Ansökan om skyddsjakt efter en varg i Skåne län

Transkript

1 1(10) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Hamplin, Göte Tel: BESLUT Ärendenr: NV LRF Skåne Box HÖÖR Ansökan om skyddsjakt efter en varg i Skåne län Beslut Naturvårdsverket beviljar tillstånd till skyddsjakt efter en (1) varg i Skåne län inom det område som avgränsas på kartan i bilaga 2 till detta beslut. Beslutet tas med stöd av 9, 15, 23 a, 23 b och 24 d jaktförordningen (1987:905) samt med beaktande av skyddsreglerna i artikel 12 i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet) och undantagsreglerna beträffande jakt och förvaring av jaktbyte i artikel 16 samma direktiv samt artikel 9 i Bernkonventionen. Naturvårdsverket beslutar vidare att nedan angivna villkor ska gälla för skyddsjakten. Beslutet gäller under tiden från och med den 25 september 2013 till och med den 9 oktober Naturvårdsverket beslutar med stöd av 59 jaktförordningen att detta beslut ska gälla även om det överklagas. Hur beslutet kan överklagas, se bilaga 1. Villkor När jakt får bedrivas Skyddsjakt är tillåten under perioden från och med den 25 september 2013 till och med den 9 oktober Skyddsjakten får inte starta innan Länsstyrelsen i Skåne gett klartecken. Detta ska ske i samråd med jaktledaren. BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(10) Vilka som får utföra jakten Jaktledare utses i samråd med länsstyrelsen. Jaktledaren utser i samråd med länsstyrelsen de personer som får jaga med stöd av detta beslut. Jaktledaren ska innan jakten inleds försäkra sig om att samtliga jägare har kunskap om sina skyldigheter och vilka villkor som gäller vid denna skyddsjakt. Jakten ska genomföras i samråd med länsstyrelsen som även på lämpligt sätt ska följa jaktens genomförande. Jaktmetoder Jakten får ske under hela dygnet. Elektronisk bildförstärkare får användas vid skyddsjakten. Var jakten får bedrivas Skyddsjakt får bedrivas inom det område som markerats på bifogad karta, se bilaga 2. Jakten får ske på annans jaktområde. Anmälan av fälld eller påskjuten varg Jaktledaren ska omedelbart anmäla till länsstyrelsen när en varg fällts eller påskjutits. Avlysning Länsstyrelsen ska omedelbart avlysa jakten om en varg fällts eller påskjutits innan jakttiden löpt ut. Om eftersök visar att det påskjutna djuret är oskadat får länsstyrelsen besluta om fortsatt jakt inom den tid beslutet gäller. Besiktning av fälld varg Skytten ska uppvisa den fällda vargen samt skottplats/fallplats för länsstyrelsens besiktningsman. Fälld varg får inte flyttas från fallplatsen innan djuret besiktigats av besiktningsmannen. Hantering av fälld varg I enlighet med 33 jaktförordningen tillfaller en fälld varg staten och omhändertas av länsstyrelsen i samråd med polisen för vidarebefordran till Statens veterinärmedicinska anstalt för obduktion. Kopia på detta beslut samt uppgifter om djurets kön samt tidpunkt (datum och klockslag), plats (koordinater i rikets nät) och hur djuret fällts (jaktmetod) ska bifogas djuret. Länsstyrelsens övriga åtgärder i samband med skyddsjakten Länsstyrelsen meddelar till polismyndigheten när jakt får ske samt vilka som utsetts att utföra jakten. Länsstyrelsen meddelar även polismyndigheten att jakten är slut om djuret fällts eller påskjutits innan jakttiden löpt ut. För att säkerställa att jakten sker på ett effektivt sätt samt att rätt vargindivid blir föremål för jakt bör länsstyrelsens personal vara behjälplig med lokalisering av vargen samt på lämpligt sätt följa jaktens genomförande och hålla kontakt med utsedd jaktledare.