BESKRIVNING Faststäl d av miljöministeriet

Transkript

1 BESKRIVNING Fastställd av miljöministeriet

2 Pärmbild: Pirjo Niemi

3 ÖSTERBOTTENS LANDSKAPSPLAN ETAPPLANDSKAPSPLAN 2 FÖRNYBARA ENERGIFORMER OCH DERAS PLACERING I ÖSTERBOTTEN (VINDKRAFTSPLAN) PLANBESKRIVNING Godkänd av landskapsfullmäktige ÖSTERBOTTENS FÖRBUND POHJANMAAN LIITTO

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING ETAPPLANDSKAPSPLANENS BAKGRUND OCH ALLMÄNNA MÅLSÄTTNINGAR PLANERINGSOMRÅDE PLANDOKUMENT BAKGRUNDEN TILL MÅLEN FÖR LANDSKAPSPLANERING KLIMATMÅL ESDP EUROPEAN SPATIAL DEVELOPMENT PERSPECTIVE MARKANVÄNDNINGS- OCH BYGGLAGEN RIKSOMFATTANDE MÅL FÖR OMRÅDESANVÄNDNING DEN ÖVRIGA LAGSTIFTNINGENS FÖRHÅLLANDE TILL LANDSKAPSPLANLÄGGNINGEN LANDSKAPSÖVERSIKTENS MÅLSÄTTNINGAR PLANERING PÅ LANDSKAPSNIVÅ PLANLÄGGNINGSPROCESSEN FÖR ETAPPLANDSKAPSPLANEN INLEDNINGSFAS MÅLFAS BEREDNINGSFAS FÖRSLAGSFAS GODKÄNNANDEFAS FASTSTÄLLANDEFAS FÖRFARANDE FÖR DELTAGANDE OCH VÄXELVERKAN ETAPPLANDSKAPSPLANENS UTGÅNGSPUNKTER REGION- OCH SAMHÄLLSSTRUKTUR NATURMILJÖ KULTURMILJÖ BEFOLKNING ARBETSPLATSER, UTBILDNING OCH NÄRINGAR ENERGIFÖRSÖRJNING TRAFIK OCH LOGISTIK ENERGIFÖRSÖRJNING CENTRALA PROGRAM, PLANER, UTREDNINGAR OCH PROJEKT ETAPPLANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL UTREDNINGEN FÖRNYBARA ENERGIKÄLLOR OCH DERAS PLACERING I ÖSTERBOTTEN ETAPPLANDSKAPSPLANENS MÅLSÄTTNINGAR OCH STRATEGIER SCENARIO FÖR VINDKRAFTSPRODUKTIONEN ETAPPLANDSKAPSPLANENS LÖSNINGAR ETAPPLANDSKAPSPLANENS BETECKNINGAR OCH BESTÄMMELSER BETECKNINGAR FÖR OMRÅDENAS SÄRDRAG OCH OBJEKTSBETECKNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSERNA ETAPPLANDSKAPSPLANENS RÄTTSVERKNINGAR ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR LANDSKAPSPLANERS RÄTTSVERKNINGAR ETAPPLANDSKAPSPLANENS UTFORMNING, PLANBETECKNINGAR OCH PLANBESTÄMMELSER MED TANKE PÅ RÄTTSVERKNINGARNA ETAPPLANDSKAPSPLANENS STYRANDE VERKAN FÖR OMRÅDESPLANERINGEN ETAPPLANDSKAPSPLANENS VERKNINGAR FÖR PLACERINGEN AV VINDKRAFTSPARKER ETAPPLANDSKAPSPLANENS STYRANDE VERKAN FÖR ANNAN OMRÅDESPLANERING OCH MYNDIGHETSVERKSAMHET ETAPPLANDSKAPSPLANENS FÖRHÅLLANDE TILL BESLUTSFATTANDE ENLIGT ANNAN LAGSTIFTNING INLÖSNINGSRÄTT FASTSTÄLLANDE AV ETAPPLANDSKAPSPLANEN ETAPPLANDSKAPSPLANENS FÖRVERKLIGANDE OCH UPPFÖLJNING... 56

5 Foto: Pirjo Niemi Förkortningar Förklaring MBL Markanvändnings- och bygglagen MBF Markanvändnings- och byggförordningen MKB Miljökonsekvensbedömningsförfarande W Watt är enheten för effekt. (1 Kilowatt, kw = 1000 W, 1 Megawatt, MW = 1000 kw, 1 Gigawatt, GW = 1000 MW, 1 Terawatt, TW = 1000 GW) Wh Wattimmar, den energi som en effekt på en watt utvecklar under en timme V Volt är enheten för spänning. Observera att vindkraftsparkerna Torkkola, Naarajoki, Molpe, Arstu och Västervik lämnades utan fastställelse i miljöministeriets beslut.

6 1 1. INLEDNING 1.1 Etapplandskapsplanens bakgrund och allmänna målsättningar Den globala uppvärmningen utgör ett stort hot för hela mänskligheten. För att begränsa uppvärmningen bör växthusgasutsläppen minskas samtidigt som andelen förnybar energi ökas. Klimatförändringen var också ett av de viktigaste teman vid revideringen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen, vilka ligger till grund för all planläggning. I dessa mål betonas vikten av att möjliggöra förverkligandet av stora enhetliga vindkraftsområden. De nationella förutsättningarna för produktion av förnybar energi har förbättrats bl.a. genom nationella stöd och garantipriser, dvs. tariffsystem. Meteorologiska institutet har även utarbetat en vindatlas för hela landet med vindförhållanden på olika höjd över havet. Tack vare denna är det lättare att ta fram områden som lämpar sig för vindkraft. Dessa båda faktorer har lett till att intresset för utbyggnad av vindkraft har ökat kraftigt och visat sig vara mycket stort i Österbotten. För att svara dels mot kraven i de riksomfattande målen för områdesanvändningen och dels mot det behov och intresse som uppstått i landskapet uppgörs etapplandskapsplanen Förnybara energiformer och deras placering i Österbotten (Vindkraftsplan). Planens målår är I landskapet Österbotten finns det goda förutsättningar till att i en allt större utsträckning övergå till förnybara energiformer. Målsättningen är att Österbotten år 2030 ska vara självförsörjande vad gäller energi och att all energi produceras med förnybara energikällor. Etapplandskapsplanens målsättning är att skapa förutsättningar och ta fram en strategi för att möjliggöra detta. Det är fullt möjligt att vindkraften kan täcka hälften av energibehovet år I etapplandskapsplanen visas endast vindkraftsområden av nationell eller regional betydelse. Var denna gräns går varierar från region till region och på nationell nivå har ingen allmänt gällande gräns slagits fast. I miljöministeriets rekommendationer nämns en gräns på 8 10 kraftverk. Gränsen för ett vindkraftsområde av regional betydelse har i denna etapplandskapsplan fastställts till 10 kraftverk. Vindkraftsområden med 9 eller färre kraftverk anses vara av lokal betydelse och styrs med kommunala planer. I landskapet Österbotten finns det även goda förutsättningar för utvecklandet av bioenergin. Men eftersom bioenergiverken till sin yta inte är stora och deras markanvändning anses vara av lokal betydelse, har i etapplandskapsplanen inte gjorts några områdesreserveringar för bioenergiverk, utan de behandlas i den kommunala planeringen. Detsamma gäller geotermisk energi och solenergi. Österbottens landskapsplan fastställdes av miljöministeriet Österbottens landskapsplan är en s.k. helhetslandskapsplan som uppdateras via etapplandskapsplaner. Denna etapplandskapsplan uppdaterar helhetslandskapsplanen vad gäller energiförsörjning. I den fastställda landskapsplanen behandlades även energiförsörjningen i landskapet och de viktigaste områdena för regionens energiförsörjning lyftes fram och reserverades i planen. Bioenergin samt vindkraft både på kusten och till havs behandlades och utreddes. I den fastställda landskapsplanen finns tre områden för vindkraftverk reserverade, två havsområden och ett landområde. Ett område, vindkraftsområdet på Replot, lämnades av miljöministeriet utan fastställelse.

