Kandidatuppsats i Statsvetenskap, 15 hp VT 2014 Författare: Soraja Islamovic

Transkript

1 Kandidatuppsats i Statsvetenskap, 15 hp VT 2014 Författare: Soraja Islamovic Ett land, tre identiteter; En analys av Bosnien-Hercegovinas konstitution One country, three identitites; An analisys of the constitution of Bosnia-Hercegovina Institutionen för Ekonomisk och Industriell Utveckling Avdelningen för statsvetenskap Handledare: Per Assmo Antal ord: ISRN:

2 ABSTRACT The aim of this thesis was to analyse the constitution of Bosnia-Herzegovina based on the theory of constitutional democracy and governmental design in order to point out the advantages and disadvantages that may affect Bosnia-Herzegovina s democratic future. This was done by first presenting a theoretical framework of constitutional democracy and governmental structure. Thereafter a historical background on the destruction of Yugoslavia and the main reasons for why the war in Bosnia-Herzegovina occurred was presented. This in order to get a better understanding about the subjects constitutions, constitutional democracy and also to get a better understanding on what the reason was when the constitutional designers formed the constitution of Bosnia- Herzegovina. The theoretical framework was then after compared and analyzed with the constitution of Bosnia-Herzegovina. The main conclusion of this thesis is that the problem in Bosnia-Herzegovina does not lie in the structure of the constitution; but more in the definition of ethnicities in it, and the definition of who should rule the country. These definitions are in the end going to divide the society and not maintain democracy in a country. To construct a constitution in order to bring and maintain democracy in plural societies is very difficult and there are many political scientists that research on how to solves the problems that occur in these societies and hopefully my thesis will help to open up a new path for the future. Key Words; democracy, constituion, constitutional democracy, plural society, government, Bosnia-Hercegovina

3 FÖRKORTNINGAR BiH Bosnien-Hercegovina FBiH Bosnien-Hercegovinas Federation OHR Office of the High Representative RS Republika Srpska SFRJ Socialistiska Federativa Republiken Jugoslavien

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING SYFTE & FRÅGESTÄLLNING AVGRÄNSNING DISPOSITION TIDIGARE FORSKNING TEORETISKT RAMVERK VAD ÄR EN KONSTITUTION? KONSTITUTIONELL DEMOKRATI MAKTDELNING EXEKUTIVMAKTEN PRESIDENTIALISM PARLAMENTARISM SEMIPRESIDENTIALISM DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN TVÅKAMMARSYSTEM ENKAMMARSYSTEM FÖRFATTNINGSDOMSTOL FORSKNINGSMETODIK METOD & DESIGN MATERIAL VALIDITET & RELIABILITET JUGOSLAVIENS FALL FRÅN KRIG TILL DAYTONAVTAL BOSNIEN-HERCEGOVINAS KONSTITUTION ARTIKEL III; ANSVARSFÖRDELNING & RELATIONER INSTITUTIONERNA ENTITETERNA KOMPLETTERANDE ANSVAR ARTIKEL IV; DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN (PARLAMENTET) BESLUTSFATTANDE ANSVARSFÖRDELNING ARTIKEL V; PRESIDENTRÅDET BESLUTSFATTANDE ANSVARSFÖRDELNING MINISTERRÅDET UTSKOTT ARTIKEL VI; FÖRFATTNINGSDOMSTOLEN BESLUTSFATTNING ANSVARSOMRÅDEN ANALYS ANSVARSFÖRDELNINGEN DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN PRESIDENTRÅDET FÖRFATTNINGSDOMSTOLEN ETNICITET I KONSTITUTIONEN SLUTSATS KÄLLHÄNVISNING

5

6 1. INLEDNING. Bosnien-Hercegovina var mellan talet en delrepublik i den dåvarande federala staten Jugoslavien. Jugoslavien som under den tiden leddes av diktatorn Josip Broz, mer känd som Tito och han blev bland annat prisad av omvärlden för att ha lyckats ena den Jugoslaviska befolkningen som var av olika etnicitet och olika religionstillhörighet. Efter diktatorn Titos död och Berlinmurens fall i slutet av 80-talet började de dåvarande Jugoslaviska delrepublikerna sträva efter självständighet, men samtidigt började nationalismen komma upp till ytan i det Jugoslaviska parlamentet. Jugoslavien var på väg mot en kollaps. Jugoslaviens fall kom när delrepublikerna Slovenien och Kroatien förklarade sig självständiga under början av 1990-talet. Detta möttes med ett motstånd från den Jugoslaviska armén som villa ha tillbaka länder till federationen. Bosnien- Hercegovina som också strävade efter självständighet möttes precis som grannländerna av ett väldigt offensivt motstånd. Motståndet blev senare känt som ett av de mest brutala krigen i modern tid; den strategi som de Serbiska ledarna hade; att skrämma iväg eller döda Bosnien-Hercegovinas medborgare för att överta territorier ledde istället till etniska rensningar i landet, (Agrell, Dulic & Sjöberg u.å). Omvärldens politiska institutioner, organisationer och aktörer försökte tillsammans med Bosnien-Hercegovina inleda fredsförhandlingar mellan de stridande parterna. Man hade till slut lyckats med att skapa en fredsförhandling: Daytonavtalet, som undertecknades året Med Daytonavtalet hade man dessutom lyckats enas om att införa en ny konstitution i Bosnien-Hercegovina, med målet att införa och upprätthålla demokrati i landet samt att föra samman den splittrade befolkningen, (Agrell & Dulic u.å) Sedan Daytonavtalet och inrättandet av den nya konstitutionen har det inte skett många förbättringar landet, snarare tvärtom. Klyftorna mellan landets befolkning sägs ha blivit allt djupare, gränserna mellan de två entiteterna allt skarpare och politiken styrs fortfarande idag av nationalistiska partier, (Carrfors 2011). 1

