miljö Gång - och cykelstråket västerut över Norrtull >>

Transkript

1 Miljö Gång - och cykelstråket västerut över Norrtull >> miljö Stockholm har en långsiktig och samlad vision för tillväxt och utveckling mot en stad i världsklass Vision 2030.» År 2030 ska Stockholm vara en mångsidig och upplevelserik storstad. I regionen ska det finnas ett stort och brett utbud av arbeten, utbildningar, service, kultur och nöjen med stark internationell karaktär, som ger alla människor möjlighet att förverkliga sina livsdrömmar och ta tillvara allas potential. De unika stadsmiljöer som kombinerar storstadens puls med närhet till natur och vatten ska locka besökare från hela världen. Staden har ambitioner och mål för att minimera energiförbrukningen. År 2050 ska Stockholm vara fritt från fossila bränslen. Hagastaden ska präglas av energieffektiva lösningar och användning av förnyelsebara energislag. Staden planerar och bygger för att kunna möta ett varmare klimat med ökad och intensivare nederbörd. I Hagastaden anpassas byggnader och anläggningar för klimatet idag och i framtiden. Hagastaden planeras och byggs för att främja en ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar utveckling. Stadsdelen genomsyras av hållbar användning av material och resurser. Området får god tillgänglighet genom utbyggnad av kapacitetsstark kollektivtrafik i form av tunnelbana och Citybanans pendeltågsstation med uppgång vid Vanadisplan. Stadsdelen utformas för att uppmuntra till rörelse och vistelse utomhus. Förbindelser mellan större gröna områden i närheten ska vara attraktiva och sammanhängande. Hagastaden ska erbjuda en hälsosäker inne- och utemiljö. Miljöanpassning är en del i arbetsprocessen. I den fortsatta planeringen av Hagastaden kommer staden att samordna miljöambitionerna genom en målstyrd arbetsprocess för att klara effektiv och långsiktigt hållbar användning av mark och vatten. Ambitionen är att alla som arbetar med planering, projektering och produktion av anläggningar och byggnader i Hagastaden ska få en samlad miljövägledning. Det är viktigt att miljövisioner och övergripande miljömål tas om hand redan i planering och projektering. Hagastaden mot söder 48