7 2 1.2 Planeringsområde Planeringsområdet för etapplandskapsplanen är landskapet Österbotten, som består av 15 kommuner och bildar en långsmal kustremsa med en längd på 230 km och en fastlandsbredd på km, med en yta på drygt km 2 och ca invånare. Landskapet indelas i fyra ekonomiska regioner: Jakobstadsregionen, Vasaregionen, Kyroland och Sydösterbotten. Landskapet gränsar till Mellersta Österbotten i norr, Södra Österbotten i öster, Satakunta i söder och till havet i väster. Bild 1: Landskapet Österbotten indelat i ekonomiska regioner och kommuner. 1.3 Plandokument Etapplandskapsplandokumenten består av en plankarta, en temakarta, en planbeskrivning, en konsekvensbedömning och en områdesvis konsekvensbedömning. Som bilagor utredningen om förnybara energiformer och deras placering i Österbotten samt Naturabedömningen.

8 3 2. BAKGRUNDEN TILL MÅLEN FÖR LANDSKAPSPLANERING 2.1 Klimatmål FN:s klimatkonvention från år 1994 har som mål att få mängden växthusgaser i atmosfären att stabiliseras och stanna på en acceptabel nivå. Finland ratificerade konventionen samma år. Kyotoprotokollet som slöts år 1997 har som mål att de årliga globala utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 5,2 % fram till år 2012 jämfört med år Europeiska gemenskapen ratificerade Kyotoprotokollet år 2002 och medlemsländerna ska minska sina utsläpp med 8 %. Finland förband sig att stabilisera sina utsläpp till samma nivå som år I Köpenhamn år 2009 förband sig de flesta i-länderna till att begränsa den globala uppvärmningen till två grader. Hur detta ska uppnås kunde man inte komma överens om. Resultatet från FN:s fyra följande konferenser i Cancun år 2010, Durban år 2011, Doha år 2012 och Warszawa år 2013 visar hur svårt det är att nå enighet om ett nytt klimatavtal. I Durban beslöts dock att en färdplan för ett nytt klimatavtal 2020 ska utarbetas och godkännas i Paris år Enligt EU:s klimatpaket från år 2007 ska EU åta sig att skära ner växthusgasutsläppen med minst 20 % jämfört med år 1990 fram till Samtidigt ska andelen förnybar energi höjas till 20 % och energianvändningen effektiveras med 20 %. För Finland är målet att öka andelen förnybar energi från nuvarande 28 % till 38 % av slutkonsumtionen samt att minska utsläppen från branscher som inte omfattas av utsläppshandel med 16 % från utsläppsmängderna år Målsättningarna i EU:s nya klimat- och energipolitik från 2014 är att skära ner växthusgasutsläppen med minst 40 % fram till år 2030 samtidigt som andelen förnybar energi ska höjas till 27 %. Kommissionen har även gjort ett förslag till en granskning av direktivet om utsläppshandeln. Finland uppgjorde en långsiktig nationell energi- och klimatstrategi år I strategin fastställs de centrala målen för Finlands klimat- och energipolitik som en del av EU:s målsättningar. För att uppnå målen fordras betydande åtgärder bl.a. för att öka energieffektiviteten och öka användningen av förnybar energi. Strategin sträcker sig fram till år 2020 och innehåller dessutom visioner fram till år Utifrån EU:s nya klimat- och energipolitik kommer även Finlands klimatlagstiftning att utarbetas. År 2009 godkändes den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen, som ska visa vägen mot ett utsläppssnålt Finland år Redogörelsen ställer som mål att Finland som en del av det internationella samarbetet fram till år 2050 ska minska sina klimatutsläpp med minst 80 % jämfört med 1990 års nivå. 2.2 ESDP European Spatial Development Perspective På europeisk nivå är ESDP (utvecklingsplanering i europeiskt perpektiv) det viktigaste samarbetsprogrammet inom regionplanering. ESDP är ett mellanstatligt icke-bindande dokument, en politisk referensram med allmänt accepterade principer för regionplanering. Dokumentets syfte är att på EU-nivå utforma de politiska målen och de allmänna principerna för regional utvecklingsplanering för att säkra en hållbar och balanserad utveckling.

9 4 2.3 Markanvändnings- och bygglagen Markanvändnings- och bygglagens (MBL) allmänna syfte är enligt lagens 1 att skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Målet med lagen är också att tillförsäkra alla en möjlighet att delta i beredningen av ärenden, att säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information om de ärenden som behandlas. Målen för områdesplaneringen som definieras i 5 är gemensamma för alla planer. Målet för områdesplaneringen är att utgående från en interaktiv planering och tillräcklig bedömning av konsekvenserna främja: möjligheterna att skapa en trygg, hälsosam, trivsam och socialt fungerande livsmiljö och omgivning som tillgodoser behoven hos olika befolkningsgrupper, såsom barn, äldre och handikappade en ekonomisk samhällsstruktur och områdesanvändning den byggda miljöns skönhet och värnandet om kulturvärden möjligheterna att bevara naturens mångfald och andra naturvärden miljövården och möjligheterna att förhindra miljöolägenheter en sparsam användning av naturresurserna välfungerande samhällen och ett högklassigt byggande ett ekonomiskt samhällsbyggande näringslivets verksamhetsbetingelser tillgången till service ändamålsenliga trafikarrangemang samt i synnerhet betingelserna för kollektivtrafiken samt gång-, cykel- och mopedtrafiken. I en landskapsplan bör enligt 25 i MBL anges principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen och reserveras områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. I landskapsplanen preciseras och konkretiseras de riksomfattande målen för områdesanvändning till principer och områdesreserveringar på landskapsnivå. Områdesreserveringar bör göras endast i den mån och med den noggrannhet som behövs med tanke på de riksomfattande målen eller landskapets mål eller för att samordna områdesanvändningen i flera kommuner. 2.4 Riksomfattande mål för områdesanvändning De reviderade riksomfattande målen för områdesanvändning trädde i kraft Huvudtema för revideringen är hur man kan svara på de utmaningar som klimatförändringen medför. De riksomfattande målen för områdesanvändning drar upp riktlinjer för vårt lands områdesanvändning långt in i framtiden och förmedlas till kommunens planläggning främst genom landskapsplanläggningen. De riksomfattande målen för områdesanvändningen är indelade i följande helheter: Fungerande regionstruktur Enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön Kultur- och naturarv, rekreation i det fria och naturresurser Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning Specialfrågor i Helsingforsregionen Helheter av särskild betydelse som natur- och kulturmiljöer

