Österbottens landskapsplan

Transkript

1 Förslag

2

3 Österbottens landskapsplan PLAN Etapplandskapsplan 2 Förnybara energiformer och deras placering i Österbotten Förslag ÖSTERBOTTENS FÖRBUND POHJANMAAN LIITTO

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING: INNEHÅLLSFÖRTECKNING: INLEDNING ETAPPLANDSKAPSPLANENS BAKGRUND OCH ALLMÄNNA MÅLSÄTTNINGAR PLANERINGSOMRÅDE BAKGRUNDEN TILL MÅLEN FÖR LANDSKAPSPLANERING KLIMATMÅL ESDP EUROPEAN SPATIAL DEVELOPMENT PERSPECTIVE (UTVECKLINGSPLANERING I EUROPEISKT PERSPEKTIV) MARKANVÄNDNINGS- OCH BYGGLAGEN RIKSOMFATTANDE MÅL FÖR OMRÅDESANVÄNDNING DEN ÖVRIGA LAGSTIFTNINGENS FÖRHÅLLANDE TILL LANDSKAPSPLANLÄGGNINGEN LANDSKAPSÖVERSIKTENS MÅLSÄTTNINGAR PLANERING PÅ LANDSKAPSNIVÅ PLANERINGSSYSTEMET I FINLAND LANDSKAPSPLANERING Planläggningsprocessen för etapplandskapsplanen INLEDNINGSFAS MÅLFAS BEREDNINGSFAS FÖRSLAGSFAS GODKÄNNANDEFAS FASTSTÄLLANDEFAS FÖRFARANDE FÖR DELTAGANDE OCH VÄXELVERKAN ETAPPLANDSKAPSPLANENS UTGÅNGSPUNKTER REGION- OCH SAMHÄLLSSTRUKTUR NATURMILJÖ KULTURMILJÖ BEFOLKNING ARBETSPLATSER, UTBILDNING OCH NÄRINGAR ENERGIFÖRSÖRJNING TRAFIK OCH LOGISTIK TEKNISK FÖRSÖRJNING CENTRALA PROGRAM, PLANER, UTREDNINGAR OCH PROJEKT ETAPPLANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL UTREDNINGEN FÖRNYBARA ENERGIKÄLLOR OCH DERAS PLACERING I ÖSTERBOTTEN ETAPPLANENS MÅLSÄTTNINGAR OCH STRATEGIER SCENARIO FÖR VINDKRAFTSPRODUKTIONEN ETAPPLANDSKAPSPLANENS LÖSNINGAR ETAPPLANDSKAPSPLANENS OMRÅDESRESERVERINGAR, BETECKNINGAR OCH BESTÄMMELSER ALLMÄNNA BESTÄMMELSER BETECKNINGAR FÖR UTVECKLINGSPRINCIPER, OBJEKTSBETECKNINGAR OCH OMRÅDESRESERVERINGAR BETECKNINGAR PÅ BASKARTAN SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSERNA LANDSKAPSPLANENS RÄTTSVERKNINGAR ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR LANDSKAPSPLANENS RÄTTSVERKNINGAR LANDSKAPSPLANENS UTFORMNING, PLANBETECKNINGAR OCH PLANBESTÄMMELSER MED TANKE PÅ RÄTTSVERKNINGARNA LANDSKAPSPLANENS STYRANDE VERKAN FÖR OMRÅDESPLANERINGEN LANDSKAPSPLANENS VERKNINGAR FÖR PLACERINGEN AV VINDKRAFTSPARKER LANDSKAPSPLANENS STYRANDE VERKAN FÖR ANNAN OMRÅDESPLANERING OCH FÖR MYNDIGHETSVERKSAMHET LANDSKAPSPLANENS FÖRHÅLLANDE TILL BESLUTSFATTANDE ENLIGT ANNAN LAGSTIFTNING LANDSKAPSPLANENS VERKNINGAR FÖR BYGGANDE OCH ANNAN MARKANVÄNDNING INLÖSNINGSRÄTT... 51

5 9.9 FASTSTÄLLANDE AV ETAPPLANDSKAPSPLANEN ETAPPLANDSKAPSPLANENS FÖRVERKLIGANDE OCH UPPFÖLJNING (52)

6 1. INLEDNING 1.1 Etapplandskapsplanens bakgrund och allmänna målsättningar Den globala uppvärmningen utgör ett stort hot för hela mänskligheten. För att begränsa uppvärmningen bör växthusgasutsläppen minskas samtidigt som andelen förnybar energi ökas. Klimatförändringen var också ett av de viktigaste teman vid revideringen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen, som ligger till grund för all planläggning. I dessa mål betonas vikten av att möjliggöra förverkligandet av stora enhetliga vindkraftsområden. De nationella förutsättningarna för produktion av förnybar energi har förbättrats bl.a. genom nationella stöd och garantipriser, tariffsystem. Meteorologiska institutet har även utarbetat en vindatlas för hela landet med vindförhållanden på olika höjd över havet. Tack vare denna är det lättare att ta fram områden som lämpar sig för vindkraft. Dessa båda faktorer har lett till att intresset för utbyggnad av vindkraft har ökat kraftigt och visat sig vara mycket stort i Österbotten. För att svara dels mot kraven i de riksomfattande målen för områdesanvändningen och dels mot det behov och intresse som uppstått i landskapet uppgörs en etapplandskapsplan Förnybara energiformer och deras placering i Österbotten. Planens målår är I landskapet Österbotten finns det en stor potential att i en allt större utsträckning övergå till förnybara energiformer. Målsättningen är att Österbotten år 2030 ska vara självförsörjande vad gäller förnybar energi. Etapplandskapsplanens målsättning är att skapa förutsättningar och ta fram en strategi för att möjliggöra detta. Det är fullt möjligt att vindkraften kan täcka hälften av energibehovet år I etapplandskapsplanen visas endast vindkraftsområden av nationell eller regional betydelse. Var denna gräns går varierar från region till region och på nationell nivå har ingen allmänt gällande gräns slagits fast. I miljöministeriets rekommendationer nämns en gräns på 8 10 kraftverk. Gränsen för ett vindkraftsområde av regional betydelse har i denna etapplan fastställts till 10 kraftverk. Vindkraftsområden med 9 eller färre kraftverk anses vara av lokal betydelse och styrs med kommunala planer. Det finns i Österbotten en stor potential även för utvecklandet av bioenergin. Men eftersom bioenergiverkens fysiska dimension är mer av lokal betydelse, har i etapplandskapsplanen inte gjorts några områdesreserveringar för dessa, utan de behandlas i den kommunala planeringen. Österbottens landskapsplan fastställdes av miljöministeriet Österbottens landskapsplan är en s.k. helhetslandskapsplan som uppdateras via etapplandskapsplaner. Denna etapplandskapsplan uppdaterar helhetslandskapsplanen vad gäller energiförsörjning och kraftöverföring. I den fastställda landskapsplanen behandlades även energiförsörjningen i landskapet och de viktigaste områdena för regionens energiförsörjning lyftes fram och reserverades i planen. Bioenergin samt vindkraft både på kusten och till havs behandlades och utreddes. I den fastställda landskapsplanen finns tre områden för vindkraftverk reserverade, två havsområden och ett landområde. Ett område, vindkraftsområdet på Replot, lämnades av miljöministeriet utan fastställelse. 1.2 Planeringsområde Planeringsområdet för etapplandskapsplanen är landskapet Österbotten, som består av 15 kommuner och bildar en långsmal kustremsa med en längd på 230 km och en fastlandsbredd på km, med en yta på drygt km 2 och ca invånare. Landskapet indelas i fyra ekonomiska regioner: Jakobstadsregionen, Vasaregionen, Kyroland och Sydösterbotten. Landskapet gränsar till Mellersta Österbotten i norr, Södra Österbotten i öster, Satakunta i söder och till havet i väster. 4 (52)

