En ny nivå. Ett idédokument om urbanisering UNITED BY OUR DIFFERENCE

Transkript

1 Ett idédokument om urbanisering UNITED BY OUR DIFFERENCE

2 I Sakta vi går genom stan sjöng Monika Zetterlund att här bor en miljon. Det var sant då som nu. Sen har det dröjt till slutet på 2000-talet innan befolkningsantalet i Stockholms stad åter nådde samma nivå som i början av 1960-talet. Förklaringen är urban sprawl. Under det senaste halvseklet har regionen framförallt vuxit genom flera villamattor, utbyggnad av glesa satellitförorter och ökad pendling. Insikten har funnits länge; den täta staden har unika egenskaper när det gäller att skapa ekonomisk utveckling, ekologisk hållbarhet och social sammanhållning. Trots det begränsas de verkligt urbana miljöerna i regionen fortfarande till Stockholms innerstad, ett område som utgör en halv procent av länets yta. Stockholmsregionen står nu inför ett vägskäl Ska vi bygga en genuin stad eller fortsätta på den inslagna linjen och låta regionen utvecklas till en hybrid mellan lantlig idyll och motorvägskorsning? Detta är ett kort idédokument om Stockholms framtid där vi ställer invanda föreställningar på huvudet, trampar på ömma tår och hoppas att ni ska göra det samma för oss. WSP Sverige genom Tore Englén, Malin Marntell och Carolina Ekelund 2 WSP Sverige

3 INNEHÅLL VARFÖR DET ÄR VIKTIGT MED URBANA MILJÖER...4 Ekonomisk hållbarhet: Urbana miljöer är ett växthus för det kunskapsintensiva näringslivet...5 Teorier om urban tillväxt... 5 Tillväxten i kunskapsintensiva näringar i Stockholm är koncentrerad till urbana miljöer... 6 Sociala hållbarhetsaspekter Livskvalitéer kan öka genom urbanisering...8 Ekologiska hållbarhetsaspekter Att förtäta är att hushålla med naturresurser...10 INNERSTADENS AVFOLKNING...12 Urban sprawl en stor del av storstadstillväxten...12 Stockholm stad idag vs 50 år sedan...12 Var det mer luftigt i Stockholm på den gamla goda tiden?...14 Grönytor: kvantitet vs kvalitet...16 Ska det vara högt eller lågt?...19 VI BEHÖVER SKAPA EN NY NIVÅ!...20 En ny nivå för möten...22 En ny nivå att leva på...24 En ny nivå med genvägar...27 En ny nivå för en stad på människans villkor...28 KÄLLOR...30 WSP Sverige 3

4 VARFÖR DET ÄR VIKTIGT MED URBANA MILJÖER Täta miljöer har möjlighet att skapa hållbara samhällen. Ett område blir dock inte hållbart per automatik bara för att det är en hög befolkningsgrad. I Sverige har vi många områden som är relativt glesa, inte minst med internationella mått mätt. Det ger oss en möjlighet att förtäta och förbättra de miljöer som vi har idag. Vi tror på ett behov av förtätning, om det görs med eftertanke och med hållbarhet i fokus. Med hållbarhet menar vi inte endast de ekologiska aspekterna, även om de är väldigt viktiga, utan även de socioekonomiska. Det räcker således inte att bygga nya stora områden på oanvänd mark med extremt låg energiförbrukning, det behövs även en variation, möjlighet för människor med olika förutsättningar och preferenser att bo där och god tillgänglighet till hållbara transportval. Med detta menar vi inte att hela Sverige ska omvandlas till en stor megastad. Alla uppskattar inte urbana miljöer och vill inte bo i tätorter. Men oavsett vilken preferens man själv har måste vi förhålla oss till att bostäder, kontor etc. i täta miljöer efterfrågas överlag mer än i glesa områden. En tätorts fördelar kan stärkas genom att förtätas om det görs på ett bra sätt. Så att de som väljer att bo i urbana områden kan bo med de fördelar som gör att det är en enorm efterfrågan på bostäder i exempelvis Stockholms innerstad. Med förtätning kommer även negativa konsekvenser, som t.ex. buller och försämrad luftkvalité. Det finns många sätt att 4 WSP Sverige