10 5 I målen för ett fungerande förbindelsenät och energiförsörjning preciseras hur trafiken och energin bör beaktas i planeringen av markanvändningen. I målen sägs att områden för energiproduktion med förnybara energikällor och avfallsförbränning samt de logistiska lösningarna för dessa ska reserveras i planerna. De mest lämpade områdena för vindkraftsproduktion bör reserveras och dessa bör i första hand utgöras av större koncentrationer med flera enheter. Vid lokalisering av olika verksamheter bör befintlig samhällsstruktur och infrastruktur såsom kraftledningar och vägnät användas samt en förtätad samhällsstruktur eftersträvas. 2.5 Den övriga lagstiftningens förhållande till landskapsplanläggningen Markanvändnings- och bygglagen är en del av styrsystemet för markanvändning, till vilket även många andra lagar hör. De mest centrala lagarna är naturvårdslagen, skogslagen, vattenlagen, marktäktslagen, byggnadsskyddslagen, lagen om fornminnen och miljöskyddslagen. Trots att den regelrätta uppgiften att skydda miljön tillgodoses med stöd av speciallagar, bör målen för genomförandet av skyddet främjas och stödas även genom områdesanvändningen och planeringen av den. Områdesplaneringen är till sin natur en helhetsinriktad verksamhet som sammanjämkar olika intressen och i samband med detta identifieras funktionella behov som sedan anpassas till miljöns krav. På detta sätt främjar man möjligheterna att i tillräcklig utsträckning granska de miljömässiga aspekterna och beakta dem i ett tidigt skede i planeringen av områdesanvändningen innan man fattar beslut om enskilda projekt. 2.6 Landskapsöversiktens målsättningar Det främsta planeringsdokumentet i landskapet är den långsiktiga landskapsöversikten, som anger landskapets vision och den strategi som behövs för att visionen ska kunna nås. Alla de övriga regionutvecklingsprogrammen har en koppling till målen och strategierna i landskapsöversikten. Till exempel landskapsprogrammet, landskapsplanen och den årliga genomförandeplanen för landskapsprogrammet verkställer landskapsöversikten. Österbottens landskapsöversikt 2040 Ny energi i Österbotten - Kraft ur hög kompetens, kulturell mångfald och stark sammanhållning har fem strategiska riktlinjer: konkurrenskraft och image, arbetskraft och kompetens, tillgänglighet och balanserad regionstruktur, välfärd, kultur och socialt kapital samt naturens och miljöns välbefinnande. Bild 2: Bildmontage över Torkkola vindkraftspark i Lillkyro, Vasa. Copyright EPV Vindkraft Ab.

11 6 3. PLANERING PÅ LANDSKAPSNIVÅ I systemet för planering av områdesanvändning ligger planering på landskapsnivå mellan den riksomfattande och den kommunala nivån. Planeringen på landskapsnivå beaktar de riksomfattande målen genom att anpassa dem till de landskapsomfattande och de lokala målen för områdesanvändning. En landskapsplans ställning i planläggningshierarkin innebär att grundlösningarna till de viktigaste områdesanvändningsfrågorna på riks-, landskaps- och regionnivå definieras primärt i landskapsplanen. Landskapsöversikt 2040: Ny energi i Österbotten Maakuntasuunnitelma 2040: Uuden energian Pohjanmaa Österbottens landskapsplan 2030 Pohjanmaan maakuntakaava 2030 Landskapsprogram Maakuntaohjelma Landskapsprogrammets genomförandeplan Maakuntaohjelman toimeenpanosuunnitelma Planering på landskapsnivå omfattar enligt markanvändnings- och bygglagen en landskapsöversikt, en landskapsplan och ett regionalt utvecklingsprogram (dvs. ett landskapsprogram) som genomför landskapsöversikten. Enligt lagen om utveckling av regionerna utarbetas landskapsprogrammet varje fullmäktigeperiod och dess genomförandeplan vartannat år. För tillfället utarbetas Österbottens landskapsstrategi, i vilket landskapsöversikten och landskapsprogrammet slagits ihop till ett enda dokument. Utöver landskapsförbundets planer för främjandet av utvecklingen i landskapet är även de planer och program som övriga aktörer utarbetar och genomför mycket viktiga för landskapets utveckling.

12 7 4. PLANLÄGGNINGSPROCESSEN FÖR ETAPPLANDSKAPSPLANEN 4.1 Inledningsfas Österbottens landskapsfullmäktige godkände landskapsplanen I samband med godkännandet gavs också en kläm om påbörjande av denna etapplandskapsplan. Det första myndighetssamrådet för etapplandskapsplan 2 hölls Dåvarande Västra Finlands miljöcentral, Miljöministeriet, Österbottens museum, Museiverket, Aktion Österbotten, Satakunta landskapsförbund, Södra Österbottens förbund, Geologiska forskningscentralen, dåvarande Vasa vägdistrikt och Västra Finlands sjöbevakningssektion var representerade. Programmet för deltagande och bedömning var framlagt Kommuner och intressenter informerades och hördes om planläggningens inledningsfas och om programmet för deltagande och bedömning under en kommunrunda medan programmet var framlagt. Totalt 106 åsikter från privatpersoner och 30 utlåtanden från kommuner och myndigheter kom in gällande programmet för deltagande och bedömning. Största delen av åsikterna gällde aktuella vindkraftsprojekt i landskapet samt valet av konsult. Informationsrunda för allmänheten gällande programmet för deltagande och bedömning Kyroland, Kommunhuset i Lillkyro Sydösterbotten, stadshuset i Närpes Vasaregionen, Österbottens hus i Vasa Jakobstadsregionen, Rådhuset i Jakobstad 4.2 Målfas Målen preciserades under planprocessens gång. I utredningen Förnybara energiformer och deras placering i Österbotten behandlas förnybara energiformer med tyngdpunkt på vindkraft och utreds de mest lämpliga placeringarna för vindkraftsparker i Österbotten. Utredningen blev klar i november 2010 (uppdatering 2012). Kommunerna var representerade i ledningsoch arbetsgrupper. Målsättningen för etapplandskapsplanen är att Österbotten år 2030 ska vara självförsörjande vad gäller energi och att all energi produceras med förnybara energikällor. 4.3 Beredningsfas Planutkastet bereddes under år Under beredningen hölls samråd med intressenter och myndigheter och responsen från dessa beaktades i beredningen. Planutkastet var framlagt Under denna tid hade kommuninvånare och intressenter möjlighet att lämna in åsikter. I planutkastet ingick 33 vindkraftsområden på land, 4 vindkraftsområden till havs och 4 objektsbeteckningar för vindkraftsområden. Informationsrunda för allmänheten gällande planutkastet Hotell Polaris, Edsevö ABC Kristinestad Kulturhuset, Korsholm Hotell-Restaurang Logen, Närpes Hotell Norrvalla, Vörå Hotell-Restaurang Kantri, Laihela

