Visst kan ALLA vara med sid 1/8

Transkript

1 vara med sid 1/8 Här följer ett utdrag ur boken Visst kan ALLA vara med. Kapitlet lyfter tankar om pedagogens viktiga roll för att skapa möjligheter för alla att bli delaktiga. Detta kapitel speglar det synsätt och förhållningssätt som materialet Träningsglädje vill förmedla att skapa goda förutsättningar för ALLA elever att känna lusten och glädjen i att träna! Boken är skriven av Inger Johansson och Lena Hammar och ges ut av Varsam AB och kan beställas på varsam.ab@varsam.se telefon 019/ , fax 019/ ISBN: Pedagogens roll och funktion Bemötande förhållningssätt För en elev med funktionsnedsättning är det extra viktigt att känna tillit, bli respekterad och få förståelse för de begränsningar som funktionsnedsättningen kan innebära. Pedagogen är ansvarig för undervisningen och kan inte överlåta detta till en assistent. Alla elever har samma behov av att bli sedda och bemötta med respekt. Tyvärr är det många vuxna som inte vågar möta en elev med en funktionsnedsättning, då man inte vet hur man ska bete sig. Det är självklart att pedagogen vänder sig direkt till eleven med tilltal och instruktioner och inte till assistenten, vilket tyvärr många elever i rullstol fått erfara. Exempel på tre lärare som möter sin elev olika i en undervisningssituation! Pedagog A: Idag ska vi ha styrketräning. Det finns fem stationer. Kalle, du och Lisa (assistent) kan väl se vad du kan vara med på, annars får ni hitta på något själva. Pedagog B: Idag ska vi ha styrketräning. Det finns fem stationer. På varje station har jag hittat på ett alternativ till dig Kalle, så att du också kan vara med. Pedagog C: I dag ska vi ha styrketräning. Det finns fem stationer. På varje station finns ett par olika övningar att välja på, så att alla hittar någon övning som passar Bemötandet kan vara avgörande för en elevs upplevelse av delaktighet Alla barn och ungdomar behöver bli sedda, lyssnade på och tagna på allvar. Detta är viktigt för alla, men helt nödvändigt i mötet med elever som har någon funktionsnedsättning. Hur eleven blir bemött, kan vara helt avgörande för elevens möjligheter att lyckas i skolarbetet och i kamratrelationerna, eftersom det påverkar elevens utveckling av självkänsla och självförtroende. Vi anser att pedagogen är det viktigaste instrumentet i undervisningen, vilket även står skrivet i våra styrdokument. Även Kiphard (1990) håller detta.

2 vara med sid 2/8 En god pedagog är en pedagog som är... aktiv, engagerad, närvarande i situationen, finner lösningar, inte begränsas av eventuella svårigheter utan ser möjligheter Barn och unga tycker om att göra saker som de är bra på, vilket vi alla gör! Om vi utgår från elevernas starka sidor, kan vi sedan successivt hitta nya utmaningar och aktiviteter som eleven inte skulle våga ta sig an, om de inte först blivit stärkta i sin självkänsla och sitt självförtroende. En elev med stärkt självkänsla klarar bättre av motgångar och misslyckanden. I lek och idrottsaktiviteter finns ofta ett inslag av tävling som behövs för att träna och utveckla sin känslomässiga och sociala förmåga. Det är dock mycket viktigt att tänka på hur och när man använder tävlingsinslag. Individuella tävlingar bör undvikas! Trygghet tydliggörande En annan viktig faktor är att pedagogen skapar en trygg miljö, vilket för många elever innebär att det finns en tydlig pedagog som vägleder i olika delar av undervisningen. Med detta avses att lektionen bygger på tydliga ramar och struktur över lektionsupplägget. En lugn och bestämd samlingsplats ger en bra start på lektionen. Den bestämda samlingsplatsen skapar trygghet mellan aktiviteterna, vid återsamling där ny instruktion ges samt vid avslutning av lektionen. Elever som har en försenad motorik och/eller perceptionssvårigheter behöver sitta när de får en instruktion. Ett visuellt sca för dagens lektion, med ord, bilder eller ritat på en whiteboardtavla ger trygghet. Oroliga elever behöver inte fråga: Vad ska vi göra nu? Vad ska vi göra sen? Elever som har svårt med koncentration, uppmärksamhet eller minnesfunktioner kan vara hjälpta av att man använder bilder eller ordbilder på redskapen som ska ställas. Att tydliggöra vem eller vilka man ska vara med och var man ska vara, är också underlättande.