5 arbeta med att minska de problem som uppstår, helst i ett tidigt skede innan de har skapats, vi kommer dock inte gå in på detta i denna skrift. Nedan beskriver vi några av de faktorer som gör att en tät stad har möjlighet att vara en hållbar stad. Ekonomisk hållbarhet: Urbana miljöer är ett växthus för det kunskapsintensiva näringslivet Den regionala utvecklingen i Sverige under de senaste decennierna kan sammanfattas på följande sätt; ju större region, desto starkare ekonomisk tillväxt. Omkring 75 procent av rikets BNP-tillväxt, och en ännu större andel av sysselsättningstillväxten (94 procent), under perioden har skett i kommuner där regionens centralort har mer än invånare. Dessa kommuners andel av rikets totala befolkning var år 2010 bara 67 procent, vilket således innebär att tillväxten varit mycket ojämnt geografiskt fördelad till de större regionernas fördel 1. Att en regions storlek har blivit en allt mer utslagsgivande faktor har att göra med omvandlingen av ekonomin där de varuproducerande branscherna successivt tappat i sysselsättning medan tjänstebranscherna stått för i princip hela nettotillskottet av nya jobb. Den här utvecklingen inbegriper också en förskjutning från exportberoende sysselsättning till arbetstillfällen som i huvudsak är beroende av den lokala/regionala marknaden. Teorier om urban tillväxt Varför tycks en regions storlek ha en sådan betydelse? För att söka svar på den frågan kan man ta hjälp av det akademiska fält som vuxit fram i skärningslinjen mellan ekonomi och geografi. Under samlingsnamnet Ny ekonomisk geografi återfinns forskning som har den gemensamma utgångspunkten att moderna, kunskapsdrivna ekonomier är mer regionala än nationella. Det grundläggande antagandet i dessa studier är att det är förutsättningarna på den lokala marknaden som i hög grad bestämmer hur många jobb som skapas, hur lönerna utvecklas och i vilken utsträckning det skapas nya bärkraftiga företag 2. I teorin lyfts storstädernas attraktionskraft på kunskapsintensiva företag fram som en nyckelfaktor. Produktion med högt kunskapsinnehåll tenderar att koncentreras till regioner som präglas av täthet, urbanitet och hög tillgänglighet. En stor mängd vetenskapliga studier har belyst hur kunskaper sprids och utvecklas snabbare i stora regioner än i små 3. Några av de vanligaste förklaringar till varför urbana miljöer är mer innovativa och produktiva är följande: Foto: Anders Thornblad Foto: Per-Erik Adamsson Delning. Specialiserade företag möter ofta en låg per capita-efterfrågan på den lokala marknaden. Det innebär att det krävs en viss storlek på marknadsunderlaget för att verksamheten ska bära sig. En nyckelfaktor är här att många kunskapsintensiva stödtjänster är avståndskänsliga, vilket innebär att säljande och köpande företag måste finnas fysiskt nära varandra. För den här typen av tjänster är det således svårt att vidga marknaden genom export till andra regioner eller länder. Utvecklingsförutsättningarna bestäms därför i betydande utsträckning av storleken på den lokala marknaden, det vill säga regionen. Möjligheten att dela på en stor regional pool av specialiserade stödtjänster är därför av avgörande betydelse när kunskapsintensiva företag väljer var de ska lokalisera sig. 1. Data från SCB/rAps 2. Viktiga bidrag till utvecklingen av ny ekonomisk geografi återfinns i t ex Abdel-Rahman & Fujita (1990), Ciccone & Hall (1996), Fujita & Thisse (2002), Glaeser et al. (1992), Henderson (1988) och Krugman (1991). Se även Englund, Krusell & Persson (2008) samt Västra Götalandsregionen (2005) för en litteratur- och teoriöversikt. 3. Se t ex Ciccone och Hall (1996), Fujita och Thisse (2002) samt Jaffe (1986). WSP Sverige 5

6 Bättre matchning på arbetsmarknaden. Ytterligare en orsak till att kunskapsackumulationen går snabbare i storstäder är den stora och diversifierade arbetsmarknaden. Växande kunskapsinnehåll i produktionen går hand i hand med ökande specialisering. I takt med att ekonomin blir alltmer avancerad tenderar både företag och anställda att bli mer nischade. Det skapar i sin tur en tilltagande svårighet att matcha ihop utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Därför attraheras kunskapsintensiva företag av lokaliseringar som innebär att man har hög tillgänglighet till välutbildad arbetskraft, eftersom man i sådana lägen har lättare att klara sin kompetensförsörjning. Även det omvända gäller, det vill säga människor med specialiserade kunskaper lockas av stora lokala arbetsmarknader eftersom sannolikheten att hitta ett jobb som motsvarar utbildning och arbetslivserfarenhet är större där än i en mindre region. Kunskapsspridning. Viss kunskap är geografiskt trögrörlig, det vill säga den låter sig inte överföras genom till exempel internet, mejl, telefonsamtal, tv, radio eller tryckt media. För att sådan kunskap ska kunna spridas krävs att avsändare och mottagare är fysiskt nära varandra, att man har möjlighet att mötas ansiktemot-ansikte. Därför ökar intensiteten i kunskapsöverföringen mellan företag och individer ju tätare de är lokaliserade. Maximal styrka i kunskapsutbytet sker därför i stora och täta urbana miljöer präglade av hög tillgänglighet. Dessa tre faktorer bakom regional tillväxt kallas sammantaget för agglomerationsfördelar. Förekomsten av agglomeration i den regionalekonomiska utvecklingen kan ge upphov till en kumulativ, självförstärkande process där så att säga tillväxt föder tillväxt. En i utgångsläget stor lokal marknad lockar till sig hushåll och företag, vilket gör regionen ännu mer attraktiv Tillväxten i kunskapsintensiva näringar i Stockholm är koncentrerad till urbana miljöer Omland Kärna Figur 1. Förändring i antalet sysselsatta (dagbefolkning) i det privata näringslivet Fördelning på utbildningskategorier. Källa: WSPs bearbetning av data från SLL/Områdesdatabasen. (Anm: Offentlig sektor har definierats som branscherna 75 Offentlig förvaltning, 80 utbildning samt 85 Hälso- och sjukvård.) Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning Eftergymnasial utbildning, kortare än tre år Eftergymnasial utbildning, minst tre år Ingen uppgift Totalt I figur 1 illustreras på ett tydligt sätt betydelsen av urbana och tillgängliga miljöer för utvecklingen i det kunskapsintensiva näringslivet. Figuren visar förändringen i antalet sysselsatta i det privata näringslivet i Stockholms län fördelat på de syssel- 6 WSP Sverige