7 2. BAKGRUNDEN TILL MÅLEN FÖR LANDSKAPSPLANERING 2.1 Klimatmål FN:s klimatkonvention från år 1994 har som mål att få mängden växthusgaser i atmosfären att stabiliseras och stanna på en acceptabel nivå. Finland ratificerade konventionen år Kyotoprotokollet som slöts år 1997 har som mål att de årliga globala utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 5,2 % fram till år 2012 jämfört med år Europeiska gemenskapen ratificerade Kyotoprotokollet år 2002 och medlemsländerna ska minska sina utsläpp med 8 %. Finland har förbundit sig att stabilisera sina utsläpp till samma nivå som år Enligt EU:s klimatpaket från år 2007 ska EU åta sig att skära ner växthusgasutsläppen med minst 20 % jämfört med år 1990 fram till Samtidigt ska andelen förnybar energi höjas till 20 % och energianvändningen effektiveras med 20 %. För Finland är målet att öka andelen förnyelsebara energikällor från nuvarande 28 % till 38 % samt att minska utsläppen från branscher som inte omfattas av utsläppshandel med 16 % från utsläppsmängderna år I Köpenhamn år 2009 förband sig de flesta i-länderna till att begränsa den globala uppvärmningen till två grader. Hur detta ska uppnås kunde man inte komma överens om. EU anser att överenskommelsen inte är tillräckligt ambitiös och ifall övriga stater förbinder sig till ytterligare åtaganden höjer EU sina utsläppsbegränsningar till 30 % till år Resultatet från FN:s tre följande konferenser i Cancun år 2010, Durban år 2011 och Doha år 2012 visar hur svårt det är att nå enighet om ett nytt klimatavtal. I Durban beslöts dock att en färdplan för ett nytt klimatavtal 2020 ska utarbetas till år Finland uppgjorde en nationell energi- och klimatstrategi på lång sikt år I strategin fastställs de centrala målen för Finlands klimat- och energipolitik som en del av EU:s målsättningar. För att uppnå målen fordras betydande åtgärder bl.a. för att öka energieffektiviteten och öka användningen av förnybar energi. Strategin sträcker sig fram till år 2020 och innehåller dessutom visioner fram till år År 2009 godkändes den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen, som ska visa vägen mot ett utsläppssnålt Finland år Redogörelsen ställer som mål att Finland som en del av det internationella samarbetet fram till år 2050 ska minska sina klimatutsläpp med minst 80 % jämfört med 1990 års nivå. 2.2 ESDP European Spatial Development Perspective (Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv) På europeisk nivå är ESDP det viktigaste samarbetsprogrammet inom regionplanering. ESDP är ett mellanstatligt icke-bindande dokument, en politisk referensram med allmänt accepterade principer för regionplanering. Dokumentets syfte är att på EU-nivå utforma de politiska målen och de allmänna principerna för regional utvecklingsplanering för att säkra en hållbar och balanserad utveckling. 2.3 Markanvändnings- och bygglagen Markanvändnings- och bygglagens allmänna syfte är enligt lagens 1 att skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Målet med lagen är också att tillförsäkra alla en möjlighet att delta i beredningen av ärenden, att säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information om de ärenden som behandlas. Målen med områdesplaneringen som definieras i 5 i lagen är gemensamma för alla planer. Enligt 5 är målet för områdesplaneringen att utgående från en interaktiv planering och tillräcklig bedömning av konsekvenserna främja: - möjligheterna att skapa en trygg, hälsosam, trivsam och socialt fungerande livsmiljö och omgivning som tillgodoser behoven hos olika befolkningsgrupper, såsom barn, äldre och handikappade 5 (52)

8 - en ekonomisk samhällsstruktur och områdesanvändning - den byggda miljöns skönhet och värnandet om kulturvärden - möjligheterna att bevara naturens mångfald och andra naturvärden - miljövården och möjligheterna att förhindra miljöolägenheterna - en sparsam användning av naturresurserna - välfungerande samhällen och ett högklassigt byggande - ett ekonomiskt samhällsbyggande - näringslivets verksamhetsbetingelser - tillgången till service - ändamålsenliga trafikarrangemang samt i synnerhet betingelserna för kollektivtrafiken samt gång-, cykel- och mopedtrafiken. I landskapsplanen anges i enlighet med 25 i markanvändnings- och bygglagen principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen och reserveras områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. I landskapsplanen preciseras och konkretiseras de riksomfattande målen för områdesanvändning till principer och områdesreserveringar på landskapsnivå. Områdesreserveringar har gjorts endast i den mån och med den noggrannhet som behövs med tanke på de riksomfattande målen eller landskapets mål eller för att samordna områdesanvändningen i flera kommuner. 2.4 Riksomfattande mål för områdesanvändning De reviderade riksomfattande målen för områdesanvändning trädde i kraft Huvudtema för revideringen är hur man kan svara på de utmaningar som klimatförändringen medför. De riksomfattande målen för områdesanvändning drar upp riktlinjer för vårt lands områdesanvändning långt in i framtiden och förmedlas till kommunens planläggning främst genom landskapsplanläggningen. De riksomfattande målen för områdesanvändningen är indelade i följande helheter: o Fungerande regionstruktur o Enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön o Kultur- och naturarv, rekreation i det fria och naturresurser o Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning o Specialfrågor i Helsingforsregionen o Helheter av särskild betydelse som natur- och kulturmiljöer I målen för fungerande förbindelsenät och energiförsörjning preciseras hur trafiken och energin bör beaktas i planeringen av markanvändningen. I målen sägs att områden för energiproduktion med förnybara energikällor och avfallsförbränning samt de logistiska lösningarna för dessa ska reserveras i planerna. De mest lämpade områdena för vindkraftsproduktion bör reserveras och dessa bör i första hand utgöras av större koncentrationer med flera enheter. Vid lokalisering av olika verksamheter bör befintlig samhällsstruktur och infrastruktur såsom kraftledningar och vägnät samt en förtätad samhällsstruktur eftersträvas. 2.5 Den övriga lagstiftningens förhållande till landskapsplanläggningen Markanvändnings- och bygglagen är en del av styrsystemet för markanvändning, till vilket även många andra lagar hör. De mest centrala lagarna är naturvårdslagen, skogslagen, vattenlagen, marktäktslagen, byggnadsskyddslagen, lagen om fornminnen och miljöskyddslagen. Trots att den regelrätta uppgiften att skydda miljön tillgodoses med stöd av speciallagar, bör målen för genomförandet av skyddet främjas och stödas även genom områdesanvändningen och planeringen av den. Områdesplaneringen är till sin natur en helhetsinriktad verksamhet som sammanjämkar olika intressen och i samband med detta identifieras funktionella behov som sedan anpassas till miljöns krav. På detta sätt främjar man möjligheterna att i tillräcklig utsträckning granska de miljömässiga aspekterna 6 (52)

