Beslut om licensjakt efter varg 2010

Transkript

1 1 (30) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Ola Larsson Tel: BESLUT Dnr Nv Enligt sändlista Beslut om licensjakt efter varg 2010 Beslut Naturvårdsverket beslutar, med stöd av 23 d och 24 d jaktförordningen (1987:905), samt med beaktande av skyddsreglerna i artikel 12 och undantagsreglerna beträffande jakt i artikel 16 i Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) om licensjakt efter 27 vargar i Dalarnas, Gävleborgs, Västra Götalands, Värmlands och Örebro län. Naturvårdsverket beslutar med stöd av 59 jaktförordningen att detta beslut ska gälla utan hinder av att beslutet överklagas. Angående överklagande, se bilaga 6. Villkor För att uppfylla kravet på strängt kontrollerade förhållanden i 23 c jaktförordningen beslutar Naturvårdsverket att nedan angivna villkor gäller för jakten enligt detta beslut. Efterlevnaden av dessa villkor är nödvändiga för att jakt enligt Naturvårdsverkets beslut ska få bedrivas. Jakt som bedrivs mot givna villkor sker således utan stöd av beslutet och i strid med fredningsbestämmelserna i 3 jaktlagen. Straffbestämmelser för jaktbrott och grovt jaktbrott finns i 43 respektive 44 jaktlagen (1987:259). För jaktbrott kan även den dömas som förfarit med oaktsamhet. Var, när och hur många djur får fällas? Jakt på totalt 27 vargar tillåts i Dalarnas, Gävleborgs, Västra Götalands, Värmlands och Örebro län. Dalarnas län Jaktområde: Hela länet. Antal: 9 djur

2 NATURVÅRDSVERKET 2 (30) Gävleborgs län Jaktområde: Hela länet, med undantag för det område i Ljusdals, Ovanåkers och Bollnäs kommuner som är markerat på kartan i bilaga 4. Antal: 3 djur Västra Götalands län Jaktområde: Kommunerna Strömstad, Tanum, Dals-Ed, Bengtsfors, Åmål, Munkedal, Färgelanda, Mellerud, Uddevalla, Stenungsund och Kungälv. Samt de delar av kommunerna Lilla Edet, Trollhättan och Vänersborg som ligger väster respektive norr om Göta älv. Antal: 3 djur Värmlands län Jaktområde: Hela länet. Antal djur: 9 djur Örebro län Jaktområde: Hela länet Antal djur: Högst 3 djur får fällas, varav minst 1 djur ska fällas i det område som avgränsas i kartan i bilaga 5 till detta beslut. Jakttid Jakt är tillåten från och med 2 januari till och med 15 februari Avlysning Jakten ska avlysas då det totala antalet djur fällts eller påskjutits inom län eller berörd del av län eller om jakttiden löpt ut. Vilka får utföra jakten? Person som har jakträtt i områden som omfattas av detta beslut har rätt att delta i licensjakt efter varg på det jaktområde han/hon har jakträtt, under förutsättning att jakträtten omfattar jakt efter varg. Jakt får inte bedrivas utan att en ansvarig jaktledare utsetts på förhand vid varje jakttillfälle. Vid ensamjakt är den ensamme jägaren jaktledare. Jaktledarens ansvar Jaktledaren är ansvarig för att information från myndigheterna kommer fram till jägarna och att information om jaktutfallet kommer fram till myndigheterna. Den som jagar varg ska varje timme hålla sig informerad om hur många djur som återstår av tilldelningen i det område där licensjakt efter varg bedrivs. Krav på registrering av jägare 49 2 st jaktförordningen (1987:905) föreskriver att den som avser bedriva licensjakt efter varg ska registrera detta vid jaktkortsregistret. Med beaktande av

3 NATURVÅRDSVERKET 3 (30) riktlinjer om bestämmelserna i EU:s art- och habitatdirektiv (92/43/EEG) 1 gör Naturvårdsverket bedömningen att undantag från anmälningsskyldigheten kan göras och att endast jaktledaren behöver registrera sig för licensjakt efter varg. Naturvårdsverket beslutar därförom undantag från 49 jaktförordningen genom att endast ansvarig jaktledare behöver anmäla till jaktkortsregistret att licensjakt ska bedrivas. Registrering kan ske via Naturvårdsverkets hemsida eller talsvar Vilka djur får fällas? Varg får jagas oberoende av kön och ålder. Tillåtna jaktmedel m. m. Av 14 till 16 Naturvårdsverkets föreskrifter och Allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18) framgår vilka vapen som är godkända för jakt efter varg Naturvårdsverket erinrar om bestämmelserna i 9 2 st 3 jaktförordningen (1987:905) gällande inskränkningar i jakttiden som säger att Varg, järv, lo, hjort, rådjur och mufflonfår får jagas bara fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme efter solens nedgång. Under timmen efter solens nedgång får jakten endast bedrivas som vaktjakt eller smygjakt samt 17 andra stycket samma förordning gällande kravet på eftersökshund. Motordrivet fordon Naturvårdsverket beslutar vidare att tillåta användning av motordrivet fordon för att på befintligt vägnät söka efter vargspår. Det utgör ett undantag enligt 24 d andra stycket från förbudet i 31 jaktlagen att bedriva jakt från motordrivet fortskaffningsmedel. I samband med jakt med stöd av detta beslut får djur sökas från motordrivet fordon som färdas på väg som återfinns på lantmäteriets karta i skala 1: Motordrivet fordon har samma betydelse som i 1 lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Det innebär att sökande längsmed väg får ske för så kallad ringning av djuren för att fastställa djurets ungefärliga vistelseplats. Undantaget ger inte rätt att från motordrivet fordon skjuta, spåra, förfölja eller genskjuta djuret. Undantaget ger inte heller rätt att nyttja motordrivet fordon för att förhindra att vargen kan undkomma eller för att avleda dess uppmärksamhet från den som jagar. 1 Guidance document on the strict protection of animal species of Community interest under the Habitats Directive 92/43/EEC. Final Version. Februari 2007