7 sattas utbildningsnivå. Vidare har vi delat upp förändringen i antalet sysselsatta med avseende på var i geografin den har skett; i regionens kärna respektive omland. Statistiken avser sysselsatt dagbefolkning, det vill säga var man har sin arbetsplats och inte var man bor. Regionkärnan är definierad på samma sätt som i den regionala utvecklingsplanen för Stockholms län (RUFS 2010). Enkelt uttryckt består kärnan av Stockholms innerstad plus en krans med närförorter som har urbana kvaliteter. Omlandet är definierat som alla delar av länet som ligger utanför regionkärnan. Regionkärnan utgör knappt en halv procent av länets landyta, men har trots det stått för nästan hälften av sysselsättningstillväxten i näringslivet under perioden Tar man dessutom hänsyn till hur sysselsättningen förändrats i olika utbildningsgrupper framträder ett ännu intressantare mönster. Medan antalet sysselsatta med enbart gymnasieutbildning ökat i omlandet ( jobb) så har motsvarande kategori minskat i kärnan (-8000 jobb). Ser man till sysselsatta med kortare eftergymnasial utbildning så har ökningen i kärnan varit i allt väsentligt densamma som i omlandet, men när det gäller sysselsatta med längre eftergymnasial utbildning så dominerar kärnan stort med 64 procent av länets totala jobbtillväxt inom den utbildningskategorin Omland Kärna Låg Medellåg Medel Medelhög Hög Totalt Ett annat sätt att spegla kärnans särskilda roll i regionens ekonomiska omvandling är att studera hur sysselsättningen i olika inkomstgrupper förändrats. Som framgår av figur 2 har antalet sysselsatta med låg och medellåg inkomst ökat i ungefär samma omfattning i kärnan som i omlandet. När det gäller sysselsatta i inkomstkategorierna medel och medelhög så har dock ökningen varit väsentligt större i omlandet. Men, och det är ett viktigt men, i kategorin hög så har regionkärnan en särställning med nära 70 procent av länets sysselsättningstillväxt. Notera att vi fortfarande studerar sysselsatt dagbefolkning. Figur 2. Förändring i antalet sysselsatta (dagbefolkning) Fördelning på inkomstkategorier. Källa: WSPs bearbetning av data från SLL/Områdesdatabasen. Regionens täta kärna framstår alltså som en motor i regionens omvandling mot en mer högproduktiv och kunskapsdriven ekonomi, vilket är helt i linje med vad ekonomisk teori förutspår. En central insikt blir då att en långsiktigt hållbar WSP Sverige 7

8 ekonomisk utveckling förutsätter att kärnan tillåts att växa. Stora delar av det som vi här definierat som kärna präglas dock fortfarande av en tämligen gles bebyggelse som saknar många av de kvaliteter som kännetecknar innovativa och dynamiska stadsmiljöer. Under överskådlig tid finns det därmed ett betydande utrymme för att låta kärnan växa inåt och uppåt genom att bygga en mer sammanhållen fysisk struktur. Sociala hållbarhetsaspekter Livskvalitéer kan öka genom urbanisering Urbanisering har förstås även sociala aspekter som bör beaktas. Det finns flera studier och experter som visar på kopplingen mellan ett bättre socialt liv i tätorter och mer urbana områden. Susan Fainstein som har skrivit The just city 4 menar att områden med låg täthet tenderar att utesluta hushåll med otillräckliga inkomster och att det är mycket svårt att få etablera kollektivtrafik, vilket är en rättviseaspekt. Göteborgs stad pekar i sin senaste utbyggnadsstrategi förtätning som en viktig faktor för ett mer hållbart samhälle. De trycker bland annat på ökad rörelse, service, trygghet, mångfald, stadsliv, attraktivt, tillgång till parker samt mindre avstånd, bostadsbrist och bilanvändning 5. Det är dock viktigt att poängtera att den fysiska miljön är en pusselbit för att nå ett mer socialt hållbart samhälle. Foto: Per-Erik Adamsson Jane Jacobs teorier från 1960-talet används fortfarande som referens i många planeringssammanhang. Enligt Jacobs 6 så finns det fyra grundregler för en fungerande stad som alltid måste finnas: 1. Kontinuerlig närvaro av människor 2. Kvarteren ska vara korta och gatorna många 3. Byggnaderna måste variera i ålder och kondition 4. Tillräckligt hög koncentration av människor 4. Fainstein, S. (2010), The just city, Cornell University, New York. 5. Strategi för utbyggnadsplanering, Göteborg (2014), Göteborgs Stad. 6. Jacobs, J. (1961), The death and life of great American cities, Random House, New York. 8 WSP Sverige

