REGIONAL RAPPORT för havsplaneområde Västerhavet

Transkript

1 ARBETSMATERIAL Sida 1 av Dnr HaV Dnr REGIONAL RAPPORT för havsplaneområde Västerhavet Havs- och vattenmyndigheten (HaV) leder arbetet med att ta fram tre havsplaner, en för Bottniska viken, en för Östersjön och en för Västerhavet. Kustlänsstyrelserna bistår HaV i detta arbete, bland annat genom att inventera och ta fram regionala planeringsunderlag enligt anvisningar från HaV. Bland länsstyrelserna har Västernorrland, Kalmar och Västra Götaland blivit utsedda att samordna länsstyrelsernas arbete inom respektive havsplaneområde. HaV skickade 4 februari 2013 ut en begäran till de samordnande länsstyrelserna om att ta fram en regional rapport till kommande havsplanering. Ett första utkast levererades till HaV den 30 juni. Detta dokument är den regionala rapporten för havsplaneområdet Västerhavet i ett omarbetat skick. Det är en beskrivning av främst regional samt kommunal kunskap om havet från kustzonen till och med svensk ekonomisk zon. Mycket av det underlag som idag finns om havet tillhandahåller nationella myndigheter vilka i likhet med kustlänsstyrelserna fått en begäran från HaV om att leverera in underlag. Delar av dessa sektorsrapporter har använts för framtagandet av denna regionala rapport, i de fall de varit geografiskt relevanta och användbara ur ett planeringsperspektiv. Länsstyrelserna i Västra Götaland, Halland och Skåne län har samarbetat i framtagandet av rapporten där länsstyrelsen i Västra Götalands län har varit samordnande.

2 ARBETSMATERIAL Sida 2 av 79 Havsplaneområdets läge 2

3 ARBETSMATERIAL Sida 3 av 79 Denna rapport har tillkommit som ett samarbete mellan Västra Götalands, Hallands och Skåne län. Länsstyrelsen Västra Götalands län Ingela Isaksson regional projektledare havsplan Västerhavet Markus Klingberg samordnare IT uppdraget samt GIS & planeringsunderlag Jesper Adolfsson samordnare regional nulägesbeskrivning Maria Kilnäs, Ewa Lawett, Anders Olsson marin naturvård och områdesskydd i havsplanering Henrik Zedig kulturmiljö Anna Georgieva Lagell och Sten Wolme risk- och påverkansfaktorer Tel: (växel) Länsstyrelsen Hallands län Anna Nilsson samordnare Hallands län Hans Bergfast kulturmiljö Bo Gustafsson naturvård och miljöskydd Tel: (växel) Länsstyrelsen Skåne län Per Pärsson och Moa Paulin Hansson samordnare Skåne län Tel: 040/ (växel) Västra Götalandsregionen Anders Carlberg maritima näringar Tel: (växel) 3

4 ARBETSMATERIAL Sida 4 av 79 Sammanfattning Västerhavet är en vardaglig och sammanfattande benämning på Kattegatt och Skagerrak och också namnet på ett av tre havsplaneområden i Sverige. Kattegatt och Skagerrak har sinsemellan klart särskiljande förhållanden beträffande ekosystem, miljöproblem, väderlek, fiske och sjöfart. Längst i söder kommer man till Öresund vilken också är en unik miljö. I Öresund möts det salta Nordsjövattnet och det bräckta Östersjövattnet. Havsbottnen består av allt från sand och mjukbottnar till rev och hårda klippkuster. Dessa omständigheter utgör förutsättningar för en rik och varierande artförekomst i hela Västerhavet. Nästan alla Sveriges marina fiskarter återfinns i norra Kattegatt. Här finns även goda bestånd av havskräfta. Att den låga salthalten i Kattegatt jämfört med Skagerrak påverkar djurlivet framgår dock om man jämför de större växt- och djurarternas antal inom de båda områdena. I Skagerrak finns kanske dubbelt så många arter som i Kattegatt. I Östersjön finns ungefär en tiondel av arterna i Skagerrak. Räka och havskräfta är ekonomiskt viktiga. Bland de viktigaste kommersiella fiskarterna i norra Kattegatt och Skagerrak kan nämnas sill, skarpsill, torsk, makrill, kolja, vitling, gråsej samt olika plattfiskar. Landområdet innanför Västerhavet består av tre län (Västra Götalands län, Hallands län och en del av Skånes län) och totalt 20 kommuner. 12 kustkommuner ligger i Västra Götaland, fem i Halland och tre i Skåne. Totalt bor drygt en miljon människor i kustkommunerna längs med Västerhavet. Landområdet är mångfacetterat och kontrastrikt. I norr finns skärgården med en mängd stora och små öar och i söder långsträckta stränder och bördiga slättområden. Här finns glesbygd och storstad om vartannat med Göteborg som största stad med drygt en halv miljon invånare. Halmstad är näst största kommun med drygt invånare. Sjöfarten är en viktig komponent i kustzonen med Göteborgs hamn som den i särklass största godshamnen i Norden, men det finns också hamnar för persontransporter till Danmark, Tyskland och Norge från Göteborg, Varberg och Strömstad. Exploateringstrycket är högt och en allt större del av stränderna tas i anspråk. Samhällena ligger längs kusten i både Bohuslän och i Halland, undantaget är Göteborgsområdet där Göteborg i sig självt är attraktivt. Annars är det kusten som är dragplåstret. Detta blir ännu tydligare under sommaren då folkmängden i Halland fördubblas och femdubblas i norra Bohuslän. Turismen i kustzonen är mycket betydelsefull. Även båtlivet är intensivt och 27 % av alla gästnätter för båtlivet i Sverige görs i norra Bohuslän. Att havet under lång tid varit den största tillgången för Västerhavets kustkommuner är tydligt i översiktsplanerna. Kustzonen redovisas och analyseras ingående i alla översiktsplaner avseende bebyggelse, vattenbruk, småbåtshamnar, näringsliv, miljöstatus etc. Det öppna havsområdet däremot uttrycks i mycket mindre omfattning. Havsbaserad vindkraft redovisas på något sätt i många kommuner och ibland även vågkraft. Ungefär hälften av kommunerna anger att havsbaserad vindkraft inte är aktuellt eller lämpligt. I övrigt är det riksintressen som redovisas i kommunernas översiktsplaner inom havsområdena. Många intressen överlappar varandra men tydliga ställningstaganden redovisas sällan trots att många delvis konkurrerande anspråk trängs i kustområdena. Riksintressen för natur- och kulturvård och friluftsliv som avser ett bevarande av kustområdenas värden samsas med riksintressen för utveckling av tung industri, sjöfart, vindkraft och infrastruktur. I 4

5 ARBETSMATERIAL Sida 5 av 79 huvudsak är kanske detta en statlig angelägenhet men också en av de viktigaste utmaningarna för havsplaneringen; att redovisa statens syn på konkurrerande riksintressen samtidigt som hänsyn tas till de kommunala intressena. Flertalet kommuner har tagit fram planeringsunderlag som kan vara av betydelse för kust- och havsplanering ur ett nationellt perspektiv. Inte minst via det gemensamma arbete som kommunerna i norra Bohuslän gör (Strömstad, Tanum, Sotenäs och Lysekil) och som redovisas nedan under Nätverk och planeringsprocesser i och kring Västerhavet. Kungälv redovisar och analyserar hela havsområdet i sin översiktsplan på samma nivå som de övriga områdena i kommunen. Detta görs i en särskild underlagsrapport som är antagen tillsammans med översiktsplanen. Naturvärden I Västerhavet finns en stor del av Sveriges marina flora och fauna och länsstyrelserna har en hög ambition för skyddet av havsmiljön. Drygt 10 % av havsmiljön omfattas av marint områdesskydd. Särskilt viktiga naturvärden i Västerhavet är utsjöområdet Bratten, Kosterhavet med Säcken/Singlefjorden och de djupa delarna av Kosterrännan samt Gullmarsfjorden som innehåller många arter som i Sverige annars bara finns på stora djup i yttre Skagerrak, och många arter har här sin enda svenska fyndplats. Andra skyddsvärda områden med en stor artrikedom är våra utsjögrund: Grisbådarna, Persgrunden och Svabergsgrunden i Skagerrak samt Fladen, Stora respektive Lilla Middelgrund, Röde bank, Morups bank och Vanguards grund i Kattegatt. För territorialhavet är dock kunskapsunderlaget bristfälligt och behovet stort av en kartläggning för att kunna identifiera värdefulla marina miljöer även på stora djup. Det krävs tillräcklig kunskap i underlag och data för att skydda representativa miljöer och rätt arealer. För att skydda och långsiktigt och väl förvalta en tillräckligt stor areal havsmiljö som i sin tur omfattar alla skyddsvärda naturtyper vi känner till krävs dessutom ett ökat samarbete mellan olika sektorer. Särskilt när det gäller hot av mer generell karaktär än olika former av exploateringar så krävs förvaltningsformer med tvärvetenskapligt angreppssätt och samverkan. Kulturmiljö Ingen aktiv vrak- eller fornlämningsinventering har utförts i Västerhavet. Därför känner kulturmiljösektorn bara till en bråkdel av alla de vrak som kan finnas i området. Fornlämningarna längs med kusten är dock relativt kända. De stora hoten mot riksintressen och fornlämningar som ligger vid eller under vatten är exploateringar av stränder och havsbotten. De vanligaste exploateringarna är byggande av vindkraft, muddringar, nedläggningar av kablar eller ledningar, nybyggnad och utbyggnad av marinor. Den vanligaste fornlämningen längs med västerhavets kust är de stora gravrösen som uppfördes på bergskrön med vidsträckt utsikt under äldre delen av bronsåldern. Rösena är oftast meter i diameter och 1-2 meter höga och deras form kan variera från den vanligaste runda formen till långrösen. Utbredningen av gravrösen längs med kusten sträcker sig från norra Bohuslän och söderut till mitten av Varbergs kommun. Längs med Västerhavets kust finns också mängder med lämningar efter sillfiskeperioderna. Den vanligaste fornlämningen är tomtningen. Den vanligaste tolkningen av tomningarnas funktion är att de utgjort tillfälliga och säsongsvisa övernattningsställen för vadlag under sillperioderna. Att det under sillperioderna 5

6 ARBETSMATERIAL Sida 6 av 79 avsattes många spår efter mänsklig aktivitet i skärgården är inte konstigt då många människor försökte få sin beskärda del av vinsten från sillen. Inte sällan finns de ovannämnda fornlämningarna: tomtningar, trankokerier och sillsalterier i samma områden i skärgården. Andra lämningar som ligger i närheten av dessa miljöer är fiskelägen. Vissa av dessa fiskelägen utvecklades sedan till kustsamhällen. Exempel på sådana är Fiskebäckskil som ligger på Skaftölandet i Lysekils kommun, Träslövsläge söder om Varberg och Torekov som ligger på Bjärehalvöns västra sida i Båstad kommun. Havsbaserad ekonomi Göteborg är idag Skandinaviens största transport- och logistiknod med Göteborgs hamn som centrum, och här finns goda möjligheter till en utvecklad kustsjöfart, med nya koncept för både fartyg och logistiklösningar. Västkusten är ledande i Norden inom marina livsmedel genom koncentrationen av stora beredningsföretag och omfattande handel med fisk och skaldjur. Kustfisket har stora möjligheter att vidareutvecklas. Utgångspunkten är att utveckla hela värdekedjan från hav till bord. Bohusläns, i ett internationellt perspektiv, unika natur- och kulturmiljökvaliteter bidrar till att turism och rekreation är en ökande näring som sysselsätter många personer. Risker och påverkansfaktorer Den intensiva sjöfarten och kanske främst transporterna av olja är en reell risk i Västerhavet. Två områden inom eller i närheten av Västerhavet är klassificerade som områden med mycket hög risk för kollisioner; farleden öster om Ven och Öresund. Kattegatt generellt är ett område med hög risk för kollisioner. Ett ohållbart fiske är också ett stort hot mot Västerhavet; ett för stort uttag, bifångster, förlorade redskap och bottenpåverkan kan innebära en irreversibel påverkan på hela ekosystemet. Klimatförändringarna innebär havsnivåhöjningar med konsekvenser för kustområdena men också en höjd vattentemperatur med konsekvenser för ekosystem och fiskerinäring. Betydelsen av ett bra kunskapsunderlag Grundläggande information om havsbottnen är av värde för planering av framtida nyttjande av resurser såsom fiske, havsbruk, mineralutvinning etc. I ett längre perspektiv utgör information om havsbottnens beskaffenhet också stor betydelse för planeringen av placering av telekommunikationskablar, gasledningar samt vind- och vågkraftsstationer längs kusten. Ytterligare aspekter för behovet att grundläggande information om havsbotten är säker navigation på havet, både för kommersiell och fritidssjöfart. Dessutom finns det ett ökat behov av kunskap om kartläggning av skeppsvrak och fornlämningar. Tillgången till kartor över landskapet på havsbotten, dvs. förekomst av olika naturtyper, utgör en avgörande betydelse för förutsättningarna att genomföra en hållbar förvaltning av det marina ekosystemet. Ett sådant basmaterial ger möjlighet att säkerställa ett hållbart nyttjande utan att äventyra ett väl fungerande ekosystem som fortsatt kan leverera varor och tjänster nu och i framtiden. Det är även av stor vikt att ett förbättrat kunskapsunderlag tas fram för att få ett effektivt skydd av marina miljöer. Ett bra kunskapsunderlag är viktigt för den lokala förankringen i etableringen och genomförandet av arbetet med områdesskydd. 6

7 ARBETSMATERIAL Sida 7 av 79 Innehåll Sammanfattning... 4 Introduktion... 8 Havsplanering i Sverige... 8 Planeringsprocessen i Västerhavet... 9 Sammanfattande bedömning Prioriterade frågor för Västerhavet Rumsliga konflikter i Västerhavet Västerhavets ekosystem och miljötillstånd Skagerrak - en vik av Nordsjön Kattegatt - en flodmynning Vattenförvaltningen i Västerhavet Skyddade områden enligt 7 kap. MB Naturvärden i Västerhavet Människan och Västerhavet Från havet som lokal resurs till kusten som rekreativ resurs Kommunala planer och strategier Kommunala ställningstaganden i Västerhavet Nätverk och planeringsprocesser i och kring Västerhavet Kulturvärden Aktörerna inom marinarkeologin på Sveriges Västkust Befintliga planeringsunderlag för kulturmiljöområdet Kulturvärden knutna till havsmiljön i Västerhavet Havsbaserad ekonomi anspråk i Västerhavet Nuläge Utveckling och trender Risker och påverkansfaktorer Sjöfart Fiske Vind- och vågkraft Vattenbruk Friluftsliv/Turism Klimatförändringar Eutrofiering Marint skräp Buller

8 ARBETSMATERIAL Sida 8 av 79 Introduktion Sverige ska få ett nytt system för statlig fysisk planering av havet. Havsplanering är ett viktigt verktyg för havens långsiktiga förvaltning och utveckling. Den behövs för att länka samman all planering och förvaltning som rör våra havsområden. Planeringen innebär att nyttjande, utveckling och bevarande vägs mot varandra. Havsplanering i Sverige En havsplan består av kartor och ställningstaganden om hur havet ska nyttjas, skyddas och förvaltas och vilka samhällsintressen som ska uppmärksammas. Havsplanerna ska visa den mest lämpliga användningen av havet i olika områden. Många intressen ska samsas, till exempel sjöfart, fiske, turism, försvar och materialutvinning. Havsplanering kan förebygga konflikter mellan olika intressen och att hjälpa till att lösa dem som uppstår. Enligt förarbetena innebär den nya lagstiftningen att staten upprättar ett system för planläggning till havs. Havsplanen kan liknas vid den kommunala översiktsplanen på så sätt att den bland annat ska behandla riksintressen och ge uttryck för aktuella politiska ställningstaganden. Med ett plansystem även för havet ökar möjligheterna till insyn och medverkan för medborgare och näringsliv i förvaltningen av våra havsområden. Havsplanerna börjar en nautisk mil från baslinjen och täcker hela den ekonomiska zonen. I vissa delar överlappar havsplanerna de kommunala planerna. Havsmiljöförordningen och vattenförvaltningsförordningen berör hur hav och vatten ska förvaltas och har därför en koppling till havsplaneringen. Havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet ska tas fram av Havsoch vattenmyndigheten i samarbete med kommuner, länsstyrelser och nationella myndigheter. Havsplanerna som ska beslutas av regeringen, ska bland annat 8

9 ARBETSMATERIAL Sida 9 av 79 tillämpas i den kommunala planeringen och vid beslut om tillstånd för olika verksamheter i havet. Flertalet myndigheter liksom länsstyrelsen och kommunerna har en central roll i havsplaneringen, både när det gäller att i ett första skede ta fram underlag (denna rapport) till en nulägesbeskrivning av havsplaneområdena och att bidra i arbetet med mål och strategier för havsplanerna. I ett senare planeringsskede ska myndigheterna även medverka i själva planeringen. Ekosystemansatsen Den kommande havsplaneringen ska, enligt havsplaneringsutredningens betänkande Planering på djupet (SOU 2010:91), ha ekosystemansatsen som utgångspunkt. Ekosystemansatsen, eller the Ecosystem Approach, har fått stort genomslag i politiken kring användning och förvaltning av naturresurser. Den nämns som vägledande princip i allt från EU:s fiskeripolitik till praktiskt inriktad lokal förvaltning av regnskog i Malaysia. Ekosystemansatsen är också en utgångspunkt för EU:s havsmiljödirektiv. Ekosystemansatsen är en strategi för bevarande, hållbart nyttjande och rättvis fördelning av naturresurser, med målet att säkerställa att användningen av ekosystemen sker inom deras gränser. En viktig del är att integrera miljöbedömning och samhällsekonomisk analys i planeringen. Tillämpning av ekosystemansatsen förutsätter ett helhetsperspektiv, en kontinuerlig utveckling av kunskapen om haven och deras användning, tillämpning av försiktighetsprincipen och en anpassningsbar förvaltning. Det ställer krav på delaktighet och samverkan på flera nivåer och på en ekonomisk analys av värdena i ekosystemen och de tjänster vi får från dem. Planeringsprocessen i Västerhavet Kunskap om havet finns idag spritt hos många olika aktörer vilket ställer krav på en bred process för framtagande av den regionala rapporten. Under våren 2013 har befintligt planeringsunderlag samlats in från kustlänsstyrelser och kustkommuner. Insamlingen hade två syften: Samla befintliga underlag som ska tillgängliggöras genom planeringsverktyget Havsplaneringsportalen via HaV:s hemsida. Samla in befintligt underlag som kan användas vid framtagandet av nulägesbeskrivningen. I samband med att planeringsunderlag samlats in från kommuner har även havsplanering introducerats hos kommuner med kust mot Västerhavet. Detta har dels skett genom förfrågan om underlag, dels genom länsstyrelsens normala ärendehantering och kommunträffar. De tre samordnande länsstyrelserna (Kalmar, Västra Götaland och Västernorrland) tog tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten fram en gemensam grundstruktur för de tre regionala underlagsrapporterna. De samordnande länsstyrelserna har även fortsatt att samverka under arbetet med att ta fram de regionala rapporterna. Inom Västerhavets havsplaneområde har länsstyrelsen i Västra Götalands län det samordnande ansvaret och skickade ut en grundstruktur till övriga länsstyrelser att 9

10 ARBETSMATERIAL Sida 10 av 79 utgå ifrån. Skåne län valde tidigt att utifrån strukturen leverera ett gemensamt underlagsmaterial till både Östersjön och Västerhavet. Respektive samordnande länsstyrelse har sedan använt det som bedömts vara relevant. Med Hallands län har en kontinuerlig kontakt upprätthållits under arbetets gång. Arbetsdokumentet har funnits tillgänglig för alla länsstyrelser så att det har varit möjligt att arbeta och titta på dokumentet för alla (via länsstyrelsegemensam delad filyta) och arbetsgruppen i Halland har kunnat fylla på texter efterhand. Mycket av det underlag som idag finns om havet tillhandahåller nationella myndigheter, vilka i likhet med kustlänsstyrelserna fått en begäran från HaV om att leverera in underlag. Likaså har HaV tagit fram sektorsrapporter kring fiske samt ekosystemet och miljötillståndet. Delar av dessa sektorsrapporter har används för framtagandet av denna regionala rapport, i de fall de varit geografiskt relevanta och användbara ur ett planeringsperspektiv. Deltagande och dialog Den 21 mars bjöd Länsstyrelserna i Västra Götalands län, Hallands län och Skåne län tillsammans med HaV in, i första hand kustkommunerna och regionala samarbetsorgan, till ett första dialogmöte i Tylösand. Diskussionen var uppbyggd kring några huvudsakliga frågeställningar: Hur samarbetar vi för att nyttja den källa av möjligheter Västerhavet utgör? Hur kan havsplanering bidra till att utse den mest lämpliga användningen av våra hav? Vilka möjligheter och utmaningar står Västerhavet inför framtiden? Trendspaning. Blå tillväxt och levande hav är det förenligt? Tillsammans skapades en gemensam bild av havsplaneringen för Västerhavet; hur den ser ut idag och hur de framtida utmaningarna och möjligheterna ser ut. Olika talare gav inspel ur sina perspektiv och det gavs möjlighet till möten mellan olika aktörer längs hela Västerhavet som arbetar med eller berörs av havsplaneringen. Dialogmötet var en uppstart på den samverkan som vi behöver för att åstadkomma en framgångsrik havsplanering. Vi kunde konstatera en god fördelning med representanter från hela kuststräckan och en representation från samtliga tre kustlänsstyrelser, 15 av Västerhavets totalt 20 kommuner, samt tre av områdets fyra regioner/ regionala förbund. Totalt bjöds 27 kommuner in inklusive alla kommunerna längs Öresund. Avgränsning Havsplanerna omfattar området en nautisk mil från baslinjen ut till yttersta gränsen för svensk ekonomisk zon. Havsplaneområdet Västerhavet omfattar: Från kullens spets i norra Öresund till gränsen mot Norge. Gränsar mot vattendistriktet Västerhavet. Omfattar i fråga om territorialhavet alla kustkommuner i Västra Götalands och Hallands län samt vissa kommuner i Skåne län (Ängelholm, Båstad samt Höganäs). Denna rapport beskriver det som vi betraktar som regionalt och kommunalt planeringsunderlag. I vissa fall beskrivs också nationella anspråk och beslut, särskilt eventuella förhållanden till kommunala och regionala ställningstaganden. En 10