9 och beakta dem i ett tidigt skede i planeringen av områdesanvändningen innan man fattar beslut om enskilda projekt. 2.6 Landskapsöversiktens målsättningar Det främsta planeringsdokumentet i landskapet är den långsiktiga landskapsöversikten, som anger landskapets vision och den strategi som behövs för att visionen ska kunna nås. Alla de övriga regionutvecklingsprogrammen har en koppling till målen och strategierna i landskapsöversikten. Till exempel landskapsprogrammet, landskapsplanen och den årliga genomförandeplanen för landskapsprogrammet verkställer landskapsöversikten. Österbottens landskapsöversikt 2040 Ny energi i Österbotten - Kraft ur hög kompetens, kulturell mångfald och stark sammanhållning har fem strategiska riktlinjer: konkurrenskraft och image, arbetskraft och kompetens, tillgänglighet och balanserad regionstruktur, välfärd, kultur och socialt kapital samt naturens och miljöns välbefinnande. 3. PLANERING PÅ LANDSKAPSNIVÅ 3.1 Planeringssystemet i Finland I systemet för planering av områdesanvändning finns planering på landskapsnivå mellan den riksomfattande och den kommunala nivån. Planeringen på landskapsnivå beaktar de riksomfattande målen genom att anpassa dem till de landskapsomfattande och de lokala målen för områdesanvändning. Planeringen på landskapsnivå omfattar enligt markanvändnings- och bygglagen en landskapsöversikt, en landskapsplan och ett landskapsprogram som genomför översikten. Bild 1: Systemet för planering av markanvändning enligt markanvändnings- och bygglagen 7 (52)

10 3.2 Landskapsplanering Landskapsplanens uppgift och ställning i systemet för planering av områdesanvändning innebär att grundlösningarna till de viktigaste områdesanvändningsfrågorna på riks-, landskaps- och regionnivå definieras primärt i landskapsplanen. Landskapsöversikt 2040: Ny energi i Österbotten Maakuntasuunnitelma 2040: Uuden energian Pohjanmaa Österbottens landskapsplan 2030 Pohjanmaan maakuntakaava 2030 Landskapsprogram Maakuntaohjelma Landskapsprogrammets genomförandeplan Maakuntaohjelman toteuttamissuunnitelma Bild 2: Systemet för planering på landskapsnivå Landskapsöversikten är en strategisk plan på lång sikt som samordnar och drar upp linjerna för utvecklingsarbetet i landskapet. Landskapsöversikten för Österbotten gör landskapsplanen till en del av landskapets strategiska utveckling, anger långsiktiga utvecklingsbehov och definierar målen för landskapets utveckling som utgångspunkt för landskapsplanen. Landskapsprogrammet utarbetas varje fullmäktigeperiod och dess genomförandeplan utarbetas årligen. Utöver landskapsförbundets planer för främjandet av utvecklingen i landskapet är även de planer och program som övriga aktörer utarbetar och genomför mycket viktiga för landskapets framtid. 4 Planläggningsprocessen för etapplandskapsplanen 4.1 Inledningsfas Österbottens landskapsfullmäktige godkände landskapsplanen I samband med godkännandet gavs också en kläm om påbörjande av två etapplandskapsplaner, en gällande handel och en gällande energiförsörjningen i landskapet. Det första myndighetssamrådet för etapplandskapsplanen hölls Dåvarande Västra Finlands miljöcentral, Miljöministeriet, Österbottens museum, Museiverket, Aktion Österbotten, Satakunta landskapsförbund, Södra Österbottens förbund, Geologiska forskningscentralen, dåvarande Vasa vägdistrikt och Västra Finlands sjöbevakningssektion var representerade på mötet. Programmet för deltagande och bedömning var framlagt Kommuner och intressenter informerades och hördes om planläggningens inledningsfas och programmet för deltagande och bedömning under en kommunrunda under tiden programmet var framlagt. Totalt 106 åsikter från privatpersoner och 30 utlåtanden från kommuner och myndigheter kom in gällande programmet för deltagande och bedömning. 8 (52)

11 Största delen av åsikterna gällde aktuella vindkraftsprojekt i landskapet samt valet av konsult och kan inte kopplas till programmet för deltagande och bedömning. Första informationsrundan för allmänheten, program för deltagande och bedömning Kyroland, Kommunhuset i Lillkyro Sydösterbotten, stadshuset i Närpes Vasaregionen, Österbottens förbund i Vasa Jakobstadsregionen, Rådhuset i Jakobstad Tabell 1. Tidpunkterna och platserna för informationsrundan gällande programmet för deltagande och bedömning. 4.2 Målfas Målen preciserades under planprocessens gång. I utredningen Förnyelsebara energiformer och deras placering i Österbotten behandlas förnybara energiformer med tyngdpunkt på vindkraft och utreds de mest lämpliga placeringarna för vindkraftsparker i Österbotten. Utredningen färdigställdes i november Kommunernas representanter var med i lednings- och arbetsgrupper. Informationsrundan för allmänheten, planutkast Hotell Polaris, Edsevö ABC Kristinestad Kulturhuset, Korsholm Hotell-Restaurang Logen, Närpes Hotell Norrvalla, Vörå Hotell-Restaurang Kantri, Laihela Tabell 2. Tidpunkterna och platserna för informationsrundan gällande planutkastet 4.3 Beredningsfas Planutkastet bereddes under år Under beredningen hölls samråd med intressenter och myndigheter och responsen från dessa beaktades i beredningen. Planutkastet var framlagt Under denna tid hade kommuninvånare och intressenter möjlighet att inlämna åsikter mot utkastet. Responsen på etapplandskapsplanutkastet Kommunerna, myndigheter och organisationer gav sammanlagt 59 utlåtanden. Det som påpekades i utlåtanden var bl.a. förbindelsebehov för elanslutningar, havsörn, pågående projekt samt olika tillägg i texterna. Kommentarerna från allmänheten var totalt 78 st varav 5 st adresser med fler än 10 namn. Kommentarerna fokuserade på buller och annan negativ påverkan på boende och fritidsboende, landskapsbild och naturmiljö men innehöll också flera förslag på områden som man ansåg borde ingå i etapplan 2 som lämpligt område för vindkraft. Bemötanden till utlåtanden och kommentarer godkändes på landskapsstyrelsens möte Förslagsfas Arbetet med att bereda förslaget till etapplandskapsplanen inleddes efter att responsen över utkastet behandlats och bemötanden till dessa uppgjorts. Under arbetet har kontinuerliga diskussioner med ELYcentralen och miljöministeriet förts. 9 (52)

