Konkreta planer för en levande Nyköpingså Främmande arter på väg att invadera Blodtörstigt urtidsdjur Läkemedelsrester i vattnet undersöks

Transkript

1 Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Nyköpingsåarna 215 Konkreta planer för en levande Nyköpingså Främmande arter på väg att invadera Blodtörstigt urtidsdjur Läkemedelsrester i vattnet undersöks 1 Miljötillståndet i avrinningsområdena för Nyköpingsån,Svärtaån & Kilaån

2 Innehåll 2 Gränslöst vatten 3 Ny cykel med status 4 Konkreta åtgärder för vår levande å 6 Helhetssyn i vattenarbetet 1 Torr trend 12 Invasion i våra vatten 15 Nejonögat hotat urtidsdjur med smak för blod 18 Läkemedelsrester under lupp 21 Vattenplanket 24 Nyköpingsåarna 215 är en årsrapport från Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund, en ideell medlemsstyrd organisation som arbetar för renare vatten i Nyköpingsåns, Svärtaåns och Kilaåns avrinningsområden. Rapporten redovisar data från 214 års provtagningar i de regionala miljöövervakningsprogrammen för respektive områden. Beställ rapporten: Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Brogetorps Företagsby Flen e-post: jerry.nvvf@gmail.com Produktion och redaktion: Maria Lewander/Grön idé och Jerry Persson/Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund. Grafisk form och original: Maria Lewander/Grön idé Omslagsfoto: Nils Ljunggren (Flodnejonöga). Kartor: Kartor är hämtade ur VISS, Vatteninformationssystem Sverige där inget annat anges. Tryck: Grafiska punkten, Växjö, maj 215. Tryckt i 1 2 exemplar på FSC-märkt papper. ISSN ISBN

3 Gränslöst vatten Vi står inför slutet av en vattencykel och kan konstatera att åtgärdsarbetet går alldeles för långsamt om vi ska nå fram till god status i våra vatten till 227. Här krävs det engagemang, kunnande, samverkan och sist men inte minst resurser för att få till kostnadseffektiva åtgärder. Med det som bakgrund jobbar förbundet starkt för att skapa arenor för samverkan med olika aktörer. Ett roligt och alldeles nödvändigt arbete då det bara är genom ett gott samarbete byggt på respekt och lyhördhet som vi kan lösa våra vattenmiljöproblem. En annan viktig sak som förbundet verkar för är ett helhetsperspektiv när det gäller vattenfrågor, där hela avrinningsområdet tas med i beaktande då vattnet är gränslöst. 3 Året som har gått har inneburit en inblick i EU:s bidragsvärld. Det har varit roligt, stökigt, förvirrande, tålamodsprövande och utvecklande. Vi hade hoppats på att få igång ett så kallat Integrerat LIFE projekt, som med hjälp av stora summor pengar verkligen skulle kunna göra skillnad för vattenmiljön i Nyköpingsåarnas vattenavrinningsområden. Tyvärr kom vi inte vidare då EU-kommissionen ansåg att ansökan täckte ett för litet område i förhållande till åtgärdsprogrammets omfattning, dvs. hela Norra Östersjöns Vattendistrikt Jag vill särskilt tacka alla som engagerade sig i vår ansökan. Vi lovar att inte släppa frågorna! Vi har med glädje konstaterat att det finns en otrolig kompetens och engagemang i området. Vi ska förvalta det arbete vi genomförde på bästa sätt så att vi kan dra nytta av det i kommande projekt. Förbundet kommer att fortsätta att leta medfinansiering till nödvändiga åtgärder för en god vattenstatus. Mer glädjande är det då att vi nu deltar i den LIFE IP ansökan som Vattenmyndigheten för Norra Östersjöns vattendistrikt tar fram, med ett litet projekt i samarbete med Länsstyrelsen i Södermanland. Projektet innebär medel för ett litet vattenkansli som kan arbeta vidare med att stödja och hitta finansiering för de åtgärdsförslag vi samlade in under den tidigare ansökningsprocessen. Så håll tummarna! Dessutom kommer vi ansöka om medel för att åtgärda vandringshindrena i Nyköpingsåns nedre del, utifrån förslagen i slutrapporten för projektet den Den Levande Nyköpingsån. Läs mer om detta i årets rapport. Tack styrelsen och medarbetare samt alla lokala aktörer som medverkat för en bättre vattenmiljö under det gångna året! Det är fantastiskt inspirerande att jobba med dessa frågor och jag hoppas att framtiden kommer att ge oss mer stöd och möjligheter i det fortsatta vattenarbetet. Foto: Kaire Ruus Y Anneli Carlén är i grunden marinbiolog och brinner för att bevara våra hav och vattendrag. Hon bor med sin familj i Oxelösunds skärgård och älskar kajakpaddling och friluftsliv. Anneli Carlén Förbundsordförande

4 Ny cykel med status 4 Nu år 215 är det sista året av vattenförvaltningscyklens 1 sex år och samråd pågår kring åtgärdsprogrammet för den kommande sexårsperioden. Inför varje cykel görs en översyn av hur läget är med våra vatten, en statusklassning av ekologisk och kemisk status. De vatten som har sämre än god status ska vara med i de åtgärds program som vattenmyndigheterna utvecklar för att få en chans att bli bättre. God ekologisk status är målet för alla vatten, vilket motsvarar ett vatten med bra kvalitet där naturligt förekommande växter och djur trivs och mår bra. Det är egentligen samma sak som miljömålen Levande sjöar och vattendrag, God biologisk mångfald och Dricksvatten av god kvalitet strävar mot. Eftersom Sverige har så många sjöar och vattendrag är det endast rimligt att vatten över en viss storlek (vattenförekomster) ska statusklassas. Det är sjöar större än 1 kvadratkilometer och vattendrag med ett tillrinningsområde på 1 kvadratkilometer. Men även mindre vatten kan klassas som vattenförekomster enligt EU, till exempel badvatten. I framtiden kommer därför fler mindre vatten att bli egna vattenförekomster. I nästa cykel, som löper har vissa vattendrag delats upp i flera delar, till exempel har Nyköpingsån delats upp i fem åtgärdsområden, medan Kilaån, Svärtaån och kusten har sina egna åtgärdsområden. Mälaren och Hjälmaren har delats in i flera delbassänger. Stor kartläggning Statusklassningen går till så att länsstyrelsen samlar ihop alla undersökningar av vatten som gjorts de senaste sex åren och jämför resultatet med de bedömningsgrunder som Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för. Till skillnad från tidigare miljöbedömningar räcker det egentligen med att titta på hur växter och djur mår, eftersom de ger en samlad bild av vattenkvaliteten. Oftast finns det ganska lite uppgifter om växter och djur i ett vatten, så vattenkemi och fysisk påverkan används som stöd för bedömningen. Nyköpingsåarnas avrinningsområde har många dämmen och därmed en fysisk påverkan på vattendragen som kan styra statusklassningen. Här syns dämmet vid Skarendalsån som fram till 194-talet användes till att driva en kvarn.

