Kvarter 6 SBC /Vera Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed

Transkript

1 Kvarter 6 SBC /Vera Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed N 6 NORR A STATI ON K VARTER 6 119

2 Kvarter 6 SBC /Vera Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed Fasad mot Norrtullsparken, skala 1: 500 Fasad mot väster ( Hälsingeparken ), skala 1: K V A R T E R 6 K VARTELSDEL S B C SBC:s byggnader upptar den norra delen av kvarteret. Bebyggelsen består av två byggnadskroppar med varsitt torn mot Norrtullsparken. Tornen är asymmetriskt komponerade: tornet som utgör kvarterets hörn i korsningen mellan Norrtullsparken och Hälsingeparken har gjorts bredare och högre än det östra tornet. Det högre tornet har en framträdande placering inom Norra Stationsområdet och syns från Norrtullsparkens västra delar. Byggnadens fasadutformning ansluter till en internationell stadsarkitektur i puts med regelbunden fönstersättning och markerad sockel. K VARTERSDEL B O U W F O N D S -V E I D E K K E Bouwfonds-Veidekke:s byggnader upptar kvarterets södra del. Husen har i likhet med övriga bostadskvarter två högre byggnadsvolymer mot Norra Stationsgatan. Dessa har olika volym och höjd för att bidra till variation längs gatan och fasaderna har ett övergripande och heltäckande skikt av loggior, som avslutas med ett tvåvåningsmotiv för etagelägenheterna längst upp. Pelare mer varierande placering ger byggnaden ett öppet uttryck mot söder. Mot väster vänder sig kvarteret mot Hälsingeparken där byggnaden ligger öppen för eftermiddags- och kvällssol. På fasaden samspelar långa balkonger med en regelbunden, vertikal fönstersättning. I bottenvåningen ligger lokaler som kan delas in i större eller mindre enheter. Entréerna till bostäder från Hälsningeparken och från gränden sker genom portiker, medan mot Norra Stationsgatan samlas entréerna till båda bostadstornen i en gemensam generös öppning, indragen från fasaden. Det flesta lägenheterna har en genomgående planlösning eller lägenheter över hörn, och får då även en lugnare sida mot gården. G Å R D Gården är något upphöjd från Norrtullsparken. Fyra stora träd dominerar gården och ger en samlad miljö, samt bjuder på vackra vyer från lägenheterna. Syftet är att skapa ett» rum» med innerstadskaraktär, med möjligheter till sittgrupper, lek och informella möten. Gårdens centrala del är lite försänkt, och avgränsas med hjälp av låga murar och häckar, som samtidigt ger lite insynsskydd för uteplatserna. Entrén till trapphusen är välkomnande och nås, från gårdens lägre del, via trappsteg eller en låglutande ramp. Den lätt böjda formen av gårdens centrala del understryker gårdens form, som består av skevande huskroppar. Gårdens miljö formas av riklig grönska som står i en grusad yta. I gårdens mitt ligger en vattenspegel. Perspektiv från Norrtullsparken

3 Kvarter 6 SBC /Vera Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed Fasad mot Norra Stationsgatan, skala 1: 500 Fasad, vy mot öster, skala 1: 500 Gränd mellan kvarter 6 & 7, vy mot norr Vy från Norrtulsparken 121

4 Kvarter 6 SBC /Vera Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed Tvärsektion / vy mot norr, skala 1: 500 Längdsektion / vy mot väster, skala 1: 500 Yta som visar förskola, ca 600 m² 122 Gatuplan /entré till förskola Gårdsplan Gårdsplan, 1: 500 Gård, vy mot norr ( uppifrån )

5 Kvarter 6 SBC /Vera Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed Tvärsektion / vy mot söder, skala 1: 50 0 Längdsektion / vy mot öster, skala 1: 500 Gård, vy mot norr Gård, vy mot söder 123

6 Kvarter 6 SBC /Vera Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed Gränd mellan kvarter 6 & 7, vy mot söder 124 Perspektiv från Norra Stationsgatan Vy från Norra Stationsgatan

7 Kvarter 6 SBC /Vera Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed N O R R A D E L E N /S B C B TA L J U S 9700 M² V A R A V L O K A L E R 300 M² B O A 6950 M² A N T A L L G H 83 S T S Ö D R A D E L E N / B O U W F O N D S V E I D E K K E B TA L J U S 9500 M² V A R A V L O K A L E R 900 M² B O A 7000 M² A N T A L L G H 90 S T Typlägenheter, skala 1: 300 ( SBC ) Tornplan, skala 1: 500 Typlägenheter, skala 1: 300 ( Bouwfonds-Veidekke ) Exempel 1 4 RoK 94,3 m² Lägenhet 4 RoK 97,6 m² Lägenhet 4 RoK 88,0 m² Normalplan, skala 1: 500 Exempel 2 3 RoK 82,8 m² Exempel 3 2 RoK 54,5 m² 125

