Sex, kön och könsroller

Transkript

1 Sex, kön och könsroller -tre ämnen för diskussion Seminarium 27/ Jörgen Johnsson och Ola Svensson

2 A. Mänskligt beteende: Våldtäkt Djurs beteende: Tilltvingade parningar Bakgrundsinformation Evolutionspsykologer noterar att tilltvingade parningar förekommer hos många djur, jämställer det med våldtäkt på människor och föreslår evolutionära förklaringar till varför våldtäkt finns. De hävdar att om vi kunde förstå motiven för sexuella förövare bättre skulle fler våldtäkter kunna förhindras och förövare fångas. Kritiker av dessa evolutionära förklaringar menar att dessa evolutionära förklaringar är enfaldiga, reduktionistiska och deterministiska. De befarar att ett eventuellt samband mellan mänskliga våldtäktsmän och till synes liknande beteenden hos djurens skulle utgöra en motivering eller en normalisering av en motbjudande och anti-social handling, och följaktligen att alla evolutionära förklaringar till våldtäkt skulle innebära att klassificera det som ett naturligt beteende. Detta argument begår vad som är känt som "naturalistfällan", det felaktiga antagandet att eftersom vissa människors beteendemönster har utvecklats innebär det att de är "rätt" eller "motiverade". Följaktligen är våldtäkt ett av de mest kontroversiella ämnena som tas upp av evolutionära psykologer. Vissa evolutionspsykologer hävdar att politik snarare än vetenskap dominerar dagens föreställningar om våldtäkt: "I 25 år har försök att förhindra våldtäkt inte bara misslyckats med att bli informerade av evolutionsteorin: de har varit baserade på förklaringar som syftar till att göra ideologiska uttalanden i stället för att vara förenliga med vetenskaplig kunskap om beteende" (Thornhill 2000). Vad säger evolutionspsykologer? Det sexuella urvalet har ibland gett upphov till olika parningsstrategier hos hanar och honor. Hos många arter upplevs hanar ofta som mer ivriga att para sig och mindre diskriminerande än honor, som förväntas vara kräsna. De flesta evolutionspsykologer anser att människor passar in i denna kategori. Evolutionspsykologer menar att det ibland kan vara fördelaktigt för hanar att använda sexuellt tvång. En tvingande hane kan lyckas i konkurrensen om partners genom att tvinga till sig en parning, även om han har förlorat i han-han konkurrens om honor eller inte har valts som partner av en hona. En sådan hane måste balansera chanserna för en lyckad befruktning mot riskerna, som i ett mänskligt sammanhang kan innebära straff, fängelse eller t.o.m. döden. Här betraktas våldtäkt som en hanlig anpassning eftersom det kringgår honornas urval, och gör att dessa hanar ändå kan uppnå en viss reproduktiv framgång. Hypotesen om depriverade hanar En teori som försöker förklara förekomsten av våldtäkt är "Hypotesen om depriverade hanar. Enligt denna hypotes har våldtäkt utvecklats för att öka den reproduktiva framgången hos män som annars skulle ha liten sexuell framgång hos kvinnor. Denna hypotes föreslår att män som saknar resurser, status eller tillgång till honor tar till våldtäkt och därigenom förökar sig. En studie av Figueredo av unga manliga brottslingar genom stöder detta påstående. Studien fann ett samband mellan män som hade våldtagit och deras