7 2. SYFTE & FRÅGESTÄLLNING. FöreliggandeuppsatssyftartillattanalyseraBosnien Hercegovinaskonstitution medhjälpavteoriomkonstitutionellastrukturerochkonstitutionelldesign. Följande frågor skall i denna uppsats besvaras för att uppnå syftet: 1. VilkabakgrundsfaktorerbidrogtillutformningenavBiH:Skonstitution? 2. Hur ser Bosnien & Hercegovinas konstitution ut? 3. Har man utifrån ett teoretiskt perspektiv lyckats bygga upp en demokratisk konstitution eller har konstitutionen brister? 2.1 AVGRÄNSNING. En avgränsning för denna uppsats har gjorts med hänsyn till uppsatsens syfte, mål samt omfånget och tiden som har getts för utförande av uppsatsen. Syftet med denna uppsats är att analysera Bosnien-Hercegovinas konstitution som utformades i sambad med förhandlingarna av Daytonavtalet under året Både konstitutionen och Daytonavtalet skrevs under med målet att skapa fred i det då krigsdrabbade Bosnien- Hercegovina och inrätta en ny demokratisk stat. Den analys och diskussion som framkommer i uppsatsens senare kapitel (kapitel 8) kommer göras utifrån den teori om konstitutionell design och konstitutionella strukturer som finns presenterad i litteratur och vetenskapliga artiklar. Bosnien-Hercegovinas konstitution är uppdelat i tolv artiklar (kapitel). I dessa artiklar redogörs det för BiH som en officiell stat, vilka statens och medborgarnas rättigheter är, en presentation av de mänskliga rättigheterna som staten BiH skall följa, hur BiH skall styras och hur makdelningen i styret är uppdelad. Centralbankens funktion och styrning samt hur finansieringen av landet skall ske framgår också i konstitutionens tolv artiklar. I min uppsats har jag då valt att avgränsa mig till de artiklar i konstitutionen som är relevanta till det material jag har hittat om konstitutionell design och strukturer. Dessa artiklar som jag tar upp i min uppsats presenterar BiH som ett officiellt land och landets ansvarförfördelning, BiH:s styre, den politiska ledningen, hur landet skall styras och hur maktdelningen samt beslutsfattande skall gå till. De artiklar som jag har valt att utesluta ur denna studie är centralbanken betydelse och dess funktion samt hur organisering och finansieringen av landet skall ske. Dessa artiklar anser jag inte är väsentliga till det teoretiska ramverket, som fokuserar väldigt mycket på organisering och strukturering av ledningen, vilket upprätthåller demokrati i ett land. 2

8 2.3 DISPOSITION. Denna kandidatuppsats är uppdelad enligt följande. I början på denna uppsats återfinns det ett sammandrag som ämnar till att ge läsaren en uppfattning av uppsatsens handling och syfte. Det första kapitlet är en inledning med en kort bakgrund och problemformulering till uppsatsen. I det andra kapitlet presenteras uppsatsens syfte och avgränsning. Kapitel 3 presenteras tidigare forskning om hur man skall utforma demokratiska konstitutioner i etniskt delade samhällen. Kapitel 4 presenterar det teoretiska ramverket för denna uppsats. I kapitel 5 presenteras forskningsmetoden och val av material till denna uppsats samt en diskussion kring källor och validitet och reliabilitet av materialet. Kapitel 7 presenterar BiH s konstitution och i kapitel 8 presenteras uppsatsens analys utifrån det teoretiska ramverket som skall besvara uppsatsens problemformulering och syfte. I Kapitel 9 återfinns det en sammanfattning samt en slutsats till uppsatsen. Det sista kapitlet, kapitel tio är en sammanställning på alla de elektroniska och tryckta källor som har använts till denna uppsats. 3

9 3. TIDIGARE FORSKNING. I detta kapitel presenteras tidigare forskning om konstitutionell design och konstitutionella strukturer i plurala samhällen. Kapitlet ämnar till att förse läsaren med den forskning som sträcker sig utöver det teoretiska ramverket som presenteras i uppsatsens femte kapitel. Bosnien-Hercegovinas konstitution är strukturerad och designad bland annat för att skapa fred i landet och föra samman landets alla etniska grupper samtidigt som konstitutionen ämnar till att föra och upprätthålla demokratin i BiH. En av de främsta forskarna för konstitutionell demokrati i plurala samhällen är statsvetaren Arend Lijphart. Lijpharts artikel Constitutional Design for Divided Societies är värd att nämna i denna uppsats då den är väldigt relevant till denna uppsatts huvudämne. Lijpharts artikel handlar om hur man skall utforma och strukturera en demokratisk konstitution som gynnar plurala samhällen enligt det han själv har kommit fram till i sin forskning. Han nämner bland annat att det är väldigt svårt att etablera och upprätthålla en demokrati i plurala samhällen, just på grund av uppdelning mellan olika religioner och etniska grupper. En lösning på detta problem är enligt Lijphart, maktdelning, som innebär att makten i regeringen/parlamentet delas upp mellan ett lands alla etniska huvudgrupper och gruppautonomi, vilket innebär att varje etnisk grupp i ett land skall ha rätten till att göra egna interna affärer. Både maktdelning och gruppautonomi har kritiserats bland annat för att inte gynna demokrati, metodologi och har mätfel, men politiska ledare och aktörer har ändå accepterat och inrättat maktdelning och gruppautonomi i plurala samhällen. I hela artikeln skriver Lijphart om hur man skall fördela makten i ett land och ge alla de etniska grupperna gruppautonomi. Han skriver bland annat om valsystem och föreslår i sin artikel att en proportionell representation gynnar de plurala samhällen mest. Proportionell representation innebär att de röster som ett parti har fått vid ett val återspeglar antalet representanter som partiet kommer ha i regeringen/parlamentet. Han talar dessutom att det parlamentariska systemet passar det plurala samhället bättre än det presidentiella systemet då man bland annat har rätten av avskaffa en regering och att det parlamentariska systemet skall vara uppbyggt på ett tvåkammarsystem, där båda kammarnas platser skall vara jämnt fördelade mellan länders provinser för att undvika dominans. Lijphart föreslår även att de exekutiva posterna i styret, det vill säga presidentposten, eller premiärministerposten för ett pluralt land endast skall vara en ceremoniell post. Med detta menas då att presidenten skall ges så lite makt som möjligt i styret. Presidenten skall inte heller väljas ut genom folkliga val utan väljs ut i stället genom val i parlamentet. Att presidenten inte bör väljas genom folkliga val är bara på grund av att posten egentligen ger så lite styrande makt som möjligt, skrev valet folkligt kan presidenten bli mer politiskt insatta, vilket enligt Lijphart kan leda till att de skulle försöka ändra på det parlamentariska systemet till det semipresidentialistiska för mer makt. Gruppautonomi får de etniska grupperna endast om staten är federal, enligt Lijphart. Då menar han att det skall finnas två kammare vid beslutsfattande, där den andra kammaren är starkast. För att alla etniska grupper skall få igenom sina intressen och förslag föreslår Lijphart att man då delar in ett helt land i relativt små provinser som 4

