Ombud för rättighetsfrågor med fokus på barnets rättigheter en pilotutbildning

Transkript

1 UTVECKLINGSENHETEN FÖR BARNS HÄLSA OCH RÄTTIGHETER Ombud för rättighetsfrågor med fokus på barnets rättigheter en pilotutbildning Genomförd av Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter, f.d. Hälsoäventyret Oasen, på uppdrag av Kommittén för Rättighetsfrågor - Västra Götalandsregionen Dokumentation 2013 Foto: Maja Kristin Nylander

2 Det är ännu tydligare nu att man i verksamheten måste ha en strategi för hur konventionen ska implementeras. Det räcker inte med att bara prata konventionen... Deltagare pilotutbildningen, Hösten 2013 Ombud för rättighetsfrågor med fokus på barnets rättigheter en pilotutbildning Genomförd av Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter, f.d. Hälsoäventyret Oasen, på uppdrag av Kommittén för rättighetsfrågor - Västra Götalandsregionen. Dokumentation

3 Innehåll Sammanfattning... 4 Inledning... 5 Bakgrund och uppdrag... 5 Målgrupp... 6 Utbildningen... 7 Från teori till praktik... 7 Genomförande... 8 Arbetssätt för uppföljning... 9 Deltagarnas upplevelser Innehåll och upplägg Uppdraget som ombud för barnets rättigheter Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter Erfarenheter och lärdomar Tydliggöra uppdraget och anpassa innehållet Öka ledningens förståelse Hänsyn till olika sätt att organisera arbetet Utvecklingsområden Intern handlingsplan, barnbokslut och verktyg för beslutsfattande Utmaningar Avslutande reflektioner Referenslista BILAGA 1 BILAGA 2 BILAGA 3 BILAGA 4 BILAGA 5

4 Sammanfattning Enligt mål 1 i Handlingsplan för implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter i Västra Götalandsregionen (Västra Götalandsregionen, 2013) ska alla förvaltningar inrätta funktionen ombud för rättighetsfrågor med fokus på barnets rättigheter (ombud för barnets rättigheter). Deras uppdrag innebär bland annat att de ska fungera som stöd till ledning och medarbetare i arbetet med barnets rättigheter i den egna verksamheten. Västra Götalandsregionen behöver kunna erbjuda en utbildning till ombud för barnets rättigheter som uppfyller handlingsplanens mål men som också är anpassad efter förvaltningarnas behov. Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter, f.d. Hälsoäventyret Oasen, fick därför i uppdrag av Kommittén för rättighetsfrågor, Västra Götalandsregionen, att under 2013 genomföra en pilotutbildning till ombud för barnets rättigheter. Deltagarnas upplevelser av pilotutbildningen samt utbildningsledarnas erfarenheter och lärdomar är en viktig del i framtagandet av utbildningen Ombud för barnets rättigheter. 13 personer genomförde pilotutbildningen hösten Deltagarna kom från förvaltningarna Habilitering och Hälsa och Folktandvård. Utbildningen genomfördes under två heldagar och innehöll grundläggande teori om FN:s konvention om barnets rättigheter och praktiska verktyg för hur teori om barnets rättigheter kan omsättas i praktik. Eftersom det var en pilotutbildning ingick ytterligare två dagar med fokus på att samla in deltagarnas upplevelser av utbildningen. Genom pilotutbildningen och deltagarnas upplevelser av den har mycket erfarenheter och lärdomar gjorts. En majoritet av deltagarna menar att utbildningen gav den barnrättskompetens som krävs, både gällande teoretiska kunskaper och praktiska verktyg, men det finns också delar som behöver vidareutvecklas. Uppdraget som ombud för barnets rättigheter behöver tydliggöras för kommande ombud och deras ledning och vi behöver anpassa utbildningen efter deltagarnas förutsättningar. Vi behöver även ha en förståelse för att förvaltningarna är olika och att det påverkar deras syn på arbetet med ombud för barnets rättigheter. En utmaning för förvaltningarna i Västra Götalandsregionen är att skapa en struktur och en strategi för hur arbetet med ombud för barnets rättigheter ska organiseras. Inom större förvaltningar skulle detta kunna underlättas genom att de utser en barnrättssamordnare med ett övergripande samordningsansvar för verksamheternas ombud för barnets rättigheter. Vår verksamhet, Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter, finns som stöd för förvaltningarna när de ska organisera arbetet med ombud för barnets rättigheter. 4

5 Inledning Den här dokumentationen beskriver Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheters, f.d. Hälsoäventyret Oasens, planering, genomförande och uppföljning av pilotutbildningen till ombud för rättighetsfrågor med fokus på barnets rättigheter. Deltagarnas upplevelser av pilotutbildningen samt utbildningsledarmas erfarenheter och lärdomar är en viktig del i framtagandet av utbildningen Ombud för barnets rättigheter. Inledningsvis presenteras fakta om pilotutbildningens innehåll och genomförande, därefter deltagarnas upplevelser av utbildningen. Dokumentationen avslutas med avsnitten Erfarenheter och lärdomar, Utmaningar och Avslutande reflektioner. Inom dessa delar refereras det även till olika teorier inom barnrättsområdet. Vår verksamhet har i text och tal valt att använda namnet ombud för barnets rättigheter istället för det som står i handlingsplanen (Västra Götalandsregionen, 2013), ombud för rättighetsfrågor med fokus på barnets rättigheter. Anledningen är att namnet kan upplevas långt och att det finns en risk för att man bara använder ombud. Det kan då ske en förväxling med andra barnombud eller Västra Götalandsregionens miljöombud. Bakgrund och uppdrag Enligt Handlingsplan för implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter i Västra Götalandsregionen (Västra Götalandsregionen, 2013), fortsättningsvis kallad handlingsplanen, ansvarar förvaltningarna för att ombud för barnets rättigheter utses. De ska fungera som stöd till ledningen med goda kunskaper om barnrättsperspektivet i relation till den egna verksamheten. För att ombuden för barnets rättigheter ska kunna genomföra sitt uppdrag är det viktigt att Västra Götalandsregionen erbjuder en utbildning som innehåller det som krävs. Den ska uppnå handlingsplanens beskrivning av deras funktion och det teoretiska/praktiska innehållet ska vara förankrat i aktuell forskning, goda exempel och erfarenheter. Dessutom bör utbildningen vara anpassad efter förvaltningarnas egna behov. Kommittén för Rättighetsfrågor, Västra Götalandsregionen, gav därför Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter i uppdrag att under 2013 ta fram och genomföra en pilotutbildning till ombud för barnets rättigheter. Pilotutbildningen ska ligga till grund för utbildningen Ombud för barnets rättigheter som enligt handlingsplanen (Västra Götalandsregionen, 2013) ska erbjudas till Västra Götalandsregionens förvaltningar. Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter är en av regionens resurser för implementering av handlingsplanen och är de som ska tillhandahålla kompetensen för att utbilda ombud för barnets rättigheter. 5