8

9 Kvarter 6 Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed Fasad lågdel, skala 1: 250 Fasad torn, skala 1: 250 L O K A L 5 B U T I K C A F É C A F É L O K A L N S & 6 B U T I K Norra Stationsgatan

10 Kvarter 6 Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed F Ö N S T E R B A L K O N G 128 Elevation fönster, skala 1: 50 Vertikalsnitt fönster, skala 1: 50 Elevation balkong, skala 1: 50 Vertikalsnitt balkong, skala 1: 50 Horisontalsnitt fönster, skala 1: 50 Plan balkong, skala 1: 50

11 Kvarter 6 Bouwfonds /Veidekke /Brunnberg & Forshed E N T R É E T N o 5 B A R - Elevation entré, skala 1: 50 Snitt entré, skala 1: 50 Plan entré, skala 1:

12

13 131

14 Färgsättning NORRA STATION FASADFÄRGER 132 För nybebyggelse illustreras riktlinjernas princip när det gäller färgpalett och fördelning av fasadfärger. För intilliggande bebyggelse visas befintliga fasadfärger. Av trycktekniska skäl kan avvikelser från de avsedda färgerna förekomma.

15 Färgsättning RIKTLINJER FÖ R YT T R E FÄ R G S Ä T T N I N G NORRA STATION PALETT FÖR FASADFÄRGER HISTORISK B A K G R U N D Ända sedan 1700-talet har husfasaderna i Stockholms» ste n sta d» huvudsakligen haft olika dämpade gula, beiga och bruna färger, färger åstadkomna av billiga och hållbara jordpigment som ockror, umbror och terror. Med tidens stilideal har sedan fasadernas ljushet och mättnad varierat. Under 1800-talets första hälft med nyklassisistiska ideal var de flesta putsfasaderna mycket ljusa, medan de mot slutet av 1800-talet blev modernt med mörkare, stenefterliknande färger. Under 1900-talets första decennium då arkitekturen var influerad av Jugendstilen blev fasaderna återigen ljusa, medan de typiska fasaderna från och 20-talen hade mörka tegelfasader respektive mättade jordfärger. På 30-talet slog den ljusa funktionalismen igenom, men fasaderna i Stockholm blev aldrig så renodlat vita, som förebilderna på kontinenten, utan den gula traditionen fanns till stor del kvar. På 40-talet återkom en mörkare och mustigare färgskala medan fasaderna på 50- och 60-talet blev ljusare och mer neutrala. Trots dessa variationer i fasadernas ljushet och mättnad så har färgerna hela tiden varit präglade av den dämpade skala, som kan åstadkommas med billiga och hållbara jord- och mineralpigment. Resultatet av dessa variationer i fasadfärger har blivit de för Stockholm karaktäristiska» årsringar» som är avläsbara i stadsbilden mellan områden och byggnader från olika epoker. A L L M Ä N N A RIKTLINJER Den nya bebyggelsen på Norra Stationsområdet blir Stockolms innerstads nya front mot norr. I den yttre färgsättningen ska man känna igen den typiska färgskala som är karaktäristisk för stora delar av Stockholms putsfasader, samtidigt som färgerna ska särskilja sig från kontorsbyggnaderna söder om och institutionsbyggnaderna norr om området. Den utvändiga färgsättningen ska underordna sig kvarterens kraftfulla arkitektur. Fasadytorna ska ges ljusa färger i varma toner, som skiljer sig från de huvudsakligen mörka fasaderna på de befintliga kontorshusen utefter Norra Stationsgatan och de tegelröda institutionsbyggnaderna i Solna. Förebild ska vara färgskalan hos Vasastadens ljusa jugendfasader eller den svenska funktionalismen som t ex nedre Gärdet och Norr Mälarstrand. Starkt kulörta fasadfärger och stora kontraster mellan angränsande huskroppar ska undvikas. FÄ R G A N G I V E L S E R Rekommenderade färgområden anges med hjälp av ncs-beteckningar, t ex 1505-y30r, där det första sifferparet ( 15 ) anger färgens visuella svarthet i en skala mellan 0 och 100. Följande sifferpar anger färgens styrka ( kulörthet ) i en skala mellan 0 och 100, medan bokstavs- /sifferkombinationen efter bindestrecket ( y30r ) anger färgens ton d v s. förhållandet mellan de två kulörta egenskaperna y( gulhet ) och r ( rödhet ) i en skala från ( 0 betyder att färgen enbart har gulhet vilket anges med bara y och 100 betyder att färgen enbart har rödhet vilket anges med bara