13 8 Bild 3: Utdrag ur etapplandskapsplanutkastet

14 9 Respons på etapplandskapsplanutkastet Kommuner, myndigheter och organisationer gav sammanlagt 59 utlåtanden. Det som påpekades i utlåtanden var bl.a. förbindelsebehov för elöverföring, förekomst av havsörn, pågående projekt samt olika tillägg i beskrivningstexten. Kommentarerna från allmänheten var totalt 78 st. varav 5 st. adresser med fler än 10 namn. Kommentarerna fokuserade på de negativa konsekvenserna för boende och fritidsboende, landskapsbild och naturmiljö men innehöll också flera förslag på områden som man ansåg borde ingå i etapplandskapsplan 2 som lämpliga områden för vindkraft. Bemötanden till utlåtanden och kommentarer godkändes på landskapsstyrelsens möte Förslagsfas Arbetet med att bereda förslaget till etapplandskapsplanen inleddes efter att responsen över utkastet behandlats och bemötanden till dessa uppgjorts. Bemötandena godkändes i landskapsstyrelsen Under arbetet fördes kontinuerliga diskussioner med NTMcentralen och miljöministeriet. På Österbottens miljökonsekvensbedömningsgrupps möte diskuterades miljökonsekvensbedömningens utformning i förslagsskedet. Mötet var utformat som en workshop där innehållet i etapplandskapsplanens konsekvensbedömning diskuterades. En tilläggsutredning påbörjades i december 2011 för att komplettera och uppdatera utredningen Förnybara energikällor och deras placering i Österbotten. Utredningen färdigställdes i december Landskapsstyrelsen godkände etapplandskapsplanförslaget varefter det, i enlighet med markanvändnings- och byggförordningens (MBF) 12, var offentligt framlagt I enlighet med MBF 13 skickades förslaget för utlåtande till kommuner och myndigheter. Samtidigt arrangerades förslagsfasens presentations- och förhandlingsrunda. Kommuninvånare och intressenter hade rätt att inlämna anmärkningar till Österbottens förbund angående etapplandskapsplanförslaget under den tid förslaget var framlagt. I planförslaget ingick 33 landbaserade områden för vindkraftverk. Informationsrundan för allmänheten gällande planförslaget Rådhuset, Kristinestad Österbottens Hus, Vasa Fullmäktigesalen, Nykarleby Naturabedömning Behovsprövningen av en Naturabedömning visade att 12 av de vindkraftsområden som föreslagits i etapplandskapsplanen kan ha negativa konsekvenser för Naturaområden. Efter att etapplandskapsplanförslaget varit till framlagt gjordes en Naturabedömning i enlighet med 65 i naturvårdslagen där 12 av etapplandskapsplanens 33 vindkraftsområden granskades mer ingående. Samtidigt gjordes en mer ingående bedömning av etapplandskapsplanförslagets konsekvenser för fåglar. Naturabedömningen blev klar Under tiden hade Södra Österbottens NTM-central samt markägarna möjlighet att yttra sig om Naturabedömningen.

15 10 Bild 4: Utdrag ur etapplandskapsplanförslaget

16 11 Responsen på etapplandskapsplanförslaget och Naturabedömningen Kommunerna, myndigheter och organisationer gav sammanlagt 51 utlåtanden. I utlåtandena påpekades främst etapplandskapsplanens negativa konsekvenser för fåglar, landskapsbilden, grundvattenområden och fornminnen samt bioenergins bristfälliga behandling i planen. Av allmänheten inlämnades sammanlagt 39 anmärkningar. Anmärkningarna gällde främst etapplandskapsplanens negativa konsekvenser för befolkningen, fåglarna och landskapsbilden men innehöll även förslag på utvidgning av områden och nya områden för vindkraftverk som borde ingå i planen. En stor del av anmärkningarna gällde dock Sidlandet och att området inte är lämpligt för vindkraftsproduktion av regional betydelse. Bemötanden till utlåtanden och anmärkningar behandlades på landskapsstyrelsens möte Över Naturabedömningen yttrade sig Södra Österbottens NTM-central samt Forststyrelsen. NTM-centralen föreslog att 9 vindkraftsområden bör strykas ur etapplandskapsplanförslaget. Forststyrelsen ansåg att Naturabedömningen inte var tillräckligt väl gjord och att 9 vindkraftsområden bör strykas ur etapplandskapsplanförslaget. 4.5 Godkännandefas Utgående från den respons som inlämnats på etapplandskapsplanförslaget, resultatet av myndighetsmötet och Naturabedömningen beslöt landskapsstyrelsen på sitt möte att stryka 3 vindkraftsområden (Sidlandet, Blaxnäs och Gillermossen) ur planförslaget. Dessutom ändrades planförslaget så att det inom vindkraftsområdena inte finns viktiga grundvattenområden och att avståndet till landsväg är minst 500 m. Planeringsbestämmelserna preciserades också. Förändringen ansågs vara så ringa att ett nytt framläggande av planförslaget inte kan anses vara nödvändig. Landskapsstyrelsen behandlade det slutgiltiga etapplandskapsplanförslaget och landskapsfullmäktige godkände planförslaget på sitt möte Fastställandefas Miljöministeriet fastställde etapplandskapsplanen efter att ha hört de övriga ministerierna och efter att ha behandlat eventuella besvär. I fastställelsebeslutet lämnades vindkraftsparkerna Naarajoki, Torkkola, Molpe, Arstu och Västervik utan fastställelse. 4.7 Förfarande för deltagande och växelverkan Om framläggande av etapplandskapsplanen har kungjorts i Vasabladet, Pohjalainen, Österbottens Tidning, Pietarsaaren Sanomat, Pohjankyrö, Syd-Österbotten och Suupohjan Sanomat. Programmet för deltagande och bedömning, planutkastet och planförslaget har varit framlagt vid Österbottens förbunds ämbetsverk samt i landskapets samtliga kommuner. På förbundets webbplats ( > Verksamhet och uppgifter > Landskapsplanläggning >Etapplan 2) fanns under hela processens gång information om landskapsplanläggningen och planläggningsprocessens framskridande. Dessutom har Österbottens förbund deltagit i olika evenemang gällande energi och genom Nyhetsposten informerat om hur arbetet med etapplandskapsplanen framskridit. Nyhetsposten sänds till prenumeranter men kan också läsas på förbundets webbplats. Arbetet med etapplandskapsplanen har även kunnat följas på Österbottens förbunds FaceBook-sida. Information om etapplandskapsplanen har också getts på höranderundor i kommunerna och på presskonferenser som ordnats efter landskapsstyrelsens möten. Förbundet har fortlöpande informerat allmänheten om planen och förhandlat om den med kommunerna.