9 För att kunna uppnå den första och sista punkten så måste det finns ett visst underlag av invånare. Eftersom många områden i våra storstäder har minskat i antalet invånare, även om antalet hus har ökat men mer om detta senare, så behöver vi förtäta för att nå upp till en urban miljö med närvaro och en tillräcklig koncentration av människor. Punkt nummer två och tre visar att kvantitet inte räcker, vi måste även tänka på hur vi bygger när vi förtätar så att det blir städer med hög livskvalité. Utformning är en viktig del och även vilka platser vi förtätar på. Genom att låta staden växa organiskt kan vi skapa områden som varierar i ålder och kondition. Därigenom kan en större variation möjliggöras än när nya stora områden byggs på en och samma gång. Vi får inte redan på planeringsstadiet skapa segregerade områden. Fler människor skapar bättre underlag för alla typer av service. Med en ökad koncentration av människor på en begränsad yta ökar möjligheterna till möten och kontakter. Ett ökat antal människor innebär ett bättre underlag för kulturverksamheter, kommersiell- och kommunal service etc., en positiv spiral för fler sociala möjligheter på orten kan alltså skapas genom urbanisering. Det skapas med andra ord förutsättningar för attraktiva livsmiljöer med goda samband vilket främjar aktiviteter och möten samtidigt som ortens unika karaktärsdrag kan förstärkas. Det finns flera studier som visar på kopplingen mellan tillgång till service och betalningsvilja (t.ex. Olsson, Ohlander, Cruse Sondén 2004). Då vi bor större idag än tidigare så måste vi förtäta för att kunna uppnå samma serviceunderlag som vi har haft tidigare. Idag är det många stadsdelscentrum där affärer har lagts ner pga. av minskat underlag. Foto: Per-Erik Adamsson Den upplevda tryggheten i tätorter ökar med fler människor. Vid urbanisering ges goda möjligheter att skapa platser och miljöer som främjar trygghet och gemenskap genom medveten planering och gestaltning. Tidigare otrygga miljöer kan uppgraderas och eftersom det till stor del är kvinnor som är otrygga är det även en jämställdhetsfråga. Trygghetsupplevelsen är högre i funktionsblandade områden än i funktionsseparerade där det t.ex. endast finns bostäder eller kontor. Genom att lägga till hus kan funktioner läggas till i områden som idag är monofunktionella. Förtätning kan därigenom öka kvalitén i ett område om det görs på ett bra och genomtänkt sätt. Bättre tillgänglighet motverkar isolering. Förutom rent transportmässiga aspekter vägs även sociala effekter in i begreppet tillgänglighet. Områden med sämre tillgänglighet till centrum, besöksmål och kollektivtrafik kan upplevas isolerade. Är denna isolering inte självvald ökar risken för utanförskap. Med urbanisering kan till exempel områden som faktiskt är eller upplevs som isolerade ges bättre kopplingar och samband till den övriga orten. Koppling till kollektivtrafiknära lägen ökar attraktiviteten och underlättar vardagslivet. Aspekten urbanisering närhet rymmer även ett rättviseperspektiv och är relevant när det handlar om de som inte har full rörlighet och är beroende av att butiker för de vardagliga behoven finns nära och tillgängliga. Samma resonemang gäller för de invånare som inte äger en bil eller inte har körkort och som genom närheten kan nyttja utbudet och enklare sköta sina inköp, ta del av kulturutbud och annan offentlig service m m. Genom förtätning kan variation skapas. Urbanisering är också ett bra sätt att skapa variation i boendet och möjlighet till så kallad boendekarriär utan att behöva flytta från området. När ett område erbjuder variation i boende genom en jämnare fördelning av upplåtelseformer eller en variation av lägenhetsstorlekar i området skapas förutsättningar för ökad mångfald och integration. Det gäller såväl de utskällda miljonprogramsområdena som de renodlade villaförorterna, båda lika segregerade fast på olika sätt. Variation kan skapas bland annat genom att småhusområden kompletteras med flerbostadshus eller vice versa. Det finns exempel där urbanisering medvetet använts i syfte att uppgradera ett områdes sociala status. Med urbanisering kan områden som stagnerat ges ny vitalitet genom WSP Sverige 9

10 nya och bredare blandning av boende och verksamheter. Genom förtätning kan även områden som är funktionsseparerade byggas till eller ihop med omgivande områden. Demokratiska processen är väldigt viktig. Boende i området ska alltid bjudas in till konsultation vid förändring, de har lokal kunskap som andra inte besitter och blir även påverkade av förändringen. Dock är det inte endast de nuvarande boende som ska bestämma ett områdes framtid. Förändringar kan ge mervärden till andra än de som redan bor i området, vilket måste beaktas av planerarna. Den demokratiska processen skulle behöva ses över för att kunna nå den hållbara täta staden. Man behöver tänka över vem det är som får tycka till, när man får göra det och hur det påverkar. När staden förtätas i redan befintliga områden kommer avvägningarna mellan olika intressen att bli fler och svårare, och målkonflikter behöver hanteras på ett bra sätt. Ekologiska hållbarhetsaspekter Att förtäta är att hushålla med naturresurser Urbanisering har på senare tid åberopats av miljömässiga skäl och då bland annat som en reaktion på den urban sprawl som uppkommit efter bilismens genombrott. Ägande och användande av bil har en direkt korrelation till hur tätt område vi bor i. Detta visas i nedanstående diagram där man kan se att bilanvändandet sjunker från nästan 80 % vid mycket gles bebyggelse till 25 % vid mycket tät bebyggelse. En tätare stad ger en större möjlighet att kunna leva utan en egen bil, men det är fler faktorer som måste fungera för att det ska gå. Till fots Kollektivtrafik Bil Figur 3. Diagram som visar hur vi transporterar oss i förhållande till bebyggelsetyp och den täthet som det ger. Källa: WSPs bearbetade data från Stockholms resvaneundersökning % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Hög täthet Hög sluten bebyggelse Medelhög sluten bebyggelse Färdmedelsval efter bebyggelsetyp Tät småhusbebyggelse Medelhög öppen bebyggelse Hög öppen bebyggelse Gles småhusbebyggelse Låg täthet Mycket gles småhusbebyggelse Figur 4. Ett diagram som också visar förhållandet mellan täthet och transportmedel, baserat på antal invånare. Källa: UN-habitat Dagliga resor per person Bilresor Gång och cykelresor Kollektivtrafikresor 10 WSP Sverige Befolkning per hektar