6 Målgrupp I första hand erbjöds utbildningen till förvaltningen Habilitering och Hälsa. Anledningen till det var bland annat att Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter redan hade påbörjat en samverkan med dem under år Våren 2013 fick alla enhetschefer inom Habilitering och Hälsa en förfrågan om någon av deras medarbetare ville delta i pilotutbildningen. Efter det sista anmälningsdatumet fanns det fortfarande platser kvar och då gick en förfrågan ut till andra förvaltningar inom Västra Götalandsregionen. 16 personer anmälde sig att delta på pilotutbildningen. I modellen nedan redovisas vilka förvaltningar, verksamheter och professioner som representerades. Förvaltning Verksamhet Profession Vårdcentral Barnavårdcentral Kurator Utvecklingsledare Närhälsan Kulturförvaltningen Habilitering och Hälsa Folktandvården Västarvet Synverksamhet Hörselverksamhet Barn- och ungdomshabilitering Pedagog Kurator (2) Specialpedagog (3) Synpedagog Psykolog Logoped Allmäntandvård Specialisttandvård Specialisttandsköterska (2) Hälsokoordinator (3) 6

7 Utbildningen I Handlingsplan för implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter i Västra Götalandsregionen , fastställs att förvaltningarna ska inrätta ombud för barnets rättigheter. Omfattningen ska utredas av varje förvaltning i relation till funktionens uppdrag, då storleken på förvaltningarna varierar i Västra Götalandsregionen. Mindre förvaltningar kan med fördel gå samman och inrätta ett gemensamt ombud för barnets rättigheter, så länge bedömningen är att funktionen kan fullfölja uppdraget (Västra Götalandsregionen, 2013). Ombuden för barnets rättigheter har följande funktion: Att fungera som stöd till ledningen med goda kunskaper om barnrättsperspektivet i relation till den egna verksamheten Att ansvara för att verksamhetens anställda får utbildning i FN:s barnkonvention ur ett intersektionellt perspektiv Att ta fram rutiner för arbetet med barnrättsperspektivet exempelvis genom barnkonsekvensanalyser och att frågan bevakas vid arbetsplatsträffar Att vara kontaktperson gentemot Hälsoäventyret Oasen, samt ingå i ett nätverk för ombuden (Västra Götalandsregionen, 2013, s. 9) Från teori till praktik När vår verksamhet har planerat pilotutbildningen till ombud för barnets rättigheter har utgångspunkten varit att deltagarna ska få kunskap om hur teorin i FN:s konvention om barnets rättigheter kan omsättas till praktik. Det innebär att de ska förstå hur konventionens barnsyn kan ingå som en del i deras vardagliga arbete och hur de kan använda praktiska verktyg. Ett lärande möjliggörs genom pedagogiska arbetssätt som skapar dialog utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter och reflektion kring det egna förhållningssättet. Vid framtagandet av pilotutbildningen har vi tagit stöd av andras erfarenheter inom området, främst Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Landstinget Sörmland. Här har vi haft direktkontakt med Elizabeth Englund, SKL, och Monica Gustafsson-Wallin, Landstinget Sörmland. Vi har även haft stöd av våra egna erfarenheter från bland annat pilotverksamheter och utbildningsinsatser inom barnrättsområdet. 7

8 Teoretiska utgångspunkter Vid framtagande av pilotutbildningens teoretiska innehåll har verksamheten främst utgått ifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (Hammarberg, 2006), FN:s barnrättskommittés arbete (rekommendationer, tolkningar, allmänna kommentarer m.m.), Regeringens arbete med att stärka barnets rättigheter (strategier, rapporter, utredningar m.m.), Barnombudsmannens arbete med genomförandet av konventionen (rapporter, undersökningar, praktiska verktyg m.m.) och forskning kring implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter i ett landsting (Englundh, 2008). Genomförande Utbildningen pågick fyra heldagar hösten 2013 och genomfördes i Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheters lokaler i Vara. Eftersom det var en pilotutbildning ägnades två av dagarna åt utvärdering och uppföljning. Under de två utbildningstillfällena var fokus på teori om FN:s konvention om barnets rättigheter och praktiska verktyg. Teoretiska inslag varvades med praktiska och deltagarna fick arbeta mycket i smågrupper. Som stöd för arbetet fick de en pärm med utbildningsmaterial. Utbildningens övergripande innehåll: Grundläggande teori om FN:s konvention om barnets rättigheter Praktiska verktyg för hur teori om barnets rättigheter kan omsättas i praktik, med fokus på arbetssätt som kan användas i rollen som ombud för barnets rättigheter Dialog och reflektion kring barnets rättigheter, rollen som ombud för barnets rättigheter Uppföljning och utvärdering av utbildningens innehåll och upplägg Fortsatt stöd, inspiration och erfarenhetsutbyte genom ett nätverk för ombuden i Västra Götalandsregionen 8

9 Arbetssätt för uppföljning Eftersom det var en pilotutbildning var utvärdering och uppföljning en viktig del. Insatserna och arbetsprocessen följdes upp kontinuerligt av utbildningsledarna. Olika arbetssätt användes för att ta del av deltagarnas synpunkter och reflektioner och vi hade även arbetssätt för att granska vår egen insats. Här nedan beskrivs de olika uppföljningsdelarna. Uppföljningssamtal i grupp Efter halva pilotutbildningen fick deltagarna samtala och skriva om förvaltningens/verksamhetens nuläge och hur det kändes att påbörja arbetet som ombud för barnets rättigheter. De fick även delge deras erfarenheter av hur de praktiska verktygen fungerade. Gruppernas arbete dokumenterades. Dialogworkshop Deltagarna fick vid ett tillfälle genomföra en dialogworkshop på temat Hur kan Västra Götalandsregionens arbete med ombud för barnets rättigheter bli framgångsrikt?. Syftet med workshopen var att samla in tankar och idéer kring frågeställningen för att kunna ta med dem i det fortsatta arbetet med utbildningen Ombud för barnets rättigheter (se bilaga 1). Individuell utvärderingsenkät Vid sista tillfället fick deltagarna individuellt besvara en enkät med frågor kring hur de upplevt pilotutbildningens innehåll och upplägg (se bilaga 1). Individuell nulägesenkät För att vi på Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter ska kunna vara ett stöd för ombuden för barnets rättigheter efter utbildningen behövs kunskap om deras nuläge och behov. Därför fick deltagarna fylla i en nulägesenkät vid pilotutbildningens sista tillfälle (se bilaga 1). Självvärdering Intern uppföljning av pilotutbildningen har skett kontinuerligt genom självvärdering, en systematisk form av självreflektion. Utbildningsledarna har gjort en kritisk bedömning av de egna insatserna och utifrån resultatet gett förslag på förbättrings- och utvecklingsområden. Självvärderingen har i den här dokumentationen vävts in i avsnittet Erfarenheter och lärdomar. 9