2

3 Arkitektonisk samordning»...så kommer turen till de byggande. Det är deras ofrånkomliga skyldighet att tillse att husen ej stå och svära mot varandra, lika lite som dem får förfalla till fantasilös enformighet. De skola taga hänsyn till hvarandra, till stil, form och material, anpassa sig efter sina grannar. Idealet är att husen vid gatan skola vara som de olika medlemmarna i just den gatans stora husfamilj, utvecklade med individuell frihet, men dock sammanbundna af ett visst omisskännligt släkttycke...» Arkitekt Sven Wallander 1915, HSB:s grundare offentligt privat Hagastaden Stockholm har gestaltats med en tydlig fysisk avgränsning av det offentliga rummet. Gränserna mellan det offentliga och privata har 50 dragits i husfasaden, så som brukligt är i den täta staden, och det offentliga kan på så sätt lätt uttolkas av alla. För att berika upplevelsen av stadsrummet exponeras de privata gårdarna visuellt mot den offentliga parken, men med en tydlig markering av den privata sfären genom en grind eller entréport. Den tillämpade principen innebär alltså ett arkitektoniskt samspel mellan de båda sfärerna, utan att tydligheten i stadens offentlighet går förlorad. Stadsdelen är utformad som en ensemble där det offentliga rummet gestaltats till en arkitektonisk helhet, genom samverkan mellan byggnaderna och områdets markbehandling. En generell attityd till den privata sfärens avtryck i det offentliga rummet är att den individuella fasaden manifesteras på samma gång som den underordnas det offentliga rummet. Fasaden är i den meningen i lika hög grad en offentlig som en privat angelägenhet. Detta förhållningssätt har varit en självklar utgångspunkt genom hela projektet, då den bygger på en lång humanistisk stadsbyggnadstradition. Strandvägen Längs Solnavägen formuleras den urbana koden som horisontella volymer. Avsikten är att förbereda och dramatisera upplevelsen av det högresta tornparet Tors Torn. Det horisontella karaktären mot Solnavägen kan uttryckas på många sätt i fasadgestaltningen. En möjlig väg är att ge stark relief i huskropparna genom förskjutningar i de horisontella husdelarna samt en fönstersättning som betonar riktningen mot fondbyggnaderna Tors Torn. Michigan Avenue, Chicago s o n j a k o va l e v s k y s g ata n g a ta pa r k ions ions ta t ra s nor Det allra första kvarteret, som ska inleda genomförandeprocessen, innehåller områdets nya stadsdelscentrum med galleria och kontor vid Torsplan. I detta pulserande läge möjliggörs även uppgångar för den nya tunnelbanan i korsningen mellan Solnavägen och Norra Stationsgatan. Genom kvarteret löper diagonalt en galleria mellan Torsplan och Norra Stationsparken. Det är angeläget att flera entréer görs även från Solnavägen och Gävlegatan. bostadskvarteret och gården en kommersiella kvarter längs solnavägen at a st Utbyggnaden av Hagastaden började under 2010 med de första kvarteren längs Norra Stationsgatan i Stockholm, mellan Solnavägen och Hälsingegatan. De fem första markanvisade bostadsföretagen redovisar lägenhetslösningar, gårdsmiljöer och fasadgestaltning för sina respektive kvarter. I dessa kvarter har även stadsplanestrukturen för hela området testats generellt utifrån flera synvinklar som belyser boendekvalitet, miljömässig potential och ekonomisk bärighet. Avsikten har även varit att försäkra sig om stadsstrukturens variationsförmåga under dess långa genomförandetid. Den föreliggande redovisningen visar att det inom ramen för en enhetlig kvartersstruktur, går att skapa individuella lösningar som bidar till nödvändig variation och som berikar helheten. Gestaltnings- och kvalitetsprogrammet tas fram i samarbete mellan staden, aktuella byggföretag och arkitektkonsulter vartefter genomförandet fortskrider. Det utgör en del av överenskommelsen mellan staden och byggföretagen i samband med exploatering. Därigenom samordnas den arkitektoniska uppbyggnaden av området kontinuerligt och programmet kommer att uttrycka en för staden och byggföretagen gemensam ambitionsnivå. Det kommer också att ge stöd och vägledning vid upprättande av arbetshandlingar och i samband med den långsiktiga förvaltningen av området. r nor r i k t l i nj e r f ö r a r k it e k to n i s k g esta lt n i n g o c h sa m o r d n i n g g äv l e g ata n Kvarterens privata sfär, gårdarna, avgränsas i regel av en lägre bebyggelse i nord-sydlig riktning. Gårdarna skall bjuda på trygg intimitet och skall vara bärare av traditionella trivselvärden för att skapa hemkänsla. Arkitektonisk samordning mellan fastigheterna kring gårdsrummen är en viktig förutsättning för att uppnå harmoni. Gårdsrummen är öppna mot både norr och söder för att åstadkomma utblickar och låta ljuset nå ner till de trånga gårdsrummen. Gårdsfasaderna måste vara ljusa för att få den