11 Bättre tillgänglighet kan förbättra miljön och folkhälsan. Genom att förtäta i kollektivtrafiknära lägen skapar man goda förutsättningar för minskad bilanvändning och därigenom åstadkomma stora miljövinster. I det regionala perspektivet, med god tillgänglighet till kollektivtrafik, kan de långa bilresorna bytas ut mot kollektiva färdmedel. I det lokala perspektivet, med god tillgänglighet till service och besöksmål, kan de korta bilresorna väljas bort till förmån för gång eller cykel. Det ger både positiva miljö- och hälsoeffekter. En studie 7 visar att människor som bor i täta stadsdelar går i genomsnitt 50 minuter mer till fots i veckan än de som är bosatta i ett villaområde. Ur ett folkhälsoperspektiv är 50 minuter i veckan relativt mycket. Täta miljöer ett mynt med två sidor. Klimatfrågan har kommit att bli alltmer aktuell även i planeringssammanhang. När det gäller urbanisering och dess konsekvenser så har den allmänna uppfattningen hittills dominerats av att tätare orter och en flerkärnig ortstruktur är bra för klimatet då det innebär goda förutsättningar för ökat kollektivtrafikresande och därmed lägre utsläpp av främst koldioxid genom en lägre grad av privatbilism. Å andra sidan har på senare tid de lokala förhållandena och möjliga problem av urbanisering uppmärksammats alltmer. Tätare bebyggelse kan leda till så kallade heat islands, det vill säga lokalt varmare förhållanden som i sin tur innebär krav på nedkylning av kontor och bostäder, och vegetation för skugga utomhus. En annan konsekvens av mer hårdgjord yta är problem med för snabb avrinning av dagvatten vilket vid häftiga regn skapar toppar och hård belastning på orternas tekniska system. I täta städer kan dessutom problem med genomströmningen av luft uppstå i och med ny bebyggelse som täpper till i tidigare stråk. Samtidigt innebär urbanisering en möjlighet att både bevara och utveckla grönstrukturen, en struktur som till stora delar kan bidra för att reducera de negativa effekterna som den täta staden kan ge upphov till. Tillgången till grönytor påverkar möjligheterna att leva ett fysiskt aktivt liv, viktiga faktorer att beakta vid planering och utformning av stadens gröna rum, är användbarhet, tillgänglighet, trygghet, närhet och attraktivitet. Mer om grönytor senare. Spara resurser genom att nyttja det befintliga. Ytterligare ett starkt miljöargument för urbanisering är att det ger förutsättningar att bättre hushålla med resursen mark både naturmark och jordbruksmark. Minskat ianspråktagande av icke exploaterad mark är att hushålla med naturresurserna och därmed en stor miljövinst. Vikten av när- eller åtminstone regionalt producerat livsmedel är av ökande betydelse. Bland konsumenter finns ett växande intresse att veta varifrån produkterna på matbordet kommer, hur de är framtagna och att transporterna är korta för att inte onödigt belasta miljön. Urbanisering leder generellt till mer resurseffektivt utnyttjande av tidigare investeringar på orten och mellan orter, och är därmed positivt för miljön och ekonomin. 7. Ulf Eriksson, doktorand på Centrum för primärvårdsforskning vid Lunds universitet/region Skåne. I hans avhandling har 32 bostadsområden i Stockholm jämförts med hänsyn till hur promenadvänliga de är. Forskarna vägde då in befolkningstäthet och tillgång till ett varierat serviceutbud inom gångavstånd vad gäller skolor, arbetsplatser, butiker, nöjen, träning samt hälso- och sjukvård. WSP Sverige 11

12 INNERSTADENS AVFOLKNING Urban sprawl en stor del av storstadstillväxten Som vi argumenterat för ovan så finns det starka skäl, såväl ekonomiska, sociala som miljömässiga, för att storstäderna bör växa inåt och uppåt. Men hur har tillväxtförloppet sett ut i realiteten? I figur 5 nedan illustreras hur storstadsregionerna vuxit befolkningsmässigt under det senaste kvartsseklet. Även om det finns betydande skillnader mellan regionerna kan det konstateras att regionförstoringsförloppet ingalunda dominerats av tillväxt i de täta och urbana kärnorna. I både Stockholm och Malmö har regionen i större utsträckning vuxit genom motsatsen, det vill säga geografisk vidgning där människor arbetspendlar i en allt större geografi. Särskilt för Malmöregionen har detta haft en mycket stor del i regionförstoringen, men det bör också noteras att den ökade arbetspendlingen i Skåne i betydande utsträckning blivit möjlig genom en utbyggd och bättre samordnad kollektivtrafik. Figur 5. Regionförstoring i Stockholm, Göteborg och Malmö. Källa: WSPs bearbetning av data från SCB Geografisk vidgning Förtätning i kranskommuner Förtätning i kärnan Stockholm Malmö Göteborg Stockholm stad idag vs 50 år sedan Lyssnar man till den allmänna debatten kan man lätt få intrycket av att Stockholm är på väg att kvävas av överbefolkning och trängsel. Sant är att Stockholmsregionen under lång tid haft en stark befolkningsutveckling. Under efterkrigstiden har antalet invånare i Stockholms län mer än fördubblats, från en till drygt två miljoner. Till detta ska läggas att den funktionella Stockholmsregionen, det vill säga det område inom vilket man kan arbeta och bo utan att göra alltför tidsödande resor, vidgats snabbt och omfattar nu även Uppsala län och delar av Sörmland. Men ser man till befolkningsutvecklingen i regionens centrum, Stockholms stad, är det svårare att frammana bilden av en huvudstadsregion som håller på att koka över. Faktum är befolkningen i Stockholms stad minskade kontinuerligt från omkring 1960 fram till slutet av 1980-talet. Först i slutet på 00-talet nåddes åter samma nivå på befolkningen som Förklaringen ligger i vad man brukar kalla urban sprawl det vill säga en utveckling mot en allt glesare bebyggelsestruktur. Denna utglesning framgår tydligt när man studerar befolkningsutvecklingen på församlingsnivå i Stockholms stad under perioden (figur 6). 8 Det stora tillskottet av befolkningen har kommit i församlingar som präglas av förorter byggda under miljonprogramsepoken. 8. Över tid har det skett förändringar i församlingsstrukturen genom sammanslagning och delningar. Den struktur som här avses överensstämmer således inte med aktuell församlingsindelning. 12 WSP Sverige