5 När det gäller grundvatten tittar man på vattnets kvalitet, och hur mycket grundvatten man kan ta ut i en källa. Nya bedömningar Det här är andra gången som länsstyrelsen gör en statusklassning och en del av bedömningsgrunderna har ändrats för att göra bedömningarna mer lika mellan olika länder. Huvudsakligen är det gränserna mellan olika statusklasser för vattenväxter, växtplankton med flera som har ändrats till lite strängare bedömningar. Det som är helt nytt är att fysisk påverkan har vägts in i en del statusklassningar, huvudsakligen vandringshinder. Fysisk påverkan delas upp i vandringshinder, vattenståndsvariation och markanvändning i närområdet. De två senare bygger huvudsakligen på modelleringar från SMHI och behöver granskas och kompletteras för att kunna användas. Allt finns i Viss Alla klassningar som har gjorts går att hitta i VISS och där kan man också hitta förslag på åtgärder samt en del av de åtgärder som har utförts. Här är det också möjligt att ställa frågor och lämna synpunkter på klassningar och åtgärdsförslag. Förslagen på åtgärder är generella, och det går inte att säga att de måste genomföras överallt. Det viktiga i slutänden är att rätt åtgärd hamnar på rätt plats för att ge så stor effekt som möjligt. En fjärdedel god Ungefär en fjärdedel av Södermanlands vatten når målet god status, precis som vid den förra statusklassningen 27. Däremot kan resultatet skilja sig en del när man tittar på en särskild sjö eller vattendrag, både till det bättre och det sämre. I vissa fall beror det på justeringar av bedömningsgrunderna, i vissa fall har det blivit faktiska förändringar och i vissa fall har vi helt enkelt mer underlag att göra klassningen på. Naturliga problem för kemisk status De största problemen i länet för ekologisk status är övergödning och fysisk påverkan. När det gäller kemisk status för sjöar och vattendrag råder klassningen ej god status för hela Sverige. 2 Det beror på höga kvicksilverhalter som dels finns naturligt i bergrunden, eller kommer från nedfall av luftföroreningar samt tidigare användning av kvicksilverbehandlat utsäde. På en del ställen finns också mätningar av andra kemiska ämnen som är högre än de gränsvärden som satts upp. Förväntningar på programmet Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram riktar sig till myndigheter och kommuner och innehåller förslag till praktiska åtgärder med en uppskattad kostnad och en förväntad effekt. Förslagen är lika för alla ställen där miljöproblemet finns, men betyder inte att åtgärderna måste genomföras överallt. De effektivaste åtgärderna kräver samverkan på lokal nivå, och här kan lokala vattengrupper få väldigt stor betydelse, i viss mån i samarbete med länsstyrelsen via landsbygdsprogrammet, Greppa Näringen och vattenförvaltningen. Bilagorna till åtgärdsprogrammet som beskriver behoven i de olika avrinningsområdena behöver fortsätta utvecklas under de kommande åren i lokala samarbeten. Målet är att de ska kunna användas som underlag för planering av olika verksamheter. Där ska vattenmyndigheterna också kunna lägga till förslag på fler åtgärder. noter 1. Vattenförvaltningen inom EU:s ramdirektiv sker i cykler om sex år. Den förra påbörjades 29 och 216 börjar nästa. 2. För kemisk status finns bara två klassningar, antingen god eller dålig status. Textunderlaget till artikeln från Länsstyrelsen Södermanland. Lästips: VISS (Vatteninformationssystem Sverige) 5 Bedömning av ekologisk status 1 Hur det ser ut 4 Statusklassning enligt en femgradig skala 2 Hur det borde se ut uppmätt värde från provtagning/miljöövervakning uppmätt värde från opåverkat s.k. referensområde 3 sammanvägd bedömning Hög God Måttlig Otillfreds. Dålig God ekologisk status = endast obetydlig avvikelse från opåverkade, naturliga, s.k. referensförhållanden. Miljökvalitetsnormer uppfylls och inga åtgärdsprogram behövs. Dålig måttlig ekologisk status = större eller mindre avvikelse från opåverkade, naturliga, s.k. referensförhållanden. Miljökvalitetsnormer uppfylls inte och åtgärdsprogram behövs för att uppnå god status. Foto: Jerry Persson

6 Konkreta åtgärder för vår levande å 6 Under 214 har projektet Den levande Nyköpingsån som beskrevs i förra årets rapport löpt vidare. I oktober presenterades en studie med konkreta förslag på åtgärder i några särskilda problemområden, nämligen några av alla de kraftverksdämmen som finns i avrinningsområdet. Förslagen har även varit på turné i Europa. Studien tittade på vilka möjligheter som finns för att förbättra det biologiska livet i den sista delen av Nyköpingsån, sträckan från Långhalsen ner till Östersjön. Rapporten är mycket omfattande och beskriver även historiska data, men framför allt föreslås olika konkreta åtgärder med hjälp av ritningar och fotoskisser. Tre typer av lösningar I Nyköpingsån finns fem större dämmen; Storhusfallet, Fors, Harg, Perioden, och Kristineholm, som hindrar bland annat fisk att vandra upp till sina lekområden. Det finns flera alternativa lösningar för att återskapa fiskens vandringsmöjligheter och utredningen har särskilt tittat på tre olika varianter. 1. Återställning att dämmet helt enkelt tas bort. Detta skulle kosta cirka 9 miljoner kronor totalt. Men detta är inte ett alternativ för alla fem dämmen. Bland annat eftersom en fullständig återställning, det vill säga att alla dämmen rivs skulle ge stora förändringar i vattenytor och vattennivåer. Vissa dämmen, speciellt de mellan Fors och Storhusfallet inne i centrala Nyköping skulle då behöva fler undersökningar av näraliggande grundvattennivåer och även risker för eventuella skred. Det är nämligen så att om vattennivån sänks finns risken att grundläggningen till vissa äldre hus kan undermineras eftersom de står på träpålar som är stabila så länge de hålls blöta. Vy över dammen vid Fors kraftverk. Foto: Jerry Persson