4 Arkitektonisk samordning Kvarter Nejlikan ( Surbrunnsgatan ) reflektionsförmåga som gårdsrummen kräver. Användandet av balkonger måste övervägas med stor försiktighet vad gäller dess storlek och gestaltningens detaljer för att inte ytterligare minska de trånga gårdarna. Detsamma gäller gestaltningen av marken, där endast ljusa naturstenshällar eller grus kan komma ifråga. Gråa betongplattor lämpar sig inte i denna miljö. Kvarterens fyra hörntorn reser sig markant över lågdelarna för att ingå i ett större sammanhang längs Norra Stationsparken och Norra Stationsgatan. Den arkitektoniska samordningsprincipen följer här en annan grundregel än den för de lägre delarna. Överraskande mångfald, fräck individualism, växlingar i höjd och form ska prägla tornraderna i öst-västlig riktning, som i öster möter Wenner-Gren Center och i väster förenar sig med Tors Torn. Denna arkitektoniska vågrörelse måste dock tyglas i stenstadens materialtema för att inte utmynna i kaos. Stora glas- och plåtfasader skall således undvikas i bostadskvarteren. arkitektoniskt tema Stenstadens byggnader kan betraktas som variationer inom ett och samma arkitektoniska tema. Ett återkommande och enkelt språk har genom sekler tillåtits att varieras och förnyas successivt, grundat på stenstadens gestaltningsprinciper. Den arkitektoniska förnyelsen har skett inom den enskilda fastigheten med respekt för den allenarådande kvartersstrukturen. Det genomgående temat för den enskilda bostadsfastigheten på Stockholms malmar är en byggnadstyp som i sina grunddrag har stått över stilistiska epoker. Karaktäristiskt för denna byggnadstyp har varit en konsekvent tillämpning av den klassicistiska fasadkompositionen där resliga sockelvåningar, tydliga bostadsentréer och individualistiskt gestaltade fasader har rytmiserat och berikat gaturummet. Med sina ståtliga fasader har stenstadens urbana miljö fått sin omisskännliga kod som har format innerstaden genom sekler. Den enskilda fastighetens skala och estetiska anspråk har varierat. Individualism och kontinuitet har befruktat varandra, vilket har bidragit till en Kungsholms strand karaktäristisk kombination av både rytm, enhetlighet och variation. Denna egenskap präglar malmarnas urbana och sammanhållna miljö. Bostadskvarteren på Malmarna är underindelade i mindre fastigheter vilket ger arkitektonisk variation inom varje kvarter. Även i Hagastadens Stockholmsdel delas bostadskvarteren upp i mindre enheter. Lärdomen från det sena 1900-talets stadsbyggande är att de stora fastighetsindelningarna inom kvarteren inte får vara styrande för gestaltningen. Istället måste den arkitektoniska pluralismen utgå ifrån varje trapphusenhet för att skapa en händelserik gatumiljö där rytm, variation och individualisering kan utvecklas. En varierad höjdskala där småskaliga fasader blandas med resliga förstärker ytterligare områdets arkitektoniska vitalitet. fasaden I Hagastadens Stockholmsdel eftersträvas gatufasader med en offentlig karaktär. Det innebär en enhetlig stram fasadkomposition som både utgår från en god bostadsfunktion och ett sammanhållet uttryck mot det offentliga rummet. Hagastadens generella gestaltningsprincip är att låta den enskilda trapphusenheten artikuleras inom ramen för huvudtemat. Detta sker antingen genom en förskjutning i höjdled eller en medveten rytmisering av fönsteröppningarna kring entréerna. Bottenvåningen och våningen en trappa upp ges ett särskilt uttryck i fasadschemat som markerar den offentliga karaktären. Fasaderna i området ska ges en stram komposition med reslighet och en homogent bearbetad yta. Den putsade väggen dominerar och fönstersättningen, som utmärks av en enhetlig rytm, ska utformas i samklang med innerstadens klassicistiska grundtema. Högresta franska fönster, placerade långt ut i fasadlivet, är en beprövad lösning för att åstadkomma en lugn ytverkan och maximera ljusintaget, men även andra kompositionsgrepp är möjliga. Med hänsyn till innerstadens karaktär ska den stora utanpåliggande balkongen konsekvent undvikas till fördel för inglasade loggior. Mot det offentliga rummet är variationen en viktig förutsättning. Den skall ske inom ramen för ett gemensamt arkitektoniskt tema. Det gäller både fasadens komposition och materialval. Ytskiktets förmåga att reflektera ljuset bör utnyttjas medvetet i synnerhet mot de trånga gårdsrummen. entrén Entréporten är bärare av viktiga symbolvärden och bidrar till en ombonad atmosfär. En förhöjd port i fasaden framhäver entréerna i gaturummet och minskar upplevelsen av byggnadens höjdskala. Entréportarna ska genomgående vara indragna från huslivet. Dörrsnickerier ska vara av ek som ger en skön känsla att se och ta på samt är lätta att reparera. Snickerierna bör variera inom området för respektive trapphus. Trapphusets interiör kan med fördel exponeras mot det offentliga rummet med genomtänkt belysning samt kraftfulla och varma färgtoner. fönstret Fönstrets utformning och placering ansluter till traditionen på Malmarna, vilket innebär att en stor enhetlighet bör eftersträvas inom en och samma trapphusenhet med så få fönstertyper som möjligt. Fönstrens dimensionering ska ges särskild uppmärksamhet med tanke på den ovanligt höga exploateringsgraden och för att säkerställa god belysning i bostäderna. Balansen mellan den slutna ytterväggen och fönsteröppningen är av stor betydelse för upplevelsen av det offentliga rummet. Fönstren placeras nära huslivet och snickerierna ska vara gracila för att uppnå maximal belysningseffekt. balkongen Stora balkonger ska endast förekomma som inglasade verandor inom husvolymen. Utanpåliggande balkonger är små till formatet och placerade med hänsyn till fasadkompositionen. Balkongräcke samt betongplatta bör gestaltas med stor omsorg och variation. Balkongen ska inte dominera över husfasaden och dess betongplatta dimensioneras snarare som en kropp än som skiva. taklandskapet Områdets taklandskap exponeras från de högre tornbyggnaderna, i synnerhet längs Norra- Stationsparken och Norra Stationsgatan. Det är därför angeläget att takytorna behandlas varierat och med stor omsorg. De får heller inte deformeras av storskaliga genombrott. Mindre takgenomföringar för tekniska anläggningar samlas till gestaltade volymer som är medvetet placerade i taklandskapet. Områdets takbeläggningsmaterial väljs medvetet med tanke på utsikten från områdets tornbyggnader. Taklandskapet skall präglas av utomhusterrasser med möjlighet till den attraktiva utsikten och rekreation. Detta gäller såväl kvarterens lägre delar som torndelarna. 51