3 bakgrund av upprepad frustration, misslyckade romantiska relationer och låg socioekonomisk status. Många våldtäktsmän hade också psykosociala störningar. Däremot kan denna studie inte anses tillhandahålla entydigt stöd för hypotesen, eftersom våldtäkt inte begränsas till dessa grupper av män. Dessutom begick dessa män också andra typer av brott. Om hypotesen om depriverade hanar är korrekt, skulle man förvänta sig ett mönster av att våldtäkter främst begås mot kvinnor i deras mest fertila ålder. En undersökning om vilka kvinnor som utsattes för våldtäkt i USA 1971, uppdelat i flickor som inte nått könsmognad, fertila kvinnor och kvinnor som genomgått klimakteriet, visar att de flesta våldtäktsoffer verkligen är fertila kvinnor och inte unga flickor eller äldre kvinnor. Men det faktum att unga flickor, gamla kvinnor och män också utsätts för våldtäkt tyder på att inte heller hypotesen om depriverade hanar kan ge en fullständig förklaring till mänsklig våldtäkt. Mycket av det arbete som utförs inom detta område, bland annat av Thornhill och Palmer, är mycket kontroversiellt. En evolutionsbiolog, Jerry Coyne, som citeras i Evolution Gender and Rape beskriver Thornhill och Palmers forskning som att den: "fullständigt saknar en sund vetenskaplig bas", "en pinsamhet för fältet" och "värdelös och ovetenskaplig". Följande jämförande fallstudier visar påstådda fall av våldtäkt i djurriket. Punkter för diskussion: Är de verkligen exempel på våldtäkt? Kan vi göra meningsfulla jämförelser mellan människor och djur? Är primatexempel mer relevanta än de andra? Varför är detta synsätt politiskt kontroversiellt? Vilka är kostnaderna för våldtäktsmannen (dvs. sanktioner om de åker fast) i förhållande till de fördelar de kan få (t.ex. möjligheter att reproducera sig)? Fallstudie 1. Skorpionflugor Två huvudsakliga parningsstrategier har observerats hos några arter av hanliga skorpionflugor. Den första är att erbjuda en bröllopspresent (en död insekt), som honan äter under parning och som sedan omvandlas till ägg. Honor närmar sig hanar med gåvor och flyger iväg från dem som inte har med gåvor. Hanar som inte får tillgång till honor tycks tillämpa en alternativ parningsstrategi i form av påtvingad parning. Hanliga skorpionflugor använder genitala utskott ( claspers som de kan hålla fast en annan individ med) och en klämma strax ovanför deras underliv för att tvinga sig på honor. Deras utskott används också vid slagsmål, men klämman används endast för att tvinga till sig parningar och tycks inte ha någon annan funktion. I ett experiment där klämman gjordes obrukbar med hjälp av bivax blev hanarna helt oförmögna att tvinga till sig parningar. Påtvingade parningar verkar vara ett fall av konflikt mellan könen. Honan förlorar därför att hon inte får mat till sina ägg och kan inte välja sin partner,

4 medan hanen potentiellt gynnas eftersom han undviker att ägna sig åt riskfyllt födosök. Skorpionflugor fångar insekter i spindelnät och fastnar ofta själva i nätet när de gör det. 65% av de vuxna dör på detta sätt. Hanar tvingar sig dock inte alltid parningar, eftersom det är förenat med låg reproduktiv framgång jämfört med kopulationer som följer på uppvaktning och accepteras av honan. Fallstudie 2. Mindre snögäss Hanar av mindre snögäss verkar vara framgångsrika "våldtäktsmän". Till skillnad från vanliga parningar, äger tilltvingade parningsförsök aldrig rum i vatten. Honan knuffas till marken och bestigs medan hanen försöker få in sin stjärt under honans stjärt och få tillgång honans könsöppning. Hanen är vanligtvis en granne. Den frånvarande partnern kan mycket väl vara upptagen med att "våldta" en annan hona själv eller att titta på någon annan "våldtäkt" som äger rum. Det kan vara upp till 80 åskådare på en "våldtäktsscen och "gruppvåldtäkter" är en vanlig konsekvens av detta. Fallstudie 3. Primater Våld under uppvaktning och parning är sällsynt hos primater. Det har konstaterats att lågrankade schimpanser försöka locka honor till skogen, bort från överordnade hanar. Om honan är ovillig att gå kan hanen tvinga henne att göra det med stor aggression, inklusive displayer och faktiska attacker. I vilda schimpanspopulationer genomförs de flesta kopulationer med subadulta hanar och nästan hälften av alla andra kopulationer först efter våldsamt motstånd från honan. Honor födosöker i allmänhet borta från andra gruppmedlemmar, vilket kan förklara deras sårbarhet. Deras ovilja att para sig kan bero på att en oläglig graviditet kan leda till en för tidig födsel, påverka andra äldre syskons uppväxt negativt eller att de vill har mer kontroll över vem som blir far till deras avkomma.