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(10) Länsstyrelsen utser en besiktningsman som besiktigar det fällda djuret samt ombesörjer för länsstyrelsens räkning, och i samråd med polismyndigheten, omhändertagande av det fällda djuret. Om djuret endast påskjutits ansvarar skytt och jaktledare för att eftersök genomförs. Länsstyrelsen överlämnar senast 30 dagar efter avslutad jakt eller efter att beslutet upphört att gälla, en skriftlig rapport till Naturvårdsverket om vilka erfarenheter som vunnits i samband med skyddsjakten. Rapporten, som också utgör rapporteringsunderlag till kommissionen i enlighet med artikel 16.2 i artoch habitatdirektivet, behöver i det fall vargen fällts eller tillvaratagits även innehålla uppgifter om djurets kön, skyttens namn, adress och telefonnummer samt tidpunkt (datum och klockslag), plats (koordinater i rikets nät) och hur djuret fällts (jaktmetod). Bakgrund Ansökan Sökandena har den 12 september 2013 till Naturvårdsverket inkommit med en ansökan om skyddsjakt efter en varg i Skåne län. De anför i sin ansökan och i komplettering den 13 september 2013 bland annat följande. Ett stort antal angrepp har skett i Skåne inom det av Naturvårdsverket beslutade skyddsjaktsområdet efter beslutet om skyddsjakt den 15 augusti Att det är samma varg står utom allt tvivel. De senaste vargangreppen på får i Skåne: 3/9-13 I närheten av Andarum. Sju döda och fyra får fick svåra skador. 7/9-13 Andarum. Två döda får. 8/9-13 Andarum. Minst ett får dödat. Totalt har åtta angrepp skett sedan den 4 augusti 2013 med ca 35 döda och ett stort antal skadade får. Åtgärder för att minimera angrepp är, utifrån vad som är rimligt för en djurägare, vidtagna. De upprepade angreppen i Skåne under de senaste sex veckorna visar hur svårt det är att förhindra att denna varg angriper får. Under perioden som vargen har varit inom det aktuella området har många fårägare stallat in sina får för natten eller flyttat dem till säkrare beten närmare gården. Man har sett över sina stängsel och förstärkt med nya eltrådar och stolpar samt röjt undan gräs och annan vegetation. Ökad tillsyn har skett under hela perioden. Vissa tider har man suttit på vak på nätterna. Eftersom det finns marker med betestvång så måste en del får vistas i hagar som är mycket svåra att stängsla. Yttranden Naturvårdsverket har inhämtat yttrande från Länsstyrelsen i Skåne län och från Viltskadecenter.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(10) Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen anför i yttranden den 13 september 2013 bland annat följande. Länsstyrelsens bedömning är att de tre senaste angreppen på får som har föranlett ansökan har orsakats av samma varg som sedan början av augusti 2013 vid fem tillfällen angripit får. Samtliga åtta angrepp har skett inom det skyddsjaktsområde som är angivet i Naturvårdsverkets tidigare beslut om skyddsjakt på en varg. Länsstyrelsen anser att lämpliga åtgärder för att förhindra nya angrepp av det som bedöms vara samma varg inom det aktuella området skulle vara rovdjursstängsling och i de fall det är möjligt, noggrann översyn och komplettering av befintliga stängsel till åtminstone ett godtagbart skydd mot varg. Det aktuella området hyser dock en mycket stor mängd fårbesättningar (enligt uppgift från LRF Skåne i motsvarande storleksordning m stängsel) och många av dessa betesmarker ligger i kuperad, stenig terräng eller saknar idag stängsling mot vatten. På lång sikt är det rimligt att lämpliga, förebyggande stängslingsåtgärder kan genomföras i merparten av området förutsatt att det finns en viss statlig ersättning för uppsättande av rovdjursstängsel. Länsstyrelsen bedömer dock att det inte är möjligt att utföra dessa åtgärder för att förhindra nya angrepp på får av samma varg på kort sikt. Länsstyrelsen anser därför att det saknas lämpliga, kortsiktiga lösningar för att förhindra att de frekventa angreppen fortsätter och anser därför att skyddsjakt på en varg inom det tidigare beviljade skyddsjaktsområdet skyndsamt bör beviljas. Viltskadecenter Viltskadecenter anser att det i det aktuella fallet i Skåne finns två lämpliga förebyggande åtgärder. Alternativ ett är att använda akutåtgärder direkt efter det första angreppet för att förhindra ytterligare skador i samma besättning. Alternativ två är att avliva vargen. Viltskadecenter hänvisar i övrigt till yttranden lämnade i samband med tidigare ansökan om skyddsjakt efter en varg i Skåne län (ärende NV ). Viltskadecenter anförde i yttranden den 8 och 11 