10 är relativt homogena, detta då för att det inte skall finnas stora, dominanta provinser som kan rösta bort de små provinsernas förslag. Constitutional Design; Proposal Versus Process är en annan vetenskaplig artikel som är värd att nämna då den också hör till uppsatsens ämne om konstituionella design och strukturer. Artikeln är skriven av forskaren Donald L. Horowitz som i stället väljer att kritiskt granska konstitutionella strukturer i plurala samhällen och Lijpharts teorier. Horowitz skriver i sin artikel om bland annat att politiken i de plurala samhällen handlar först och främst om etnicitet, vidare nämner han också att en maktdelning i regeringen/parlamentet är väldigt svårt att applicera i det verkliga livet då etniska grupper kan i vissa länder ha väldigt svårt att samarbeta och komma överens i vissa frågor. Att de etniska grupperna får en gruppautonomi, som nämnt innan innebär att grupperna kommer få ha rätten att göra egna interna affärer, skriver Horowitz, kommer att dela upp det plurala samhället ännu mer och även då också försvåra samarbeten i andra affärer. Det kommer också, enligt Horowitz bli svårt för en opposition att växa fram i landet. Horowitz håller däremot med om att federala stater gynnar de plurala samhällena, precis som Lijphart. Meningen med den federala staten är att öka samarbetet mellan de delade etniska grupperna, för att det skall fungera bör provinserna enligt Horowitz antingen vara helt heterogena eller blandade. De etniska konflikterna i landet förvärras ifall provinser är helt homogena. 5

11 4. TEORETISKT RAMVERK. Detta kapitel ämnar till att ge läsaren en grundläggande beskrivning om konstitutioners uppbyggnad och strukturer. Detta innebär då att i kapitlet ges en förklaring på vad en konstitution är samt vad som kännetecknar en demokratisk konstitution och hur olika konstitutionella strukturer ser ut enligt det som återfinns i litteratur och vetenskapliga artiklar. Detta teoretiska ramverk är dessutom kopplat till denna studies syfte och mål på så sätt den kommer användas till hjälp vid granskning och analys av Bosnien-Hercegovinas konstitution VAD ÄR EN KONSTITUTION? Konstitutioner kan enligt författarna Hauge och Harrop (2010) ses ur två olika perspektiv; först har vi det historiska perspektivet, då meningen med att ha konstitutioner var för att kunna beskriva statens makt över folket, (Hauge & Harrop, 2010, s. 251). Det andra perspektivet är det mer modernare och vanligare, då konstitutioner idag definieras som lagar eller rättare sagt grundlagar, där de syftar till att organisera och strukturera upp makten hos ländernas högsta styre, det vill säga, regeringar och parlament, (Ekman, & Linde, 2006, s.165) Hauge & Harrop, 2010, s. 251). Det vill säga, en konstitution sätter grunden för hur man ska styra ett land och organisera upp landets styre. Konstitutioner är uppbyggda på fyra stycken grundprinciper; de skall anses vara grundlagar, vilket innebär att de kommer stå över alla andra lagar i ett land. Konstitutioner skall dirigera och ge anvisningar på hur man skall forma politiken i ett land och hur man skall samt inte skall stifta och forma lagar under konstitutioner, (Newton, & Van Deth, 2010, ss ). I konstitutionerna skall det även stå hur man skall disponera upp makten i ett land. Detta innebär då att konstitutioner skall anvisa hur fördelningen av makten skall ske mellan olika institutioner, parlamentet och regeringen samt folket, (Linde & Ekman, 2006, s. 162) Konstitutioner ser olika ut i olika länder, dock är alla till grunden uppbyggda likadant. Majoriteten av alla konstitutioner är nedtecknade och samlade som ett dokument, men det finns länder som har oskrivna som exempelvis Storbritannien, där man istället styr landet utifrån tradition och historia, (Hauge & Harrop, 2010, s. 251). De konstitutioner som är nedtecknade delas i sin tur in som antingen deskriptiva eller normativa konstitutioner. Den deskriptiva konstitutionen beskriver hur styret faktiskt är, exempelvis hur ett styrelseskick faktiskt ser ut i ett specifikt land och så skall landet styras. Den Svenska regeringsformen är ett exempel på en deskriptiv konstitution. Den normativa konstitutionen är den dominerande formen i Europa. Den beskriver hur styret skall eller bör vara, som exempelvis hur bör ett styrelseskick se ut i landet? Normativa konstitutioner skiljer sig även från de deskriptiva på så sätt att de inte beskriver vem, eller vilka som skall tolka och bestämma konstitutionernas mening och innebörd. I majoriteten av de Europeiska länderna är det den politiska maktens uppgift att tolka och utforma styret efter konstitutionen (Smith 2004, ss ). En konstitution kan trots sin legala status och hierarkiska ställning ändras, dock med svårigheter. Konstitutioner skall göra det svårt och tidskrävande för politikerna att ändra den, detta då för att man inte skall behöva ta förhastade beslut när man ändrar konstitutionen. 6

12 4.2 KONSTITUTIONELL DEMOKRATI. Styrelseätten skall uppfylla demokratins grundläggande krav och det skall utövas inom de gränser som sätts av landets konstitution Demokratin och den demokratiska staten kännetecknas av folksuveränitet, folkets vilja. Den Svenska regeringsformen har definierar demokratin bäst: att all offentlig makt utgår från folket. Men trots den demokratiska idén om folksuveränitet och frihet behöver staten avgränsas och följa specifika regler och lagar; konstitutionen. En fungerande demokratisk stat skall styra enligt lagar som respekterar människan och rättsstaten, (Smith, 2004, ss.7-10). Enligt Hauge och Harrop (2010) bygger majoriteten av de demokratiska konstitutionerna på enkla grundprinciper, varav den första och den mest betydande principen; att landet skall styras under lagarna. Att ett land styrs under lagarna innebär enligt Hauge och Harrop att styret i landet skall se till att följa konstitutionen fullt ut för att undvika enmansvälde. De andra grundprinciperna innefattar bland annat att medborgare skall ges rätten till fria och allmänna val samt att fredliga maktbyten skall ske mellan presidenter och regeringschefer. I konstitutionen skall det dessutom stå beskrivet hur stor makt staten har över folket samt statens andra och folkets rättigheter. Demokratier förespråkar för en ultimat auktoritet som skall se till att alla beslut, lagar och övriga överenskommelser kommer att träda i kraft i landet. Konstitutioner disponerar upp makten och ansvarsskyldigheten i styret, detta för att demokratin i ett land skall upprätthållas. När makten disponeras skapas det en maktbalans, detta innebär då att ingen i ledningen får mer makt än någon annan. Gemensamt för alla länders konstitutioner är att de skall vara den slutliga avgöraren för dess egen betydelse för ett land och ge anvisningar på hur den kan ändras MAKTDELNING. En maktdelning inom landets ledning är en av de viktigaste principerna för den demokratiska staten. Som nämnt innan görs en uppdelning för att skapa en maktbalans i landet, vilket då kommer att gynna och upprätthålla demokratin. Hur man väljer att styra ett land beror på vilket typ av konstitutionellt system man har valt. Med det konstitutionella systemet menas hur man har valt att dela upp den styrande makten för att kunna upprätthålla demokratin i ett land. Majoriteten av alla demokratiska länder har valt att dela in makten i det exekutiva, det lagstiftande och den dömande. Vidare utvecklas systemet ytterligare ett steg som exempelvis om den lagstiftande makten skall bestå av en eller två kammare eller om staten skall vara en enhetsstat eller uppdelad i ett federalt system. 7