10 Deltagarnas upplevelser Här nedan presenteras deltagarnas upplevelser av pilotutbildningen till ombud för barnets i följande tre delar: innehåll och upplägg, uppdraget som ombud för barnets rättigheter och Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter. Deras synpunkter och reflektioner har samlats in genom uppföljningssamtal i grupp, dialogworkshop, individuell utvärderingsenkät och nulägesenkät. Innehåll och upplägg Överlag var deltagarna nöjda med upplägget, särskilt blandningen mellan teori och praktik. De tyckte att det var bra med gruppövningar där de själva var delaktiga. Övningarna har bidragit till givande samtal, erfarenhetsutbyte och reflektion. Deltagarna uppskattade även att de fick en pärm innehållande användbart material. Bra att det varit många små grupparbeten i olika grupper. Fått tänka till lite extra för att förstå andras syn. Bra och utvecklande. Fått tänka utanför sin egen bild, bra! Fått mycket klokt från alla deltagare under utbildningsdagarna tack vare den öppna pedagogiken. Några deltagare uttryckte att det är viktigt att det finns tillräckligt med tid mellan utbildningstillfällena. Dels för att hinna reflektera, dels för att få möjligheten att testa på de praktiska verktygen. En del ansåg att två heldagar var en lagom lång utbildning medan några hade velat ha tre dagar. Två dagar med övernattning nämndes också som ett alternativ. Flera av deltagarna ansåg att det fungerade bra att de kom från olika förvaltningar och att det var givande att träffa professioner från andra verksamheter. De uppskattade erfarenhetsutbytet och tyckte att det blev en bra gruppdynamik. En deltagare tyckte att man åtminstone bör vara två från samma typ av verksamhet. Då finns det någon med liknande arbetssituation att samtala med. 10

11 Klimat som byggs upp för god reflektion i gruppen. Varit roliga, avkopplande och lärorika dagar. Har känt mig uppmuntrad att fortsätta arbetet med barnkonventionen på hemmaplan. Jag som ombud måste tillsammans med min chef arbeta fram en strategi för hur konventionen ska implementeras (rutinerna). Strategin är A och O annars tror jag inte att verksamheten kommer att genomsyras av FN:s konvention om barnets rättigheter. Bra med små uppdrag mellan träffarna. Att testa verktygen eller någon övning i sin arbetsgrupp är en bra strategi. Flera deltagare ansåg att de genom pilotutbildningen har fått mer kunskap i FN:s konvention om barnets rättigheter och hur de kan använda konventionen i sitt dagliga arbete. De kan diskutera verksamhetens ärenden utifrån konventionens artiklar och de förstår hur artiklarna hänger ihop med varandra. De har insett att det är viktigt att konventionen blir en del av verksamhetens befintliga arbete och att de tar fram en egen handlingsplan för hur den ska implementeras. Jag tycker det var extra bra med att få veta de olika synsätt man kan ha eller möta, t.ex. att många redan tycker man kan o.s.v. Bra reflektioner som gjorde att man själv tänkte till om sin egen syn. Vid förändringsarbeten kan man tänka utifrån artiklarna och om det har en negativ/positiv inverkan i arbetet med barn och familj. 11

12 Flera deltagare nämnde att de har fått ökad kunskap om praktiska verktyg som de kan använda, till exempel Sveriges kommuners och landstings kortlek om FN:s konvention om barnets rättigheter (Sveriges kommuner och landsting a), dokumentationsmall för dialog och reflektion och intern handlingsplan för barnrättsarbetet. Några sa att de har blivit peppade att arbeta vidare med frågorna och att de har fått hjälp med hur de konkret kan gå vidare. Bra att få praktiska verktyg. Detta är ett måste tror jag med anledning av att man kan inte bara prata om teorin. För att implementera konventionen måste man aktivt arbeta, prata, reflektera kring t.ex. case med sina kollegor. Bra med verktygen för att lägga upp en plan för min verksamhet som jag och min verksamhet sedan kan genomföra. Några deltagare uttryckte att de hade velat ha ännu mer teori om FN:s konvention om barnets rättigheter, konventionens framväxt, det internationella arbetet med mera. En deltagare önskade en längre och mer traditionell föreläsning. Det går att läsa in sig på barnrättsområdet på egen hand men någon menade att det inte finns tid för det efter utbildningen. Jag önskar personligen att vi hade fått ännu mer teori om barnkonventionen. Det hade gått och går ju fortfarande att själv läsa in sig, men det blir inte riktigt tid i vardagen. Såna här utbildningar där man får kunskap serverad är därför väldigt bra. Men som sagt Jag hade gärna bombaderats mer med kunskap i Barnkonventionen. 12

13 Uppdraget som ombud för barnets rättigheter Deltagarna fick genom de olika uppföljningsdelarna berätta om hur de såg på sitt uppdrag som ombud för barnets rättigheter och det visade sig att majoriteten var positiva. De var stolta över att vara ombud för barnets rättigheter, de hade fått en mer positiv inställning än innan utbildningen och de upplevde att uppdraget var viktigt, utmanande och spännande. Några deltagare hade en mer negativ syn på deras uppdrag som ombud för barnets rättigheter. De menade att uppdraget har varit/är otydligt, att de inte vet vad som förväntas av dem och de tycker inte att handlingsplanens (Västra Götalandsregionen, 2013) beskrivning av uppdraget är tillräckligt utförlig. Deltagarna upplevde även att det är ett stort ansvar att vara ombud för barnets rättigheter och att det ställer höga krav på dem. Hos några fanns det en osäkerhet kring om de skulle klara av det och om deras kunskaper om FN:s konvention om barnets rättigheter var tillräckliga. De utgick då ifrån att de själva skulle kunna utbilda och föreläsa för sina kollegor. Jag känner mig inte helt säker på att det ska vara mitt ansvar att verksamhetens anställda får utbildning. Vid val måste det finnas kunskap om vad rollen som ombud innebär och att det finns utrymme för detta inom ombudets tjänst. Nu otydligt och okunskap. Resultatet visar även att ledningens stöd, kunskap och engagemang har stor betydelse för hur ombuden för barnets rättigheter ser på sitt uppdrag. Ledningen motsvarar här chefer på verksamhetsnivå och/eller förvaltningsledningsnivå. Deltagare som upplevde att de hade ledningens stöd såg mer positivt på uppdraget och trodde att de kommer att få goda förutsättningar att lyckas. Deltagare som kände att de inte hade ledningens förståelse var mer oroliga, till exempel för att arbetet skulle rinna ut i sanden eller inte prioriteras. Dessa personer ansåg att ledningen inte hade tillräckligt med kunskap om utbildningen och att de inte förstod vilka uppgifter ombudet för barnets rättigheter skulle få efteråt. De tyckte därför att det är viktigt att ledningen innan utbildningens start får bättre kunskap om vad uppdraget som ombud för barnets rättigheter innebär. Några gav förslag på att de skulle kunna vara med på delar av utbildningen. 13

