioteket. Det kändes väldigt bra att komma just till dessa barn. Ett framgångsrecept för att nå nya grupper tror jag. Ut ur bibliotekshuset är bara bra! Men detta att nå nya grupper, jobba läsfrämjande kräver fördjupning, kontinuitet. Bubblan blir trots allt bara en tillfällig happening på besök. läsfrämjande nja, det blir något annat. Mer lek, tycker jag. jag tycker det kräver mer kontinuitet. Vi hade bara ett tillfälle vi borde ha varit på samma ställe en längre period. En stor majoritet, 78 procent, tycker att de lärt sig något i sin egen yrkesroll genom att delta i Bubblan projektet. Flera nämner till exempel projektplanering. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% Ja 77,78% Nej Vet inte 2,78% 19,44% 78 procent tycker att de utvecklats i sin yrkesroll. Det är nyttigt att lämna bibliotekets hemtama miljö, men arbeta med samma uppdrag. Tänka i nya banor. Det handlar mer om tankesätt att inför mig själv vidga biblioteksrummet. Det har stimulerat mitt berättande, att våga mer men också att vara mer avslappnad i mötet med barn/unga. 6

7 Det var intressant att möta barn ute i en annan miljö. Att arbeta mer spontant och kreativt. 83 procent har samarbetat med andra yrkesgrupper och 93 procent av dessa tycker att samarbetet fungerat bra. Närmare 80 procent tycker att samarbetet med andra yrkesgrupper berikar Bubblans lässtimulerande arbete. De övriga vet inte om det gör det. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% Ja 79,41% Nej 0% Vet inte 20,59% Cirka 80 procent tycker att samarbetet med andra berikar det lässtimulerande arbetet. Vi har olika kompetenser så med deras hjälp kan vi erbjuda mer än annars. Nya synsätt. Kreativ atmosfär, intressanta diskussioner och vidgat textbegrepp och syn på vad som är en berättelse. 86 procent tycker att Bubblan verksamheten ska fortsätta även efter projekttidens slut. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% Ja 86,11% Nej Vet inte 2,78% 11,11% 86 procent tycker att Bubblan verksamheten ska fortsätta. Absolut! Det är så roligt och uppskattat Vi kan bara vinna på att bli mer synliga. JA! Det har varit så viktigt med mötena med barn som jag kanske aldrig hade träffat annars. Men på följdfrågan om de själva vill arbeta med Bubblan efter projekttidens slut ser svaren annorlunda ut. 50 procent svarar ja, sex procent nej och 44 procent vet inte. Översatt till antal personer innebär detta att 18 personer av de totalt 36 som besvarat enkäten säger ja till att arbeta med Bubblan efter projekttidens slut. 16 personer vet inte och två säger nej till fortsatt arbete. 7

8 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% 55% Ja 50% Nej 5,56% Vet inte 44,44% 50 procent vill själva fortsätta arbeta med Bubblan, resten vet inte eller svarar att de inte vill. Jag kör gärna inte en husvagn själv. Tyckte det var väl tidskrävande. Krävs ganska mycket tid och energi. Det krävs otroligt mycket förarbete, planering och utveckling och jag testar gärna något annat nästa gång. tungrott med det praktiska 55 procent tycker att Bubblan arbetet behöver utvecklas, 35 procent vet inte om det behövs. Resterande 10 procent tycker inte det. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Ja 55,17% Nej 10,34% Vet inte 34,48% 55 procent tycker att Bubblan arbetet behöver utvecklas. Fler tält och bubblanvagnar Gärna en hemsida om Bubblan som man kan länka till. Mer utrustning för olika åldrar... Kanske fler husvagnar med olika inriktning? Det har varit bra med erfarenhetsutbyte mellan länen angående Bubblan och det vore roligt att ha kvar Framför allt att man ska kunna ha Bubblan lite längre. Den är ju så väderberoende. Att lyssna till föredragshållare som har konkreta upplevelser och förslag med att arbeta i Bubblans anda. 8

9 Närmare 60 procent tycker att det är skillnad på att professionellt möta barn och unga i Bubblan vagnen jämfört med att möta dem på biblioteket. 22 procent tycker inte det. Resten vet inte. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Ja 58,33% Nej Vet inte 22,22% 19,44% Ca 60 procent tycker det är skillnad på att möta de unga i Bubblan vagnen jämfört med på biblioteket. När man möter barn på bibblan är det ofta en förutbestämd grupp. I Bubblan blir det mer spontant. Det blir ett annat samtal, öppnare, inväntande. Man är mer fri utanför väggarna. Vi har testat nya arbetssätt tack vare den utrustning som fanns i Bubblan. Man är mer fokuserad på dem när man är ute med Bubblan. Inte massa annat som stör. Biblioteksrummet är ofta förknippat med skola (biblioteket är ett integrerat folk och skolbibliotek) för många är även biblioteksrummet förknippat med regler, hur man ska bete sig. I Bubblan är det friare och på samma gång lite mer avslappnat. Nej, egentligen inte. Min professionalitet vill jag nog påstå finns på bägge ställena. Det är inte jättestor skillnad eftersom vi på vårt bibliotek jobbar väldigt socialt och intimt med våra besökare. Andra miljöer och nya arbetssätt påverkar inte min professionalitet som bibliotekarie. Det är samma sak. Varje person, varje möte är viktigt. Lika viktigt. Knappt hälften (47 procent) av de som svarat har varit ute med Bubblan vagnen vid flera tillfällen. Några av kommentarerna från dem som varit ute vid flera tillfällen: Vi fick så bra gensvar första gången så det kändes viktigt att fortsätta det var tur att vi fick möjlighet att upprepa ett vinnande koncept. I år blev det ännu bättre vi tyckte det var givande och ville försöka en gång till. Några av kommentarerna från dem (53 procent) som varit ute endast en gång (eller några få enstaka tillfällen): 9