13 4.4. EXEKUTIVMAKTEN. Den exekutiva makten består utav presidenten, regeringschefen, premiärminister och ministerrådet. Dessa definieras enligt Hauge och Harrop (2010) som statens ryggrad, (Hauge & Harrop, 2010, s 319). Vad de bestående inom det exekutiva organet har till uppgift inom ledningen är olika beroende på vilket land man tittar på, men gemensamt för alla demokratiska stater är att den främsta uppgiften blir att ansvara över landets styre, men dessutom fatta de allra viktigaste besluten, (Newton & Van Deth, 2010, s. 75). Andra uppgifter beror bland annat på vilket land det är och vilken typ av styrelseskick man har valt att organisera upp styret i. Teorin nämner tre stycken huvudgrupper: PRESIDENTIALISM. I det presidentialistiska styrelseskicket väljs presidenten direkt ut av folket och får därmed en legitim makt i landet och blir därmed den personen som leder landet och blir den högsta chefen för det exekutivmakten, (Hauge, R., Harrop, M. 2010, s. 320). Hur länge den personen får sitta som president samt hur många gånger man får bli omvald skall finnas skrivet i de konstitutionella lagarna, (Ekman & Linde, 2006, s. 165). Det presidentiella styrelseskicket är uppbyggt på så sätt att presidenten blir den personen som leder regeringen och landet, presidenten skall utse ministrar till de olika departementen i styret, att utse ministrar innebär dessutom att presidenten får makten att avsätta dem, (Newton & Van Deth, 2010, s. 92). Denna huvuduppgift för presidenterna är typiskt för varje land som har ett presidentielistiska systemet, andra uppgifter varierar från land till land, som exempelvis presidenters rätt till att utlysa nyval och folkomröstningar, att bli militära överbefälhavare med specifika arbetsuppgifter inom landets försvarsmakt och ha olika utrikespolitiska ärenden, (Linde & Ekman, 2006, s. 165) Hauge och Harrop (2010) beskriver hur makten i det presidentialistiska styrelseskicket delas upp mellan presidenten och den lagstiftande församlingen. Systemet bygger på att både presidenten och den lagstiftande församlingen är direktvalda, men har separata makter och ärenden när det gäller styrning av landet. Men trots att båda är uppdelade så måste de samarbeta igenom vissa specifika frågor gällande styrningen av landet (Haug & Harrop, 2010, s. 166). Ett problem som kan uppstå i det presidentialistiska styrelseskicket när det gäller att samarbete igenom vissa specifika frågor är att konflikter kring legitimitet lätt uppstår mellan presidenten och den lagstiftande församlingen. Konflikter som uppstår kan leda till dödläge vid beslutsfattande, detta innebär att man inte når framsteg och konflikthanteringen blir då problemet mellan de båda makterna. Arend Lijphart (1992) beskriver också ett problem med det presidentialism som han kallar för vinnaren tar allt, vilket enligt honom innebär att det både finns vinnare och förlorare i det presidentialistiska systemet. Lijphart argumenterar för att endast ett 8

14 politiskt parti och en presidentkandidat kan vinna under val, de andra som ställer upp blir förlorarna och detta är enligt Lijphart en fråga om hur demokratisk presidentialism faktiskt är, (Lijphart, 1992, ss ). Då det faktiskt bara finns en vinnare enligt Lijphart kommer fokuset under valkampanjer att riktas från partipolitik till presidentkandidaterna och deras personlighet, vilket i sin tur innebär att man som medborgare väljer efter personlighet och inte efter det man anser är det bästa för sitt egna land, (Lijphart, 2004, s. 102). Den låsta mandatperioden för presidenter kan också diskuteras huruvida det ses som demokratiskt eller inte. Linde och Ekman (2006) tar bland annat upp den låsta mandatperioden som ett problem, då presidenten trots ett väldigt lågt förtroende från folket och politiska låsningar kan presidenten inte avsättas förrän mandatperioden är slut, (Linde & Ekman, 2006, s. 169) PARLAMENTARISM. Det parlamentariska systemet innebär att makten i styret har delats upp i två delar; ett parlament och en regering där regeringen är beroende av parlamentet. Till skillnad från det presidentialistiska systemet, krävs det inget val till regeringschef/president, (Lijphart, 2004, s. 101) istället väljs regeringschefen ut genom partival, då det parti, eller koalition och partiets ledare som har fått flest röster under val tillträder som en regeringschef. Till skillnad från det presidentialistiska systemet har en regeringschef ingen autonom makt. Uppgifterna för en regeringschef i det parlamentaristiska systemet är att först välja ut medlemmar, som vanligtvis består utav parlamentets medlemmar som skall bilda en regering samt samarbeta med ministerrådet. Alla beslut och frågor skall behandlas gemensamt. Beslut som fattas och alla förslag som kommer från regeringen är beroende utav parlamentet. För att beslut skall kunna verkställas och träda i kraft måste de röstas igenom i parlamentet. Sammanfattningsvis innebär det att alla beslut och alla förslag rör hela landets styre, (Newton & Van Deth, 2010, ss ) SEMIPRESIDENTIALISM. Det semipresidentialistiska systemet innebär att man har kombinerat ihop de fördelar som finns hos det presidentialistiska och hos det parlamentariska systemet. I detta system finns det en president som är direktvald av folket och en regering som är beroende av parlamentet. Presidentens huvuduppgift blir att välja ut en premiärminister som skall leda regeringen. Trots att man har försökt kombinera ihop fördelarna mellan två olika system har man ändå inte lyckats skapa ett perfekt system som är bättre än presidentialism och parlamentarism. Författarna Linde och Ekman (2006) tar bland annat upp presidentens legitimitet som en nackdel både i det presidentiella men även i det semipresidentiella systemet. Presidenten är i båda systemen folkvald, vilket ger honom legitimitet i styret, denna legitimitet menar Linde och Ekman kommer göra det svårare för presidenten att gå med och bilda koalitioner, (Linde & Ekman, 2006, s. 166). En annan nackdel är att premiärministern inte är folkvald utan vald av presidenten själv, vilket innebära att legitimiteten gör att presidenten får välja en premiärminister till sin egen fördel, (Lijphart, 2004, ss ). 9