14 Cheferna behöver ha mer kunskap om barnrättsarbetet innan de utser ett ombud. Eller att man vid första tillfället träffar chefer och ombud. Hade varit bra om allas chefer först fick en introduktion för att få en uppfattning om vad deras medarbetare utbildats till. Hade underlättat för barnombuden vid implementering. Oavsett om deltagana hade ledningens stöd eller inte ansåg flera att de behövde ännu mer tid för barnrättsarbetet i den egna verksamheten. Det prioriteras inte alltid på grund av bristande resurser, omorganiseringar med mera. Några av deltagarna menade att Västra Götalandsregionen borde ha tydligare riktlinjer för hur mycket resurser ombuden för barnets rättigheter ska ha. Eftersom det inte finns något grundarbete gjort på min arbetsplats ser jag att det är mycket jobb som behöver göras. Problemet är att det fortfarande inte finns utrymme för detta i min tjänst. Några ansåg att det underlättade att vara en arbetsgrupp som arbetar med barnrättsfrågorna eftersom de då får stöd av varandra. Bra att ha en grupp i barnrättsarbetet som i synverksamheten och att verksamhetschefen är sammankallande. 14

15 Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter Flera av deltagarna på pilotutbildningen till ombud för barnets rättigheter ansåg att Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter har en viktig funktion. Det menade att det är en styrka att ha en sådan verksamhet i Västra Götalandsregionen. De uttryckte också att de har ett behov av stöd av verksamheten även efter utbildningen. De behöver också hjälp av andra ombud för barnets rättigheter och få möjlighet att byta erfarenheter med dem. Nätverksträffarna kan vara ett bra sätt men de ansåg att stödet även kan ges i andra former. Några deltagare nämnde till exempel att en hemsida på nätet hade kunnat underlätta. Jag tycker att Hälsoäventyret Oasen känns kompetenta att driva den här utbildningen och viktigt att de får fortsätta för att föra en kontinuitet med arbetet. Känns bra att ni finns kvar på Oasen om man behöver råd. Vore bra med lite peppande mail från er emellanåt så man får lite energi. Deltagarna var nöjda med utbildningsledarna vid Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter. I de individuella utvärderingarna var följande ord återkommande: professionella, pedagogiska, engagerande, lyhörda, delaktighetsskapande och förberedda. Mycket pedagogiska. Erbjuder olika sätt för deltagarna att lära. Dels förmedlar ni teoretisk kunskap. Dels så får ni deltagarna att själva reflektera och lära sig nya saker genom det. 15

16 Erfarenheter och lärdomar Utifrån deltagarnas upplevelser av pilotutbildningen till ombud för barnets rättigheter går det att konstatera att utbildningens innehåll och upplägg har fungerat bra och att de är nöjda överlag. Majoriteten menar att de tack vare utbildningen har blivit inspirerade, fått en mer positiv syn på uppdraget och insett hur viktigt arbetet är. Utbildningen ger till stor del ombuden för barnets rättigheter den barnrättskompetens som krävs, både gällande teoretiska kunskaper och praktiska verktyg, men det finns självklart delar som behöver vidareutvecklas. Vid planering, genomförande och uppföljning har utbildningsledarna kontinuerligt samtalat om och reflekterat över arbetsprocessen. De har tagit del av deltagarnas upplevelser och genomfört självvärderingar. Det här arbetet har gett mycket erfarenheter och lärdomar som är viktiga för Västra Götalandsregionens fortsatta arbete med ombud för barnets rättigheter. Här nedan presenteras några centrala delar. Tydliggöra uppdraget och anpassa innehållet Erfarenheterna från pilotutbildningen visar att uppdraget som ombud för barnets rättigheter behöver tydligöras för deltagarna. Flera av deltagarna trodde att de själva skulle kunna utbilda sina kollegor, till exempel genom föreläsningar. I handlingsplanen står det att ombuden för barnets rättigheter ska ansvara för att verksamhetens anställda får utbildning i FN:s barnkonvention (Västra Götalandsregionen 2013, s. 9), vilket är lite missvisande. Det handlar främst om att de ska se till att de anställda får utbildning, bland annat genom att föra samtal med ledning om behov av utbildningsinsatser och att skapa rutiner för att nya medarbetare får en grundutbildning om FN:s konvention om barnets rättigheter. Ombud för barnets rättigheter som känner att de har kunskap att själva utbilda kan givetvis göra det men det ska inte vara ett krav. Eftersom några av deltagarna trodde att de själva skulle kunna utbilda sina kollegor är det förståeligt att de ville ha ett ännu mer teoretiskt innehåll. Den teoretiska delen kan utökas något men vi anser att det är lika viktigt att deltagarna får kunskap om praktiska verktyg och ges utrymme för att samtala om konventionen, uppdraget som ombud för barnets rättigheter med mera. Viss teoretisk kunskap kan de läsa in på egen hand medan det kan vara svårare att exempelvis inhämta kunskap om hur de ska föra samtal med arbetsgrupp och ledning. En annan lärdom är att vi i ett tidigare skede behöver förklara att deltagarnas arbete som ombud för barnets rättigheter kan skilja sig åt dem emellan. Annars finns det en risk att de får fel förväntningar på utbildningen. De som ska bli ombud för barnets rättigheter har olika förutsättningar eftersom de arbetar på olika nivåer inom organisationen, har olika uppdrag och 16