7 Långhalsen +19 m.ö.h N Förslag vid Storhus kraftverk Kristineholm Harg Nyköpingsåns sträckning från Långhalsen ned mot havet. Vattnet passerar fem kraftverk på vägen. Perioden Fors Storhusfallet Östersjön m.ö.h Bilden visar hur den tilltänkta laxtrappan vid Storhusfallet ska placeras. Foto: Fiskevårdsteknik i Lund Skred kan uppstå om vattnets tryck mot omgivande landmassor minskar när vattennivån sänks. En annan invändning mot att sänka av vattenspeglarna i staden är förstås också att stadsbilden skulle förändras och det skulle troligen leda till protester från stadens invånare. Nyköpingsån Nytt utskov med avstängningsluckor Ny serie bassänger med slitsformade öppningar vars botten sänks 15 cm för varje steg W +15,6 Fiskvägen kulverteras eller täcks med gallerdurk och trädäck FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN Storhus kraftverk Slitsränna Plan, skala 1:5 F ÖRKLARING Fiskväg Betong eller stenmur Stenglacis HÖJDSYSTEM Nivåer anges i Elverkets höjdsystem Elverkets höjdsystem 99,1 = RH7 DG = +15,54 SG = +15, Bygga fisktrappor eller omlöp, samt avledning för fisken vid nedvandring. Kostnad cirka 5 miljoner kronor. Alternativet innebär att dämmena behålls men att man underlättar för fisken att ta sig förbi, både vid upp- och nedvandring. (se bilder). Dämmet vid Perioden är dock på förslag att rivas. 3. Mindre åtgärder för att underlätta laxfiske, exempelvis säkerställa att laxfiskarna hittar till den befintliga laxtrappan vid Storhusfallet, anlägga en ny fiskväg vid Fors (s.k. slitsränna), anlägga en fiskväg vid Perioden (s.k. överlöp) samt utsättning av lax- och öringsmolt. Kostnad cirka 4 miljoner kronor. Detta är ingen hållbar helhetslösning eftersom den bara gynnar uppvandring av laxfiskar, men inga andra arter. Dessutom ingår inga åtgärder för nedvandring av fisken, vilket är en stor brist. W +99,6 Nyköpingsån Y En ny fisktrappa för uppvandrande fisk vid Storhusfallet. Den placeras på samma sida där kraftverket är placerat. Den befintliga fisktrappan ligger på andra sidan och det har visat sig att fisken har svårt att hitta dit då vandrande fisk söker sig till det högsta flödet. Detalj av kartan ovan. För att nedvandrande fisk inte ska sugas fast mot befintligt galler eller slinka igenom gallret byts det ut mot ett med mindre mellanrum mellan spjälorna och svagare lutning. Det innebär att fisken leds uppåt och där anläggs även en ränna för fiskens nedvandring. X Befintligt risgaller avlägsnas och ersätts med ett nytt lågt lutande fiskgaller med 15 mm spalt. Befintlig rensmaskin flyttas och anpassas. Flyktöppningar och transportränna. Storhus kraftstation Storhus kraftstation Angivna vattennivåer avser bedömda medellågvattenstånd (dimensionerade) EGENSKAPER Fallhöjd 6 m Längd ca 12 m Lutning ca 5 % Qfiskväg,6 m 3 /s m Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Fiske- och naturvårdsplan Fiskevårdsteknik AB, Lund, 214. Nyköpingsån Befintlig isränna byggs om för att även fungera som fallränna. Kf13C: \Nyköpings ån\ra1493 Bilaga 1-33

8 Förslag vid Fors kraftverk FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN Fors kraftverk Nytt utskov med avstängningsluckor W +18,1 Nyköpingsån Omlöp Plan, skala 1:1 F ÖRKLARING Ny åfåra Betong - eller stenmur Nytt parkområde HÖJDSYSTEM Nivåer anges i Elverkets höjdsystem Elverkets höjdsystem 99,12 = RH -7 W +18,1 DG = +18, SG = Saknas Angivna vattennivåer avser bedömda medellågvattenst ånd (dimensionerade) Ny kulvert Fors kraftstation W +15,4 EGENSKAPER Fallhöjd 2,7 m Längd 16 m Lutning 1,6 % Qfiskv äg 1, m 3 /s W +15,4 8 Nyköpingsån m Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Fiske- och naturvårdsplan Fiskevårdsteknik AB, Lund, 214. Kf13C: \Nyköpings ån\ra1493 Bilaga 1-33 Y Ett förslag på hur man kan lösa fiskens vandring vid Fors genom att bygga ett så kallat omlöp, en fiskväg. Fördelen med ett omlöp är att den fungerar både för uppvandrande och nedvandrande fisk. ålåtgärder Foto: Jerry Persson Ålkistor på gång Ett problem som rapporten pekar på är ålens drastiska minskning. Sedan 195-talet har ålynglen som når Nyköpingsån minskat med över 99 procent. Därför blir högsta prioritet att skydda de få lekmogna ålar som letar sig nedåt genom ån. Som en akutåtgärd har förbundet sökt fiskevårdsmedel för att bygga ålkistor vid Kristineholm och vid Sibro (Båvens utlopp). De lekmogna ålarna som fångas i ålkistorna flyttas därefter med bil och släpps nedströms Storhusfallet, så att de kan ta sig därifrån till Östersjön och vidare till Sargassohavet. (Läs mer om ålen i förra årets rapport).

9 Förslag vid Hargs kraftverk FRAMTIDA FÖRHÅLLANDEN Hargs kraftverk W +116,3 Omlöp och kanotränna Plan, skala 1: ,9 Nytt utskov med avstängningsluckor Ny gång- och cykelbro Schaktområde F ÖRKLARING Ny fiskväg Stödmur Våtmarksområde W +19, HÖJDSYSTEM Nivåer anges i Elverkets höjdsystem Gång- och cykelväg flyttas +119,7 +119,4 +115,4 +111,4 Utfyllnad av åfåra och svämplan +19,2 Nyköpingsån Elverkets höjdsystem 99,2 = RH -7 DG = + 116,25 SG = + 116,15 Angivna vattenniv åer avser bedömda medellågvattenst ånd (dimensionerade) EGENSKAPER Fallhöjd 7,3 m Längd ca 365 m Lutning 2, % Qfiskväg 1 m 3 /s Utfyllnad av åfåra och svämplan m +112,4 Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Fiske- och naturvårdsplan Fiskevårdsteknik AB, Lund, ,5 Kf13C: \Nyköpings ån\ra1493 Bilaga 1-33 Y Även vid Harg finns ett förslag på ett omlöp som också ska kunna användas som kanotbana. Förslag vid Perioden Hargs Kraftverk har den högsta fallhöjden, 7 meter, i den här delen av Nyköpingsån. På bilden syns även laxtrappan som fungerar för simstarka fiskar. Foto: Jerry Persson Y Vid Perioden är förslaget att man river bort de delar av dammbyggnaden (innanför röda linjen) som blev kvar när man upphörde med kraftproduktionen här vid slutet av 197-talet.

10 Helhetssyn i vattenarbetet 1 Vattenmyndigheten i Norra Östersjön har pekat på att nästan alla befintliga dammanlägg ningar som finns i våra avrinningsområden generellt behöver åtgärdas med hjälp av faunapassager, eller att befintliga dammar helt enkelt rivs. Detta eftersom EU:s krav på god ekologisk status inte kan uppnås om ett dämme hindrar till exempel fiskars upp och nedvandring. Inför arbetet med att se över betydelsen av vattenkraften i Sverige har Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Energimyndigheten 214 tagit fram en utredning där landet delas in i fem kategorier beroende på hur stor nationell betydelse vattenkraften har i respektive område. Nyköpingsån hamnar, liksom stora delar av södra Sverige, i den femte kategorin. Det innebär att bara 1 procent av Sveriges totala vattenkraft finns här och därför ska god ekologisk status prioriteras före vattenkraften. I andra delar av Sverige och generellt vid de större kraftverken väger vattenkraften tyngre och prioriteringen är den omvända. Tillstånd behövs I förslaget till den nya förvaltnings- och åtgärdsplan som ska gälla mellan föreslås att länsstyrelserna ska få mer resurser för att genomföra åtgärder som gynnar den biologiska mångfalden vid dämmena. Dessutom behöver många av dämmena lagliga tillstånd för sin verksamhet, något som flera saknar idag. Därför ställs också krav på att vattenkraftsägarna söker dessa tillstånd och ser till att få sina kraftverk lagligförklarade, som det kallas. Nedifrån och upp Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund anser att det är mycket viktigt att ta sig an frågan med ett helhetsperspektiv och se till att åtgärderna görs i rätt ordning. Förbundet anser att man ska jobba nerifrån och upp i vattensystemet. Det innebär att åtgärder för upp- och nedvandring av bland annat fisk ska börja vid havet där Nyköpingsån mynnar i Östersjön för att sedan fortsätta vidare uppåt i systemet. Projektet Den levande Nyköpingsån visar hur förbundet vill arbeta med detta. (Läs mer på sidan 6.) Frågan är nu högaktuell då länsstyrelser i hela landet börjat med tillsyn av kraftverksdämmen och ställer krav på förbättrande åtgärder. I Örebro län har länsstyrelsen gått före och prövat befintlig lagstiftning och under 214 kom ett prejudicerande fall vid Brevens Bruk. Nyköpingsån ovanför Hargs kraftverk. Foto: Jerry Persson