3 vara med sid 3/8 Tydliggöra Tid med klocka, lekband, pinnar eller annat Rum var ska jag vara, var ska plinten stå Person vem eller vilka ska jag vara med? Innehåll Vad ska vi göra och hur ska vi göra? Trygghet skapas också genom tydliga instruktioner. Många elever är hjälpta av att instruktionerna är enkla och korta. För många instruktioner samtidigt, gör det svårt för eleven att uppfatta och komma ihåg. Följ upp en instruktion genom att be eleven upprepa vad eleven ska göra! För några elever kan det vara viktigt att känna sig förberedda inför en lektion och kan därför vara hjälpta av att i förväg få veta vad som ska hända. Med enkla medel kan vardagen göras tydligare. Ett tidur eller en klocka där man markerar start och avslutning kan vara ett stort stöd när det gäller att förstå och uppfatta tid. Elever som har olika funktionsnedsättningar kan behöva olika typer av tydliggörande. Om du har en elev med en hörselskada, är det extra viktigt att alltid vara vänd mot den eleven när du talar och kanske också ha en slinga påkopplad. För en elev med synskada kan det handla om att vara extra detaljerad och utförligt beskriva hur aktiviteten ska gå till. Det är aldrig strukturen i sig som är viktig, utan möjligheten för alla elever att ta till sig kunskaper och bli delaktig i aktiviteten! När eleverna känner sig trygga och väl förtrogna med lektionsupplägget, miljön och förhållningssättet, är det möjligt men också viktigt att ha ett flexibelt arbetssätt. Under dessa förutsättningar och med en pedagog som är lyhörd för elevernas egna initiativ, kan det fungera att ändra i scat och följa en ny idé eller utmaning. Om eleverna fått en beredskap för att själva kunna hitta på, ta initiativ och aktivera sig utan pedagogens hjälp, har de tagit ett stort steg mot sin självständighet. I mötet med en elev i behov av särskilt stöd är det viktigt att vara flexibel och lyhörd för hur eleven mår, för att kunna hantera situationen så att eleven kommer till sin rätt och kan utvecklas på alla plan. Respekt och förståelse

4 vara med sid 4/8 En förutsättning för ett respektfullt bemötande är att arbetslaget och övrig personal har en god förståelse för elevens situation. Med det avses bland annat att kontinuerligt följa upp att anpassningar och annat stöd fungerar. I förskolan och i de yngre åldrarna möter eleven inte så mycket olika personal. Denna personal har ofta ett nära samarbete i arbetslaget. Vid behov kan arbetslaget få stöd av en specialpedagog. I de senare årskurserna och på gymnasiet träffar eleven många olika lärare. Då är det en bra lösning att ha en mentor. Den pedagog som har denna roll, bör ha viss extra tid för att stämma av, följa upp och höra sig för om hur saker fungerar. Mentorn kan också fungera som elevens förlängda arm, för att eleven ska slippa ta alla kontakter med olika lärare, specialpedagoger med mera som kan finnas runt just denna elev. Det är viktigt att inte lägga den extra arbetsbörda på eleven, som det innebär att påminna alla lärare om att anpassa material och ge information och så vidare. Detta tar ofta stor kraft och energi från eleven. När vi möter elever i grundsärskolan, gymnasiesärskolan och på träningsskolan, befinner sig eleverna på en tidigare utvecklingsnivå än de jämnåriga kamraterna i grundskolan. Ett respektfullt förhållningssätt här, är att inte glömma elevens biologiska ålder och den erfarenhet som denna elev har med sig. Med det menar vi till exempel att vi med elever i gymnasies är skolan inte leker lekar eller sjunger barnvisor som hör till förskolan, utan istället, med respekt för eleverna, försöker hitta aktiviteter och uppgifter som är enkla men åldersadekvata. Se möjligheter Det är viktigt att fokusera på möjligheter istället för att utgå från svårigheter Alla elever har rätt till en likvärdig utbildning i skolans alla ämnen. Det är inte minst viktigt för elever med funktionsnedsättningar, att få ta del av undervisningen i ämnet idrott och hälsa/motorik. Som vi tidigare berört, finns det delar i idrottsämnet som är av allra största vikt att elever med funktionsnedsättning ges möjlighet att bli delaktiga i. Snacket i omklädningsrummet, samarbetet med att nå ett mål och alla de sociala och emotionella dimensioner som utspelar sig under idrotten, kan vara svårt för många elever med funktionsnedsättning att få på annat sätt. Även den hälsoaspekt och de vinster som fysiskt aktiva elever gör, har kan-