17 professioner. Det kan påverka hur djupa teoretiska kunskaper de behöver ha, vilka praktiska verktyg de har användning av och hur mycket resurser de får för arbetet. Ett ombud för barnets rättigheter på verksamhetsnivå kanske behöver verktyg för dialog i arbetsgruppen, medan ett på förvaltningsnivå kan vara i mer behov av verktyg för beslutsfattande. Arbetar ombudet för barnets rättigheter strategiskt har det kanske mer utrymme i sin tjänst än om det arbetar operativt på verksamhetsnivå och så vidare. En anledning till att ombuden för barnets rättigheter kommer att ha olika förutsättningar för arbetet är att det saknas tydliga riktlinjer för uppdraget i Västra Götalandsregionens handlingsplan (2013). Det står att det är upp till varje förvaltning att avgöra antalet ombud för barnets rättigheter, det tydliggörs inte hur mycket resurser arbetet ska ta och det framgår inte på vilken nivå inom förvaltningen det är lämpligt att ha ombud för barnets rättigheter. Ombud för barnets rättigheter kan därmed finnas på förvaltningsledningsnivå men inte på verksamhetsnivå. Vi anser dock att det inom större förvaltningar bör finnas ombud för barnets rättigheter på verksamhetsnivå. Deltagarnas olika förutsättningar måste vi som utbildningsverksamhet förhålla oss till. Det kräver bland annat att vi har kunskap om vilka verktyg som är lämpliga för de olika professionerna och att vi kan anpassa utbildningens innehåll efter deltagarnas kommande arbetsuppgifter. Öka ledningens förståelse Ombuden för barnets rättigheter behöver få mer stöd i deras arbete med att få ledningens förståelse för uppdraget. Ledningen har stor betydelse för hur framgångsrikt arbetet med ombud för barnets rättigheter blir. De behöver få kunskap om vad uppdraget innebär och skapa förutsättningar för deras arbete, exempelvis genom tid för utbildning i arbetsgruppen, egen planering och fortbildning. Den som ska gå utbildningen Ombud för barnets rättigheter måste ha ledningens godkännande men det säger ingenting om att de har en förståelse för vad uppdraget innebär. Några av deltagarna uttryckte att uppdraget som ombud för barnets rättigheter känns svårt, omfattande och tidskrävande. Deras inställning verkar påverkas av vad deras ledning har för syn på uppdraget. Vår upplevelse är att de som har ledningens stöd har en mer positiv syn på uppdraget och att de efter utbildningen har kommit längre i arbetet. För att förbättra detta kan vi påbörja en dialog med ledningen i god tid innan utbildningens start. Vår verksamhet har efter pilotutbildningen tagit fram ett informationsbrev (se bilaga 2) om ombudet för barnets rättigheters uppdrag som ledningen kan få via e-post. På sikt skulle vi även kunna erbjuda dem möjligheten att få ett personligt besök av oss innan, under eller efter utbildningen, alternativt ett samtal via telefon. Ett annat sätt som skulle kunna öka deras förståelse är att ge dem möjlighet att delta vid utbildningens första tillfälle. Deltagarna upplevde 17

18 även att de behöver stöd i hur de ska prata med ledningen om sitt uppdrag. Därför tog vi under pilotutbildningens gång fram ett förslag på stödfrågor (se bilaga 3) som de kan använda i samtal. Hänsyn till olika sätt att organisera arbetet Eftersom det är deltagarna själva som är experter på sin egen förvaltning måste vi ta hänsyn till att förvaltningarna kommer att organisera arbetet med ombud för barnets rättigheter på olika sätt. Genom pilotutbildningen till ombud för barnets rättigheter har vi fått se två olika exempel på detta. Folktandvården har än så länge valt att utbilda ombud för barnets rättigheter på en mer strategisk nivå istället för att utbilda medarbetare ute i verksamheterna. Ombuden för barnets rättigheter har tillsammans bildat en arbetsgrupp som har fått mandat att driva arbetet. Som ett första steg ska de ta fram en gemensam handlingsplan för alla verksamheter inom förvaltningen. De har stöd av en tjänsteman inom den egna förvaltningen som ansvarar för genomförandet av Västra Götalandsregionens handlingsplan (2013) och som för en direkt dialog med tjänstemän och politiker. Habilitering och Hälsa har istället valt att utbilda ombud för barnets rättigheter på en mer operativ nivå, ett på varje verksamhet. Förvaltningen är indelad i olika block utifrån verksamheternas uppdrag och inom ett av blocken har alla ombud för barnets rättigheter bildat en arbetsgrupp. De har mandat från sina enhetschefer att driva arbetet och har tagit fram en gemensam handlingsplan för sina verksamheter. Arbetsgruppen har stöd från biträdande verksamhetschef på förvaltningsledningsnivå. Den här personen ansvarar för hela förvaltningens barnrättsarbete och för en dialog med de övriga verksamhetscheferna för att försöka samordna förvaltningens arbete. De här två förvaltningarna har valt att gå olika vägar utifrån sina förutsättningar och vad de tror fungerar. Att de har valt att bilda arbetsgrupper med ombud för barnets rättigheter ser vi som en styrka, vilket de själva också uttrycker. De kan samordna arbetet, få stöd av varandra och utbyta erfarenheter. Det är positivt att de har förankrat arbetet på förvaltningsledningsnivå och att det finns en tjänsteman där med huvudansvar för arbetet. Den personen blir ett stöd för ombuden för barnets rättigheter och cheferna ute i verksamheterna. Förhoppningsvis leder det till att verksamheternas arbete blir mer likriktat och att alla barn i större utsträckning ges samma förutsättningar. Det kan också underlätta när förvaltningsledningen ska följa upp verksamheternas arbete. Förvaltningarna har i dagsläget valt att ha ombud för barnets rättigheter på olika nivåer men som tidigare nämnts anser vi att det inom större förvaltningar bör finnas ombud för barnets rättigheter på verksamhetsnivå. 18