r ). Beteckningen 1505-y30r betyder således en ljust varmgrå /gråbeige färg med en rödaktigt gul ton. F A S A D Y T O R Färgskala Fasaderna, som har ett ytskikt av puts eller bearbetad genomfärgad betong, ska ha ljusa färger från ljust grå i toner mellan y och y50r, varmgrå, beige, ljust ockragula och ljusbruna färger i toner mellan y20r och y30r. För vissa delar av Norra Stationsområdet kompletteras denna färgskala med ett begränsat antal grågröna färger med en ton mellan 90y och y. För andra områden kompletteras med varmare /mer rödaktiga färger mellan y40r och y60r. Fasadfärgerna bör huvudsakligen ligga mellan 06 och 30 i svarthet och 02 och 20 i kulörthet. Rödaktiga färger kan vara något mörkare och kulörtare för att inte uppfattas som rosa. Fördelning av fasadfärger I de långa smala bostadskvarteren ska tornbyggnaderna mot parken och Norra Stationsgatan ha olika färger inom samma kvarter. De fyra trapphusenheterna mot gränderna ges olika färger. De lägre delarna mot gårdarna ges de ljusaste färger, som kan vara lika för hela gården. I kvarteren som gränsar mot Norra Stationsgatan kompletteras den dominerande varmgrå /beige /ockragula färgskalan med grågröna färger. I bostadskvarteren norr om parken kompletteras i stället den dominerande skalan med mer rödaktiga toner. Institutionsbyggnaderna närmast nya Karolinska samt byggnaderna på Norrtullsterrassen ( närmast gamla Karolinska ) ges fasadfärger ur den lite mörkare och rödare delen av områdets palett, gärna med inslag av tegelfasader eller tegelröda putsfasader. I de små bostadskvarteren mellan S:t Eriksgatan och Vennergrens Center ges fasaderna de ljusaste färgerna ur den varmgrå /beige /ockragula färgskalan. I övrigt är avsikten att fasadfärgerna inom den begränsade paletten ska väljas så att det uppstår en» spontan» variation, som är typisk för Stockholms innerstad. För att uppnå detta krävs en samordning mellan byggherrar /arkitekter inom samma kvarter och mellan intilliggande kvarter, så att väl avvägda färgskillnader mellan byggnaderna åstadkommes. S O C K E LVÅ N I N G A R Som mot Norra Stationsgatan och parken ofta är i två plan ska särskiljas från övrig fasad med avvikande färger och /eller material ( t ex natursten ). B A L K O N G R Ä C K E N Räcken i plåt, betong eller annat ogenomsiktligt material ska ges en färger snarlik fasaden eller fönstersnickerierna. Pinnräcken ska vara svarta, mörkgrå eller eventuellt i fönsterfärg. Räcken i glas eller plexiglas ska vara ofärgade eller endast diskret tonade. F Ö N S T E R I FA S A D, B A L K O N G D Ö R R A R Ges färger som är mörkare än fasaderna. Klassiska färger som grått, grågrönt och brunt bör användas. Starka accentfärger ska undvikas. ENTRÉPARTIER, D Ö R R A R TILL B U T I K E R O C H L O K A L E R, S K Y LT F Ö N S T E R Dessa partier i byggnadernas bottenvåning ges en högre materialkvalitet än övriga fönster och dörrar, t ex ek, teak, rostfritt stål eller koppar. P L Å T PÅ TA K O C H S K Ä R M TA K, S T U P R Ö R Ges neutrala färger som svart, mörkgrått eller» zinkg råt t». Koppar kan också vara ett alternativ. Taklandskapet som blir högst påtagligt för alla som bor i de höga husen får gärna variera mellan dessa färger inom och mellan kvarteren. Ett urval lämpliga fasadfärger inom det färgområde, som anges i riktlinjerna. Av trycktekniska skäl kan avvikelser förekomma mellan färgerna på dessa prover och de NCS-prover som beteckningarna anger. 133

16 Färgsättning 134 Norra Station etapp 1 fasaduppställning mot söder, som illustrerar riktlinjernas färgpalett och principen för fördelning av fasadfärger. Av trycktekniska skäl kan avvikelser från de avsedda färgerna förekomma.

17 Färgsättning Norra Station etapp 1 fasaduppställning mot norr, som illustrerar riktlinjernas färgpalett och principen för fördelning av fasadfärger. Av trycktekniska skäl kan avvikelser från de avsedda färgerna förekomma. 135

18

19 Infartsvägen vid Norrtull gick tidigare mellan tullhusen

20