JUBILÉUMSNUMMER. SFT-Nytt. #3 November 2007

Transkript

1 JUBILÉUMSNUMMER SFT-Nytt! #3 November 2007! 1

2 INNEHÅLL Ordföranden har ordet 3 Johanna Nilsson Redaktörernas rader 4 Kajsa Hammarsten Årsmötet Lotti Benjaminson Syrafria wellpappboxar 6 Evelina Sand Nedskärningarna på Statens Museer för Världskultur 7 Kerstin Petersson Vad en konservator från GU också kan ta itu med 11 Kaisa Bengtsson Tensider inom textilkonservering 12 Pia Christensson Referat från SFT s 40 årsjubileum Skara domkyrka 14 Augusta Persson Västergötlands museum 15 Evelina Sand Fredagkväll i Vara 16 Karin Falk Dreier Höstmötet 17 Erika Hedhammar Studiebesök Textilvård 18 Anne-Marie Ryding, Kerstin Ljungkvist och LottiBenjaminson Artiklar ur lokaltidningar om mötet 20 Nu drar vi igång bokprojektet 22 Pia Christensson Projektbeskrivning för bokprojektet 23 Lotti Benjaminson 2

3 Ordföranden har ordet Tack Ingeborg och Johanna för ett fantasiskt trevligt mottagande och arrangemang i Skara och Vara! Vi var drygt 20 medlemmar som besökte SFT s höstmöte i Skara och Vara och jag har hört så många nöjda röster efteråt. Många har sagt att vi måste ha möten i flera dagar fler gånger för att det ger så mycket mer och vi har så trevligt ihop. Det var en verklig förmån att få ha Höstmötet i Ingeborgs fina galleri, Galleri SkarLiden, med de häftiga fotografierna av Emelie Lager. Ingeborg hade ju också lyckats få dit pressen som ni kan se längre fram i detta nummer. Mötet diskuterade bl. a. det angelägna ämnet nedskärningarna vid Statens museer för Världskultur och hur vi kan bli bättre på att visa och förmedla vår kompetens. Men först har vi ett årsmöte att se framemot. På höstmötet beslutade vi att det ska handla om skrivande och framförande och nu har bokgruppen lyckats få kr från Bothén till att arrangera ett seminarium, grattis och bra jobbat! Så nu kan vi påbörja planeringen för mötet. Just nu är vi en grupp på 23 personer som ska åka till Paris i vår, det är ju också något att se framemot. Jag kan också berätta att vi nu har vår första professor i textilkonservering vid institutionen för Kulturvård, Elisabeth Peacock! Ordförande Johanna Nilsson SFT s styrelse 2007 Ordförande Vice ordförande Sekreterare Kassör Ledamot Ledamot Adjungerad för SFT- nytt Johanna Nilsson Karin Falk Dreier Erika Hedhammar Evelina Sand Margit Forsberg Sofia Carlsson Ami Östlund 3

4 Redaktörernas rader Grattis alla jubilarer! Och tack för alla bidrag till detta extra jubiléumsnummer. Hoppas ni hade det trevligt i Skara och Vara. Jag har i alla fall bara hört positiva omdömen! På begäran kommer nu SFT-nytt även i en version utan bilder för de som har långsamma internetuppkopplingar och vi hoppas att detta skall underlätta läsningen för er. Vi har även bestämt att SFT-nytt skall ha en egen epostadress (via hotmail) för att underlätta insamlingen av bidrag eftersom redaktionen till största delen består av konservatorer i projektanställningsträsket där epostadresserna kan växla ganska ofta. Tyvärr så har hotmail två negativa egenheter som vi måste ta hänsyn till: 1. man kan inte göra utskick till fler än 50 mottagare åt gången varför vi kommer att dela in er i mindre grupper. 2. skräppost sparas bara 5 dagar varför det finns en viss risk att vi missar bidrag som inte skickas från era ordinarie epostadresser. För att undvika detta så kommer vi att skicka svarsmejl som bekräftelse på att bidraget kommit fram, men om ni inte fått svar inom en vecka så måste vi be att ni skickar det en gång till. Själva distributionen (per epost) av SFT-nytt kommer framöver att göras av föreningens sekreterare Erika Hedhammar för att förvissa oss om att epostlistan är helt uppdaterad. Deadline för nästa nummer blir 31 januari Trevlig höst önskar Kajsa Hammarsten SFT-nytt Bidrag till SFT-nytt skickas till sftnytt@hotmail.com Om ni inte fått något svarsmejl inom en vecka så skicka dokumentet igen. Bidrag med vanlig post skickas till Kajsa Hammarsten, L. Frescativ. 4c, Stockholm Adressändringar skickas till föreningens sekreterare erika.hedhammar@lsh.se 4