12 Österbottens miljökonsekvensbedömningsgrupp höll sitt första möte På mötet diskuterades miljökonsekvensbedömningens utformning i förslagsskedet. Mötet var utformat som en workshop där innehållet i etapplanens konsekvensbedömning diskuterades. En tilläggsutredning påbörjades i december 2011 för att komplettera och uppdatera utredningen Förnyelsebara energikällor och deras placering i Österbotten. Utredningen färdigställdes i december Landskapsstyrelsen godkände etapplandskapsplaneförslaget varefter det, i enlighet med markanvändnings- och byggförordningens 12 har framlagts offentligt. I enlighet med MBF 13 har förslaget skickats för utlåtande till kommuner och myndigheter. Samtidigt arrangeras förslagsfasens presentations- och förhandlingsrunda. Kommuninvånare och intressenter har rätt att inlämna anmärkningar till Österbottens förbund angående etapplandskapsplaneförslaget under den tid förslaget är framlagt. Informationsrundan för allmänheten, planförslag Rådhuset, Kristinestad Österbottens Hus, Vasa Fullmäktigesalen, Nykarleby Tabell 3. Tidpunkterna och platserna för informationsrundan gällande planförslaget Responsen på etapplandskapsplaneförslaget 4.5 Godkännandefas Utlåtanden och anmärkningar samt den respons som kommit från myndighetssamråd gås igenom och bemötanden görs. Landskapsstyrelsen godkänner bemötandena. Därefter görs nödvändiga korrigeringar och kompletteringar i planförslaget, som godkänns av landskapsstyrelsen och landskapsfullmäktige och skickas till miljöministeriet för fastställandebehandling. 4.6 Fastställandefas Miljöministeriet fastställer etapplandskapsplanen efter att ha hört de övriga ministerierna och efter att ha behandlat eventuella besvär. 4.7 Förfarande för deltagande och växelverkan Genom deltagande och växelverkan samt genom planens rättsverkningar skapas goda förutsättningar för genomförandet av såväl målen för utvecklingen av landskapet som de riksomfattande målen för områdesanvändning både inom den kommunala planläggningen och inom myndighetsverksamheten. Om framläggande av etapplandskapsplanen kungörs/har kungjorts i Vasabladet, Pohjalainen, Österbottens Tidning, Pietarsaaren Sanomat, Pohjankyrö, Syd-Österbotten och Suupohjan Sanomat. Programmet för deltagande och bedömning och planutkastet har varit och planförslaget är framlagt vid Österbottens förbunds ämbetsverk samt i landskapets samtliga kommuner. På förbundets webbplats ( > Verksamhet och uppgifter > Landskapsplanläggning) finns under hela processens gång information om landskapsplanläggningen och processens framskridande. Dessutom har Österbottens förbund deltagit vid olika evenemang gällande energi och genom Nyhetsposten informerat om hur arbetet med etapplandskapsplanen framskridit. Nyhetsposten sänds till prenumeranter men kan också läsas på förbundets webbplats. 10 (52)

13 Information om etapplandskapsplanen ges dessutom på höranderundor i kommunerna och på presskonferenser som ordnas efter landskapsstyrelsens möten. Förbundet informerar fortlöpande allmänheten om planen och förhandlar om den med kommunerna. 5. ETAPPLANDSKAPSPLANENS UTGÅNGSPUNKTER 5.1 Region- och samhällsstruktur Österbottens ställning i landets regionstruktur präglas av Vasaregionens betydelse som ett centrumområde i västra Finland. Österbotten är en del av korridoren Mittnorden-Kvarken och har havsgräns mot Västerbottens och Västernorrlands län i Sverige. Placeringen vid kusten i Bottniska viken ger regionen en förmedlingsposition i riktningen nord-syd och internationellt i riktningen väst-öst. Landskapet Österbotten består av 15 medlemskommuner som tillsammans bildar en smal kustremsa, som är ca 230 km lång och km bred. På en yta om drygt km 2 bor ca invånare. Landskapet indelas i fyra ekonomiska regioner (bild 3). Jakobstadsregionen består av Kronoby, Larsmo, Pedersöre, Jakobstad och Nykarleby. Till Vasaregionen hör förutom Vasa också kommunerna Korsnäs, Malax, Korsholm och Vörå. Kyroland bildas av kommunerna Storkyro och Laihela. Vasaregionen och Kyroland bildar tillsammans en funktionell region. Sydösterbotten längst i söder består av de tre städerna Kristinestad, Kaskö och Närpes. Landskapet gränsar till landskapet Mellersta Österbotten i norr, landskapet Södra Österbotten i öster, landskapet Satakunta i söder och till havet i väster. 11 (52)

14 5.2 Naturmiljö Landskapet i Österbotten har många särdrag som påverkar regionens samhällsstruktur. Grundstommen i den österbottniska landskapsstrukturen utgörs av en omfattande skärgård, å- och älvmynningar samt sammanlagt elva å- och älvdalar som åtskiljs av vattendelarryggar och rinner ut i Bottniska viken. Havskustens strandlinje är vidsträckt. Räknar man med öarna och holmarna är strandlinjen ca km. En tredjedel av landskapets totala areal är vatten trots att det, jämfört med övriga Finland, finns exceptionellt få sjöar i Österbotten. Den snabba landhöjningen på ca 8 mm/år i kombination med den flacka terrängen gör att kusten och skärgården är i kontinuerlig förändring. Som ett resultat av detta bildas flador och glosjöar, som globalt sett utgör unika ekosystem. Ett speciellt värdefullt och mångfaldigt område i Kvarkens skärgård har tack vare sin geomorfologi godkänts som Finlands första världsarv med naturkriterier. 12 (52)