10 Det är en rätt stor apparat med logistik osv, bästa tiden är ju sommar och vi är inte så många som jobbar då. Det har inte passat förut, inte haft någon bra idé. Prioriteringar och tidsbrist. Vi har haft andra verksamheter och under en längre period underbemannade på barnsidan. Det kändes svårare med de äldre barnen. Vi på barnavdelningen har inte känt att vi haft tid, energi eller stöttning tidigare. Vi har tidigare inte tagit tillräcklig del av informationen kring lässtimulansprojektet Bubblan. Det har varit lite diffust för oss vad det har handlat om. Fullt ös på jobbet med mycket annat, kan vara en anledning. Hälften tycker inte att det räcker med en Bubblan vagn. 19 procent tycker att det gör det och resterande vet inte. 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% 50% 55% Ja 19,44% Nej 50% Vet inte 30,56% 50 procent tycker inte det räcker med en vagn. Det skulle nog vara behändigare med en vagn för vart län; inte så långa körningar och eventuellt mindre slitage. Vill man fortsätta att utveckla arbetssättet att jobba utanför biblioteksrummet vore det fördelaktigt om varje län kunde ha en egen variant. Vore roligt att se flera husvagnar med utrustning för olika åldrar. På sätt och vis vore det kul med fler Men å andra sidan har det sin finess att det är en stor händelse att få den! Det är för mycket logistik, planerande och packande och fraktande som tar tid från själva mötet. En majoritet, 72 procent, tycker däremot att det fungerat bra att dela Bubblan vagnen med andra kommuner, även om en del även här pekar på vissa problem med logistik och ibland långa körningar. 10

11 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% Bra 72,22% Dåligt 0% Vet inte Annat 11,11% 16,67% 72 procent tycker det fungerat bra att dela Bubblan med andra kommuner. En fråga tar upp på vilket sätt bibliotekspersonalen uppmuntrat barnen till att skapa berättelser när de har besökt Bubblan. Svaren visar på en stor variationsrikedom, däribland: De ritade teckningar och vi uppmuntrade dem att berätta om bilden de ritade. Uppmuntra utklädsel och teaterlek. Vi berättade tillsammans med hjälp av bilder, vi målade till musik och gjorde kylskåpspoesi. Ungdomarna fick lyssna på spökhistorier och sedan berätta saker de själva varit med om. Vi har spelat dockteater, sjungit, spelat instrument från Afrika och låtit barnen själva styra berättelsen. Vi har filmat dem med ipads där de fått berätta saker om sin stad. Jag och barnen har klätt ut oss. Berättat historier i våra utklädda roller. Jag blev alldeles särskilt förtjust i film appen som fanns installerad i Ipaden. Uppmuntrade därmed till filmproduktion! asfaltberättat med kritor En annan fråga tar upp vad de tycker om namnet Bubblan. 55% tycker det är bra. Några få tycker det är dåligt och resten har ingen uppfattning. Med tillägget Berättelser på väg blir det mer tydligt Tycker om namnet. Det ger många olika tolkningsmöjligheter. Bubblan bibblan. Man borde fatta. Bra namn som väcker nyfikenhet. Alla kommer ihåg namnet Det säger inte så mycket. 11

12 På frågan hur de ser på att Bubblan vagnen inte på något tydligt sätt har biblioteken som avsändare svarar knappt 20 procent att de tycker det är bra. Närmare 30 procent tycker det är dåligt. 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35% 40% 45% Bra 19,44% Dåligt 27,78% Vet inte 41,67% Annat 11,11% Synen på att Bubblan inte har biblioteken som någon tydlig avsändare varierar. Jag vill att det ska synas att det är biblioteket som anordnar och inte vilken annan kulturförening som helst. Det är en positiv sak som biblioteket kommer med och det ska vi visa! Att inte uppge biblioteket som ansvarig har kanske med att man tror att det finns förutfattade meningar, negativt. Samtidigt skulle ju det lyfta fram biblioteket i nya miljöer. Det här är ju en positiv och kanske annorlunda sak som vi kommer med och då bör det ju framgå att det är biblioteket. jag tycker en stor del av grejen med att vara ute på vägarna handlar om att marknadsföra biblioteket. Och det tycker jag man missar. Namn och logotyp är otydliga om än lekfulla. Det är ju trots allt en marknadsföringsgrej och pr för biblioteken. Ibland tycker jag det är synd, men samtidigt tror jag att många fortfarande ser biblioteken som lite tråkiga, och det kan säkert skrämma bort människor också. Läsning ska inte bara handla om bibliotek. På det här sättet blir läsning och berättande i fokus, inte en stereotyp bild av biblioteken som överskuggar. Det har ingen större betydelse vad gäller stimulering av läsfrämjande. Man kommer inte till Bubblan med förutfattade meningar utan tar glatt till sig det budskap Bubblan står för. De som kanske inte gillar biblioteket kommer. Slutligen, en fråga tar upp hur bibliotekspersonalen tycker att Bubblans projektledning (barnbibliotekskonsulenterna i de tre länen) fungerat. En stor majoritet, 83 procent, tycker den fungerat bra. Ingen svarar att de tycker den fungerat dåligt. 12