11 Exemplet Brevens Bruk Dammen har två utlopp, ett här vid det s.k. riktkontoret och ett lite längre bort vid kraftverket. Här planerades från början ett s.k. omlöp, men troligen skapas en fiskpassage vid kraftverket istället. Brevens Bruk är ett litet brukssamhälle i sydöstra Närke med anor från den tidiga industriella perioden under 16-talet. Då var ett vattendrag förutsättningen för att få kraft till smedjor och annan produktion. För att kunna nyttja kraften behövde man kunna lagra den och därför dämdes sjön Sottern upp. Sjön låg uppströms samhället och på det här sättet kunde man spara energ i och använda den under längre perioder än enbart under vårflod och eventuellt höga flöden på hösten. Dammen vid Brevens Bruk har med andra ord en lång historia och samhället har utvecklats efter dess utformning och läge. Prejudikat År 24 behövde Brevens Bruk rusta det gamla kraftverket från 193-talet. Efter kontakter med länsstyrelsen i Örebro lämnas en ansökan till Miljödomstolen in. Ansökan tas om hand och för första gången lyfts frågan om biologisk mångfald och vandringsvägar för fisk och annan fauna in i processen. Det blir ett ställningskrig. Läns styrelsen vill ha vandringsvägar eller s.k. omlöp vid varje dämme, totalt tre stycken. Brevens Bruk anser inte att kostnaderna är rimliga för dessa åtgärder. Bägge parter överklagar processen och fallet såg ut att kunna bli ett prejudikat för andra liknande situationer i Sverige. Stora kostnader Kostnaden för att åtgärda varje dämme med omlöp skulle enligt brukets egna beräkningar kosta över 1 miljoner, en investering det inte finns resurser till. Alternativet att riva ut dämmena skulle få för stor inverkan på bruksmiljön och dess kulturella värden. Dessutom anser bruket att åtgärderna och kostnaderna inte står i proportion till miljönyttan. Vattensträckan som skulle öppnas upp är endast 7 km lång och vid Högsjö ligger nästa kraftverk med ett naturligt dämme, ett vattenfall, med en fallhöjd på 8 m. Förmodligen skulle detta ändå hindrat de flesta fiskarter, för utom ålen. Domstolen säger sitt Ett första domstolsbeslut kom 212, men överklagades som sagt av bägge parter och först våren 214 kom domen från Miljööverdomstolen: Faunapassager ska byggas vid varje dämme vid Brevens Bruk och de får tre år på sig att utföra arbetet. Lösning i sikte Domen överklagas nu till Högsta domstolen, men tas där inte upp för prövning. Därefter följer en del publicitet och Brevens Bruk ser egentligen ingen annan utväg än att riva dämmena. Men i april 215 träffas länsstyrelsen och Brevens Bruk för ett förutsättningslöst möte. Mötet resulterar i att man hittar en kompromiss med åtgärder som inte är fullt lika kostnadskrävande som man tidigare trott. Hur det slutligen blir får framtiden utvisa, men det ser ut som en lösning är på väg som förhoppningsvis alla kan vara nöjda med. Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund ser positivt på att parterna hittat till förhandlingsbordet och att en riktig och viktig samverkan inletts. Framöver hoppas vi att helhetsperspektivet lyfts fram och att det sker en större en samverkan mellan länen i dessa frågor, då vattnet inte bryr sig om vare sig läns- eller kommungränser. Foto: Jerry Persson 11 Foto: Jerry Persson Brevens Bruk intagsrännan och luckorna till kraft verket (första byggnaden). Eventuellt kommer en fiskpassage att anläggas här.

12 12 totalkväve (ton) totalkväve (ton) totalkväve (ton) Förbundets recipientkontroll Torr trend Sommaren 214 var precis som året innan torr och varm. Resultaten av trendanalysen för näringsämnen i avrinningsområdet speglar den torra sommaren med lägre totalhalter av fosfor för 214, däremot syns ingen liknande minskning för kväve. Inte heller tidstrenden för kväve är tydlig men för Svärtaån kan man ändå se att kvävet minskar något Kväve Nyköpingsån, Tidstrenden för fosfor visar ännu inte någon påtaglig långsiktig minskning i Kilaån och Svärtaån. Speciellt i Kiladalen är det intressant att följa utvecklingen, där har Kiladalens Vattenvårdsförening sett till att 3 hektar åkermark har strukturkalkats sedan 211 och framåt. Även i Svärtaån och Nyköpingsån har man strukturkalkat en del åkermark och andelen åkermark som kalkas kommer säkerligen att öka. Det återstår att se om detta kan vara en långsiktig lösning för att begränsa övergödningen. Men det handlar om långsamma processer som behöver tid för att visa hur pass effektiva de är Fosfor Strukturkalkning av lerjordar är en åtgärd som används för att minska urlakningen av fosfor ur marken. Kalkningen gör att fosforn binds längre till leran och kan tas upp av gröda istället för att lakas ur och bidra till övergödningen. Kalkning av lerjordar ger också jorden en bättre struktur som släpper igenom mer syre och vatten. Till strukturkalkning används bränd och släckt kalk Svärtaån, Kilaån, årsflöde vattenflöde (miljoner m 3 ) vattenflöde (miljoner m 3 ) vattenflöde (miljoner m 3 ) totalfosfor (ton) totalfosfor (ton) totalfosfor (ton) Nyköpingsån, Svärtaån, Kilaån, årsflöde vattenflöde (miljoner m 3 ) vattenflöde (miljoner m 3 ) vattenflöde (miljoner m 3 ) Foto: Dennis Wiström/Greppa.nu Y Transport av näringsämnen från de tre åarna ut i Nyköpingsfjärden. Mängden fosfor och kväve följer förändringarna i vattenflödet. Under hösten 212 läckte rekordmycket fosfor ut i Kilaån. Även senhösten år 2 och år 26 kom ovanligt mycket regn som påverkade transporten av fosfor, vilket syns tydligt i figuren, men 213 och 214 sjönk mängden näringsämnen med det minskade vattenflödet.