4 NATURVÅRDSVERKET 4 (30) Fångstredskap Licensjakt efter varg med stöd av detta beslut får inte bedrivas med fångstredskap. Åteljakt Licensjakt efter varg med stöd av detta beslut får inte bedrivas med hjälp av åtel. En åtel definieras i detta beslut som: animaliskt eller vegetabiliskt material eller annat som utplacerats eller på annat sätt iordningställts i syfte att locka till sig vilt. Anmälan av fälld varg Jaktledaren ska utan dröjsmål och senast inom en timme från det att vargen fällts eller påskjutits anmäla detta till länsstyrelsen (se tabell 1). Tabell 1. Län Telefonnummer Rapportering av fälld eller påskjuten varg Dalarna Gävleborg Västra Götaland Värmland Örebro Telefonnummer information om återstående tilldelning Efter det att varg fällts eller påskjutits får ytterligare jakt efter varg inte bedrivas inom det område jaktledaren ansvarar för, innan jaktledaren fått besked från länsstyrelsen om att tilldelning återstår inom länet eller aktuell del av länet. Även om varg inte fällts eller påskjutits ska jaktledaren under pågående jakt ha kontakt med länsstyrelsen varje timme för besked om tilldelning återstår inom länet eller del av länet. I samband med anmälan om fällt djur ska länsstyrelsen informera jaktledaren om hur det ska förfaras med det fällda djuret. Länsstyrelsens besiktningsman kontaktar jaktledaren angående tidpunkt och plats för besiktningen. Jaktledaren är ansvarig för att vargen och skottplats/fallplats kan besiktas snarast efter överenskommelse med länsstyrelsens besiktningsman. Besiktning ska ske inom 24 timmar från den tidpunkt djuret fälldes. Vid anmälan ska jaktledaren ange följande uppgifter som antecknas av länsstyrelsen: 1. ansvarig jaktledare, 2. skyttens namn, adress och telefonnummer, 3. när djuret fällts eller påskjutits (datum och klockslag), 4. var djuret fällts eller påskjutits (plats som går att återfinna på karta 1: , kommun) och

5 NATURVÅRDSVERKET 5 (30) 5. djurets kön. Anmälan, eftersök och dokumentation av påskjuten varg Jaktledaren ska omedelbart anmäla en påskjuten varg till länsstyrelsen. Den som påskjutit varg ska fullfölja eftersök till dess varg återfunnits död eller anträffats skadad och avlivas, alternativt till dess allt tyder på att vargen är oskadad. Jaktledaren ansvarar för att eftersök genomförs. Jaktledaren ska redovisa hur eftersöket genomförts till länsstyrelsens besiktningsman. Länsstyrelsens besiktningsman ska besöka skottplatsen och tillsammans med jaktledaren och skytten genomföra en fältkontroll och följa upp vad som skett efter skott. Besiktningsmannen och jaktledaren ska dokumentera vidtagna åtgärder i blankett Eftersök av påskjuten varg (bilaga 3). Länsstyrelsen ska därefter besluta om den påskjutna vargen ska avräknas. Påskjuten varg ska avräknas såvida det inte har påvisats genom fältkontrollen att vargen är oskadad. Besiktning av fälld varg m.m. Jaktledaren är ansvarig för att fälld varg och skottplats/fallplats snarast uppvisas för länsstyrelsens besiktningsman. Länsstyrelsen är ansvarig för att besiktning sker senast inom 24 timmar från den tidpunkt vargen fälldes. Besiktningsman ska tillsammans med skytten fylla i blankett Registrering av fälld/död varg (bilaga 1). I samband med besiktningen överlämnas det flådda djuret till besiktningsmannen. Genom besiktningsmannens försorg sänds flådd kropp till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) 2. Den flådda kroppen ska vara komplett, dvs. alla tår (exklusive klor), alla svanskotor samt kraniet ska medfölja kroppen. Del av skinn som är eller kan misstänkas vara angripet av skabb ska också insändas. Om den fällda vargen inte flås i samband med besiktningen är det skinnets ägares ansvar att den flådda kroppen kommer till SVA inom fem arbetsdagar från det att djuret fällts. Besiktningsmannen ska vid besiktning ta ett hudprov. Vidare ska besiktningsmannen märka vargskinnet med transponder (mikrochipen sitter i brickan) vid sidan av flåsnittet vid buk eller bröst. Kopia av blanketten Besiktning och märkning av fälld varg (bilaga 2) ska omgående sändas till Naturvårdsverket 3. Jakträttshavarens rätt till delar av varg Naturvårdsverket beslutar att under förutsättning att ovan nämnda uppgifter rapporterats samt att den flådda kroppen inklusive huvudet (skrotten) 2 Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Obduktionssalen, Viltsektionen, Travvägen 12A, Uppsala 3 Naturvårdsverket, Stockholm, telefon , fax

6 NATURVÅRDSVERKET 6 (30) överlämnats till besiktningsmannen eller inom fem arbetsdagar från det att djuret fällts kommit till SVA och att övriga villkor i detta beslut följts, så ska skinnet från vargen tillfalla jakträttshavaren. Underlåter jaktledaren eller jakträttshavaren att uppvisa skottplats/fallplats eller om platsen inte kan återfinnas eller om jakträttshavaren vägrar att lämna ifrån sig kroppen inklusive huvudet tillfaller hela djuret staten eller om djuret inte återfinns värdet av detsamma. Blanketter Besiktningsmannen ska tillsammans med jaktledaren fylla i Registrering av fälld/död varg (bilaga 1). Kopia/dubblett av denna blankett ska bifogas proverna till SVA (se ovan). I samband med besiktning och märkning av djuret ska besiktningsmannen fylla i blanketten Besiktning och märkning av fälld varg (bilaga 2). Rekommendationer Sändarmärkta vargar Naturvårdsverket anser att det är viktigt att licensjakten efter varg sker på ett sätt som minimerar antalet sändarmärkta vargar som fälls. Av detta skäl ombeds jägare som deltar i jakt efter varg att, om möjligt, inte fälla sändarmärkta djur. För att undvika att sändarmäkta djur fälls i högre utsträckning än andra djur uppmanar Naturvårdsverket berörda länsstyrelser samt Sveriges lantbruksuniversitet att stänga ned vargtelefoner respektive vargweb för de områden där licensjakt bedrivs under den tid som licensjakten pågår. Denna uppmaning gäller inte sändarmärkta vargar som är avkommor från den invandrade varg av östligt ursprung som etablerat sig i det så kallade Galvenreviret. Naturvårdsverket menar att kunskapen om var dessa, genetiskt värdefulla, vargar befinner sig ska användas för att undvika att de fälls vid jakten. Om sändarmärkta avkommor från Galvenreviret befinner sig i jaktområdet uppmanas berörda jägare att inte jaga i det aktuella jaktområdet. Observationer av vargpar eller vargflockar Jaktledarna ombeds att rapportera observationer av vargpar eller flockar till respektive länsstyrelse. Rapportering kan ske per telefon, helst samma dag eller första vardag efter observationen. Denna rapportering kommer att underlätta inventeringen av varg, och därmed förbättra underlaget för kommande års jaktbeslut. Annan information Krav i övrig lagstiftning för hantering av vargskinn Kommersiella aktiviteter som annonsering, köp, byte, försäljning eller förevisning av varg, vargskinn eller andra delar av varg, är förbjudna enligt