11 ARBETSMATERIAL Sida 11 av 79 del underlag som kan betraktas som nationella beskrivs också då de är svåra att tydligt avgränsa. Den geografiska avgränsningen enligt ovan till trots så innehåller denna rapport en hel del information och ställningstaganden som berör kustzonen. Öppet hav och kustzonen är tätt sammankopplade och mycket av det som rör kustzonen berör även öppet hav och vice versa. Avsikten är dock att i huvudsak beskriva det som har betydelse för den fysiska planeringen av havet. Inledningsvis skapade de samordnande länsstyrelserna (Västernorrland, Kalmar och Västra Götalands län) tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten en grundstruktur för de regionala rapporterna. De huvudsakliga syftena med den gemensamma strukturen är att de regionala rapporterna ska: passa insamlingen av material från kommuner och länsstyrelser emellan, se någorlunda lika ut och kunna inlemmas i en nationell nulägesbeskrivning. I huvudsak beskrivs nuläge, konflikter och möjligheter samt brister i underlagen; Läs mer Nuläge En sammanfattande beskrivning av befintliga förhållanden med utgångspunkt i pågående användning och befintliga anspråk. Förekomst av anläggningar, föremål, lämningar etc. redovisas och den geografiska utbredningen beskrivs. Konflikter och möjligheter Framtida användning och anspråk på hav och kust på sikt beskrivs (inkl. identifierade behov av skydd för natur- och kulturmiljöer). En beskrivning av utveckling och trender; Vilka utmaningar är identifierade och vad kan förväntas inför framtiden? Hur förhåller sig användningen/anspråken till framtida klimatförändring? Redovisning av de ekologiska och fysiska förutsättningarna i havsmiljön för användningen/anspråken. Beskriv användningens/anspråkens miljöpåverkan. Hur förhåller sig användningen/anspråken till andra? Samverkar de eller finns konflikter? Brister i underlagen Kvalitetsbedömning av underlagen och identifiering av kompletteringsbehov. Identifierade brister i kunskapsunderlaget, ofullständig information, kvalitet på data och underlag, teknisk kvalitet, kompetens mm. Havsplaneringsportalen, Planering på djupet fysisk planering av havet, SOU 2010:91, Kunskap på djupet kunskapsunderlag för havsplanering, SOU 2011:56, Tillämpning av ekosystemansatsen i havsplaneringen, Havs- och vattenmyndigheten 2012:14, 11

12 ARBETSMATERIAL Sida 12 av 79 Havsplaneområdet Västerhavet 12

13 ARBETSMATERIAL Sida 13 av 79 Sammanfattande bedömning Prioriterade frågor för Västerhavet Det finns ett antal frågor, utan specifik geografisk avgränsning, men som är av betydelse för Västerhavet och det begränsade utrymme som det utgör. Dessa visar både på Västerhavets karaktär och vilka frågor som bör hanteras i samband med det fortsatta arbetet med havsplanerna. Ökad sjöfart Fartygen blir allt fler och allt större och västkustens dominans förväntas bestå. Fram till 2050 förväntas en fördubbling av import och export och utvecklingen inom världssjöfarten innebär att fartygen blir både bredare och djupare. Detta kan komma att innebära att nya områden måste öppnas för sjöfarten. Här behövs en analys; hur behöver förväntningarna på ökad och förändrad sjöfart tillgodoses i havsplaneringen? I ett havsplaneringsperspektiv bör inte sjöfartens intressen stå i allt för stor konflikt med naturvärdena. Men andra anspråk som kräver utrymme i havet kan behöva stå tillbaka. I förlängningen är riskerna med detta anspråk stora redan idag och konsekvenserna av t.ex. ett oljeutsläpp betydande. Vad betyder en ökad trafik för kustzonen och vilken beredskap behövs för eventella olyckor? Växande maritima näringar En ansats för att kartlägga och förutsäga de maritima näringarnas synergier och konflikter, både med andra anspråk och sinsemellan, behövs. Särskilt de växande näringarna som med forskning kan komma bli mer kommersiella behöver redovisa krav på eventuella anläggningar för att kunna hanteras i framtida havs- och kustplanering. Marin bioteknologi är idag en liten del av de maritima näringarna och det är svårt att säga vilken typ av anspråk det kommer att utvecklas till. Hur kommersiella odlingar ska se ut och lokaliseras måste tydliggöras om näringen ska utvecklas. I ett längre perspektiv kan utvecklingen av offshoretekniker för havsbaserade fiskoch skaldjursodlingar underlätta expansion genom att konkurrensen minskar gentemot andra kustnära intressen. Synergieffekter kan uppnås om t.ex. energiframställning samordnas med havsbaserad odling. Havsplaneringen kan här spela en viktig roll i att identifiera behov och lämpliga avgränsningar. Mer turism Även turismen förväntas öka, kanske särskilt på de tidpunkter som ligger i anslutning till dagens högsäsong. En ansats för att kartlägga turismens och rekreationens fysiska anspråk på Västerhavet bör göras. Vart och var gör hur många på havet? Vart finns potentiella konflikter och hur ska denna typ av användning av havet värderas? Konnektivitetsanalys skydda rätt platser Skyddet av arter, naturtyper och områden ses i en större helhet om skyddet skall vara långsiktigt och effektivt. I klartext handlar detta om var geografiskt områden skall vara belägna i förhållande till varandra och hur stora skyddade områden bör 13

14 ARBETSMATERIAL Sida 14 av 79 vara, allt för att effekten av skydden skall gynna varandra. I framtiden måste skyddsarbetet bygga på strategier som följer resultat av konnektivitetsanalyser för att få bästa skydd för värdefulla marina miljöer. En god strategi tar avstamp i befintligt skydd och pekar ut hur detta byggs vidare genom att välja rätt storlek, placering och omfattning på planerade skydd. Någon form av konnektivitetsanalys för naturvärdena i Västerhavet bör göras. Ett mer heltäckande kunskapsunderlag för den marina naturvården Arbetet med att förbättra kunskapen om de marina värdena pågår och mycket värdefull information har inhämtats av Artdatabanken genom det Svenska artprojektet. Dessutom har flera större projekt som finansierats av bland annat Naturvårdsverket och EU-finansiering (Forum Skagerrak II, Hav möter Land) bidragit med ökad kunskap. Exempel på dessa är basinventeringen av skyddade områden och flera andra riktade mätkampanjer. I projekten har provtagnings-metoder och definitionerna av naturtyperna samordnats nationellt vilket är mycket viktigt för att få en enhetlig bedömning. Kunskapsunderlaget för den marina naturvården behöver dock fortsätta att förstärkas generellt på hela Västkusten och det finns stora brister i vår kunskap om ett större antal marina naturtypers utbredning. Denna kunskap är bland annat viktig för arbetet med att inrätta nya skyddade områden där känsliga naturtyper kan skyddas och säkerställas genom hållbart nyttjande. Ett förbättrat kunskapsunderlag är av stor betydelse för att ett effektivt skyddsarbete i marin miljö med avseende på urvalsprocess, avgränsningar, föreskrifter samt skötsel och förvaltning av områden. Underlaget är generellt bättre nära kusten än de djupare områdena vilket beror på att kartering och identifiering av grundare områden är mindre komplicerad och resurskrävande. Hotbilderna och därmed skyddsbehovet ser väldigt olika ut innanför respektive utanför baslinjen. Innanför baslinjen finns främst ett behov av att tillgodose det långsiktiga skyddet för de befintliga områdesskydden. I territorialhavet är behovet stort av en fullständig kartläggning för att kunna identifiera värdefulla marina miljöer. Här är det nödvändigt med ett starkt samarbete mellan bland annat Havs- och vattenmyndigheten, Sjöfartsverket och Länsstyrelsen för att säkerställa ett långsiktigt skydd av eventuella skyddsvärda marina miljöer. Uppdatera befintliga skyddsområden Dessutom är kunskapen ofta bristfällig i redan skyddade områden. Hur väl de marina naturtyperna är undersökta i dessa områden beror i stor del på om syftet med områdesskyddet har varit att skydda undervattensmiljöerna. Många av de äldre naturreservaten har skapats främst för att värna och främja friluftslivet och de marina värdena är inte dokumenterade. I många fall bygger den tillgängliga kunskapen på äldre inventeringar som behöver uppdateras och komplementeras. Här behövs en genomgång. Kontinuerlig övervakning För naturtyper som har stor naturlig variation behövs en kontinuerlig övervakning. Dessa naturtyper är mycket kostsamma att kartera i fält och här kan fjärranalys vara ett jämförelsevis billigt alternativ. Detta har bland annat genomförts i Västra Götalands län där flera satellitbildsanalyser av ålgräsutbredningen har genomförts. 14

15 ARBETSMATERIAL Sida 15 av 79 Modellering av naturtyper Modellering av naturtyper är ett annat sätt att på ett kostnadseffektivt sätt skaffa information om ett större område, i förhålllande till heltäckande undervattensundersökningar. Generellt så är dock tillgången bristfällig på detaljerad information om bottenbeskaffenhet och djup, vilket är viktiga komponenter i modellering av marina naturtyper. I flesta fall finns dessa data men är belagd med sekretess, undantaget är mätningarna inom Kosterhavet där sekretessen har hävts. En högre tillgänglighet till denna typ av data skulle underlätta arbetet med ett förbättrat kunskapunderlag. Minimera de negativa effekterna av påverkansfaktorerna Anspråken på haven blir allt fler och livsutrymmet krymper för många arter. Naturvärdena är utsatta för en ökad stress orsakade av mänskliga aktiviteter, inte minst genom klimatförändringar, övergödning, exploatering av kusterna och nya främmande arter. I flera hundra år har fiske, sjöfart och militär verksamhet varit de dominerande intressena, men nu får de konkurrens av allt fler. Det finns t.ex. många som har mycket att vinna på att återta havet som en lokal resurs och arbetsmarknadsbas. Frågan är hur havsbaserad bio-teknik och förnyelsebar energi, vattenbruk, turism etc. ska kunna utvecklas och bidra till både en ökad livskvalitet på ganska kort sikt och en hållbar tillväxt på lång sikt. Ett sätt att minimera de negativa effekterna av påverkansfaktorerna kan vara att göra som i det EU-finansierade projektet Hav möter Land (se mer om projektet på sid. 40). Här var ekosystemansatsen utgångspunkten. Gemensamt definierades naturvärden i Kattegatt och Skagerrak samt vilka ekosystemtjänster dessa naturvärden bidrar med och vilka sociala välfärdsmål dessa i sin tur leder till. Utifrån detta definierades sedan vilka påverkansfaktorer som man inom projektets ramar arbetade med att minimera den negativa effekten av. 15

16 ARBETSMATERIAL Sida 16 av 79 Rumsliga konflikter i Västerhavet Inom eller i havsplaneområdets närhet finns åtta geografisk avgränsade områden vilka förtjänar att omnämnas särskilt på grund av befintliga eller befarade konflikter. Tre av områdena har sin grund i en framtida ökande sjöfart och är till stor del en fråga om vad det betyder för områdena som redan idag är intensivt nyttjade; Öresund, Göteborgs skärgård och Idefjorden. Tre områden handlar i huvudsak om yrkes- och fritidsfiskets påverkan på höga naturvärden; Stora respektive Lilla Middelgrund och Fladen. På Svabergsgrunden finns en potentiell konflikt mellan våg- och vindkraftverk och höga naturvärden. Det åttonde området ligger utanför havsplaneområdet men är en principiell fråga som är viktig och lämplig att på något sätt hantera inom havsplaneringen, nämligen försvarets påverkan på höga naturvärden i Gullmarn. Idefjorden och Öresund ligger inte heller inom Västerhavets havsplaneområde men påverkas ändå tydligt av de avväganden och beslut som tas i Västerhavet och hänsyn bör tas även till dessa områden. Idefjorden Idefjorden, belägen på gränsen mellan Norge och Sverige, är en tröskelfjord. Idefjorden har sedan länge tampats med stora miljöproblem. Dessa orsakas framför allt av fjordens instängda läge och en hög organisk belastning. Den svenska sidan av Idefjorden har sedan 2002 varit ett Natura 2000-område och där förekommer både marina-, sötvattens- och brackvattensarter. Konflikten för dagen handlar om sjöfart. För att få in större fartyg och mer gods till hamnen i Halden finns önskemål från norsk sida som går ut på att spränga eller hyvla av trösklarna vid inloppet. 16

17 ARBETSMATERIAL Sida 17 av 79 Gullmarn I Gullmarn är konflikten mellan höga naturvärden och försvaret tydlig. Gullmarn är en äkta fjord, ett naturreservat och Natura 2000-område. De marina kvaliteterna har sedan lång tid tillbaka varit uppmärksammade av forskare vilket lett till etablering av flera forskningsstationer. Fjorden har stor betydelse för fisket genom att den utgör ett viktigt uppväxtområde för nära nog samtliga fiskarter som förekommer längs västkusten. Försvarets övningar i fjorden utgör det största hotet. Svabergsgrunden Där strömmarna från Kattegatt och Skagerrak möts, utanför den välkända fiskeorten Smögen på svenska västkusten, ligger Svabergsgrunden. Grundområdet är beläget som en västlig utpost i den ström som sveper upp längs svenska västkusten och för med sig larver av olika organismer. Då grunden har en stor variation av olika bottentyper på olika djup, så finns det miljöer som passar de flesta arter. Området har en mycket hög biodiversitet. I inventeringar 2009 och 2010 fann man flera mycket sällsynta arter. Även några för vetenskapen nya arter upptäcktes vid dessa grund. Fisket här är inte särskilt intensivt pga. den kuperade bottnen, men området är viktigt för burfiske efter kräfta och hummer. Den största potentiella konflikten ligger i att grunden också är intressanta för utbyggnad av både våg- och vindkraft. Här finns också en eventuell konflikt med försvarets skjutområde. Det är ett prioriterat område för att upprätta marint områdesskydd. Göteborgs skärgård Liksom Öresund är detta ett intensivt trafikerat farvatten i kombination med ett intensivt utnyttjat kustvatten. Sveriges största hamn och andra största stad med flera riksintressen för yrkesfiske, försvar, friluftsliv och naturoch kulturvärden finns i området. I Kungälv, Öckerö och Göteborg finns även områden utpekade för både vindoch vågkraft. Vilka konsekvenser får en dubblerad sjöfart här? 17

18 ARBETSMATERIAL Sida 18 av 79 Lilla Middelgrund och Fladen Dessa grundområden har högre bevarandevärden avseende natur än Stora Middelgrund. Bägge är Natura områden men inte desto mindre förekommer både yrkes- och fritidsfiske här. Här bör fiskeregleringar liknande Bratten genomföras. Stora Middelgrund På och i närheten av Stora Middelgrund finns starka intressen för naturvård, yrkesfiske och friluftsliv. Här finns ett Natura 2000-område, söder om Stora Middelgrund finns ett lekområde för torsk och ett omfattande yrkes- och fritidsfiske förekommer på och vid Stora Middelgrund. Dykning förekommer också. Området är dessutom av riksintresse för vindbruk och det finns ett tillstånd för drygt 100 vindkraftverk från Det är inte genomfört. I dansk ekonomisk zon finns ett område utpekat som intresse för grustäkt. Detta område är framför allt aktuellt att utreda utifrån naturvärdet, hur mycket det tål och om det är relevant med restriktioner. Öresund Vad händer när sjöfarten fördubblas i ett av Sveriges mest riskfyllda farvatten? Sjöfarten är ett prioriterat anspråk i Öresund och det handlar inte om en konflikt om utrymme mellan andra anspråk. Men både kust och hav är intensivt nyttjat idag och utifrån riskaspekten bör det utredas vilka konsekvenser en ökad sjöfart för med sig för övriga intressen i havet och längs med kusten. Här finns t.ex. Natura området Kullaberg, riksintressen för kulturmiljövården längs kusten, lekområden för torsk och viktiga områden för friluftsliv. Här finns periodvis intensiv fritidsbåtstrafik. 18

19 ARBETSMATERIAL Sida 19 av 79 Västerhavets ekosystem och miljötillstånd Västerhavet är en vardaglig sammanfattande benämning på Kattegatt och Skagerrak och också namnet på ett av tre havsplaneområden i Sverige. Kattegatt och Skagerrak har sinsemellan klart särskiljande förhållanden beträffande ekosystem, miljöproblem, väderlek, fiske och sjöfart. Längst i söder kommer man till Öresund vilken också är en unik miljö. I Öresund möts det salta Nordsjövattnet och det bräckta Östersjövattnet. Havsbottnen består av allt från sand och mjukbottnar till rev och hårda klippkuster. Dessa omständigheter utgör förutsättningar för en rik och varierande artförekomst. I Västerhavet finns en stor del av Sveriges marina flora och fauna och länsstyrelserna har en hög ambition för skyddet av havsmiljön. Drygt 10 % av havsmiljön omfattas av marint områdesskydd. Avseende territorialhavet är dock kunskapsunderlaget bristfälligt och behovet stort av en kartläggning för att kunna identifiera värdefulla marina miljöer även på stora djup. Det krävs tillräcklig kunskap i underlag och data för att skydda representativa miljöer och rätt arealer. För att skydda och långsiktigt och väl förvalta en tillräckligt stor areal havsmiljö som i sin tur omfattar alla skyddsvärda naturtyper vi känner till krävs dessutom ett ökat samarbete mellan olika sektorer. Särskilt när det gäller hot av mer generell karaktär än olika former av exploateringar så krävs förvaltningsformer med tvärvetenskapligt angreppssätt och samverkan. Strömsystemen i Västerhavet. SMHI FAKTABLAD NR Skagerrak - en vik av Nordsjön 1 Om man vill sticka ut hakan en aning är Skagerrak det enda av de svenska havsområdena som är ett "riktigt" hav. Skagerrak har en robust havsmiljö tack vare flera havsströmmar. Det finns i princip inga fysikaliska hinder för strömmar och vattenomsättning även om det liksom i Kattegatt finns en skiktning i djupled. Vattnet har en salthalt på runt 35, alltså detsamma som i den öppna Atlanten. Skagerraks medeldjup är 218 m. Största djupet finns i Norska rännan utanför Norges sydspets, drygt 700 m. Tröskeldjupet mot djupvattnet i Norska havet är omkring 270 m. Den Norska rännan står i förbindelse med den norra delen av den djupränna som går utefter svenska västkusten från norska gränsen 1 De träffande benämningarna på Skagerrak och Kattegatt kommer från 19

20 ARBETSMATERIAL Sida 20 av 79 genom Kosterfjorden (största djup 250 m) och Väderöfjorden. De nästan oceaniska förhållandena medför en enorm artrikedom i växt- och djurlivet. Faunan och floran i Skagerrak har ungefär samma uppbyggnad och artrikedom som den i Nordsjön. Drygt 130 fiskarter har påträffats utanför Bohuskusten, och på de bottnar dit ljuset når förekommer flera hundra olika alger och flera tusen djurarter. Här finns även ett rikt bestånd av skaldjur av olika slag - havskräfta, räka, krabba m.fl. Kattegatt - en flodmynning Kattegatt är betydligt mer påverkat av Östersjöns bräckta vatten än Skagerrak. Skillnaderna i salthalt gör att det uppstår en skiktning som förhindrar vattenomsättningen i djupled, trots att vattenomsättningen i övrigt är god. I Kattegatt varierar salthalten i ytvattnet från ca 15 i de södra delarna till ca 30 i de norra. I djupvattnet ändras salthalten endast obetydligt och ligger vid ca 34. Kattegatts medeldjup är 23 meter. Den danska sidan är förhållandevis grund. På den svenska sidan återfinns längst i norr Djupa rännan med djup nära 100 meter. Längre söderut är djupförhållandena oregelbundna, där största djupet, cirka 130 meter, finns i jämnhöjd med Varberg. Nästan alla våra marina fiskarter återfinns i norra Kattegatt. Här finns även goda bestånd av havskräfta, räka och krabba. Att den låga salthalten i Kattegatt jämfört med Skagerrak påverkar djurlivet framgår dock om man jämför de större växt- och djurarternas antal inom de båda områdena. I Skagerrak finns kanske dubbelt så många arter som i Kattegatt. I Östersjön finns ungefär en tiondel av arterna i Skagerrak. Bland de viktigaste kommersiella fiskarterna i norra Kattegatt och Skagerrak kan nämnas sill, skarpsill, torsk, makrill, kolja, vitling, gråsej samt olika plattfiskar. 20