5 vara med sid 5/8 ske ännu större betydelse för elever med funktionsnedsättningar. Med det avser vi välmående, självständighet och valmöjligheter åt i livet. Därför är det av allra största vikt att alla idrottslärare ser möjligheterna och hittar vägar, så att alla elever får del av den så viktiga undervisningen i ämnet idrott och hälsa/ motorik. En funktionsnedsättning betyder att någon funktion är nedsatt. Det behöver inte vara hindrande eller medföra någon svårighet för elevens möjlighet att delta. Hindren ligger ofta i miljön eller i hur en aktivitet organiseras. Leta inte efter problem eller svårigheter. Leta efter möjligheter och lösningar så kan alla elever bli delaktiga! Det handlar om att skaffa sig nya glasögon. En lärare som har börjat tänka i nya banor, och vågar prova olika lösningar, brukar snart hitta fler och fler lösningar och blir en ännu bättre pedagog! Att anpassa undervisningen För att en elev med funktionsnedsättning ska få bästa förutsättningar till lärande och utveckling, krävs ofta ett visst stöd och/eller anpassning i undervisningen. Hur detta stöd ser ut och vilka anpassningar som behöver göras är förstås väldigt olika, och måste alltid ske utifrån varje individs behov och förutsättningar. Den kanske viktigaste utgångspunkten för att undervisningen ska fungera och att samspelet med kamrater och omgivning ska bli så optimal som möjligt, är att alla pedagoger som undervisar eleven får en förståelse för vad elevens funktionsnedsättning innebär. Det är viktigt att informationen sker i god tid, så att eleven slipper negativa konsekvenser i bemötandet och undervisningen. Detta kan ske, om informationen uteblivit och pedagogen därmed inte har förstått svårigheterna eller nödvändigheten av anpassningarna. Det är oftast en stor fördel om klasskamraterna också får information och förstår vad kompisens funktionsnedsättning innebär. Detta kräver elevens/föräldrarnas tillåtelse, men också en stor lyhördhet för hur informationen ska ges. Då behöver det inte bli diskussioner om varför man gör olika. Vilket stöd som behövs, avgörs i samråd med elev, föräldrar och specialpedagog på skolan. Ofta är det pedagogen som behöver stödet för att kunna hitta lämpliga material eller vägar att anpassa sin undervisning. Ibland finns resurspersoner eller assistenter i klassen som också kan behöva stöd i sitt arbete. Men det är alltid läraren som är ansvarig för att alla elever får en likvärdig undervisning. Ansvaret för planering och upplägg kan aldrig läggas på en assistent. Inte heller får assistentens roll bli att mitt under lektionen hitta på lämpliga lösningar för att eleven ska kunna vara med. Det är lärarens ansvar! Anpassningar kan se ut på många olika sätt för två elever med samma funk-

6 vara med sid 6/8 tionsnedsättning. Därför kan vi aldrig generalisera och tro att man alltid gör på samma sätt vid en viss funktionsnedsättning. Det är ju i första hand ett barn eller ungdom med alla de olika förutsättningar, intressen och personliga egenskaper som ligger till grund i varje situation. Exempel på vad man kan anpassa i ämnet idrott och hälsa/motorik n Förhållningssätt bemötande, instruktioner som tydliggör på olika sätt med bilder, visa, verbal förstärkning, teckenstöd n Omgivning val av lokal, tillgänglig eller tillrättalagd miljö, halvklass, hjälplärare eller assistent n Redskap och materiel större målburar, olika klubblängder och racketar, lättare eller större bollar, olika vägval, hjälpmedel n Regler och organisation färre spelare, mindre plan, bara använda studspass, alla i laget ska ha fått en passning innan man får göra mål Det är också viktigt, att pedagogen är uppmärksam på hur anpassningarna fungerar. Ibland fungerar det väldigt bra. Men vissa gånger kanske man måste förändra och hitta en annan lösning, för att eleven ska bli mer delaktig. För att en elev inte ska särbehandlas i onödan, erbjuds alla elever de anpassningar som finns. För att eleven verkligen ska känna sig delaktig, är lärarens engagemang och vilja att hitta bra lösningar avgörande för hur man lyckas! Planering God förberedelse och planering är A och O för att undvika situationer, där en elev inte klarar av att vara med eller riskera att hamna utanför. Ta för vana att alltid utgå från den aktivitet som finns på planeringen och noggrant gå igenom vad/vilka anpassningar som behöver göras. Exempelvis hur grupper/lag ska formeras, så att alla elever verkligen kan delta och komma till sin rätt? Kan man tänka så här? Planering Basket. Hur? Exempel: n Tydliga instruktioner n Annat mål, val av boll n Färre spelare gruppindelning n Bara använda studspass n Mindre plan, annan yta n Halvklass, extra resurs n Två olika spelalternativ Aktivitet som passar alla!