19 Vi behöver ta hänsyn till förvaltningarnas olika sätt att organisera arbetet. Vår verksamhet kan vara ett stöd genom att informera om våra egna och andras erfarenheter samt delge deras framgångsfaktorer för arbetet (Englundh 2008), (Landstinget Sörmland, 2014). Utvecklingsområden Intern handlingsplan, barnbokslut och verktyg för beslutsfattande Deltagarna på pilotutbildningen till ombud för barnets rättigheter fick information om hur de kan skriva en egen intern handlingsplan för förvaltningens/verksamhetens barnrättsarbete men det fanns inte utrymme att fördjupa sig ytterligare i verktyget. Syftet med en intern handlingsplan är att tydliggöra hur målen i Västra Götalandsregionens handlingsplan (2013) ska genomföras i den egna förvaltningen/verksamheten. Den interna planen tydliggör till exempel mål, åtgärder, tidsplan och uppföljning och blir ett stöd i det strategiska barnrättsarbetet. Att ta fram en intern handlingsplan tar tid och verktyget kan upplevas som avancerat beroende på förkunskaper. Här är det viktigt att ledningen och ombudet för barnets rättigheter ställer sig frågan vem eller vilka som ska ansvara för den och på vilken nivå. En tanke är att den görs på en mer övergripande nivå, till exempel av någon från förvaltningsledningen. Fördelar kan vara att förvaltningens olika verksamheter arbetar utifrån samma mål och att det spar tid för ombudet för barnets rättigheter. En nackdel kan vara att verksamheterna upplever att arbetet blir för styrt uppifrån, att målen inte är realistiska med mera. Pilotutbildningen saknade information om barnbokslut som verktyg (Barnombudsmannens hemsida ) men vi har insett att det är bra att ombuden för barnets rättigheter får kunskap om det. Ett barnbokslut handlar om att förvaltningen/verksamheten regelbundet följer upp hur barnrättsarbetet har gått och det är ett bra stöd när arbetet följs upp externt. Eftersom ett barnbokslut tar tid att göra, bör man även här ställa sig frågan vem eller vilka som ska ansvara för det och på vilken nivå. Det är viktigt att skapa interna handlingsplaner och att göra barnbokslut men det kräver som sagt en del resurser. Vi som utbildningsverksamhet får vara medvetna om det och anpassa utbildningsupplägget efter ombuden för barnets rättigheters kommande förutsättningar och arbetsuppgifter. Deltagarna i pilotutbildningen fick information om praktiska verktyg för beslutsfattande såsom barnchecklistor, prövningar av barnets bästa och barnkonsekvensanalyser (Barnombudsmannens hemsida ) men det fanns inte heller här utrymme för att testa på något praktiskt. En barnchecklista är enbart en ingång till en prövning av barnets bästa som i sin tur bara ger ett underlag för en barnkonsekvensanalys. Skulle deltagarna själva få testa på att göra en prövning 19

20 utifrån en fallbeskrivning har vi erfarenhet av att det kan ta en halvdag. Om de dessutom skulle gå vidare med att göra en barnkonsekvensanalys är det ett omfattande arbete som kan ta veckor eller månader och som dessutom kräver fler än en person (Englundh, 2014). En idé kan vara att de på egen hand får testa att arbeta med en barnchecklista eller genomföra en prövning mellan utbildningstillfällena. Hur ska vi då resonera kring kunskapen om att göra barnkonsekvensanalyser och hur mycket kan vi, enligt Västra Götalandsregionens handlingsplan (2013), kräva att ett ombud för barnets rättigheter ska kunna? I handlingsplanen står det att de ska ta fram rutiner för arbetet med barnrättsperspektivet exempelvis genom barnkonsekvensanalyser (2013. s. 9). Det här behöver i och för sig inte innebära att det är ombudet för barnets rättigheter som ska ha kompetens att genomföra en barnkonsekvensanalys. Det kan lika väl betyda att de ska kunna informera sin ledning om när det kan vara aktuellt att göra en sådan och att de vet var de ska vända sig för fortsatt stöd. I handlingsplanen står det vidare att Medarbetare som direkt riktar sig till barn och unga ska ha ingående kunskaper och att de ska kunna använda konkreta verktyg, som konsekvensanalyser, för att säkerställa barnets bästa (2013, s. 6). Om det är medarbetaren som ska ha kompetensen behöver alla, förutom en grundutbildning i FN:s konvention om barnets rättigheter, en fördjupningsutbildning med inriktning på hur barnkonsekvensanalyser ska genomföras. Vår verksamhet ska kunna erbjuda en utbildning till ombud för barnets rättigheter som överensstämmer med kraven i Västra Götalandsregionens handlingsplan (2013). Därför är det viktigt att det finns en riktlinje kring vem eller vilka inom förvaltningarna som ska kunna genomföra barnkonsekvensanalyser, alternativt vem eller vilka man kan vända sig till för fortsatt stöd. Vi menar att kompetensen bör finnas inom alla förvaltningar men att det kan vara mest lämpligt att den finns på förvaltningsledningsnivå. Anledningen till det är att barnkonsekvensanalyser i första hand ska göras vid större beslut som får konsekvenser för flera barn, snarare än vid beslut som rör ett enskilt barn (Englundh, 2014). Nätverk ombud för barnets rättigheter De som deltog i pilotutbildningen kommer att ha sin första nätverksträff cirka ett halvår efter utbildningens slut, detta efter deras egna önskemål. Det finns ett preliminärt innehåll men ombuden för barnets rättigheter har haft möjlighet att komma med egna önskemål. Nätverksträffarna kan ha olika upplägg men huvudsyftet är att ombuden för barnets rättigheter får byta erfarenheter med varandra och att de får stöd av vår verksamhet, Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter. En annan viktig del handlar om att de, under handledning av oss, får testa på praktiska verktyg. Det kan till exempel handla om att ta fram en intern handlingsplan eller ett utbildningsupplägg för sin arbetsgrupp. Träffarna kan även syfta till att skapa inspiration genom en föreläsare eller att bli uppdaterad på nyheter inom barnrättsområdet. 20

21 Efter pilotutbildningens första nätverksträff kommer ombuden för barnets rättigheter att få möjlighet att delge sina synpunkter, vilka vår verksamhet tar hänsyn till vid planering av kommande träffar. Därefter finns det en del frågor att besvara: Vad ska nätverksträffarna innehålla, hur ofta ska de genomföras och var i regionen? Ska det finnas olika nätverksträffar för de olika utbildningsomgångarna och/eller vara särskilda träffar för ombud för barnets rättigheter inom samma förvaltning? Digital kommunikationsplattform Alla ombud för barnets rättigheter kommer inte att kunna medverka på nätverksträffarna och det finns även de som behöver stöd mellan träffarna. Vår verksamhet måste kunna anpassa arbetssätten efter deltagarnas önskemål och behov. Ett visst stöd kan ges via telefon eller e-post men på sikt, i takt med att antalet ombud för barnets rättigheter växer, kommer det inte att vara effektivt. Därför menar vi att det skulle behöva skapas en digital kommunikationsplattform vars syfte är att: Ge ombuden för barnets rättigheter stöd i det dagliga arbetet Skapa olika kommunikationskanaler Underlätta tillgången till teori, forskning, praktiska verktyg, nyheter och goda exempel Ge information om nätverksträffar, kontaktuppgifter till andra ombud för barnets rättigheter, viktiga aktörer inom området med mera Vår verksamhet har en idé om att plattformen även ska innehålla webb-utbildningar i FN:s konvention om barnets rättigheter från teori till praktik. De ska främst vara riktade till ombudet för barnets rättigheters medarbetare. Steg 1 i webbutbildningen kan vara att medarbetarna individuellt genomför webbutbildningen och steg 2, att ombudet för barnets rättigheter utifrån utbildningens innehåll håller i en dialog- och reflektionsträff med hela arbetsgruppen. Vem kan kalla sig ombud för barnets rättigheter? Det kommer att finnas personer som vill bli ombud för barnets rättigheter men som redan upplever att de har den kompetens som krävs enligt handlingsplanen (Västra Götalandsregionen, 2013). De kanske har läst en högskolekurs eller fått en utbildning via en frivilligorganisation. Det är viktigt att ta hänsyn till det men om de ska kunna kalla sig ombud för barnets rättigheter måste vi tillsammans se över deras kunskaper och färdigheter. Om vi sedan bedömer att deras kompetens är likvärdig med det som krävs enligt handlingsplanen, kan det räcka med att de genomför delar av utbildningen, antingen vid ett utbildningstillfälle eller genom ett personligt möte med oss. 21