13 Figur 6. Förändring befolkning i Stockholms stads församlingar. Källa: WSPs bearbetning av data från SLL/Områdesdatabasen samt Folk- och bostadsräkningen Miljonprogrammet Hammarby Sjöstad Vantör Farsta Domkyrko Enskede Matteus Katarina Hedvig Eleonora Oscar Kungsholm Johannes Adolf Fredrik Högalid Essinge Västerled Hässelby Villastad Södra Stationsområdet Gustav Vasa Av innerstadsförsamlingarna är det endast Sofia som uppvisat en tydligt positiv befolkningsutveckling, vilket i huvudsak förklaras av den bebyggelsen som uppförts i norra och södra Hammarbyhamnen. Faktum är att en majoritet av innerstadsförsamlingarna haft en negativ befolkningsutvecklingen under den studerade perioden. Endast 6 av totalt 15 församlingar har vuxit befolkningsmässigt: Sofia, Maria, Engelbrekt, Sankt Göran, Gustav Vasa och Essinge. Totalt har befolkningen i innerstadsförsamlingarna vuxit med drygt 3000 personer under perioden , men räknar man bort Hammarby Sjöstad som ligger utanför den egentliga innerstaden så har befolkningen de facto minskat med i storleksordningen personer 9. Även utanför innerstaden återfinns församlingar där befolkningen minskat jämfört med Tre av de fyra församlingar kring de södra grenarna av tunnelbanans gröna linje har tappat invånare; Farsta och Vantör med så mycket som 20 procent och Enskede med drygt 10 procent. Den fjärde församlingen, Skarpnäck, har tack vare att det uppfördes ett helt nytt bostadsområde på Skarpnäcksfältet under 1980-talet ökat sitt invånarantal något (plus 5 procent). Bromma Sankt Göran Engelbrekt Skarpnäck Brännkyrka Maria Hässelby Sofia Hägersten-Skärholmen Spånga-Kista hade Hammarby Sjöstad knappt invånare. Foto: Per-Erik Adamsson WSP Sverige 13

14 Var det mer luftigt i Stockholm på den gamla goda tiden? En central faktor bakom befolkningsutvecklingen i Stockholms stad under senaste 50 åren är den kraftigt minskade boendetätheten. Boendetätheten mäts ofta som antalet boende per lägenhet. Vid jämförelser över tid ger ett sådant mått en missvisande bild eftersom bostadsbeståndet förändrats i så måtto att den genomsnittliga lägenhetsytan ökat. Det ideala vore förstås att kunna mäta boendetätheten som den genomsnittliga boytan per invånare, men tyvärr finns inte data som gör detta möjligt. Vi har därför valt att studera hur antalet rumsenheter per invånare utvecklats över tid. Mellan 1965 och 2012 har befolkningen i Stockholms stad ökat med 12 procent. Samtidigt har antalet rumsenheter i bostadsbeståndet ökat med hela 64 procent. Sammantaget har detta resulterat i att boendetätheten minskat från 1.25 rumsenheter/invånare till Grovt uppskattat konsumerar den genomsnittliga Stockholmaren idag omkring 50 procent mer boyta än för 50 år sedan. Att boendetätheten minskat har flera orsaker. Den viktigaste är att stockholmarna blivit rikare. Man har helt enkelt råd att konsumera mer bostadsyta per capita än för ett halvsekel sedan. En annan förklaring är det ökade antalet singlar. Eftersom personer i ensamhushåll i genomsnitt bor mer rymligt än andra så har detta satt ett tryck nedåt på boendetätheten. Ett intressant tankeexperiment är att studera hur många fler som idag hade kunnat bo i Stockholms stad om boendetätheten hade varit densamma som Resultatet en sådan beräkning visas i figur 7 nedan. Sammanlagt hade befolkningen i staden då kunnat vara över eller 50 procent större. Som framgår hade detta kontrafaktiska scenario inneburit betydande befolkningstillskott i samtliga församlingar från 20 till över 100 procent. Tillkommande befolkning Befolkning Hägersten-Skärholmen Spånga-Kista Farsta Skarpnäck Vantör Brännkyrka Hässelby Enskede Bromma Högalid Katarina Sankt Göran Sofia Oscar Matteus Kungsholm Maria Västerled Domkyrko Essinge Johannes Gustav Vasa Hedvig Eleonora Engelbrekt Adolf Fredrik Figur 7. Möjlig befolkning i Stockholms stads församlingar vid samma boendetäthet som Källa: WSPs bearbetning av data från SLL/Områdesdatabasen samt Folk- och bostadsräkningen WSP Sverige