5 Referat från SFT:s årsmöte (Texten kom bort till förra utskicket av SFT-nytt) Eftermiddagen ägnades åt information om faran med ämnen i museiföremål som kan bli hälsorisker. Flera av oss textilkonservatorer har kommit i kontakt med hälsofarliga ämnen som visat sig på ett eller annat sätt. Margit Forsberg berättade om sitt möte med Paradiklorbensén på Etnografiska museet. Museet har under stora delar av 1900-talet behandlat samlingarna med paradiklorbensén och sanering av föremålen med ultraljud har pågått under hela talet. Trots att de flesta föremålen får anses sanerade kan det ändå förekomma paradiklorbensén i höga halter då föremålen förvaras koncentrerat och är packade i lådor. Då Margit arbetade med föremål under sina första arbetsdagar på museet hade det inte framgått att hon borde använda skyddsutrustning i arbetet. Hon fick därför en kraftig toxisk reaktion. Reaktionen var övergående och får betecknas som en akut allergisk reaktion, men var en mycket obehaglig upplevelse, som varade ca en vecka. Irma Wallenborg berättade via bandupptagning (eftersom hon tyvärr inte hade möjlighet att närvara) om sina problem med bekämpningsmedlet Kloropyrifos på Armémuseet. Museet hade låtit bespruta sina lokaler under hösten 2005 och medlet ingår i de moderna insektsbekämpningsmedlen som Antcimex använder. Medlet används även som växtskyddsmedel inom EU och används bl a på frukt och grönsaker. Några dagar efter att Anticimex besprutat lokalerna fick Irma symptom som bara blev värre ju längre tiden gick. Hon hade problem med stämbanden vilket ledde till att hon helt tappade rösten. Efter några veckor fick hon sjukskrivning. Fortfarande efter ett år är hon helt sjukskriven med ospecifik symptom. Slutbedömningen och diagnosen är att Irma inte klarar exponering av textilier och kloropyrifos, att hon har bihåleproblem, luktkänslighet och kemikaliekänslighet. Symptomerna är anmälda som arbetsskada. Toxikologen Sylvia Flato, från Sangtec Molecular Diagnostics, som genom åren haft mycket med konservatorer att göra, gav oss en lektion i vad gift är och hur man skall tänka och skydda sig mot giftiga ämnen i kulturhistoriska samlingar. Det är arbetsgivarens skyldighet att informera och se till att skyddsutrustning används och arbetstagaren skall använda skydd om detta krävs. Sylvia menar att alla med allergi ligger i riskzonen för att få allergiska reaktioner vid hantering av föremål på våra museer. Vi kan aldrig vara säkra på vilka gifter som använts tidigare. Det gäller att vara försiktig och observant. Våra kroppar och våra reaktioner skiljer dock inte på fritid och arbetsliv. Sylvia menar att en reaktion ofta beror på en rad faktorer och kroppen reagerar häftigare om vi är utmattade och känslomässigt instabila. Hon råder oss alla att lita till vår känsla, observera våra reaktioner och ta dem på allvar. Får man en obehagskänsla och symptom skall man använda skyddsutrustning. Största fienden för oss konservatorer är dock damm. Sylvia citerade Paracelsus född 1492 Allt är gift, inget är gift, allt beror på dosen 5

6 Vi kan förhindra att mycket partiklar och gasformiga ämnen sprider sig via inandning genom att använda olika skyddsutrustning som munskydd och masker. Sylvia anser att man skall börja med den enklaste och sedan välja kraftfullare om man fortfarande känner obehag. Att nysa och hosta är tecken på att större partiklar irriterar luftvägarna. Även olika skydd för händerna behövs. Vita tygvantar är ofta inte tillräckliga och sättet på vilket vi tar av oss handskarna är inte minst viktigt. Trä av sista handsken genom att föra in den obehandskade handen från öppningen. Kronisk toxitet får man av : 1. Lång exponering och 2. Låg dos Sammanställt av Lotti Benjaminson Syrafria wellpappboxar Jag har beställt wellpappboxar från Riksarkivet som jag vill tipsa om. Riksarkivet har köpt samma typ av maskin som Klug i Tyskland har och kan göra flera olika typer av pappboxar. Boxarna görs av wellpapp, 1 eller 3 mm tjock, som har vit insida och grå utsida. Den modellen jag köpte, med löst lock, är stadig och går att stapla. Små beställningar går bra. Evelina Sand Se även artikeln Boxmaskin på Riksarkivet av Karin Olsson i Realia 2007 (Red:s anm.). 6

7 Nedskärningarna på Statens Museer för Världskultur Som säkert de flesta vet så har Statens Museer för Världskultur (SMVK), huvudorganisation för Etnografiska museet, Medelhavsmuseet, Världskulturmuseet och Östasiatiska museet, bestämt att skära ner drastiskt på bevarandepersonalen på de tre stockholmsmuseerna. Från att ha varit totalt 6 konservatorstjänster på tre museer som haft hand om allt vad gäller föremålssamlingarna (föremålsframtagningar, hanteringar, bevarande, utställningar, utlån, konservering mm) ska det bli kvar 2 stycken allmänkonservatorer. En arkeologisk-, en pappers-, en textil- samt en allmänkonservatorstjänst ska bort. Den ende föremålsteknikern och även den ende registratorn vilka båda finns på Etnografiska ska också sparkas. Istället ska det nyanställas 3 föremålstekniker som enbart ska arbeta med digitalisering av de ca föremålen på alla tre museerna. Den ene kvarvarande konservatorn ska vara enhetsledare och samordna all föremålshantering, utställningar, utlån mm på alla tre museerna. Den andre ska vara ledare för digitaliseringsgruppen bestående av honom/henne och de tre nyanställda föremålsteknikerna. Vid konserveringsbehov räknas med att konservatorer utifrån tas in. Föremålsteknikerna ska helst ha kännedom om föremålssamlingarna eller om de olika materialkategorierna eftersom de förutsätts kunna digitalisera föremål från hela världen (utom Nordeuropa) från forntid till nutid. Det kommer att bli en mycket ytlig digitalisering men med digitalbilder eftersom föremålsteknikerna helst även ska kunna detta. Eventuellt ska även en digitalfotograf knytas till gruppen. Orsaken är bl a den långvariga hyreskonflikten mellan SMVK och Svenska Fastighetsverket, men också att frigöra pengar till den utåtriktade verksamheten som ledningen menar äntligen ska komma i fokus nu. Enligt SMVKs informations- och marknadsföringschef Peter Skogh på hemsidan: Världskulturbegreppets fulla potential kommer att utnyttjas. Det publika utbudet kommer att breddas ytterligare med högkvalitativa populärhistoriska utställningar av internationell toppklass samtidigt som vi fortsätter satsa på egenproducerade samhällsdebatterande utställningar av hög kvalitet. Inga konsekvensanalyser eller kontakt och diskussion med personalen har föregått beslutet. Utan ledningens studiebesök runt om i världen samt en ny museichefs besparingar på sitt gamla museum har fått ligga till grund. Besparingarna är nu beslutade trots personalens och fackens trägna motstånd, och kretsning av personal har börjat förhandlas med facken. Efter nedskärningarna kommer inte någon vara kvar med slutförd konservatorsutbildning, om inte någon av de tre föremålsteknikerna kommer att tillsättas med utbildade konservatorer. Men då blir det med lägre lön och lägre utbildningskrav än de tidigare tjänsterna. Enhetsledaren som redan är beslutad har enbart gymnasial utbildning och det är osäkert vem som kommer att få vara kvar av de två andra allmänkonservatorerna. De utan utbildning har naturligtvis lång och stor erfarenhet från konservering och från det museum de arbetar på, men i min enfald hade jag trott att likväl som inom alla andra yrkesområden i Sverige så eftersträvar man utbildad personal på alla tjänster, främst för att utveckla området och för att ha chansen att behålla status och löner på en rimligare nivå. 7