17 12 Bild 5: Utdrag ur det slutgiltiga etapplandskapsplanförslaget

18 13 5. ETAPPLANDSKAPSPLANENS UTGÅNGSPUNKTER 5.1 Region- och samhällsstruktur Österbottens ställning i landets regionstruktur präglas av Vasaregionens betydelse som ett centrumområde i västra Finland och i Kvarkenområdet. Österbotten är en del av korridoren Mittnorden-Kvarken och har havsgräns mot Västerbottens och Västernorrlands län i Sverige. Placeringen vid kusten i Bottniska viken ger regionen en förmedlingsposition i riktningen nordsyd och internationellt i riktningen väst-öst. Landskapet Österbotten består av 15 kommuner som tillsammans bildar en smal kustremsa, som är ca 230 km lång och km bred. På en yta om drygt km 2 bor ca invånare. Landskapet indelas i fyra ekonomiska regioner (bild 1). Jakobstadsregionen består av Kronoby, Larsmo, Pedersöre, Jakobstad och Nykarleby. Till Vasaregionen hör Vörå, Korsholm, Vasa, Malax och Korsnäs. Kyroland bildas av kommunerna Storkyro och Laihela. Vasaregionen och Kyroland bildar tillsammans en funktionell region. Sydösterbotten längst i söder består av de tre städerna Kristinestad, Kaskö och Närpes. Landskapet gränsar till landskapet Mellersta Österbotten i norr, landskapet Södra Österbotten i öster, landskapet Satakunta i söder och till havet i väster. I Österbotten har man traditionellt bosatt sig i de bördiga älv- och ådalarna samt vid älv- och åmynningarna. Byarna följer landskapets form som grupper eller breda band. Vid kusten har bysamhällen uppstått tack vare fiskerinäringen. På grund av förändringar i näringsstrukturen koncentrerades bosättningen till städerna och landsbygdens tätorter och till följd av detta glesnade bystrukturen. Vid kusten och skärgården finns det idag en omfattande fritidsbebyggelse. Bild 6: Vy västerut från vattentornet i Vasa. Foto: Christine Bonn

19 Naturmiljö Grundstommen i den österbottniska landskapsstrukturen utgörs av en omfattande skärgård, å- och älvmynningar samt sammanlagt elva å- och älvdalar som åtskiljs av vattendelarryggar och rinner ut i Bottniska viken. Havskustens strandlinje är vidsträckt. Räknar man med öarna och holmarna är strandlinjen ca km. En tredjedel av landskapets totala areal är vatten trots att det, jämfört med övriga Finland, finns exceptionellt få sjöar i Österbotten. Den snabba landhöjningen på ca 8 mm/år i kombination med den flacka terrängen gör att kusten och skärgården är i en kontinuerlig förändring. Som ett resultat av detta bildas flador och glosjöar, som globalt sett utgör unika ekosystem. Ett speciellt värdefullt och mångfaldigt område i Kvarkens skärgård har tack vare sin geomorfologi godkänts som Finlands första världsarv med naturkriterier. 5.3 Kulturmiljö En kulturmiljö är en miljö som uppkommit genom en växelverkan mellan människan och naturen. En kulturmiljö kan innehålla områdeshelheter och enskilda objekt. Som bäst uppgör miljöministeriet en nationell kulturmiljöstrategi. Enligt den indelas kulturmiljöer i kulturlandskap, bebyggda kulturmiljöer och fornlämningar. De nationellt värdefulla kulturlandskapen uppdateras som bäst av miljöministeriet. Kulturlandskapen i Österbotten inventerades 2013 av Södra Österbottens NTM-central. De nationellt värdefulla kulturlandskapen i Österbotten utgörs i första hand av ålandskapen, bysamhällen i skärgården och längs kustlinjen samt vida slättlandskap som tidigare varit havsområden men genom landhöjningen och torrläggning tagits i bruk för odling. Kulturlandskapsmiljöerna har utformats utifrån landskapstrukturens villkor, där å- och älvlandskapens bosättning lagt sig som band längs vattendragen och de öppna slätterna odlats medan skärgårdens småskaliga landskap samlat klungor av bebyggelse som omkransats av odlings-, ängs- och betesmarker. Havet som den viktiga förbindelsen ut i världen har gett förutsättningar för bosättning vid platser lämpliga för hamnområden. Den fortgående landhöjningen har medfört att en del av dessa kustnära värdefulla kulturmiljöer idag ligger långt ifrån kustlinjen och minner både om tidigare mänsklig verksamhet men också om Österbottens speciella geologiska historia. De nationellt värdefulla bebyggda kulturmiljöerna inventerades av Museiverket Urvalet av byggda kulturmiljöer av riksintresse ger en mångsidig bild av historien och utvecklingen av de byggda miljöerna i vårt land med avseende på olika regioner, tidsperioder och objektstyper. Städerna Kristinestad, Vasa, Nykarleby och Jakobstad grundades redan på 1600-talet längs kusten och har gett en tidig stadskultur till området vad gäller stadsstruktur-, byggnads- och fritidsbyggnadskultur. Även andra näringar än jord- och skogsbruket har präglat kulturmiljöerna. Fiskeri och båtbyggarkonsten, bruken och fabriksområdena har var och en bidragit med särpräglade byggnader och miljöer. Landskapet Österbotten är mycket rikt på fasta förhistoriska fornlämningar. I Österbotten finns fynd från stenåldern före den senaste istiden, samt en mängd fynd från sten-, brons- och järnåldern efter istiden. Fornlämningar finns även från historisk tid men systematiska inventeringar av dessa har inte gjorts. På grund av landhöjningen finns de olika tidsperiodernas lämningar på olika höjdnivåer i terrängen. Stenålderns lämningar ligger högre i landskapsstrukturen vilket oftast betyder längre bort från kusten och lämningar från senare historiska tidsperioder även närmare kusten. Alla fornlämningar är skyddade enligt fornminneslagen (295/1963).

20 15 Bild 7: Värdefulla kulturmiljöer i Österbotten (Österbottens landskapsplan 2030).

