Bakgrundspromemoria 1: Attacker mot löne- och arbetsvillkor för offentliganställda

Transkript

1 Bakgrundspromemoria 1: Attacker mot löne- och arbetsvillkor för offentliganställda Regeringarna skjuter in sig på de anställda i den offentliga sektorn Lönestopp, lönesänkningar Den sociala dialogen bryter samman när lönerna fryses eller sänks utan förhandlingar Sysselsättningen minskar när den offentliga sektorn drar ner på antalet anställda eller inför nyanställningsstopp Den senaste ekonomiska statistiken visar att Europa endast långsamt återhämtar sig från krisen. I detta läge är det av vital betydelse att Europeiska unionen och de nationella regeringarna arbetar tillsammans för att säkra att deras åtgärder stöder återhämtningen i stället för att underminera den. Tyvärr står det redan klart att EU-kommissionen, i samarbete med Internationella valutafonden (IMF), liksom en rad enskilda nationella regeringar har beslutat att nedskärningar inom den offentliga sektorn samt attacker mot de anställdas löneoch arbetsvillkor ska utgöra ett led i återhämtningen eller exitstrategin. Dessa nedskärningspaket har i synnerhet inneburit försämringar i de offentliganställdas löneoch arbetsvillkor, och dessutom färre jobb och stopp för nyanställningar. EPSU har nu information från 17 länder över hela Europa där dessa nedskärningar och frysningar genomförs (se tabellen). Efter de nedskärningar som planeras i Grekland (12 20 % en sjuksköterska med 15 års tjänstgöring med en årslön på euro kommer att förlora euro) har flera regeringar i Europa följt efter och annonserat sänkta eller frysta löner för offentliganställda: i Rumänien - 25 % i år, i Spanien - 5 % i år, i Italien lönestopp under tre år och i Portugal under fyra år. Även om inflationen för närvarande är låg betyder detta ändå att låg- och medelinkomsttagare som sjuksköterskor, lärare, brandmän, fängelsevakter, förskollärare, renhållningsarbetare och många andra omotiverat kommer att få betydande minskningar av sin köpkraft. Attackerna mot löner och arbetsförhållanden inom den offentliga sektorn började för halvannat år sedan. I februari 2009 införde den irländska regeringen en nedskärning av nettolönen maskerad som pensionsavgift 1. Direkta nedskärningar av lönerna med 5 7 % i den offentliga sektorn föreslogs tidigare i år. I villkoren för lånen från EU/IMF till Ungern, Lettland, Serbien och Rumänien ingick frysning eller nedskärning av lönerna i den offentliga sektorn, och för Lettland och Rumänien också en översyn av den offentliga sektorns lönestruktur. Samtidigt som de offentliganställda i Sydeuropa börja känna av de första effekterna av lönesänkningarna där, bekräftar statistiken på annat håll omfattningen av vad de offentliganställda, speciellt i Östeuropa, har att utstå. Detta är länder som före krisen hade gjort vissa framsteg i form av förbättrade lönenivåer, i synnerhet som svar på de påfrestningar som orsakats av emigrationen. En hel del av dessa framsteg har nu emellertid omintetgjorts. 1 Avgiften går från 5 % på inkomster i nivån euro till 10 % på inkomster över euro. I december 2009 infördes en direkt löneminskning 5 % på inkomster upp till euro, 7,5 % upp till euro och 10 % på inkomster över euro.

2 Bakgrundspromemoria 1: Attacker mot löne- och arbetsvillkor för offentliganställda Den genomsnittliga lönen i offentlig administration i Lettland var 525 lats (745 euro) i slutet av 2009, mindre än genomsnittet under 2006 (624 lats, 885 euro); i Estland var genomsnittslönen på estniska kronor (960 euro) under 2009 lägre än motsvarande belopp 2007, som var kronor (1 070 euro). Under 2009 fick de offentliganställda i de baltiska staterna se sin genomsnittsinkomst minska med 15,9 % i Estland, 18,1 % i Litauen och 25,1 % i Lettland. Genomsnittslönerna i hälso- och sjukvård och socialtjänst minskade också, men inte i samma grad: 6,3 % i Estland, 9,8 % i Litauen och 19,0 % i Lettland. I den nuvarande ekonomiska krisen var Ungern ett av de första länderna som tvingades sänka lönerna i den offentliga sektorn för att uppfylla lånevillkoren från IMF/EU. Genomsnittslönerna i offentlig administration minskade med 12,4 % under 2009, medan anställda i hälso- och sjukvård och socialtjänst fick en minskning på 5,3 %. Åtstramningspaket diskuteras också i Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Danmark och Storbritannien. Dessa åtgärder kommer inte bara att beröra de offentliganställda, deras familjer och de samhällen där de bor, utan även ekonomin som helhet. (Se bakgrundspromemoria 2). U:\01 - MEETINGS 2010\ EC\Follow-up\Coordination of press releases for 16 June\web 2