8 Ledningen har fått massiv kritik från personalen, facket, flera styrelseledamöter, stora delar av svenska kultureliten med universitetspersoner, personer från Svenska Akademin och Vitterhetsakademin, från vårt eget SFT och NKF m.m. m.m. Dessutom även från den Arbetstagarkonsult som gjort en oberoende utredning av omorganisationen. Men ledningen står benhårt fast vid sina beslut och har betett sig i min och många andras mening mycket illa och oetiskt vad gäller personalpolitik och arbetsmiljö. Arbetstagarkonsulternas rapport börjar med att citera ur förordet på den av SMVK nyligen antagna Ledningsfilosofin: SMVK har ambitionen att vara en organisation som kännetecknas av öppenhet och kommunikation mellan alla nivåer och enheter. En organisation där alla medarbetarna blir sedda och olikheter bejakas som en tillgång. Och där den samlade kompetensen och kunskapen utgör goda förutsättningar för en framgångsrik verksamhet.vår gemensamma värdegrund är att skapa vikänsla, gemenskap och arbetsglädje, att vara professionella i arbetet samt öppna och tydliga i all kommunikation. Vidare ur vad Arbetstagarkonsult kom fram till: Vårt bestående intryck efter de många samtalen med medarbetare och chefer vid de olika museerna inom SMVK är personalens bristande förtroende för myndighetsledningen. Omdömet om ledningen är detsamma från alla personalgrupper, det är inte bara de som konkret berörs av förändringarna som är kritiska. Ledningen beskrivs som okunnig om verksamheten och ointresserad av att sätta sig in i den. Kritiken mot hur processen har bedrivits och hur de personer som direkt berörs av besparingarna tas om hand är närmast massiv. Även om det funnits övertoner i personalens synpunkter delar vi deras uppfattning. Nedskärningarna kommer på ett påtagligt sätt att försvåra möjligheterna att klara av bevarandemålet. Den kommer också få en negativ inverkan på utställningsverksamheten. Arbetstagarkonsult avslutar med: Om myndigheten menar allvar med de vackra orden i ledningsfilosofin finns bara en sak att göra dra tillbaka förslagen och påbörja en ny process med stor delaktighet från personalen.(deras tjockstil) Jag har beslutat mig för att jag inte vill arbeta under denna ledning. Trots att jag ändå skulle bli sparkad inom ett år så slutar jag på egen begäran eftersom min roll den sista tiden skulle vara uppackning av kylrummet så att hela textilavdelningen skulle vara klart inför nyorganisationen (Vi är nästan helt färdiga med sanering, uppackning och digitalisering av alla textilier och jag såg fram emot att äntligen börja arbeta med våra fina arkeologiska samlingar. Men tji där fick jag). Uppackning av kylrummets skinn och pälsar är ett otroligt tungt och hälsofarligt arbete. Och jag vill inte riskera hälsan för att deras planer ska gå i lås. Och jag vill inte heller vara kvar på en myndighet som så nonchalant anser sig inte behöva ta hand om sina samlingar vilket det internationella 8

9 samhället sedan decennier beslutat om. Och det känns absurt att några just för tillfället anställda chefer (snart pensionerade) utan någon tidigare kunskap om museiverksamhet och föremålsbevarande ska få ändra på museernas hela inriktning. De har sagt till oss att de garanterar att inte samlingarna kommer att äventyras. Hur kan de garantera detta? Jag börjar tappa tilltron till att våra statliga museer och institutioner är lämpade att ha huvudansvaret för våra gemensamma föremålssamlingar. Hur enkelt får det vara att ändra på vårt ansvar att bevara historiskt viktiga föremålssamlingar för framtiden? Är det upp till tillfälliga museiledningar? Vem blir ansvarig om det händer något? Dagens chefer anställs sällan för att de har musei- eller samlingskompetens, utan större vikt läggas vid att de varit chef eller ledare på andra institutioner eller på privata företag. Och våra statliga centralmuseichefer ansvarar sedan endast direkt till Kulturdepartementet och Kulturministern. Nuvarande Kulturminister har förklarat SMVKs ledning sitt fulla stöd trots all kritik och den kritiska Arbetstagarrapporten, och om fyra år sitter kanske en ny regering som även den anser sig ha viktigare beslut att ta och använder musei- och kulturfrågorna för att kohandla fram dessa andra frågor? Jag ser några frågor som ytterst viktiga för konserveringsgruppen (SFT och NKF samt utbildningen) att diskutera om det visar sig vara en trend att strunta i samlingarna. Är nedskärningarna på SMVK bara en engångsföreteelse utförd av en okunnig ledning eller är det en trend som har kommit för att stanna? Kanske RAÄs omorganisation bara var början. Behövs konservering och konservatorer överhuvudtaget i framtiden? Är bevarandet av föremål i museisamlingar ett förlegat begrepp, eller är vi ensamma i Sverige om att dra ner så kraftigt? Besök från Nya Zeeland nyligen sa att detta varit en trend under en kortare period men att konservatorer och bevarande igen blivit accepterade och ökat i antal i och med att urspungsbefolkningar och minoriteter ställer högre krav på att deras kulturer ska respekteras. Vad är det för skillnad på fasta kulturmärken och byggnader, och på föremål i samlingar? Vilka lagar gäller för kulturarv? Har enskilda museiledningar laglig rätt att ta bort bevarande och konserveringspersonal om samlingarna äventyras? Kulturmärken och -hus är vi väl skyldiga att bevara? Behövs en annan form/myndighet för statliga museisamlingar som inte tillfälliga museichefer kan styra över? Museerna får sedan låna av denna myndighet. Hur är det med olika yrken/professioner i Sverige? Strävar inte regering och riksdag mot att alla medborgare ska ha relevanta utbildningar för att en utveckling av yrket ska ske och att en bättre arbetsmiljö ska skapas. Som anställd är det en trygghet att ha grundkunskap inom sitt område samt att man har möjlighet till kompetensutveckling och därmed även personlig utveckling. Det känns som flera decenniers steg tas bakåt när man tar bort utbildningskrav och speciellt genom att sänka löner. Vad säger utbildningen i Göteborg om detta? 9