15 5.3 Kulturmiljö Landskapet är det förgångnas spegel. Det har uppstått genom människans och naturens samverkan under årtusenden. Kulturmiljöerna bildar en regional och tidsmässig helhet, där verksamhetens natur och omfattning har haft och fortsätter att ha betydelse för hur länge spåren kan skönjas i omgivningen. Havsområdena i kustzonen samt å- och älvdalarna och åkerfälten i flacklandszonen hör till särdragen i Österbotten. Dessa har haft en särskilld inverkan på hur kulturmiljön i landskapet formats. Landhöjningen bidrar än idag starkt till att forma kulturmiljön i området. Genom landskapsplanen ombesörjs att kulturmiljöernas nationella och regionala värden bevaras. Förhistoria Landskapet Österbotten är ett av landets rikaste områden på fasta förhistoriska fornlämningar. I Österbotten finns förhistoriska fynd från stenåldern före den senaste istiden i den s.k. Varggrottan, samt en mängd fynd från sten-, brons- och järnåldern efter istiden. Fornlämningar finns även från historisk tid men organiserade inventeringar av dessa har inte gjorts. Vid detaljerad planering bör man därför göra noggrannare inventeringar av den historiska tidens fornlämningar. På grund av landhöjningen finns de olika tidsperiodernas lämningar på olika höjdnivåer, dvs. stenålderns lämningar längst bort från kusten och allt eftersom landet höjt sig återfinns lämningar från senare förhistoriska tidsperioder även närmare kusten. Alla fornlämningar är skyddade enligt fornminneslagen (295/1963). Kulturmiljöer i landskapsplanläggningen Ett av målen för planläggningen är att värna om de värdefulla kulturmiljöerna. Kulturmiljöerna kan indelas i landskapsområde och bebyggda kulturmiljöer. De värdefulla kulturmiljöerna inventerades av Museiverket 2008 och de värdefulla landskapsområdena inventeras som bäst av Miljöministeriet. De värdefulla kulturmiljöerna finns införda i landskapsplanen som områdesreserveringar för kulturlandskap. 5.4 Befolkning Österbotten hade invånare år Befolkningstätheten i var 22,7 inv/km2, vilket är betydligt högre än genomsnittet i Finland, som är 17,5 inv./km2. Befolkningen är koncentrerad till Vasaregionen. Invånarantalet i Vasaregionen är varav bor i Vasa. I Jakobstadsregionen bor invånare varav bor i Jakobstad. I Sydösterbotten är invånarantalet och i Kyroland Österbottens befolkning har sedan millennieskiftet sakta ökat. Tillväxten är tydligast i Vasaregionen men också i Jakobstadsregionen och Kyroland har befolkningsutvecklingen varit positiv. I Sydösterbotten minskar befolkningen. Befolkningsökningen är snabbast i Vasa, Korsholm, Larsmo, och Nykarleby. Generellt ökar befolkningen i tätorterna och minskar i glesbygden men även i områden där befolkningen minskar i allmänhet ökar befolkningen i centrumen. Enligt Statistikcentralens uppgifter från 2011 var andelen över 65-åringar störst i Sydösterbotten med 26,8 %, (medeltalet i Österbotten 19,1 %) medan andelen under 14-åringar var störst i Jakobstadsregionen med 19,7 %. Enligt Statistikcentralens uppgifter kommer befolkningen i Österbotten att öka till invånare till år (52)

16 Bild 4. Befolkningstätheten i Österbotten 5.5 Arbetsplatser, utbildning och näringar Sysselsättningssituationen i landskapet är bättre än i resten av landet i genomsnitt. År 2011 var arbetslöshetsprocenten i landskapet 6,3 % jämfört med 7,8 % i hela landet. Landskapets näringsstruktur är mångsidig och i Österbotten finns en livskraftig företagartradition. Till landskapets styrkor hör internationalisering, kompetens och specialisering inom näringarna. De största arbetsplatskoncentrationerna finns i Vasa och Jakobstad. 14 (52)

17 Servicenäringen sysselsätter drygt 60 % av arbetskraften. Landskapets huvudstad Vasa är centrum för den statliga och kommunala regionförvaltningen och Västra Finland är ett viktigt centrum för handel och service. Turismen stöder sig på Kvarkens båttrafik, flygtrafiken, riksväg 8 och på skärgårdens växande småbåtstrafik främst i Kvarkens världsarvsområde. Österbottens utbildningssystem på universitets- och yrkeshögskolenivå är välutbyggt. Landskapet har mångsidiga utbildningsanstalter, yrkeshögskolor och vetenskapshögskolor, bland dessa ett självständigt universitet samt en ökande forskningsverksamhet som garanterar utbildnings-, fortbildnings-, forsknings- och utvecklingsmöjligheter. 5.6 Energiförsörjning Den nuvarande energiförsörjningen i Finland Den totala energiproduktionen i Finland var år 2011 totalt GWh. Den totala energiförbrukningen i hela landet låg på GWh. Produktionen och förbrukningen specificeras i figurerna 1 och 2 nedan. Energiproduktion i Finland % 17 % 1 % Vattenkraft ( GWh) Vindkraft (481 GWh) 21 % Kärnkraft ( GWh) CHP/Industri GWh) 15 % 32 % CHP/Fjärrvärme ( GWh) Separat Värmekraft (9 822 GWh) Figur 1. Energiproduktionen i Finland enligt produktionsform (Energiateollisuus 2012) Energiförbrukningen i Finland % Boende och lantbruk ( GWh) 49 % Service och byggande ( GWh) 22 % Industri ( GWh) Figur 2. Energiförbrukningen i Finland 2011 (Energiateollisuus 2012) 15 (52)

18 5.6.2 Den nuvarande energiförsörjningen i Österbotten Elproduktionen i Österbotten var år ,5 TWh, vilket motsvarar ca 7 % av den totala elproduktionen i Finland. Kraftverken i Kristinestad och Vasa använder främst stenkol och olja men i slutet av 2012 färdigställdes ombyggnaden av förgasningsanläggningen i Vasa som hädanefter också använder biomassa som bränsle. Förgasningsanläggningen är den största i världen av sitt slag och med hjälp av den kan man ersätta % av kolförbrukningen med biomassa. Anläggningen använder inhemska biobränslen såsom skogsflis och biprodukter från sågverk. Dessa bränslen produceras i närområdet vilket bidrar till kortare transportsträckor. Trä och torv är viktiga bränslen för kraftverket i Jakobstad. Trä används även för energiproduktion av träförädlingsindustrierna i Jakobstad. Regionens största vattenkraftverk finns i Kaitfors i Kronoby kommun. Produktionen vid befintliga lokala vattenkraftverk fortgår och en utbyggnad av dessa sker på ändamålsenliga platser efter vederbörligt tillståndsförfarande. I landskapet Österbotten fanns år 2012 sammanlagt fem vindkraftsområden med sammanlagt tio kraftverk. Den totala effekten av dessa kraftverk var 9,1 MW, vilket motsvarar ca 4 % av Finlands vindkraftsproduktion. De viktigaste elementen för regionens energiförsörjning är: - Kraftverksområdet i Kristinestad - Kraftverksområdet på Vasklot i Vasa - UPM-Kymmenes fabriksområde i Jakobstad - Vattenkraftverket i Kaitfors, Kronoby - Westenergy i Korsholm - Högspänningsledningar och större elstationer. - Dessa områden har regional betydelse och är reserverade i landskapsplanen medan små lokala kraftverk beaktas i den kommunala planeringen. Energiproduktionen och -förbrukningen i Österbotten specifiseras i figurerna 3 och 4 nedan. 2 % Energiproduktionen i Österbotten % 0 % Vattenkraft (82 GWh) 19 % Vindkraft (11 GWh) 66 % 13 % Kärnkraft (0 GWh) CHP/industri (764 GWh) CHP/Fjärrvärme (528 GWh) Figur 3. Energiproduktionen enligt produktionsform i Österbotten år 2011 (Energiateollisuus 2012) 16 (52)