13 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% Bra 83,33% Dåligt Vet inte Annat 0% 11,11% 5,56% 83 procent tycker att projektledningen fungerat bra. Allt har fungerat så bra det kunnat med all logistik och förberedelser när vi är så många som delar. Bra information Trevliga och hjälpsamma Jag har känt mig trygg i att alltid veta vem jag ska kontakta vid frågor och funderingar. Duktiga, engagerade människor. Både bra och kanske mindre bra. Sammanfattning av de biblioteksanställdas enkätsvar 86 procent tycker att Bubblans inriktning med att ha berättelsen, och inte boken, i centrum är ett bra sätt för att arbeta lässtimulerande. Så gott som alla, 97 procent, är positiva till att söka upp barn och unga på deras fritid, utanför biblioteksmiljön. 80 procent anser att samarbetet med andra yrkesgrupper berikar Bubblans lässtimulerande arbete. 86 procent tycker att Bubblan verksamheten ska fortsätta även efter projekttidens slut. Däremot är alla inte lika säkra på att just de vill fortsätta arbetet. 50 procent säger att de vill det, medan den andra hälften inte vet (44 procent), eller svarar att de inte vill (sex procent). Drygt hälften anser att Bubblan arbetet behöver utvecklas. 78 procent tycker att de utvecklats i sin egen yrkesroll genom att delta i projektet. Närmare 30 procent anser att det är dåligt att biblioteken inte står som en tydlig avsändare av Bubblan, 20 procent tycker det är bra. Större delen av den övriga hälften har ingen uppfattning i frågan. 13

14 2. Sammanställning av enkätsvaren från samarbetspartners 67 procent av de 18 samarbetspartners som fick enkäten svarade. Drygt 90 procent av dem tycker att samarbetet med biblioteken har fungerat bra. Ingen anger att det fungerat dåligt. 100 procent kan tänka sig att fortsätta samarbetet. Drygt 90 procent tror att det kan få fler barn intresserade av berättelser och läsning. Bra och positivt när flera kulturområden samarbetar! Bra info och kontakt före och under själva genomförandet. Mycket trevligt samarbete med bibliotekets personal. En guldgruva för samarbete, både med material och kompetent personal. 67 procent tycker att samarbetet behöver utvecklas, resterande vet inte om det behövs. Samarbeten kan alltid utvecklas och i Bubblans fall blir man mycket inspirerad för hur man kan arbeta vidare eftersom målgruppen också varierat. Aktiviteter i Bubblan kan utvecklas och anpassas efter olika åldersgrupper. Det är nödvändigt annars stelnar konceptet. Det skulle vara bra om man kunde ha Bubblan mer än en vecka så att man kan komma tillbaka till de ställen där det verkligen uppskattades, göra en uppföljare. Då vet barnen redan vad de kan göra hos oss och då kanske kunna utveckla det. Jag gillar det okonventionella arbetssättet. En bra draghjälp för våra bibliotekarier i bostadsområdena. Aktiviteterna i Bubblan stimulerar till läsning, berättande och lek Bubblan i sig är skalet som ger förutsättningarna. Den lilla erfarenhet jag har av detta slags arbete är att det når barn som kanske inte har dessa möjligheter i sin hemmiljö. Även de tystaste barnen kommer igång och gör tillägg till äventyret. Fantastiskt kul att få se! 3. Sammanställning av intervjuer med tio bibliotekarier (en var kulturpedagog) Intervjuerna med de tio anställda bekräftar i mycket det som kommer fram i enkäterna. Vilken uppfattning har bibliotekspersonalen av Bubblan? Den allmänna uppfattningen är mycket positiv. Många betonar värdet i att uppsöka platser och områden där barn och unga befinner sig, att detta är ett sätt att nå dem som annars inte kommer till biblioteket på sin fritid. Det handlar till exempel både om ett 14

15 klass och etnicitetsperspektiv. Man når barn från alla samhällsklasser, liksom barn med rötter i andra länder. Att fokus i detta lässtimulerande projekt ligger på berättelsen är också positivt, tycker de, även om några påpekar att de redan jobbar så sedan tidigare. Genom att fokusera på berättelsen och inte på läsandet inkluderar man fler. Det motsatta att fokusera på läsandet och de tryckta medierna kan istället exkludera. Berättandet sker i olika former muntligt, via bild och film, rita, måla, asfaltspoesi, spela teater etc där barnen har en aktiv roll. De är med och skapar, det finns fler möjligheter att använda fantasin och blomma ut, allt detta kan höja deras värde och självkänsla. Detta inkluderande sätt att arbeta handlar i sin förlängning både om demokratiska värden, om barnens möjligheter till språkutveckling och att de eventuellt tar steget vidare till mer läsning. Genom att de får upp ögonen för berättelser kan även lusten till innehållet i böcker växa fram. Samtidigt är det inte alltid enkelt att få alla barn att känna sig trygga i att delta, eller att få tiden att räcka till så att alla ska kunna ta plats. Har bibliotekspersonalen lärt sig något och i så fall vad? Flera lyfter fram att de själva fått en kompetensutveckling och nya idéer, däribland att arbeta med olika slags berättande även inne på biblioteken. Någon påpekar att man på biblioteket håller sig vid lånedisken medan arbetet i Bubblan är mer kontaktskapande med direkta möten. Detta uppmuntrar till nya arbetssätt även i det vanliga biblioteksarbetet. Likaså lyfts samarbetet med andra aktörer fram. Även detta innebär ett lyft för arbetet, nya idéer utvecklas och det i sin tur ger arbetsglädje och en känsla av mening. Flera framhåller även de positiva kontakter och nätverk som skapats mellan de biblioteksanställda över kommun och länsgränser. Tycker bibliotekspersonalen att verksamheten ska fortsätta? Utgångspunkten är att de är mycket positivt inställda till Bubblan och därför tycker att verksamheten ska fortsätta. Detta på grund av att arbetssättet känns trovärdigt och ligger rätt i tiden, det vill säga att man arbetar med berättandet i fokus, mer uppsökande där man lämnar bibliotekslokalerna och därmed når nya grupper. Men det innebär inte att just de själva självklart vill fortsätta med arbetet. En huvudorsak är att många tycker att det praktiska och logistiska arbetet kring Bubblan är tungt. (Se mer om orsakerna nedan under punkten Svagheter i projektet. ) Några svarar att de nu har testat Bubblan och därmed tycker det är dags att gå vidare till andra projekt. Andra svarar att de absolut är beredda att själva arbeta med Bubblan om verksamheten fortsätter. Styrkor i projektet: * Att fokus legat på berättandet och att man hittat nya former för det. * Att man nått barn på deras fritid och utanför biblioteket. 15