21 Befolkning Österbotten hade invånare i slutet av Befolkningstätheten var 23,2 inv./km 2, vilket är betydligt högre än genomsnittet i Finland (17,9 inv./km 2 ). Befolkningen är koncentrerad till Vasaregionen. Invånarantalet i Vasaregionen var varav bodde i Vasa. I Jakobstadsregionen bor invånare varav bodde i Jakobstad. I Sydösterbotten var invånarantalet och i Kyroland Österbottens befolkning har sedan millennieskiftet sakta ökat. Tillväxten är tydligast i Vasaregionen men också i Jakobstadsregionen och Kyroland har befolkningsutvecklingen varit positiv. I Sydösterbotten minskar däremot befolkningen. Befolkningsökningen är snabbast i Vasa, Korsholm, Larsmo och Nykarleby. Generellt ökar befolkningen i tätorterna och minskar i glesbygden men även i de områden där befolkningen minskar koncentreras dvs. ökar befolkningen i områdenas centrum. Enligt Statistikcentralens uppgifter från 2012 var andelen över 65-åringar i Österbotten störst i Sydösterbotten medan andelen under 14-åringar var störst i Jakobstadsregionen. Enligt Statistikcentralens uppgifter kommer befolkningen i Österbotten att öka till invånare fram till år Arbetsplatser, utbildning och näringar Sysselsättningssituationen i Österbotten är bättre än i resten av landet i genomsnitt. I mars 2013 var arbetslöshetsprocenten i landskapet 6,8 % jämfört med 11,0 % i hela landet. Landskapets näringsstruktur är mångsidig och i Österbotten finns en livskraftig företagartradition. Till landskapets styrkor hör internationalisering, kompetens och specialisering inom näringarna. De största arbetsplatskoncentrationerna finns i Vasa och Jakobstad. Servicenäringen sysselsätter drygt 60 % av arbetskraften. Landskapets huvudstad Vasa är centrum för den statliga och kommunala regionförvaltningen och ett viktigt centrum för handel och service i västra Finland. Turismen är en växande näring som stöder sig på Kvarkens båttrafik, flygtrafiken, riksväg 8 och på skärgårdens växande småbåtstrafik främst i världsarvet Kvarkens skärgård. Österbottens utbildningssystem på universitets- och yrkeshögskolenivå är välutbyggt. Landskapet har mångsidiga utbildningsanstalter, yrkeshögskolor och vetenskapshögskolor, bland dessa ett självständigt universitet samt en ökande forskningsverksamhet som garanterar utbildnings-, fortbildnings-, forsknings- och utvecklingsmöjligheter. Bild 8: Kraftverksområdet på Vasklot, Vasa. Foto: Göran Strömfors

22 Energiförsörjning Den nuvarande energiförsörjningen i Finland Den totala energiproduktionen i Finland var år 2011 totalt GWh. Den totala energiförbrukningen i hela landet låg på GWh. Stenkol 14,6 % Olja 0,4 % Vattenkraft 18,7 % Jordgas 9,9 % Vindkraft 1,1 % Torv 4,9 % Kärnkraft 33, 3 % Avfall 1,4 % Biomassa 15,7 % Bild 9: Elproduktionen i Finland 2013 (Energiateollisuus 2014) Övrig industri 5 % Metallförädling 10 % Kemiindustri 8 % Boende och lantbruk 28 % Skogsindustri 24 % Service och byggande 22 % Spill 3 % Bild 10: Elförbrukningen i Finland 2013 (Energiateollisuus 2014). Den nuvarande energiförsörjningen i Österbotten Elproduktionen i Österbotten var år ,5 TWh, vilket motsvarar ca 7 % av den totala elproduktionen i Finland. Kraftverken i Kristinestad och Vasa använder främst stenkol och olja men i slutet av 2012 färdigställdes ombyggnaden av förgasningsanläggningen i Vasa som nu också kan använda biomassa som bränsle. Förgasningsanläggningen är den största i världen av sitt slag och med hjälp av den kan man ersätta % av kolförbrukningen med biomassa. Anläggningen använder inhemska biobränslen såsom skogsflis och biprodukter från sågverk. Dessa bränslen produceras i närområdet vilket bidrar till kortare transportsträckor. Trä och torv är viktiga bränslen för kraftverket i Jakobstad som förser träförädlingsindustrierna i Jakobstad med el och värme. Regionens största vattenkraftverk finns i Kaitfors i Kronoby kommun. Pro-

23 18 duktionen vid befintliga lokala vattenkraftverk fortgår och en utbyggnad av dessa sker på ändamålsenliga platser efter vederbörligt tillståndsförfarande. I landskapet Österbotten fanns år 2012 sammanlagt fem vindkraftsområden med sammanlagt tio kraftverk. Den totala effekten av dessa kraftverk var 9,1 MW, vilket motsvarar ca 4 % av Finlands vindkraftsproduktion. De viktigaste elementen för regionens energiförsörjning är: Kraftverksområdet i Kristinestad Kraftverksområdet på Vasklot i Vasa UPM-Kymmenes fabriksområde i Jakobstad Kraftverksområdet i Jakobstad Vattenkraftverket i Kaitfors, Kronoby Avfallsförbränningsanläggningen Westenergy i Korsholm Högspänningsledningar och större elstationer Dessa områden har regional betydelse och är reserverade i den fastställda landskapsplanen medan små lokala kraftverk beaktas i den kommunala planeringen. 1 % 0 % 7 % Vattenkraft (94 GWh) Vindkraft (12 GWh) 41 % Kärnkraft (0 GWh) 51 % CHP/industri (735 GWh) CHP/fjärrvärme (587 GWh) Bild 11: Energiproduktionen i Österbotten år 2012 (Energiateollisuus 2014). 15 % 34 % Boende och lantbruk 1158 GWh Industri 1695 GWh 51 % Service och byggande Bild 12: Energiförbrukningen i Österbotten år 2012 (Energiateollisuus 2014).