19 Energiförbrukningen i Österbotten % Boende och lantbruk (1 080 GWh) 51 % Service och byggande (476 GWh) Industri (1 649 GWh) 15 % Figur 4. Energiförbrukningen i Österbotten år 2011 (Energiateollisuus 2012) Energiförsörjningen i framtiden Genom att förverkliga de riksomfattande målen för områdesanvändningen, Österbottens landskapsöversikt, Österbottens energistrategi samt övriga målsättningar och strategier som ställs upp för landskapet, kan Österbotten bli självförsörjande på energi fram till år Energiinnehållet i de råvaror som lämpar sig för energiproduktion är mycket stort och motsvarar närmare 2/3 av el- och uppvärmningsbehovet. För att nå målet att vara självförsörjande på energi krävs en användning av olika tillbudsstående energiformer och framför allt en massiv vindkraftsproduktion. En del faktorer som rör utveckling inom energiproduktion och -förbrukning har inte kunnat beaktas i denna etapplan. Sådana är exempelvis trafikfrågor och viss teknisk utveckling. Målet för energiförbrukningen i Finland år 2020 är 280 TWh och elförbrukningen 98 TWh. När man antar att Österbotten förbinder sig till att vidta åtgärder för att för egen del spara energi och öka energieffektiviteten, är målet för förbrukningen inom Österbotten 9,2 TWh. Energiförsörjningen och övergången till förnybara energikällor sker främst genom massiv vindkraftsproduktion och utökat användande av regionens biobränslelager. Förbränningsanläggningar i landskapet övergår småningom från fossila bränslen till biobränslen. Enligt Österbottens förbunds utredning Förnyelsebara energiformer och deras placering i Österbotten, utgörs den största outnyttjade resursen av biomassa i Österbotten av skogsflis. Den totala årliga tillväxten av skogarna i landskapet motsvarar ca 4,2 TWh och om 70 % av den energimängden utnyttjas till energiproduktion, så motsvarar detta 2,9 TWh eller % av förbrukningen år I kustkommunerna i Österbotten producerades år 2010, MWh med skogsbaserade bränslen fördelat på 40 flisvärmecentraler. Därtill producerades ca MWh i Lillkyro, Storkyro och Laihia. I denna siffra ingår inte energiproduktionen i växthusen i Sydösterbotten. Där finns uppskattningsvis 100 värmecentraler i anslutning till växthus som använder torv och flis som bränsle. Världens största biobränslekraftverk Alholmens Kraft i Jakobstad producerar elektricitet, fjärrvärme och processånga. Anläggningen producerar 240 MW eleffekt, 100 MW processånga och 60 MW fjärvärme. Avfallsförbränningsanläggningarna i landskapet producerar energi motvarande 3 4 % av slutförbrukningen år Totalt kan dessa 2 energikällor täcka % av förbrukningen år Westenergy i Korsholm startade sin avfallsförbränningsanläggning år 2012 och minskar koldioxidutsläppen med ton per år. Tillsammans med Vaskiluodon Voima i Vasa vars energiproduktion baserat sig på stenkol, men nu delvis också förbränning av biobränslen, minskar Westenergy Finlands koldioxidutsläpp med 1 %. Westenergy förbränner kg avfall per timme och 17 (52)

20 producerar 80 GWh el och 280 GWh fjärrvärme per år. Vaskiluodon Voimas eleffekt är 230 MW och fjärrvärmeeffekten 175 MW. Geotermiska värmens utnyttjande, det vill säga jord-, berg- eller sedimentvärme, ökar i landskapet och motsvarar ca 2 3 % av slutförbrukningen år Användningen av solenergi ökar också i framtiden och den tekniska utvecklingen gör att potentialet för denna förnyelsebara energiform ökar också på våra breddgrader och får större betydelse för energiproduktion och uppvärmning. 5.7 Trafik och logistik Österbotten har ett täckande trafiknät och det är relativt lätt att ta sig till landskapet med bil, tåg, flyg eller båt även om infrastrukturen inte har utvecklats i samma takt som näringslivets behov, den förändrade markanvändningen och den ökade trafiken. Trafiknätet och de logistiska förbindelserna har en avgörande betydelse för utvecklingen av regionen och därför är det av stor vikt att utveckla och upprätthålla ett välfungerande och effektivt trafiksystem. Österbottens förbund uppgör för tillfället en trafiksystemplan för hela landskapet. Med tanke på näringsstrukturen i Österbotten är det viktigt att de internationella och nationella förbindelserna är goda och därför har utvecklingen av logistiska nätverk och nätverkens knutpunkter en nyckelposition. Riksväg 8/E8 är en av Finlands viktigaste specialtransportleder och betjänar hela västkusten från Åbo till Uleåborg. Kvarkens transportkorridor är viktig, som en del av ett såväl globalt som europeiskt transportsystem. Flera projekt kring utveckling av trafik- och logistiksystemet är anhängiga. På gränsen mellan Vasa och Korsholm planeras ett nytt betydande logistikområde. Logistikcentret ökar Vasaregionens utvecklingsmöjligheter betydligt. I detta sammanhang diskuteras också ett samarbete med Nordic Logistic Centre i Umeå. I anslutning till logistikcentret och flygplatsen planeras också en flyglogistikcentral. Samtidigt aktualiseras på nytt ett förslag för ny vägsträckning av riksväg 8 mellan Helsingby och Vassor och en ny vägförbindelse till Replot. Den tunga trafiken genom Vasa centrum till hamnen har länge utgjort ett problem och i och med att flyttningen av logistikcentrumet håller på att förverkligas har den nya vägförbindelsen mellan Vasklot hamn och motorvägen (Hamnvägen) också aktualiserats för att styra den tunga trafiken förbi Vasa centrum. En förbättring av riksväg 8 i form av en ny vägdragning mellan Hemstrand och Stormossen, dvs. Vasa norra infart har påbörjats Vägtrafik Riksväg 8 är en av de viktigaste vägförbindelserna till och inom Österbotten och fungerar som en förbindelse till hamnarna på västkusten. Riksväg 8 går genom Kronoby, Pedersöre, Nykarleby, Vörå, Korsholm till Vasa. Från Vasa fortsätter riksväg 8 genom Korsholm, Malax, Närpes och Kristinestad och vidare söderut längs kusten till Åbo. Andra viktiga vägförbindelser är riksväg 3, riksväg 19 och riksväg 18. Riksväg 8 har breddats från Vasa söderut men det finns fortfarande sträckor som borde breddas och ett stort behov av breddning och omkörningsfiler från Vasa norrut. Situationen för vägnätet av lägre klass borde förbättras i hela landskapet men eftersom anslaget för underhåll av dessa vägar inte är tillräcklig hotas vägnätets skick av en försämring. Utredningen Österbottens vindkraft och specialtransporter, som uppgjordes under år 2012, fokuserar på att klarlägga de mest sannolika rutterna för specialtransporter till vindkraftverkens byggarbetsplatser samt problemställen och flaskhalsar och på att i mån av möjlighet ge förslag på förbättringsåtgärder för att lösa problemen. Utredningen visar att specialtransportrutterna i Österbotten är relativt heltäckande och tillgängligheten och vägarna till potentiella vindkraftsparker är i förhållandevis gott skick. 18 (52)