7 NATURVÅRDSVERKET 7 (30) artikel 8.1 i Rådets förordning (EG) 338/97. Jordbruksverket kan medge undantag från förbudet, om det kan visas att exemplaret åtkommits lagligt. För vargar skjutna i enlighet med detta beslut, kan Jordbruksverkets 4 intyg om undantag från förbudet inhämtas. Ägaren kan då sälja eller byta skinnet eller det monterade djuret. För export, import eller reexport krävs särskilt tillstånd från Jordbruksverket. Länsstyrelsernas och andra myndigheters åtgärder i samband med jakten Länsstyrelsen är mottagare av anmälningar av fällda vargar och informerar jaktledaren om dennes och skyttens skyldigheter. Länsstyrelsens besiktningsman kontaktar jaktledaren angående tidpunkt och plats för besiktningen. Länsstyrelserna ska tillhandahålla telefonsvarare med aktuell information om hur många djur som fällts och vad som återstår av tilldelningen. Länsstyrelsen ska meddela att jakten är slut när kvoten är fylld inom länet eller i förekommande fall i del av länet. Beslut om avlysning delges snarast berörda polismyndigheter, jakträttshavare, jaktvårdsföreningar, medier och övriga på lämpligt sätt. Länsstyrelsen ska förordna besiktningsmän som besiktar samtliga fällda vargar, fallplatser samt märker vargskinnet med transponder (mikrochip). Länsstyrelsens besiktningsman dokumenterar eftersök av påskjuten varg. Förordnade besiktningsmän ska ha genomgått den särskilda utbildning som genomförs av Naturvårdsverket och Viltskadecenter den 22 december Besiktningsmannen fyller tillsammans med jakledaren i blanketten Registrering av fälld/död varg (bilaga 1) samt fyller själv i blanketten Besiktning och märkning av fälld varg (bilaga 2). I samband med besiktningen överlämnas det flådda djuret till besiktningsmannen. Genom besiktningsmannens försorg sänds flådd kropp till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) 5. Den flådda kroppen ska vara komplett, dvs. alla tår (exklusive klor), alla svanskotor samt kraniet ska medfölja kroppen. Om den fällda vargen inte flås i samband med besiktningen är det skinnets ägares ansvar att den flådda kroppen kommer till SVA inom fem arbetsdagar från det att djuret fällts. När den flådda kroppen sänds in till SVA följs anstaltens rutiner för att sända döda djur till SVA som finns på Internet under adressen: SVA står 4 Intyget är förenat med en avgift på 350 kronor som Jordbruksverket, Jönköping, telefon , fax debiterar. 5 Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Obduktionssalen, Viltsektionen, Travvägen 12A, Uppsala

8 NATURVÅRDSVERKET 8 (30) för fraktkostnaden. Om ersättning för frakten önskas ska kopia på fraktkvittot bifogas försändelsen. Del av skinn som är eller kan misstänkas vara angripet av skabb ska också insändas. Flådd kropp ska om möjligt inte frysas och inte heller tas ur. Kontakta snarast SVA för överenskommelse om förvaring och frakt. Frågor om hantering och transport av kropp till SVA besvaras av Arne Söderberg ( ) och Jessica Åsbrink ( ). Efter obduktion och egen provtagning förvarar SVA delar av proverna. Övriga prover, samt det kompletta skelettet, förvaras på Naturhistoriska riksmuseet. Vid besiktningen tar besiktningsmannen också ett referensprov (hudprov med hår, ca 1x3 cm) samt ser till att referensprovet sänds till SVA. Referensprov sänds aldrig tillsammans med djurkroppen till SVA. Länsstyrelserna sänder senast den 1 april 2010 till Naturvårdsverket en skriftlig rapport över hur många djur som fällts eller anmälts påskjutna med stöd av detta tillstånd. Rapporten utgör rapporteringsunderlag till EU i enlighet med habitatdirektivets artikel 16.2, och innehåller uppgifter om djurets kön, skyttens namn, adress och telefonnummer samt tidpunkt (datum och klockslag), plats (fastighet, kommun, koordinater i rikets nät) och hur respektive varg fällts (jaktmetod). Av rapporten framgår även vilka erfarenheter som vunnits i samband med jakten. Ifyllda blanketter Registrering av fälld/död varg (bilaga 1) och Besiktning och märkning av fälld varg (bilaga 2) bifogas denna skriftliga rapport. Sammanställningen skickas även som e-post till ola.larsson@naturvardsverket.se Rapport över fällda vargar ska fortlöpande under jaktperioden skickas till vargjakt@sva.se. SVA uppdaterar därefter information om licensjakten på sin hemsida Fällda vargar registreras av länsstyrelsen i Rovdjursforum som synobservationer under den egna inventeringen Licensjakt varg Naturvårdsverket förutsätter att länsstyrelserna rapporterar om varg fälls lagligt med stöd av beslut om skyddsjakt. Även olaglig jakt ska rapporteras. Sådana uppgifter redovisas till Naturvårdsverket före den 30 september 2010.