10 Det finns säkert många mer frågor som ni kanske genast tänker på, eller kanske svar på dem ovan. Kan ni inte skriva ner dem i så fall! Jag tror vi behöver en diskussion tillsammans med andra konservatorer i NKF och även med kollegor ute i världen för att inte bli överrumplade om det faktiskt visar sig vara en ändring i statens och museernas politik. Som sagt så sa jag upp mig i september och från och med 27 oktober är jag en fri fågel igen. Jag ska då starta upp min gamla konserveringsfirma igen, men jag kommer att ha min hemvist mestadels nere i Småland dit jag tänker flytta tillbaka efter många år i Göteborg och Stockholm. Jag har dock kvar huset utanför Stockholm ett tag till. Jag tänker försöka arbeta mest med bevarandeplanering för olika typer av samlingar och hjälpa till att utarbeta inventerings-, bevarande-, magasins- och konserveringsplaner. Kanske lite insektsråd eftersom jag vet en del om detta ämne. Enbart konservering orkar inte riktigt mina ögon med längre, men jag tar gärna jobbiga etnografiska konserveringar på skinn, bast, siden/papper/måleri m.m. Det senaste kommer jag försöka arbeta tillsammans med Lin Zhang Freund, Östasiatiska museets skickliga papperskonservator, som också ska sparkas från SMVK. Ni får gärna gå in och titta på min nya (och inte helt färdiga) hemsida på (ingen hade lagt beslag på det namnet tidigare!!!) och min nya kommer att vara kerstin.petersson@textilkonservering.se. Min gamla fungerar dock fortfarande ett tag till. Trevlig höst med hopp om att vi snart hörs, många hälsningar från Kerstin Petersson 10

11 Vad en konservator från GU också kan ta itu med Full av förväntning, och förtröstan, efter pärsen med magisteruppsatsen, sökte man projektanställningarna som dök upp under kodnamnet ACCESS månaders anställningar med registrering och ompackning av textilskatterna. Nånstans skall man ju börja och allt ger erfarenhet som räknas. Men Norge kom emellan. Genom mina norska studiekamrater hade jag fått inblick i det stora behovet för konservatorer på andra sidan Kölen och Oslo-fjorden. När inställningen, utanför de statliga museerna i Oslo och Bergen, är att vaktmästaren klarar underhållet av föremålen (M. Veseth, 2004) med dammvippan och Casco trälim, då har konservatorn en mission. Jag sökte på ett, för Norge, helt unikt projekt: En total-entreprenad på överföring av fyra museers samlingar till ett gemensamt magasin. Projektet omfattar registrering, utarbetande av ett datasystem som kan inbegripa magasinering av samlingar utanför det egna fylket, den preventiva konserveringen, digitalisering som gör samlingarna sökbara på Nätet. Dessutom hade man fasta diskussionsgrupper mellan alla museerna som träffades regelbundet för att komma fram till gemensamt syn på registreringen, föremålsbeteckningen etc. Mitt arbete skulle medföra två kasketter: konservatorns och magasinsföreståndarens. Och lön för jobbet! Det verkade som ett projekt med framtid och visioner. Jag sökte och fick det; i första omgången för fem månader Så borde problemen börja: jag var ju textilkonservator och hade nu tagit på mig kulturhistoriskt material i alla avskuggningar!? Men det var bara att plocka fram undervisningsmaterialet från den breda utbildningen vid GU och tänka logiskt/ praktiskt utifrån ett 55-årigt aktivt hantverksliv i privaten. Min förhållandevis höga ålder är i denna arbetsposition min främsta tillgång. Det skall nämnas att genomsnittsåldern bland mina kolleger ligger omkring de 50! Teamet består av: Fru Chefen, visionären och allt-i-allon; datageniet (gift med chefen); fotografen (från Eritrea); konservatorn (från Sverige); dataassistenten och allt-i-allon; en amanuens på 25 % (i teorin); en stor Björn av en verkmästare, praktiker och tyngdlyftare i magasinet. Vi har också fått en sjukpensionerad bibliotekarie till att utföra rutinuppgifter scanning av museernas gamla upplysningskort och intastning av magasineringsrapporter. Senast anställd är en fotoprojektansvarlig, till de miljoner av glasplattor och annat visuellt och auditivt material som ligger och förgår på museerna. Så långt om konstruktionen av företaget jag kom till att arbeta i. Textilkonservatorn har fördelen att vara specialutbildad på det ömtåligaste materialet i en kulturhistorisk samling. De flesta materialen är organiska och hämtas från djur- eller växtriket, liksom textilierna. Det att hantera en blankpolerad kommod med intarsia från Herregården i Larvik blir småpotatis jämfört med att bevara och emballera den luggslitna finkostymen från en smed vid Fritzøes Jernverk i samma stad. Jag får med hela spektrat, från harpuner och kanoner som utrotade valarna vid Antarktis till de delikataste silkekjolarna med långt släp, från sex meters kajaker till salivgarvade sälskinnsshorts från Grönland, från sköldpaddsskal, typ Lonely George, en meter i diameter till tapatextilier från Polynesien. 11