5 Färgsättning hagastaden fasadfärger För nybebyggelse illustreras riktlinjernas princip när det gäller färgpalett och fördelning av fasadfärger. För intilliggande bebyggelse visas befintliga fasadfärger. Av trycktekniska skäl kan avvikelser från de avsedda färgerna förekomma. 52

6 Färgsättning riktlinjer för yttre färgsättning hagastaden palett för fasadfärger historisk bakgrund Ända sedan 1700-talet har husfasaderna i Stockholms» stenstad» huvudsakligen haft olika dämpade gula, beiga och bruna färger, färger åstadkomna av billiga och hållbara jordpigment som ockror, umbror och terror. Med tidens stilideal har sedan fasadernas ljushet och mättnad varierat. Under 1800-talets första hälft med nyklassisistiska ideal var de flesta putsfasaderna mycket ljusa, medan de mot slutet av 1800-talet blev modernt med mörkare, stenefterliknande färger. Under 1900-talets första decennium då arkitekturen var influerad av Jugendstilen blev fasaderna återigen ljusa, medan de typiska fasaderna från och 20-talen hade mörka tegelfasader respektive mättade jordfärger. På 30-talet slog den ljusa funktionalismen igenom, men fasaderna i Stockholm blev aldrig så renodlat vita, som förebilderna på kontinenten, utan den gula traditionen fanns till stor del kvar. På 40-talet återkom en mörkare och mustigare färgskala medan fasaderna på 50- och 60-talet blev ljusare och mer neutrala. Trots dessa variationer i fasadernas ljushet och mättnad så har färgerna hela tiden varit präglade av den dämpade skala, som kan åstadkommas med billiga och hållbara jord- och mineralpigment. Resultatet av dessa variationer i fasadfärger har blivit de för Stockholm karaktäristiska» årsringar» som är avläsbara i stadsbilden mellan områden och byggnader från olika epoker. allmänna riktlinjer Den nya bebyggelsen blir Stockolms innerstads nya front mot norr. I den yttre färgsättningen ska man känna igen den typiska färgskala som är karaktäristisk för stora delar av Stockholms putsfasader, samtidigt som färgerna ska särskilja sig från kontorsbyggnaderna söder om och institutionsbyggnaderna norr om området. Den utvändiga färgsättningen ska underordna sig kvarterens kraftfulla arkitektur. Fasadytorna ska ges ljusa färger i varma toner, som skiljer sig från de huvudsakligen mörka fasaderna på de befintliga kontorshusen utefter Norra Stationsgatan och de tegelröda institutionsbyggnaderna i Solna. Förebild ska vara färgskalan hos Vasastadens ljusa jugendfasader eller den svenska funktionalismen som t ex nedre Gärdet och Norr Mälarstrand. Starkt kulörta fasadfärger och stora kontraster mellan angränsande huskroppar ska undvikas. färgangivelser Rekommenderade färgområden anges med hjälp av ncs-beteckningar, t ex 1505-y30r, där det första sifferparet ( 15 ) anger färgens visuella svarthet i en skala mellan 0 och 100. Följande sifferpar anger färgens styrka ( kulörthet ) i en skala mellan 0 och 100, medan bokstavs- /sifferkombinationen efter bindestrecket ( y30r ) anger färgens ton d v s. förhållandet mellan de två kulörta egenskaperna y( gulhet ) och r ( rödhet ) i en skala från ( 0 betyder att färgen enbart har gulhet vilket anges med bara y och 100 betyder att färgen enbart har rödhet vilket anges med bara r ). Beteckningen 1505-y30r betyder således en ljust varmgrå /gråbeige färg med en rödaktigt gul ton. fasadytor Färgskala Fasaderna, som har ett ytskikt av puts eller bearbetad genomfärgad betong, ska ha ljusa färger från ljust grå i toner mellan y och y50r, varmgrå, beige, ljust ockragula