13 Strukturkalkning kan minska läckaget av fosfor från lerjordar. Foto: Jerry Persson Bäcken från Nedingen ner till Skebokvarn var mycket torr på sensommaren och flödet var litet. Bilden är från slutet av augusti 214. X Figurerna visar årsmedelhalterna av kväve och fosfor Den röda trendlinjen visar att belastningen i Nyköpingsån har minskat tydligt sedan Fosfor har minskat med drygt 4 procent och kväve med cirka 2 procent. I Nyköpingsån pekar trenden för fosfor fortfarande nedåt, men värdena de två senaste åren ligger en bit ovanför trenden, vilket kan vara ett tecken på att den håller på att plana ut. X Trenddiagram för kväve I Svärtaån och Kilaån från 2 till 214. För att få en jämförelse med Nyköpingsån visas även värdena här för samma period. Kilaån visar ingen trend alls när det gäller kväve, halterna varken ökar eller minskar. Svärtaån har, glädjande nog, en rätt tydlig nedåtgående trend för kväve. Nyköpingsån har också en svag trend nedåt med sjunkande kvävehalter. XX Trendlinjen för fosfor i både Svärtaån och Kilaån pekar uppåt, trots sjunkande värden de senaste åren. Det krävs kraftfulla insatser för att bryta dessa trender. Däremot visar Nyköpingsån tydligt sjunkande fosforhalter för perioden kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) Trender kväve Trender fosfor 1,6,1 Nyköpingsån, Nyköpingsån, ,4,8 1,2 1,,6,8 1,6,1 Nyköpingsån, Nyköpingsån, ,6 1,4,4,8,4 1,2,2,2 1,,6,8, , ,4 1,6,2,1,2 1,4 Nyköpingsån, Nyköpingsån, ,2, ,,6,8 1,6,1 Nyköpingsån, 2 214,6,4 Nyköpingsån, ,4,4 1,2,8,2,2 1,,6,8, , ,4 2,5 Svärtaån, 2 214,2,2 Svärtaån, 2 214,16 2, ,5, ,5 1, Svärtaån, 2 214,8 Svärtaån, 2 214,16 2,,5,4 1,5,12 1, , ,5,5,4 Kilaån, Kilaån, 2 214,16 2, ,5, ,5 1, Kilaån, 2 214,8 Kilaån, 2 214,16 2,,5,4 1,5,12 1, , ,5, fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) 13 Not: Årsmedelvärden har räknats fram från aktuella flöden och aktuella mängder fosfor respektive kväve för varje år. Röd trendlinje visar stigande eller sjunkande halter. I tre åmynningar sker provtagning varje vecka, vilket ger en mycket säker statistik.

14 Förbundets recipientkontroll Statusklassning av vattendrag med hjälp av kiselalger 14 Kiselalger i vattendrag 214 Vattendrag Index IPS (1-2) Andel föroreningstoleranta arter (%PT) Statusklassning Korsbäcken, öster om Stavsjö* 19,3 1,6 Hög Dammhulteån, Flätens utlopp 19,2,9 Hög Ålbergaån 19,,5 Hög Gäddån 18,7 1,2 Hög Stocktorp, inflödet i Mellösasjön 18,1,4 Hög Tisnaren, Tisnare Kanal 17,3 2,1 God Skebokvarnsån, inflödet i Båven 17,2 3,8 God Svarttorpaån, inflödet i Tisnaren 16,9 5,2 God Vretaån 15,3 1,6 God Hosjön till Malmaån* 15,2 9, God Sibro, mellan Båven och Lidsjön 15,1 1,3 God Ån från Marsjön till Tisnaren 15, 3,8 God Bokvarnsån 14,7 12,1 God Genne Kvarn 14,6 11,7 God Morjanå 14,5 3,9 God Båven, Oxbro 14, 22,9 Måttlig Vrena ström, Vrena 13,9 1,7 Måttlig Husbyån 13,9 12,6 Måttlig Långhalsen, Ålspånga 13,7 2,4 Måttlig Varbroån* 13,6 7,6 Måttlig Åkforsån 13,5 33,2 Måttlig Nyköpingsån Storhusfallet* 13,4 12,6 Måttlig Kilaån* 13,4 23,5 Måttlig Vedaån* 13,3 11,1 Måttlig Ramstaån* 12,8 1,2 Måttlig Storån* 1,9 4,9 Otillfredsställande Forsaån 1,2 47,1 Otillfredsställande Svärtaån* 8,8 66 Otillfredsställande * Prover från Länsstyrelsen i Södermanland Kiselalgen Epithemia sorex finns i mer eller mindre näringsrika vatten. Tabellaria flocculosa trivs där det är mer näringsfattigt. Foto: Medins Biologi AB. Foto: Medins Biologi AB. Fakta Kontrollprogram för miljöövervakning Kontrollprogrammet för vattendrag i avrinningsområdet innefattar 56 provpunkter, som provtas enligt ett treårigt rullande schema. Elva stationer provtas varje år. Kiselalger används som indikatorart för bedömning av miljötillståndet och varje prov analyseras utifrån förekomst och artsammansättning av olika kiselalger. Läs mer om kontrollprogrammet på sid. 26. Kiselalger en indikatorart för statusklassning Kiselalger är en så kallad påväxtalg vilket innebär att de sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat, t.ex. stenar och vattenväxter i sjöar och vattendrag. Kiselalgerna är oerhört små och kan endast studeras på nära håll i mikroskop. Storleken varierar från 5 µm till 5 µm. Eftersom de flesta kiselalger har specifika krav på sin levnadsmiljö är de mycket bra indikatorer på vattenkvaliten. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Man får därför en bra bild av förhållandena på en lokal genom att ta reda på vilka kiselalger som växer där. Klass Status IPS-index %PT Index för kiselalger Statusklassningen sker med hjälp av kiselalgsindexet IPS, som visar graden av påverkan på kiselalger av näringsämnen och lättnedbrytbara organiska föroreningar i ett vattendrag. Som stöd till statusklassningen kan man studera andelen näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger. (1 2) Referensvärde ** 19,6 1 Hög 17,5 < 1 2 God 14,5 17,5 < 1 3 Måttlig 11 14,5 < 2 4 Otillfredsställande Dålig < 8 > 4 ** Referensvärdet motsvarar opåverkade förhållanden. I hela Sverige gäller samma referensvärde för kiselalager.