16 * Att projektet skapat nätverk och förenat kommuner. * Att man fått testa något annorlunda och utan krav på att det direkt ska bli succé. * Att man utvecklats i sin yrkesroll och utbytt idéer, både om sådant som gått bra och sådant som inte fungerat. * Att projektledningen varit kompetent. * Att man fått prova nya grepp och fått utforma arbetet själv. * Att miljön i Bubblan stimulerat till att tänka nytt. * Att Bubblan väckt nyfikenhet, dragit folk och lett till spontana möten. * Att Bubblan uppmuntrat till möten, mer än vad biblioteket gör. * Att barnen varit delaktiga. Svagheter i projektet: * Att det varit tidskrävande och knöligt. (Packa, köra, hämta och lämna vagn, städa etc) * Att det varit många om vagnen. * Att man fått åka långt för att hämta och lämna vagnen. * Att verksamheten varit väderberoende. * Att alla inte har haft körkort eller velat köra. * Att det varit svårt med logistiken. * Att arbetet varit personalkrävande. * Att tiden för att ha Bubblan ibland varit för kort. Vad tycker bibliotekspersonalen behöver utvecklas/förändras? De intervjuade kommer inte med några tydliga förslag på det. Några svarar att Bubblanverksamheten utvecklas vartefter, av deltagarna själva. En person tycker att fler vagnar behövs, kanske en i varje län. Några föreslår också en större vagn med tillägget att nackdelen med det är att den då blir mer svårmanövrerad. Andra synpunkter från de biblioteksanställda: * Bubblan kan fungera för alla åldersgrupper, beroende på utrustning. Men en majoritet lutar åt att den passar bättre för mindre och mellanstora barn. Det är svårare att nå ungdomar, är en vanlig uppfattning även om den inte delas av alla. * En bibliotekarie varnar för att den uppsökande verksamheten på barnens fritid inte alltid leder till en större inkludering. Vissa ställen som Bubblan besökt, till exempel badplatser, kräver inträde. Detta är något att tänka på för att inte utestänga grupper av barn, betonar hon. * Flera av de intervjuade är nöjda med det stöd de fått från sina chefer. Ingen är direkt missnöjd, men några pekar på ett visst ointresse från chefens sida Ibland har jag känt mig lite som en bov som ställer till med extra arbete. En intervjuad har flera reflektioner kring relationen chef medarbetare. Hon säger så här: Jag har blivit peppad och fått beröm, men inte blivit stöttad i arbetssätt, eller fått tid att jobba med projektet. Å andra sidan har jag inte heller bett om det. Som bibliotekarier är vi inte inskolade i att ställa krav, vi har inte den förhandlingstekniken. Jag tar på mig för 16

17 mycket, säger ja till allt. Men vi tar sällan bort aktiviteter och vi behåller arbetsmetoder som vi är vana vid sedan länge. Vi pratar inte om det här mer än i termer av att nu har jag mycket. Inte i termer av att förändra strukturer i grunden Jag tror det här försvårar utvecklingen av biblioteken. Vi blir låsta av hur arbetet är organiserat. Ledningen är medveten om det men gör inte något åt det. Inte minst på små orter är bibliotekschefen ofta involverad i det dagliga arbetet, alla är kollegor med varandra. Chefen vågar inte förändra när hon vet att det blir motstånd. Den intervjuade menar också att det finns ett negativt rättvisetänk i bibliotekariekåren som kan förhindra utveckling. När det gäller ett arbete som Bubblan projektet så innebär det att man är borta en del från sitt ordinarie arbete. Då kan man mötas av kommentarer som ska du vara borta nu igen!. Underförstått att det inte är rättvist. Detta försvårar arbetet, hur engagerad man än är, menar hon. En annan intervjuad känner inte alls igen detta rättvisetänk. Däremot tycker hon det finns en viss ideell anda i barnbibliotekariekåren som innebär att en del i lite för hög utsträckning jobbar gratis, utan kompensation, kanske på gott och ont, menar hon. 4. Sammanställning av intervjuer med sex bibliotekschefer Vilken uppfattning har cheferna om Bubblan projektet? Samtliga är positiva. De framhåller Bubblan som ett nytänkande projekt inte minst därför att det är en uppsökande verksamhet som sker på barns och ungas fritid och på områden och platser där de befinner sig. På så vis går det att nå nya grupper av barn och unga. Läsfrämjande är viktigt. Man träffar på människor som inte är på bibblan i vanliga fall. Bibliotekspersonalen knyter kontakter och kompetensutvecklar sig. Tycker de att verksamheten ska fortsätta? Fem svarar ja på den frågan, den sjätte drar något mer på svaret, säger att hon vill svara ja men behöver ta reda på mer om medarbetarnas erfarenheter av Bubblan arbetet. De som svarat ja utvecklar resonemanget på olika sätt. En chef betonar vikten av samarbete med andra kommuner och även med andra län det är inte genomförbart om vi inte samarbetar. En annan chef framhåller betydelsen av Bubblan arbetet för de små biblioteken vi har annars inte möjlighet till sådana här satsningar. Grunden till att samtliga är positiva till en fortsättning är att de tycker att Bubblan är ett framgångsrikt projekt för att nå nya grupper av barn och unga, men även många vuxna, inte minst föräldrar till barnen. Det lässtimulerande arbetet står i fokus och även om ingen kan säga något om effekterna av just Bubblan projektet, så anser de att 17