15 Det säger sig självt att detta räkneexempel i grunden bygger på helt orealistiska antaganden. Mycket få stockholmare är förstås villiga att tränga ihop sig i sina hus och lägenheter på samma sätt som var fallet under mitten av 1960-talet. Att ha en bäddplats i kökssoffan och ytterligare en eller två i vardagsrummet är knappast något som faller generation ljust och fräscht på läppen. Överhuvudtaget förefaller det ligga en begränsad potential i att låta Stockholm växa genom ökad boendetäthet. Att befolkningen i Stockholms län kunnat växa så snabbt under de senaste två decennierna, trots en mycket låg nivå på bostadsbyggandet, beror visserligen just på att stockholmarna trängt ihop sig på en allt mindre genomsnittlig boyta. Att boendetätheten skulle fortsätta att öka i samma takt även framgent är dock mindre sannolikt, inte minst mot bakgrund av den förändrade hushållssammansättningen med alltfler singelhushåll som konsumerar en större boyta per capita än andra. Till bilden hör också att stigande inkomster innebär att man har råd att bo större. Att befolkningen i Stockholms innerstad minskade snabbt under de första efterkrigsdecennierna var i grunden ett uttryck för den snabba välståndsutvecklingen under de så kallade rekordåren. Den snabba efterfrågeökning på boyta som då skapades möttes genom en mycket hög takt i bostadsbyggandet. Men byggandet skedde efter en planeringsidé som bidrog till en utglesad stad. De nya bostadsområdena byggdes upp kring tunnelbane- och pendeltågsstråk som snabbt förlängdes allt längre ut från regionens kärna. Precis som under de första efterkrigsdecennierna är huvudstadsregionen åter inne i en period med mycket hög befolkningstillväxt. Enligt de senaste befolkningsprognoserna förväntas Stockholms län växa med omkring invånare fram till Det innebär mycket stora utmaningar, inte minst vad gäller bostadsbyggandet, men också en unik möjlighet att reparera tidigare misstag genom att skapa en mer sammanhållen fysiskt struktur där fler områden ges verkliga urbana kvaliteter. Bilden ovan visar Norra Djurgårdstaden i Stockholm. WSP Sverige 15

16 Foto: Matti Sulanto Grönytor: kvantitet vs kvalitet Man kan inte både ha kakan och äta den och alla kan inte bo i en röd liten stuga med egen täppa på Söders höjder. Om man vill använda Stockholmsregionens snabba befolkningstillväxt som en hävstång för att läka ihop den fysiska strukturen och bygga genuin stad så kommer det per definition innebära att man måste offra andra värden, inte minst tillgängligheten till attraktiva grönytor. Eller? Exploatering av grönområden är kontroversiellt, nästan oavsett dess kvaliteter eller om området används överhuvudtaget. Att grönområden är viktiga och fyller många funktioner är välkänt och det är angeläget att behandla dessa med stor respekt i den fysiska planeringen. Vid exploatering av grönyta är det därför centralt att vara uppmärksam på de närboendes synpunkter, kommunicera på ett trovärdigt sätt och tydliggöra de andra kvaliteter som exploateringen kan ge upphov till. Många gånger ses tillgängligheten till grönyta som en ren funktion av kvantiteten. Med det perspektivet är Stockholm snarast underförsörjt på gröna lungor. Den genomsnittliga grönytan per invånare i Sveriges 112 största tätorter är cirka 420 kvm. För Stockholms tätort, som huvudsakligen innefattar Stockholms stad men även delar av tio omkringliggande kommuner, är grönytan per invånare endast drygt 222 kvm. Men tre andra tätorter har med detta mått ännu sämre tillgång till grönyta; Malmö, Ystad och Märsta. En intressant observation är att Malmö, som fått epitetet parkernas stad, parkerar på en bottenplats med endast drygt 153 kvm grönyta per invånare. Men Malmö har knappast gjorts sig skyldiga till falsk marknadsföring. Förklaringen till stadens bottenplacering på gröna listan står att finna i det tveksamma i att använda kvantiteten grönyta som ett mått på tillgängligheten till oaser i stadsmiljön. Om man istället studerar hur stor andel av befolkningen som inom en radie av högst 300 meter har tillgång till minst ett grönområde blir mönstret annorlunda. Den genomsnittliga andelen för de 112 största tätorterna är 87 procent. Stockholm och Malmö placerar sig strax under genomsnittet med andelar på 83 respektive 82 procent. Så många som 33 av de 112 största tätorterna har med detta mått sämre tillgänglighet till grönområden än Stockholm! 16 WSP Sverige

17 I figur 8 har vi relaterat grönyta per invånare till andelen invånare som från bostaden har mindre än 300 meter till ett grönområde. Där framgår visserligen att det finns ett visst positivt samband mellan kvantitet grönyta och tillgänglighet, men sambandet är mycket svagt. Likaså, som framgår av figur 9, så tenderar tillgängligheten till grönområden vara negativt korrelerad med befolkningstätheten. Detta samband är dock ännu svagare och saknar helt statistisk signifikans R 2 = Figur 8. Samband mellan grönyta per invånare och andel av befolkningen som har tillgång till minst ett grönområde inom 300 m från bostaden. Källa: WSPs bearbetning av data från SCB R 2 = Figur 9. Samband mellan befolkningstäthet och andel av befolkningen som har tillgång till minst ett grönområde inom 300 m från bostaden. Källa: WSPs bearbetning av data från SCB. Till bilden hör också att andra studier visat att det inte i första hand är antalet kvadratmeter grönyta per invånare som är viktigt utan snarare grönytornas sammanlagda kvaliteter; hur attraktiva de uppfattas och hur tillgängliga de är. Det finns i dagsläget heller ingen forskning visar att högre täthet ger sämre tillgänglighet till grönyta. WSP Sverige 17