15 Invasion i våra vatten Främmande arter i marin miljö sprids ofta via handelsfartyg. De följer med som fripassagerare i barlastvatten eller som påväxt på fartygsskrov. Andra viktiga spridningsvägar är arter som rymmer från till exempel fiskodlingar, akvarier, sumpar eller utsättningar av fisk eller signakräftor. Antalet främmande arter i Sverige ökar för varje år. Ett hundratal av dessa nya arter har lyckats etablera sig i svenska sjöar och vattendrag samt i havet och cirka 14 på land. Ungefär 38 av dessa skapar problem för naturen och människan. De allra flesta introducerade arter är inget hot förrän de lyckats etablera sig, något som långt ifrån alla klarar. Det kan vara svårt att avgöra på förhand om en främmande art kommer att hota balansen i ekosystemet. Störda ekosystem är förmodligen mer mottagliga för invasioner av främmande arter. Påverkan av främmande arter Flera av de invasiva arterna som sprider sig i svenska vatten är svåra att kontrollera och bekämpa. Det är svårt att förutsäga vilken påverkan de kan få i ett ekosystem och kunskaperna om dem är dåliga. Några möjliga konsekvenser är: ekologiska, genom påverkan på arter och livsmiljöer. genetiska genom genetisk uppblandning när arter korsar sig med varann. samhällsekonomiska, genom bland annat kostnader för skador på egendom, minskade inkomstmöjligheter genom sämre fångster av andra arter eller att kommersiellt viktiga arter drabbas av sjukdomar. Minskade möjligheter att använda mark och vatten för yrkesbruk eller friluftsliv. hälsomässiga, genom påverkan på människors hälsa, till exempel jättebjörnlokan vars växtsaft kan ge brännskador i kombination med solljus. Fakta Sjögull är ursprungligen en prydnadsväxt i dammar som förvildats och lyckats sprida sig effektivt i vissa sjösystem. foto: iliuta goean/shutterstock Främmande arter En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med människans hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt, introducerats utanför sitt naturliga utbredningsområde. En främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar den biologiska mångfalden kallas invasiv. Samtidigt har många arter som vi i dag betraktar naturliga en gång förts hit utifrån, med eller utan avsikt. Vid avsiktlig införsel har syftet oftast varit att skapa nya möjligheter till jakt, fiske, odling eller husdjursuppfödning. Några främmande arter som fått stor spridning i Sverige är blomsterlupin, fasan, amerikanskt gullris, fälthare, mink, kanadagås och regnbåge. Flera av dessa betraktas numera som naturliga delar av vår flora och fauna. 15 På land har den främmande arten jättebjörnloka etablerat sig och tränger ut annan växtlighet genom sina höga, täta bestånd. Blommans växtsaft kan också ge brännskador på huden i kombination med solljus. Jordbruksverket rekommenderar att jättebjörnlokan bekämpas. foto: shutterstock

16 Främmande arter på gång i Nyköpingså Hittills har vårt avrinningsområde varit relativt förskonat från negativa effekter av främmande arter, förutom kräftpesten som spritt sig i systemet. Men i vår närhet finns flera arter som riskerar att spridas hit. Här visas några av dem. 16 VANDRARMUSSLA Dreissena polymorpha Vandrarmusslan är triangelformad och upp till fyra centimeter stor. Den lever i sötvatten men kan även förekomma i bräckt vatten. Ursprungligen kommer musslan från området kring Kaspiska havet och dök upp i Sverige första gången på 192-talet i Mälaren, dit den förmodligen kommit med fraktbåtar. År 212 dök den upp i inre Bråviken utanför Norrköping, för att 213 hittas i både Glan och Roxen, 214 hade den ökat explosionsartat i Roxen. Vandrarmusslan kan snabbt bilda stora bestånd och eftersom den är mycket vass kan den störa bad- och friluftsliv. I andra länder har den satt igen vattenintag, skadat slussar och kanaler och skapat kraftig påväxt på båtar. Ursprungliga musselarter hotas även genom att de helt enkelt blir överväxta av invaderande vandrarmusslor. Vandrarmusslan finns än så länge inte hos oss, men eftersom den finns i angränsande avrinningsområden så är det inte otroligt att den snart kan dyka upp. Det är till exempel rätt vanligt att sportfiskare lyfter båtar mellan sjöar. Här ligger nog den största risken för spridning till vårt område. Foto: Dieter Florian/Helmholtz Centre for Environmental Research SIGNALKRÄFTA Pacifastacus leniusculus Den amerikanska signalkräftan introducerades i Sverige 1969, för att ersätta de bestånd av flodkräfta som strakt begränsats eller slagits ut av kräftpest. Kräftpest är en svampsjukdom som kom till Europa från Amerika under andra hälften av 18-talet. Den förstörde stora delar av det inhemska kräftbeståndet. Till Sverige kom kräftpesten 197 med importerade, sjuka, finska kräftor. Signalkräftan är resistent mot kräftpesten, men kan ändå bära på smittan och därför smitta flodkräftor. Under 197-talet fortsatte utplanteringen med sammanlagt nästan en miljon kräftor i över 2 vatten, främst i östra Syd- och Mellansverige. Signalkräftan är spridd över hela vårt område, men ännu finns några mindre bestånd flodkräfta kvar. Foto: Rabanedo/Shutterstock MARMORKRÄFTA Procambarus fallax f. virginal Marmorkräftan är en amerikansk kräfta som nyligen hittats i enstaka exemplar i Märstaån utanför Stockholm. Den kan lätt sprida sig i Sverige, eftersom den kan överleva även i kalla vatten. Det är en invasiv art som kan hota den biologiska mångfalden där den etablerar sig. Foto: C. Chucholl/Wikimedia Commons

17 arnas avrinningsområde TIPS! Vad kan man göra för att begränsa spridningen? Inte släppa ut främmande arter fisk och vattenväxter medvetet i vattnen. Tvätta kanoterna på land om de bärs från ett vattendrag till ett annat. Vara noggrann med rengöring vid flytt av fiskebåtar mellan sjöar. VATTENPEST Elodea canadensis Vanlig och smal vattenpest är undervattensväxter som förekommer främst i sjöar, dammar och lugna vattendrag. De föredrar kalk- och näringsrika vatten och trivs bäst på fasta, näringsrika bottnar bottnar med högt mineralinnehåll. I övergödda vatten kan de konkurrera ut andra vattenväxter. De bidrar också till intern gödsling av vattnen, eftersom de tar upp näring som varit bunden sedimenten. Båda arterna bildar täta bestånd, likt tjocka mattor som sträcker sig ända upp till vattenytan. Den täta massan hindrar solljuset från att tränga ner i vattnet och förändrar miljön för andra växter och även djurlivet. Täta bestånd av både vanlig och smal vattenpest ställer till stora problem för båttrafik och fiske. De bägge arterna vattenpest finns spridda i avrinningsområdets sjöar och vattendrag och har på vissa platser konkurrerat ut andra arter. Arten fortsätter att sprida sig. Foto: C. Chucholl/Wikimedia Commons SJÖGULL Nymphoides peltata Sjögull säljs som en vacker prydnadsväxt för dammar. Ibland har den satts ut i sjöar eller åar för att man vill försköna vid exempelvis en brygga. Det har på sina håll fått ödesdigra konsekvenser eftersom sjögull har en enorm potential att sprida sig och kan skjuta flera meter långa revor på några månader. Växtdelar som lossnar kan spridas långt med strömmar och slå rot och bilda nya kolonier. Den skjuter upp flytblad som helt täcker vattenytan över stora områden. Växten kan växa ner till tre meters vattendjup och göra så att stora delar av sjöar helt kan växa igen. Detta kan omöjliggöra bad, fiske och båttrafik där den breder ut sig. Dessutom får det stora ekologiska konsekvenser bl. a. genom att växten beskuggar botten och konkurrerar ut andra vattenväxter. Sjögull finns i Ricksjön mellan Stjärnhov och Sparreholm, annars finns den närmast i Mälaren, där den bitvis täcker stora ytor. Sjögull tycks vara på spridning mot Hjälmaren. foto: iliuta goean/shutterstock JÄTTEBALSAMIN Impatiens glandulifera Jättebalsamin är en ettårig kraftigväxande ört som ursprungligen hör hemma i västra Himalaya på meters höjd där den växer på ängar och buskmarker utmed vattendrag. Växten har odlats i Sverige sedan 1842 och var rätt vanlig i fröhandlarnas sortiment under första hälften av 19-talet. En trädgårdsbok från 1884 rekommenderar till och med att den skall sås utmed bäckar och sjöstränder där den kan förvilda sig. I Sverige förekommer jättebalsamin än så länge främst utmed vattendrag och sjöstränder samt på störd mark. Den betraktas som naturaliserad sedan 192-talet i Götaland och Svealand, men förekommer även utmed Norrlandskusten. Under 19-talets andra hälft har arten ökat påtagligt, den har bl.a. gynnats av att naturbetet utmed vattendragen minskat. Stora balsaminbestånd kan täcka hundratals kvadratmeter med 5 1 plantor per kvadratmeter. De växer över och skuggar effektivt annan vegetation och bildar dessutom stora mängder förna som missgynnar andra arter. I vårt område ses den längs både diken och sjöstränder. Lokalt kan den täcka större ytor, som t.ex. runt sjön Näsnaren vid Katrineholm, där stora delar av strandområdena bitvis domineras av jättebalsamin. foto: shutterstock Lästips: www. fiskejournalen.se