15 4.5. DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN. Den lagstiftande församlingen vanligtvis kallad för parlament, kammare eller hus har över hela världen samma funktion, att föreslå och fatta beslut om lagar samt diskutera kring andra gemensamma frågor. Men trots att alla lagstiftande församlingar runtom i världen är ämnade till att ha samma funktion, finns det olika system för hur beslut inom församlingarna fattas. Vilken typ av system man använder sig utav beror väldigt mycket på vilken typ av institutionell struktur man har valt att bygga landets styre på, (Hauge & Harrop, 2010, s. 296) TVÅKAMMARSYSTEM. De lagstiftande församlingar som är uppbyggda på ett tvåkammarsystem innebär att församlingen har delats upp i två delar, den första och den andra kammaren. Tvåkammarsystemet är det beslutsfattande system som förekommer i majoriteten i de demokratiska länderna. Systemet har, vad forskare kallar för former på tvåkammarsystemet, en stark och en svagare form. Den starka formen som är mer sällsynt innebär att båda kammarna ges lika mycket makt vid beslutsfattning. Denna form resulterar ofta i att konflikter uppstår lätt mellan kammarna, men även till dödlägen vid beslutsfattande, (Bjurulf u.å). Den svaga formen innebär att den ena kammaren är starkare (dvs. har tilldelats mer makt) än den andra. Den första kammaren (den starka) kan hos vissa länder väljas ut genom val, men det mer förekommande är att den andra kammaren (den svaga) väljer ut person som skall representera. Den andra kammaren är alltid inom demokratin folkvald, (Newton & Van Deth, 2010, ss ) ENKAMMARSYSTEM. Enkammarsystemet är uppbyggt på så sätt att man väljer att beslut fattas endast i en kammare, den andra kammaren som finns i tvåkammarsystemet existerar inte. Detta system sägs bidra mer till att upprätthålla demokrati i ett land på grund av att de medlemmar som sitter i kammaren är folkvalda. Dock finns det många som argumenterar emot enkammarsystemet och menar att den största nackdelen för ett enkammarsystem är att det inte finns någon möjlighet för beslut och förslag att diskuteras en andra gång vilket man gör när man har ett tvåkammarsystem, detta säger man då kan komma att resultera sig i att den lagstiftande församlingen kommer att fatta förhastade beslut, (Hauge & Harrop, 2010, s. 297) FÖRFATTNINGSDOMSTOL. Författningsdomstolar finns för att tolka konstitutioner och se till att de följs fullt ut av ledningen då politikerna i ledningen inte skall litas när det handlar om tolkning av konstitutioner, detta för att de möjligtvis kan komma att hitta vägar runt konstitutioner och utnyttja för egen vinnings skull. Precis som konstitutioner står över alla lagar, står författningsdomstolen över alla andra domstolar. Domare anses vara bäst anpassade för tolkning av konstitutionen och övriga lagar då de ur ett juridiskt perspektiv skall vara neutrala och självständiga tolkare och dömare. Verkligheten skiljer sig dock från detta perspektiv, många domare är korrumperade och därför väljer många länder att avskaffa författningsdomstolar, 10

16 andra länder väljer dock att undvika korruption genom att garantera domare en livstidstjänst och höga löner, (Newton, & Van Deth, 2010, ss ). Arbetsuppgifterna är inte bara fokuserade på konstitutioner. Många författningsdomstolar arbetar med att tolka lagar som står under konstitutioner, hjälper andra domstolar vid behov, samt har möjligheten att agera som rådgivare hos den lagstiftande församlingen vid utformning av olika lagförslag, (Hauge & Harrop, 2010, s. 253). 5. FORSKNINGSMETODIK. I detta kapitel presenteras den valda metoden och design för denna uppsats samt en beskrivning till varför de valdes. I kapitlets senare del presenteras valet av material, källor samt en källkritisk diskussion METOD & DESIGN. Ser vi till denna studies syfte och frågeställningar som presenteras i kapitel två, skall BiH:s konstitution analyseras utifrån teori och forskning om de demokratiska konstitutionella strukturerna och design. Målet med denna uppsats är att utifrån det presenterade teoretiska ramverket i kapitel 2 komma fram till huruvida BiH:s nuvarande konstitution ämnar till att upprätthålla demokrati i landet och föra samman landets splittrade befolkning. För att kunna uppfylla mitt syfte och mål med denna uppsats, behöver jag ta hjälp av specifika metoder. I litteraturen finner man två förekommande metoder som man använder sig utav vid forskning, den kvantitativa och den kvalitativa metoden. Vilken typ av metod man använder sig utav beror väldigt mycket på vilken typ utav forskning man har tänkt bedriva, vad för syfte man har, vilka frågeställningar man skall besvara, etc. Då syftet med min uppsats är att analysera BiH:s konstitution blir den kvalitativa textanalysen en passande metod för denna studie. Den kvalitativa textanalysen innebär att man kommer att genomföra en kritisk och noggrann läsning av det material som är väsentlig för studiens syfte och mål. Metoden kvalitativ textanalys har olika typer av inriktningar och den inriktningen som är bäst lämpad till denna uppsats är kritisk granskning. Enligt teorin innebär denna inriktning att den lyfter fram olika samhälleliga konflikter och i vilken utsträckning de lever upp till bestämda normer, (Esiasson, Gilljam, Oscarsson & Wägnerud, 2007 s.239). Denna inriktning passa uppsatsen på så sätt att det teoretiska ramverket syftar till att analysera och lyfta fram de samhälleliga konflikterna i Bosnien-Hercegovinas konstitution, exempelvis; lever konstitutionen upp till teorin? Har man lyckats implementera demokrati i landet? Inom de olika metoderna finns det dessutom en rad olika typer av design som man kan använda. Vilken typ av design man använder sig utav beror på precis som under val av metod, på vilken typ av forskning det är man vill genomföra. Då jag kommer att studera och analysera Bosnien-Hercegovinas konstitution, innebär det att uppsatsen kommer falla inom ramen för vad som är en fallstudie. Enligt litteraturen krävs det jämförelser för att komma fram till slutsatser, (Esiasson et al., 2007, ss