24 19 Den framtida energiförsörjningen i Österbotten Genom att förverkliga de riksomfattande målen för områdesanvändningen, Österbottens landskapsöversikt, Österbottens energistrategi samt övriga målsättningar och strategier som ställts upp för landskapet, kan Österbotten bli självförsörjande på energi fram till år Målet är även att all energi ska produceras ur förnybara energikällor. För att nå detta mål krävs en användning av olika tillbudsstående energiformer men framför allt en massiv vindkraftsproduktion och en ökad användning av regionens biobränslelager. Den totala energiförbrukningen i Österbotten 2030 beräknas vara 9,2 TWh, vilket förutsätter både åtgärder för att spara energi och för att öka energieffektiviteten. Detta värde motsvarar målsättningen i Österbottens energistrategi , enligt vilken energikonsumtionen 2020 borde vara 10 TWh/år. Förbränningsanläggningarna i landskapet övergår småningom från fossila bränslen till biobränslen. Enligt Österbottens förbunds utredning Förnybara energiformer och deras placering i Österbotten utgörs den största outnyttjade resursen av biomassa i Österbotten av skogsflis. Den totala årliga tillväxten av skogarna i landskapet motsvarar ca 4,2 TWh och om 70 % av den energimängden utnyttjas till energiproduktion, så motsvarar detta 2,9 TWh eller % av förbrukningen år I Österbotten producerades år 2010 ca MWh med skogsbaserade bränslen fördelat på närmare 50 flisvärmecentraler. I denna siffra ingår inte energiproduktionen i växthusen i Sydösterbotten, där det uppskattningsvis finns 100 värmecentraler i anslutning till växthus som använder torv och flis som bränsle. Världens största biobränslekraftverk Alholmens Kraft i Jakobstad producerar elektricitet, fjärrvärme och processånga. Anläggningen producerar 240 MW eleffekt, 60 MW fjärvärme och 100 MW processånga. Avfallsförbränningsanläggningarna i landskapet producerar energi motsvarande 3 4 % av slutförbrukningen år Totalt kan dessa två energikällor, dvs. biomassa och avfall, täcka % av förbrukningen år Westenergy i Korsholm startade sin avfallsförbränningsanläggning år 2012 och minskar koldioxidutsläppen med ton per år. Tillsammans med Vaskiluodon Voima i Vasa vars energiproduktion baserat sig på stenkol, men nu delvis också på förbränning av biobränslen, minskar Westenergy Finlands koldioxidutsläpp med 1 %. Westenergy förbränner kg avfall per timme och producerar 80 GWh el och 280 GWh fjärrvärme per år. Vaskiluodon Voimas eleffekt är 230 MW och fjärrvärmeeffekten 175 MW. Geotermiska värmens utnyttjande, det vill säga jord-, berg- eller sedimentvärme, ökar i landskapet och motsvarar ca 2 3 % av slutförbrukningen år Den tekniska utvecklingen möjliggör även en ökad användning av solenergi på våra breddgrader och solenergin får därigenom en större betydelse vid energiproduktion och uppvärmning. 5.7 Trafik och logistik Österbotten har ett täckande trafiknät och det är relativt lätt att ta sig till landskapet med bil, tåg, flyg eller båt även om infrastrukturen inte har utvecklats i samma takt som näringslivets behov, den förändrade markanvändningen och den ökade trafiken. Trafiknätet och de nationella och internationella förbindelserna har en avgörande betydelse för utvecklingen av regionen och därför är det av stor vikt att utveckla och upprätthålla ett välfungerande och effektivt trafiksystem. Österbottens trafiksystemplan som täcker hela landskapet blev klar våren Riksväg 8/E8 är en av Finlands viktigaste specialtransportleder och betjänar hela västkusten med dess hamnar från Åbo till Uleåborg. Kvarkens transportkorridor Vasa-Umeå är viktig, som en del av ett såväl globalt som europeiskt transportsystem.

25 20 Flera projekt kring utveckling av trafik- och logistiksystemet är anhängiga. På gränsen mellan Vasa och Korsholm planeras ett nytt betydande logistikområde. Området ökar Vasaregionens utvecklingsmöjligheter betydligt. Samtidigt har på nytt aktualiserats en ny vägsträckning av riksväg 8 mellan Helsingby och Vassor och en ny vägförbindelse till Replot. För att styra den tunga trafiken förbi Vasa centrum planeras en ny vägförbindelse söder om Vasa mellan Vasklot hamn och motorvägen (den s.k. Hamnvägen). En förbättring av riksväg 8 i form av en ny vägdragning mellan Hemstrand och Stormossen, dvs. Vasa norra infart blir klar under året Riksväg 8 är en av de viktigaste vägförbindelserna i Österbotten och fungerar som en förbindelse till hamnarna på västkusten. Andra viktiga vägförbindelser är riksvägarna 3, 19 och 18. Riksväg 8 har breddats från Vasa söderut men det finns ett stort behov av breddning och omkörningsfiler från Vasa norrut. För korsningen mellan riksvägarna 3 och 18 i Laihela uppgörs som bäst nya vägplaner. Vägarbetet med nya trafikarrangemang och planskild korsning borde påbörjas Situationen för vägnätet av lägre klass borde förbättras i hela landskapet men eftersom anslaget för underhåll av dessa vägar inte är tillräckligt har de redan börjat förfalla. I utredningen Österbottens vindkraft och specialtransporter, som gjordes år 2012, klarläggs de mest sannolika rutterna för specialtransporter till vindkraftverkens byggarbetsplatser samt problemställen och flaskhalsar. Utredningen visar att specialtransportrutterna i Österbotten är relativt heltäckande och att vägarna till potentiella vindkraftsparker är i förhållandevis gott skick. Närheten till hamnarna samt riksväg 8:s lämplighet för tung trafik och specialtransport underlättar transporterna betydligt. Vägnätet av lägre klass lämpar sig med vissa begränsningar för transport av vindkraftverksdelar och även de flesta broar håller tung transport. Bennäs station i Pedersöre är en mellanstation på järnvägen mellan Uleåborg och Helsingfors och betjänar hela Jakobstadsregionen. Från Bennäs går också ett oelektrifierat stickspår till Alholmens hamn i Jakobstad. Längs bansträckan mellan Vasa och Seinäjoki, som elektrifierades 2011, finns mellanstationer i Laihela, Tervajoki, Storkyro och Ylistaro. Spåret, utan elektrifiering, fortsätter från Vasa centrum till Vasklot hamn och därifrån finns det båtförbindelse till Umeå i Sverige. För tillfället pågår ett projekt, vars målsättning är en snabbare förbindelse mellan Vasa och Seinäjoki. En viktig förbindelse över landskapsgränsen är godstågförbindelsen från Seinäjoki till Kaskö. Till landskapets särdrag hör de många djuphamnarna. Alholmens hamn, norr om Jakobstads centrum, används för godstrafik. Från hamnen i Vasa går både passagerartrafik till Umeå och godstrafik. Kaskö hamn är en växande export- och importhamn och hamnen på Björnö i Kristinestad är viktig med tanke på energiproduktionen. I landskapet finns även två flygplatser, i Kronoby och i Vasa.

26 21 Bild 13: Infrastrukturen i Österbotten.

27 Energiförsörjning De viktigaste högspänningslinjerna i landskapet sträcker sig från kraftverket i Kristinestad (Kristiina) via Toby kraftstation och vidare till Ventusneva kraftstation i Mellersta Österbotten. På avsnittet Kristinestad Toby finns det två kraftledningar som är dimensionerade för 220 kv och från Toby till Ventusneva en kraftledning för en spänning på 220 kv. Denna kraftledning övergår i Sorvist i Nykarleby i en separat ledningsgata via Bennäs och Kållby i Pedersöre till Ytterbråtö i Kronoby, där kraftledningen löper i samma ledningsgata som två andra ledningar. I denna ledningsgata finns också en 220 kv kraftledning från Seinäjoki till Ventusneva. På sträckan Seinäjoki Toby finns både en 400 kv kraftledning och en 220 kv kraftledning. En 220 kv kraftledning går från kraftverket på Björnön till Ulvila kraftstation. På avsnittet från kraftverket i Kristinestad till Flybäck är ledningen byggd för en spänningsnivå på 400 kv. Kraftledningarna i Österbotten är relativt gamla och avsikten är att förnya kraftledningarna och höja spänningen till 400 kv. Förutom att kraftledningarna på grund av sin ålder behöver förnyas så ställer också det stora antalet nya produktionsenheter, bland annat vindkraftsprojekten i landskapet, större krav på ledningsnätet. Bild 14: Högspänningsnätet i västra Finland. 110 kv (röd), 220 kv (grön) och 400 kv (blå) (Fingrid 2014).