21 ARBETSMATERIAL Sida 21 av 79 Vattenförvaltningen i Västerhavet I Sverige infördes 2004 EU:s ramdirektiv för vatten i svensk lagstiftning. Arbetet med statusklassificering, övervakningsprogram, åtgärdsprogram, förvaltningsplaner och miljökvalitetsnormer går under benämningen den svenska vattenförvaltningen. I Västerhavets vattendistrikt finns 110 kustvattenförekomster samt två övergångsvatten (Nordre älvs- och Göta älvs estuarier). Vattenförekomsterna följer SMHI:s havsområdesindelning och sträcker sig från strandlinjen ut till 1 nautisk mil utanför baslinjen. Vattenförvaltningens geografiska avgränsning ligger alltså innanför det planområde som föreslås enligt havsplaneringsutredningen. Enligt den statusklassning som utförts av Vattenmyndigheten för Västerhavet uppnår ca 95% av dessa vattenförekomster inte god ekologisk status. De fåtal vattenförekomster som uppnår god ekologisk status återfinns i området runt Kosterhavet där Sveriges enda marina nationalpark är belägen. Statusklassificeringssystemet är uppbyggt kring ett antal sk. kvalitetsfaktorer, bottenfauna, makroalger, växtplankton samt fysikaliska och kemiska faktorer. Samtliga kvalitetsfaktorer bedöms enligt en femgradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Den kvalitetsfaktor som uppvisar sämst status avgör den övergripande ekologiska statusen för vattenförekomsten. Att så många kustvattenförekomster uppvisar måttlig eller sämre status beror till största delen på att bottenfaunan i Västerhavets kustvatten inte uppnår god status. Orsaken till detta är inte fullt utrett men sannolika orsaker kan vara övergödning, utfiskning, försurning och/eller miljögifter. Det har även gjorts klassificeringar av den kemiska statusen för kustvattenförekomsterna. Här är skalan indelad i två klasser: god status eller uppnår ej god status. Ett fåtal vattenförekomster uppnår inte god kemisk status, främst på grund av höga halter TBT i sedimenten. Vad gäller miljögifter är dock kunskapen begränsad vad gäller den faktiska situationen då miljöövervakningen av miljögifter är av begränsad omfattning. Ett antal generella åtgärder har föreslagits i avrinningsområdena till Västerhavsdistriktets kustvatten, främst för att minska näringsämnesbelastningen. Alla vattenförekomster har en miljökvalitetsnorm som anger vilken status vattenförekomsten ska ha uppnått till år Det generella kravet är god ekologisk status till år 2015 men det finns även undantag från detta krav för vissa vattenförekomster. Det kan handla om längre tidsfrist, vanligtvis år 2021, men det kan också handla om en lägre statusnivå där god ekologisk status inte är rimligt att uppnå med kostnadseffektiva åtgärder. För närvarande pågår en ny statusklassning vilken beräknas vara slutförd i slutet av år

22 ARBETSMATERIAL Sida 22 av 79 Statusklassificeringen för kustvattnet i Västerhavet 22

23 ARBETSMATERIAL Sida 23 av 79 Skyddade områden enligt 7 kap. MB Havets olika näringskedjor är hopfogade till en stor näringsväv där organismerna fungerar i ett samspel med varandra. Påverkan på en viss art kan därför få omfattande och kanske oväntade följder för ett stort antal andra arter. En förutsättning för arters fortlevnad är kvaliteten och utbredningen av deras livsmiljöer. Marina skyddsområden är därför ett viktigt redskap för bevarandet av den biologiska mångfalden. Gemensamt för skydd enligt miljöbalken som Natura 2000 områden, nationalparker, biotopskyddsområden och naturreservat är att de medger inskränkningar i nyttjande- eller tillträdesrätten, om det är nödvändigt för att uppnå syftet med skyddet. Länsstyrelserna i Västerhavet har satt upp en hög ambition för skyddet av havsmiljön. Det motiveras av att vi här inom ett förhållandevis begränsat område återfinner större delen av Sveriges marina fauna och flora. Ett av målen satta genom konventionen om biologisk mångfald anger att minst 10% av kust- och havsområden, särskilt de som är viktiga för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, ska vara skyddade till år Enligt Havs- och vattenmyndighetens redovisning av uppdraget kring marint områdesskydd 2013 prognostiseras att drygt 7 % av Sveriges havsområden kommer att omfattas av marint områdesskydd Skagerrak och den norra halvan av Kattegatt är två av fyra områden i Sverige som uppnår målet på 10 %. Representativiteten av olika marina livsmiljöer är dock svag och det är en liten del av områdena som är mellan meter som omfattas av marint områdesskydd, i Kattegatt inga områden alls. I matrisen på nästa sida anges områdesskydd i form av nationalparker och naturreservat, Natura 2000-områden, skyddade områden inom regionala havsmiljökonventionerna HELCOM och OSPAR samt Ramsarområden 3. Det finns även möjligheten att skydda marina naturvärden genom biotopskydd, t.ex. för ålgräsängar och mindre grunda vikar, men ännu har inget av länen använt det verktyget. 2 Marint områdesskydd, Havs- och vattenmyndigheten rapport Konvention om våtmarker (inklusive grunda marina miljöer) av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar 23

24 ARBETSMATERIAL Sida 24 av 79 Marint områdesskydd i Västerhavet 24

25 ARBETSMATERIAL Sida 25 av 79 Namn Län NP/NR (inkl NVO) Natura 2000 MPA/BSPA (OSPAR/ HELCOM) Ramsarområde Idefjorden O x Kosterhavets nationalpark O x x 1 x 1 Kosteröarna O x x Saltö O x x 1 x 1 Väderöarna O x x 1 x 1 Tanumskusten O x x Bratten O x x Sannäsfjorden O x x Jorefjorden O (x) x Soteskär O x Åbyfjorden O (x) x Malmöfjord O x Gullmarsfjorden O x x x Strömmarna O x x x Måseskär O x Havstensfjorden - Svälte kile O x x x Stigfjorden O x x x Breviks kile-toftenäs O x x Halsefjorden O x x Stenungsundskusten O x x Ödsmåls kile O x x Pater Nosterskärgården O x x Sälöfjorden O (x) x Nordre älvs estuarium O x x x x Vrångöskärgården O x x Vallda Sandö N x x Svängehallar Fjärehals N x x Hållsundsudde- Sönnerbergen N x x Kungsbackafjorden N x x x Nidingen N x x Vendelsöarna N x x Båtafjordens strandängar N x Balgö N x x Gamla Varberg N x x Getteröns fågelreservat N x x x Västra Getterön N x x Gamla Köpstad N x x x Galtabäck-Lynga strandängar N x x Digesgård N x x Morups Tånge N x x x Grimsholmen N x x Vesslunda N x Stensjöstrand N x x Haverdal N x x Tylön N x x Morups bank N x x Fladen N x x Lilla Middelgrund N x x Stora Middelgrund och N Röde bank x x Hallands Väderö M x x Skälderviken M x Kullaberg M x x 25

26 ARBETSMATERIAL Sida 26 av 79 Naturvärden i Västerhavet GRIS- BÅDARNA PERS- GRUNDEN KOSTER- OCH VÄDERFJORDEN BRATTEN GULLMARS- FJORDEN SVABERGS- GRUNDEN VANGUARDS GRUND FLADEN LILLA MIDDEL- GRUND STORA MIDDEL- GRUND MORUPS BANK RÖDE BANK Värdefulla utsjögrund och djupa revområden 26

27 ARBETSMATERIAL Sida 27 av 79 Skyddsvärda marina områden Bratten, Kosterhavet med Säcken/Singlefjorden och de djupa delarna av Kosterrännan samt Gullmarsfjorden innehåller många arter som i Sverige annars bara finns på stora djup i yttre Skagerrak, och många arter har här sin enda svenska fyndplats. Andra skyddsvärda områden med en stor artrikedom är våra utsjögrund: Grisbådarna, Persgrunden och Svabergsgrunden i Skagerrak samt Fladen, Stora respektive Lilla Middelgrund, Röde bank, Morups bank och Vanguards grund i Kattegatt. Grunda ekosystem <20 meter Ur biologisk synpunkt har grunda havsvikar (0-10 meter) en avgörande betydelse för kustens produktionsförmåga och utgör viktiga livsmiljöer i form av barnkammare och skafferi för såväl fisk och många olika typer av bottenlevande djur som för flera fågelarter. Detta gäller bottnar både med och utan vegetation. Grunda mjukbottnar kan ha bart sediment, vara vegetationsklädda eller täckas av mussel- och ostronbankar. Hästmusselbankar påträffas på några platser i norra Bohuslän samt i Kattegatt och norra Öresund på djup ner mot 40 meter. De är liksom ostron-, blåmusselbankar och ålgräsängar med på OSPARs lista över hotade/minskande miljöer. Ålgräsängar har mycket viktiga ekologiska roller i kustekosystem, där de också bidrar till en rad viktiga varor och tjänster till gagn för människan. Till exempel utgör ålgräsängar viktiga uppväxtmiljöer och födosöksområden för flertalet kommersiella fiskar och skaldjur. Grus- och skalgrusbottnar och bottnar med sand tillhör en av de mest artrika biotoperna och har också en begränsad utbredning. Denna bottentyp är beroende av god vattengenomströmning och liten eller ingen sedimentation, och är därför känsliga för påverkan. En ovanlig naturtyp, som bl.a. finns i Kosterhavet, på Fladen och Lilla Middelgrund, är s.k. maerl, grusbottnar med stort inslag av kalkinlagrande rödalger. Maerl är en mycket artrik naturtyp med stort bevarandevärde, som också den är med på OSPARs lista över hotade/ minskande miljöer. Hårdbottenmiljöerna är mycket artrika och varierande, beroende på hur exponerade de är för vind och vågor. Det som begränsar mängden organismer på de grunda hårdbottnarna är tillgången på fria ytor. Ofta är ytorna helt täckta av fastsittande djur och växter. På utsjöbankarna i både Skagerrak och Kattegatt, men också i exponerade ytterskärsområden, bildar stora brunalger artrika algskogar (s.k. tareskogar). Tångskogarna är kända som mycket artrika och hyser många associerade arter. Här finns algarter som inte förekommer någon annanstans, exempelvis olika arter av rödalger. Djupa ekosystem >20 meter De djupa mjukbottnar som är relativt orörda av trålning är speciellt skyddsvärda, eftersom de ger livsbetingelser för organismer som är känsliga för fysisk störning. En miljö som har utpekats av OSPAR som en hotad/ minskande miljö är Seapens and burrowing megafauna communities (dvs. mjukbottnar med rik fauna av grävande organismer och med olika arter av sjöpennor). Karaktäristiskt för sådana bottnar är förekomst av olika arter av stora piprensare som var vanligare förr. På djupa bergväggar finns en mängd arter från flera olika grupper, t.ex. olika arter av svampdjur. De rikaste svampdjurssamhällena finns i Kosterfjorden, Säcken/Single- 27

28 ARBETSMATERIAL Sida 28 av 79 fjorden och ute på Bratten. På de djupa bergväggarna i Bratten lever många arter av hornkoraller. Under överhäng i flera områden finns det en specifik fauna bestående av arter som är mycket känsliga för sedimentering. På djupa hårdbottnar (>30 meter) i Kattegatt finns bland annat svampdjur och armfotingar. De enda reven av ögonkorall som man känner till i Sverige finns i norra Bohuslän. Det finns två kända levande rev, ett i Säcken och ett öster om Väderöarna, och fyra döda rev, tre i Kosterfjorden och ett i Grisbådarna nära norska gränsen. Reven behöver inte vara levande för att vara intressanta och viktiga: så länge den tredimensionella strukturen består är även döda rev bland de mest artrika marina miljöer vi känner. Pockmarks kallas de stora gropar i havsbottnen som har bildats genom att gas eller vätskor har strömmat ut ur havsbottnen. Sådana finns framför allt i Brattenområdet och norrut i Skagerrak. I vissa pockmarks har klippor och stenar kommit i dagen. Det kan också finnas en form av bubbelstrukturer (hårda karbonatstrukturer) som bildas när gasen strömmar ut i havsvattnet. Bubbelstrukturer är skyddade inom Natura Pockmarks innehåller en mycket rik fauna av både hård- och mjukbottenorganismer. Bubbelrev är en annan form av bubbelstrukturer, som i den svenska delen av Kattegatt påträffas på Fladen. Där har bildats höga pelare när gasen sipprar ut, liknande stalagmiter i en grotta. Djurlivet Knubbsälar finns längs hela den svenska Västkusten. Utvecklingen av sälbestånden i Kattegatt och Skagerrak har bestått i en snabb tillväxt från fridlysningen i mitten av 1970-talet och fram till sälpestutbrottet 1988, sedan en snabb återhämtning och fortsatt ökning fram till Efter den andra sälpestomgången 2002 såg beståndet åter ut att hämta sig snabbt, men tillväxten har avstannat och antalet är fortfarande lägre än Knubbsälen är en utpekad art i Art- och habitatdirektivet och skyddas i vissa Natura 2000-områden. Enstaka gråsälar visar sig också regelbundet i området. Tumlaren är också en Natura 2000-art. Tumlare uppehåller sig regelbundet i området, men kunskapen om tumlarbeståndet i Skagerrak och Kattegatt är dåligt, med undantag för tumlarna i Skälderviken som inventerades av Länsstyrelsen i Skåne Arten förekommer både i Skagerrak och Kattegatt året om, främst i utsjön, men antalet förefaller vara lägre under höst och vinter. Detta beror troligen på att tumlaren till viss del följer sina viktigaste bytesdjurs (sill, simpor och mindre torskfiskar) vandringar ut i Nordsjön. I Kattegatt rapporteras de främst från utsjön men även kustnära observationer förekommer, som Skälderviken, vid Balgöarkipelagen, väst om Onsala och i yttre delarna av Göteborgs skärgårdar. Flest rapporter i Skagerrak kommer från området runt Tjörn/Orust och i Kosteroch Väderöområdet. De märkvärdigaste fågelförekomsterna i Västerhavet finns bland de rastande och övervintrande fåglarna. Åmynningar och kustnära grundområden är generellt viktiga platser för dessa. Bohuslän är framför allt viktigt för toppskarv och skärsnäppa medan utsjöbankarna i Kattegatt bland annat är viktiga för sillgrissla, tobisgrissla och tordmule. Hallands Väderö är den enda plats i Kattegatt där de tre alkerna sillgrissla, tobisgrissla och tordmule häckar. 28

29 ARBETSMATERIAL Sida 29 av 79 Labben (kustlabben) har minskat kontinuerligt på Västkusten de senaste 40 åren och kan klassas som regionalt sårbar/hotad. Kustlabben är talrikast längs den norra delen av kusten, framför allt från Väderöarkipelagen och norrut. Arten föredrar öar i de yttre delarna av kustområdet. Tobisgrisslan är spridd längs de yttre delarna av hela kusten, men förkommer i större koncentrationer bara i Väderöarkipelagen och Göteborgs skärgård. Arten är känslig för störningar från båtlivet. Genom sitt boplatsval, bland stenar, i skrevor och andra skrymslen, är tobisgrisslan dessutom mycket utsatt för predation och störningar från mink. Vitfisk, plattfisk och arter som stenbit, marulk och havskatt fanns tidigare i rika bestånd längs kusten, men nu är de lokala bestånden av bottenfisk mycket små eller lokalt utrotade. Norr om Väderöarna ansågs av sportfiskare tidigare vara högklassiga fiskevatten, med flera arter av fiskar, hajar och framförallt rocka, men anses idag inte vara speciellt bra. Idag hittar sportfiskarna dessa arter bara vid vrak och ute på Bratten. Torsk har de senaste åren haft skyddade lekområden, för att om möjligt bevara de små lekbestånd som återstår i fjordarna i Skagerrak och ute i Kattegatt. Situationen för Kattegatts fiskbestånd är allvarlig. Genomförande av rekommendationer från Havs- och Vattenmyndigheten är viktiga åtgärder för att förbättra situationen för fiskbestånden. Detta gynnar även bottnarnas biologiska mångfald. Däremot verkar det som om den Nordsjötorsk som växer upp i Skagerrak blir allt talrikare. Skaldjursfaunan är i den norra halvan av Västerhavet är rik med ett kustnära bestånd av nordhavsräka och rikligt med havskräfta, krabbtaska och hummer. Det europeiska ostronet (Ostrea edulis) når sin nordligaste utbredning här. Havskräftan fanns även i rikliga bestånd i Kattegatt innan den stora utbredningen av syrebrist i slutet av 1980-talet. På senare år har även det japanska jätteostronet etablerat sig på den svenska västkusten. Marina ryggradslösa organismer har vi de senaste 10 åren fått en betydligt bättre kunskap om i Västerhavet genom de inventeringar som gjorts i form av utsjöbanksinventeringar och genom Svenska Artprojektet, även om det fortfarande bara rör sig om stickprov. Data från dessa inventeringar finns inlagda i Artportalen, där man också hittar uppgifter om hotade och rödlistade arter. Läs mer Förvaltningsplan, Västerhavets vattendistrikt , Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt 2010:03 Marint områdesskydd, redovisning av uppdrag i regleringsbrevet för 2013, Havsoch vattenmyndighetens rapport

30 ARBETSMATERIAL Sida 30 av 79 Människan och Västerhavet Landområdet innanför Västerhavet består av tre län och totalt 20 kommuner. 12 kustkommuner ligger i Västra Götaland, fem i Halland och tre i Skåne. Totalt bor drygt en miljon människor i kustkommunerna längs med Västerhavet. Landområdet är mångfacetterat och kontrastrikt. I norr finns skärgården med en mängd stora och små öar och i söder långsträckta stränder och bördiga slättområden. Här finns glesbygd och storstad om vartannat med Göteborg som största stad med drygt en halv miljon invånare. Alltså hälften av invånarna i kustkommunerna. Halmstad är näst största kommun med drygt invånare. Sjöfarten är en viktig komponent i kustzonen med Göteborgs hamn som den i särklass största godshamnen, men det finns också hamnar för persontransporter till Danmark, Tyskland och Norge från både Göteborg, Varberg och Strömstad. Som kartan visar syns tydligt att samhällena ligger längs kusten i Bohuslän och särskilt i Halland, undantaget är Göteborgsområdet där Göteborg i sig självt är attraktivt. Från havet som lokal resurs Fiske, hamnverksamhet och sjöfart har under lång tid haft en stark prägel på Bohuslän och dess näringsliv. Bohuskusten har långt tillbaka i historien dominerats av yrkesfiskare som bedrev ett specialiserat helårsfiske. Bohuslän är en utpräglad fiskebygd, där fisket bedrivits både intensivt och storskaligt. En rad goda naturliga hamnar, närhet till rika fångstfält och ett kargt landskap som inte tillåtit jordbruk i någon större skala är några orsaker. Därtill kommer det fria fisket. Västkustens fiskare ägde inte marken där de bodde och de flesta fiskelägen har ursprungligen legat på ofri grund. De har växt fram i trakter där ägobilden varit oklar och på marker som haft mycket lite intresse för jordägarna inåt land. Utan motstående intressen, kunde ett stort antal fiskelägen uppföras. I Halland resulterade jordbruksbyarnas snabba befolkningstillväxt under och 1800-talen i att många sökte sig till kusternas allmänningar, där så småningom fiskelägen uppkom. Det var ofta en knapp tillvaro och en del etablerade sig efterhand som yrkesfiskare med ett litet småbruk vid sidan av. Med trålfiskets införande och ett alltmer utpräglat och specialiserat yrkesfiske har många av de små fiskesamhällena försvunnit. För Bohuskusten har de kustbaserade näringarna haft goda förutsättningar att överleva men det halländska fisket med kompletterande jordbruk ledde aldrig till någon mer omfattande expansion. Med 1900-talets badorts- och sommargästliv blev kusten mer intressant 4. Betydelsen av fisket och havet som lokal resurs har minskat och ersatts av bl.a. turism. Turismens betydelse är stor längs med hela Västerhavet men resultatet av detta skifte syns tydligast i norra Bohuslän där fisket har haft större betydelse under längre tid. I Halland har också en mer mångsidig arbetsmarknad vuxit fram. 4 Sveriges kust- och skärgårdslandskap, Riksantikvarieämbetet 2003:4 30

31 ARBETSMATERIAL Sida 31 av 79 Befolkningsförändring i procent samt befolkningens fördelning för Västerhavets kustkommuner till kusten som rekreativ resurs Generellt är exploateringstrycket högt i Västerhavet och en allt större del av stränderna tas i anspråk. Detta blir ännu tydligare under sommaren då folkmängden i Halland fördubblas och femdubblas i norra Bohuslän. Turismen i kustzonen är 31

32 ARBETSMATERIAL Sida 32 av 79 Förvaltningsindex; rött innebär högt befolkningstryck och blått lågt Förvaltningsindex; fritidshusutveckling mycket betydelsefull. Även båtlivet är intensivt och 27 % av alla gästnätter för båtlivet i Sverige görs i norra Bohuslän. Det finns inget som tyder på att trycket på kustområdena ska förändras vilket speglas av Riksantikvarieämbetets förvaltningsindex 5. Förvaltningsindex är en beräkningsmetod som geografiskt indikerar utvecklingstrender och tendenser i olika delar i Sverige. Indexet indikerar geografiskt vilka områden som omfattas av bland annat hög befolkningsutveckling och hög bebyggelseutveckling. De statistiska variabler som indexet baserades på i förstudien var: befolkningsutveckling, permanentboende och taxeringsutveckling. Indexet delades in i fyra kategorier; heta områden, svala områden, neutrala områden och få eller inga boende. Heta områden är expansiva områden med högt befolkningstryck och bebyggelsetillväxt, ofta storstadsnära. Utmaningen för ett hållbart brukande av kust- och skärgård ligger här i att balansera exploateringstryck mot behovet av områden för rekreation och bevarande av kulturmiljöer i bebyggelsestrukturen. Planering är i denna typ av områden ett viktigt instrument för ett hållbart brukande. Svala områden har lågt exploateringstryck och negativ befolkningsutveckling. Utmaningen för ett hållbart brukande av kust- och skärgård ligger här i att förhindra förluster av kvaliteter i landskapet på grund av att förvaltare och brukare försvinner. Stimulansåtgärder är i denna typ av områden viktigare än planering. Metoden medger även att ytterligare variablar kan läggas till. Ett exempel på detta är utvecklingen av fritidshus. Gemensamt för de flesta områdena med högt subindex är att de återfinns i anslutning till kusten eller vid sjöar i inlandet. Detta speglar vattnets attraktivitet när man bygger ett fritidshus. Dessutom visar kartan att Bohuslän särskiljs i ett nationellt perspektiv. Turismens och fritidshusutvecklingens 5 Förvaltningsindex som metod för att mäta förändringstryck, Riksantikvarieämbetet 2011 samla.raa.se/xmlui/handle/raa/122 32