22 Utmaningar Genom pilotutbildning till ombud för barnets rättigheter har vår verksamhet samlat in mycket erfarenheter och lärdomar. Utifrån dem har vi identifierat ett antal utmaningar som Västra Götalandsregionen står inför i det fortsatta arbetet med ombud för barnets rättigheter. Ett långsiktigt arbete Varje förvaltning behöver planera hur det egna arbetet med ombud för barnets rättigheter ska organiseras och vi behöver uppmuntra dem till att ta fram långsiktiga strategier, trots att denna första handlingsplan (Västra Götalandsregionen, 2013) enbart gäller följande två år, Det kan finnas en risk att de på grund av handlingsplanens korta tidsperiod tvingas till snabba lösningar, vilket kan resultera i enskilda utbildningsinsatser och kortsiktiga åtgärder. Arbetet med ombud för barnets rättigheter kan bli en happening och något som inte prioriteras på lång sikt. Det krävs ett långsiktigt arbete för att implementera ombud för barnets rättigheter i Västra Götalandsregionen. Handlingsplanen (Västra Götalandsregionen, 2013) behöver inför revideringen vidareutvecklas och brytas ner på en mer praktisk nivå. Det kan exempelvis göras genom att skapa utbildningsplaner, strategier för kommunikation och kartläggning, uppföljningsoch utvärderingsplaner med mera. Sveriges kommuner och landsting har tagit fram en checklista (Sveriges kommuner och landstings hemsida b) som kan vara ett stöd i det inledande arbetet. Den innehåller frågor kring beslut, kunskap, organisation och åtgärder (se bilaga 4). Det behöver skapas en struktur och en strategi för hur arbetet med ombud för barnets rättigheter ska byggas upp och organiseras. Något som kan underlätta organiseringen är att utse och eventuellt utbilda kontaktpersoner inom varje förvaltning vars uppdrag är att ha ett övergripande samordningsansvar. De här personerna, vi kan kalla dem barnrättssamordnare, för en mer direkt dialog med förvaltningens verksamheter, deras chefer och ombud för barnets rättigheter. Vår verksamhet har genom personliga kontakter inom Landstinget Sörmland och Västra Götalandsregionens miljösekretariat, fått kunskap om att den typen av funktion är viktig. Barnrättsamordnaren kan vara spindeln i nätet, vår verksamhets och även Kommittén för Rättighetsfrågors ingång i respektive förvaltning. Det underlättar kommunikationen med förvaltnings- respektive verksamhetsledning och ombuden för barnets rättigheter. Barnrättssamordnaren skulle kunna vara en tjänsteman på förvaltningsledningsnivå men det måste inte vara det. Det viktiga är att barnrättssamordnaren har mandat att driva frågorna och en god dialog med övriga inom förvaltningen, både uppåt och nedåt i linjen. Det är även en fördel om personen har grundläggande kunskaper om FN:s konvention om barnets rättigheter. Om Västra Götalandsregionen tar fram en tydlig beskrivning för barnrättsamordnarens funktion behöver inte deras arbete ta så mycket utrymme av deras befintliga tjänst. 22

23 Genom modellen nedan försöker vi tydliggöra hur den här typen av organiseringen skulle kunna se ut. Kommittén för rättighetsfrågor Barnrättssamordnare Förvaltningsledning Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter Verksamhetsledning Ombud för barnets rättigheter Medarbetare Olika syn på arbetet Inom Västra Götalandsregionen finns det många förvaltningar, alla med olika kompetens och uppdrag. En del arbetar med och för barn och unga medan andra främst arbetar med och för vuxna. Det finns olika synsätt, kunskapsgrunder, arbetssätt och kulturer. Dessutom har alla sin egen kontext och nuläge. Det här är viktigt att vara medveten om när Västra Götalandsregionen ska informera om utbildningen ombud för barnets rättigheter. Det påverkar förvaltningarnas syn på arbetet. En del kommer att ha en positiv inställning till arbetet medan andra kanske kommer att vara mer tveksamma. Vi behöver även ha en förståelse för att människors kunskap om FN:s konvention om barnets rättigheter påverkar deras syn på konventionens betydelse och deras vilja att arbeta utifrån den (Englundh, 2008). De som saknar kunskap kan ha svårare att förstå varför de ska satsa på att utbilda ombud för barnets rättigheter och det finns en risk att de inte prioriterar arbetet. En annan risk är att arbetet med ombud för barnets rättigheter uppfattas negativt på grund av att det 23