12 Jag har initierat en runda bland de fyra museerna -alla personalkategorier- med föredrag om Materialen och deras Hantering. Det är populärt. Man trodde man visste, har jag hört som kommentar, och alltid fångar man upp något nytt. Jag kunde inte ha gjort det för ett år sedan. Då visste jag inte tillräckligt om alla materialen, åhörarna hade ingen aning om rengöring och magasinering, jag hade panisk skräck för att tala inför en större eller mindre församling. Det senare tränade vi inte alls på GU. Det som har hänt med museipersonalen är att vi har krävt att de tar hand om sina egna föremål. De har givetvis fått instruktion av konservatorn, som är sträng och besvärlig. Så snart man vände ryggen till var de där med dammsugarmunstycket direkt på föremålet. Speciellt illa tycker textilkonservatorn det var med dem som skulle rengöra sina 200 plaider och plaidprov. Dammsugarpåsen skvallrade efteråt. Det svåraste att förstå tycks vara att bevarande skall ta så lång tid och att man skall behöva vara så noga. Jag har lärt dem att använda handskar vid all hantering och att använda partikelmask vid dammsugning. Det kräver en god förklaring varje gång, om de skall tro på en. Men jag har tagit grälla historier, från ex. Margits Etnografiska erfarenhet och mögelsaneringen av Skansen Kronan i Göteborg, och föregår helt frivilligt med gott exempel. Jag skall inte ha mögelallergi på grund av slarv. Den uppfostrande delen är nog den jag är mest stolt över, efter detta första år som aktiv preventiv konservator. Kom just att tänka på min favoritlimerick: En bonde som bodde i Gäddede maskinmjölka kor och då skedde de' att en bålgeting stor skrämde slag på hans kor. Det blev tre hundra liter med grädde de'. Många hälsningar från den norska utmarken Kaisa Bengtsson Tensider inom textilkonservering I början av oktober hölls en dag om tensider inom textilkonservering i Köpenhamn. Det var Konservatorernes Efteruddannelsespulje i Danmark, som hade anordnat dagen. Besök gärna KEP:s hemsida, och anmäl er till deras nyhetsbrev. Kemi Förmiddagen ägnades åt kemi och tensidens funktion vid våtrengöring. Dr. Paul Garside från Textile Conservation Centre i Winchester, gick noggrant igenom an- och nonjontensidernas olika egenskaper. I England har man till för ett par år sedan använt anjontensiden Synperonic N. Det har emellertid visat sig att den inte bryts ner i naturen och har därför slutat tillverkats. Nu använder man anjontensiderna Synperonic NX, Orvus WA paste och Hostapan T. För första gången har man också börjat använda nonjontensider och använder sig av Dehypon LS45. Försök har också inletts med den naturligt framställda Saponin DAB9. 12

13 Vid våtrengöring i England är det vanligt att man tillsätter triammoniumcitrat som phbuffert. Man måste dock vara mycket observant på att triammoniumcitrat kan göra att man avlägsnar oorganiska pigment, fixermedel och metalljoner. Utifrån Pauls resonemang antog han att den bästa tensiden för våtrengöring är en blandning av an- och nonjontensider. På TCC har man dock inte börjat använda en sådan tensid. Val av tensid Efter en sedvanlig dansk frokost berättade Tina Kramer Moltke från Kramer Moltke Restaurering och Konservering, om hennes masteruppsats om att välja tensider för våtrengöring. Via de kemiska produktbladen man får vid köp av tensider kan man oftast se om tensiden lämpar sig för våtrengöring av historiska textilier. Dessa fyra uppgifter ska man fästa extra stor uppmärksamhet åt. Cloud Point ( C) Den temperatur då tensider blir grumlig Ska vara högre än temperaturen i tvättbadet HLB-värde Löslighet i vatten Ska vara ca ph ca 7 Critical Micelle Concentration (cmc) I den koncentration då tensiden tvättar bäst Detta är olika från tensid till tensid Val av tvättmetod Tina har också undersökt hur tvättresultatet skiljer sig om man tvättar traditionellt i tvättkar eller på lågtrycksbord. Inte helt oväntat ger en tvätt på lågtrycksbord ett renare resultat. Uppföljning I Danmark använder man Synperonic NX, Lissapol N och Marseilletvål. Vare sig i England eller i Danmark använder man Berol 784. Under våren 2008 ska Tina Kramer Moltke, Maj Ringgaard och jag försöka träffas och testa de olika tensiderna. Förhoppningsvis kan detta leda till en vägledning för oss alla när vi står inför en våtrengöring. Pia Christensson 13

14 Referat från SFT s 40-årsjubiléum september 2007 Skara domkyrka Det var svårt att få tyst på alla textilkonservatorer, glada att ses igen och nu samlade i Skara domkyrka för vårt första studiebesök under vår helg i Skara Vara. Johanna Austrin hälsade oss välkomna till SFT:s jubileumsträff och till Skara. Den guidade turen uteblev tyvärr pga pressat program för kyrkans del men vi fick ändå en stunds egen tid att titta närmare på den stora kyrkan med de två tornen. Vi kunde njuta av orgelspel medan vi strosade runt i kyrkorummet, snappande upp lite information från skyltar utplacerade här och där och pratade lite till. Jag som fått i uppdrag att skriva om det här studiebesöket köpte mej dessutom en turistguide för 10 kr.! Kyrkan är som sagt stor, den är lika lång som tornen är höga dvs 65 m. Inredningen är enkel men ståtlig med de färgade glasfönstren som främsta blickfång och en altaruppsats i barockstil som bryter av. Skara stift är Sveriges äldsta stift och den första kända domkyrkan stod klar omkring Sedan dess har ett antal ombyggnationer och renoveringar genomförts, under 1200-talet byggdes den om efter den Gotiska byggnadsstilen vilket är något som fortfarande utmärker domkyrkan. När jag berättade för svärmor att vi skulle besöka Skara domkyrka sa hon genast Aha, Skara Böxer! Jo, sa jag men kunde inte komma på varför riktigt. I turistguiden står att läsa om hur kyrkans tornspiror kortades efter en stor brand 1719 för att sedan i början av 1800-talet kapas helt och förses med platta altantak, där av namnet. I slutet av 1800-talet återställdes tornen då kyrkan genomgick en omfattande renovering under arkitekten Helgo Zettervall. Drygt 50 år senare var det dags för ny renovering, den här gången med Ivar Tengbom som arkitekt. Inredningen byttes då ut och altaruppsatsen i barockstil återinsattes. Samtidigt började konstnären Bo Beskow tillsammans med glasmästaren Gustav Ringström att arbeta med nya glasmosaikfönster till kyrkan ( ). Fönstren är otroligt vackra i klara färger och mycket detaljerade med en mängd små scener med berättelser ur bibeln. Tydligen så lärde sig Beskow hantverket själv för att få fram rätt ljus och lyster. Så mycket textilier fanns inte i kyrkorummet, en enkel kormatta och ett broderat altarbrun, uppskattningsvis tillverkat på 50-talet. De äldre textilierna har deponerats i länsmuseet, däribland Brynolfskåpan som burits av Biskop Brynolf Algotson ( ). Nere i kyrkans källare skall finnas en fin förvaring för de textilier som fortfarande används men den missade vi den här gången. Får bli en annan gång! Augusta Persson 14