33 ARBETSMATERIAL Sida 33 av 79 betydelse på fastighetsutvecklingen blir tydlig om man jämför befolkningsförändringen i norra Bohuslän som är negativ (förutom Strömstad som är en välmående kommun mycket på grund av närheten till Norge) med förvaltningsindexet som visar på högt exploateringstryck. Detta beror troligtvis på taxeringsvärdenas avtryck i indexet. Bebyggelse som tidigare varit för helårsboende köps dyrt för att användas som fritidshusboende. Som exempel kostade en bostad i Sotenäs 2011 nästan kr/kvm och i Göteborg drygt kr/kvm 6. Detta förhållande i kombination med en svag arbetsmarknad leder dessutom till bostadsbrist i kommunerna i norra Bohuslän eftersom få (t.ex. unga som flyttar hemifrån) har råd att köpa de bostäder som finns och byggs. De får flytta till någon annan kommun. Ur detta perspektiv är den uppmärksamhet som havsfrågor fått de senaste åren inte förvånande. Det finns många samhällen som har mycket att vinna på att återta havet som en lokal resurs och arbetsmarknadsbas. Frågan är hur havsbaserad bioteknik och förnyelsebar energi, vattenbruk, turism etc. ska kunna utvecklas och bidra till både en ökad livskvalitet på ganska kort sikt och en hållbar tillväxt på lång sikt. Ur projektbeskrivning Mare Novum. 7 Illustration: Robert Källgren 6 SWOT-analys för Kattegatt- Skagerrak, Oxford Research Mare Novum arbetar för att stödja utvecklingen av idéer med anknytning till den marina miljön som dessutom främjar en positiv miljöpåverkan. Mare Novum finansieras av Göteborgs universitet, Västra Götalandsregionen, Fyrbodals kommunalförbund och de norra Bohuslänska kommunerna Strömstad, Tanum, Sotenäs, Munkedal och Lysekil. 33

34 ARBETSMATERIAL Sida 34 av 79 Kommunala planer och strategier Det är många delvis konkurrerande anspråk som trängs i kustområdena. Riksintressen för natur- och kulturvård och friluftsliv som avser ett bevarande av kustområdenas värden samsas med riksintressen för utveckling av tung industri, sjöfart, vindkraft och infrastruktur. Kommunernas översiktsplaner redovisar ofta riksintressen inom sina havsområden och många intressen överlappar varandra men tydliga ställningstaganden redovisas sällan. Kommunala ställningstaganden i Västerhavet Länsstyrelserna har till stor del fått göra denna beskrivning utifrån fullständiga översiktsplaner då kommunerna sällan har redovisat ett urval riktat mot havsområdet i den ftp-server som var anvisad. För att göra detta möjligt har arbetet till stor del baserats på plankartorna. Under arbetets gång har det konstaterats att det finns ställningstaganden som inte redovisas på kartorna, som t.ex. utesluter vindkraft till havs. Någon heltäckande bild av detta har varit svårt att få till. Att havet under lång tid varit den största tillgången för Västerhavets kustkommuner är tydligt. Särskilt tydligt i kommunerna från Göteborg och norrut; skärgårdskommunerna där havet givit arbete genom fiske, sjöfart och förädlingsindustri. Idag har de traditionella havsanknutna näringarna svikit och det är genom forskning, turism och friluftsliv kommunerna ska hitta tillbaks till havet som näringskälla. Vattenbruk är också något som tas upp i flera av översiktsplanerna. Tjörns kommun har t.ex. en ovanligt detaljerad redovisning av riksintresset för yrkesfisket. Nya båtplatser och småbåtshamnar anges ofta som ett sätt att öka attraktiviteten som boendeort och behandlas ofta. Göteborgs stad i mitten är en storstadskommun med fokus på de möjligheter och utmaningar som det innebär. Kustzonen behandlas som rekreations- och boendeområde och lokal miljöpåverkan och tillgänglighetsproblematiken redovisas. Nybyggnader av småbåtshamnar får inte ske, endast utbyggnader av befintliga hamnar. Riksintresset för sjöfart går långt in i staden och intressekonflikten med stadsutvecklingen är tydlig. Kommunen anser att riksintresset bör preciseras alternativt delvis tas bort med hänsyn till stadens tillväxt. Även fiskelandningshamnarna i Göteborg och Fiskebäck framhålls att de bör tas bort som riksintresse med hänsyn till stadsutvecklingen. Även kustzonen söder om Göteborg har en fisketradition, men samhällen som är uppbyggda kring havet som råvaruresurs t.ex. beredningsindustrier saknas. Den södra delen av Västerhavet har en smalare kustremsa, jordbruksbygden ligger tätt inpå och identiteten är mer mångbottnad. Dock är både yrkes- och sportfiske av betydelse. Varberg t.ex. motiverar sitt avståndstagande till havsbaserad vindkraft med att områdena är viktiga för fisket. Även sjöfarten är viktig i flera kommuner. När det gäller de kommuner som ligger i Skåne län finns ingen redovisning av havet förutom när det gäller vindkraft. Båstad har riktlinjer från 2003 men dessa omarbetas för närvarande och var ute på remiss Helsingborg, Höganäs och Ängelholm har gemensamt tagit fram ett tematiskt tillägg avseende vindkraft. Här framgår att vindkraft till havs bör undvikas. 34

35 ARBETSMATERIAL Sida 35 av 79 Kommunala ställningstaganden avseende vind- och vågkraft 35

36 ARBETSMATERIAL Sida 36 av 79 Den fortsatt starka trenden med uppköp av bostadshus i skärgården för fritidsanvändning fortsätter att skapa problem för kommunerna. Genom att markresurserna i kustområdet är begränsade kan kommunen inte kompensera bortfallet av goda och beboeliga helårshus som övergår till fritidshus med nya attraktivt belägna helårsområden i samma takt som de äldre husen försvinner ur beståndet helårsbostäder. Detta innebär ett reellt hot mot kommunens överlevnad som helårskommun. Kort sagt redovisas och analyseras kustzonen ingående i alla översiktsplaner avseende bebyggelse, vattenbruk, småbåtshamnar, näringsliv, miljöstatus etc. Det öppna havsområdet däremot uttrycks i mycket mindre omfattning. Havsbaserad vindkraft redovisas på något sätt i många kommuner och ibland även vågkraft. Sotenäs och Kungälv har föreslagit möjliga områden för vågkraft och Kungälv, Öckerö, Göteborg och Falkenberg områden för havsbaserad vindkraft. Ungefär hälften av kommunerna anger att havsbaserad vindkraft inte är aktuellt eller lämpligt. Flertalet kommuner har dock tagit fram planeringsunderlag som kan vara av betydelse för kust- och havsplanering ur ett nationellt perspektiv. Inte minst via det gemensamma arbete som kommunerna i norra Bohuslän gör (Strömstad, Tanum, Sotenäs och Lysekil) och som redovisas nedan under Nätverk och planeringsprocesser i och kring Västerhavet. Kungälv redovisar och analyserar hela havsområdet i sin översiktsplan på samma nivå som de övriga områdena i kommunen. Detta görs i en särskild underlagsrapport som är antagen tillsammans med översiktsplanen. Orust har en heltäckande bottenkartering både avseende påverkan och känslighet och Tjörn har delvis videokarterade bottnar. 36

37 ARBETSMATERIAL Sida 37 av 79 Karta över kommunerna med årtal för gällande ÖP, samt inom parentes om det pågår arbete med att ta fram en ny ÖP och vilket skede arbetet befinner sig i 37

38 ARBETSMATERIAL Sida 38 av 79 Nätverk och planeringsprocesser i och kring Västerhavet IDEFJORDEN Samverkan HAV i Västerhavet MÖTER LAND BLÅ ÖP NORRA BOHUSLÄN ÅBYFJORDEN NORDRE ÄLV BLÅ ÖP SÖDRA BOHUSLÄN NORRA HALLAND Planeringsprocesser på olika skalor som länkas samman I länsstyrelsernas regeringsuppdrag med havsplanering ingår att samordna och stödja kustkommunerna i deras arbete med havsplanering. Länsstyrelsen i Västra Götalands län utgår från ett arbetssätt som bygger på en indelning av kusten i delregionala områden samt ett arbete på olika planeringsskalor. Hav möter Land Hav möter Land är ett samarbete mellan tre länder och olika administrativa nivåer med bäring på kust- och havsplanering. Hav möter Land utgör ett treårigt ( ) EU-finansierat projekt inom ramen för interreg IVA. Projektet arbetar med klimatförändringar, vattenförvaltning, kust- och havsplanering, båtliv och miljöövervakning med mera. Projekt Hav möter Land samlar 26 kommuner, regioner, universitet och statliga myndigheter i Sverige, Norge och Danmark från Halland i söder till Aust-Agder och Danmark i Väster. Vi samarbetar om klimat, vatten och samhällsplanering för Kattegatt och Skagerrak. Projektets övergripande mål är att bidra till ett långsiktigt hållbart nyttjande av de värden som representeras av Kattegatts och Skagerraks havs- och kustområden. Syftet är att etablera gemen-samma förvaltningsstrategier för Kattegatt-Skagerrak regionen inom en rad specifika områden. Läs mer och om specifika projekt på Kustzonsprojektet, Samverkansplan Norra Bohuslän & 8-fjordar I norra Bohuslän bygger Länsstyrelsen i Västra Götaland vidare på det mångåriga samarbetet med de fyra nordliga kustkommunerna (Strömstad, Tanum, Sotenäs & Lysekil) inom ramen för Kustzonsprojektet & Samverkansplan för värdefulla kustoch havsområden - Norra Bohuslän (det sistnämnda initierades av Naturvårdsverket och projektfasen genomfördes ). Här har bl.a. uttryckts en tanke om att utveckla en mellankommunal gränsöverskridande blå översiktsplan (blå ÖP) för kommunerna. Under 2008 utvecklades en strukturbild för en långsiktigt överenskommelse och en riktlinje för kommunerna att verka och arbeta efter samt ha som underlag vid beslutsfattande avseende fysisk planering, lokal tillväxt och utveckling. Under 2009 tog samtliga kommuner beslut i resp. kommunfullmäktige om att enas kring den gemensamma strukturbilden och ett antal övergripande överenskommelser. Om Öppet hav sägs att kommunerna är överens om: Att öppet hav utgör gränsöverskridande vatten vilket innebär nationella och globala hänsyn. Att resursanvändning ska ske med miljömålen i fokus. 38

39 ARBETSMATERIAL Sida 39 av 79 Strukturbild för norra Bohuslän Strukturbild för Göteborgsregionen Att fiske, sjöfart och energiproduktion är viktiga prioriteringar för våra kommuner. Att risker i samband med sjöfart ska uppmärksammas. Inom ramen för Länsstyrelsens regeringsuppdrag med Havsplanering fördjupar och utvecklar Länsstyrelsen samarbetet och stödet till Norra Bohuslän i arbetet med den mellankommunala gränsöverskridande Blå ÖP:n tillsammans med Västra Götalandsregionens arbete med Maritim Näringslivsstrategi och Blå Tillväxt. Länsstyrelsen har även initierat och stödjer likartat mellankommunalt samarbete med kustkommunerna i söder (från Orust i norr till och med Kungsbacka kommun i Hallands län). Detta arbete genomförs i nära samarbete med Göteborgsregionen (GR) och deras uppdrag med utveckling av regional grön- och blåstruktur och i förlängningen avser Länsstyrelsen även här koppla samman arbetet med Maritim Näringslivsstrategi och Blå Tillväxt. I det sistnämnda arbetet ingår även ett gränsöverskridande samarbete med Länsstyrelsen i Halland. Delvis kopplas även detta till de fem kommunerna i söders samarbete inom ramen för 8-fjordar som inkluderar kustkommunerna Uddevalla, Orust, Tjörn, Stenungsund & Kungälv. Läs mer om kustzonsprojektet på Samverkansplanen för värdefulla kustoch havsområden finns här /publikationer/2011/pages/ aspx Samförvaltning I de inledande diskussionerna kring förstärkning av skydd i Kosterområdet 1998 uppstod en skarp konflikt mellan forskning/myndigheter och lokala fiskare. Positionerna var under en tid låsta men 1999 togs initiativ från Strömstads kommun till samråd i frågorna och en arbetsgrupp bildades vilket året efter ledde fram till en unik överenskommelse Koster- Väderöfjordsöverenskommelsen mellan yrkesfiskare, Länsstyrelsen och Strömstads och Tanums kommuner skrevs fiskereglerna in i fiskerilagstiftningen och 2004 etablerades Samförvaltning Norra Bohuslän som forum/organisation och forskare, Fiskeriverket och Länsstyrelsen knöts till styrgruppen. Tillsammans togs en samförvaltningsplan i norra Bohuslän 39

40 ARBETSMATERIAL Sida 40 av 79 fram och denna antogs av samtliga parter I denna finns gemensamt framtagen vision, mål och åtgärdsprogram för ett uthålligt yrkesfiske fram till Det pågår också ett arbete där förvaltande myndigheter i Sverige, Norge och Danmark samt forskare, yrkesfiskare och sportfiskare tar fram en förvaltningsplan för det skyddade utsjöområdet Bratten. Det är ett viktigt område för yrkesfisket för Danmark och Sverige. Det är också ett viktigt område för svenska sportfiskare. Området ingår dessutom i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000 och OSPAR:s nätverk av Marine Protected Areas. Utifrån kunskap om naturvärdena i området, vad dessa kan leverera i forma av ekosystemtjänster och social välfärd, vilka påverkansfaktorer som finns och hur dessa kan minimeras, har det tagits fram ett förslag på hur konflikten mellan naturvärden och fiske kan lösas. Läs mer om samförvaltning på samforvaltningnorrabohuslan.se/ Fiskeområden I Sverige finns det 14 fiskeområden som beviljats stöd ur Europeiska fiskerifonden under programperioden I nästa program-period kommer Leader- och fiskeområdena jobba tätare ihop. Den som är verksam inom ett fiskeområde kan söka stöd för att utveckla nya produkter, nya marknader eller arbetssätt, skaffa sig kunskaper, skapa nätverk samt arbeta med att skydda och bevara miljö- och kulturvärden i de utsedda fiskeområdena. Syftet med fiskeområdena är även att öka det ekonomiska utbytet av fisket. På västkusten finns det två områden, Norra Bohuslän och Södra Bohuslän. I norr motsvaras dessa av de fem kommunerna Strömstad, Tanum, Munkedal, Sotenäs och Lysekil. I söder ingår orust, Tjörn, Uddevalla, Stenungsund, Kungälv, Öckerö och Göteborg. De båda fiskeområdenas verksamheter och det praktiska arbetet administreras av föreningen Fiskeområde Bohuslän. Läs mer på Samarbete på fördjupad översiktsplanenivå Nordre älvs mynningsområde ARCH (Architecture and roadmap to manage multiple pressures on lagoons) är ett EU-finansierat forskningsprojekt med målsättning att utveckla metoder för hållbar kustzonsförvaltning i Europa där 10 partners ingår och syftar till att stödja en hållbar förvaltning av 10 europeiska estuarium. Arbetet leds av IVL Institutet för Vatten och Luftvård och genomförs i samarbete med de tre kommunerna Kungälv, Öckerö och Göteborg med stöd från Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Projektet löper från 2011 till För den svenska delen av projektet har Nordre Älvs estuarium valts ut som ett pilotområde. I projektet har man sammanställt bakgrundsinformation om pilotområdet, från biologiska och kemiska parametrar till information om socioekonomi samt funderingar på hur framtida förändringar i klimat och mäniskors nyttjande av områdets naturresurser kommer att påverka området. Mer information finns på Åbyfjorden en fördjupad medborgardialog Åbyfjorden är ett långsmalt vattenområde på gränsen mellan kommunerna Lysekil och Sotenäs. Både vatten och kust omfattas av många lagskydd som ska bevara 40

41 ARBETSMATERIAL Sida 41 av 79 området, som naturreservat, riksintressen och Natura Inom ramen för Hav möter Land har man genomfört ett pilotprojekt med ekosystemansatsen som utgångspunkt för att göra avvägningar mellan nyttjande och bevarande i ett kustvattenområde. Detta till stöd för myndigheter på lokal och regional nivå som arbetar med planering, tillstånd och tillsyn. Pilotstudien utgörs av en fördjupad översiktsplan för Åbyfjorden som tas fram i samarbete mellan Lysekils och Sotenäs kommuner. Gränsen mellan kommunerna går mitt i fjorden och önskan är att få en sam- och helhetssyn kring utvecklingen av mark och vattenområdet Fördjupad Översiktsplan Idefjorden Inspirerade av arbetet i Åbyfjorden har de två gränskommunerna Strömstad och Halden kommune i Norge inlett ett samarbete för att gemensamt ta fram en fördjupad översiktsplan för Idefjorden. Arbetet kopplas till det pågående arbetet med Blå ÖP Norra Bohuslän och Östfold Fylkeskommunes arbete med revidering av Kustsoneplaner för Östfold Fylkeskommune. En stötesten i detta arbetet är viljan från norska sida att spränga eller hyvla av trösklarna i yttre delen av fjorden, för att fördjupa farleden in till Halden, vilket man från svensk sida motsätter sig då Idefjorden är en av våra få riktiga tröskelfjordar och man sätter naturvärdena på spel. Det hindras också av att den svenska delen är ett Natura 2000-område. I Petersens fotspår äldre kunskap ger nya perspektiv En gammal biologisk undersökning från 1880-talet ska ge bättre kunskap om miljön i Kattegatt och del av Skagerrak. Materialet har, inom ramen för Hav möter Land, under 2012 digitaliserats och geokodats. Petersens undersökning ger oss ovärderliga möjligheter att jämföra hur livet i Kattegatt och del av Skagerrak såg ut för 130 år sedan. Undersökningen gjordes av C. G. Joh. Petersen Det videnskabelige udbytte af kanonbaaden Hauchs togter i de Danske have indenfor Skagen i aarene och utgör 525 provpunkter i Kattegatt och del av Skagerak som ger en unik historisk information om den geografiska utbredningen av närmare 500 bottenlevande arter. Inom ramen för delprojektet genomförs en digitalisering och geokodning av materialet med fokus på arten ålgräs, Zostera marina. Tillsammans med ytterligare finansiering från svenska Havsmiljöinstitutet fullföljs den kompletta digitaliseringen av geokodningen av materialet och kontakt med nationell datavärd för marin miljöövervakning SMHI - har kontaktats för att säkerställa fritt tillgängliggörande av materialet. En av Hav möter Lands syften är att skapa en kunskapsbaserad förvaltning av det gemensamma havsområdet. God tillgång till bra kunskapsbaserat planeringsunderlag för fysisk planering i marin miljö utgör en förutsättning för att fatta väl avvägda beslut på samtliga beslutsnivåer. Hav möter Land syftar också till att skapa en gemensam strukturbild för de tre länderna för hur man vill att området ska utvecklas utan att äventyra höga värden och där utgör detta världsunika historiska underlag en viktig pusselbit i arbetet för ett hållbart nyttjande kopplat till det fortsatta arbetet med bland annat Vattendirektivet och havsmiljödirektivet, men även med koppling till åtaganden inom HELCOM och OSPAR konventionerna. 41

42 ARBETSMATERIAL Sida 42 av 79 Bottentypskarta från slutet av 1880-talet, vit färg anger sandbotten, brun anger lerbotten, beige anger blandning av dessa båda och bruna runda cirklar anger sten och hårdbotten. Gröna kryss anger ålgräs (Zostera marina) förekomst, gröna streck anger förekomst av algsläktet Laminaria spp. och gröna punkter anger andra högre alger. Till höger bild på kanonbåten Hauch. Det moderna samhället förändrar havsmiljön i en accelererande takt, främst genom förändrad landanvändning, utsläpp av näringsämnen och gifter, överfiskning samt ett förändrat klimat. Sammantaget leder dessa förändringar till förlust av naturtyper och en minskad biologisk mångfald som på sikt hotar viktiga ekosystemtjänster, t.ex. reningskapacitet och marina livsmedel. Många av de förändringar av havsmiljön vi idag ser startade med industrialiseringen och en kraftig befolkningstillväxt. Tyvärr är informationen om den ekologiska statusen i havet under talet och början av 1900-talet mycket ofullständig, framför allt när det gäller kvantitativa data. Kunskapen är därför dålig om den så kallade ekologiska baslinjen mot vilken dagens ekologiska status kan jämföras med. En analys av historiska data av havsmiljöns ekologi ger ett värdefullt perspektiv på dagens målsättningar för miljöarbetet med syfte att skydda havsmiljön och säkerställa ekosystemtjänster. En detaljerad analys kan även föreslå möjliga orsaker till långsiktiga förändringar på havsmiljön, t.ex. effekter av det moderna trålfisket som startade i början på 1900-talet. Kartmaterialet ger en unik bild över utbredningen av ca 500 marina arter för 130 år sedan. 42

43 ARBETSMATERIAL Sida 43 av 79 Kulturvärden Ingen aktiv vrak- eller fornlämningsinventering har utförts i Västerhavet. Därför känner kulturmiljösektorn bara till en bråkdel av alla de vrak som kan finnas i området. Fornlämningarna längs med kusten är dock relativt kända. De stora hoten mot fornlämningar som ligger vid eller under vatten är exploateringar av stränder och havsbotten. De vanligaste exploateringarna är byggande av vindkraft, muddringar, nedläggningar av kablar eller ledningar, nybyggnad och utbyggnad av marinor. De olika exploateringarna påverkar skyddsområden direkt eller indirekt. En byggnation inom eller på ett vrak eller annan lämning skadar fornlämningen direkt medan en byggnation av t.ex. en vindpark eller andra fasta anläggningar till havs kan skada upplevelsen och förståelsen av landskapet. Den ständigt ökade exploateringen till havs tillsammans med kultursektorns bristfälliga kunskapsunderlag ställer stora krav på att länsstyrelserna i Sverige använder sig av särskild arkeologisk utredning även till havs. På så sätt undviker kultursektorn hotet mot ett förstört kulturarv och skapar en möjlighet till uppbyggnaden av ett bättre kunskaps- och planeringsunderlag till havs. Aktörerna inom marinarkeologin på Sveriges Västkust Marinarkeologisk kompetens på länsstyrelserna Länsstyrelsen i Västra Götaland har sedan år 2005 en marinarkeologisk tjänst som handlägger ärenden i länets samtliga vattenområden. Konkret innebär det att samtliga expertenheter på länsstyrelsen samråder med kulturmiljöenheten i alla ärenden som berör vatten. Exempel på sådana ärenden är detaljplaner, ledningsoch kabelsträckningar, muddringar, vindkraftsparker mm. Utförare av marinarkeologiska undersökningar Bohusläns museum har sedan år 1998 byggt upp en marinarkeologisk kompetens i Uddevalla och har idag fyra heltidsanställda marinarkeologer på museet. De arbetar framförallt i Västra Götalands län men också i Halland och andra delar av Sverige. Sedan starten 1998 har de haft ungefär uppdrag per år från länsstyrelserna i Sverige. Lejonparten av uppdragen har utförts i Västra Götalands län. Befintliga planeringsunderlag för kulturmiljöområdet De befintliga planeringsunderlag som finns för kulturmiljöområdet vad gäller arbetet med att skydda och bevara värdefulla kulturmiljöer och fornlämningar är: Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem FMIS och Riksintresseområden för kulturmiljövård enligt 3 kap. 6 i miljöbalken. Det finns även kommunala planeringsunderlag för vissa kommuner i form av kommunala bevarandeprogram. 43