17 122), vilket även behövs i denna uppsats och då uppsatsen syftar till en jämförelse mellan teori med verklighet MATERIAL. Då denna uppsats är en jämförande fallstudie, kommer materialet att samlas in både från primär och sekundärkällor. En primärkälla innebär att det är en originalkälla, den har inte förts vidare till någon annan, exempelvis intervjuer, (Kothari, 2004, ss ). Den enda primärkällan i denna uppsats är Bosnien-Hercegovinas konstitution, som återfinns i Daytonavtalet, Annex 4. Det är konstitutionen vi skall analysera och jag anser den vara en primärkälla då det är grundlagar som alla inblandade parter i fredsförhandlingarna 1995 har kommit överens om. Dessa grundlagar sätter grunden för hur det politiska styret och organisationen skall se ut i landet och det är konstitutionen som skall analyseras i denna uppsats. En sekundärkälla är däremot en primärkälla som har förts vidare av en annan person, (Kothari, 2004, s. 95), exempelvis nationalencyklopedin eller olika läroböcker. De sekundärkällor som kommer ligga till grund för denna uppsats är, litteratur, vetenskapliga artiklar och elektroniska resurser. Sekundärkällorna kommer att användas främst för det teoretiska ramverket, tidigare forskning och empirin för att ge läsaren en bättre förståelse för vad konstitutionell demokrati innebär och vad som ledde till att Bosnien-Hercegovina fick inrätta en ny konstitution i landet. 5.3 VALIDITET & RELIABILITET. Begreppet validitet har två olika definitioner; begreppsvaliditet och resultatvaliditet. För att få en god resultatvaliditet behöver begreppsvaliditeten också anses vara god och reliabiliteten skall vara hög. Reliabiliteten syftar till förlitlighet och är inte anses inte reliabiliteten hög så måste man granska tillvägagångssättet och hanteringen av materialet. För att få en hög reliabilitet så har det varit väldigt viktigt att vara insatt i det material behövs för denna uppsats (Esiasson et al., 2007, ss ). Bristande reliabilitet orsakas framför allt av slumpmässiga fel eller slarvfel under datainsamling. Då detta arbete inte grundas på statistik, i form av exempelvis slumpmässig data anses reliabiliteten vara hög inom det området. Denna uppsats har i stället grundats med kvalitativ datainsamling. Ett problem som har uppkommit under arbetets gång är litteraturens omfång, detta har inneburit att avgränsningar ha behövts göras med hänsyn till uppsatsens syfte och omfång. Reliabiliteten i denna uppsats stärks på så sätt att avgränsningen har inneburit att endast de allra väsentliga delarna i litteraturen har valts ut till denna uppsats. Språket i litteraturen är också ett annat problem som är associerat med reliabiliteten. Då litteraturen har skrivits främst på engelska har det inneburit att översättningar har behövts göras. När man översätter en text så riskerar man att det uppstår bland annat tolkningsfel, men all litteratur till denna uppsats har hänvisats i källförteckningen och för att öka reliabiliteten har materialet granskats flera gånger. 12

18 Validiteten i sin tur om sambandet mellan den genomförda undersökningen och undersökningen frågeställning. Tre indikatorer definierar validiteten, den första, överensstämmelse mellan den teoretiska definitionen och den operationella indikatorn. Den första indikatorn ökar validiteten i denna uppsats då litteraturen och Bosnien-Hercegovinas konstitution besvarade frågeställningarna. Den andra indikatorn är frånvarande av systematiska fel, även hör anser jag validiteten vara hög då jag har använt olika material för att stryka giltigheten. Den tredje och sista indikatorn innebär att vi skall fråga oss om vi faktiskt mäter det vi påstås mäta. För att öka validiteten gällande den sista indikatorn, har jag försökt följa frågeställningarna och använt material relevant för att kunna genomföra en rätt mätning. 6. JUGOSLAVIENS FALL. I detta kapitel presenteras bakgrundsfakta till upplösningen av Jugoslavien under början av 90-talet, strategiska val vid kriget i Bosnien-Hercegovina och fredsförhandlingarna. Detta med målet att förse läsaren med en förståelse över situationen i Bosnien-Hercegovina och över de historiska händelser i landet som möjligen kan ha påverkat utformningen av Daytonavtalet och BiH:s konstitution. Jugoslavien var känt som det multietniska och multireligiösa landet ett av diktatorn Josip Broz (Tito). Landet hade sex delrepubliker; Slovenien, Kroatien, Bosnien & Hercegovina, Serbien, Montenegro och Makedonien samt två stycken autonoma provinser; Vojvodina och Kosovo, (Nyström u.å). Tito blev prisad av många för att ha fört samman och hittat en balans mellan Jugoslaviens folk och delstaterna, (Malcom, 1996, s. 193). Men trots det växte nationalismen sakta men säkert fram i landets delstater. Det fanns många händelser skapade nationalismens framväxt mellan 60 och 70-talet i Jugoslavien. En av dessa händelser som orsakade en nationalistisk framväxt var decentraliseringen av Jugoslavien. Tito ville skapa en federal stat, som i slutändan skapade mer problem än fördelar för landet. Delstaternas strävan efter självständighet växte allt mer. Nationalismen växte sakta i de olika delstaterna i Jugoslavien, som snabbast i Serbien. Trots politiska framgångar i Jugoslavien, bland annat dominerade i det kommunistiska partiet och JNA. En av orsakerna var bland annat Tito inte hade gett Serbien de territorier som serberna påstod tillhörde dem innan andra världskriget; Kosovo och Makedonien. Istället valde Tito att göra Makedonien till en egen delstat och Kosovo till en autonom provins. Detta ansåg de serbiska nationalisterna vara en stöld och anklagade Tito för att jobba emot Serbien och den serbiska historien då han inte ändrade på varken Bosniens eller Kroatiens historiska gränser. Förbudet att skriva och tala om fascister i Jugoslavien var också en av orsakerna till nationalsimens framväxt enligt litteraturen. Serbiska cetniks ansågs enligt partisanerna vara fasister då de under andra världskriget samarbetade med bland annat Tysklands och Italiens nationalistiska regim. Detta förbud medförde att de serbiska nationalisterna istället började hylla cetniks. Det började skrivas historiska böcker, där man bland annat hyllade de serbiska cetnikerna. Det medförde att nationalisterna propagerade emot Tito och menade att hans mål var att försvaga den Serbien som nation genom att försvaga kulturen och integriteten (Malcom, 1996, ss ). 13