18 bibliotekens satsning på att söka upp barn och unga på deras fritid och på platser utanför biblioteken är mycket lovvärd. Det öppnar nya världar som många av barnen inte har haft tillgång till. Även om man bara når en enda unge med sitt läsfrämjande så är det värt allt! Men jag vill tro att det är fler än en, vi har haft otroligt många besökare. De kanske väljer bort oss, men vi ger ett erbjudande de annars inte skulle fått. Som chefer tycker de att de har ett stort ansvar för att se till att driva Bubblan arbetet vidare. Barn och unga är en prioriterad grupp för biblioteken och satsningar på dem bör finnas med i bibliotekens verksamhetsplaner. Finansieringen är en fråga som måste lösas gemensamt, i samarbete med andra, resonerar flera av dem. Om man vill ha nåt så måste man också bidra. Flera lyfter också fram vikten av att fortsätta utveckla samarbetet med andra kulturformer och verksamheter som exempelvis fritidsgårdar, men även med andra organisationer, sammanslutningar och kanske även med företagarföreningar och andra kommersiella aktörer. Det måste vara fler som bidrar till lösningen. Styrkorna i projektet är enligt cheferna bland annat: * Grundidén, att biblioteket sökt upp nya målgrupper, istället för att de ska komma till biblioteket. * Att nya idéer kring lässtimulans testats. * Att nätverk bildats mellan bibliotekarierna, både över kommun och länsgränser. * Att Bubblanvagnen är liten, flexibel och lockar till sig folk. * Att berättelsen varit i fokus för lässtimulansarbetet. * Att bibliotekspersonalen samarbetat med andra yrkesgrupper och på så sätt fått nya idéer och kompetensutvecklats. * Att man mött nya grupper av barn och unga, samt även vuxna. * Att många biblioteksanställda tyckt det varit roligt och peppande att delta. * Att Bubblan uppmärksammats i media och biblioteken därmed har marknadsförts. * Att projektet varit välorganiserat. * Att basutrustningen i Bubblan fungerat väl. * Att Bubblan är mobil och kan finnas var som helst. Svagheterna i projektet är enligt cheferna bland annat: * Logistikproblem. * Att intresset för Bubblan ibland varit svagt från andra biblioteksmedarbetare. * Väderberoendet om det hällregnat har besökarna uteblivit. * Att alla inte våga köra Bubblan/alt. inte haft körkort. * Att en del av materialet varit av för dålig kvalité. * Att det varit för lite kontinuitet och märkbara spår av verksamheten. * Att Bubblan vagnen vartefter blivit gammal och sliten. 18

19 Därför anser en eller flera av cheferna att följande behöver utvecklas och förändras: * Ett fortsatt utvecklat samarbete över länsgränserna (framför allt är det en chef som betonar det) * En bättre långsiktig planering för att inte göra arbetet för sårbart vid sjukdom, semestrar etc. Liksom en bättre planering för logistik och samarbete. * Att deltagarna delar med sig ännu mer av idéer och arbetssätt. * Att Bubblan ska innehålla material för flera åldrar samtidigt, eftersom det ofta var barn och unga i olika åldrar som besökte vagnen vid samma tillfälle (en chef föreslår det). * Någon föreslår att det ska finnas flera Bubblan vagnar riktade mot olika åldrar. Några andra tycker att det tills vidare räcker med en vagn. * Ett förslag är att anställa en projektledare för Bubblan som håller i det praktiska och administrativa arbetet. Flera vill dock invänta denna utvärdering och utifrån den därefter utveckla och förändra arbetet. Andra synpunkter från cheferna: Några lyfter fram att arbetet med Bubblan även förnyar bibliotekens arbetssätt, personalen blir inspirerad av att testa nytt även i bibliotekslokalen. Cheferna framhåller att det är viktigt att nå alla olika åldersgrupper, men majoriteten tycker att det varit enklare att nå de små och mellanstora barnen, ungdomarna är svårast att nå. Biblioteken står inte som avsändare på Bubblan vagnen. Cheferna har olika uppfattning om ifall det är bra, dåligt eller inte spelar någon roll. Några menar att det är det lässtimulerande arbetet som är viktigt, inte vem som är avsändare och att det i vilket fall kommer fram att biblioteken står bakom satsningen. Andra tycker att biblioteken absolut borde stå som avsändare. En fråga i intervjuerna handlar om ifall de tror att Bubblan projektet bidragit till någon samhällsnytta. Svaren varierar. Frågan är svår att besvara när biblioteken kanske bara varit ute med Bubblan en eller några få enstaka gånger. Men sammantaget tycker cheferna att arbetet är ett steg i rätt riktning för att nå nya grupper med lässtimulerande insatser, vilket i sig innebär en samhällsnytta. En reflektion från en av cheferna är följande: Det gäller att ha ett kritiskt öga mot sig själv. Det är lätt att tänka att nu har vi gjort nånting. Det räcker inte att barnen kommer in i 20 minuter och pysslar, det krävs mer än så om vi ska prata om läsfrämjande. Om vi ska ha Bubblan nästa år så tror jag vi ska tänka på ett lite annat sätt. Men jag tror att det finns en stor medvetenhet om det här. En annan reflektion, från en annan chef, handlar om en kultur inom delar av bibliotekskåren som hon reagerar mot: Vi jobbar med människor, inte med böcker. Det är en attitydfråga. Man ska inte bara sitta av tiden på biblioteket, utan känna att man vill nåt Det finns en ovana många har gått till jobbet i många år. Men vem frågar sig vad är mitt ansvar, min del? Man är anställd för att jobba, inte för att allt ska kännas rättvist. I regeringens litteraturutredning Läsandets kultur, som presenterades i september 2012, lyfts läsfrämjande åtgärder fram som en viktig satsning för att förbättra läskunnigheten bland unga. Kommentarer från cheferna är att denna markering ger 19