18 Nejonögat hotat urtidsdjur med smak för blod 18 Med en mun full av vassa tänder och en raspformad tunga suger nejonögat i sig kött och blod hos sitt byte. Saliven löser upp vävnader och hindra r blodet att koagulera. Ibland överlever bytet angreppet, men oftast inte. Det låter som en skräckfilm. Nejonögat är en doldis i svenska vatten och i vårt vattensystem finns två arter. Liksom många andra vattenlevande djur har nejonögonen drabbats hårt av föroreningar och annan mänsklig påverkan. Deras invecklade livscykel kräver en varierad vattenmiljö med både strömmande vatten, höljor och bakvatten, något som blivit allt ovanligare under nittonhundratalets effektiviserade jord- och skogsbruk där många vattendrag rensats, rätats och dikats ut till enformiga kanaler. Finns det nejonögon i ett vattendrag är det ett gott tecken på ett väl fungerande ekosystem. I Nyköpingsåarnas vattendrag för nejonögonen en tynande tillvaro. Undantaget är de övre delarna av Kilaåns vattensystem där den naturligt slingrande Vretaån har starka bestånd av både flodnejonöga och bäcknejonöga. De viktigaste skälen till att nejonögonen minskat är de många vandringshinder i form av dammar och kraftverk som finns i vårt vattensystem samt att lek- och uppväxtområden förstörts när vattendragen rensats och rätats till raka kanaler. Dåliga vandrare I jämförelse med arter som lax och havsöring är nejonögon dåliga vandrare. De kan inte hoppa och klarar sällan att passera genom de fisktrappor som anläggs för att hjälpa vandrande fiskar förbi vandringshinder. Byggandet av dammar och vattenkraftverk är därför en av de viktigaste orsakerna till att nejonögonen har minskat. Nejonögonens gälar är unika genom att de tillåter andning samtidigt som djuren sitter fastsugna vid bytesfiskar eller vilande vid fasta föremål. På fotot syns ett flodnejonöga fastsuget vid en sten i anslutning till lekgropen. Namnet nejonöga härstammar från tyskans neun Augen och syftar till att man från sidan ser de sju gälöppningarna, det riktiga ögat och den enkla näsöppningen. Foto: Nils Ljunggren Om man vill titta på lekande nejonögon ska man leta på grunda strömmande grusbottnar de två första veckorna i maj. Bra ställen nära Nyköping är förutom Vretaån den nedersta sträckan av Näveån. Störst chanser att hitta nejonögonen har man nattetid i ficklampans sken.

19 W Havsnejonögats sugskiva utgör en skräckinjagande syn. I mitten av munnen syns tungan vars vassa tänder används för att skrapa loss kött från bytet. Under lekvandringen slutar alla nejonögon att äta och sugmunnen används i första hand för att flytta stenar vid byggandet av lekgropen eller suga sig fast för att vila i stark ström. Foto: Nils Ljunggren Fakta Nejonögon i världen Det finns drygt 4 arter nejonögon i världen. De räknas till de så kallade rundmunnarna, en primitiv grupp av ryggradsdjur med en 5 miljoner år gammal historia. De flesta av dåtidens fiskgrupper är utdöda sedan årmiljoner men nejonögonen har levt kvar in i våra dagar. Fossil visar att nejonögon som var mycket lika de idag levande arterna simmade i världshaven för 36 miljoner år sedan. Nejonögon i Sverige I Sverige finns tre arter av nejonögon: Flodnejonöga, dess mindre släkting bäcknejonöga samt havsnejonöga, världens största nejonögeart som kan bli över en meter lång. 19 Foto: Jerry Persson Nejonögats märkliga livscykel Nejonögon leker under våren och sommaren i rinnande vatten över bottnar med småsten, grus och sand. De bygger bon, så kallade lekgropar i bottenmaterialet där äggen läggs. Byggandet av lekgropen tar lång tid, varje liten sten flyttas genom att nejonögonen suger sig fast vid och släpar bort den. Havsnejonögon leker vanligtvis i par och försvarar resolut sin lekgrop från inkräktare, men hos flod- och bäcknejonöga samsas ibland uppåt 8 individer om gemensamma gropar. Efter några veckor inbäddade i lekgropens bottensand kläcks små nejonögonlarver ur äggen. Larverna förs iväg med strömmen och för de allra flesta slutar resan med att de blir uppätna av fiskar eller spolas ut i havet. Men en del larver har turen att föras till långrunda strandkanter eller bakvatten med botten av sand och döda växtdelar. Här gräver de ner sig för att tillbringa de närmaste åren. Förvandlingen Efter några år i bottensedimenten händer något märkligt. Ögonen hos nejonögonlarverna utvecklas och fångstläpparna ombildas till det vuxna nejonögats karaktäristiska sugskiva. Gälarna förändras och gör det möjligt för nejonögat att andas när det sugit sig fast vid ett byte eller att vila vid fasta föremål. Matsmältningssystemet nybildas och anpassas från en nära nog vegetarisk kost av bottenslam, växtdelar och bakterier till att kunna bryta ned bytesdjur. Den här omvandlingen tar drygt ett halvår och först därefter lämnar de färdigutvecklade små nejonögonen bottensanden. Flodnejonögon och havsnejonögon vandrar nu ut i havet eller stora sjöar för att under ett par års tid leva som rovdjur och parasiter på fiskar innan de åter söker sig tillbaka till vattendragen för att leka. Genom sår på fiskar som överlevt angreppen vet man att flodnejonögon som vandrar ut i Östersjön ofta suger sig fast vid och äter av plattfiskar, strömming och skarpsill. Havsnejonögon föredrar större arter som makrill, torsk, lax och olika hajar. I sällsynta fall även marina däggdjur. För bäcknejonögon saknas den parasitiska delen av livscykeln. De börjar i stället att förbereda sig för leken direkt efter att de omvandlats till fullbildade nejonögon. Leka och sen dö När det är dags för lekperioden tillbakabildas nejonögats matsmältningsapparat för att ge Foto: Nils Ljunggren Y Lekande flodnejonögon. De små vita äggen är klibbiga och fastnar därför i den uppvirvlade sanden. När sanden faller till botten följer äggen med och ligger sedan skyddade fram tills kläckningen sker ett par veckor senare. plats åt rom eller mjölke. Sedan börjar en period av konstant svält där all energi tas från upplagrade fettreserver. Nejonögat minskar inte bara i vikt utan krymper även på längden. Vid lekens slut är nejonögonen så nedbrutna att de inte kan återhämta sig och de dör inom några veckor.