44 ARBETSMATERIAL Sida 44 av 79 Fornminnesinformations system (FMIS) Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformations system (FMIS) är det enda officiella planeringsunderlag i Sverige som redovisar fornlämningar i strandlinjen och i havet. Den ursprungliga datan härrör från det analoga Fornminnesregistret som digitaliserades mellan åren FMIS är ett GIS-baserat webbsystem som är tillgängligt på Internet för allmänhet och handläggare inom kulturmiljösektorn. Här återfinns de fornlämningar som registrerats i samband med Riksantikvarieämbetets två fornminnesinventeringar som utfördes från år 1938 och fram till början av 2000-talet, samt resultaten från de arkeologiska undersökningar som genomförs i Sverige. De två fornminnesinventeringarna i Sverige har framförallt utförts i de bebyggda delarna av landet. År 1990 beslutade Riksantikvarieämbetet att en speciell inventeringssatsning skulle göras av västkustens skärgård. Kustinventeringen verkställdes under de följande åren och resulterade i att delar av skärgården idag är ett av landets fornlämningstätaste områdena vad gäller maritima lämningar 8. De av skärgårdens fornlämningar som är belägna på land eller på öar är idag relativt kända och stora delar av lämningarna finns registrerade i FMIS. I mitten av 1990-talet lanserade Sjöhistoriska muséet tillsammans med Sjöfartsverket det digitala registret Sjöhistoriska museets och Sjöfartsverkets Maritima Informationssystem(SJÖMIS). Grunden i SJÖMIS är det analoga registret Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA) som digitaliserades i mitten av 1990-talet. SMA var i sig inget eget arkiv utan innehöll uppgifter och sammandrag från andra arkiv. Här fanns till exempel inskrivna tidningsnotiser från 1720 som berör fartygsvrak och förlisningar, dykerikompaniernas kvartalsberättelser från , notiser från Krigsarkivet och lotsstyrelsens underdåniga berättelser till kronan i slutet av 1800 talet m.m. Tillsammans bildade de ovannämnda uppgifterna ett vrak- och förlisningsregister med uppgifter om flera tusen vrak runt om i landet. År 2008 integrerades SJÖMIS in i FMIS vilket gör att informationssystemet idag både redovisar lämningar på land och under vatten. Riksantikvarieämbetet har förvaltningsansvaret för FMIS och Statens maritima museum står som kvalitetsgarant för de marina poster som läggs in i systemet. Kulturmiljösektorn har ändå dålig kunskap vad gäller fornlämningar som är belägna under vatten. Anledningen är att ingen aktiv vrak- eller fornlämningsinventering har utförts i Västerhavet. Därför känner kulturmiljösektorn bara till en bråkdel av alla de vrak som kan finnas i området. Utöver Riksantikvarieämbetets FMIS så finns det en mängd privata vrakarkiv som berör Västerhavet. Ett av de största är Skandinaviskt Vrakarkiv som ägs av Björn Åkerlund. I arkivet finns förlisningsuppgifter var av cirka i de nordiska ländernas vattenområden 9. 8 Muntligt uppgift från antikvarie Peter Norman, Risantikvarieämbetet,

45 ARBETSMATERIAL Sida 45 av 79 45

46 ARBETSMATERIAL Sida 46 av 79 Särskild arkeologisk utredning till havs Den ständigt ökade exploateringen till havs tillsammans med kultursektorns bristfälliga kunskapsunderlag ställer stora krav på att länsstyrelserna i Sverige använder sig av Kulturminneslagens 2 kap 11 särskild arkeologisk utredning. Genom att använda sig av särskild arkeologisk utredning skyddar man de fornlämningar som inte varit kända tidigare och samtidigt byggs ett bättre kunskapsunderlag upp över fornlämningar på havets botten. På så sätt undviker kultursektorn hotet mot ett förstört kulturarv och skapar en möjlighet till uppbyggnaden av ett bättre kunskaps- och planeringsunderlag till havs. Riksintresse för kulturmiljövården Längs med Västerhavets kust och ute i havsområdet finns 63 riksintressen för kulturmiljövård som regleras enligt 3 kap. 6 i miljöbalken. Riksintressen för kulturmiljövården är ett urval av miljöer som ska representera hela landets åriga historia från stenålder till nutid. I många riksintresseområden återfinns lämningar och inslag från flera tidsepoker. Det finns inga riksintressen för kulturmiljövården inom havsplaneområdet. Tidsperioder % Områden med enbart förhistoriska inslag 10 Områden med enbart medeltida inslag 0 Områden med enbart historiska inslag 29 Områden med förhistoriska och medeltida inslag 3 Områden med förhistoriska, medeltida och historiska inslag 27 Områden med medeltida och historiska inslag 29 Områden med förhistoriska och historiska inslag 2 Kommunala bevarandeprogram (områden) De flesta kommuner i Sverige har tagit fram bevarandeprogram för kommunernas kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Tanken är att bevarandeprogrammet ska vara en viktig hjälp för kommunen i hanteringen av plan- och bygglovsärenden. Syftet med bevarandeprogrammen är att bevara och levandegöra kulturarvet i kommunerna, bidra till kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön, främja den lokala kulturella identiteten och bidra till att öka medvetenheten om de historiska sammanhangen. År 2000 genomförde länsstyrelsen i Västra Götalands län ett projekt där de befintliga kommunala bevarande-programmen och andra kommunala inventeringar av kulturmiljöer i länet digitaliserades. Detta resulterade i ett GIS-skikt som fördes in i länets handläggarstöd O-GIS. Syftet med projektet var att tillgängliggöra programmens och inventeringarnas utpekade områden, samt göra den tillhörande textbeskrivningen digital. I attributtabellen till GIS-skiktet återfinns en mängd tabeller med information om skyddsområden. En av dessa tabeller tar upp vilken typ av miljö området är beläget i. De olika miljöerna är hämtade från Riksantikvarieämbetets inventeringshandbok för bebyggelseregister, där myndigheten i 46

47 ARBETSMATERIAL Sida 47 av 79 Kategorier VG H S F B K F,B,K B,K F,K F,B Tabellen redovisar hur de olika kategorierna fördelar sig vad gäller Fornminnen, Bebyggelse och Kulturlandskap längs kusterna i Västra Götalands län (VG), Halland (H) samt aktuell del av Skåne (S). sin tur hämtat inspiration från vissa av riksintressenas landskaps- och miljötyper 10. Följande huvudkategorier har använts i digitaliseringen av områdena för de kommunala bevarandeprogrammen: Bergslagsmiljö, Bruksmiljö, Bymiljö, Finnbygd, Fäbodsmiljö, Förortsmiljö, Herrgårds-/slottslandskap, Industrimiljö, Kyrkomiljö, Kust- och skärgårdsmiljö, Utkantsbebyggelse, Militär miljö, Odlingslandskap, Fritidsmiljö, Skogslandskap, Stadsmiljö och Tätort. Ytterligare information om vad själva området innehåller för kulturvärden finns i tabell 1. De olika kategorierna som används är Fornminnen (F), Bebyggelse (B) och Kulturlandskap (K) 11. Totalt har de 12 kustkommunerna i Västra Götalands län tagit upp 544 områden med kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Hälften av kustkommunerna har tagit upp 56 skyddsvärda miljöer i kust- och skärgårdsmiljöer. År 2000 digitaliserade också länsstyrelsen i Halland länets kommunala bevarandeprogram 12. Upplägget var snarlikt projektet i Västra Götaland, men med vissa skillnader vad gäller informationen i attributtabellerna. Inför den föreliggande rapporten har dock GIS-skiktet redigerats så att varje område kategoriserats utifrån Fornminnen (F), Bebyggelse (B) och Kulturlandskap (K). Detta för att kunna få en enhetlighet mellan kommunernas bevarandeområden längs med västerhavet. Totalt har de fem kustkommunerna i Hallands läns tagit upp 280 områden med kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Kustkommunerna har tagit upp 41 skyddsvärda miljöer i kust- och skärgårdsmiljöer. Skåne har också gjort länets kommuners bevarandeprogram digitalt tillgängliga. De skånska kommunerna Båstad, Höganäs och Ängelholm har tillsammans 15 kustnära bevarandeområden. Inför den föreliggande rapporten har GIS-skiktet redigerats så att varje område kategoriserats utifrån Fornminnen (F), Bebyggelse (B) och Kulturlandskap (K). Detta för att kunna få en enhetlighet mellan kommunernas bevarandeområden längs med Västerhavet. 10 Riksantikvarieämbetet, 1998, Kulturmiljövårdens bebyggelseregister Inventeringshandbok 11 Sten, Henrik, Digitalisering av kommunala kulturmiljövårdsområden, Muntlig uppgift från antikvarie Kristoffer Sjöö, på länsstyrelsen i Halland,

48 ARBETSMATERIAL Sida 48 av 79 Kulturvärden knutna till havsmiljön i Västerhavet Den västsvenska historien är starkt knuten till kusten och havet där människor genom alla tider hämtat mat och andra resurser för sin överlevnad. De flesta transporterna från förhistorisk tid och fram till 1600-talet gick på vattnet: floder, större sjöar och havet. De mänskliga aktiviteterna genom förhistorian och fram till historisk tid har avsatt spår längst kusten och i havet. Grovt kan man dela in dessa spår i följande teman: näringsfångst, transport och kommunikation, gravar, boplatser, ristningar, militära- och försvarsanläggningar, folktro och kult. Här nedan beskrivs de vanligaste fornlämningarna längs med Västerhavets kust och på havsbotten. Innan fornlämningarna redovisas ges en kort beskrivning av den tidsperiod i förhistorian som fornlämningarna tillhör. Stenåldern f. kr-1800 f.kr De första människorna som besökte Sveriges västkust var jägare, samlare och fiskare som tillfälligt vistades i området och under hela stenåldern utnyttjar människan havet som skafferi 13. Under yngre stenåldern f. kr introduceras jordbruket i norden. Människan blir mer bofast och med det ökar befolkningen avsevärt. Tack vare landhöjningen och landsänkningens regelbundenhet kan arkeologerna idag lokalisera stenålderns boplatser utefter landskapets nivå över eller under havet 14. Det innebär för Västerhavets del att stenåldersboplatser återfinns på land, men att det från norra delen av Skåne och söder ut kan finnas boplatser på havets botten. En sådan boplats framkom vid muddring utanför Limhamns hamn I muddermassorna återfanns både torv och stenåldersföremål så som stenyxor. Boplatsen, som låg på två- tre meters djup anses idag vara sjutusen år gammal 15. Någon båt från stenåldern har inte påträffats längs med eller i Västerhavet. Däremot har stockbåtar påträffats på översvämmade stenåldersboplatser i Danmark som daterats till f. Kr. Den mest kända översvämmade boplatsen är Tybring Vig som är belägen i Lilla Bält utanför Väst Fyns västra kust på 2, Andersson, Stina, Ragnesten, Ulf & Wigforss, Johan, Fångstfolk och bönder, Konturen av dagens svenska strandlinje är ett resultat av en flertusenårig process som startade när inlandsisen drog sig tillbaka för cirka år sedan. När den flera kilometer tjocka isen smälte steg de nedtryckta landmassorna i Skandinavien upp ur jordens inre. Landhöjningens centrum ligger i Bottenhavets nordligare del och i Bottenviken. Här höjer sig landet 1 cm på ett år. Vid Skånes norra gräns går den så kallade 0-linjen och söder härom har landet istället sänkts vilket till exempel gör att det här finns boplatser från stenåldern som ligger på havets botten. Kunskapen om landhöjningen inom arkeologin är viktig då den talar om var fornlämningarna var belägna i landskapet under vår förhistoria. Det går grovt att datera fornlämningarna via höjdkurvor i förhållande till landhöjningen och på så vis kan man rekonstruera det forna landskapet. ( 14 Lundqvist, Jan, Geologilandskap-naturrresurser, Sund, Camilla, Paleogeografiska förändringar i östra Svealand de senaste 7000 åren, Ekman, M, Consistent map of the postglacial uplift of Fennoskandia, I: Terra, 1996.) 15 Kjellmark, Knut, En Stenåldersboplats i Järavallen vid Limhamn, I: Antiqvaris tidskrift för Sverige

49 ARBETSMATERIAL Sida 49 av 79 meter djup. Här har marinarkeologer påträffat ett antal smäckra stockbåtar och dekorerade paddlar. Maritima lämningar vid kusten från stenåldern: Boplatser och båtar Bronsåldern 1800 f.kr-500 f.kr Bronsåldern har fått sitt namn efter de bronsföremål som började strömma in i Norden vid cirka 1800 f. kr. Bebyggelsen under bronsåldern var framförallt belägen längs med Sveriges kuster 16. Få boplatser från perioden är arkeologiskt undersökta vilket gör att bronsåldersbygdens utbredning har kartlagts via depåfynd, lösfynd och gravar. Vid bronsålderns början stod stranden i Västerhavets norra område cirka meter över dagens, i områdets mellersta del cirka 10 meter och i södra delen påminner strandlinjen om dagens. Havet fungerade inte bara som skafferi under perioden utan också som transportled som knöt samman människor och kulturer. Det var på vattnet som den viktigaste transportleden gick under bronsåldern och det var dessa bronsåldersskepp som förde med sig bronsföremål och upprätthöll kontakter med folk i andra dela av Europa. Det eftertraktade bronset består till 10 procent av tenn, som inte finns naturligt i Norden. Det innebar att samtliga bronsföremål fördes in i området via kommunikations- och handelsrutter från innersta delen av Europa via de stora floderna upp till Norden. Den kanske mest kända fornlämningskategorin från bronsåldern är hällristningarna. Under bronsåldern höggs eller knackades dessa figurer och skålgropar in i närheten av havet men på grund av landhöjningen återfinns de idag ett stycke in mot land. Tusentals skepp har huggits in på hällarna i Bohuslän. Förebilden till dessa skepp är med stor sannolikhet verkliga men arkeologerna har inte funnit några lämningar efter bronsålderns skepp i Skandinavien. Däremot har man funnit stora och skickligt byggda stockbåtar från bronsåldern. Ett sådant fynd påträffades 1970 på fastigheten Skäggered i Björlanda på ön Hisingen. Maritima lämningar vid kusten från bronsåldern: Hällristningar och stockbåtar Äldre järnålder 500 f.kr. 550 e.kr. Arkeologerna brukar dela in järnåldern i en rad olika tidsperioder men här nöjer vi oss med att dela in perioden i äldre och yngre järnåldern. Havsytan stod vid järnålderns början cirka fem meter över dagens med vissa geografiska undantag. Under bronsåldern hade jakt och fiske stått för en ansenlig del av födan. Därför låg ofta bronsåldershusen i närheten av kusten, men nu flyttar människorna från kustområdena in på odlingsbara sand- och grusjordar i anslutning till större lerslätter. Den första delen av äldre järnålder tycks ha varit en fattig period vilket syns då det gäller påträffade fynd eller depåfynd från perioden. Det finns dock några deponeringar som skiljer sig avsevärt. På Als i Danmark hittades bland annat en 19 meter lång offrad plankbyggd båt på 1920-talet. Båten går under namnet Hjortspringsbåten och är den äldsta fartygslämning i Skandinavien som delvis är byggd med skalteknik, en skeppsbyggnadsteknik som når sin höjdpunkt 16 Hygen, Ansophi & Bengtsson, Lars, Hällristningar i gransbygd Bohuslän och Östfold, Hårdh, Birgitta, Grunddragen i Nordens förhistoria Lunds universitet,

50 ARBETSMATERIAL Sida 50 av 79 under yngre järnålder 17. Ett annat avgörande fynd för att förstå skepphistoriken i Skandinavien påträffades i början av 1800-talet i Nydam mosse på Syd Jylland och skeppet fick därför namnet Nydambåten. Skeppet som är daterad till 300-talet är 24 meter långt och tre meter brett. Skeppet är välbevarat och det drevs fram med hjälp av åror. Nydamsbåten är idag den äldsta farkost i Norden byggt i skalteknik eller klinkteknik 18. Längst med Västkusten har, förutom den ovannämnda stockbåten från Skäggered två andra stockbåtar påträffats som härrör från äldre järnålder. En av dessa är Kvillehedsbåten som kom i dagen i närheten av Säve flygflottilj på Hisingen. Stockbåten som är hela 10,7 meter lång och 1,4 meter bred anses vara en av Europas största stockbåtsfynd. I botten och längs relingen återfinns borrade hål som tyder på att det funnits någon form att spantsystem i båtkonstruktionen. Hålen längs relingen tyder också på att det funnits påbyggda bordgångar för att göra båten bredare och säkrare i hård sjö. Kvillehedsbåten är daterad någonstans mellan f.kr. Ytterligare en stockbåt från ungefär samma tidsperiod har påträffats på i Björlanda. Fyndet var 6,5 meter långt och 0,8 meter bred. De ovannämnda stockbåtarna har använts för olika syften. Skäggered- och Låssby fynden användes troligtvis för transport i innerskärgården och för fiske medan Kvillhedsbåten använts för längre resor längs med kusten 19. Yngre järnåldern e. Kr. I slutet av perioden utökas handeln och under vikingatiden når kommunikationen med Europa sin höjdpunkt. Nya jordbruksmetoder gör nu att bönderna kan bruka mer land vilket medför en befolkningstillväxt i Norden och de första städerna byggs. Den stora befolkningstillväxten medförde brist på land vilket gjorde att nordborna gav sig ut på handelsresor, kolonisationsexpeditioner och plundringståg i öst, väst och söder. Nyckeln till dessa expeditioner var de grundgående klinkbyggda skepp som nordborna behärskade till fulländning. Lämningar efter vikingatidens skepp har gjorts i gravhögar i Norge vid Oslofjordens stränder 20. Längs med Västerhavets kust har två skepp från vikingatidens slut påträffats på strandängarna väster om byn Galtabäck cirka en mil söder om Varberg. Galtabäcksbåten I har troligtvis varit cirka meter långt och cirka 5 meter brett och fungerat som handelsskepp. Skeppet är daterat till 1000 e. Kr e.kr. Galtabäcksbåten II, ligger idag kvar i jorden. I slutet av 1990-talet utfördes en mindre arkeologisk undersökning av en del av skeppet och arkeologerna kunde konstatera att fartyget burit en last bestående av jordbruksprodukter och fisk. Skeppet är daterat till ungefär samma period som Galtabäcksbåten l 1010 e. Kr-1160 e.kr. 17 Zedig, Henrik, Kvillehedsbåten intressant stockbåt vid Nordre älv, I: Fynd 1-2/1998, Åkerlund, Harald, Nydamskeppen- En studie i tidig skandinavisk skeppsbyggnadskonst, Jensen, Jorgen, The Prehistory of Denmark, Zedig, Henrik, Kvillehedsbåten intressant stockbåt vid Nordre älv, I: Fynd 1-2/1998, Almgren, Bertil, Vikingen,

51 ARBETSMATERIAL Sida 51 av 79 Under yngre järnålder anläggs mindre handelsplatser längs Sveriges kuster. Handelsplatserna ingick i ett nätverk längs med kusterna där de vikingatida städerna ofta var slutmålet. Idag finner man dessa mindre handelsplatser längs Västerhavets kust genom att platsen ofta har ordet köp- i ortnamnet, efter den fornnordiska benämning Kaup-. Längs med Västerhavets kust återfinns tre sådana handelsplatser: en på Tjörns södra strand, Köpstaden på Onsalahalvön och Gamla Köpstad söder om Varberg. En förutsättning för att en handelsplats kunde anläggas var ett bra hamnläge. De förhistoriska hamnanläggningarna är idag övergivna på grund av landhöjningen och igensandning. Hamnen vid Varberg användes ända fram till 1300-talet då den på grund av landhöjning och igensandning inte längre gick att angöra med de allt större och djupgående medeltida skeppen. Lämningar vid kusten från järnåldern: Stockbåtar, fartygslämningar, hamnlämningar och handelsplatser. Från medeltid till historisk tid Under 1100-talet skapades ett förbund mellan nordtyska handelsmän som drev handel på Östersjön och Nordsjön. Förbundet fick namnet Hansan. Under talet ombildades Hansan från att ha gällt ett förbund mellan köpmän till ett förbund mellan städer. För att kunna maximera transporter av varor mellan Hansastäder byggde förbundet en ny lådliknande fartygstyp som går under namnet kogg 21. I slutet av 1970-talet påträffade sportdykare lämningar efter en kogg i en grund vik söder om Mollösund i Orust kommun. Mollösundskoggen som är daterad till talet. På senare år har flera fynd av förlista koggar gjorts längs med landets öst- och västkust. De vanligaste medeltida skeppen i Norden var annars en vidareutvecklig av vikingatidens klinkbyggda båtar. Dessa kunde dock inte konkurrera med koggen vad gäller lastutrymme. Lämningar efter medeltida klinkbyggda fartyg har bland annat påträffats utanför Skaftölandet i Sotenäs kommun. Fartyget är daterat till 1400-talet och var lastat med koppar, kalk, tjära och ekvirke 22. Under sillperioderna från medeltiden och fram till slutet av 1800-talet trängde sillen djupt in i skärgården och fjordarna där de lätt kunde fångas under höst och vinter. Det finns uppgifter om att det redan på 1200-talet förekom sillperioder i Bohuslän men det är först i mitten av 1500-talet som det finns skriftliga belägg på sillperioderna 23. Under medeltiden var sillen en viktig handelsvara som bland annat såldes och distribuerades av Hansan. Längs med Västerhavets kust finns det mängder med lämningar efter sillfiskeperioderna. Den vanligaste fornlämningen är tomtningen. Den vanligaste tolkningen av tomningarnas funktion är att de utgjort tillfälliga säsongsvisa övernattningsställen för vadlag under sillperioderna. Troligtvis har taket bestått av segelduk som hållits upp av trästörar likt ett tält. Tomtningar finns i samtliga svenska skärgårdsområden där de är belägna vid vikar, på fastland eller på öar. Oftast ligger tomtningarna i grupper från fem upp till tjugo men det finns också de som ligger ensamma. Väldigt få av tomtningarna är arkeologiskt undersökta men av de få som undersökts är huvudparten daterade från talet. I början av 1990-talet undersöktes ett antal tomtningar i Göteborgs norra 21 Crumlin-Pedersen, Ole, Vikingarna och de hanseatiska köpmännen: , Muntlig uppgift från Staffan von Arbin, antikvarie på Bohusläns museum, Lönnroth, Erik, Bohusläns historia,