20 biblioteken råg i ryggen att ytterligare satsa på lässtimulerande verksamhet och att regeringens utredning bekräftar att biblioteken är på rätt väg. 5. Sammanställning av intervjuer med tre samarbetspartners En av de intervjuade kommer från berättarkompaniet Fabula Storytelling, en annan är dramapedagog och den tredje är processledare för stadsutveckling. Alla tre är mycket positiva till samarbetet och vill att det fortsätter, förutsatt att biblioteken betalar för det. Samarbetet ger möjligheter till utveckling som inte minst har med demokratiska värden att göra, anser de. Så här säger en av de intervjuade: Invandrarbarn har en annan relation till muntligt berättande än svenska barn. Vi märker att de blir överlyckliga när vi till exempel kommer och berättar somaliska folksagor. De har aldrig tidigare hört någon svensk berätta somaliska sagor. Nu får de bekräftelse på att deras kultur räknas. Det stärker deras kulturella stolthet och identitet. Den intervjuade lyfter också fram värdet av att lyssna på andra: Vid muntligt berättande stiger man in i andras världar. Det bildas en gemenskap i grunden, en samhörighet. Intervjupersonen säger vidare att vad samarbetet till exempel kan tillföra är att biblioteket lyfts fram som ett ställe där det händer spännande saker: Vi kan ha workshops i biblioteket för skolklasser där de får lära sig hur man återberättar folksagor. Sedan får eleverna gå ut till dagis, de blir sagoberättare. Och då upplever de att de själva blir kulturbärare och att biblioteket är en häftig plats där de själva har fått växa En annan intervjuad berättar om en misslyckad dag med Bubblan i ett miljonområde: Alldeles för många barn kom samtidigt och ville in i Bubblan. Vi var för få vuxna. Det blev nästan kravallkänsla. De hade sönder saker, stal. Jag var jätteupprörd. Upplevelsen hängde kvar hos mig. Jag har tänkt mycket på det, vad som gick fel. De allra flesta barn som kom dit var ju jätteintresserade, det var bara några få som förstörde och fick det att gå överstyr. Jag pratade med konsulenten om det sen, hon sa att fler hade såna erfarenheter Vi hade behövt styra upp det, planera bättre innan, vara flera vuxna, kanske genomföra det hela tillsammans med en fritidsgård. Vi fick till ett sånt samarbete på ett annat ställe sen, spontant. Det blev jättebra... Det är fattiga barn det handlar om, de behöver ju det här mer än några andra. Som en följd av den erfarenheten tycker intervjupersonen det är viktigt att utveckla Bubblan arbetet genom att planera och ha bättre framförhållning. Annars finns det en risk att biblioteken undviker att besöka områden där det kan uppstå problem. Det finns nog en jättestor risk för det. Att man åker till radhusområden istället där det funkar bättre. Trots den misslyckade dagen i miljonprogrammet ser intervjupersonen mycket positivt på Bubblans arbete. Inriktningen på berättande leder till att barnens fantasi stimuleras vilket kan innebära att de också söker sig till läsning. Bubblan är ett bra koncept och det 20