5 B. Mänskligt beteende: Homosexualitet Djurs beteende: Parningar inom samma kön Bakgrundsinformation Homosexualitet är ett annat kontroversiellt ämne och många forskare tvistar kring, eller tar anstöt av, evolutionära förklaringar. Enligt nuvarande uppskattningar är cirka 2% av den manliga befolkningen och 0,2% av den kvinnliga befolkningen exklusivt homosexuella. Men upp till 9% av männen och upp till 4% av kvinnor har erfarenhet av sexuellt umgänge inom sitt eget kön. 15 studier som jämför homosexualitet hos enäggstvillingar och tvåäggstvillingar tyder på att det kan finnas en genetisk faktor som påverkar benägenheten för homosexualitet (se nedan). Om, vilket verkar troligt, homosexuella har färre avkommor än heterosexuella, hur gynnas gener för homosexualitet av naturligt urval? Vad säger evolutionspsykologer? Barrett et al. pekar på ett antal evolutionära förklaringar till homosexualitet. En förklaring är känd som "föräldramanipulationshypotesen". Den menar att barn skulle kunna vara manipulerade av föräldrarna att avstå reproduktion, blir homosexuella, och hjälper barn till släktingar. Möjligen kan detta gynna föräldrar med ett stort antal söner om de yngre männen antingen lever i celibat eller är homosexuella, och därmed underlättar reproduktion för de andra barnen. Forskning som är löst förenlig med denna hypotes visar att sannolikheten att en man kommer att utvecklas som homosexuell ökar med antalet äldre bröder i hans familj. En relaterad idé är att gener för homosexualitet kan spridas genom släktskapsselektion, om homosexuella är mer benägna än heterosexuella att bidra till att ta hand om sina anhörigas barn, och om dessa släktingar bär på kopior av gener, som ibland uttrycks i homosexualitet. Denna idé fördes fram av den framträdande biologen Edward Wilson (1975): "Homosexuella medlemmar i primitiva samhällen kan ha fungerat som hjälpare... Befriade från de särskilda skyldigheter som följer med att vara förälder, kunde de ha fungerat med särskild effektivitet i att hjälpa nära släktingar. Gener som gynnar homosexualitet skulle då kunna vara kvar på en jämn och hög nivå via släktskapsselektion."men en nyligen genomförd studie fann inga bevis för att homosexuella investerar mer i deras anhöriga än heterosexuella. En tredje hypotes är "hypotesen om misslyckad dominans". Lågrankade hanar kan kämpa för att hitta honliga partners och därmed utveckla en homosexuell läggning. Enligt denna förklaring är homosexualitet inte en anpassning i en evolutionär betydelse, eftersom det inte visar någon reproduktiv fördel. Men sådana förbindelser skulle kunna ses som resultatet av ett evolutionärt tryck för män att söka flera sexuella partners. Denna förklaring föreslogs av Symons (1979), som menar att, även om det inte nödvändigtvis gynnar deras genetiska intressen, uttrycker homosexuella den proximata mekanism som motiverar män att försöka erhålla ett stort antal

6 parningar. Här betraktas önskan om många sexpartners som en anpassning, medan homosexualitet antas vara en icke-adaptiv bieffekt av denna önskan. Matt Ridley (1993) uppger att innan AIDS, var manliga homosexuella mer promiskuösa än manliga heterosexuella. Detta stöds av Douglas Symons som citerar resultaten av en studie av Kinsey Institutet som fann att 75% av homosexuella män hade mer än hundra partner och 25% hade mer än tusen. I motsats till detta har lesbiska kvinnor i genomsnitt färre än 10 partners och är mindre benägna att hänge sig åt tillfälligt sex med främlingar än homosexuella män (Symons 1979). Otrohet är erkänt som ett större problem i manliga homosexuella relationer, medan lesbiska relationer vanligen är långsiktiga och med liten risk för otrohet. Symons hävdar att i genomsnitt har manliga homosexuella mer sexuella partners än manliga heterosexuella och kvinnliga homosexuella eftersom de agerar ut manliga tendenser utan att bromsas av kvinnliga beteendemönster. En icke-evolutionär alternativ förklaring är att människans sociala och kognitiva processer skulle kunna förklara ett sådant beteende. Kanske vi väljer våra sexuella preferenser och åsidosätter alla biologiska tendenser. Bevis för en genetisk grund för homosexualitet Genetiska bevis för homosexualitet innefattar genetiska analyser och tvillingstudier: en gen för homosexualitet? Hamer et al. (1993) studerade 40 familjer där det fanns två homosexuella bröder för att utforska om det finns en genetisk grund för homosexualitet med hjälp av kopplingsanalys. De fann att 64% av brödraparen delade en region på X- kromosomen som kallas Xq28 som Hamer et al. föreslog skulle tyda på en gen för homosexualitet på X-kromosomen. Obs, långt ifrån alla paren hade dock denna markör. tvillingstudier I ett antal studier av enäggstvillingar, där en är känd för att vara homosexuell, är överensstämmelsen för sexuell läggning med den andra tvilling konsekvent runt 50-65%, medan samma siffra för tvåäggstvillingar är cirka 28%. Detta skulle kunna stödja idén att människans sexualitet påverkas delvis av gener. Tvillingstudien verkar alltså tyda på att det kan finnas gener som predisponerar individer mot homosexualitet. Detta överensstämmer med hypotesen att homosexuellt beteende har selekterats för att det ger någon evolutionär fördel. Men eftersom det inte är 100% överensstämmelse mellan enäggstvillingar, verkar det som om generna bara predisponerar individer för homosexualitet. Det skulle dessutom lika väl kunna tolkas som ett stöd till miljöfaktorer. Det kan vara så att skillnaden mellan enäggs- och tvåäggstvillingar orsakas av delade miljöer, så att enäggstvillingar upplever en mer liknande miljö än tvåäggstvillingar. Rosenweig et al. (1996) påpekar också att inte alla enäggstvillingar har samma sexuella orientering.