augusti 2013 bland annat följande. Viltskadecenter föreslår att Naturvårdsverket tillstyrker ansökan om skyddsjakt. Flera vargar har det senaste året uppehållit sig i/passerat genom länet. En dödades i trafiken i Skåne den 29 december 2012 och en varg som dokumenterats i Skåne befinner sig nu i Dalsland enligt DNA-analyser från spillning. Det finns dock ingen dokumenterad stationär förekomst av varg i länet. I länet har 11 vargangrepp på tamdjur dokumenterats under de senaste 12 månaderna. Hur många av dessa som har anknytning till den varg som står för angreppen under den senaste tiden är inte möjligt att avgöra. Fler än tre av angreppen har dock inträffat inom en yta som motsvarar ett genomsnittligt vargrevir i Skandinavien. Viltskadecenter har vid tidigare skyddsjaktsärenden tillämpat principen att skyddsjakt bör beviljas vid minst tre dokumenterade angrepp på tamdjur av samma varg/vargpar eller minst fyra dokumenterade angrepp på tamdjur av samma familjegrupp. I områden med relativt låga/medelhöga tätheter av tamdjur (<50 besättningar/10 kvadratmil) betyder ovanstående antal angrepp ofta att vargen/vargarna är mer benägna än genomsnittetsvargen att angripa tamdjur. I områden med relativt höga tätheter av tamdjur(>50 besättningar/10 kvadratmil) innebär det stora antalet tamdjursbesättningar på en begränsad yta att bidrag till förebyggande åtgärder

5 NATURVÅRDSVERKET 5(10) som till exempel rovdjursavvisande stängsel inte är en lämplig lösning eftersom de skulle förbruka en oproportionerligt stor andel av de medel som nationellt är tillgängliga för ändamålet (se Naturvårdsverkets vägledning Prioritering av förebyggande åtgärder vid rovdjursangrepp i särskilt tamdjurstäta områden, ). Viltskadecenter anförde i yttrande den 13 augusti 2013 att länsstyrelsens förslag till område för skyddsjakt i detta fall är ett lämpligt område, men att det är praktiskt om det kan utökas ifall det sker nya angrepp. Skäl Juridiska förutsättningar för skyddsjakt Beslut om skyddsjakt efter varg kan bland annat fattas med stöd av 23 a och 23 b jaktförordningen. För att skyddsjakt ska kunna medges krävs att förutsättningarna i 23 a jaktförordningen är uppfyllda. Skyddsjakt får enligt bestämmelserna meddelas för att förhindra allvarlig skada på t.ex. egendom om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Av 23 b samma förordning framgår att beslut om skyddsjakt efter varg får fattas även om någon skada inte har inträffat, förutsatt att det finns en stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå. Naturvårdsverkets bedömning Naturvårdsverket vill inledningsvis framhålla att Förvaltningsrättens i Stockholm dom den 9 september 2013 (mål nr ) med upphävande av Naturvårdsverkets tidigare beslut avsåg skyddsjakt för tiden från och med den 21 augusti 2013 till och med den 11 september Den ansökan om skyddsjakt som Naturvårdsverket nu har att ta ställning till inkom den 12 september 2013 och avser därmed tid efter den 11 september Naturvårdsverket gör en samlad bedömning i varje enskilt fall. Naturvårdsverket bedömer omfattningen av skador, om skadeförebyggande åtgärder genomförts, vilka möjligheter till förebyggande av skada som finns samt möjlighet till annan lämplig lösning än skyddsjakt. Naturvårdsverket beaktar också vargstammens utveckling i landet som helhet. Förhindrande av allvarlig skada Rovdjurspolitiken pekar på att skyddsjakt främst ska gälla enstaka individer i situationer med allvarliga skadeproblem eller olägenheter som inte rimligen kan lösas på annat sätt. Naturvårdsverket har möjlighet att fatta beslut om skyddsjakt efter bland annat varg för att förhindra allvarlig skada på boskap. Varg i det aktuella området i Skåne har under perioden från och med den 4 augusti 2013 till och med den 8 september 2013 dödat 34 och skadat fem får. Naturvårdsverket bedömer med hänvisning till de omfattande angrepp av varg på får som skett under en kort tid inom ett begränsat geografiskt område att det finns en påtaglig risk för flera angrepp som kan innebära allvarlig skada.