21 är positivt att det inte finns några färdiga mallar för hur man ska jobba, anser intervjupersonen. Även på andra sätt kan samarbetet utvecklas, enligt de intervjuade. Exempelvis bör bibliotek och samarbetspartnern fundera mer över hur man når barnen/ungdomarna. Antingen genom att jobba mer mot skolan eller att söka sig mot föreningar, kulturskola etc. Biblioteken bör också göra en hylla och samla sagor som är lätta att berätta. Detta är ett enkelt sätt för biblioteken att fullfölja sitt uppdrag med att upprätthålla en berättartradition, menar en av de intervjuade. Nätverksarbetet mellan bibliotek, institutioner, skola och föreningar lyfts också fram som ett sätt att utveckla verksamheten. Sammanfattande resultat Intervjuerna med bibliotekarier, chefer och samarbetspartners bekräftar svaren i enkäterna. Det finns en enighet i att Bubblan projektets bakomliggande tankar är positiva för det lässtimulerande arbetet, däribland klass och etnicitetsperspektivet. Man når nya grupper av barn och unga. En majoritet tycker att arbetet ska fortsätta, men inte lika många är säkra på att just de själva vill fortsätta arbetet. ANALYS OCH REFLEKTIONER Regeringens litteraturutredning Läsandets kultur 1 presenterades i september I utredningen konstateras att läsförmågan bland unga minskar, framför allt bland pojkar, och att de sociala skillnaderna i befolkningen avspeglar sig i våra läsvanor. Som en följd föreslår utredningen en ökad satsning på läsfrämjande åtgärder. Här lyfts bland annat folkbibliotekens roll fram. Utredningen föreslår att 30 miljoner ska avsättas för folkbildningens läsfrämjande arbete, där exempelvis en ökad samverkan mellan bibliotek och det civila samhället kommer till stånd. Lässtimulansprojektet Bubblan ligger i linje med litteraturutredningens förslag. Projektet har satsat på att söka upp barn och unga där de befinner sig på sin fritid, i deras egna miljöer. Detta som ett sätt att nå även nya grupper. Dessutom har arbetet skett i samarbete med andra verksamheter och organisationer/föreningar. Av de enkäter och intervjuer som gjorts i den här utvärderingen framkommer att det bland många biblioteksarbetare finns en öppenhet och vilja att testa nya former för att arbeta med lässtimulans. Dels för att det finns en medvetenhet om att läsförmågan minskar och att biblioteken behöver testa andra vägar för att nå nya grupper. Men också 1 Läsandets kultur: 21

22 för att många framhåller sin egen arbetsglädje och nyfikenhet på att pröva att jobba med lässtimulans på ett annat sätt. I stort sett alla tycker att Bubblans arbete med att söka upp barn och unga på deras fritid fungerar bra för att nå nya grupper. De flesta, 78 procent, uppger också att de lärt sig något i sin egen yrkesroll genom att delta i projektet, däribland projektplanering och att de förändrat sitt tanke och arbetssätt. Den övergripande inställningen i både enkätsvaren och intervjuerna är att Bubblanprojektet är mycket uppskattat, relevant och nydanande, och att projektet är framgångsrikt. Bubblanvagnen möter positiv uppmärksamhet, lockar många barn och unga liksom en hel del föräldrar och andra vuxna, når nya grupper och har ett fokus på berättandet som öppnar upp för nya sätt att arbeta läsfrämjande. Sammanfattningsvis går det därför att konstatera att både bibliotekspersonal och chefer överlag har en mycket positiv bild av Bubblan som ett modernt lässtimulansprojekt. Därför tycker också flertalet att verksamheten ska fortsätta även efter projekttidens slut. Det är en bild av resultaten. Men det finns även en annan, mer komplicerad bild. Drygt hälften (53 procent) av de biblioteksanställda som besvarade enkäten har använt Bubblan endast under ett av de tre projektåren, vid ett eller några tillfällen under den tiden. En förklaring till det är helt enkelt att man ville ge andra chansen att ha Bubblan. Men det finns även orsaker som till exempel tidsbrist, andra prioriteringar och logistikproblem. Dessutom är det många kommuner som helt avstått från att delta i Bubblan projektet, 19 av totalt 31 kommuner har varit med. Varför de övriga valt att avstå ingår inte att ta reda på i denna utvärdering. Enkäten visar också att de allra flesta, 86 procent, tycker att Bubblan verksamheten ska fortsätta även efter projekttidens slut. Men på följdfrågan om de själva då vill arbeta med Bubblan så förändras svaren. Hälften svarar att de vill det, men den andra hälften är mer tveksam. 44 procent svarar vet inte och sex procent svarar nej. Det är framför allt de som svarat vet inte eller nej på enkätfrågan som kommenterar sina svar. Många av svaren handlar om att arbetet med Bubblan är tidskrävande och att det är tungrott med det praktiska. De som svarat ja på frågan om att fortsätta Bubblanarbetet, och som kommenterat sitt svar, anger till exempel att arbetet med Bubblan varit roligt, givande och stimulerande och att det finns mycket som går att utveckla. Styrkorna i arbetet är bland annat att man når de unga på deras fritid och utanför biblioteket, att man når nya grupper, att fokus på berättandet i olika former öppnar upp för ett nytt sätt att arbeta lässtimulerande samt att projektet skapar nätverk bland personalen och stimulerar till nya tanke och arbetssätt. Samarbetet med andra yrkesgrupper är också en ögonöppnare för nya sätt att arbeta. Styrkorna handlar alltså främst om övergripande, principiellt viktiga områden som har kopplingar till aktuella, samhällsrelevanta frågor. Däribland att öka läskunnigheten, nå socialt utsatta grupper, få fler att känna sig inkluderade i samhället och därmed stärka demokratiska värden. 22