3 Bakgrundspromemoria 1: Attacker mot löne- och arbetsvillkor för offentliganställda Frysta och sänkta löner, lönereformer samt personalminskningar och anställningsstopp inom offentlig sektor Lönestopp Lönesänkningar Lönereformer Arbeten/rekrytering Vitryssland 2009 Bosnien-Hercegovina 2010 (Federationen) 2009 (Federationen) / (Fed) (Republika Srpska) Bulgarien 2009 Frankrike : : ; 1 av 2 indragna jobb återbesätts Tyskland Grekland : % av 5 återbesätts Ungern 2009: 13:e månadslönen Irland 2009: pensionsavg. 5 7 %; Anställningsstopp en avtalad löneökning på 3,5 % återkallades; 2010: 5 8 % Italien av 5 återbesätts Lettland 2009: % (kv. 2009:3) Litauen 2009: 8 % - 10 % Makedonien Anställningsstopp Moldavien Anställningsstopp; Portugal Anställningsstopp Rumänien : 25 % av 7 återbesätts; Serbien Anställningsstopp; - 10 % Spanien : 5 % 1 av 10 återbesätts Storbritannien 2010 (lokal och regional förvaltning) Anställn.stopp

4 Bakgrundspromemoria 2: Reglering, ekonomisk politik och offentliga finanser det fackliga perspektivet EPSU anser att nedskärningar inte är den enda lösningen. Beslutsfattarna måste överväga en rad olika åtgärder för att få en balanserad reaktion på krisen. Dessa ändringar består bl.a. i följande: Regeringarna och EU-kommissionen bör stödja alla tecken på återhämtning genom att hålla efterfrågan i ekonomin uppe. Åtstramningspaketen kommer att skada Europas ekonomi och hålla Europa kvar i lågkonjunkturen. Europa behöver få växa ut ur recessionen. Det behövs en effektiv reglering av finanssektorn om man ska kunna komma åt krisens grundorsaker. Se till att det finns tillräcklig finansiering av de offentliga tjänsterna genom en rättvis och progressiv beskattning, så att bördan inte läggs på de lägst avlönade och mest sårbara. Skatterna kan höjas för de förmögna och för företagssektorn. Personalminskningar och anställningsstopp innebär en risk för sämre tjänstekvalitet och försämrad övervakning och uppföljning av regelsystemen, och ger därmed kriminella, bankchefer, storföretag och förmögna människor större utrymme för bedrägeri, skattefusk och brott mot arbets-, hälso- och miljölagstiftningen. Investeringar i offentliga tjänster och offentlig infrastruktur som hjälper oss på vägen att skapa jobb som en del av övergången till en hållbar ekonomi. Den makroekonomisk koordineringen och övervakningen behöver breddas och ta hänsyn till social rättvisa, jämlikhet, investeringar och de offentliga tjänsternas fundamentala roll för att möta krisen. Det är inte överraskande att de offentliganställda är upprörda över att behöva betala för en kris som de inte är medskyldiga till. Reaktionen från finanssektorn ger ytterligare bränsle åt denna upprördhet. Som framhålls i en ekonomisk analys från ETUC 2 var bristen på effektiv reglering av banksektorn en bidragande orsak till krisen. Inget har gjorts för att ändra på detta, och därför är rapportens slutsats: Det bör därför inte komma som någon överraskning att bankcheferna, som inte hindras särskilt mycket av nya regleringar eller förändrad policy, efter att ha räddats av skattebetalarnas pengar återgår till sin vanliga rutin att fokusera på överdrivna vinster och betalar ut obscena bonusar samtidigt som de begränsar kreditflödet till investeringar och jobb i den reala ekonomin. En reform av det finansiella systemet är oundgänglig. Det räddades av offentliga medel men är nu ansvarigt för att lägga press på regeringarna i Grekland och Portugal genom att sänka deras kreditvärdighet. I en rapport 3 i januari underströk ETUC följande: Den betalningsinställelse som finansmarknaderna fruktar har i verkligheten kommit ett steg närmare just genom att Grekland nu belastas med extremt höga räntor. 2 Banks, bail-outs and bonuses (Banker, bankstöd och bonusar), ETUC Crisis Paper 2010/2, January How financial elites are setting Greece as an example for the rest of Europe (Hur finanseliten gör Grekland till ett exempel för resten av Europa), ETUC Economic Discussion Paper 2010/1 4