21 Bild 5. Trafiknätet i Österbotten Järnvägstrafik Bennäs station i Pedersöre är en mellanstation på järnvägen mellan Uleåborg och Helsingfors och den betjänar hela Jakobstadsregionen. Från Bennäs går också ett stickspår till Alholmens hamn i Jakobstad. Längs bansträckan mellan Vasa och Seinäjoki, som elektrifierades 2011, finns mellanstationer i Laihela, Tervajoki, Storkyro och Ylistaro. Spåret, utan elektrifiering, fortsätter från Vasa centrum till Vasklot 19 (52)

22 hamn och därifrån finns det båtförbindelse till Umeå i Sverige. En viktig förbindelse över landskapsgränsen är godstågförbindelsen från Seinäjoki till Kaskö i Sydösterbotten Flygtrafik Landskapets norra flygplats finns i Kronoby och erbjuder både inrikes- och utrikesflygförbindelser och chartertrafik till utlandet. Landskapets internationella flygplats finns i Vasa, och den är landets sjätte livligaste flygplats mätt i antal passagerare ( passagerare år 2012) Sjöfart Till landskapets särdrag hör de många djuphamnarna. Alholmens hamn, norr om Jakobstads centrum, används för godstrafik. Från hamnen i Vasa går både passagerartrafik till Umeå och godstrafik. Kaskö hamn var tidigare en kraftigt växande export- och importhamn, men godstrafiken minskade kraftigt åren Hamnen på Björnö i Kristinestad är viktig med tanke på energiproduktionen. 5.8 Teknisk försörjning Avfallshantering Avfallshanteringen i Österbotten sköts idag av tre avfallshanteringsbolag: Ab Avfallsservice Stormossen Jätehuolto Oy i Vasaregionen, Ab Ekorosk Oy i Jakobstadsregionen och Ab Botniarosk Oy i Sydösterbotten. I Korsholm har en ny förbränningsanläggning, Westenergy, som använder källsorterat avfall som råmaterial byggts. Vattenförsörjning Ca 99 % av bebyggelsen är idag ansluten till sådana vattenledningsnät som står under regelbunden tillsyn. Anskaffningen av hushållsvatten i området baserar sig huvudsakligen på grundvatten. Av hushållsvattnet är 50 % grundvatten och 50 % ytvatten. Av invånarna i Österbotten bor 70 % i fastigheter som är anslutna till allmänna reningsverk för avloppsvatten. Avloppsvattnet avleds till ett centralreningsverk i så gott som alla kommuncentrum och större bycentrum. Mellankommunala reningsverk finns i Kristinestad, Jakobstad, Vasa och Lillkyro. Elförsörjning De för landskapets kraftnät viktigaste högspänningslinjerna sträcker sig från kraftverket i Kristinestad via Toby kraftstation och vidare till Ventusneva kraftstation i Mellersta Österbotten. På detta avsnitt finns förutom en kraftledning som är dimensionerad för 400 kv också gamla kraftledningar för en spänning på 220 och 110 kv. Kraftledningen för 400 kv övergår i Sorvist i Nykarleby i en skild ledningsgata via Bennäs och Kållby i Pedersöre till Ytterbråtö i Kronoby, där kraftledningen löper i samma ledningsgata som två andra ledningar. I denna ledningsgata finns också en 220 kv kraftledning från Seinäjoki till Ventusneva. En 220 kv kraftledning går från kraftverket på Björnön till Ulvila kraftstation. På avsnittet från kraftverket i Kristinestad till Flybäck är ledningen byggd för en spänningsnivå på 400 kv. Kraftledningarna i Österbotten är relativt gamla och avsikten är att i framtiden förnya kraftledningarna och höja spänningen till 400 kv. Förutom att kraftledningarna på grund av sin ålder behöver förnyas så ställer också det stora antalet nya produktionsenheter, bland annat vindkraftsprojekten i landskapet, större krav på ledningsnätet. 20 (52)

23 Bild 6. Högspänningsnätet i Österbotten. 110 kv (röd), 220 kv (grön) och 400 kv (blå) samt de stora elstationerna Hirvisuo i Karleby, Tuovila i Korsholm och i Kristinestad. 5.9 Centrala program, planer, utredningar och projekt Nationella program. - Finlands klimat- och energistrategi. Arbets- och näringsministeriet. Helsingfors Program för den inre säkerheten. ISBN Inrikesministeriet. Helsingfors Byggda kulturmiljöer av riksintresse (RKY), Museiverket - Värdefulla landskapsområden på riksnivå - Tuulivoimarakentamisen suunnittelu. Miljöministeriet. Helsingfors ISBN Regionala utredningar och planer - Ny energi i Österbotten Landskapsöversikt för Österbotten ISBN Österbottens förbund. Vasa Österbottens landskapsprogram ISBN Österbottens förbund. Vasa Österbotten i siffror. Trafik och logistik - Vindkraft och specialtransporter i Österbotten ISBN - - -_ - Österbottens trafiksystemplan, utkast Kulturmiljöer - Vaasan kaupunki - Kulttuuriympäristöselvitys. Vasa stad. Vasa stadsplanering. Vasa (52)