9 NATURVÅRDSVERKET 9 (30) Bakgrund Samråd Naturvårdsverket har i november 2009 arrangerat två samrådsmöten inför den kommande licensjakten efter varg. Den 4 november sammanträdde verkets nationella råd för rovdjursfrågor och diskuterade bland annat licensjakten. Vidare arrangerade verket den 5 november ett samrådsmöte om den kommande jakten. Vid mötet deltog bland annat representanter för länsstyrelserna i Dalarna, Gävleborgs, Västra Götalands, Värmlands, Örebro och Västmanlands län samt representanter för de två jägarförbunden. Naturvårdsverket har den 9 november 2009 begärt att länsstyrelserna i Dalarna, Gävleborgs, Västra Götalands, Värmlands, Örebro och Västmanlands län senast den 7 december 2009 ska inkomma med yttrande över licensjakten. Yttranden från länsstyrelserna Länsstyrelserna i Dalarna, Gävleborgs, Västra Götalands, Värmlands, Örebro, och Västmanlands län har inkommit med yttranden om licensjakt efter varg. Länsstyrelsen i Dalarna län föreslår att hela Dalarna ska vara jaktområde och avstyrker jakt på särskilda revir. Vidare föreslår länsstyrelsen att tilldelningen i landet bör fördelas proportionellt, samt att jakten bör inriktas på yngre vargar och att jakt efter revirhållande par och sändarmärkta djur ska undvikas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar att licensjakt utformas som avlysningsjakt i hela Gävleborg med undantag för Galvenreviret. Tilldelningen bör grundas på förekomst av varg. Vidare anser länsstyrelsen att andelen vargar i ett län bör avgöra hur stor del av den totala tilldelningen som länet får. Länsstyrelsen menar att länet borde få en tilldelning i storleksordningen 3-5 vargar. Länsstyrelsen i Västra Götalands län föreslår som första alternativ att de minst sex vargar som ingår i Kroppefjällsreviret tas bort. I andra hand menar länsstyrelsen att de minst fem vargar som ingår i reviret Dals-Ed norra bör bli föremål för skyddsjakt. Om tilldelningen understiger antalet djur i dessa revir förordar länsstyrelsen avlysningsjakt i hela länet. Vidare menar länsstyrelsen att antalet djur som får fällas i länet inte bör överstiga 8. Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår att hela Värmland ska vara jaktområde och avstyrker jakt på särskilda revir. Vidare föreslår länsstyrelsen att tilldelningen i landet bör fördelas proportionellt, vilket skulle innebära att 1/3 av den totala tilldelningen tillkommer Värmlands län. Länsstyrelsen menar att fördelningen av jakten bör basera sig på antalet vargrevir, dvs. revir med vargpar eller familjegrupper.

10 NATURVÅRDSVERKET 10 (30) Länsstyrelsen i Örebro län föreslår att länet ska delas in i två jaktområden; Hasselforsreviret och övriga länet. Vidare föreslår länsstyrelsen att 1/9 av den totala tilldelningen ska få fällas i länet. Länsstyrelsen i Västmanlands län förslår att sammanlagt 30 vargar tilldelas för licensjakt i och menar att länsstyrelserna bör få stort handlingsutrymme i att besluta hur jakt ska bedrivas i respektive län. Vidare redovisar länsstyrelsen dokumenterade skador i de två revir som berör länet. Länsstyrelsen yttrar sig inte i riktning att licensjakt berör länet. Övriga ansökningar och skrivelser Jägarnas Riksförbund har inkommit med skrivelse där förbundet lämnar synpunkter på den kommande vargjakten. Bland annat framför förbundet att jakten bör bedrivas som avlysningsjakt där varg finns, att skinn och kranium ska tillfalla skytten, att motorfordon ska få nyttjas för avspårning och utsättning av skyttar samt att kontroll av återstående tilldelning ska ske var tredje timme. Lars Hjelm, Älvsjö, har inkommit med skrivelse där han bland annat framför att omräkningstalet för att beräkna antalet vargindivider utifrån antalet föryngringar är felaktigt samt att misslyckade föryngringar inte bör ligga till grund för licensjakt. Mora Norra jaktvårdskrets, Orsa jaktvårdskrets och Rättviks jaktvårdskrets har inkommit med ansökan om licensjakt till Länsstyrelsen i Dalarna, som vidarebefordrat ansökan till verket. Ansökan avser samtliga vargar i reviret Siljansringen. Som skäl för licensjakt i reviret framförs bland annat att området har en älgstam som decimerats kraftigt, att jakt med löshund inte går att bedriva och att fäbodbruket i området hotas. Örebro Viltvårdsdistrikt av Jägarnas Riksförbund har inkommit med skrivelse med synpunkter på den kommande vargjakten. I skrivelsen framförs bland annat att återstående vargar från det gamla Kilsbergsreviret bör omfattas av jakten, att länsstyrelsen underskattat antalet vargar i länet med cirka 20 djur, att minst ett 10-tal vargar behöver fällas i länet samt att jakten bör bedrivas som avlysningsjakt över hela länet. Clara Nutti, Svenska Hamiltonstövareföreningen, Ingeborg Stensdotter, Svenska Finskstövareföreningen, Catharina Linde-Forsberg, Svenska Beagleklubben och Birgitta Salama, Svenska Jämthundklubben, har inkommit med skrivelse där de bland annat anför att minst 107 vargar behöver fällas för uppnå riksdagens beslut om en ny rovdjursförvaltning.

11 NATURVÅRDSVERKET 11 (30) Förekomst av varg i Sverige och på den skandinaviska halvön Den svenska vargstammen inventeras genom heltäckande inventeringar som görs i hela landet. Inventeringsverksamheten regleras genom Naturvårdsverkets föreskrifter och Allmänna råd (NFS 2007:10) om inventering av stora rovdjur. Den svensk-norska, skandinaviska, vargpopulationen inventeras med enhetliga inventeringskriterier och dokumenteras med hjälp av årliga gränsöverskridande inventeringsrapporter 6. Rovdjurspolitiken i såväl Sverige som Norge innebär att Norge enbart räknar helnorska föryngringar till det norska beståndsmålet medan Sverige även tillgodoräknar sig föryngringar i gränsrevir. Även om det aldrig blev helt tomt på varg så var den skandinaviska vargpopulationen nästan utrotad under perioden Under denna period blev det aldrig dokumenterat mer än 10 vargindivider under en och samma vinter. På 90-talet ökade den skandinaviska vargpopulationen med % i genomsnitt per år. Ökningen har fortsatt under 2000-talet, men ökningstakten minskat till 13 % den senaste tioårsperioden. Merparten av den skandinaviska vargpopulationen finns i Sverige. Status vintern Vintersäsongen registrerades mellan 186 och 205 stationära vargar på den skandninaviska halvön. Dessa vargar fördelades på 28 familjegrupper, revirmarkerande par och 9-11 ensamma stationära djur. 26 föryngringar konstaterades. Av de mellan 186 och 205 stationära vargarna på den skandinaviska halvön dokumenterades individer i Sverige, 6-9 över gränsen medan 20 individer enbart uppehållit sig i Norge. Av de 26 föryngringar som dokumenterats skedde 22 i svenska revir, en i ett gränsrevir och tre i norska revir. Det officiella svenska inventeringsresultatet är således 23 svenska föryngringar, varav en är klassad som en misslyckad föryngring. Inventeringsresultatet för antalet vargföryngringar i Sverige åren redovisas i figur 1. Det totala antalet vargar, dvs. både de ovan redovisade stationära djuren och de icke stationära djuren, uppgick vintern till mellan 213 och 252 i Skandinavien och mellan 182 och 217 i Sverige. Om ett medelvärde för detta spann används för beräkningen av den svenska stammens storlek blir resultatet 199,5 individer. 6 Se Wabakken, Aronson, Strømseth, Sand, Maartmann, Svensson & Kojola: Ulv i Skandinavia: Statusrapport for vinteren Høgskolen i Hedmark 2009.