6 NATURVÅRDSVERKET 6(10) Eftersom skadan har skett just inom ett begränsat geografiskt område bedömer Naturvårdsverket att det är sannolikt att det är samma individ som har orsakat skadorna. Annan lämplig lösning Vidtagna åtgärder Det aktuella området täcker cirka en fjärdedel av Skånes yta och inrymmer cirka 400 fårbesättningar. Under perioden som vargen har varit inom området har många fårägare stallat in sina får för natten eller flyttat dem till säkrare beten närmare gården. Man har sett över sina stängsel och förstärkt med nya eltrådar och stolpar samt röjt undan gräs och annan vegetationen. Ökad tillsyn har skett under hela perioden. Vissa tider har man suttit på vak under nätterna. Eftersom det finns marker med betestvång så måste en del av fåren vistas i hagar som är mycket svåra att stängsla. Naturvårdsverket bedömer, mot bakgrund av det stora antalet fårbesättningar som berörs i detta fall, att bidrag till förebyggande åtgärder som till exempel rovdjursavvisande stängsel inte är en lämplig lösning då det skulle medföra mycket stora kostnader. I de drabbade besättningarna har efter angrepp även så kallade akutåtgärder (såsom ljud, skrämmor, elnät och lapptyg) prövats. Genom att angreppen har skett på olika besättningar har dock det förebyggande arbetet försvårats genom att det har varit svårt att förutse var angrepp kan komma att ske. Det är enligt Naturvårdsverkets bedömning inte rimligt att kräva att samtliga 400 besättningar i området ska vidta dessa akutåtgärder varför det inte kan ses som en lämplig åtgärd. Andra åtgärder En generell åtgärd som skulle kunna komma i fråga är att se över befintliga stängsel alternativt sätta upp rovdjursavvisande stängsel. Varg är ett relativt nytt inslag i Skåne och det saknas därför, till skillnad från till exempel i Värmland, rovdjursavvisande stängsel på många platser. Det handlar emellertid i så fall i det aktuella området om cirka m stängsel, enligt uppgift från länsstyrelsen och Lantbrukarnas riksförbund. Länsstyrelsen ger bidrag med 40 kr per löpmeter. För tiden fram till den 1 september 2013 hade bidrag beviljats för rovdjursavvisande stängsel med kr. För att täcka hela behovet av rovdjursavvisande stängsel skulle det krävas kr i bidrag. Även om det skulle var ekonomiskt möjligt vore det på kort sikt och med täta angrepp inte rimligt att tidsmässigt hinna vidta denna åtgärd. Särskilt som många av betesmarkerna är kuperade och steniga eller har långa ostängslade delar mot vatten, vilket försvårar stängslingsarbetet. Stängsling kan således inte heller ses som en lämplig åtgärd i detta fall. Det är inte heller fråga om en sådan situation att flytt kan anses vara en lämplig åtgärd. Enligt kommissionen (se mål C-342/05 punkt 13) är ekonomisk ersättning för den skada som har uppstått ett exempel på en annan möjlig lämplig lösning. Det