och ljusbruna färger i toner mellan y20r och y30r. För vissa delar av Norra Stationsområdet kompletteras denna färgskala med ett begränsat antal grågröna färger med en ton mellan 90y och y. För andra områden kompletteras med varmare /mer rödaktiga färger mellan y40r och y60r. Fasadfärgerna bör huvudsakligen ligga mellan 06 och 30 i svarthet och 02 och 20 i kulörthet. Rödaktiga färger kan vara något mörkare och kulörtare för att inte uppfattas som rosa. Fördelning av fasadfärger I de långa smala bostadskvarteren ska tornbyggnaderna mot parken och Norra Stationsgatan ha olika färger inom samma kvarter. De fyra trapphusenheterna mot gränderna ges olika färger. I kvarteren som gränsar mot Norra Stationsgatan kompletteras den dominerande varmgrå /beige / ockragula färgskalan med grågröna färger. I bostadskvarteren norr om parken kompletteras i stället den dominerande skalan med mer rödaktiga toner. Institutionsbyggnaderna närmast nya Karolinska samt byggnaderna på Bellmansterrassen ( närmast gamla Karolinska ) ges fasadfärger ur den lite mörkare och rödare delen av områdets palett, gärna med inslag av tegelfasader eller tegelröda putsfasader. I de små bostadskvarteren mellan S:t Eriksgatan och Wennergrens Center ges fasaderna de ljusaste färgerna ur den varmgrå /beige /ockragula färgskalan. I övrigt är avsikten att fasadfärgerna inom den begränsade paletten ska väljas så att det uppstår en» spontan» variation, som är typisk för Stockholms innerstad. För att uppnå detta krävs en samordning mellan byggherrar /arkitekter inom samma kvarter och mellan intilliggande kvarter, så att väl avvägda färgskillnader mellan byggnaderna åstadkommes. sockelvåningar Som mot Norra Stationsgatan och parken ofta är i två plan ska särskiljas från övrig fasad med avvikande färger och /eller material ( t ex natursten ). balkongräcken Räcken i plåt, betong eller annat ogenomsiktligt material ska ges en färger snarlik fasaden eller fönstersnickerierna. Pinnräcken ska vara svarta, mörkgrå eller eventuellt i fönsterfärg. Räcken i glas eller plexiglas ska vara ofärgade eller endast diskret tonade. fönster i fasad, balkongdörrar Ges färger som är mörkare än fasaderna. Klassiska färger som grått, grågrönt och brunt bör användas. Starka accentfärger ska undvikas. entrépartier, dörrar till butiker och lokaler, skyltfönster Dessa partier i byggnadernas bottenvåning ges en högre materialkvalitet än övriga fönster och dörrar, t ex ek, teak, rostfritt stål eller koppar. plåt på tak och skärmtak, stuprör Ges neutrala färger som svart, mörkgrått eller» zinkgrått». Koppar kan också vara ett alternativ. Taklandskapet som blir högst påtagligt för alla som bor i de höga husen får gärna variera mellan dessa färger inom och mellan kvarteren. Ett urval lämpliga fasadfärger inom det färgområde, som anges i riktlinjerna. Av trycktekniska skäl kan avvikelser förekomma mellan färgerna på dessa prover och de NCS-prover som beteckningarna anger. 53

7 Färgsättning 54 Hagastaden på Norra Stationsområdet fasaduppställning mot söder, som illustrerar riktlinjernas färgpalett och principen för fördelning av fasadfärger. Av trycktekniska skäl kan avvikelser från de avsedda färgerna förekomma.

8 Färgsättning Hagastaden på Norra Stationsområdet fasaduppställning mot norr, som illustrerar riktlinjernas färgpalett och principen för fördelning av fasadfärger. Av trycktekniska skäl kan avvikelser från de avsedda färgerna förekomma. 55

9

10 Infartsvägen vid Norrtull gick tidigare mellan tullhusen

11