20 I och med att man nu alltmer frångår traditionella fisktrappor och i stället bygger konstgjorda bäckar, så kallade omlöp, ökar nejonögonens möjligheter att nå sina forna lekplatser. Nejonögon föredrar att vandra upp och leka i vattendrag där de känner lukten av nejonögonlarver. Har nejonögonen en gång slagits ut från ett vattendrag kan det därför vara svårt att få tillbaka dem. Bra för lax, sämre för nejonögat Tyvärr kan viljan att gynna laxfiskar ibland också ha missgynnat nejonögonen när man varit allt för ivrig att skapa snabbt strömmande miljöer utan bakvatten med ståndplatser för lurpassande gäddor, som Fakta annars kan äta upp de unga laxarna. I samma bakvatten finns den sand som utgör nejonögelarvernas uppväxtmiljö. Under det senaste decenniet har Fiskeriverket (numera Havs- och vattenmyndigheten) och Naturvårdsverket i samverkan med länsstyrelserna arbetat för att öka kunskapen om nejonögats utbredning och bestånd, och hur man i framtiden bättre kan ta hänsyn till och skydda dessa urtidsdjur. Förhoppningsvis får de leva kvar, med sitt märkliga utseende och livscykel som kan hålla för ytterligare 36 miljoner år av evolution med allt vad det innebär av artbildning och utdöenden. Dinosauriernas 165 miljoner år på jorden är i detta sammanhang en kort tid. TIPS! Markägare hjälp nejonögonen Som markägare och förvaltare av vatten kan man hjälpa nejonögonen genom att inte underhållsrensa vattendrag i onödan och om möjligt spara sandbankar och bakvatten om rensning ändå måste utföras. En nedfallen trädgren eller en stor sten i strandbrinken kan med tiden skapa en perfekt miljö för små uppväxande nejonögelarver. En doldis i våra vatten. Not: Delar av denna text har tidigare publicerats i en artikel av Nils Ljunggren i tidningen Svenskt fiske, utgiven av Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sportfiskarna, Ett vuxet nejonöga kan ibland misstas för en ål, men de har flera kännetecken som skiljer dem från de egentliga fiskarna. Det mest uppenbara är den märkliga munnen. I stället för käkar har nejonögon en rund sugskiva med vilken de kan suga sig fast vid bytesdjur eller fasta föremål (se föregående sida). Sugskivans insida är liksom tungan fylld med små vassa tänder som används för att skrapa och borra sig igenom huden på bytet. Nejonögonens ryggrad är består av brosk och den slemmiga huden saknar fjäll. Fenorna är väl utvecklade, men till skillnad från riktiga fiskar så är de enkla, inte parvisa. På varje sida av huvudet sitter en rad med sju små hål. Hålen leder in till gälarna och gör att nejonögonen kan andas samtidigt som de sitter fastsugna vid bytesfiskar eller andra föremål. Namnet nejonöga kommer från tyskans neun Augen (nio ögon) och syftar på att man från sidan ser den enkla näsöppningen, de sju hålen in till gälarna och det riktiga ögat. Allt som allt nio ögon. Havsnejonöga, Petromyzon marinus Flodnejonöga, Lampetra fluviatilis Bäcknejonöga, Lampetra planeri Havsnejonögat kan i sällsynta fall nå över en meter i längd och väga 2,5 kilo och är därmed den största av alla nejonögonarter. Av Sveriges nejonögon är havsnejonögat den art man vet minst om. Klart är att kärnområdet finns längs med västkusten i de halländska och bohuslänska åarna där den leker under sommaren när vattentemperaturen nått 15 C, i regel kring midsommar. En och annan av västkustens laxfiskare har fått sig en rejäl överraskning av de stora djurens ofta våldsamma framfart när man råkat vada in på lekplatserna. Havsnejonögon kan ge sig ut på långa vandringar. De har påträffats hundratals kilometer från land och nere på 4 meters djup. Till viss del beror nog de långa vandringarna på att havsnejonögat transporterats av de ofta ganska stora byten som angrips. De har till och med påträffats fastsugna på valar. Man tror att det totala antalet vuxna havsnejonögon som leker i Sverige varje år inte är fler än 25 exemplar. Arten klassas av ArtDatabanken som Nära hotad (NT). Det är förbjudet att fånga havsnejonögon i Sverige. Flodnejonögat är Västerbottens landskapsfisk och förmodligen den nejon ögonart som flest personer, åtminstone i norra Sverige, har kommit i kontakt med. Flodnejonögon blir runt 3 centimeter långa och fiskades fram till mitten av 19-talet i de flesta norrlandsälvarna, idag bara i ett fåtal älvar. Fisket bedrivs med speciella nättingfällor, en slags mjärdar där man utnyttjar flodnejonögats vilja att gömma sig i mörka skrymslen. Utbyggnaden av norrlands älvarna innebar att stora delar av flodnejon ögats livsutrymme försvann men bestånden har nu troligtvis stabiliserats, om än på betydligt lägre nivåer än tidigare. Även om flodnejonögat ofta anses vara en norrlandsfisk så förekommer arten i havsmynnande vattendrag längs med hela svenska kusten. Inventeringar visar att flodnejonögat är vanligare i södra Sverige än vad man tidigare trott. ArtDatabanken klassar i dagsläget det svenska beståndet av flodnejonöga som livskraftigt och till skillnad från många andra europeiska länder råder inget fångstförbud för flodnejonöga i Sverige. Bäcknejonögat är det vanligaste av Sveriges nejonögon och med sin längd på runt 15 centimeter också det minsta. Till skillnad från flod- och havsnejonöga äter bäcknejonögat aldrig som vuxen, utan leker och dör första våren efter omvandlingen från larv till fullbildat nejonöga. Bäcknejonöga och flodnejonöga är mycket nära släkt och vissa forskare anser att det rör sig om två raser av en och samma art, men med skilda livsstrategier. Att bäcknejonögon inte lämnar vattendragen för någon näringsvandring gör dem mindre känsliga för vandringshinder än flod- och havsnejonögon, men att de lever högt upp i avrinnings områdena i ofta små vattendrag gör dem samtidigt känsliga för försurning, skogsdikning och påverkan från skogsavverkningar. Det svenska beståndet av bäcknejonöga anses vara livskraftigt enligt ArtDatabanken. Foto: Nils Ljunggren (samtliga)