19 Förutom den växande nationalismen, började ekonomin i landet dala. Jugoslavien var på väg mot en djup ekonomisk kris. Inflationen i landet steg, medborgarnas löner blev allt lägre och levnadsstandarden sjönk. Detta i samband med Sovjetunionens fall medförde att allt fler blev missnöjda med styret i landet och strävan efter självständighet ökade i delrepublikerna (Nyström u.å). Det som höll samman Jugoslavien från en kollaps var det kommunistiska partiet, som direkt efter Titos död leddes av Ante Markovic och den Jugoslaviska armén (JNA). Ledningen var däremot väl medveten om att det inte skulle krävas mycket för att delrepublikerna skall komma att kräva självständighet (Folkuniversitetet, 2005, s. 71). Slobodan Milosevic tillträdde som Serbiens president 1987, han började driva en mer nationalistisk politik och ville bland annat centralisera Jugoslavien, (Agrell, Dulic & Sjöberg u.å). Han nekade även Slovenien och Kroatiens förslag på en så kallad asymmetrisk federalism som innebär att delrepublikerna får autonomi och därmed själva avgöra i hur stor utsträckning de vill ingå i federationen (Malcom, 1996 s. 215). Förutom att driva på idén om centralisering började Milosevic även ändra på den Jugoslaviska konstitutionen och tog Vojvodina och Kosovo som innan var autonoma provinser under Serbisk ledning, (Nyström u.å). Dessa handlingar från Milosevics sida ledde till att strävan om självständighet blev allt större i Slovenien och Kroatien. Både Slovenien och Kroatien höll en folkomröstning om självständighet; en omröstning där 92 % av rösterna i Kroatien och 90 % av rösterna i Slovenien var för att länderna skulle dra sig ur Jugoslavien. Den 25e juni, 1991 utropade sig både Kroatien och Slovenien självständiga (Nyström u.å). Dagen efter självständighetsförklaringen intågade JNA, som dominerades av Serbien in i Slovenien för att med våld hålla kvar länderna inom Jugoslavien, (Folkuniversitetet, 2005, s. 71). Kriget mellan Jugoslavien och Slovenien pågick i tio dagar innan man med hjälp av EU förhandlade snabbt om en kompromiss som eventuellt ledde till fred. (FOTNOT= För Kroatien blev situationen sämre, JNA:s beväpnade styrkor fortsatte från Slovenien till Kroatien. Kroatien lyckades tillsammans med FN, komma fram till en kompromiss med Jugoslavien och därmed lyckas skapa fred mellan länderna. Dock blev resultatet av kriget förödande; ca personer dödades av JNA (Nyström u.å). 6.1 FRÅN KRIG TILL DAYTONAVTAL. Bosnien-Hercegovina som innan upplösningen av Jugoslavien var mer än villig att förhandla fram olika lösningar (Agrell, Dulic & Sjöberg u.å). för att rädda landet stod inför två val nu; Att fortsätta vara en delrepublik i Jugoslavien, vilket innebär att landet skulle domineras av Serber och drivas med en Serbisk ledning, eller att bli självständig; som ur Serbernas och Bosnienserbernas perspektiv skulle innebära att de serber som bor i Bosnien skulle utgöra en minoritet och domineras samt ledas av Bosnisk muslimsk ledning, (Cousens, Kumar, Chetan, 2001, s.118). Precis som i Kroatien och Slovenien, hölls det under 1992 en folkomröstning i BiH angående självständighet. Majoriteten av befolkningen röstade för förslaget om ett 14

20 självständigt BiH och i april samma år utropade sig landet självständigt, (Keane, 2002, s.66). Kort efter erkännandet började de Bosnierserber som bodde i landet tillsammans med JNA anfalla inom BiH:s gränser.i tre och ett halvt år kämpade BiH emot på två fronter; den första som var de Bosnienserber som med stöd och tillgångar från Serbien kämpade med att rensa stora territorier av BiH för att senare göra det till en Serbisk republik. Den andra var kroaterna, främst Bosnienkroater som under 1993 även dem började med stöd från Kroatien att ta över territorier i de centrala och södra delarna av BiH, (Cousens, Kumar, Chetan, 2001 s.119). Kriget blev känt som det mest brutala inbördeskriget i modern historia, det genomfördes etniska rensningar i landet och tvångsförflyttning av BiH:s civilbefolkning, (Agrell, Dulic & Sjöberg u.å). Av BiH 4,4 miljoner medborgare fördrevs ca 2 miljoner människor ut ur landet och det är beräknat att runt är antingen döda eller saknas, (Keane, 2002, s.69). Kriget resulterade även i att den ekonomiska infrastrukturen i landet kollapsade nästan helt, (Cousens, Kumar, Chetan, 2001 s.119). Orsakerna till kriget är omdebatterade. Men en viktig punkt som startade kriget var bland annat nationalismen som propagerades av Milosevic och Kroatiens president Franjo Tudjman. En viktig strategi från Serbiens sida var bland annat till att vända det serbiska folket i BiH mot sina muslimska grannar. Detta steg hade förberetts lång innan krigen. Man hade genom media varnat den serbiska befolkningen för en attack från kroatiska och muslimska radikaler och gav civila vapen för att skydda sig. Man hade använt sig av media och visat autentiska videoklipp och foton från händelserna som utspelade sig i Kroatien, på så sätt lyckades man ändra den Serbiska och Bosnienserbiska befolkningens tankar om deras grannar, (Malcom, 1996 s. 237). De internationella organisationerna och många andra länders politiska aktörer har varit inblandade i kriget sedan De fanns till där för att komma överens om olika fredsförhandlingar mellan parterna. I kriget skulle de internationella organisationerna som exempelvis FN, skydda, men hålla sig neutrala i kriget, vilket innebär att de endast tar till våld om de själva blir anfallna. Fram mot början av 1995 började däremot de internationella parterna att ändra sin neutrala position och inställning i kriget. Man insåg att det nästintill var omöjligt att skapa fredsförhandlingar då man inte kunde komma överrens om hur dessa fredsavtal skull utformas och man ville få ett slut på kriget. Man lyckades slutligen enas om att våld skulle tas till i Jugoslavien för att kunna möjliggöra och sätta igång fredsförhandlingarna mellan parterna, (Cousens, 2001, ss.21-22). Kriget ledde mott sitt slut under november 1995, då ledarna för de deltagande länderna (Bosnien, Serbien som var dåvarande Jugoslavien och Kroatien) i Dayton, USA förhandlade fram en fredsplan tillsammans med USA:s chefsförhandlare. Avtalet undertecknades i december samma år, (Agrell, Dulic u.å). Man enades om att målet med Daytonavtalet var att skapa fred samtidigt som man skulle skapa en stabil stat. Det andra målet att skapa en stabil stat skulle enligt Daytonavtalets genom demokratisering av landet. Man inrättade en ny konstitution som innebar att landet skulle införa fria val, genomföra en ny politisk organisation 15