12 NATURVÅRDSVERKET 12 (30) Antal föryngringar av varg i Sverige (inkl. gränsrevir) / / / / / / / / / / / /09 Figur 1. Antalet föryngringar av varg i Sverige, inklusive gränsrevir, (Källa: Länsstyrelserna och Rovdjursforum) Den skandinaviska vargpopulationens genetiska situation Naturvårdsverket redovisade i februari 2009 regeringsuppdraget Förslag till åtgärder som kan stärka vargstammens genetiska status (Dnr Nv). I redovisningen av uppdraget redogörs för den skandinaviska vargpopulationens genetiska situation. En kortfattad redovisning följer nedan. Den ursprungliga skandinaviska vargpopulationen dog ut på grund av jakt under 1960-talet. Den nuvarande populationen grundades av två finsk-ryska vargar vintern Vintern invandrade ytterligare en varghane av östligt ursprung och bildade par med en skandinavisk hona. Dessa tre vargar utgjorde fram till våren 2008 hela den genetiska basen för den populationen. År 2008 har ytterligare två invandrade hanvargar från den finska populationen etablerat revir och fått sina första kullar. Inaveln är mycket hög i den skandinaviska vargpopulationen. Den höga inaveln beror på den smala genetiska basen, samt att populationen under drygt 20 år bestått av färre än 100 individer och därför haft en genetiskt mycket liten effektiv populationsstorlek. Även om stammen vuxit med i genomsnitt 14 % under de senaste åren hade inavelsnivån ökat till ca 30% (F = 0,3) vintern Detta innebär att vargarna i genomsnitt är närmare besläktade med varandra än helsyskon och ligger långt över den nivå (F = 0,062) som Svenska Kennelklubben anser vara oacceptabel för hundar genom kusinparning. De tre invandrande vargar som nått den skandinaviska reproducerande

13 NATURVÅRDSVERKET 13 (30) stammen under 20 år har varit för få för att tillskottet av nya gener ska motverka inaveln och inaveln har ökat. Skadliga arvsanlag verkar ha en hög spridning i populationen. Inavelsdepression yttrar sig i reducerad reproduktion jämfört med icke inavlade vargar och i förekomsten av en rad ärftliga defekter. I samband med redovisningen av regeringsuppdraget ansåg samtliga forskare som varit involverade i uppdraget att det genetiska läget för den skandinaviska vargstammen är allvarligt samt att stammen är alltför isolerad och i behov av nytt genetiskt material. Illegal jakt efter varg Forskare vid det Skandinaviska vargprojektet har studerat dödligheten i den skandinaviska vargpopulationen. I samband med en rapport 7 om dödlighet och illegal jakt redovisades att den dominerande dödligheten utgjordes av illegal jakt, uppdelad på säker respektive sannolik illegal jakt. Totalt uppgick den illegala jakten under perioden till 16,2 ± 6,7 % av vargstammen årligen och motsvarade ungefär hälften av all dödlighet. Attityder till varg Sveriges lantbruksuniversitet har åren 2004 och 2009 studerat svenskars inställning till rovdjur och rovdjurspolitik 8. Studien visar att en majoritet av befolkningen på nationell nivå och länsnivå accepterar de nationella mål om rovdjurens förekomst som riksdagen beslutat. Dock finns det i rovdjurslänen stora minoriteter, och lokalt även majoriteter, som vill minska målen för bland annat varg. I studien ingår två län med etablerad förekomst av varg; Dalarna och Gävleborgs län. Studien visar att det i ett flertal kommuner med vargförekomst 9 finns en majoritet av befolkningen som vill minska det nationella målet för varg. I Gävleborgs län har det skett en statistiskt säkerställd ökning av andelen av befolkningen som vill minska de nationella målet för varg. Även resultaten för Dalarna län tyder på en ökning av denna andel, men förändringen är inte statistiskt säkerställd. Tidigare jakt på varg och annan känd dödlighet Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) har på uppdrag av Naturvårdsverket redovisat antalet djur som fällts vid skyddsjakt på myndighets initiativ (27 jaktförordningen), på enskilds initiativ (28 jaktförordningen), och som dött av andra orsaker och kommit till SVA. Antalet fällda djur vid av myndighet beslutad skyddsjakt har varierat mellan 2 och 9. Antalet fällda djur vid skyddsjakt på enskilds initiativ har varierat mellan 1 och 5. Det totala antalet 7 Liberg, O., Sand, H., Wabakken, P & Pedersen, H.C Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen. Viltskadecenter Rapport nr sidor. 8 Sandström, C. & Ericsson, G. Om svenskars inställning till rovdjur och rovdjurspolitik. SLU. Umeå Kommunerna Ovanåker och Ljusdal i Gävleborgs län samt kommunerna Älvdalen, Vansbro, Rättvik, Mora och Malung i Dalarna län.