28 Centrala program, planer, utredningar och projekt Nationella program Finlands klimat- och energistrategi. Arbets- och näringsministeriet. Helsingfors Nationell energi- och klimatstrategi. Statsrådets redogörelse till riksdagen Arbets- och näringsministeriet. ISBN / Program för den inre säkerheten. Inrikesministeriet. Helsingfors ISBN Byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY). Museiverket 2009 Värdefulla landskapsområden på riksnivå, statsrådets principbeslut 1995 Tuulivoimarakentamisen suunnittelu. Miljöministeriet. Helsingfors ISBN Regionala utredningar och planer Österbottens landskapsplan. Österbottens förbund. Fastställd av miljöministeriet Österbottens landskapsplan, Etapplandskapsplan 1: Kommersiell service. Österbottens förbund. Fastställd av miljöministeriet Områden i Kvarken och Bottenviken som lämpar sig för vindkraftsproduktion. Miljöministeriet, Norra Österbottens förbund, Mellersta Österbottens förbund, Österbottens förbund, Lapplands förbund. Helsingfors Förnybara energiformer och deras placering i Österbotten. Österbottens förbund, Ramboll. Vasa 2010/2012. Förnybara energiformer i Österbotten, konsekvenser för vindkraftsområdena i Österbottens etapplandskapsplan 2 för Natura 2000-områdena. Österbottens förbund, Ramboll. Vasa Österbottens vindkraft och specialtransporter. Österbottens förbund, Södra Österbottens närings-, trafik- och miljöcentral, Ramboll. Vasa Österbottens trafiksystemplan, utkast. Ny energi i Österbotten Landskapsöversikt för Österbotten ISBN Österbottens förbund. Vasa Österbottens landskapsprogram ISBN Österbottens förbund. Vasa Österbotten i siffror. Landsbygdens kulturlandskap och landskapssevärdheter. Förslag till nationellt värdefulla landskapsområden i Österbotten, Södra Österbotten och Mellersta Österbotten. Södra Österbottens närings-, trafik- och miljöcentral Vindkraftsprojektens miljökonsekvensbedömningsprogram och miljökonsekvensbeskrivningar.

29 24 6. ETAPPLANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL Målsättningen är att med beaktande av Österbottens landskapsplan utarbeta en etapplandskapsplan som behandlar energiförsörjningen i Österbotten. I landskapsplanen finns områdesreserveringar för biobränslekraftverk, avfallsförbränning och vindkraft. Gällande vindkraft granskades både havs- och kustområdet för etablering av vindkraftsparker. De riksomfattande målen för områdesanvändningen drar upp riktlinjer för hur man borde svara på de utmaningar som klimatförändringen medför. Statsrådets energipolitiska redogörelser om kommande linjedragningar för energiproduktionen i Finland lyfter fram målet att öka de förnybara energiformerna till 38 % fram till år Detta kräver också en omfattande energieffektivering och minskning av energiförbrukningen. Vindkraftsproduktionens kapacitet i Finland är nu cirka 250 MW och målnivån år 2020 är 2000 MW. För att målet ska kunna nås krävs en omfattande vindkraftsutbyggnad. 6.1 Utredningen Förnybara energikällor och deras placering i Österbotten I utredningen Förnybara energikällor och deras placering i Österbotten, som gjordes för etapplandskapsplanen, anges hur landskapet kan svara mot målen i statsrådets energipolitiska redogörelse. Enligt utredningen sker energisjälvförsörjningen och övergången till förnybara energikällor i Österbotten främst genom vindkraftsproduktion. År 2030 borde det produceras MW vindkraft i landskapet. Detta motsvarar i effekt mätt 5 TWh eller 54 % av målsättningens 9,2 TWh. För detta krävs vindkraftsområden på cirka 240 km 2. I utredningen rekommenderas att det i etapplandskapsplanen totalt borde finnas områden anvisade för landbaserad vindkraft motsvarande det dubbla behovet (cirka 500 km 2 ), eftersom det finns en stor osäkerhet kring vilka vindkraftsområden som slutligen förverkligas. I etapplandskapsplanen har områden med en sammanlagd yta på 430 km 2 anvisats som områden lämpliga för vindkraftsproduktion av regional betydelse. Ifall man tillägger de i landskapsplanen fastställda vindkraftsområdena blir den totala ytan 432 km 2 på land och 280 km 2 till havs. Eftersom förverkligandet av de havsbaserade vindkraftsparkerna fortfarande är väldigt osäkert kan den totala ytan vindkraftsparker anses väl svara mot målsättningen. I utredningen undersöktes totalt 53 områden varav 30 kan anses vara lämpliga för vindkraftsproduktion av regional betydelse (se karta på sid 37). Utredningen återfinns som bilaga till planen. 6.2 Etapplandskapsplanens målsättningar och strategier För att svara mot de riksomfattande målen för områdesanvändningen, rikspolitiska målsättningar och regionala strategier, krävs omfattande planering och utbyggnad av förnybara energiformer och ett kraftigt energisparande. Denna etapplandskapsplans målsättning är att möjliggöra en minskning i användningen av icke-förnybara energikällor och en ökning i användningen av landskapets egna förnybara energikällor. Intresset för utbyggnaden av vindkraft är stort. Under 2012 växte vindkraftskapaciteten i Finland med 45 %. I slutet av 2013 fanns det i Finland 163 i bruk varande vindkraftverk, vars totala kapacitet var 288 MW. De producerade ca 0,7 % av landets totala energikonsumtion. År 2012 pågick i Finland 205 vindkraftsprojekt med en planerad effekt på MW. I Österbotten var antalet projekt 35 st. med en totaleffekt på ca MW, vilket motsvarar cirka 30 % av alla aktuella projekt i Finland. Utbyggnaden av vindkraft är idag mest lönsam längs kusterna, där goda vindförhållanden samt befintlig infrastruktur gör produktionen tekniskt-ekonomiskt mest lönsam. Teknikens utveckling fram till år 2030 bidrar till att havsområden, med sin stora framtida potential för energiutvinning, blir mer intressanta också ur teknisk-ekonomisk synvinkel. Pågående projekt anges i tabellen och kartan nedan.