7 NATURVÅRDSVERKET 7(10) finns redan ett väl utbyggt system för rovdjursersättning i Sverige. Av viltskadeförordningen (2001:724) följer bl.a. att Sametinget lämnar ersättning för skador på ren som orsakas av varg och att länsstyrelsen lämnar ersättning för skada av vilt på annat än ren. Avsikten har aldrig varit att systemet med ersättning för rovdjursskador ska ersätta möjligheten att få skyddsjakt beviljad. Det skulle i så fall innebära att skyddsjakt efter rovdjur aldrig skulle kunna beviljas med hänvisning till möjligheterna i viltskadeförordningen. Systemen är i stället tänkta att fungera parallellt. Naturvårdsverket vill i detta sammanhang betona att det endast var kommissionen som i sin talan som part nämnde ekonomisk ersättning som en möjlig annan åtgärd. Domstolen tog inte ställning till denna fråga som därför inte omnämns i domskälen i ovan nämnda rättsfall. Det saknas därmed enligt Naturvårdsverkets mening skäl för att tillmäta den av kommissionen nämnda åtgärden ekonomisk ersättning avgörande betydelse vid tillämpningen av detta kriterium för skyddsjakt i Sverige. I sammanhanget kan nämnas att kommissionen generellt inte har haft några invändningar mot Sveriges tillämpning av artikel 16.1 i art- och habitatdirektivet avseende skyddsjakt efter varg. Vidare vill Naturvårdsverket framhålla att en ersättning i efterhand för uppkommen skada inte i sig förhindrar att skada uppkommer. Redan av ordalydelsen i artikel 16.1 art- och habitatdirektivet respektive 23 a jaktförordningen följer därför att ekonomisk ersättning inte kan betraktas som en annan lämplig lösning för att förhindra skada. Stöd för detta resonemang finns i EU-kommissionens vägledning där det framgår att en annan lämplig lösning just måste lösa det problem eller den specifika situation som ligger till grund för ansökan om skyddsjakt/undantag enligt artikel 16.1 i art- och habitatdirektivet. Det finns således ingen annan lämplig åtgärd som inom rimlig tid och till en rimlig kostnad i detta fall kan förväntas uppnå tillräcklig effekt. Endast skyddsjakt återstår. Upprätthållande av en gynnsam bevarandestatus Vargstammen i Sverige har enligt Viltskadecenter ökat från sju föryngringar år 2000/2001 till preliminärt 30 föryngringar vintern 2012/2013. Ytterligare fem föryngringar har skett i revir belägna tvärs över riksgränsen mellan Sverige och Norge. Inventeringarna visar att vargstammen i Sverige och Skandinavien fortsätter att växa. I Sverige finns nu fyra kända invandrade vargar. Dessa är de mest genetiskt värdefulla vargarna. Genom den inventering som bedrivs finns kunskap om var dessa individer befinner sig. En varg i Junsele, två vargar (ett par) finns i Tiveden och en varg i Prästskogen i Gävleborgs län. Sannolikheten för att det skulle vara en av dessa som befinner sig i Skåne är därför närmast obefintlig. Det är även högst osannolikt att ytterligare en varg som kommit från öster, Finland/Ryssland, först skulle ha vandrat genom norra Sverige, som nästan är vargfritt, till Mellansverige, där den huvudsakliga vargstammen befinner sig och där eventuella partners finns, och sedan ha vandrat vidare till Skåne.