52 ARBETSMATERIAL Sida 52 av 79 skärgård utanför Fotö på Söö. Flera av de tomtningar som undersöktes dateras till medeltid där den äldsta aktiviteten ligger i 1200-talet med fortsatt användande under talen 24. Längs med Västra Götalands och Hallands kust finns det 1496 registrerade lokaler med tomtningar i FMIS. För att kunna maximera uttaget av fisken så byggdes trankokerier där sillen blev till tranolja, som mest fanns det cirka 500 trankokerier i Bohuslän. Tranoljan användes som lysolja i tranlampor och för att impregnera kläder. Lämningarna efter trankokerier längs med kusten består av ruiner efter hus och i vissa fall efter grumsdammar. En annan fornlämning som härstammar från sillperioderna är ruinerna efter sillsalterier. Under den så kallade Stora sillperioden byggdes sillsalterier längs kusten för att kunna salta in den stora mängden fångad sill. I slutet av talet fanns det cirka 330 sillsalterier i Bohuslän 25. Att det under sillperioderna avsattes många spår efter mänsklig aktivitet i skärgården är inte konstigt då många människor försökte få sin beskärda del av vinsten från sillen. Inte sällan finns de ovannämnda fornlämningarna: tomtningar, trankokerier och sillsalterier i samma områden i skärgården. Andra lämningar som ligger i närheten av dessa miljöer är fiskelägen. I Bohuslän är dessa platser ofta belägna i skärgårdens yttersta del och består oftast av en rad olika lämningar så som tomtningar, landningsplatser för båtar, hamnar och husgrunder. Fiskelägena kan ses som platser för säsongsbundet fiske och många av fiskelägena kom till under sillperioderna. Vissa av dessa fiskelägen utvecklades sedan till kustsamhällen. Exempel på sådana är Fiskebäckskil i Lysekils kommun, Träslövsläge söder om Varberg och Torekov i Båstad kommun. Två andra fornlämningstyper som återfinns längs med kusten är sjömärken och fyrar. Från början navigerade sjömännen efter naturliga formationer i landskapet men från 1500-talet och framåt finns det skriftliga belägg på anlagda sjömärken för att underlätta navigation i svåra passager. Längs med Västerhavet finns det 316 registrerade sjömärken. Det är framförallt raserade båkar och kummel som är registrerade i FMIS. Fyrar anlades längs kusterna i Norden redan på 1200-talet. Lämningar efter fyrar är ovanliga i FMIS och längs med Västerhavet finns ingen fyr registrerad i FMIS. Längs Västerhavet finns dessutom 87 hamnområden/hamnanläggningar registrerade i FMIS från förhistorisk tid och fram till 1800-talet. En känd sådan hamnanläggning är den vid Hamnholmarna cirka fyra kilometer väster om Hamburgsund i Tanums kommun. I den skyddande hamnen har fartyg under alla långa tider övernattat och sökt skydd från dåligt väder. På botten av hamnbassängen finns ett tjockt kulturlager bestående av keramik, kritpipor mm. På klipporna runt hamnbassängen finns också många ristningar som härrör från och 1600-talet. Ristningarna består av bokstäver, årtal, stadsnamn och fartygsfigurer och de är vanligt förekommande vid naturhamnar där sjömännen väntade på bättre väder. 24 Stibéus Magnus, Medeltida tomtningar på Söö. Arkeologisk undersökning av tomtningar på Söö. Bohuslän, Öckerö socken, Lönnroth, Erik, Bohusläns historia,

53 ARBETSMATERIAL Sida 53 av 79 Lämningar vid kusten från medeltiden och historisktid: Tomtningar, skeppsvrak, fiskelägen, trankokerier, sillsalterier, sjömärken och skeppsristningar. Fartygslämningar Idag återfinns totalt 414 poster av lämningstypen Fartygs-/båtlämning registrerade i FMIS inom havsområdet som räknas till Västerhavet, d v s Västra Götalands län, Hallands län och de skånska kommunerna Båstad, Ängelholm, Höganäs och Helsingborg. Endast 98 vrak har enligt FMIS den antikvariska bedömningen fast fornlämning och skyddas av Kulturminneslagen, 18 vrak har den antikvariska bedömningen bevakningsobjekt, 142 vrak har den antikvariska bedömningen Övrig kulturhistorisk lämning, 44 har den antikvariska bedömningen Geofysisk observation och 112 har den antikvariska bedömningen Uppgift om. Utöver lämningstypen Fartygs-/båtlämning i FMIS finns lämningstypen Förlisningsuppgift. Inom det ovannämnda området finns 533 Förlisnings poster i FMIS. Troligtvis går det att föra över många av lämningstypen Fartygs-/båtlämning som har den antikvariska bedömningen Uppgift om till denna kategori. 53

54 ARBETSMATERIAL Sida 54 av 79 Havsbaserad ekonomi anspråk i Västerhavet Historiskt har haven haft en stor betydelse militärt både för att erövra och besätta andra provinser men också för att försvara våra landområden. I Sverige har vi haft fred i över 200 år och i gengäld så har handeln kunnat blomstra. Det Svenska Ostindiska Companiet är ett exempel på hur vi redan på 1700-talet hade en omfattande handel långt bort. Även idag svarar sjöfarten för nästan 90 % av handeln då Sverige i princip kan betraktas som en ö när det gäller transport över landsgränserna och vi kan konstatera att vi är en viktig sjöfartsnation med en lång tradition och en hög kompetens 26. En stor del av den kompetensen har funnits och finns i Västsverige med Göteborg som nav. Göteborg är idag Skandinaviens största transport- och logistiknod med Göteborgs hamn som centrum, och här finns goda möjligheter till en utvecklad kustsjöfart, med nya koncept för både fartyg och logistiklösningar. Västkusten är ledande i Norden inom marina livsmedel genom koncentrationen av stora beredningsföretag och omfattande handel med fisk och skaldjur. Kustfisket har möjligheter att vidareutvecklas och den kommersiella utgångspunkten är att utveckla hela värdekedjan från hav till bord. Bohusläns, i ett internationellt perspektiv, unika natur- och kulturmiljökvaliteter bidrar till att turism och rekreation är en ökande näring som sysselsätter många personer. Nuläge Enligt VINNOVAs studie Fördjupad analys av den maritima näringen i Sverige 2012, finns 44 % av Sveriges anställda inom de maritima näringarna i Västra Götaland. Om man dessutom ser på antalet anställda relaterat till befolkningen syns att den relativa betydelsen av den maritima näringen i Västsverige är stor i ett nationellt perspektiv. Störst andel har Gotland på 2 %, sedan kommer Västra Götalands län på 1,48 %. Skåne har 0,48 % och Halland 0,42 %. Utbredningen av olika delar av näringen visar att storstadsskärgården (Stockholm och Göteborg) ger ett betydande marknadsunderlag för både maritim besökshandel och t.ex. lokal fiskhandel. Företag inom transport och maritim teknologi och produktion samt företag med högre FoU-nivå finns även dem i storstadsregionerna men även i Skåne. 26 Maritima kluster I Västra Götalands län 2012, Västra Götalandsregionen, Chalmers och Göteborgs universitet 54

55 ARBETSMATERIAL Sida 55 av 79 Företagen i Västra Götalands län står för 45 % av alla anställda inom den maritima näringen, följt av Stockholms län (22 %) och Skåne län (11 %). Hallands län står för 2 %. Den svenska maritima näringen , VINNOVA 2013:09 Rapporten Maritima kluster i Västra Götaland togs fram på initiativ av Västra Götalandsregionen, Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet. Detta kapitel baseras till stor del på de fem regionala maritima styrkeområden för Västra Götaland som denna utredning har definierat: Maritima operationer och maritim teknologi då regionen har en stark maritim tradition och en maritim identitet med Göteborg som Skandinaviens största transport- och logistiknod. Marin bioteknologi har potential pga. en samlad forskningskompetens och en utbyggd marin infrastruktur. I dagsläget finns dock endast ett fåtal marina bioteknologiföretag i regionen. Marin energi samlar starka forskningsmiljöer i regionen som arbetar med olika delar inom havsbaserad energi, från vind- och vågkraft till transmissionsteknik och marin bioenergi. Marina livsmedel omfattar både fiske och vattenbruk. Västkusten är ledande i Norden inom marina livsmedel genom koncentrationen av stora beredningsföretag och omfattande handel med fisk och skaldjur. Kustfisket bedöms ha betydande möjligheter att utvecklas. Turism och rekreation sysselsätter förhållandevis många människor och det är en ökande näring. 55

56 ARBETSMATERIAL Sida 56 av 79 Branschsegmentet Transport och dess geografiska utbredning. Den svenska maritima näringen , VINNOVA 2013:09 Maritima operationer och maritim teknologi Inom regionen finns det omkring 500 arbetsställen inom maritima operationer och marin teknologi, vilka har omkring anställda. Det är omkring 44 % av alla anställda inom det området i landet. Företagen i detta branschsegment är tydligt fördelade i Göteborg, Stockholm samt Malmö, Trelleborg och Helsingborg, se bild till vänster. Göteborg är idag Sveriges största transport- och logistiknod med Göteborgs hamn som centrum vilket skapar en unik ställning i Sverige. Trots utflaggning finns flera rederier i Västra Götaland som är ledande inom sitt segment, främst Stena Line. Donsö är också intressant i detta perspektiv. Här har det samlats en för ön förhållandevis stor mängd redare, Donsöredarna. Marin bioteknologi EU identifierar fem styrkeområden avseende marin bioteknologi; läkemedel, mat, energi, industriella processer och produkter samt miljövänliga processer. I den maritima strategin för Västra Götaland som togs fram 2008 omnämns marin bioteknologi som ett arbetsområde. Idag finns endast ett fåtal små företag som är inriktade på marin bioteknologi. Dessa arbetar med forskning och utveckling och har inte någon produkt på marknaden. Det finns också ett antal forskargrupper inom Göteborgs universitet och Chalmers som bedriver forskning inom området. Sverige och västkusten har en särskild position avseende marin bioteknologi av flera skäl. Inte minst närheten till havet och de befintliga marina kunskapsplattformarna, t.ex. Lovén Centret på Tjärnö och i Fiskebäckskil. Det finns också en styrka i den befintliga kemi- och läkemedelsindustrin. Marin energi Här fokuseras på den förnybara energin som havet kan bidra med, i form av vind-, våg-, bio- och tidvattenkraft. De företag som finns inom vågkraft är små och få utvecklingsbolag. Dock finns det större företag inom regionen som idag arbetar mot dagens offshoreteknik som har stora möjligheter att närma sig marknaden för vågoch tidvattenkraft. Inom vindkraft till havs finns det få företag i regionen, men fler i ett nationellt perspektiv då företag som utvecklar vindkraft på land också ger sig ut till havs. 56

57 ARBETSMATERIAL Sida 57 av 79 Branschsegmentet Havet som naturresurs och dess geografiska utbredning. Den svenska maritima näringen , VINNOVA 2013:09 Marina livsmedel Inom regionen finns det omkring 200 arbetsställen inom fiske och vattenbruk, vilka har omkring 2000 anställda. Det är 54 % av alla anställda inom det området i landet. De största företagen inom denna kategori finns på västkusten och Västra Götalands län är även tydligt överrepresenterat när det gäller antal företag. Även norra Halland har höga andelar. Det finns några företag med hög FoUintensitet som arbetar för att förädla och vidareutveckla koncept och produkter. 25 % av de anställda arbetar i utlandsägda företag 27. De dominerande fiskberedningsföretagen är norskägda och i hög utsträckning baserade på norska råvaror, i första hand odlad lax. En av orsakerna till detta är att tullavgifterna mellan Norge och EU undviks. I Västra Götalands län finns över hälften av Sveriges landningshamnar. Länet svarar därtill för ca 2/3 av Sveriges fiskberedningsindustri och här återfinns hela spektrumet från små familjeföretag upp till stora välkända företag med hundratals anställda. Sotenäs kommun är den kommun i landet där fiskberedningsindustrin är störst med ca 1/3 av alla sysselsatta. Ca 3 miljarder omsätts i Smögen/ Kungshamn för beredd fisk, det är lika mycket som i fiskauktionen i Göteborg. Västkustens fiskeflotta kan sägas bestå av två delar; det storskaliga pelagiska fisket och det småskaliga kustfisket. Till det pelagiska fisket räknas främst fiske efter sill, skarpsill och makrill. Värdemässigt står det fisket för den största delen av fisk som landas. En stor del av det fisket sker med större fiskefartyg även om det i ett internationellt sammanhang handlar om mindre fartyg. Den ekonomiskt mest värdefulla resursen avseende det småskaliga fisket är havskräftan och resursen bedöms nyttjas på ett hållbart sätt. Flera fiskebåtar har ställt om sitt fiske från torsk till havskräfta. 27 Den svenska maritima näringen , VINNOVA 2013:09 57

58 ARBETSMATERIAL Sida 58 av 79 Längs Skånes nordvästra kust fanns, i början på 2000-talet, ett knappt 50-tal fiskefartyg registrerade. Många av dessa fiskade tidigare i första hand efter torsk. Flera båtar har sålts och få, om någon, har idag torskgarn som första redskap. Några av distriktets båtar fiskar numera i södra Öresund eller i Östersjön som ett resultat av den drastiskt försämrade beståndssituationen i Kattegatt. Kvarvarande garnbåtar bedriver ett blandfiske på ett flertal arter och fångsten säljs till stor del på kaj eller till rökerier och restauranger på grund av de Notis från Göteborgsposten 17 maj 2013 små fångsterna. 28 Västsvenskt vattenbruk domineras helt av musselodling längs Bohuskusten producerades ca ton blåmusslor. Tidigare intressen för att odla torsk har funnits i regionen men ingen odlingsverksamhet pågår i dagsläget. För närvarande finns för övrigt ingen havsbaserad fiskodling längs Sveriges västkust alls. Ett nordiskt samarbetsprojekt (CodS restaurering och förvaltning av torsk i Skagerrak/Kattekatt) ska undersöka möjligheterna att återutsätta torsk i fjordområden där torsken är mer eller mindre försvunnen. Odling av det inhemska platta ostronet är under utveckling i och med starten av ett kläckeri på Sydkoster för yngelproduktion och vidareutveckling av ostron. Fiskeflottan i Västra Götalands län 2008 Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Rapport nr 2012:42 Västra Götaland i ett förändrat klimat 28 Fisket på sydkusten, Länsstyrelsen i Skåne och Blekinge, 2002:29 58

59 ARBETSMATERIAL Sida 59 av 79 Turism och rekreation Det är svårt att kvantifiera antalet anställda inom turism och rekreation, men antalet anställda inom fritidsbåtsturism, fritidshus och kommersiell övernattning i området från Öresundsbron till Norska gränsen uppgår till mellan och 19000, vilket är omkring 40 % av antalet anställda inom den sektorn i Sverige 29. Ett lokalt exempel på betydelsen av turismen är de fyra nordliga Bohuslänskommunerna - Strömstad, Tanum, Lysekil och Sotenäs vilka har totalt invånare. Sommartid härbergerar mellan människor här. Tillsammans utgör kommunerna ca. 10 mil kuststräcka och på denna kuststräcka återfinns 27 % av alla gästnätter för båtlivet i Sverige. Även i Halland är kustturismen starkt dominerande, vilket gör besöksnäringen längs hela västkusten till en av de snabbast växande branscherna med anknytning till kust och hav. 30 I Bohuslän omsätter turismen ca 10 miljarder kronor varav ungefär 6,7 miljarder utgörs av dagsbesökare och handel. År 2011 gjordes ca 3,3 miljoner kommersiella övernattningar i Bohuslän varav drygt 2/3 inom camping. Av de övernattande besökarna är ca 10 procent från Norge redan idag. Bohuslän skiljer sig från många andra destinationer dels genom den omfattande gränshandeln, dels genom en hög andel övernattningar i fritidsbåt, på camping och i fritidshus. 31 Särskilda kvaliteter för Bohuslän avseende turismen inkluderar djuphavskorallerna i Kosterhavets nationalpark, en lång kulturhistoria som speglas av kustsamhällena och flera reservat som visar på både kultur- och naturlandskapet. Utveckling och trender Det finns flera skäl till att de maritima näringarna i Västsverige har växt fram, eller är på framväxt. Dessa skäl står att finna bland annat i det geografiska läget där havet har bidragit med resurser som legat till grund för bland annat fiske och transporter. Transportmöjligheterna har i sin tur bidragit till framväxandet av ett maritimt kluster där varven var en utpräglad klustermotor. Idag har det sjöfartsrelaterade klustret omvandlats till ett blandat maritimt kluster med allt från teknikföretag till rederier och serviceverksamhet där Göteborgs Hamn spelar en nyckelroll. Det finns en god tillväxtpotential för maritima sektorn och det är ett anspråk som behöver mer utrymme, men det finns en stor skillnad mellan hur väl utvecklade de olika näringarna är. Sjöfart och turism är mogna branscher som dock har en stor utvecklingspotential om man kan möta framtida utmaningar. Det är också de två branscher som svarar för den största sysselsättningen både inom EU och i Sverige. Havsbaserad vindkraft intar en mellanställning och tekniken finns redan idag utvecklad och kommersiellt tillgänglig. Det som är intressant för framtiden är de stora satsningar på havsbaserad vindkraft som bland annat Tyskland och Storbritannien gör. Dessa planer kommer att innebära att stora havsområden behöver tas i anspråk i konkurrens med sjöfart, fiske, naturvård med mera. En möjlig utveckling i ett senare skede är mot flytande vindkraftverk för att öka flexibiliteten vid val av plats. Andra sektorer som till exempel vågkraft och marin bioteknologi 29 Marine tourism and recreation in Sweden, Havs- och vattenmyndigheten 2012:2 30 Maritim strategi för Västra Götaland, Västsvenska turistrådet, 59

60 ARBETSMATERIAL Sida 60 av 79 är bara i början av sin utveckling men bedöms kunna spela en viktig roll i Europas energiförsörjning om 20 till 30 år. Maritima operationer och maritim teknologi Riskerna med detta anspråk, kanske framför allt sjöfarten, är givetvis stora och konsekvenserna av t.ex. ett oljeutsläpp betydande. Detta beskrivs mer utförligt under Risk- och påverkansfaktorer. År 2008 och framåt har det skett en minskning av antalet anställda inom denna sektor i samband med finanskrisen. Den viktigaste orsaken till minskningen är utflaggningen av svenska fartyg till internationella register. Minskningen av fartyg som är flaggade i Sverige har minskat stadigt de senaste åren. De sjöfartsrelaterade näringarna är försvagade på grund av omstruktureringen men det är viktigt att påpeka att detta kan kompenseras med hjälp av övriga maritima näringar. Få maritima regioner i Europa och kanske världen kan uppvisa den maritima bredd inom ett avgränsat territorium som finns i Västra Götaland. Göteborgs hamn har stora möjligheter att tillsammans med andra aktörer verka för en utvecklad kustsjöfart, där hamnen inte bara ses som ett fönster mellan hav och land, utan även en nod mellan långväga sjöfart och en utvecklad kust- och inlandssjöfart med möjligheter till nya koncept för både fartyg och logistiklösningar. Det kommer också att kunna ske förändringar inom offshore, mot mer installationer och stöd av vindkraftparker. På sikt kan det också bli ett ökat fokus på flytande vindkraft. Ett framtida utvecklingsområde, som kommer av både behovet av kunskap inom havsförvaltning samt vindkraft, är marin mätteknik. Ett annat område som uppmärksammats som en viktig del kring sjöfarten är maritim informatik. Energieffektivisering är ett område som bör fokuseras på då det finns stora förbättringspotentialer och det sker mycket utveckling inom energieffektivisering, både genom tekniska lösningar och logistiska lösningar. Utsläppen från sjöfarten globalt beräknas nästan fördubblas till 2050 relativt utsläppen 2007 på grund av ökade transportvolymer, såvida inte effektiva styrmedel införs 32. Samtidigt kräver EU-kommissionen att sjöfarten minskar sina utsläpp med % relativt 2005 till Det kommer troligen inte att räcka med energieffektivisering för att hantera den negativa miljöpåverkan som sjöfarten bidrar med. Det måste till förnyelsebara bränslen på sikt, för att kunna bibehålla en långsiktig konkurrenskraftig näring. Detta ställer höga krav på företagen vilket kan skapa ytterligare möjligheter till samarbeten med både teknik- och logistikföretag. Marin bioteknologi Detta är som sagt en liten del av de maritima näringarna och det är svårt att säga vilken typ av anspråk det kommer att utvecklas till i just Västerhavet. Än så länge handlar det om forskning och små försök, men syftet är att ta fram metoder, processer och mekanismer för t.ex. odling av marina svampdjur för tillväxt av ämnen som motverkar påväxt och mikroalger för bioenergi. Hur kommersiella 32 Second IMO GHG Study 2009, International Maritime Organization (2009) 33 Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem, EU-kommissionen (2011) 60