15 Västergötlands museum Efter lunch begav vi oss mot Västergötlands museum där vi hälsades välkomna av Johanna Austrin, som är en av två konservatorer på museet. En av museets etnologer visade oss sedan utställningen om Skara under medeltiden. Utställningen inleddes med ett rum kallat Gryningen, i vilket vi gavs en introduktion och fick veta att rummets huvuduppgift är att vänja besökarnas ögon vid det dunkla ljuset, så att kommande rum upplevs som ljusa. Utställningen visade flera av de föremål som grävts upp i Skara (Den som vill gräva djupare än 40 cm i sin trädgård måste först begära tillstånd. Så mycket fynd finns det!). I ett av rummen fanns en robust trämöbel, utformad som ett stort kabinettskåp, med luckor bakom vilka det gömde sig skor, luskammar, spännen mm. För den vetgirige fanns informativa texter på luckornas insida. Övriga rum visade bland annat kyrkans roll i Skara och hur man bodde. I den kyrkliga delen såg vi bland annat en korkåpa med vackra broderier. Korkåpan har tidigare varit omsydd både som mässhake och antependium. Idag är den restaurerad med ett harmonierande stödtyg som grund. Slutligen visades hur pesten påverkat Skara och dess invånare. Efter det hastade vi snabbt vidare. Vi ville ju hinna in i magasinen och Johannas ateljé också! Enligt egen utsago är Västergötlands museum ett av de mest föremålsrika museerna i landet, utanför Stockholm. Och visst fanns det mycket att se! Johanna visade textilmagasinet och ateljén och Ingeborg Skaar tog oss runt i övriga magasin bland stockbåtar, kistor, små porslinsvaser och unikaboxar. Föremålen ligger på öppna hyllor av trä samt i kompaktsystem. Under de senaste åren har temperaturen i magasinen höjts, berättade Johanna. Magasinet är byggt med så kallade tröga väggar, som ska hindra snabba klimatväxlingar. Men de senaste årens varma vintrar verkar ha förändrat förutsättningarna. Här visar Johanna liggande förvaring och hattar 15

16 Textilmagasinet byggdes Det tog sedan fyra år att flytta in allting. Som överallt annars pågår ett ständigt arbete med att förbättra förvaringen. I samlingarna finns bland annat mycket vackra medeltida textilier från Skara domkyrka. En käck idé som flera av oss uppmärksammade var att Johanna på rullade textilier med frans i sidorna, trär en bit tubgas i änden som håller fransarna på plats. Hon knöt också om rullad textil med tubgas, som ju är elastisk och töjer ut sig om man råkar dra åt lite hårt. Smart, tyckte vi! Slutligen bjöds på kaffe och bulle innan gruppen styrde sin kosa mot Vara, och kvällens festligheter. Det är inte bara trevligt utan också givande att se andras arbetsplatser och kollegors lösningar på universella och lokala problem. Ett varmt tack från oss alla till Johanna och Ingeborg! Evelina Sand Fredagkväll i Vara Efter incheckning på hotell Grepen i Vara och en stunds shopping, vila eller vad man så önskade var det dags att styra kosan mot Vara konserthus. Vi promenerade dit i snåla höstvindar. Denna kväll hölls det öppet enbart för oss, (efter plötslig ändring i konsertprogrammet). Där bjöds på smakfull mat, njutbar dryck och skönsång och spel av Nina Åkerblom Nielsen. Nina är en vikarierande medlem i Vokalkvartetten Vox, som är en av husets fasta ensembler, och hon framförde skotsk och keltisk musik med sång och piano. Känslosamt och vackert. En stor del handlade om längtande unga flickor där männen var ute i krig. En helkväll att bara umgås var väldigt trevligt. Vi hade tid att prata, både att lära känna varandra och prata yrkesfrågor under avslappnade former. Efter avslutad middag gick vi en rundtur i huset och avslutade med att hylla oss själva, föreningens födelsedag, med födelsedagssång från scenen i konsertsalen. Alla, tror jag, sjöng för full hals och det var fantastisk akustik. En kväll som denna tycker jag vi skall ha flera av, vi har många anledningar att fira. Karin Falk Dreier 16

17 Svenska Föreningen för Textilkonservering (SFT) Höstmöte i Vara Närvarande: Erika Hedhammar, Johanna Nilsson, Anna-Lena Erlandsson, Leila Sekhavat, Karin Dreier, Augusta Persson, Kerstin Ljungkvist, Anna-Maria Östlund, Kicki Kirvall Hansses; Margit Forsberg, Eva Ahlström, Johanna Austrin, Katarina Lorenzon, Ulla Häglund, Agneta Talling, Monica Almqvist, Anna Javér Kristiansen, Anne Marie Ryding, Lotti Benjaminson, Kajsa Bengtsson, Ingeborg Skaar, Evelina Sand, Tanja Aronsson 1. Mötets öppnande Johanna Nilsson förklarade mötet öppnat. 2. Val av mötesordförande Till mötesordförande valdes Johanna Nilsson. 3. Val av mötessekreterare Till mötessekreterare valdes Erika Hedhammar. 4. Val av justeringsmän tillika rösträknare Till justeringsmän valdes Augusta Persson och Anna-Lena Erlandsson. 5. Mötets stadgeenliga utlysande Mötet ansågs stadgeenligt utlyst. 6. Godkännande av dagordning Dagordningen godkändes. 7. Frankrikeresa Resegruppen har tagit preliminärt program för Frankrikeresa 2 april 6 april 2008 till Paris och Lyon. Var och en bokar sin flygbiljett och hotell samordnas. Enskilda medlemmar i NKF har sökt resestipendium från Syskonen Bothéns stiftelse och resegruppen har sökt medel från Lars Hjertas stiftelse. 8. Bokgruppen Lotti Benjaminsson presenterade bokgruppens arbete. De planerar att fokusera bokens innehåll på att många inte vet vad en textilkonservator gör. De planerar för att trycka boken i exemplar och räknar med en kostnad på kr. Boken planeras klar till Inför skrivande föreslogs att ordna skrivarseminarium, ev. i samarbete med studieförbund. 9. Krisdrabbade museer Statens museer för världskultur ska spara 10 miljoner. Personalen ska dras ner och omorganiseras, bl.a. försvinner textilkonservatorstjänsten i Stockholm. Helsingborgs museum står inför en omorganisation. 10. Övriga frågor a) Ekonomin Föreningen har kr på kontot. 17