14 NATURVÅRDSVERKET 14 (30) djur som fällts vid skyddsjakt har varierat mellan sex och tolv. Antalet som fällts de första elva månaderna år 2009 är sex, vilket är det lägsta antalet djur som fällts vid skyddsjakt de föregående tre åren. Antalet djur som fällts under perioden 1/3 till 15/ är fem. Enligt SVA har under perioden 1 januari till 30 november 2009 sju vargar som inkommit till SVA dött av andra orsaker än skyddsjakt. Motsvarande antal för de två föregående åren var 6 (2008) respektive 11 (2007). Forskningsrapport om utformning av licensjakt efter varg För att få bättre kunskapsunderlag har Naturvårdsverket i oktober 2009 gett vargforskningsprojektet vid Sveriges lantbruksuniversitet i uppdrag (Dnr Nv) att utreda olika aspekter av en licensjakt efter varg i Sverige och dess möjliga konsekvenser för den skandinaviska vargpopulationen. Uppdraget omfattade även att lämna ett förslag till utformning av en licensjakt som motverkar hög täthet av varg i delar av Mellansverige och som motverkar den skandinaviska vargpopulationens dåliga genetiska status. Naturvårdsverket erhöll den 2 december 2009 en preliminär redovisning från Sveriges lantbruksuniversitet. Rapporten redovisar fyra olika typer av beskattningsstrategier som kan användas vid licensjakt; slumpmässig avskjutning, jakt på enbart ensamma djur, uttag av hela flockar och jakt på enbart reproduktiva djur. Strategierna uppges vara med både fördelar och nackdelar, som redovisas i rapporten. Författarna rekommenderar en jakt på utvalda revir kombinerad med en slumpmässig jakt. Vidare diskuterar rapporten konsekvenserna för kvarvarande valpar om bägge föräldradjur i en flock fälls vid olika tider på året. Forskarnas bedömning är att valparna har en god chans att överleva även om de blir av med båda föräldrar i januari. Forskarna har även analyserat tidpunkten för när de flesta parningarna sker och hur detta kan påverka vid vilken tidpunkt jakten senast måste avslutas. Forskarrapporten rekommenderar att kända revir med invandrade vargar och första generationens avkomma till sådana invandrade vargar undantas från jakt. Forskarrapporten menar att det är mycket små skillnader i genetiskt bevarandevärde mellan övriga revir. Av detta skäl och på grund av den kommande genetiska förstärkningen av den skandinaviska vargpopulationen menar forskarna att en rangordning av dessa revir utifrån genetiskt värde kan ges liten betydelse vid jaktbeslut. Vidare menar forskarna att det är svårt att med jakt styra lokala tätheter av varg. Rapporten ger synpunkter på praktiska detaljer av jakten, liksom på behovet av provtagning på fällda djur och möjligheterna att fastställa typen av fälld individ. Forskarna har arbetat med tre olika beskattningsmodeller för att beräkna antalet djur som bör fällas för att uppnå det förlängda etappmålet om 20 årliga föryngringar och det riksdagens beslut om att förvaltningen ska utgå från en stam som inte överstiger 210 djur. Eftersom den viktigaste faktorn för dessa

15 NATURVÅRDSVERKET 15 (30) beräkningar, stammens inneboende tillväxttakt, varierar starkt och slumpmässigt mellan åren, kan inte en exakt siffra ges. I stället ger forskarna ett intervall inom vilket beskattningen bör ligga. Detta intervall är mellan 22 och 40 djur, utöver de 8 djur som i genomsnitt fällts vid skyddsjakt de senaste åren. Sammanlagt innebär detta att den totala beskattningen bör ligga mellan 30 och 48 djur för att uppfylla riksdagens mål. Forskarna menar att det avgörande för vilken nivå som väljs är vilken säkerhet som ska uppnås för att stammen antingen inte överträffar riksdagens tak på 210, eller underskrider etappmålet på 20 föryngringar. Forskarrapporten påtalar att det finns ett stort antal osäkerheter och slumpfaktorer i systemet och att detta gör att ett exakt mål inte kan uppnås varje enskilt år. Forskarna menar att skevheter i resultaten får korrigeras påföljande år och att förvaltningen därför måste vara mycket flexibel och adaptiv. Skäl Proposition och riksdagsbeslut om en ny rovdjursförvaltning Riksdagen har den 21 oktober 2009 beslutat om regeringens proposition 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning. Riksdagen har genom beslutet godkänt mål för vargstammens utveckling som bland annat innebär: att Sverige får en livskraftig vargstam med en god genetisk status, att tillväxten av antalet vargar begränsas genom en förlängning av etappmålet för antalet årliga föryngringar av vargar, att etappmålet kompletteras med kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status, att högst 20 individer som ökar den genetiska variationen i den svenska vargpopulationen ska införlivas i populationen under de närmaste fem åren fram till 2014, att införlivandet av de genetiskt friska individerna i första hand sker genom att underlätta för naturligt invandrade vargar, t.ex. genom att flytta individer från renskötselområdet till populationen utanför renskötselområdet, och i andra hand genom aktiv utplantering av vargar som hämtas från genetiskt friska populationer med östligt ursprung, att delegationsbeslut ska ta hänsyn till naturliga variationer, exempelvis att antalet föryngringar varierar från år till år, och därmed utgå från en populationsstorlek som inte överstiger 210 vargar i Sverige, att populationens tillväxt regleras genom beslut om begränsad licensjakt kompletterad med skyddsjakt av skadegörande individer, och att etappmålet med begränsad tillväxt, i kombination med åtgärder för en vargstam med god genetisk variation, gäller fram till dess att effekterna av vargstammens utveckling inom Sverige och bedömningen av artens gynnsamma bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats. (2009/10:MJU8, s. 6-7)

16 NATURVÅRDSVERKET 16 (30) I propositionen anges följande skäl för regeringens förslag: Mot bakgrund av de åtgärder som regeringen avser att genomföra för att stärka vargstammens genetiska status behöver tillväxten av den svenska vargstammen inte vara av samma omfattning som hittills. Vargstammen bör hållas på en nivå som långsiktigt skapar en större acceptans för vargen i vår fauna. (s. 33) I propositionen anger regeringen vidare att: En begränsad licensjakt efter varg och järv kan tillåtas om jakten inte försämrar artens bevarandestatus eller förhindrar återställande av en gynnsam bevarandestatus. Skyddsjakt bör dock prioriteras, i synnerhet efter järv. Det bör tydliggöras att jakten ska ske under noggrant kontrollerade förhållanden. Frågan om användning av åtel och fällor vid licensjakt behöver utredas vidare. Juridiska förutsättningar för licensjakt efter varg Art- och habitatdirektivet förbjuder avsiktligt dödande av bland annat varg. De möjligheter till undantag från förbudet som direktivet medger genomförs med motsvarande bestämmelser i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). I 23 c jaktförordningen regleras förutsättningarna för licensjakt efter stora rovdjur: Förutsättningen för att licensjakt efter björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Bestämmelsen motsvarar Art- och habitatdirektivets artikel e). Artikeln stadgar att om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, får beslut om undantag från fredning meddelas. Ytterligare förutsättningar är att undantaget tillåts under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning. Undantaget får enbart röra vissa exemplar av arten i en begränsad mängd, som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna. I Mål C-342/05 prövade EG-domstolen den finländska jakten på varg utanför renskötselområdet. EG-domstolen kom i sitt avgörande av den 14 juni 2007, som gällde undantag enligt artikel 16.1 b), fram till att det inte stred mot Art- och habitatdirektivets artikel 16 att tillåta viss jakt trots att arten inte hade uppnått gynnsam bevarandestatus. Europeiska kommissionen hade yrkat att domstolen skulle fastställa att Finland hade brutit mot artiklarna 12.1 och 16.1 i art- och habitatdirektivet genom att tillåta jakt på varg med åsidosättande av regleringen