5 Bakgrundspromemoria 2: Reglering, ekonomisk politik och offentliga finanser det fackliga perspektivet Det är utomordentligt cyniskt att medan offentliga medel använts för att stötta upp det finansiella systemet, så spekulerar nu banker, hedgefonder och andra finansiella institutioner mot de länder som har stora underskott. Regeringarna har också ökat de offentliga underskotten och investerat i återhämtningsprogram för att skydda sysselsättningen och stödja arbetare som blivit övertaliga när krisen drabbade tillverkningsindustrin. Men bankerna och finanssektorn har inte tagit sitt ansvar. Den senaste rapporten 4 om bankernas utlåning från Europeiska centralbanken visar en fortsatt åtstramning av kreditmarknaden snarare än den expansion som skulle behövas för att förstärka ekonomin. Samtidigt har de kreditvärderingsinstitut som gav AAA-betyg till nu värdelösa produkter i dag djärvheten att reducera grekiska statsobligationer till skräpstatus trots att det inte finns några belägg för att Grekland inte skulle återbetala sina lån. De höga räntor som krävs av Grekland är ett resultat av spekulationer. Dessa spekulationer kunde ha förhindrats om länderna i eurozonen hade gått med på att ge ut euroobligationer på det sätt som föreslagits av EPSU och ETUC. 5 De utdragna diskussionerna om det finansiella stödet till Grekland och de fortsatta spekulationerna mot grekiska, portugisiska och spanska obligationer understryker behovet av nya strukturella lösningar. Den här krisen får kedjeeffekter utanför Europeiska unionen. Det är inte bara länderna i eurozonen eller EU som berörs. Länderna i Central- och Östeuropa hör till dem som drabbats hårdast av den finansiella och ekonomiska krisen. Europeiska utvecklingsbankens chefsekonom har varnat om att Vi har alltid varit bekymrade för [följderna] för Östeuropa av avvecklingen av stimulansåtgärderna i Västeuropa. Vad vi nu ser är en accelererande minskning av skatteintäkterna, och det är verkligen något som ger anledning till oro. Det här domedagsscenariot hotar nu länderna i Central- och Östeuropa när de flesta regeringar i EU skär ned på utgifterna, senarelägger investeringar och förutser lägre ekonomisk tillväxt. Återhämtningsprocessen förutsätter en omvärdering av stabilitets- och tillväxtpakten och dess målsättningar. Exitstrategier och anpassningar av de offentliga finanserna måste planeras på lång eller medellång sikt. Europeiska centralbanken (ECB), EU-kommissionen och Eurorådet, liksom internationella institutioner som IMF, bör inte sätta upp överambitiösa mål som tvingar regeringarna att göra stora och plötsliga nedskärningar i de offentliga utgifterna. I EPSU-kongressens resolution om krisen underströks att man inte kan återgå till business as usual. Där efterlystes reella förändringar som leder till ekonomiska, sociala och miljömässiga framsteg, vilket som prioriterade mål skulle innebära stängning av skatteparadis samt åtgärder mot skattefusk och korruption i syfte att återbalansera det sociala Europa. EPSU:s Deklaration om rättvisa skatter kräver rättvisare progressiva skattesystem och ökad företagsbeskattning. En förbättrad skatteadministration betyder också att kryphål i skattesystemet så långt möjligt täpps till och undantag avlägsnas. EPSU stöder nya initiativ för att stötta de offentliga finanserna genom exempelvis beskattning av övervinster inom banksektorn, en skatt på finansiella transaktioner, beskattning av bonusar inom finanssektorn och skatter på slösaktig resursanvändning. Vi ser inget skäl varför lönen för låg- och medelavlönade offentliganställda ska frysas eller sänkas när bankchefer, spekulanter och rika kommer undan helskinnade. 4 April 2010 ECB bank lending survey, 5 ETUC:s resolution Den ekonomiska krisen: nya finansieringskällor, 5

6 Bakgrundspromemoria 2: Reglering, ekonomisk politik och offentliga finanser det fackliga perspektivet EPSU fortsätter att argumentera för investeringar i offentliga tjänster och offentlig infrastruktur. Sådana investeringar, liksom sociala utgifter, medför större nytta för företagen, de anställda och samhället än skattesänkningar, som har en lägre multiplikatoreffekt och ofta gynnar de rika och storföretagen. 6 Systemet behöver också en rekonstruktion, inte bara av den finansiella regleringen utan även när det gäller hur finanssektorn interagerar med ekonomin i övrigt. Arbetarrörelsen både på nationell och på europeisk nivå kräver en förstärkt roll i den makroekonomiska dialogen för att mer effektivt kunna utmana den finansiella och ekonomiska ortodoxin. Vi stöder det synsätt som uttryckts av ILO:s generaldirektör Juan Somavia. I hans årsrapport till ILO-kongressen varnar han för att många länder, som reaktion på påtryckningar från finansmarknaderna, tvingas in i en strikt skattepolitik som äventyrar återhämtningen och gör det mindre sannolikt att investeringar, tillväxt, sysselsättning och lönenivåer på kort sikt kan återställas eller att skatteintäkterna kommer tillbaka inom rimlig tid. Slutresultatet är att det blir svårare att reducera underskotten och svårare att betala av skulderna. Så varför har frågan om statsskulderna just nu, i denna mycket osäkra tid med svag återhämtning, blivit den stora, brådskande, överordnade globala policyfrågan för marknaderna, som om det var fråga om en annalkande storm? Detta ligger kanske inte i deras eget intresse om det leder till en ännu större ekonomisk åtstramning eller till och med en dubbel-dip recession. Det var just en sådan reaktion som bidrog till 1930-talets stora depression