7 Fallstudie 1: Lesbiska måsar I vissa normalt monogama måsar har långvariga relationer mellan honor observerats. Faktum är att de frekvenser som har rapporterats för honliga par, på mer än 10% av de häckande paren, överstiger uppskattningar för vårt eget samhälle. De honliga paren uppvisade liknande beteenden som heterosexuella par i det att de byggde ett bo, turades om att ruva och upprätthöll sitt parförhållande i flera säsonger. Det har till och med rapporterats att honor i sådana par uppvaktat varandra, även om vissa forskare ifrågasätter tillförlitligheten och tolkningen av dessa rapporter. Måspopulationer med lesbiska par har ofta ett överskott på honor. Båda honorna i de lesbiska paren lägger ägg och producerar följaktligen extra stora kullar med 5-6 ägg. Upp till 20% av dessa ägg är fertila vilket visar att honorna ibland parar sig med hanar. Även om både fertilitet och ungöverlevnad är lägre än hos konventionella par så har alltså de lesbiska paren en viss reproduktionsframgång. Fallstudie 2: Bonobochimpanser Bonoboer (kallas ibland dvärgchimpanser) lever i stora sociala grupper där sexuellt beteende tycks fungera som en förstärkare av sociala band. Evolutionspsykologen Robin Dunbar säger: De har sex med vem som helst, oavsett ålder eller kön när vi ger choklad och blommor, så putsar och kysser de i stället. Följaktligen är bonobosamhället betydligt mer fredligt än hos deras närmaste släktingar schimpanserna. Andra exempel: Forskaren Bruce Bagemihl har studerat homosexualitet hos djur i över 10 år. Genom studier av data och intervjuer har han funnit parbildningar mellan samma kön hos mer än 450 arter. Dessa innefattar: Giraffhanar slingrar sina halsar runt varandra tills båda tycks bli sexuellt upphetsade. Delfiner av samma kön engagerar sig i interaktioner som verkar vara av sexuell natur, bl.a. bestiger hanar varandra. Humboldtpingviner bildar individer av samma kön par som kan vara upp till sex år. Hos grågås kan hanar hålla ihop i par upp till 15 år.

8 Diskussion/kritik Biologerna Laland och Brown använder exemplet där hanar bestiger varandra för att belysa problemet med att dra slutsatser om mänskligt beteende från jämförelser med djur. De menar att Bagemihl feltolkar bestigning mellan hanar som homosexuellt beteende. Dixson, en ledande expert på primaters sexuella beteende, vidhåller att det inte finns några klara bevis för att bestigning mellan hanar hos icke-mänskliga primater och homosexualitet hos män har samma proximata orsaker, funktion eller evolutionära bakgrund. Hos icke-mänskliga primater tycks samkönad bestigning vara kopplad till sociala interaktioner och dominans snarare än att avspegla sexuella preferenser. Trots att aktiviteterna är likartade så är orsakerna till beteendemönstren troligen annorlunda hos människor än hos andra primater. Frågan är alltså om djur av samma kön är tillsammans av samma orsaker som homosexuella människor?