61 ARBETSMATERIAL Sida 61 av 79 odlingar ska se ut och lokaliseras måste tydliggöras om näringen ska utvecklas. Havsplaneringen kan här spela en viktig roll i att identifiera behov och lämpliga avgränsningar. Marin energi Det är i dagsläget få företag som är involverade i havsbaserad energi. Det är dock ett utvecklingsområde som påverkas av internationella och nationella satsningar på förnybar energi och är ett område som förväntas öka i omfattning de kommande åren. Både teknikföretag som tillverkar vindkraft till havs, vågkraft, tidvattenkraft och annan havsbaserad energi kommer att se ökad tillväxt de kommande åren även om det inte nödvändigtvis är en utbyggnad i Västerhavet som ligger till grund för sådana framgångar. Vindkraft till havs ligger långt före de övriga ur ett kommersiellt perspektiv men i Västerhavet finns idag inte en enda utbyggd anläggning för havsbaserad vindkraft. System för vågkraft är under utveckling men möjligheten att generera stora mängder el via vågkraft är tämligen begränsad i Sverige. Undantaget är möjligen Skagerrak som ligger relativt öppet ut mot Nordsjön. Kompetensen att utveckla nya tekniker finns dock i Västsverige som kan agera testbädd för nya typer av energiproduktion. För tillfället installeras till exempel Sveriges första kommersiella vågkraftpark i Sotenäs. Inom bioenergiområdet pågår ett projekt i Västra Götaland som utvecklar teknik och studerar miljöeffekter av sjöpungsodling som biomassa av biogas. Marina livsmedel Efterfrågan på marina livsmedel växer samtidigt som de vilda bestånden överutnyttjas och många lokala fiskbestånd har försvunnit. I detta perspektiv är det omöjligt att se att västsvensk fiskenäring i en överskådlig framtid skulle kunna växa genom att öka uttaget av fisk ur havet. Potentialen för tillväxt ligger i stället i att skapa ett högre värde för den mängd råvara som fiskas genom t.ex. förädling av råvara och att odla råvaran i högre grad. Musselodlingen har inte växt sedan starten av odlingsverksamheten för drygt 30 år sedan. Ett hinder som näringen identifierat som begränsar expansionen av musselodling är konflikten med strandskyddsbestämmelserna då odlingarna sker inomskärs. En viktig dom kom dock i juni i år då en musselodlare i Lysekil fick dispens av Mark- och miljööverdomstolen för en odling i strandskyddat område. Domstolen anser att varken växt- och djurliv eller det rörliga friluftslivet påverkas i någon större grad, och att det var svårt att hitta en annan lämplig plats. Det som talar för att underlätta för musselodling trots strandskydd är de positiva miljöeffekterna odlingarna för med sig i form av näringsupptag. För närvarande finns ingen havsbaserad fiskodling längs Sveriges västkust. Samtidigt finns en tydlig politisk vilja att svenskt vattenbruk ska utvecklas som näringsgren. I en ny rapport från Vattenbrukscentrum Väst, Göteborgs universitet undersöks odlingspotentialen för marina fiskarter som förekommer i svenska vatten 34. Analysen visar att hälleflundra, tunga, piggvar, havskatt har goda förutsättningar för att kunna odlas. 34 Marin fiskodling på den svenska västkusten: Biologiska förutsättningar. Vattenbrukscentrum Väst, GU. ISBN

62 ARBETSMATERIAL Sida 62 av 79 Däremot visade analysen att förhållandena på västkusten inte är bra för de arter som i övrigt har god odlingspotential. Det är helt enkelt för varmt på sommaren eller för kallt på vintern och det är inte praktiskt genomförbart med året runt bedriven fiskodling i kustnära öppna nätkassar. För framgångsrika odlingssystem behövs möjlighet att reglera syrgashalter och temperatur. Det finns ju också en miljöbelastningsproblematik som ytterligare ger ett behov av att undersöka alternativa odlingssystem. Olika typer av stängda odlingssystem bör användas. Att hitta nya foderingredienser för fiskodlingsindustrin är en av de största globala framtidsutmaningarna för tillväxten inom vattenbruket. I ett längre perspektiv kan utvecklingen av offshoretekniker för havsbaserade odlingar underlätta för vattenbruket att expandera genom att konkurrensen minskar gentemot andra kustnära intressen. Synergieffekter kan uppnås om t.ex. energiframställning samordnas med havsbaserad odling. Turism och rekreation Västsvenska turistrådet arbetar efter en affärsplan för utveckling av marin turism där bl.a. omsättningen ska fördubblas, sysselsättningen skapad av båtturism ska fördubblas till 380 nya arbetstillfällen, hamnar och marinor utvecklas till kommersiella knutpunkter och beläggningsgraden på det kustnära boendet ökar med 10 %. Turismen är också ett mycket brett anspråk som finns både på land och till havs och är både urban och i glesbygd. Samtidigt som det är ett snabbt växande anspråk med de fördelar det innebär för lokala ekonomier så ställer det också krav på planering och miljöhänsyn. Det är en balansgång mellan det som turisterna vill ha; levande skärgårdsamhällen, rika naturmiljöer, lugn och ro och bekvämlighet och det som de gör; åker båt, bor på hotell och campar, äter på restauranger, fiskar, dyker, tittar på fåglar etc. Det extensiva båtlivet på västkusten medför t.ex. hård påverkan på bottnarna längs kusten på grund av både ankring och muddring. Fisketurismen är en expanderande näring som i vissa fall kan tänkas komma att konkurrera med det kustnära yrkesfisket men den kan också vara ett komplement till detta. Det är möjligt att det är just genom den tilltagande fisketurismen som detta yrkesfiske kan ges ökade möjligheter att överleva. Några exempel på detta har redan setts i Öresund och på sydkusten där yrkesfiskare kombinerat det traditionella fisket med att köra pilk- och trollingfisketurer. En förutsättning för vidareutveckling i denna riktning är bl.a. att licenssystemet inte försvårar sådana initiativ. Ett problem med kustturismen som vi inte fördjupar oss i här är också att många vill vara på samma plats samtidigt under en begränsad period då det behövs stor kapacitet avseende nästan allt. Utöver dessa kanske två sommarmånader upplevs många orter som tomma. Detta kämpar i princip alla kustkommuner med; attraktiviteten för både turister och året runt boende. 62

63 ARBETSMATERIAL Sida 63 av 79 Läs mer Maritima kluster I Västra Götalands län 2012, Västra Götalandsregionen, Chalmers och Göteborgs universitet. Gotalandsregionen/startsida/Regionutveckling/Publikationer-statistik/Aktuellarapporter/Rapportarkiv/Publikationer-2012/maritima-kluster-2012/ Den svenska maritima näringen , VINNOVA 2013:09 Fisket på sydkusten, Länsstyrelsen i Skåne och Blekinge, 2002:29 aspx Marine tourism and recreation in Sweden, Havs- och vattenmyndigheten 2012:2 Maritim strategi för Västra Götaland, Gotalandsregionen/startsida/Regionutveckling/Naringsliv/Maritim-strategi/ Second IMO GHG Study 2009, International Maritime Organization (2009) eenhouse-gas-study-2009.aspx Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem, EU-kommissionen (2011) eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2011:0144:fin:sv:pdf Marin fiskodling på den svenska västkusten: Biologiska förutsättningar. Vattenbrukscentrum Väst, GU. ISBN

64 ARBETSMATERIAL Sida 64 av 79 Risker och påverkansfaktorer Anspråken på haven blir allt fler och livsutrymmet krymper för många arter. I flera hundra år har fiske, sjöfart och militär verksamhet varit de dominerande intressena, men nu får de konkurrens av allt fler. Naturvärdena är utsatta för en ökad stress orsakade av mänskliga aktiviteter, inte minst genom klimatförändringar, övergödning, exploatering av kusterna och nya främmande arter. Detta är viktigt att ha i åtanke vid bedömningen om en verksamhet innebär ett hållbart nyttjande av ekosystemen eller inte. Generellt är statusen bättre för de olika naturtyperna ju längre ut från kusten man kommer, där den mänskliga påverkan minskar och vattengenomströmningen ökar, vilket gör att vattenkvaliteten blir bättre och sedimentationen mindre. När det gäller trålningens påverkan på bottnarna är förhållandena det motsatta, påverkan är betydligt större längre ut, utanför trålgränsen. Sjöfart Framdrift av fartyg påverkar omgivningen genom utsläpp till luft och vatten. Sjöfartens direkta inverkan på den fysiska miljön är huvudsakligen knuten till farleder och hamnar i kustzonen, t.ex. genom muddringsåtgärder. Hamnar är avgörande för en effektiv transport av gods och människor på havet. Hamnarna bidrar till de lokala, regionala och, i vissa fall, de nationella ekonomierna och förväntas fortsätta vara en viktig ekonomisk sektor. Då sjöfarten i sin helhet växer i storlek kommer det att finnas möjligheter för Västsverige att utnyttja sin ställning som en Skandinavisk transporthub. Det finns ett behov av att upprätthålla och vidareutveckla en effektiv och ekonomiskt lönsam sjöfart inom och runt Västerhavets havsområde. För hamnarna, som givetvis är en oersättlig del i sjöfartens intresse, handlar det i hög utsträckning om markanvändningsfrågor, buller och luftföroreningar. Regional sjöfart har också en viktig roll att spela för att stödja samhällena i det yttre kustbandet då det möjliggör tillträde för människor och varor. Det kan dessutom finnas anledning att öka t.ex. kollektivtrafiken till sjöss både av miljöskäl och till stöd för turism och rekreation. I jämförelse med vägtransporter, kan sjöfarten vara mycket bränsleeffektiv, men även sjöfarten bör minska CO 2 - utsläppen. Förbättringar kommer dock kräva betydande insatser. Det är viktigt för naturvärdena att sjöfarten tilldelas tillräckligt med utrymme, så att fartygen inte riskerar att krocka eller gå på grund. I vissa områden kan dubbla farleder behövas, medan det i andra områden kan behövas obligatorisk lots framöver. Sträckningen av farleder har också betydelse för sjöfartens miljö- och klimatpåverkan, t.ex. för att minimera risker för kollisioner och för att optimera fartygens bränsleeffektivitet. I ett havsplaneringsperspektiv bör inte sjöfartens intressen stå i allt för stor konflikt med naturvärdena men fartygen blir allt fler och allt större och västkustens dominans förväntas bestå. Fram till år 2050 förväntas en fördubbling av import och export och utvecklingen inom världssjöfarten innebär att fartygen blir både bredare och djupare. Detta kan komma att innebära att nya områden måste öppnas för sjöfarten. Riskerna med detta anspråk är stora och konsekvenserna av t.ex. ett 64

65 ARBETSMATERIAL Sida 65 av 79 oljeutsläpp betydande. Här behövs en analys från ansvariga myndigheter, hur behöver förväntningarna på ökad och förändrad sjöfart tillgodoses i havsplaneringen? Kustbevakningen har inte ombetts lämna underlag till havsplaneringen. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har därför kontaktat Kustbevakningen och fått ta del av ett sammanfattande PM utifrån Kustbevakningens årliga risk- och sårbarhetsanalys. Nedanstående text är ett utdrag ur detta PM. De delar som lyfts in i här är den information som bedöms vara relevant för Västerhavet. Texten rör Kustbevakningens riskbedömning för år 2012 och behandlar riskerna relaterade till sjöfarten utmed kusten och då i första hand risken för oljeutsläpp. 35 I den svenska utrikeshandeln har sjöfarten en dominerande roll och står för över 90 procent av utrikestransporterna. Även inrikestransporterna till sjöss är betydande. De totala volymerna hanterat gods ökar i ett längre perspektiv även om nuvarande världsekonomiska läge medfört en tillfällig nedgång. Trenden att använda allt större fartyg bedöms också förstärkas ytterligare. Dock har de största tankfartygen i stort sett upphört att gå på Sverige medan motsvarande ökning återfinns för de medelstora fartygen. Till och från svenska hamnar transporteras ca. 45 miljoner ton olja och oljeprodukter respektive ca. fyra miljoner ton av andra skadliga ämnen. Den klart största delen av trafiken till svenska hamnar går bland annat längs Västkusten (främst till Göteborg och Lysekil). Omfattande oljetransporter sker i Kattegatt och Öresund, där oljetankers från framför allt Ryssland passerar på väg ut till Nordsjön, men även många lastfartyg med stora volymer drivmedel i form av bunkerolja. Med utgångspunkt från intensiteten i sjötrafiken i svenska farvatten framgår att risken för olyckor med oljeutsläpp, respektive risken för illegala operationella utsläpp, är störst längs t.ex. Västkusten. Farledernas närhet till land, den förhärskande vindriktningen (SV-V) och havsströmmarnas riktning gör att ett oljeutsläpp når land mycket snabbare på Västkusten än på övriga kustavsnitt. På Västkusten bedöms det att ett oljepåslag på land sker inom ett dygn efter ett utsläpp. Riskområden Inom BRISK projektet 36 har vissa geografiska områden klassificerats som riskområden för kollisioner eller oljeutsläpp och grupperade i tre riskgrupper: mycket hög risk, hög risk samt måttlig risk. En av många intressanta parametrar är avsaknaden av sanktionsmöjligheter vid passage genom dessa områden. För svensk del är följande geografiska områden aktuella: Märket Södra Kvarken, Svenska Björn, Nordost Ölands södra grund, Bornholmsgattet, Öresund (Drogden till Helsingör-Helsingborg) och Öster om Ven. I denna beskrivning är kategorierna mycket hög risk samt hög risk avseende Västerhavet upptagna. 35 PM Kustbevakningens allmänna riskbedömning 2012, Kustbevakningen , Peter Ryman. Den vetenskapliga kartläggning och data som använts i Kustbevakningens analys kommer från Helcom och Brisk-projektet

66 ARBETSMATERIAL Sida 66 av 79 Skagen Göteborg Öresund Högriskområden för oljeutsläpp och kollisioner samt AIS-data Källa: Mycket hög risk: Farleden öster om Ven Trång farled med parallell och korsande trafik. Periodvis mycket fritidsfartyg i området. Även radarbilden kan störas av omkringliggande strukturer. Vidare saknas trafikseparering i området. Årligen genomförs fartygspassager Öresundsområdet, vilket gör att själva intensiteten på ett geografiskt begränsat område är en risk i sig. Öresund Vidare har det inträffat ett antal incidenter av allvarlig karaktär i Öresunds trafiksepareringar. Under hösten 2012 har Kustbevakningen och Sjöfartsverket inlett ett arbete med att ytterligare förbättra säkerheten. Hög risk: Skagen Området är inte svenskt men rådande ström- och vind förhållanden medför att ett eventuellt utsläpp kommer att påverka Sverige. Anledningarna till bedömningen gällande Skagenområdet är begränsade farleder, mötande trafik, korsande trafik, avsaknad av VTS och bristande sanktioner mot fartyg som bryter mot sjövägsreglerna. I området finns också fiskefartyg och periodvis en stor mängd fritidsfartyg. Ovanstående är från BRISK projektet men det finns även andra händelser som påverkar riskbilden för ett område och för Skagens del är även läktringen av olja en riskfaktor för Sverige att ta hänsyn till. Ålebäcksbukten är platsen för en betydande läktring av olja från fartyg som är för stora för passage in i Östersjön. Läktringen genomförs i Ålebäcksbukten strax sydost Skagen. Under 2011 genomfördes 23 läktringsoperationer och mängden olja som lastades om var 1,6 miljoner ton. Siffran har dock sjunkit sedan 2009 då den totala mängden olja var 8,5 miljoner ton fördelat på 53 läktringsoperationer. Enligt danska Søfartsstyrelsen har inga oljeutsläpp skett, men omlastningarna av olja är ett riskmoment och skulle ett oljeutsläpp ske i området är risken för oljepåslag på svensk sida överhängande. Detta beroende på att västliga vindar är förhärskande i området samt strömförhållandena sådana att eventuell olja kommer driva ostvart. På svenska västkusten finns ett flertal naturskyddsområden som vid ett oljeutsläpp från Ålebäcksbukten är hotade. Även på svensk sida pågår omläktringar av tankfartyg dels utanför Göteborg, men även närmare Göteborgs hamn på Rivöfjorden. 66

67 ARBETSMATERIAL Sida 67 av 79 Kustbevakningens allmänna riskbedömning 2012 Risken för stora utsläpp på volymer över 5000 ton är i viss mån koncentrerade till vissa geografiska hot spots längs med transportrutterna. Utsläpp på volymer mellan 300 till 5000 ton bedöms av BRISK att inträffa vart fjärde år. Större utsläpp på volymer mellan 5000 till ton bedöms inträffa vart 26 år. 37 Kattegatt är ett av områdena med störst risk för oljeutsläpp. Olja och oljeprodukter Större mängder hanterat gods ger upphov till en mer omfattande total hotbild eftersom sannolikheten för att en olycka ska inträffa ökar. Utvecklingen mot större fartyg och framförallt större laster kan dock vara en ännu mer betydelsefull faktor, eftersom detta leder till att enskilda olyckshändelser ger upphov till större potentiella utsläpp. Då olyckorna är ett fåtal men kan ge upphov till omfattande följder, är det mer allvarligt med en storleksskillnad i inträffade olyckors följdverkan än i antalet inträffade olyckor. Ur samhällsperspektiv torde det allvarligaste hotet utgöras av oljeutsläpp i samband med olyckor. En tank på en större oljetanker kan innehålla mellan ton olja eller oljeprodukter. Grundstötningar utgör den största olycksorsaken följt av kollisioner. En kollision mellan två fartyg, utgör i sig en 100 gånger större risk för oljeutsläpp än en grundstötning. Förhållandet är 44 grundstötningar mot fyra kollisioner per år med fartyg över 300 bruttoton. Stora mängder olja förvaras i fartygens bunkertankar alltifrån några tiotal kubikmeter dieselbrännolja till flera tusen kubikmeter tjockolja. Vid grundstötningar och förlisningar uppkommer inte sällan utsläpp på hundratals ton. Olyckor med tankfartyg kan förorsaka totalförlust av lasten men vanligast är att en del av innehållet i en eller några skadade tankar kommer ut i vattnet. På Västkusten förekommer ofta oljelaster på uppemot ton. Medellasten för råolja är cirka ton. Konsekvenserna av ett omfattande utsläpp med råolja eller oljeprodukter kommer att bero på ett antal oförutsägbara faktorer som position, temperatur, is- och strömförhållande, vind, oljans fysiska egenskaper vid kontakt med vatten och bekämpningsbarhet. Tjockolja är genom sin klibbighet främst ett stort hot mot sjöfågel och mot växter och djur i strandzonen samt kan innebära allvarliga och långdragna påfrestningar på turism, skärgårds- och kustliv. Tunna oljor som till exempel lätta brännoljor är både akut giftiga och klibbiga. Olja och dess nedbrytningsprodukter orsakar således såväl akuta gifteffekter som långsiktiga effekter i vattenmiljön. Dessa kan negativt förändra betingelserna för djur- och växtsamhällena i hela näringskedjan. Till de socioekonomiska skadorna hör inkomstbortfall för fiskare dels kortsiktigt på grund av själva utsläppet (fisk dödas eller tar upp olja i vävnaderna och får utpräglad lukt av olja), dels långsiktigt för att viktiga födo-, lek- och uppväxtområden för fisk och skaldjur kan skadas samt effekter på turistnäring och boendeförhållanden i skärgård och längs kuster. Kostnaden för detta är inte möjlig att uppskatta på förhand. 37 BRISK News. Sub-regional risk of oil and hazardous substances in the Baltic Sea. May

68 ARBETSMATERIAL Sida 68 av 79 Skulle en brand eller explosion ske i ett hamnområde eller liknande kan det även bli stora säkerhetsmässiga konsekvenser i närmiljön (upp till någon kilometer). Bekämpnings- och saneringskostnaderna kan också bli betydande, särskilt om oljan slår mot strand. Redan små mängder olja kan förorsaka stora saneringspådrag. Det exempel som finns att gå på är en uppskattning i samband med tankfartyget Prestiges förlisning utanför Galiciens kust Kostnaden för sanering av de drygt ton som läckte ut beräknades till ca. nio miljarder kronor. Prioriterade områden finns markerade i Digital Miljöatlas Digital Miljöatlas 38 Digital Miljöatlas är ett kartverktyg, vars syfte är att informera om områden längs den svenska kusten och de stora sjöarna, som är extra känsliga för oljeutsläpp. Informationen som finns tillgänglig i Digital Miljöatlas kan också användas inom andra verksamhetsområden, t.ex. som planeringsunderlag. Digital Miljöatlas är en av Länsstyrelsernas gemensamma GIS-tjänster och förvaltas av Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Det finns också en förvaltningsgrupp där bland annat Länsstyrelsen i Halland ingår. Uppdateringar och kompletteringar av informationen i Digital Miljöatlas sköts av respektive länsstyrelse. Länsstyrelserna i Västra Götaland, Halland och Skåne använder Digital Miljöatlas. Länsstyrelserna arbetar tillsammans med kommunerna med oljeplanering, både vad gäller övning och planer. Länsstyrelsen i Halland deltog under i EU-projektet Baltic Master II där framför allt miljöatlasen uppdaterades och en regional oljeskyddsplan togs fram. I Halland håller nu flera kommuner på att uppdatera sina oljeskyddsplaner. En viktig del i deras arbete är miljöatlasen som kompletteras med kommunernas information. 38 Digital Miljöatlas finns på följande webbadress: Digital Miljöatlas flyttas under 2013 över i en ny version som en del i uppdateringen av länsstyrelsernas IT system. Målsättningen är att förbättra och modernisera GIS-innehållet för att mera uppfylla dagens krav och följa utvecklingen. 68