18 b) SFT-nytt SFT-nytt kommer ut i november. Man kommer att registrera en hotmailadress till SFT-nytt för att kunna underlätta redaktionens arbete. 12 oktober är deadline för nästa SFT-nytt. c) Årsmöte 2008 Föreslogs att Årsmötet 2008 ägnas åt skrivarseminarium i Stockholm inför utgivning av boken. 11. Mötets avslutande Johanna Nilsson förklarade mötet avslutat. Vid protokollet Erika Hedhammar Ordförande Johanna Nilsson Justeras Augusta Persson Anna-Lena Erlandsson Studiebesök Textilvård, Vara 29/9-07 Efter avslutat höstmöte med mingel på Skarliden Galleri var det dags att knalla tvärs över gården till Ingeborg Skaars textilkonserveringsateljé, Textilvård. Där bjöds på kaffe med välfyllda bullar och en rundvandring i lokalerna. Tidigare har här varit både BB och vårdhem. Ingeborg startade ateljén för sex år sedan. Verksamheten var framför allt inriktad på tvätt av textilier som brukas, till exempel dukar, altardukar, servetter, gardiner och dopklänningar med kyrkor, institutioner och privatpersoner som målgrupp. Idag omfattar verksamheten även vård- och underhållsplaner samt diverse konserveringsuppdrag för kyrkor. 18

19 Ateljén består av två rum och kök, varav ett våtrum med tvättbord och ett arbetsrum med en gammal stenmangel och ett rejält arbetsbord på 90 x 360 cm. Ingeborg berättade om de olika föremålen som låg uppdukade, bland annat ett antependium med tillhörande predikstolskläde i linnedamast från 30-talet, en bearbetning av textil från Södra Råda, vävda på Widlunds (Karlstad). Ett par 1700-tals kollekthåvar visade sig vid närmare undersökning ha tofsar och foder i syntetmaterial och tråkigt nog för kyrkan tvingas dateringen flyttas fram till 30-talet. Eventuellt kan själva smidet, fästet, vara äldre. En klassisk Agda Österberg-mässhake fanns även här, denna från Fodret behövde justeras då mässhaken troligtvis kemtvättats och fodret krympt rejält. Intressanta diskussioner fördes angående kyrkans ansvar för kyrkotextilier, såväl ekonomiskt som platsmässigt. Är det rimligt att allting måste åtgärdas, eller kan/bör vi tillsammans med kyrkan och länsstyrelsen göra större urval av vilka textilier som är värda att åtgärdas? Och måste kyrkan spara och förvara alla gamla foder med mera som byts ut, eller bör även här göras ett större urval? Inga nya diskussioner men ständigt aktuella! Efter detta intressanta och trevliga studiebesök var vi hungriga så vad kunde passa bättre än den sista programpunkten på vår jubileums-turné, nämligen lunch på Conditori Nordpolen. Även det ett mycket lyckat besök! Anne-Marie Ryding, Kerstin Ljungkvist och Lotti Benjaminson 19

20 Artiklar ur lokaltidningarna om mötet 20

21 21

22 Nu drar vi igång bokprojektet! Som ni alla säkert vet vid det här laget, har det bildats en grupp som har arbetat med idén om att SFT: medlemmar ska skriva en ny bok. I dagsläget består redaktionsgruppen av Pia Christensson, Lotti Benjaminson, Maria Franzon och Irma Wallenborg. Hittills har vi arbetat mycket med problem- och målanalys för att undvika minorna på vägen. Problemformulering I analysen som gjorts utgår vi från att det inte är många som vet vad en textilkonservator gör. De flesta textilkonservatorer har stött på frågvisa och intresserade människor som undrar vad en textilkonservator sysslar med. Vi har också stött på andra yrkesutövare som har svårt att dra gränsen för var den egna yrkesrollen går och var gränsen för konservatorns yrkesroll går, vilket kan yttra sig i komplicerade arbetsrelationer. Vårt okända yrke tror vi leder till färre fasta tjänster för textilkonservatorer och besparingar av redan befintliga tjänster. Okunskapen och så få tjänster inom museerna, leder också till att färre söker sig till yrket. Orsakerna tror vi har att göra med att yrket ännu så länge är relativt ungt (utbildningen startade 1985 i Sverige) och konservatorerna är i vissa fall själva osäkra på vad yrkesrollen innebär. Definition av konservatorsyrket och konservatorns verksamhet finns i ICOM:s yrkesetiska regler. Målgruppsformulering Boken skall vända sig till den egna yrkesgruppen och torde vara intressant i hela Norden. Dessutom vänder sig boken till studenter, kollegor inom andra materialområden samt yrkesgrupper som är samarbetspartners. Vissa delar i boken kommer även att vara riktade till beslutsfattare inom kulturområdena. Boken skall även rikta sig till föreningar, samfund och privatpersoner som har ett behov av att läsa relevant litteratur om bevarandefrågor för textila material. Målet med projektet är att ca 1500 böcker skall vara tryckta i slutet av 2009 Finansiering Löpande söks medel för projektet via stiftelser och fonder. I dagsläget har vi fått kr. från Syskonen Bothéns stiftelse för att anordna ett skrivarseminarium. Vi hade tänkt oss genomföra detta skrivarseminarium under våren 2008 för att ge medlemmarna lite input och energi till att skriva en artikel. Då bokprojektet är helt beroende av att vi får pengar via fonder, uppmanas alla som har tips på fonder att kontakta Irma Wallenborg, irma.wallenborg@armemuseum.se, som ansvarar för att söka medel till projektet. Det kommer inte att utgå någon ersättning till författarna och redaktionsgruppen rekommenderar alla att söka egna medel för detta. En användbar länk är Intresseanmälan Du intresserade SFT-medlem, som gärna vill delta i boken med en eller flera artiklar, tag kontakt med Pia Christensson, pia.christensson@helsingborg.se, , och berätta vad du ämnar skriva om. Det är bra att komma igång så fort som möjligt med skrivandet. Redaktionsgruppen har sammanställt ett förslag på rubriker, men naturligtvis tar vi gärna emot fler förslag. Om det är flera som vill skriva om samma ämne, är det ju inget som hindrar att en artikel skrivs av flera personer. 22