17 NATURVÅRDSVERKET 17 (30) om undantag i artikel En viktig slutsats från avgörandet är att det är möjligt att bevilja undantag enligt artikel 16.1 i särskilda fall när det vederbörligen har konstaterats att det inte kan förvärra den ogynnsamma bevarandestatusen hos de aktuella populationerna eller förhindra återställandet av en gynnsam bevarandestatus. Large Carnivore Initiative for Europe har på EG-kommissionens uppdrag tagit fram riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå 10. Riktlinjerna antogs av kommissionen under sommaren 2008 och de kan enligt kommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av rovdjursförvaltningen, framför allt inom EU. I riktlinjerna ges rekommendationer om hur Art- och habitatdirektivet bör tillämpas när det gäller förvaltning av stora rovdjur. Riktlinjerna anger följande angående tillämpningen av artikel 16.1 c) och e): Justification (c) and (e) could cover cases where a de facto hunter harvest is needed to obtain local acceptance for large carnivores among the rural population. This situation is clearly present in many Nordic and Eastern European countries, and has been well documented in social science research. (s. 30) Enligt riktlinjerna bör ett antal kriterier vara uppfyllda för att en population av en rovdjursart ska anses ha en gynnsam bevarandestatus. En konsekvens av riktlinjerna är att en rovdjursart som förekommer i en population över två eller fler länder och som vid en bedömning av bevarandestatusen i de enskilda länderna inte har gynnsam bevarandestatus vid en bedömning av hela den gränsöverskridande populationen kan komma att uppfylla kriterierna för gynnsam bevarandestatus. I riktlinjerna anges vidare att en rovdjursart inte behöver ha uppnått gynnsam bevarandestatus för att ett undantag enligt artikel i art- och habitatdirektivet ska kunna medges. Rovdjurspopulationen som sådan måste dock vara livskraftig och dess aktuella bevarandestatus får inte äventyras. För att ett undantag från skyddsreglerna ska kunna göras, måste skälen vara mycket starka och den jakt som tillåts mycket begränsad Bevarandestatus Regeringen gör följande överväganden i sin proposition 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning: För att få en långsiktigt livskraftig vargstam är en förbättring av stammens genetiska status mer angelägen än en fortsatt tillväxt på smal genetisk bas. Regeringen föreslår därför i denna proposition en förlängning av nuvarande 10 Linell J., V. Salvatori & L. Boitani (2008) Guidelines for population level management plans for large carnivores in Europe. A Large Carnivore Initiative for Europe report prepared for the European Comission (contract /2005/424162/MAR/B2)

18 NATURVÅRDSVERKET 18 (30) etappmål kompletterat med kraftfulla åtgärder för en långsiktigt livskraftig vargstam. Detta innebär att vargstammens tillväxt begränsas under tiden fram till dess att konsekvenserna av vargstammens utveckling i Sverige och bedömningen av stammens bevarandestatus, inklusive resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats, i kombination med åtgärder för att förbättra vargstammens genetiska status. De åtgärder som regeringen avser att genomföra är att under de närmsta fem åren underlätta för naturligt invandrade vargar att förflytta sig från renskötselområdet till den vargpopulationen i Mellansverige. Mot bakgrund av de åtgärder som regeringen avser att genomföra för att stärka vargstammens genetiska status behöver tillväxten av den svenska vargstammen inte vara av samma omfattning som hittills. Vargstammen bör hållas på en nivå som långsiktigt skapar en större acceptans för vargen i vår fauna. Naturvårdsverkets delegationsbeslut ska ta hänsyn till naturliga variationer, exempelvis att antalet föryngringar varierar från år till år, och därmed utgå från en populationsstorlek som inte överstiger 210 vargar i Sverige. (s. 30) Annan lämplig lösning Ett viktigt mål för förvaltningen är att öka acceptansen för rovdjuren där dessa finns och bland dem som mest berörs på olika sätt, dvs. att göra det möjligt att leva med rovdjur i närmiljön. För förvaltningen innebär det ett svårt och viktigt arbete där det handlar om att lyssna på dem som berörs och att föra dialog i förvaltningsfrågor. Denna dialog sker idag på olika plan, bl.a. i regionala rovdjursgrupper och i Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor. Arbetet med att förebygga skador på tamdjur, bl.a. genom stängsling, och att ge ersättning till drabbade tamdjursägare är också verktyg för att öka tryggheten för dem som har tamdjur i områden med stora rovdjur. En ökad delegering av beslut från central till regional nivå har skett de senaste åren och riksdagens beslut om en ny rovdjursförvaltning innebär att ytterligare delegering av beslut om såväl skyddsjakt som licensjakt kommer att ske. För att de av riksdagen fastställda målen för rovdjursarterna ska kunna uppnås krävs såväl delaktighet, förtroende som acceptans hos jägare och tamdjursägare och andra berörda i områden med rovdjur. Trots att den svenska rovdjursförvaltningen de senaste åren arbetat mycket aktivt med bland annat samrådsorgan, informationssatsningar, skadeersättning och bidrag för skadeförebyggande åtgärder visar den tidigare refererade opinionsundersökningen att lokala attityder i rovdjursområden har försämrats och att illegal jakt bedöms stå för häften av dödligheten i den svenska vargstammen. Naturvårdsverkets bedömning Naturvårdsverket har att ta hänsyn till det nationella mål för vargstammens utveckling som beslutats av riksdagen (prop. 2008/09:210). I riksdagsbeslutet slås det fast att förvaltningen ska ta hänsyn till naturliga variationer och utgå från