9 C. Mänskligt beteende: Otrohet Djurs beteende: Parning med icke-social partner Bakgrundsinformation Det är svårt att exakt mäta förekomsten av otrohet i mänskliga relationer. Ämnet är diskret till sin natur och otrohet som företeelse är socialt stigmatiserat vilket ytterligare försvårar kvantitativa analyser. En brittisk studie indikerar att hela 20% av de undersökta barnens biologiska pappa var en annan än den förmodade fadern. Stickprovet för denna studie var dock litet och inte helt representativt. En större studie från Schweiz visade att mindre än 1,4% av barnen hade en annan biologisk pappa än den förmodade. Enligt Murdocks etnografiska atlas över 849 mänskliga kulturer förekommer tre huvudtyper av parningssystem: polygyni (en man med flera kvinnor) i 83% av kulturerna, monogami i 16% av kulturerna, och polyandri (en kvinna med flera män) i mindre än 1% av de studerade kulturerna. Vår västerländska monogami är alltså ingen generell norm för mänskliga kulturer. Man kan alltså fråga sig om polygama relationer är mera naturliga. Dessutom är monogamisystemet inte alltid så strikt som det kan verka. Skilsmässostatistik visar att många fall baseras på otrohet. Många skilda människor gifter dessutom om sig, vilket snarare ger ett mönster av seriell monogami. Vad säger evolutionspsykologer? Det är lätt att föreställa sig hur en tendens för individer av båda könen att söka relationer utanför äktenskapet kan ha gynnats av naturlig selektion. Sådana relationer ger män möjlighet att ha sex med andra kvinnor och därigenom få fler överlevande barn (avkommor). Kvinnor kan vinna på att ha sex med friska, starka och/eller resursstarka män som uttrycker goda gener som ungarna kan ärva. Utomäktenskapliga relationer ger även möjlighet för sociala partners till infertila individer att producera avkomma. Utomäktenskapliga parningar (s.k. extra-pair copulations) förekommer hos djur, som följande exempel visar, men i vilken grad antyder detta att otrohet hos människor är naturligt?

10 Fallstudie 1: Blåsmyg: extremt vänsterprassel! Praktblåsmyg och vitbukad blåsmyg är två tättingarter (fairywren: släkt med våra mesar) som häckar i Australien. På ett territorium så finns det ett socialt dominant häckande par och ett antal yngre individer, mestadels hanar, som hjälper till med häckningen. Man har tidigare antagit att bara det dominanta paret fortplantade sig hos dessa båda arter. På 90-talet har dock forskarna visat att de flesta ungar som kläcktes i territoriet vare sig hade den dominanta hanen eller någon annan hane i den sociala gruppen som pappa. Fallstudie 2: Backsvalor Backsvalor har beskrivits som strikt monogama och häckar i kolonier med hundratals, ibland tusentals individer. En hane kan alltså träffa på befruktningsfärdiga honor när som helst, vilket har resulterat i extrem partnerbevakning. Under veckan närmast före äggläggning följer hanen sin partner under alla flygturer från bohålan, men när hon har lagt sitt sista ägg slutar han följa henne och börjar i stället följa andra honor, framför allt honor som snart ska lägga ägg. Dessa honor är vanligen åtföljda av sin sociala partner som ofta attackerar honom. Hanen följer alltså sin sociala partner troget så länge hon är fertil, men intresserar sig sedan för andra fertila honor. Detta trots att denna aktivitet sällan resulterar i parningsförsök och än mera sällan i parningar. Fallstudie 3: Primater Vuxna gibbonapor lever i monogama parförhållanden där territoriet försvaras mot andra par. Sex utanför den sociala relationen är ovanligt hos gibbonapor. Hanar och honor är monomorfa i kroppsstorlek, vilket kan antyda att den sexuella konkurrensen inom könen är liten. Hos gibbonapor kan dock färgteckningen skilja sig åt mellan könen. Honor hos babianer och schimpanser, däremot, parar sig ofta med flera hanar, ofta i snabb följd.

11 Diskussion Primatologen Sarah Hrdy har ifrågasatt bilden av kvinnor och honor hos andra primater som sexuellt och socialt passiva djur eftersom denna bild inte stöds av forskningsresultat. Hrdy har visat att primathonor har egna reproduktiva strategier, samt att deras sociala relationer har en stor inverkan på dynamiken i sociala primatgrupper. Hrdy hävdar att synen på kvinnor som sexuellt och socialt passiva vårdare av hemmet är ett resultat av sociala system som utvecklades i samband med jordbrukssamhällenas framväxt, - alltså att detta inte är biologiskt evolverade strategier.