24 - Vanha Vaasa Rakennushistoriallinen tutkimus. Österbottens museum och Vasa stadsplanering. Vasa Vanhan Vaasan laaksot Pitkäselän-Vanhan Vaasan kanaalin laakson maisemaselvitys ja ulkoilualuesuunnitelma. Vasa stadsplanering. Vasa Höstves Kulturlandskapsinventering. Vasa stadsplaneringsverk och Österbottens museum. Vasa Inventering av gamla Vasas nationellt värdefulla landskapsområde. Vasa stadsplanering. Vasa Gamla Vasa Kaupunkiarkeologinen inventointi. Museiverket. Vasa Kungsgården En byggnadsinventering. Österbottens museum. Vasa Energiförsörjning - Förnyelsebara energiformer och deras placering i Österbotten. Österbottens förbund, Ramboll Oy. Vasa Områden i Kvarken och Bottenviken som lämpar sig för vindkraftsproduktion. Miljöministeriet, Norra Österbottens förbund, Mellersta Österbottens förbund, Österbottens förbund, Lapplands förbund. Helsingfors Planläggning - Österbottens landskapsplan. Österbottens förbund. Fastställd av miljöministeriet Österbottens landskapsplan, Etapplan 1: Kommersiell service. Österbottens förbund. - Kommunernas generalplaner och utredningar 6. ETAPPLANDSKAPSPLANENS INNEHÅLL Målsättningen är att med beaktande av helhetslandskapsplanen utarbeta en etapplandskapsplan som behandlar energiförsörjningen i hela landskapet. I landskapsplanen behandlades energiförsörjningen i landskapet och områdesreserveringar för biobränslekraftverk, avfallsförbränning och vindkraft gjordes. Gällande vindkraft granskades både havs- och kustområdet för etablering av vindkraftparker. För etapplandskapsplanen har gjorts utförliga utredningar av möjligheterna till etableringar av områden för vindkraftsproduktion i inlandet och på kusten. En kartläggning av vilken potential som finns för bio-, soloch geotermisk energiutvinning har också gjorts. De riksomfattande målen för områdesanvändningen drar upp riktlinjerna för hur vi borde svara på de utmaningar som klimatförändringen medför. Statsrådets energipolitiska redogörelser om kommande linjedragningar för energiproduktionen i Finland lyfter fram målet att öka de förnybara energiformerna till 38% fram till år Detta kräver också en omfattande energieffektivering och minskning av energiförbrukningen. Vindkraftsproduktionens kapacitet i Finland är nu cirka 250 MW och målnivån år 2020 är 2000 MW. För att målet ska kunna nås krävs en omfattande vindkraftsutbyggnad årligen. 6.1 Utredningen Förnybara energikällor och deras placering i Österbotten I utredningen Förnybara energikällor och deras placering i Österbotten, som gjordes för etapplandskapsplanen, anges hur landskapet kan svara mot målen i statsrådets energipolitiska redogörelse. Enligt utredningen sker energisjälvförsörjningen och övergången till förnybara energikällor i Österbotten främst genom vindkraftsproduktion. År 2030 borde det produceras MW vindkraft i landskapet. Det här kräver områden på cirka 240 km 2. I utredningen rekommenderas att det i etapplandskapsplanen totalt borde finnas områdesreserveringar för landbaserad vindkraft motsvarande det dubbla behovet (cirka 500 km 2 ), så att det finns utrymme för alternativ och osäkerhetsfaktorer. I etapplandskapsplanen har 457 km 2 reserverats, och det är de områden som enligt utredningen bäst lämpar sig för vindkraft. I utredningen undersöktes totalt 53 områden varav 33 kan anses lämpliga för vindkraftsproduktion i större utsträckning (se karta 7). Utredningen återfinns som bilaga till planen. 22 (52)

25 6.2 Etapplanens målsättningar och strategier För att svara mot de riksomfattande målen för områdesanvändningen, rikspolitiska målsättningar och de regionala strategier som finns idag, krävs omfattande planering och utbyggnad av förnybara energiformer och ett kraftigt energisparande. Denna etapplandskapsplans målsättning är att möjliggöra en minskning i användningen av icke-förnybara energikällor och en ökning i användningen av landskapets egna förnybara energikällor. Intresset för utbyggnaden av vindkraft är stort. År 2012 pågick i Finland 205 vindkraftsprojekt med en planerad effekt på 8900 MW. I Österbotten var antalet projekt 35 st med en totaleffekt på ca MW, vilket innebär att cirka 30% av alla aktuella projekt i Finland var belägna i Österbotten. Utbyggnaden av vindkraft är idag mest lönsam längs kusterna, där goda vindförhållanden, tariffsystemet samt befintlig infrastruktur gör produktionen tekniskt-ekonomiskt mest lönsam. Teknikens utveckling fram till år 2030 bidrar till att havsområden, med sina stora framtida potential för energiutvinning, blir mer intressanta också ur teknisk-ekonomisk synvinkel. Pågående projekt anges i tabellen och kartan nedan. Namn Operatör MW min. MW max. ONSHORE Närpes, Finnsätret EPV Tuulivoima Oy Närpes, Norrskogen EPV Tuulivoima Oy Närpes, Öskata Öskata Vind 1 1 Närpes, Nämpnäs SaBa Vind Korsnäs, Bredskäret VS Vindkraft Ab 2 2 Korsnäs, Bredskäret SaBa Vind Korsnäs, Harrström Smålands Miljöenergi Korsnäs, Soptippen Smålands Miljöenergi Kristinestad, Tjöck Smålands Miljöenergi Kristinestad, Västervik Smålands Miljöenergi Kristinestad, Uttermossa Oy Uttermossan tuulivoimapuisto Kristinestad, Ömossa EPV Tuulivoima Oy Kristinestad, Lakiakangas och CPC Finland Oy Lappfjärd Kristinestad, Gamla Närpesvägen PVO Kristinestad, Björnö PVO 5 21 Kristinestad, Lappfjärd Suomen Hyötytuuli Oy Kristinestad, Kullen O Kristinestad, Peninkylä O Malax, Sidlandet EPV Tuulivoima Oy Malax, Bergö Fortum Malax, Yttermalax Suomen Hyötytuuli Oy 5 18 Larsmo, Fränsviken Luodon Tuulivoimayhtiö 9 9 Korsholm, Replot EPV Tuulivoima Oy Korsholm, Fjärdskär Kansallistuuli 3 4 Korsholm, Iskmo Smålands Miljöenergi 5 10 Lillkyro, Torkkola EPV Tuulivoima Oy Laihela, Rajavuori EPV Tuulivoima Oy Kaskö Pohjanmaan Voima 6 9 Nykarleby, Klubbskatan Herrfors Katternö 9 9 Nykarleby, Kantlax Smålands Miljöenergi Nykarleby, Vexala Smålands Miljöenergi (52)