69 ARBETSMATERIAL Sida 69 av 79 I Digital Miljöatlas finns information om strandtyper, biologiskt känsliga områden och de områden som är prioriterade att skydda vid ett oljeutsläpp. De prioriterade områdena är utmarkerade på kartan i tittskåpet och länkat till kart-markeringen finns dokument med mer information om området, vad och hur det är skyddsvärt, faktorer som är viktiga vid sanering och årstidsaspekter. Till vissa av de prioriterade områdena finns insatsplaner knutna. Digital Miljöatlas används som beslutsstöd före, under och efter oljeutsläpp. Andra skadliga ämnen C-händelse Kustbevakningen ansvarar för olja eller andra farliga ämnen som har kommit ut i vattnet eller det finns en överhängande för detta. Sådana skadliga ämnen skulle kunna vara militära sjöfynd som innehåller kemiska stridsmedel och som lokaliseras på svenskt territorialhav och ekonomisk zon samt på fartyg som inte ligger i hamn. Att klart kunna definiera en riskbild för utsläpp till sjöss av farligt gods är svårt att göra på grund av det stora antalet sjötransporter som förekommer, det stora antalet ämnen som transporteras och där dessutom varje ämne har en olika hög riskprofil. Som för övriga fartyg gäller att de relativt största hoten utgörs av sannolikheten för grundstötning eller kollision. Dock är de fartyg, som för de farligaste lasterna, så konstruerade att följderna för dem av en grundstötning eller kollision generellt sett är mindre än för ett vanligt fartyg. Av tillgänglig statistik över inträffade olyckor med farligt gods till sjöss kan slutsatsen dras att risken för olyckor med förpackat farligt gods är större än sannolikheten för olyckor med farligt gods i bulk. Konsekvenserna för miljön vid olyckor med förpackat farligt gods är dock i regel mindre allvarliga än för olyckor med farligt gods i bulk (tankfartyg), men även sådana olyckor kan komma att kräva stora insatser. Olyckor med utsläpp av farligt gods förekommer relativt sällan. Konsekvenserna av ett omfattande utsläpp av kemikalier beror också de på en rad olika förhållanden. Storleken på eventuella utsläpp till följd av denna typ av olyckor bedöms dock vara begränsad till ton. Eftersom huvuddelen av de aktuella ämnena tillhör de lägre kategorierna för miljöfara kommer eventuella utsläpp av begränsad storlek därför att ge relativt sett mindre negativa miljöeffekter. De säkerhetsmässiga hoten för besättning och insatspersonal blir därför mer allvarliga än de miljörelaterade konsekvenserna. Även om mängderna är mindre så är de mera resurs- och kostnadskrävande än olja. Skulle en brand eller explosion ske i ett hamnområde eller liknande kan det även bli stora säkerhetsmässiga konsekvenser i närmiljön (upp till någon kilometer). Utsläpp vid kylvattenintag Den industri som främst kan komma i fråga är kylvattenintagen till de kärntekniska anläggningarna och de större petrokemiska industrierna. För västkusten gäller detta i huvudsak kärnkraftverket Ringhals i Hallands län. Ansvaret för att förhindra stopp i kylvattentillförseln ligger primärt på anläggningarnas ägare. Kustbevakningen, eller för den del berörd kommun, har dock ansvar för miljöräddningstjänsten till sjöss. Anläggningar som stoppas p.g.a. otillräcklig kylvattentillgång har fortsatt behov av kylvatten för att kunna bortföra den energi som frigörs i bränslet (resteffekt). Om alternativa kylvattenmöjligheter inte etableras kommer totalt bortfall av kylvatten i långtidsförloppet leda till att härden (bränslet) smälter. För denna händelse finns 69

70 ARBETSMATERIAL Sida 70 av 79 konsekvenslindrande system men händelsen leder till begränsade utsläpp av radioaktiva ämnen och ett under flera år omfattande saneringsarbete i anläggningen. Ett eventuellt driftstopp på grund av utsläpp av farliga ämnen intill kylvattenintag medför för samhället stora ekonomiska kostnader. Muddring/deponering av muddermassor Vid muddringar påverkas bottnarna både direkt genom att bottensamhällena förstörs och indirekt genom att svavelväte och ev. miljögifter kan frigöras från sedimenten. Det kan ta lång tid, om alls, för bottnarna att återhämta sig. Vid deponering av muddermassor till havs kan bottnar också förstöras. Vid tippning av muddermassor är det stor risk att sedimenten sprids med strömmar och påverkar ett mycket större område än själva tippningsplatsen. Genom att lika läggs på lika och att bottnar med höga naturvärden undantas, kan påverkan begränsas mycket. Deponering av muddermassor och muddring hotar också kulturarvet på havsbotten och då framförallt vrak. Invasiva arter Barlastvatten är viktiga för säkerheten och för den ekonomiska driften av fartyg i den moderna sjöfarten. Det kan dock leda till oavsiktlig introduktion av främmande arter när barlastvatten släpps ut i hamnar eller kustvatten. Främmande arter är ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Vissa arter kan på ett nytt ställe bli invasiva, dvs. de sprider sig så att de hotar andra växter och djur. Främmande arter kan också vara ett hot mot vår ekonomi och hälsa. En dominerande art med många individer på samma plats kan vålla ekonomiskt kostsamma skador på t.ex. fiskeredskap, kylvattenintag till kraftverk, lax-, musselodlingar och grödor. Människors hälsa är i fara då införda arter kan vara direkt giftiga eller ge allergiska reaktioner. Fiske Trålning är den typ av fiske som mest påverkar naturvärdena negativt. Bottentrålning är mycket vanlig utanför trålgränsen (4 Nm utanför baslinjen i Skagerrak och 3 Nm i Kattegatt), men har begränsad omfattning inom kustfisket. Trålfiske i kustområdet i norra Bohuslän består huvudsakligen av fiske efter räka som utövas med små, lättare redskap och djupare än 60 meter. Bottentrålning efter havskräfta förekommer på mjukbottnar i trålfiskeområdena innanför trålgränsen. Hårda bottnar som klippor, branter och raviner har ett visst naturligt skydd från trålning, eftersom man framför allt trålar på mjukbotten och man riskerar att skada trålen om den går på hårdbotten, vilket är mycket kostsamt. Med dagens teknik är det också lättare att undvika sådana platser. Men det är ändå viktigt att de alltmer sällsynta organismer, som till exempel hornkoraller och svampdjur som lever på djupa hårdbottnar, får ett långsiktigt skydd så att de inte riskerar att förstöras av fiskeredskap. Mjukbottnar påverkas däremot kraftigt av trålning och de mjukbottnar som inte har trålats eller bara har påverkats marginellt behöver också skyddas. I de filmningar som har gjorts på Bratten är skillnaden mellan trålade och otrålade bottnar stor. I otrålade områden finns en mängd djur på botten, bestående av uppstickande rör med havsborstmaskar och andra strukturer, samt ett stort antal större sjöpennor och havsanemoner. I trålade områden saknades rören och antalet sjöpennor var mycket mindre eller helt borta. 70

71 ARBETSMATERIAL Sida 71 av 79 Bifångst Bifångst av både kommersiella och icke kommersiella arter kan vara ett allvarligt hot mot balansen i ekosystemen och deras funktion samt den biologiska mångfalden. Hajar och rockor är exempel på arter som minskat eller försvunnit nästan helt från Kattegatt och Skagerrak. Sedan 2013 är det obligatorisk användning av så kallad rist i både räk- och kräfttrålar i Skagerrak, vilket minskar bifångsterna avsevärt. Förlorade redskap När trålar och fisklinor fastnar på bottnarna påverkar de fastsittande djur som lever där genom att dra loss dem eller trasa sönder dem. Borttappade, trasiga fiskeredskap fortsätter att fiska under lång tid efter att fisket har avslutats. Moderna, svårnedbrytbara konstmaterial i fiskeredskapen har medfört att problemen blivit mer omfattande. Ohållbart fiskeuttag Ett alltför intensivt fiske medför inte bara att bestånden minskar. Samtidigt förändras också ålders- och storleksstrukturen mot yngre och mindre fiskar. Det är mycket som tyder på att avsaknaden av stor fisk påverkar hela ekosystemet, eftersom en minskad predation från dessa på mindre fiskar gör att mängden djurplankton och betare minskar, vilket i sin tur kan ge en ökad algblomning och en ökad påväxt av snabbväxande makroalger. Sportfiske, som bedrivs ute till havs och som riktar sig främst till stora individer, förstärker problemet och behovet av riktade insatser. Minskade konflikter genom samförvaltning Inom ramen för Hav möter Land håller förvaltande myndigheter i Sverige, Norge och Danmark samt forskare, yrkesfiskare och sportfiskare på att ta fram ett förslag för hur en förvaltningsplan för ett skyddat utsjöområde som Bratten kan se ut. Det är ett viktigt fiskeområde för framför allt Danmark och Sverige. Stora delar är av riksintresse för yrkesfisket som fångstområde för räka. Det är också ett viktigt område för svenska sportfiskare. Området ingår i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000 och OSPAR:s nätverk av Marine Protected Areas. Utifrån kunskap om naturvärdena i området, vad dessa kan leverera i forma av ekosystemtjänster och social välfärd, vilka påverkansfaktorer som finns och hur dessa kan minimeras, har det tagits fram ett förslag på hur konflikten mellan naturvärden och fiske kan lösas genom bland annat fysisk planering i form av fiskefria zoner, där vissa är stängda för allt fiske och andra tillåter enbart sportfiske. En annan typ av fiskefri zon finns inom Kosterhavets nationalpark. Djuprännan från norska gränsen ner mot Väderöarna i söder ligger innanför trålgränsen. Här är trålning förbjuden med ett undantag: selektiv trålning efter nordhavsräka med sorteringsrist är tillåten på större djup än 60 meter. Fiskefria zoner är det som är mest relevant för havsplaneringen när det gäller att minska fiskets påverkan på naturvärdena. Generellt bör man skydda hårdbottenmiljöer, andra områden med sällsynta och hotade arter samt tidigare otrålade områden. När det gäller sportfiske kan ankringen vara ett större problem än redskapens påverkan. Det finns även så kallde bottenskyddsområden för särskilt värdefulla 71

72 ARBETSMATERIAL Sida 72 av 79 områden inom Kosterhavet där det, utöver trålförbud, även är förbud mot ankring och användning av andra redskap som kan skada bottenlevande arter. Ankringsförbud kan behövas på rev som nyttjas av sportfiskare och/eller sportdykare. Skyddade områden som gynnar fisket Skyddade områden kan också gynna fisket genom att framför allt grunda vikar, som fungerar som lek- och uppväxtområden för en mängd olika fiskarter, skyddas mot både olika former av exploatering och fiske. Även skyddade områden längre ut till havs kan gynna produktionen av mer stationära arter, till exempel hummer, vilket gör att tillgången på hummer blir större i området runt omkring. Lämpliga hummerfredningsområden bör pekas ut längs med kusten, för att gynna hummerbestånden och ge ett bra hummerfiske framöver. Vind- och vågkraft Det finns goda förutsättningar för havsbaserad vindkraft i Sverige. Kostnaderna är dock fortfarande höga, särskilt jämfört med landbaserade verk. Vind- och vågkraft är förhållandevis rena energikällor men en nackdel är att många upplever att de förfular landskapet om de syns från land, inte minst den obrutna horisonten, vilket kan ha negativ påverkan på turistnäringen. Det är en orsak till att kommunerna i norra Bohuslän har valt att placera vindkraftverk på land istället. Både vindkraftverk och vågkraftverk behöver förankras i botten, vindkraften fortfarande med betongfundament. Därför är havsdjupet viktigt för placeringen av både vind och vågkraft och havsbaserad vindkraft lokaliseras idag till största delen nära kusten eller på utsjöbankar. På mjukbottnar kan det göra att man får en konstgjord hårdbotten vilket kan bidra till att artrikedomen ökar. Det sker dock på bekostnad av en havsmiljö framför en annan, vilket kan få konsekvenser för arter knutna till just mjukbottnar. I Västerhavet har utsjögrunden redan en hög biologisk mångfald som riskerar att försvinna om de naturliga livsmiljöerna förstörs. Ny teknik som möjliggör enklare för-ankring, sk. flytande vindkraftverk, minskar påverkan avsevärt. Här är också djupet för förankring mindre viktigt och är kanske särskilt aktuellt i Västerhavet. Fortfarande kan dock även elkablarna in till land ha en viss påverkan, inte minst på migrerande fisk. Det är även viktigt att utreda konsekvenser för fåglar och fladdermöss. Utmaningen är att placera anläggningarna där de gör minst påverkan på befintliga värden, ger mest nytta och gärna så att olika energiformer kan kombineras. 72

73 ARBETSMATERIAL Sida 73 av 79 Möjliga områden att utreda vidare enligt Sydhavsvind Sydhavsvind Vindkraften har kommit längst ur ett kommersiellt perspektiv och har också utretts på flera sätt. Regeringen gav, 2004 och 2005, länsstyrelserna i uppdrag att redovisa ett planeringsunderlag för utbyggnad av stora vindkraftanläggningar. Arbetet redovisas i två delar, land och hav, i juni Länsstyrelserna i Västra Götaland, Halland, Skåne, Blekinge och Kalmar län, i det fortsatta kallade 5LST, genomförde havsdelen gemensamt. 39 De fem länsstyrelserna samt flertalet kommuner är av uppfattningen att större och färre grupper är att föredra framför fler och mindre grupper. Många spridda grupper tar ett kustlandskap i anspråk med stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. Kusten i de fem länen omfattar stora delar av rikets tre storstadsregioner och i detta dynamiska område sker nästan hela Sveriges befolkningstillväxt idag. Det är således ett område där avvägningar om markanvändning måste ske med särskild stor uppmärksamhet mot en växande befolknings krav på en god livsmiljö. 5LST har bedömt var det finns risk för påtaglig skada om storskaliga anläggningar kommer till stånd och markerat dessa områden som Vindbruksfria områden. 5LST bedömer att följande områden är uteslutna för storskalig vindkraftsetablering: - vindbruksfria omr. enl. 5LST - farleder för sjötrafiken - områden för Försvarsmakten Det är också viktigt att förutsättningarna har förändrats sedan år I Västerhavet finns ett riksintresse och det är område M på kartan till vänster. Här finns redan tillstånd för drygt 100 vindkraftverk sedan år Förutsättningarna för område Q får också betecknas som förändrade i och med samförvaltningen i Bratten. Falkenbergs kommun har för del av område N och O och däremellan, vindkraft i både översiktsplan och detaljplan. 39 Sydhavsvind,

74 ARBETSMATERIAL Sida 74 av 79 Noteras skall att Försvarsmakten har stora intressen till havs som behöver preciseras och vägas mot andra samhällsintressen. Försvarsmaktens intressen är idag såpass omfattande och diffusa att 5LST bedömer att frågan måste hanteras särskilt av regeringen för att utbyggnaden av vindkraft till havs inte skall försvåras och fördröjas. En stor potential för vindkraftsutbyggnaden riskerar annars att inte kunna utnyttjas. I övrigt bedömer de fem länsstyrelserna att regeringens uppsatta planeringsmål bör kunna klaras. Kulturmiljö Riksantikvarieämbetet har karaktäriserat Sveriges kust- och skärgårdslandskap ur ett kulturhistoriskt perspektiv med syftet att visa på känsligheten för havsbaserad vindkraft. 40 Detta bör kunna användas som grund för alla bedömningar av nya havsbaserade anläggningar och anspråk ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Här lyfts ålderdomliga karaktärslandskap fram som är särskilt känsliga för påverkan från moderna anläggningar. Värdekärnor och frisiktsområden anges vilka syns i bilderna nedan. Bohuskusten och Göteborgs södra skärgård - forntid, fästningar och fisk. RAÄ 2003:4 Hallandskusten från bronsålderns rösekust till strandsittarnas kusthed. RAÄ 2003:4 40 Sveriges kust- och skärgårdslandskap, Riksantikvarieämbetet 2003:4 74

75 ARBETSMATERIAL Sida 75 av 79 Vattenbruk Vattenbruket ska generera miljövinster genom att minska uttaget från det kommersiella fisket och på så vis minska trycket på de vilda fiskbestånden. Industrin kan bli en viktig ekonomisk drivkraft Västerhavets kustområden och odling av skaldjur kan komma att öka i Västerhavet. Odling av fisk finns ännu inte och det är osäkert hur den industrin kan komma att utvecklas. En nackdel med fiskodlingar är att man riskerar att tillföra näring till grundare områden som redan har problem med höga halter av näringsämnen. Spridning av antibiotika och rymlingar har också varit ett problem på vissa håll. Många miljöeffekter kan dock minskas om odlingarna sker i slutna system. Det finns även en viss visuell påverkan och det krävs mycket eftertanke innan man avsätter ett område för fiskodling. Mussel- och ostronodlingar har den fördelen att de tar upp näringsämnen ur vattnet. Det blir dock en lokal påverkan precis under musselodlingarna och det gäller att placera dem där vattengenomströmningen är god, där inga höga naturvärden finns samt att en avvägning görs gentemot andra intressen såsom bland annat rörligt friluftsliv. På senare år har det uppkommit ett intresse för att odla även andra arter, t.ex. sjöpungar och alger. Det gäller att man först noggrant analyserar vad en massproduktion av dessa arter innebär både för miljön och för andra mänskliga intressen när man letar efter lämpliga områden. Att vattenbruk anläggs på rätt plats, med hänsyn till befintliga värden och andra intressen, är nödvändigt för dess tillväxt. Friluftsliv/Turism Västerhavet marknadsförs som en destination för marin rekreation och det kommer många besökare vilket ger betydande intäkter. Det finns ett tydligt behov av att säkerställa en fortsatt tillgång till välskötta hav och kustområden. Turism och rekreation kan bidra avsevärt till den lokala ekonomin, särskilt i små samhällen där andra möjligheter till inkomster kan vara begränsad. Turismens, och natur- och kulturvärdenas, betydelse ska beaktas när man överväger konsekvenserna av andra marina sektorer och verksamheter. Miljöpåverkan som härrör från turism- och fritidssektorn är t.ex. skräp och avfall, buller och andra föroreningar från båtar. Effekter kan också uppstå som en följd av en expansiv kustzonsutveckling för att stödja turismen såsom gästhamnar, hotell och andra typer av besöksanläggningar. En expansion av turism- och rekreationsindustrin behöver genomföras på ett miljömässigt hållbart sätt för att undvika att skada den resurs som ligger till grund för sektorn. Naturvärdena är ryggraden för både friluftsliv och turism i området. Men vid bristande planering kan verksamheter som ska underlätta och främja dessa få stora negativa konsekvenser både för naturvärdena och på sikt för turistnäringen. Båttrafiken och friluftslivet har sedan slutet av 1960-talet expanderat, och störningarna på djurlivet är idag av en helt annan omfattning än för år sedan. Mot bakgrund av denna omfattande ökning av båt- och friluftsliv i skärgården är det rimligt att dessa verksamheter i större utsträckning än hittills anpassar sin utövning till djurlivets förutsättningar. Det kan t.ex. handla om ankringsförbud i känsliga områden. 75

76 ARBETSMATERIAL Sida 76 av 79 Klimatförändringar Hot i form av exploateringar av olika slag är möjliga att förhindra genom områdesskydd. Hot av mer generell karaktär (såsom övergödning, överfiske, introduktion av främmande arter, klimatförändringar, försurning i havet, utsläpp av miljögifter etc.) kräver samarbete mellan olika sektorer för att uppnå ett långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av kustområden och marin miljö. För att genomföra detta krävs en förvaltningsform av kusterna där olika sektorer samarbetar med varandra. Det är viktigt att stärka det regionala deltagandet för att därmed öka möjligheterna till samverkan och informationsutbyte. För att kunna lösa de komplexa miljöproblem som finns i havet krävs dessutom ett tvärvetenskapligt angreppssätt och internationell samverkan. Den pågående globala klimatförändringen avspeglas i havsmiljön i form av stigande vattenstånd, ökade vattentemperaturer (både yt- och djupvatten) och minskad isutbredning i arktiska havsområden. Atmosfärens ökande koldioxidhalter leder också till att havsområdena försuras. Den sammanlagda effekten av klimatförändringen på såväl enskilda arter som ekosystemet och omfattningen av dessa förändringar är svåröverskådliga. Vad man har sett hos flera arter är en betydligt minskad förmåga att stå emot andra stressfaktorer (negativa synergieffekter). Klimatförändringarna kan därför medföra konsekvenser för fiskeindustrin. Havsnivåhöjningen påverkan på kusten SMHI mäter vattenståndet på ett antal platser längs kusten och mätningar från 1886 fram till i dag visar att höjningen varit ca 1,5 mm per år. I Sverige pågår en landhöjning, vilken är störst i norra Sverige och avtar successivt söderut. Nollinjen, dvs. det område där varken höjning eller sänkning sker, passerar genom södra Skåne. SMHI har i sin klimatanalys för Västra Götalands län antagit en global havsnivåhöjning med en meter fram till Landhöjning kompenserar till viss del havsnivåhöjningen och nettoförändringen kommer att bli större i de södra delarna. Vattenstånd i cm vid några platser runt västkusten. Extrema vattenstånd har en återkomsttid på 100 år. Vattenstånden anges i höjdsystemet RH2000. Vattenståndet varierar över tiden och det aktuella vattenståndet på en plats påverkas av framför allt vindar, lufttryck, vattnets densitet, landhöjning och världshavens vattenstånd. I Västra Götaland uppstår höga vattenstånd oftast vid västliga vindar. Vid sydvästlig vind pressas stora vattenmassor in mot norska och svenska kusten. Om vinden sedan vrider till nordväst förflyttas vattenmassorna även söderut, vilket kan leda till högre nivåer ner mot Halland och Skåne. Denna mer extrema nivå varar vanligen i några timmar och hur extrem situationen blir utifrån en given 76