19 NATURVÅRDSVERKET 19 (30) en svensk vargstam som inte överstiger 210 individer. Vidare innebär riksdagsbeslutet att den svenska vargstammens tillväxt ska begränsas genom beslut om begränsad licensjakt kompletterad med skyddsjakt efter skadegörande individer. Habitatdirektivets artikel 16 sätter upp tre förutsättningar för undantag från förbudet mot jakt på skyddade arter ska kunna godtas. Det får inte finnas någon annan lämplig lösning än jakt, undantaget får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus och någon eller några av de i artikeln uppsatta fem motiveringarna till undantag ska kunna tillämpas. Naturvårdsverket bedömer att en begränsad jakt som tillfälligt stabiliserar stammen kring 20 årliga föryngringar är en förvaltningsåtgärd som är konfliktdämpande och kan ge större acceptans för kontroversiella bevarandeåtgärder, som flyttning av vargar av östligt ursprung, och därmed kommer bidra till att nå en gynnsam bevarandestatus. Förståelse och acceptans är förutsättningar för att nå de nationella målen i rovdjurspolitiken och för att uppnå en lokal acceptans för en svensk vargstam, som förstärkts genetiskt med hjälp av flyttade vargar. Enligt de av EU-kommissionen antagna Riktlinjerna kan motiveringen i artikel e) användas för att möjliggöra en noggrant reglerad beskattning av vissa djur då en sådan beskattning behövs för att uppnå en lokal acceptans för stora rovdjur hos boende i rovdjurstrakter. En gynnsam bevarandestatus hos en population förutsätter att den är genetiskt frisk och livskraftig. Om ett aktivt införlivande av genetiskt friska individer i avsikt att undvika en utarmning av den inhemska populationen och i syfte att uppnå en gynnsam bevarandestatus med en frisk vargstam ska kunna accepteras krävs att viss jakt tillåts förekomma. Acceptansen är alltså en förutsättning för att strävandena mot en gynnsam bevarandestatus ska ha framgång. Naturvårdsverket menar vidare att andra åtgärder som samråd, information, bidrag och ersättningar inte ensamma förmår att uppnå den lokala acceptans som är en förutsättning för ett framgångsrikt införlivande av vargar av östligt ursprung i den skandinaviska populationen. Naturvårdsverket gör därmed bedömningen att det inte finns en annan lämplig lösning än att tillåta viss jakt på vargar med hög grad av inavel. Jakten kan under den tillfälliga stabiliseringen vid etappmålet ge ett större utrymme för förvaltningen att förstärka vargstammen genetiskt. Naturvårdsverket har vid bedömningen av förutsättningarna för licensjakt efter varg bedömt den skandinaviska vargpopulationens genetiska status och vägt in de kraftfulla åtgärder för att stärka vargpopulationens genetiska situation som riksdagen har beslutat om. Verket kan konstatera att två vargar av östligt ursprung de senaste tre åren har invandrat till och reproducerat sig i den skandinaviska vargpopulationen. Naturvårdsverket har utformat ett jaktområde som innebär att inget känt revir för invandrad varg eller dess avkomma berörs av licensjakten. I sken av de senaste två årens fyra lyckade reproduktioner av två

20 NATURVÅRDSVERKET 20 (30) olika invandrade vargar och riksdagens beslut om kraftfulla insatser för att stärka den skandinaviska vargpopulationens genetiska status gör Naturvårdsverket bedömningen att en begränsad licensjakt efter varg inte försvårar uppnåendet av en gynnsam bevarandestatus för den skandinaviska vargpopulationen. Naturvårdsverket gör bedömningen att jakt med stöd av 23 d jaktförordningen kan tillåtas i begränsad omfattning. Grunderna för beslutet överensstämmer med Artikel e) i habitatdirektivet. Denna artikel avser inte skyddsjakt eftersom den saknar skaderekvisit, utan ger möjlighet till jakt för hållbar förvaltning av en viltart, bland annat i syfte att uppnå en lokal acceptans för arten. Naturvårdsverket har vid tilldelningen beaktat förslag från länsstyrelserna, intresseorganisationer och enskilda, samt forskningsresultat. Naturvårdsverket har i beslutet hållit sig inom forskarnas rekommenderade beskattningsnivå för att den svenska vargstammen ska kunna uppnå det förlängda etappmålet på 20 årliga föryngringar samtidigt som stammen begränsas till 210 individer. Naturvårdsverket har vid beräkningen av tilldelningen tagit hänsyn till konstaterad avgång vid skyddsjakt under perioden 1 mars till 15 december Vidare har verket uppskattat en förväntad avgång för skyddsjakt under perioden 16 december 2009 till 28 februari Naturvårdsverket gör bedömningen att 27 djur kan fällas vid vinterns licensjakt. Verket har vid tilldelningen i de olika länen tagit hänsyn till vargens utbredning i landet och särskilt förekomsten av reproducerande stam, i form av vargflockar och revirmarkerande par, i de aktuella länen. Naturvårdsverket har i stort följt länsstyrelsernas förslag på jaktområden. Ett undantag är att verket gör bedömningen att licensjakt i de delar av Västra Götalands län, som saknar etablerad vargstam, skulle motverka en spridning av vargstammen till södra Sverige. Naturvårdsverket menar att det inte varit möjligt att uppfylla förstahandsalternativet i Länsstyrelsen i Västra Götalands yttrande. Förslaget, som innebär att samtliga djur i en vargflock skulle utsättas för licensjakt hade, jämfört med andra län, lett till en oproportionerligt hög beskattning i länet. Naturvårdsverket gör bedömningen att licensjakt inte ska bedrivas i anslutning till det så kallade Galvenreviret, där en invandrad varg av östligt ursprung har etablerat sig. Viltskadecenter har på uppdrag av Naturvårdsverket och i samråd med Länsstyrelsen i Gävleborgs län tagit fram en karta över Galvenreviret som säkerställer att den invandrade vargen som etablerat sig i reviret inte fälls. Naturvårdsverket gör bedömningen att licensjakt inte ska bedrivas i Västmanlands län. Bedömningen grundar sig på att länet inte har reproducerande stam av varg (reproduktion tre år i rad). Licensjakt kommer inte heller att bedrivas riktat i vargrevir som berör länet.

21

22 NATURVÅRDSVERKET 22 (30) Bilagor 1. Blankett Registrering av fälld/död varg 2. Blankett Besiktning och märkning av fälld varg 3. Blankett Eftersök av påskjuten varg 4. Karta över Galvenreviret 5. Karta över Hasselforsreviret 6. Hur man överklagar Sändlista Länsstyrelserna i län där jakt tillåts Länsstyrelsen i Västmanlands län Polismyndigheterna i län där jakt tillåts Statens Veterinärmedicinska Anstalt Jordbruksverket Jägarnas Riksförbund Lars Hjelm, Älvsjö Mora Norra jaktvårdskrets, Orsa jaktvårdskrets och Rättviks jaktvårdskrets Örebro Viltvårdsdistrikt av Jägarnas Riksförbund Clara Nutti, Svenska Hamiltonstövareföreningen, Ingeborg Stensdotter, Svenska Finskstövareföreingen, Catharina Linde-Forsberg, Svenska Beagleklubben och Birgitta Salama, Svenska Jämthundklubben (clara.nutti@telia.com) För kännedom (enbart per e-post) Miljödepartementet Jordbruksdepartementet Naturhistoriska riksmuseet Nationella rådet för rovdjursfrågor Direktoratet for Naturforvaltning, Norge Jord- och Skogsbruksministeriet, Finland ArtDatabanken Olof Liberg, Grimsö forskningsstation Svenska Jägareförbundet Lantbrukarnas riksförbund Naturskyddsföreningen Världsnaturfonden