8 NATURVÅRDSVERKET 8(10) Avkommor av invandrade vargar kallas F1:or. Av dessa har ungarna till vargparet i Tiveden, vilka föddes våren 2013, störst genetiskt värde eftersom de är avkommor av två invandrade vargar. Dessa ungar befinner sig i reviret i Tiveden. Genom inventeringen vet man även var majoriteten av övriga F1:or befinner sig. Mot bakgrund av detta bedömer Naturvårdsverket efter tidigare uppgift från Skandulv att sannolikheten för att vargen i Skåne skulle vara en F1:a är mindre än 10 procent. Naturvårdsverket bedömer dock att det inte skulle försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för arten om en F1:a skulle skjutas eftersom de finns i ett relativt stort antal (ca vargar). Avkommor från F1:or, så kallade F2:or, är inte lika genetiskt viktiga som sina föräldrar och de finns i stort antal (se bifogad karta, bilaga 3) från Viltskadecenter 2013 över landets samtliga kända familjegrupper av vargar där färgmarkeringar visar var invandrade vargar och F1:or befinner sig (grå markering visar övriga vargar). Vargstammen har under de senaste åren inte bara ökat i antal utan dessutom blivit bättre ur genetisk synpunkt. Även om DNA-test inte utförts på den aktuella vargen kan man utifrån tillgänglig information om var de mest genetiskt värdefulla (invandrade) vargarna befinner sig utesluta att det är fråga om en sådan varg. Det är heller inte sannolikt att den aktuella vargen är en avkomma till en invandrad varg. Sammanfattning Naturvårdsverket bedömer att risken är stor för fortsatta allvarliga skador, att andra rimliga lämpliga lösningar saknas samt att den aktuella vargen inte är avgörande för en gynnsam bevarandestatus. Ansökan om skyddsjakt kan därför beviljas. För att skyddsjakten ska kunna bedrivas under strängt kontrollerade former samt med hänsynstagande till övrig fauna och den rekreationssökande allmänheten bör jakten bedrivas i samråd med Länsstyrelsen i Skåne län. För att skyddsjakten ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt anser Naturvårdsverket att skyddsjakt ska få bedrivas hela dygnet, med bildförstärkare och på annans mark. Verkställighetsförordnande Mot bakgrund av de intressen som motiverar skyddsjakten och det krav på att det finns en stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå, vilket förutsätter en påtaglig och akut risk, ligger det i sakens natur att beslutet bör kunna genomföras skyndsamt för att möjliggöra att ytterligare skador inte uppstår. Naturvårdsverket bedömer därför att det finns skäl att med stöd av 59 jaktförordningen föreskriva att detta beslut ska gälla även om det överklagas. Övrigt Jakt som inte följer dessa villkor sker utan stöd av beslutet och i strid med fredningsbestämmelserna i 3 jaktlagen (1987:259). Straffbestämmelserna för jaktbrott återfinns i 43 och 44 samma lag.

9 NATURVÅRDSVERKET 9(10) Naturvårdsverket erinrar om bestämmelserna i 11 och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18) om begränsningar i magasinskapacitet hos halvautomatiska kulvapen samt om kravet på ammunition klass 1 för kulgevär vid jakt efter varg. Beslut i detta ärende har fattats av biträdande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen av ärendet har i övrigt deltagit vilthandläggaren Göte Hamplin, juristen Hanna Karlsson och sektionschefen Carl Mikael Strauss, den sistnämnde föredragande. För Naturvårdsverket Rikard Janson Carl Mikael Strauss Bilagor 1.Upplysning om hur man överklagar 2.Karta över aktuellt skyddsjaktsområde 3.Karta från Viltskadecenter Kopia Länsstyrelsen i Skåne län Polismyndigheten i Skåne län Statens Veterinärmedicinska Anstalt Naturhistoriska Riksmuseet Viltskadecenter Landsbygdsdepartementet Miljödepartementet Skandinaviska vargprojektet (Skandulv) Nationella rådet för rovdjursfrågor Direktoratet i Norge Miljödepartementet i Norge

10 NATURVÅRDSVERKET 10(10) Var ska beslutet överklagas? Naturvårdsverkets beslut kan överklagas hos Förvaltningsrätten i Stockholm. Överklagandet ska dock skickas eller lämnas till Naturvårdsverket. Adressen framgår av beslutet. Har överklagandet kommit in i rätt tid överlämnar Naturvårdsverket överklagandet och handlingarna till Förvaltningsrätten. När ska beslutet senast överklagas? Överklagandet ska ha kommit in till Naturvårdsverket inom tre veckor från den dag Ni fick del av beslutet. Vad ska överklagandet innehålla? Överklagandet ska vara skriftligt och det ska vara undertecknat. I skrivelsen ska Ni ange: Ert namn, adress, personnummer/organisationsnummer och telefonnummer, vilket beslut som Ni överklagar t.ex. genom att ange beslutsdatum och ärendenummer, hur Ni anser att Naturvårdsverkets beslut ska ändras och varför det ska ändras samt om det finns motparter i ärendet bör Ni ange deras namn, adress och telefonnummer.