18 Med den rådande planeringskulturen finns det en tendens till att värdesätta en given yta grönyta på likartat sätt, oavsett var den är belägen och utan hänsyn till dess kvaliteter och attraktivitet. Kanske borde vi börja diskutera grönytors värde på ett mer konstruktivt sätt? Att viss grönyta tas i anspråk för exploatering behöver ju inte innebära att tillgången till grönytor minskar och man också beaktar de viktiga kvalitets- och tillgänglighetsaspekterna. Det kan i själva verket vara precis tvärtom. Vid etablering av ny bebyggelse finns liksom för andra offentliga rum som gator och torg m.m. i regel alltid möjligheter att utveckla kvalitéerna i grönområden och höja dess värden som mötesplatser för boende och besökare. Det finns också starka ekonomiska drivkrafter för privata byggherrar att bidra i denna förädlingsprocess. Det finns till exempel flera undersökningar som pekar på att utsikt och närhet till park är en starkt prispåverkande faktor på bostadsmarknaden. De goda möjligheterna att höja en parks eller grönområdes kvalitet och attraktivitet när ny bebyggelse uppförs är alltså ett starkt motiv för att en del av marken utnyttjas för exploatering. För skattebetalarna, som ofta står som ägare till den mark som skulle kunna exploateras, kan ett mer konstruktivt synsätt på grönytor skapa stora nyttor. För det första genom att det skapas möjligheter att öka grönområdenas attraktivitet och för det andra genom att det frigörs betydande ekonomiska resurser som kan användas till andra angelägna satsningar. Det senare, det vill säga de potentiella ekonomiska värdena som ligger i att exploatera en del av de grönytor som idag har låg nyttjandegrad, uppmärksammas dock sällan. Som en illustration av vilka ekonomiska värden det rör sig om har vi därför i räkneexemplet nedan gjort en grov exploateringskalkyl för Gärdets sportfält. Det ska understrykas att räkneexemplet bygger på ett i grunden helt orealistiskt scenario, inte minst eftersom sportfältet är en del av Nationalstadsparken och dessutom ägs och förvaltas av Kungliga Djurgårdsförvaltningen. Exploatera Gärdets sportfält ett räkneexempel Gärdets sportfält omfattar 28 hektar mark. Vi antar hälften av denna yta ianspråktas för byggnation. Resten omvandlas till en högkvalitativ stadspark som blir något större än Humlegården. Den bebyggda delen av sportfältet ges motsvarande exploateringsgrad som den som gäller för den nya bebyggelsen i området Hornsbergs Strand på Västra Kungsholmen. En grov kalkyl ger då följande vid handen: Antaganden Yta: 28 ha, varav 14 ha bebyggs Nettoexploateringstal: 2.5 Markvärde per BTA (bruttoarea): kr Kommunala exploateringskostnader per BTA: 5000 kr Resultat Totalt markvärde: 7 mdr kr Totalt markvärde, netto efter kommunala exploateringskostnader: 5.3 mdr kr 18 WSP Sverige

19 Ska det vara högt eller lågt? I dagens diskurs likställs urbanisering ofta med höga hus, detta använda både för eller mot förtätning. Behovet av förtätning används som starkt argument till att bygga ett högt hus, på samma sätt som höga hus används som argument mot urbanisering. Urbanisering är inte lika med höga hus. Studier visar att bebyggelsens höjd har allt mindre betydelse för exploateringstalen 10 vid ökande områdesstorlek och detta har flera förklaringar. En förklaring är att det ofta krävs större avstånd mellan husen för att inte omkringliggande byggnader ska hamna helt i skuggläge. Dessutom behövs ofta ett större omland för att tillgodose krav på god utemiljö och behov av tillräckligt med parkeringsplatser o.s.v. Det finns t.ex. studier som visat att Barcelonas åttavåningskvarter är tätare än Hong Kongs höghuskvarter 11. Det är i ögonhöjd vid bottenvåningarna ut mot gatan som livet i staden byggs upp och kretsar kring, det vi i mångt och mycket förknippar med stadsliv utspelas här. Med höga hus reduceras antalet bottenvåningar markant samtidigt som den yttre miljön kring dessa oftast saknar en rumslighet som matchar en hög byggnad. Genom att istället fördela ut samma byggnadsvolym på lägre tätare bebyggelse, med entréer mot gatan och med lokaler i bottenvåningarna skapas goda förutsättningar för ett attraktivt och levande område, med andra ord förutsättningar för urbana kvaliteter. 12 Tre våningar Sex våningar 24 våningar Bild 1. Illustration som visar hur samma antal kvadratmeter bostadsyta kan placeras på en lika stor tomt. Källa: Stadslivet i centrala Göteborg. Upplevelsen, användningen och förutsättningarna - ett planeringsunderlag. (2012) Göteborgs Stad. 10. Exploateringstal är relationen mellan våningsyta och tomtyta, t.ex. exploateringstal 2 innebär att våningsytan är dubbelt så stor som tomtytan. 11. Urban density study: Southbank structure plan, Texten är saxad från Tätare Skåne som tagits fram av WSP och getts ut av Region Skåne. WSP Sverige 19

20 VI BEHÖVER SKAPA EN NY NIVÅ! Det finns exempel på befintliga täta områden som inte har planerats utifrån ett hållbart tankesätt, där inte vardagslivet har satts i fokus. Dessa områden skulle kunna förbättras genom att lägga till en ny nivå med egenskaper som området idag saknar. Det kan handla om barriärer, brist på grönska, mötesplatser, variation på boendeformer, tillgång till service, tillgänglighet, m.m. beroende på aktuell plats. Fyra exempel har arbetats fram av en grupp yngre medarbetare på WSP för att exemplifiera hur man kan tänka kring att skapa nya grönytor i urbana miljöer. Genom att addera nya områden för grönska till staden kan mark frigöras för exploatering. Vid sidan av att tillföra parkmark kan strukturerna även sammanbinda och möjliggöra nya genvägar för stadens invånare. På detta uppslag visas de bilder som varit utgångspunkt. 20 WSP Sverige