7 vara med sid 7/8 Det gäller att inte ta bort lekens eller spelets ursprungliga idé och kärna, men det finns alltid saker man kan förändra! Det måste finnas olika sätt att lösa en uppgift eftersom alla människor är olika Elevens initiativ Målet med undervisningen är att skapa en miljö som lockar eleven till aktivitet. När eleven får lust att röra sig, börjar eleven ta egna initiativ. För att eleven ska våga ta initiativ krävs, att vi formar en trygg miljö och ett lektionsupplägg som eleven känner sig väl förtrogen med. Lektionsupplägget kan inkludera både elevmedverkan och lustfyllda aktiviteter som man som pedagog vet att eleverna tycker om. En dialog, där eleverna får uttrycka vilken aktivitet de vill börja med, skapar stora möjligheter för eleven att ta eget initiativ samtidigt som eleven stärks i sin självkänsla av att göra ett eget val. Pedagogen stimulerar och tar vara på elevens eget initiativ. Det är viktigt att pedagogen ständigt iakttar och registrerar barnets reaktioner och val av aktiviteter. Varje ny lektions utformning är beroende av vad som hände föregående lektion. Inte minst själva processen studeras i relation till elevens utveckling, steg och tidigare erfarenheter. Lektionsinnehållet anpassas efter elevens utvecklingsnivå. I leken/aktiviteten som pedagogen valt stimuleras funktioner som är mindre utvecklade, utan att eleven uppfattar det som riktad träning. Många elever i skolan är hjälpta av vissa anpassningar som gör vardagen tydligare. Det som gäller här, liksom på andra områden där vi förändrar miljö, förhållningssätt, bemötande eller aktiviteter, är att alla elever och inte bara de med funktionsnedsättningar kan ha stor glädje och mår bra av förändringen. I mötet med en elev i behov av särskilt stöd är det viktigt att vara flexibel och lyhörd för hur eleven mår, för att kunna hantera situationen, så att eleven kommer till sin rätt och kan utvecklas på alla plan. Sammanfattningsvis kan följande vara en vägledning n god planering n fasta lektionsramar n tydliga instruktioner n anpassningar n flexibilitet n läraren ska vara en pedagog ingen reparatör n viktigt att eleven har haft roligt Pedagogens förhållningssätt till eleven innebär att man bör granska sig

8 vara med sid 8/8 själv i sitt bemötande av eleven. Kiphard (1990) menar att pedagogen bör ställa sig två frågor efter avslutad lektion: 1. Har eleven kommit till sin rätt det vill säga har eleven mått bra och haft roligt? 2. Har eleven gjort några steg under lektionen? En god pedagog är en pedagog som anpassar undervisningen, oavsett om det finns elever med eller utan funktionsnedsättningar i klassen! Vart vänder jag mig för att få hjälp, stöd eller fortbildning? På vissa skolor finns det flera idrottslärare, vilka det blir naturligt att rådgöra med. Många idrottslärare är dock ensamma med att undervisa i sitt ämne och då kan det vara viktigt att hitta någon som förstår situationen, någon man kan få utbyta tankar och idéer med. Det man ofta glömmer, är att eleven själv och eventuellt också föräldrarna har en mycket god kunskap och vana att hantera och anpassa olika situationer. Skolans specialpedagog och stödteam ska ge stöd för att eleven ska få bästa möjliga förutsättningar i undervisningen, även i ämnet idrott och hälsa/motorik. Då skolans och kommunens egna resurser inte räcker till, kan man vända sig till Specialpedagogiska skolmyndigheten för att få råd och stöd eller handledning. Här kan man också få hjälp att hitta kurser och utbildningar som riktar sig till olika målgrupper och ämnesområden. Vissa universitet och högskolor erbjuder också kurser och utbildningar kring anpassad fysisk aktivitet, psykomotorik och specialpedagogik med inriktning mot idrott och hälsa/motorik. Svenskt Nätverk för Anpassad Fysisk Aktivitet (SNAFA), erbjuder konferenser samt information, litteraturtips m.m. som syftar till att höja kompetensen inom detta område. Svenskt Utvecklingscentrum för Handikappidrott (SUH), erbjuder kurser, konferenser och publicerar rapporter från olika projekt. Föreningen forum för psykomotorik (FfP), anordnar kurser, studiedagar och konferenser.