21 och styra landet med respekt för de mänskliga rättigheterna och med respekt för de tre etniciteterna, (Agrell, Dulic u.å). 7. BOSNIEN-HERCEGOVINAS KONSTITUTION. I detta kapitel kommer Bosnien-Hercegovinas konstitution att presenteras och utifrån detta kapitel kommer analysen och jämförelsen av konstitutionen till det teoretiska ramverket om konstitutionell demokrati som presenteras i kapitel 2. Bosnien och Hercegovinas konstitution ingår i Daytonavtalet, i annex 4. Den första artikeln behandlar BiH som ett land, det vill säga att BiH skall kännetecknas som en demokratisk stat där man arbetar under lagarna och har fria och allmänna val. I konstitutionen beskrivs det även att BiH är uppdelad i två entiteter, där Federationen Bosnien och Hercegovina skall representera 51 % av BiH:s territorium och Den Serbiska Republiken som skall representera resterande 41 % av landets territorium, (Office of High Representative, 1995, Annex 4) ARTIKEL III; ANSVARSFÖRDELNING & RELATIONER. I konstitutionen har man delat upp ansvar och relationen mellan BiH:s institutioner och entiteterna. Det gemensamma ansvaret som institutionerna och entiteterna har är att följa konstitutionen fullt ut och att applicera de generella principerna om internationella lagarna till BiH:s lagar INSTITUTIONERNA. Enligt konstitutionen kommer BiH:s institutioner att ansvara över egen finansiering av institutionerna, utrikespolitiken, utrikes handelspolitik samt tullpolitik. Dessutom har institutionerna fått ansvara över monetärpolitiken, flykting och asylpolitik och en internationell samt gemensam brottsbekämpning i samarbete med interpol mellan de båda entiteterna FBiH och RS. Slutligen ansvarar institutionerna över flygtrafikkontroll, reglering av gemensamma transporter mellan entiteterna och driftunderhållning av gemensamma och internationella kommunikationsanläggningar. Hur arbetsuppgifterna och makdelningen görs för dessa institutioner beskrivs inte i konstitutionen, man har i stället gett entiteterna friheten att själva ta hand om och anvisa institutionerna ENTITETERNA. Entiteterna skall då enligt konstitutionen ansvara över egna samarbeten med grannländerna. Samarbeten och förbindelser med grannländerna är tillåtet om det enligt konstitutionen ser till BiH:s suveränitet och landets territoriella integritet. Entiteterna har även rätten att ingå i olika avtal med andra stater och internationella organisationer, dock endas när ett samtycke ges från den parlamentariska församlingen. Konstitutionen ger dessutom en frihet till att stifta lagar krig specifika som entiteterna kan gå med på utan att be om samtycke från församlingen. Det är båda entiteternas ansvar att ge all hjälp som är nödvändig till landet för att göra det möjligt att upprätthålla de internationella förpliktelser som landet har. Den entitet som vid exempelvis drar på sig olika finansiella förpliktelser, skall ansvara för dessa själv om de inte har tillåtits av den andra entiteten. Ansvarigheten gäller däremot båda 16

22 entiteterna om förpliktelsen innebär ett fortsatt medlemskap i en internationell organisation. Båda entiteternas ansvar blir att jobba för en säker miljö och säkerhet för hela staten. Detta innebär att båda entiteterna skall jobba med brottsbekämpning enligt internationella standarder och enligt de grundläggande friheterna som presenteras konstitutionens artikel II (mänskliga rättigheter och friheter). Presidentrådet får friheten att underlätta den gemensamma samverkan mellan entiteterna, denna frihet gäller endast de områden som är utanför entiteternas ansvar som presenteras ovan. Denna frihet gäller endast då båda entiteterna ger ett samtycke KOMPLETTERANDE ANSVAR. Ytterligare ansvar har adderats till konstitutionen, bland annat att BiH skall ansvara över det entiteterna kommer överens över angående områdena som presenteras i Daytonavtalets Annex 5 annex 8. BiH skall även ansvara över de områden och frågor som är viktiga för att upprätthålla landets territoriella integritet, suveränitet och den politiska självständigheten. Dessutom får BiH rätten att skapa nya institutioner om de ansvarigheterna som har delats ut inte hinns med ARTIKEL IV; DEN LAGSTIFTANDE FÖRSAMLINGEN (PARLAMENTET). Den lagstiftande församlingen i BiH skall enligt konstitutionen bestå utav två kammare; konstitutionen definierar dessa som The House of Peoples (andra kammaren) och The House of Representatives (Första kammaren). The House of Representatives Den första kammaren skall bestå utav 42 stycken delegater, dessa skall vara direktvalda av folket genom val och enligt de vallagar som antas och utvecklas av den parlamentariska församlingen. För att ett förslag skall gå igenom i den första kammaren krävs det samtycke från majoriteten av delegaterna (majoritetsprincipen). Presidentrådet har rätten enligt konstitutionen att upplösa den första kammaren, men då krävs det ett samtycke från majoriteten av delegaterna i den första kammaren, eller minst 2 bosnier, 2 kroater och 2 serber. Den första kammaren har även makten att upplösa sig själv med samtycke från majoriteten av delegaterna. The House of Peoples Den andra kammaren skall bestå utav 15 stycken delegater som väljs ut från den första kammaren. 2/3 av dessa skall representera FBiH (fem kroater och fem bosnier) och 1/3 av dessa skall representera RS (fem serber). För att ett beslut från den första kammaren skall gå igenom i den andra kammaren behövs det vara minst nio delegater närvarande för att beslutet skall bli giltigt. Det krävs då att dessa nio delegater skall bestå utav tre bosnier, tre kroater och tre serber. 17