23 Svagheterna som de intervjuade lyfter fram är av en annan karaktär, de ligger mest på en praktisk och logistisk nivå. Däribland att det var många om vagnen, att arbetet med att packa, köra och städa vagnen etc ibland var tidsödande, att arbetet var väderberoende och att alla inte ville/kunde köra. Tidsbrist är också något som lyfts fram, att arbeta med Bubblan tog mycket tid från den andra verksamheten. Sammantaget finns det alltså en övergripande positiv uppfattning om och tro på Bubblan som ett sätt att arbeta lässtimulerande. Den uppfattningen dominerar både bland bibliotekspersonalen, cheferna och samarbetspartnerna. Men för att arbetssättet och idéerna ska fortleva i bibliotekens vardag behöver det praktiska och logistiska arbetet ses över. Av svaren att döma finns det mycket att vinna på att lösa de problemen, många argument mot Bubblan skulle då försvinna. Kanske genom att till exempel anställa en person som centralt håller i det administrativa och praktiska arbetet med Bubblan boka, packa, köra etc. Ett annat alternativ kan vara att en samordnarfunktion inrättas i varje län eller kommun där de uppgifterna ingår i en redan anställds övriga arbetsuppgifter. En del efterfrågar fler Bubblan vagnar, till exempel en för varje län, men kanske är det inte den lösningen som ska förordas i första hand eftersom den i vilket fall inte självklart löser alla praktiska problem med körningar etc. Samtidigt återstår mer övergripande frågor som rör organisation, medarbetarskap och chefsstyrning för att Bubblan arbetet i framtiden ska bli framgångsrikt. * Är arbetet på biblioteken organiserat efter 2010 talets behov? * Vågar cheferna gå in och styra arbetet tillräckligt? * Vågar de se och driva förändringar som behöver göras för att främja medborgarnas behov, eller är de rädda för bibliotekspersonalens kritik? * Är medarbetare inom bibliotekskåren generösa mot varandra och ser till verksamhetens bästa? Eller styrs alltför många av ett utvecklingshämmande rättvisetänk inom personalgruppen som innebär en negativ effekt på verksamheten? En annan fråga att fundera över är risken för brist på kritik av projekt man själv medverkat i. Den frågan ställdes till de intervjuade bibliotekarierna. Deras svar visar att de är medvetna om risken att bli hemmablind när man själv deltagit i ett projekt. Att man slår sig till ro med att över överhuvudtaget ha varit med, oavsett vad projektet lett till. Detta bekräftas av Amira Sofie Sandin, adjunkt och doktorand på Bibliotekshögskolan i Borås. Hon studerar bland annat läsfrämjandeprojekt runt om i landet och har gjort en del iakttagelser av bibliotekskårens sätt att arbeta och förhålla sig till sig själv och sin omvärld. Bland annat har hon studerat en lång rad rapporter som biblioteksanställda själva skrivit efter ett projekt. Där pekar hon på avsaknaden av reflektion bland projektdeltagare. Hon skriver så här: 23

24 Det stora problemet i bibliotekariernas rapporter är att det sker få kritiska reflektioner kring varför de gör saker, rapporterna är väldigt handlingsinriktade. Det här och det här har vi gjort. Men det behövs reflektioner för att bidra till kunskap och utveckling, till exempel varför man väljer vissa metoder och väljer bort andra, liksom om metoderna gör så att projektens mål kan uppnås. Projekten ska komma även andra till godo. Den andra aspekten handlar om brist på självkritik i de rapporter som lämnas. Dokumentationen är väldigt viktig, både för praktiker och forskare. Men självkritiken i rapporterna saknas, sannolikt därför att rapporterna skrivs för att visa vad som varit lyckat och fungerat bra för att på så vis möjliggöra bidrag för framtida projekt. Hon säger alltså att det finns en brist på kritisk reflektion inom bibliotekariekåren. Men motsägelsefullt nog visar hon att det även finns en utbredd osäkerhet och självkritik bland alldeles för många biblioteksanställda. Å ena sidan är man på det personliga planet osäker på sin kompetens, har en självkritisk blick och ser inte riktigt vad man kan bidra med. Å andra sidan så saknas en reflekterande kritik på det professionella planet mot den egna yrkesrollen och bibliotekens roll idag. Man är fokuserad på att göra, att visa upp det här och det här har vi gjort, att vara duktig. Men man reflekterar inte alltid tillräckligt över vad man gör, och varför. En fråga att ställa sig är därför: Hur underlättar cheferna för sina medarbetare att få möjlighet till fördjupning och reflektion? Ett fokus i arbetet har varit att barnen själva ska vara aktivt delaktiga i berättandet. Både enkätsvar och intervjuer visar att bibliotekspersonalen velat och tycker sig arbeta i den andan. Samtal, lyssnande och självkänsla är ord som till viss del återkommer i intervjuerna och enkäterna. Tanken med att barnen är med och formar berättandet, liksom att deras idéer och synpunkter tas tillvara, ligger i linje med bland annat Barnkonventionens artiklar om barnets rätt till yttrandefrihet. Barnperspektivet har varit en grundpelare i Bubblan projektet. I en masteruppsats 2 från Lunds universitet 2012 problematiseras begreppet barnperspektiv. Uppsatsförfattaren Carolina Thelin skriver så här: Inom forskningen skiljer man idag ofta mellan barnperspektiv och barns perspektiv. Ett barnperspektiv är vuxnas perspektiv på barnens upplevelser, önskemål och behov och syftar till att tillvarata villkor utifrån barnets bästa, medan ett barns perspektiv är att anlägga eller att fånga en kultur som är barnets Barns perspektiv innebär, i enlighet med Barnkonventionen, att barnen själva formulerar sina bidrag, önskemål, behov och tyckanden. Carolina Thelin hänvisar till andra tidigare lässtimulansprojekt och menar att det, trots ambitioner från bibliotekspersonalens sida, finns stora brister vad gäller barnens delaktighet. Hon skriver: Många av aktiviteterna har bibliotekspersonalen både planerat och styrt. Barnen och ungdomarna deltar, men inte genom att själva komma 2 Uppsatsen heter Homo Ludens Om eget skapande och lek i bibliotek. Examensarbete i biblioteks och informationsvetenskap för masterexamen. Handledare: Birgitta Olander, Lunds universitet