23 SFT BOKPROJEKT Textilkonserveringen i Sverige av idag Anledningen till varför detta bokprojekt kom på förslag var att SFT:s tidigare bokprojekt Textilskatter i svenska museer är slutsåld och studenterna vid Göteborgs Universitet saknade litteratur om textilkonservering i Sverige. Förslag om att en ny bok skulle skrivas vann gehör bland SFT:s medlemmar. Vi som ingår i redaktionsgruppen har ställt upp en analys och gjort en modell över vad den kommande boken bör behandla och på vilket sätt vi skall genomföra bokprojektet. Genom bokens innehåll vill vi belysa textilkonservatorns yrkesroll idag. Problemformulering I analysen som gjorts utgår vi från att det inte är många som vet vad en textilkonservator gör. De flesta textilkonservatorer har stött på frågvisa och intresserade människor som undrar vad en textilkonservator sysslar med. Vi har också stött på andra yrkesutövare som har svårt att dra gränsen för var den egna yrkesrollen går och var gränsen för konservatorns yrkesroll går, vilket kan yttra sig i komplicerade arbetsrelationer. Vårt okända yrke tror vi leder till färre fasta tjänster för textilkonservatorer och besparingar av redan befintliga tjänster. Okunskapen och så få tjänster inom museerna, leder också till att färre söker sig till yrket. Orsakerna tror vi har att göra med att yrket ännu så länge är relativt ungt (utbildningen startade 1985 i Sverige) och konservatorerna är i vissa fall själva osäkra på vad yrkesrollen innebär. Det finns få textilkonservatorer i Sverige och arbetsplatserna förväntar sig arbetsuppgifter av olika slag. (Definition av konservatorsyrket och konservatorns verksamhet finns i ICOM:s yrkesetiska regler.) Målgruppsformulering Boken skall vända sig till den egna yrkesgruppen och torde vara intressant i hela Norden. Dessutom vänder sig boken till studenter, kollegor inom andra materialområden samt yrkesgrupper som är samarbetspartners. Vissa delar i boken kommer även att vara riktade till beslutsfattare inom kulturområdena. Boken skall även rikta sig till föreningar, samfund och privatpersoner som har ett behov av att läsa relevant litteratur om bevarandefrågor för textila material. Målet med projektet är att ca 1500 böcker skall vara tryckta i slutet av

24 Projektorganisation Redaktionsgruppen består av Pia Christensson (projektledare), Irma Wallenborg, Maria Franzon och Lotti Benjaminson. Styrgruppen består av redaktionsgruppen samt en ledamot från SFT:s styrelse tillika kassör. Deltagare består av artikelförfattare till boken vilka utgörs av textilkonservatorer i Sverige och en förfrågan har gått ut till alla inom SFT. Referensgruppen tillsätts som rådgivare för att ge boken relevans och består av två personer med fackkunskap och inflytelserika positioner. Projektekonomi Ekonomiskt stöd för faktiska kostnader kommer att krävas med 100% och söks genom fonder och stiftelser. Deltagande i produktionen arbetar ideellt och någon ekonomisk ersättning kan inte förväntas genom bokprojektet. Projektgruppen och ev. andra som bidrar med en hög arbetsinsats i projektet kan komma att få ersättning. (Formen av ersättning kommer att utredas.) Till arbetsuppgifter som korrektur, layout och tryckning, kommer ersättning att utgå. Inom projektet är planerat seminarier vilket är kostnadsrelaterat. En del administrativa omkostnader är kostnadsrelaterade. Eventuella intäkter av boken kan användas inom SFT till t ex seminarier och konferenser. Genomförande Redaktionsgrupp bildas sommaren Projektanalys och projektbeskrivning görs sommaren/hösten Pengar söks fortlöpande i fonder och stiftelser. SFT:s medlemmar startar att skriva artiklar under hösten 2007 och under våren Rubriker och ämnesval kommer att föreslås av projektgruppen (se bilaga) men författare får gärna bidra med egna förslag. Kravspecifikation på artiklarnas framställning kommer under hösten Ett skrivarseminarium för alla inblandade hålls under våren 2008, med inbjuden författare som inspirationskälla. Boken trycks i slutet av Intresseanmälan Du intresserade SFT-medlem, som gärna vill delta i boken med en eller flera artiklar, tag kontakt med Pia Christensson och berätta vad du ämnar skriva om. Det är bra att komma igång så fort som möjligt med skrivandet. Hälsningar från redaktionsgruppen genom Lotti 24

25 Textilkonservering i Sverige Textilkonservatorns roll T ex. Inom vilka områden arbetar textilkonservatorer Värdet av att ha med en konservator i planeringsstadiet Vilka kunskapsområden är karaktäriserande för textilkonservatorer Om den nya utbildningen 3-5 år? Fortbildning för mindre museer, hembygdsföreningar och allmänheten Etikdiskussion T ex. ICOM: yrkesetiska regler Kundens behov och önskemål Rubriker Magasinsarbete Utställningsarbete Dokumentation Inventeringar och besiktningar Bevarandeplanering och policy Klimat Housekeeping Monteringar (vägghängd, dräkt på docka, möbler, tredim.) Aktiv konservering: Rengöring (torr, våt och ev. kem) Stabilisering (sömnadskonservering och laminering) Forskning Rekonstruktioner och kopiering Lokal och utrustning Utlån och kuriruppdrag Offentlig konst Kyrkan Fallstudier 25