24 tar tid och resurser från det ordinarie arbetet eller för att de som ska genomföra besluten inte har fått vara tillräckligt delaktiga. På grund av det kan det uppstå ett förändringsmotstånd hos beslutsfattare och medarbetare (Parmander, 2005). Utmaningen för Västra Götalandsregionen blir att förhålla sig till förvaltningarnas olika synsätt och att kunna hantera ett eventuellt förändringsmotstånd på att konstruktivt sätt (Ahrenfelt, 2013). Vi behöver förmedla budskapet att arbetet med ombud för barnets rättigheter inte ska vara något som sker parallellt med det ordinarie arbetet. Att det ska vara en del av befintliga arbets- och beslutsprocesser, att arbetet i förlängningen kan kvalitetssäkra det de redan gör och att de får mervinster som de har nytta av när de ska förverkliga andra styrdokument, såsom Västra Götalandsregionens budget (2014), Vision - Det goda livet (2005) och den folkhälsopolitiska policyn (2009). Samverkan mellan olika utbildningsaktörer Det finns flera aktörer inom Västra Götalandsregionen som utbildar inom barnrättsområdet. Exempelvis erbjuds en utbildning till barnrättsombud vid Centrum för barns rätt till hälsa - Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus och genom Västra Götalandsregionens pilotprojekt Barn som anhöriga ska barnombud utbildas. Om det finns en fungerande samverkan mellan olika aktörer kan det vara en styrka att vara flera (Westrup och Persson, 2007). Utbildningarna kompletterar varandra och aktörerna kan ha stöd av varandras arbete. Det kan effektivisera arbetet med att tillgodose barns och ungas rättigheter och att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter. Om samverkan däremot inte fungerar finns det en del utmaningar. Tydliggör inte aktörerna vad som skiljer de olika utbildningarna åt kan det skapas förvirring ute i förvaltningarna. Konferenser och utbildningsinsatser kan krocka. Det kan skapas stuprör som på lång sikt kan göra att arbetet med att implementera FN:s konvention om barnets rättigheter blir ineffektivt. Det är därför viktigt att Västra Götalandsregionen skapar goda förutsättningar för samverkan mellan de olika utbildningsaktörerna. 24

25 Avslutande reflektioner Pilotutbildningen till ombud för barnets rättigheter har enligt majoriteten av deltagarna gett dem den kompetens som krävs enligt Västra Götalandsregionens handlingsplan (2013). Genom utbildningen har vi fått erfarenheter och lärdomar som gett oss kunskap om vilka delar som behöver vidareutvecklas. Det är viktigt att tydliggöra vad uppdraget som ombud för barnets rättigheter innebär, att anpassa utbildningens innehåll efter deltagarnas förutsättningar, att öka ledningens förståelse och att ta hänsyn till att förvaltningarna kommer att organisera arbetet på olika sätt. Västra Götalandsregionen står även inför en del utmaningar i det kommande arbetet med ombud för barnets rättigheter. Vi behöver ha en förståelse för att förvaltningarna är olika och att det påverkar deras syn på arbetet med ombud för barnets rättigheter och vi måste skapa goda förutsättningar för samverkan mellan olika utbildningsaktörer inom Västra Götalandsregionen. Det behöver skapas en struktur och en strategi för hur arbetet med ombud för barnets rättigheter ska byggas upp och organiseras. Något som kan underlätta organiseringen är att det finns kontaktpersoner inom varje förvaltning, barnrättssamordnare, med ett mer övergripande ansvar för arbetet med ombud för barnets rättigheter. Det finns en god grund för Västra Götalandsregionens fortsatta arbete med ombud för barnets rättigheter. Regionfullmäktige har antagit en handlingsplan som kräver att förvaltningarna ska inrätta ombud för barnets rättigheter (Västra Götalandsregionen, 2013). Det finns en Kommitté för Rättighetsfrågor som följer upp hur barns rättigheter efterlevs i regionens verksamheter och som regelbundet rapporterar sina iakttagelser till regionstyrelsen. Dessutom finns Utvecklingsenheten för barns hälsa och rättigheter som utbildar ombud för barnets rättigheter, stödjer dem i deras arbete och som samordnar deras nätverk. Att genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter kräver ett långsiktigt arbete (Parmander, 2005), (Englundh, 2008). Västra Götalandsregionen är bara i startsskedet, alla former av implementering tar tid, särskilt i stora organisationer. Vi behöver ha tålamod och skynda långsamt. Ett lyckat förändringsarbete skapas genom ett lärande på flera nivåer, både strategiskt och operativt. Det handlar om att förstå och att kunna - att ha kunskap om FN:s konvention om barnets rättigheter, praktiska verktyg och förutsättningar för arbetet i den egna förvaltningen (Englundh, 2008). Sedan måste varje individ vilja förändra sina egna värderingar och arbetssätt. Det är viktigt att alla som arbetar strategiskt med implementeringen av Västra Götalandsregionens handlingsplan har en balans mellan att sätta krav och att vara ödmjuka. Det gäller att vara ihärdig men också att ha respekt för förvaltningarnas olika förutsättningar och synsätt. Samtidigt måste vi våga förmedla budskapet att arbetet med att implementera FN:s konvention om barnets rättigheter inte handlar om välgörenhet, utan om vuxnas skyldigheter. 25

26 Genom deltagarna i pilotutbildningen har vi fått värdefulla synpunkter som nu ligger till grund för framtagandet av utbildningen Ombud för barnets rättigheter. Deltagarna, som nu är Västra Götalandsregionens första ombud för barnets rättigheter, har varit och är fortfarande viktiga för Västra Götalandsregionens fortsatta arbete! 26

27 Referenslista Litteratur Ahrenfelt, Bo (2013). Förändring som tillstånd. Att leda förändrings- och utvecklingsarbete i företag och organisationer. Lund: Studentlitteratur AB. Englund, Elizabeth (2008). Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande. Statligt ansvar regionalt lärande? Stockholm: Liber AB. Englund, Elizabeth (2014). Barnkonsekvensanalys ett verktyg för underbyggt beslutsfattande eller omöjlig att genomföra? Resultat från en forskningscirkel. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Hammarberg, Thomas (2006). Mänskliga rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter. Stockholm: Utrikesdepartementet. Parmander, Marianne (2005). Från idé till verklig förändring. Att planera, genomföra och utvärdera förändringsprojekt i kommun och landsting. Lund: Studentlitteratur AB. Västra Götalandsregionen (2005). Vision Västra Götaland. Det goda livet. [Elektronisk]. Tillgänglig: visionwebbversion.pdf [ ]. Västra Götalandsregionen (2009). Folkhälsopolitisk policy. Västra Götaland. [Elektronisk]. Tillgänglig: policy_tillg%c3%a4nglig.pdf [ ]. Västra Götalandsregionen (2013). Handlingsplan för implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter i Västra Götalandsregionen [Elektronisk]. Tillgänglig: SpacesStore/d196aae3-7ae0-4d6e-aa95-3afce1924c9d?a=false&guest=true [ ]. Västra Götalandsregionen (2014). Välfärd och utveckling. Västra Götalandsregionens budget [Elektronisk]. Tillgänglig: Regionstyrelsens%20kansli/Ekonomiavdelningen/Budget/VGR_Budget_2014_webNY.pdf [ ]. Westrup, Ulrika och Persson, Jan (2007). Gränsöverskridande ledarskap och styrning. Förutsättningar för preventivt arbete med ungdomar. Stockholm: Stiftelsen Allmänna barnhuset. 27